I morse kom jag ett par minuter försent till jobbet. Jag var nämligen tvungen att cykla en liten omväg förbi brevlådan för att posta blanketter och papper som intygar att jag egentligen inte har något arbete just nu.
Det kändes lite märkligt. Det lär finnas orsak att återkomma med en bitter rapport efter a-kassebyråkratins tunga kvarnstenar, men That'll be the day, som Buddy Holly, eller vem det nu var, sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar