Trandans med mera

Jaha, det var påsken 2016 det. Den gick...fort? Nyss var det liksom skärtorsdag och nu är det annandag och imorgon jobbedag och nu dröjer det till nästa långledighet på grund av att svekfulla första maj infaller på en söndag i år så den har man ingen som helst nytta av.

Idag var vi på trandansfestival en liten bit härifrån. Det var packat med folk, och tranor också tack och lov, så vi inte åkte hela 15 km i onödan menar jag. Så här såg det ut:

Trängsel.

Trafikstockning.

På playan.

Väl hemma igen så lade jag lite tid på den djävla hemtentan i FILOSOFISK PEDAGOGIK, nykter ska väl tilläggas, och nu är den väl i princip klar känner jag. Den ska väl få mogna ett par dagar innan jag lägger sista handen vid detta masterpiece - hahaha - och sedan skickar in och ber till Gud om ett godkännande. Vet ju fortfarande inte om jag ens har fattat frågorna rätt, så det känns lite som att man måste ta till högre makter för att kunna passera detta nålsöga och kunna få stoppa undan de där DJÄVLA TRÅKIGA BÖCKERNA som ligger precis överallt och suger musten ur mig.






 

Hungerspelen

Gubbhunden Boris har lagt sig till med en ovana. I hela hans tolvåriga liv har det hetat om honom att Boris tar inte mat, man kan lämna vad som helst framme för han rör det inte. I praktiken har det här varit ett väldigt enkelt sätt att leva eftersom taxarna rent fysiskt inte når vissa grejer. Soffbord och köksbord kan de äntra med hjälp av list, vilja och nära placerade stolar eller soffor, men diskbänken rår de inte på.

Så där låg laxen och tinade. Och en dag kom gubbhunden på att det gick alldeles utmärkt att ställa sig på bakbenen, riva åt sig en handduk i vilken det låg bröd och på så sätt få både brödet och fiskarna rätt ner i gapet. Inte till att mätta femtusen, men dock en rätt stor hund. Och på den vägen är det nu. Går ej att ha något ätbart framme överhuvudtaget. Diskbänken är numera blockerad med en stol, men i morse snokade han genom en träningsväska och hittade en påse hundgodis som han slet sönder och tuggade i sig i sin relativa ensamhet. Så nu måste man TÄNKA PÅ DET OCKSÅ.

Dagens i-landsproblem är härmed presenterat.

Happiness, I must be blind

Den kreativa krisen upplöstes när jag lyckades trycka in begrepp som konstruktivism, empirism och rationalism i ett och samma stycke. Nu djävlarimej blire vin. Och Hem till byn. Är så sjukt trött på filosofiskt flum nu.

Nej, jag är inte det minsta bitter (hahaha)

Har drabbats av någon form av kreativ kris när det kommer till den där djävla hemtentan i pedagogik. Det står still, jag kommer inte på ett ord att skriva och jag kan ju för farao inte rusa till kylskåpet och krana ur bibben varenda gång detta inträffar för då hade jag blivit alkoholist på nolltid. Det enda jag vill är att ligga i soffan och äta choklad och kolla på sista säsongen av Hem till byn på SVT Play, men det duger ju inte. Får väl lägga på en rem och bruka lite allvar här nu då. Jamen hoppas ni har det trevligt alla ni som är lösa och lediga.

Aj lajk påsk

Påsken har i år verkligen levererat så här långt. Skärtorsdagen gick åt till att städa, för det gör vi ju på torsdagarna i det här hemmet, och sen åt vi tacos, drack vin och kollade på Vinyl. Gillar verkligen den serien även om jag höll på att smälla av över pilotavsnittet som var tvåhundra år långt. Men den tog sig, och det är ju både snygga miljöer och sex, droger och rockn'roll i varenda scen, så kan man göra annat än gilla?
Igår var det långfredag som inleddes med en superlång taxpromenad. Sen råkade det ju även vara våffeldag, så fram åkte det mytomspunna våffeljärnet som någon av de 3½ läsarna kanske kan dra sig till minnes, och så gräddades och åts det våfflor så det stod härliga till. Efter det var tanken att jag skulle sätta mig en stund med HEMTENTA I PEDAGOGIK, och det gjorde jag. Dock kändes det lite trögt, så jag hällde upp ett glas vitt för att komma i den rätta luddiga sinnesstämningen. Det gjorde jag! Djävlar vad orden flöt till i takt med att promillehalten i blodet steg. Tur att kursen slutar i sommar, annars får jag kanske tillbringa semestern på Nämndemansgården. 
Ja, sen lagade jag mango chutney-gratinerad kycklingfilé med mandelpotatis och blomkålspuré som var TO DIE FOR, och så kollade vi på ett par avsnitt av American Horror Story, den säsongen som handlar om voodoo och som kanske är den bästa hittills.

Idag är det alltså påskafton. Solen skiner och vårkänslorna flödar. Har gått en superlång taxpromenad till, och sedan grejat lite i trädgården. Sitter nu här med jord under naglarna och mår som en drottning. Mitt enda aber är väl en vattenblåsa under ena stortån som är i storleksordningen, och nu varken skämtar eller överdriver jag, som en Ahlgrens Bilar-bil. Har precis punkterat den, det påstås att man inte ska göra det med vattenblåsor men det har jag alltid gjort, för vad ska man annars göra? Låta dom vara? Ni kan ju själv prova att trava omkring med en Ahlgrens Bilar-bil under tån, jätteobekvämt är det. Tar då hellre lite smärta (googlade nu, och anledningen till att man inte ska sticka hål på blåsor är för att man då riskerar att det blir infektion, men det har jag aldrig varit med om (PEPPAR PEPPAR) och jag är i princip världsmästare på skoskav).

Ja, det kanske inte låter så djävla hålligång, men för mig är en sån här tillvaro perfekt. En gång i tiden var påsk kanske synonymt med fest och hålligång, men det var ungefär samtidigt som dinosaurierna dog ut, och sen dess är det bara LEDIGHETEN jag suktar efter.
Nu vankas det snart eftermiddagskaffe i den här behagliga pensionärstillvaron, och sen ska jag väl plita lite till på hemtentan. Ikväll tänkte jag göra nån variant på Shepherd's Pie med vad som är kvar av tacofärsen under ett täcke av potatis och jordärtskocka och så lite parmesan och nymald svartpeppar på det. AAAH. Det kommer att bli så svinigt gott.  

Ok, den här var kanske gammal...

...men jag skrattade så tårarna rann. Så himla rolig. Det kanske underlättar om man var ung på 80-talet och fick höra den där dängan både avigt och rätt i alla möjliga obskyra sammanhang. 

Vilken gullig mus, som flickan sa*

I kursen om djurhållning börjar vi närma oss slutet av den fruktade KANIN-MODULEN, den var inte att leka med kan jag upplysa om ifall någon som liksom jag trodde det skulle gå lätt som en plätt. Nästa modul ska handla om marsvin, hamstrar, möss och burfåglar och jag började kika lite på den eftersom jag i princip tycker att jag är klar med min inlämningsuppgift nu (den ska bara mogna lite innan jag lämnar in den) och jag gillar att ligga i framkant. I kursen ingick att man skulle se en liten film om "mouse agility" och alltså JAG DÖR VAD GULLIGT:

Resten av kursen var väl mer vetenskaplig, men det här var ju bara så jättejättesött.

* Det här med att lägga till "som flickan sa", gärna följt av ett gubbskrockande HÖHÖHÖ får exakt vad som helst att låta lite dirty. Någon började med det på jobbet. Nu håller alla på sådär. Vi kan helt enkelt inte sluta.  

Dymmelonsdag och lite värdelöst vetande

Idag är det dymmelonsdag. Det heter så för att man förr i världen, när kristendomen hade en smula mer betydelse än vad det har i vår sekulariserade tillvaro, bytte ut metallkläppen i kyrkklockan mot en träkläpp, a k a dymmel. Detta för att det inte skulle dingdånga så högt över nejden inför den kommande långfredagen, då man knappt fick lov att andas i vördnad för Jesu död och uppståndelse. Ty så högt älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås utan hava evigt liv. Johannes 3:16, en bibelvers man fått i sig med modersmjölken om man som jag är uppvuxen på landet i bibelbältet där pingstkyrkan och idrottsföreningen fick dela på gracerna när det kom till underhållning av barn och ungdom. Ibland tror man att alla som vuxit upp på 1970-talet antingen har flummat omkring i demonstrationståg och vänsterkollektiv (källa: Lukas Moodysons Tillsammans) eller hängt i gäng vid korvkiosker, druckit mellanöl och sniffat thinner som om det inte fanns någon morgondag (källa: Carin Mannheimers Lära för livet). Det finns ingen som vill göra film om när man åker på bibelskola med SMU (Sveriges Missionsförbunds UNGA eller något i den stilen) och lär sig sjunga "Sackeus var en publikan" i stämmor, deltar i zonturneringar i bordtennis eller tar skidmärket "Snöstjärnan" på en friluftsdag med varm saft i sirapsflaska i den obligatoriska matsäcken som ingen vuxen gnällde över att de var tvungna att skicka med. Det var tider det. Men så värst mycket film blir det nog inte av det.

I alla fall. Dymmelonsdag idag, skärtorsdag imorgon. Och ja, alla vet väl att "skär" är ett gammalt ord för "ren" och att det heter "skärtorsdag" för att det är en reningsdag, skär har alltså ingenting med rosa att göra. Eller så är det bara jag som vet det? Igår sa till exempel Micke att "vet du, man är ju ledig på måndag med!" i en helt överraskad ton, som om det här med annandag påsk var en nyhet eller någonting som inträffade ytterst slumpmässigt. Påsken är ju väldigt lätthanterlig på det viset att den alltid infaller på bestämda veckodagar medan jul- och nyårsafton kan vara vilken dag som helst. Men långfredag kan man alltid lita på att den infaller på en fredag, och det känns tryggt tycker jag. Sen är det ju bara att hålla reda på att påskdagen infaller första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, men det är ju lätt om man kan det. Sen plussar man på 39 dagar och vips har man Kristi Himmelsfärdsdagen på den fyrtionde, om nu någon tycker att den också bara hoppar hit och dit utan någon ordning. Men den infaller alltid på en torsdag, eftersom man utgår från påskdagen som alltid är på en söndag. Alltså: Kristi Himmelsfärdsdagen infaller fyrtio dagar efter första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Ordning och reda, påskägg på fredag.

Påsken är för övrigt min favorithögtid. Den kommer så efterlängtad inlindad i vår efter oxveckor och mörker och helvete. Den är helt kravlös, det är inte en massa måsten att man ska åka hit och dit, äta det och det, träffa dom och dom. Man kan bara vara hemma och göra vad fan man vill. Äta ägg och sill om man vill och ge fan i det om man hellre vill det. Och så är det som sagt ordning med påsken. Inga vardagar ploppar upp som klämdagar och kräver att man måste jobba eller ta semester, om man vill ha en sammanhängande ledighet.  Man betar av skärtorsdag som om den vore fredag, långfredag som den vore lördag, påskafton som om den vore söndag. Och sen har man en hel dag till! när man precis börjar sucka över att helgen är slut. Är det inte fantastiskt säg, som Brasse skulle ha sagt.  Påsk to the people!

Running not so free, yeah

Någon kanske minns mitt rätt så sturska inlägg om att jag hade varit ute och sprungit för ett par veckor sen eller så? Att jag hade en ny plan för min löpträning som bara gick ut på att springa små korta rundor för att måndagsexemplaret till kropp skulle hålla ihop någorlunda? Ja, men det lät ju bra. Kändes bra. Kändes mycket bra. Ända tills dagen efter, när den disk i ländryggen som var orsaken till att jag fick tvingades springa förra gången, talade om för mig i rätt så barska ordalag att...tja, den fanns. Det har den väl i och för sig gjort hela tiden, men på sista tiden har den faktiskt uppfört sig rätt så anständigt, men nu var det slut med det. Budskapet var att den kunde nypas och bråka rätt så ordentligt om den hade lust, ungefär på samma sätt som den gjorde då, när jag slutade springa förra gången. Och nu var det tydligen dags igen. Ingen är så blind som den som inte vill se, men till och med jag blev ju tvungen att öppna ögonen när detta samband serverades mitt framför ögonen på mig. Så det är väl bara att lägga ner planerna IGEN. För så djävla kul är det inte att känna det som ett knivhugg i ländryggen varje gång man reser sig eller sätter sig eller vänder sig på fel sätt. Inte ens den mäktigaste känsla av Runner's High kan uppväga det, tyvärr.

Status just nu: Så. Djävla. Bitter. Bara att konstatera: I wasn't born to run.

Rockar ingen djävla socka

Idag är det internationella Down's syndrom-dagen och det ska man tydligen uppmärksamma genom att bära olikfärgade strumpor. Alltså, jag hatar verkligen såna där långsökta stödaktioner i stil med att man ska bära gult för att stötta Burmas folk, skaffa skägg för att uppmärksamma prostatacancer, sätta en fransk flagga på sin Facebookbild för att markera att man är emot terror och så vidare. Det är ju inte så att jag är en ond varelse som är emot allt detta. Jag har planterat skog i både Kambodja och vid Victoriasjön, gett bort både getter och grisar och bikupor i Afrika i present och har adopterat en orangutang på Borneo till exempel. Plus att jag rätt ofta sticker till romen utanför Konsum en slant. Men det är väl inget att gå omkring och skylta med, tänker jag. En gång på Tjejmilen så köpte jag Rosa Bandet av någon unge som stod utanför och sålde, och då var jag nära att sätta på mig den, mest för att jag riktigt visste vad jag skulle göra av den annars. Men så sa jag Jamen alltså rosa bandet...är det inte lite töntvarning på en då? till Jenny och hon höll med. Så jag lät bli. Sån är jag.

Och nu ska man alltså visa att man "gillar olika" genom att en dag om året bära olikfärgade strumpor. Jamen alla andra dagar då? tänker jag surt. Är det inte bättre att göra någon form av konkret handling som gör nytta istället för att lägga ut en bild på Instagram på sina svettiga trettionior i ett par udda strumpor en av årets 365 dagar? Obs, det ena behöver ju inte utesluta det andra.

För övrigt äger jag ENBART svarta strumpor, så det är ju tur att den här aktionen inte står och faller med mig.  

Det konstigaste

Ni vet dom där diskussionerna som brukar uppstå i präktiga Facebook-grupper där den ena medlemmen är mer politiskt korrekt än den andre, och alla ser det som sin stora livsuppgift att mästra alla som skulle råka tycka eller göra något på ett annorlunda sätt. Ett praktexempel är gruppen "Ekologiskt är logiskt". Hälften av medlemmarna utgörs av ängsliga eko-wannabees som lägger upp bilder på än det ena och än det andra och frågar "gruppen" om godkännande, ska man välja Fairtrade-honung från Sydamerika eller hederlig svensk lokalproducerad? Eller hur ska man göra om man inte har så mycket pengar, för "Eko är ju ganska dyrt" (här kommer de barska råden haglande att "det handlar om prioriterande"). Den andra hälften utgörs nämligen av überpräktiga besserwissrar som sågar det mesta som inte är hemgjort, naturligt, opastöriserat och odlat av de egna fingrarna i mylla som endast gödslats av lyckliga frigående höns. De säger bryskt nej tack till allt från vaccin till värktabletter och många har dessutom någon flummig holistisk syn på att allt från allergi till ADHD bara är ett symtom på "obalans" (oklart mellan vad) och kan botas med örtte, tarmsköljning och schamantrummor. TYP. Ja, det är rätt så underhållande att betrakta på lite avstånd om man har en stund över, men jag skulle ju hellre skära pulsådrorna av mig med en sladdrig Waldorfdocka än ge mig in i de där diskussionerna med vett och vilje.

Ja, men i alla fall. Den ängsliga hälften frågar, den andra hälften levererar fördömande svar där det inte sällan går ut på att man ska SLUTA MED DET. Frågar någon om ekokött så är det alltid en grupp fanatiska veganer som hävdar att man ska SLUTA ÄTA KÖTT, för det är inte bra. Om någon inledningsvis skriver att de inte vill ha diskussion om köttätare kontra vegetarianer, men hur är det egentligen med ekokyckling, och då svarar någon att man ska SLUTA ÄTA KYCKLINGKÖTT HELT OCH HÅLLET, för det är inte bra. Någon undrar om schampo, får till svar att man ska SLUTA TVÄTTA HÅRET, för det är inte bra, ju mer man tvättar desto fetare blir håret men efter ett tag utan tvätt reglerar det sig själv (vill verkligen inte veta hur lång tid det tar eller hur det luktar under tiden). Någon annan undrar om deodorant och får till svar att man ska SLUTA ANVÄNDA DEODORANT, för det är bara onödigt, svetten har en funktion osv. Någon undrade om det fanns ekologiskt torrfoder till hundar och då skulle man förstås SLUTA GE TORRFODER, för det var inte bra, innehöll bara spannmål och det behöver inte hundar och yadayadayada (vill man ha mer av den varan kan man gå in på valfritt hundforum och ge sig in i en diskussion kring torrfoder vs BARF (Bones And Raw Food) och sen har man det ungefärliga svaret på varför det är krig i världen).
Häromdagen var det en som undrade om det fanns mascara utan aluminium. Och döm om min förvåning när tips och goda råd haglade. Det var verkligen inte tal om att SLUTA ANVÄNDA MASCARA, som man ändå kan tycka skulle ligga lite högre upp på Maslows behovstrappa än mat och hygien, och som jag kände var det spontana svaret från mig (även om jag som sagt aldrig skulle få för mig att skriva något i någon av de där trådarna), eftersom jag inte sminkat mig sedan jag var 20-ish någonting och än är det ju ingen som har kommit dragandes med en tom mjölsäck och bett mig dra den över huvudet för att skona omvärlden från att fräta sönder näthinnorna genom exponering av mitt osminkade nylle.

Men där ser man. Mascarafrågan. I den skola vi tydligen stå enade, eko eller ej.
 

Wandering over the hills unseen, or is it a dream?

Här sitter jag en lördagskväll och har precis lyssnat på en föreläsning om kaniners matsmältningssystem. PÅ RIKTIGT. Utan tvivel är man inte riktigt klok, som det brukar heta. Har gjort en hashtag som heter #thelongandwindingroadtoallmänbildning för att beskriva min situation, en annan beskrivning är att "det är lite mycket just nu". Ena stunden sitter man och stångas med Platon och Weber och Marx, nästa sekund är det Jordbruksverkets föreskrifter kring minimimått för kaninburar, sen står jag helt plötsligt och är funktionär på en elittävling i spår och ska hålla reda på ETT OCH ANNAT, och däremellan petar jag in 40 timmars avlönat arbete med lite föreskrifter och allmänna råd om organisatorisk och psykosocial arbetsmiljö varvat EU:s kemikalielagstiftning och kvalitetskontroll av termoplastiska vägmarkeringar enligt europeiska standarder, med mera med mera. Så ja. Det blir väl inte jättemycket bloggat just nu.

Var i alla fall med om en SKITLÄSKIG sak idag. Jag var och handlade på Rik-Ica i Åhus. Lassade upp mina varor på bandet, lade upp den där pinnen som jag lärt mig heter "produktavskiljare", gick fram till kassan och började plocka med bankkort, Ica-kort, rabattkuponger medan kassörskan slog in det sista. Då passerade en äldre dam och gick och ställde sig på andra sidan kassan, där man står och packar ner varorna i sina kassar. Jag tänkte inte så mycket på det, utan antog att hon var och handlade tillsammans med någon och ville stå beredd att börja packa så fort jag betalat och deras varor började passera streckkodsläsaren. Noterade i alla fall att hon hade kortklippt grått hår, nån snitsig sån där scarf som gamla rika kärringar brukar svepa runt sina halsar (var ju som sagt i Åhus, Hanöbuktens svar på Solsidan), kort ljusblå kappa och svarta långbyxor. Sen när jag precis skulle betala så räckte personen bakom mig i kön fram en liten mozzarellaost som var min (eller för att vara korrekt ägdes den väl fortfarande av affären) men som hade kilat in sig mellan produktavskiljaren och nån plåtdetalj runt varubandet så att kassörskan hade missat den. Jag vände mig om åt vänster för att tacka och såg då en äldre dam med kortklippt grått hår, nån snitsig sån där scarf som gamla rika kärringar brukar svepa runt sina halsar, kort ljusblå kappa och svarta långbyxor. Alltså exakt samma person som några sekunder tidigare passerat mig och som jag sedan dess haft i ögonvrån på min högra sida.  Snodde runt åt höger och såg - samma person. Eller det var ju inte det, utan ett tvillingpar i sextioårsåldern, IDENTISKT lika ifråga om längd,  vikt, kroppstyp, ansikte, antal rynkor, minspel och utöver det IDENTISKT klädda. Fyfan vilken läskig upplevelse det var.  Alltså okej om man kanske tycker att det är "lite gulligt" att klä tvillingar likadant när de är små (fast VARFÖR? är det inte hemskt opraktiskt?), men alltså vuxna människor? Fick inte så lite skräckfilmsvibbar av detta och föreställde mig att de bodde ihop och dödade alla som kom över deras tröskel och kanske eventuellt någon mer, så jag hastade ut till parkeringen med mina kassar som en 100-meterslöpare som testat positivt på B-provet.

Ja, det var väl allt. Har som sagt tillbringat förmiddagen på en tävling, eftermiddagen med att plugga och avslutat med att göra ett onlineprov om kaninhållning (som jag hade alla rätt på eftersom jag är en sån vidrig liten plugghäst). Nu ska jag göra lax med ört- och spenattäcke i ugn. Och till det ett glas vitt. Och sen  ska jag kolla på veckans avsnitt av "Gåsmamman".  Och sen...tja, sen somnar jag väl?

Håller för idag tror jag

Har nu krystat fram 2 sidor om min uppfuckade pedagogiska grundsyn, och nu tror jag att den får vila till sig lite. De bästa idéerna kommer ju till en när man minst av allt anar det. Som innan när jag stod i duschen och kom på att Marx sagt att människan i grund och botten är altruist och att att folk ändå beter sig som as beror på kapitalismens (ja, alltså, jag kom på att jag hade läst det...det var ju inte som att Karl Marx uppenbarade sig för mig in person), men det tror ju inte jag, jag tror ju mer på att människan kan gå över lik för att tillskansa sig fördelar i ett kritiskt läge oavsett vem som äger produktionsmedlen. Det gick ju att spinna vidare på, ska bara hitta någon trökgubbe som tycker ungefär som jag i det avseendet. Darwin kanske? Jamen är det inte lite survival of the fittest över det hela? Tycker att Hobbes ligger och lurar i bakvattnet med något listigt där också, det minns jag nog från när jag skrev hemtenta om MAKT så det går säkert att återanvända.

Saker som jag stör mig på för övrigt: En person jag är "vän" med på Facebook. Ibland är jag lite mesig när det kommer vänförfrågningar från folk jag känner IRL och så tackar jag ja fastän jag egentligen tycker de är så djävla ointressanta och jag håller på att gäspa käkarna ur led när man tvingas läsa deras töntiga statusuppdateringar (rådet jag hade gett till andra här: JAMEN LÅT BLI DÅ, alternativt: TA BORT HEN SOM VÄN DÅ, men jag vet inte, på något sätt fascinerar det mig lite ändå, de här intetsägande men ändå beskäftiga och liksom krampaktigt hopkomna uppdateringarna som så uppenbart bara är ute efter bekräftelse). Jag har (minst) en sån person som Facebookvän. Hen är med i flera Facebookgrupper där jag också är medlem. Hen skriver flera statusuppdateringar om dagen i ett specifikt ämne, och delar ALLT i varenda djävla grupp, så att man får scrolla förbi exakt samma inlägg femtioelva gånger. Så djävla tröttsamt. Fast harmlöst och som sagt lite fascinerande vad det nu är för funktion som driver människor att blotta sitt privatliv inför Facebook och halva världen. Men just nu är jag alltså rätt trött på det. Dagens I-landsproblem är härmed presenterat.

Bryter för lunch

Idag är jag ledig, och nu djävlar ska det skrivas hemtenta. Har hittills hunnit med att a. gå långpromenad, b. svära jättehögt rakt ut i luften för att jag inte fick till ett blockcitat i texten, c. äta lunchlåda med pulled beef och potatis-och-jordärtskocksmos, broccolipuré och brysselkål som var TO DIE FOR. Om man gillar den sortens mat alltså. Jag är ju av uppfattningen att allt som innehåller någon form av kål = toppen. Eller ja, jag kan väl i och för sig leva utan de trista barndomsminnena av blaskig kålsoppa, sladdriga kåldolmar och kålpudding som dryper av fett. Men i övrigt så. Nu dricker jag te och ska strax ta tag i den där djävla hemtentan igen. Jag har alltså fått ihop litegrann. Kanske 1½ A4. Har ljugit och sagt att min samhällssyn är formad av Karl Marx dialektiska materialism. Det är inte sant, men han är den trökgubbe som är lättast att begripa sig på, och det låter väl bättre än att säga att man inte har en djävla aning om någonting. Det lär väl åtminstone inte vara straffbart? Ja, man vet ju aldrig när högervindarna blåser snålt och det går spöken runt i Europa. MOHAHAHA.

Det är lite vår i luften idag. Inte soligt, men det är någonting med ljuset. Kom på mig själv med att längta efter sommaren, när trädgården är lummigt inbäddad och man kan komma hem från jobbet och gå ut och slänga sig raklång på gräsmattan och slumra en stund. Hade kanske inte funkat i en vanlig villaträdgård med insyn, då hade väl grannarna trott att man tagit en överdos heroin och ringt 112 och så hade man yrvaket fått avfärda ambulansen och skämmas ögonen ur sig. Att bli ertappad med att sova på dagtid är uppenbarligen något av det skamligaste man kan råka ut för. 
Funkar heller ej om man ska läsa tusen poäng på distans samtidigt som man ska jobba heltid. Ytterligare ett skäl till att längta efter sommaren, för då är alla distanskurserna slut och man behöver inte ha inlämningsuppgifter och hemtentor och fan och hans moster hängande som djävla OK över sig. Fattar inte varför jag ens ger mig in i det, men jag genomgår väl någon slags kris. Blä. Nä, nu ska jag svamla vidare om pedagogiskt piss.

HÅ HÅ JA JA

Harvar på med HEMTENTA I PEDAGOGIK och känner mig ungefär lika upplagd för det som för att rensa ett igenkloggat avlopp, läsa "Dags att deklarera" från första sidan till sista samtidigt som jag kollar igenom villkoren för premiepensionen på "Mina Sidor" på veveve pensionsmyndigheten punkt ess e (om man nu ens kan göra något sådant). Inte så jättehågad med andra ord. Hungrig är jag däremot. I ugnen står pulled beef och göttar sig bortom medvetandets gränser, jag har precis varit ute och grävt upp lite jordärtskockor och om en stund ska jag masa mig ut i köket och göra potatis- och jordärtskocksmos till den pullade beefen. Men först måste jag försöka åstadkomma några rader om min pedagogiska grundsyn, som jag tydligen förväntas pressa fram 5 A4-sidor om i en reflekterande och problemetiserande anda och knyta an detta till kurslitteraturen (= gubbar och trök). Visste inte ens att jag hade någon pedagogisk grundsyn. Räcker det inte med att skriva att man tycker folk är dumma och lata? Fyfan vad jag är trött på detta. Och imorgon börjar min kaninkurs. Har ännu inte hunnit läsa så mycket som en rad av den decimetertjocka traven med skriven text. Sen är det tre föreläsningar som ska lyssnas på, en inlämningsuppgift att göra och lite annat smått och gott som jag ska klämma in parallellt med trökgubbarna och den obefintliga pedagogiska grundsynen. Ja, sen råkar jag visst ha ett litet heltidsjobb också. Jodåsåatt här var det livat, här var det glatt. 

Frans?

Eftersom jag har ägnat exakt 0 timmar, 0 minuter och 0 sekunder åt det fenomen som förr hette "melodifestivalen" och som nu tydligen allmänt känd som MELLO, så är jag lyckligt ovetande om allt som hör därtill. Men idag var det en artikel om FRANS i lokaltidningen, såg jag när jag åt lunch. FRANS är bosatt i Ystad, men när det handlar om att piska fram en helsida om lokala kändisar kan Kristianstadsbladets upptagningsområde vara väldigt luftigt. Jag bläddrade rätt så ointresserat förbi, men som av en slump så spelades FRANS' bidrag på radion när jag körde hem några timmar senare. Låten heter "If I were sorry" och det är väl tur att MELLO ska gå i Sverige i år (uppsnappat under sagda lunchrast), för nån med såna taskiga kunskaper i grammatik kan man ju inte skicka utomlands? Eller vad hände med I was, you were, he-she-it was, we were, you were, they were? Inte för att jag är så djävla fenomenalt slängd i engelska, men vissa grejer är väl ändå rätt så basic? Eller har böjningar av oregelbundna verb fasats ut ur läroplanen? Alternativt är det nåt fränt förortsslangigt som har gått mig spårlöst förbi. Allt känns ungefär lika rimligt.

Den ljusnande framtid är fan i mig snart här

Igår anlände jag till brukshundklubben klockan 17.55 och det var fortfarande så ljust ute att man inte behövde tända belysningen på planen. EN MILSTOLPE.

Dessutom: Bara två veckor kvar tills det är dags att ställa om klockorna till sommartid. Sommartid = ljusa kvällar = härligt.

Även: Bara två veckor kvar till påsk. Alltså PÅSK? Visserligen är den tidig i år, men jag plockade ju alltså på riktigt  ner adventsljusstakarna för inte speciellt länge sen (har dom i och för sig kvar längre än sig bör, för jag tycker att är det någon gång man har behov av extra ljus och mysbelysning så är det väl under oxveckorna och julen varar ju till påska, det är sen gammalt). Men alltså: två veckor till påsk. KAN NI FATTA?

Kanin kanin kanin kanniinteslutaskjuta?

Parallellt med hatkursen GRUNDKURS I PEDAGOGIK läser jag en distanskurs i djurhållning. Den är cirka 100 % roligare, men absolut inte lättare. Det är tunga sjok av lagtexter och förordningar och det är vetenskapliga artiklar om beteenden och stereotypier som man ska tröska sig igenom för varje djurslag. Har hittills betat av hund, katt och häst och tänkte innan att det där ska väl ändå vara rätt lätt, för jag har ju eller har haft dessa djur i min ägo, så det är ju inte som att ställas inför något helt nytt. Hahahahaha, säger jag bara. Så lite man vet.

Igår sa jag något i den här stilen: Ja, men jag tror det kommer att bli lite mindre mastigt nu. Hästar är ju liksom så stort och det finns ju så extremt många användningsområden: trav, galopp, hoppning, dressyr, körning, westernridning, hästpolo och allt möjligt. Nästa modul ska handla om kaniner, det kan väl inte rimligtvis vara lika omfattande?

HAHAHAHAHA.

Med vänlig hälsning: en som precis har printat ut 120 sidor om välfärdsproblem för kaniner i allmänhet och försöksdjurskaniner i synnerhet. Och som snart ska gå och kopiera ur the masterpiece STORA KANINBOKEN eftersom någon annan står i kö för den på biblioteket så den går inte att låna om. Samt ser fram emot att sätta sig in i den upphetsande skriften Jordbruksverkets konsekvensutredning kring särskilda bestämmelser för kaniner avsedda för produktion av kött- päls- och ull samt avelskaniner.

Jodåsåatt.Vi ses på andra sidan.

Running free, yeah

BREAKING NEWS: Jag har sprungit. Vad gör man inte för att slippa hemtenta? Haha, skojar bara. Nä, men jag vet att jag har sagt att jag ska lägga av med löpträning eftersom det här måndagsexemplar till kropp uppenbarligen inte håller. Förra året sprang jag till exempel inte en enda meter, åtminstone inte med flit. Det kändes ju bra på ett sätt eftersom ingen träning = inga skador.  Men helvete vad deppigt det är när alla andra sitter och snackar kilometertider och lopp i fikarummet, och det där med att bo på landet är ju bra på många sätt men det erbjuder ju inte oceaner av andra träningsmöjligheter utan då får man vackert sätta sig i bilen och köra iväg, och det är ju trist, plus stressigt att ha en massa tider att passa. Älskar ju löpning för att det är så himla enkelt och tillgängligt och den där endorfinkicken som kommer efteråt.

Så nu har jag en ny taktik. Min vanliga taktik är annars att ju längre desto bättre. Kondition är lätt att tappa, men går rätt fort att träna upp och sen kan jag ligga och mala på i evigheter som ett litet tjurigt gotlandsruss. Inte fort, men man behöver ju inte ha så himla bråttom jämt heller. Min nya taktik är att jag bara ska springa korta rundor. Max fem kilometer max två gånger i veckan. Så idag gav jag mig ut på min pi-runda efter jobbet. Den heter så för den är 3,14 km lång och rätt snäll, bara ett par små backar (som kan vara nog så jobbiga) men annars hyfsat platt.  I vanliga fall har den varit min komma-igång-runda efter skador och uppehåll, men nu ska den alltså bli standard.
Petade ihop en Spotifylista med extremt peppig musik och lufsade iväg. 3,14 km är ju inte mycket, men det kan minsann kännas tillräckligt när man inte sprungit överhuvudtaget på minst ett år och innan dess rätt sporadiskt. Fick frammana bilden av gotlandsrusset flera gånger när det tog emot, och så stretade jag vidare uppför de små backarna och orkade till och med en liten spurt på slutet. Inte fort som sagt, men vem fan har bråttom?

Sitter nu och göttar mig i endorfiner i svettiga kläder och hoppas på riktigt att denna taktiken ska vara hållbar. Nu ska jag försöka krysta fram något klokt om pedagogisk filosofi, hejpåre.

Prokrastinerar ihop en lista istället för att ägna mig åt filosofi

Nyss tände jag en brasa för att ha det lite mysigt och ombonat när jag sitter här och mödas med filosoferna från helvetet. Tyvärr hade någon, gissningsvis jag, i ett anfall av ystert övermod, slängt in en massa papper (utropandes: "tjoho, jag behöver ALDRIG MER HÅLLA PÅ MED DETTA") i kaminen som nu låg där som en klump bland det andra som skulle brinna och som först inte ville låta sig tändas och sedan vällde det in en massa rök. Så nu har jag fått ha fönstren öppna på tvärdrag för att vädra ut känslan av att befinna sig på en nikotinmättad 70-talsfest, och hur mysigt och ombonat blir det då i vardagsrummet i början av mars när termometern står och blygs på nollan? NOT SO MUCH, kan jag upplysa om.

Nä, men jag prokrastinerar. Har ätit lunch och läst bloggar. Hos Pernilla hittade jag en lista, och jag kan ju inte se en lista utan att tvångsmässigt vilja fylla i den, så nu kör vi:

Nämn något som gjorde dig glad igår: Spårträning med hundarna!
Vad gjorde du kl 08 i morse: I vanliga fall skulle jag ha svarat "jobbade", men jag är ledig! Så klockan 08 i morse satt jag nog fortfarande och slöade vid frukostbordet.
Vad gjorde du för 15 min sedan: Bar in ved och vädrade ut rök.
Det sista du sa högt: "Bra, duktig" (till någon av hundarna som gjorde ett trick för att få ett tuggben).
Det senaste någon sa till dig: "Sov gott" (igår kväll)
Vad har du druckit idag: Juice, te och kolsyrat vatten.
Vad var det senaste du åt: Lunchlåda med spaghetti och köttfärssås, sallad och en bit nätmelon.
Vad var det senaste du köpte: Apelsiner, auberginer och ananas. Köper bara saker på A. Haha, nä, skojar bara, men det slumpade sig visst så.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Flagnande brun.
Vad är det för väder hos dig nu: Först var det mulet, sedan sken solen, sedan regnade och haglade det, sedan blev det solsken och nu är det mulet igen. Rena aprilvädret om ni frågar mig.
Godaste glassmaken: Choklad.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Attraktion, kanske. Kärlek, nej.
Sover du tungt: Nej, är tyvärr väldigt lättväckt.
Drömmer du mardrömmar: Inte så ofta skräckfilms-mardrömmar, däremot drömmer jag ofta långa röriga drömmar där det händer en massa saker som jag inte kan kontrollera men som jag ändå måste försöka styra upp, vilket gör att jag nästan är tröttare när jag vaknar än när jag gick och lade mig. Hade nästan föredragit en snabb och effektiv styckmördarmardröm framför de här Sisyfosarbetena.
Favoritklädsel: Narkotikajeans och nån slafsig tröja.
Favoritlåt just nu: We go home, Adam Cohen.
Vad ser du om du tittar till höger: Kaminen och veden.
Vad gör dig glad just nu: Att jag är ledig idag. Att våren är i antågande. Att livet just nu flyter på någorlunda.
Vad ska du göra härnäst: Försöka komma igång med hemtentan från helvetet.
Höger- eller vänsterhänt: Ambidexter.
Humör just nu: Lite stressad, men vid gott mod.
Favoritgodis: Choklad.
Kläder just nu: Narkotikajeans, vinröd stickad tröja som liknar den som Harry Potter har på sig i någon av de första filmerna, raggsockor. 
Sommarplaner: Inga speciella än, har inte ens bestämt när jag ska ha semester. Är för övrigt rätt nöjd med att bara vara hemma. Globetrotterpoäng=0.
Hur många kuddar sover du med: Tre.
Spelar du något instrument: Gitarr till husbehov, kan dock nästan bara jesusackorden men det är inte så begränsande som man skulle kunna tro. Sen kan jag plocka ut melodier på piano, men det är väl inte riktigt att "spela" känner jag.
Morgon- eller nattmänniska: Morgon. De gånger jag är vaken efter 22.00 är lätträknade.
Vad är viktigast för dig: Kontroll på läget.
Är du kittlig: Nej, inte speciellt.
Snarkar du: Det händer säkert?
Stjärntecken: Lejon. Dominant och härsklysten som få. Haha.
Äckligaste insekten: Jag får väl svara "geting". Tycker inte den är äcklig, men det gör ju sabla ont att bli stucken. Löss är väl inte heller något man längtar efter att umgås med. Vill ta tillfället i akt att påpeka att fästingar INTE ÄR INSEKTER. Inte spindlar heller. Hejdå från besserwissern. 
Längtar du mest efter just nu: Att filosofi-hemtentan ska vara inlämnad och godkänd. Det lär ju inte hända om jag sitter här på röven och prokrastinerar, så jag får väl ta tag i den nu. Slit och släp, suck och stön.

Alltså filosofi. Det är väl ändå höjden av flummighet?

Sitter och försöker plåga ur mig några inledande rader om pedagogisk filosofi och känner att det går rätt trögt. Har skrivit källförteckningen, den innehåller just nu mest böcker jag inte läst (än), men man får ju börja någonstans. Har man sedan väl kommit igång ska det väl gå att svamla ihop ett och annat, men just nu är det komma igång som är det svåra. Känner ett sånt massivt motstånd mot gubbar (för nu är det fan i mig GUBBAR igen, vad är det med pedagogik och gubbar?) som tycker en massa trök i allmänhet och filosofi i synnerhet. När jag var 20-ish så gick jag en kvällskurs i filosofi på Komvux. Då fick man lära sig följande livsvisdom:

                                                        EN STEN KAN INTE FLYGA
                                                             MOR KAN INTE FLYGA
                                                                 MOR ÄR EN STEN

Jamenalltså, det är ju så djävla dumt så att klockorna stannar. Orkar på riktigt inte med sånt. Och nu ska jag sitta på min fritid och tröska mig genom Platon, Aristoteles, Locke, Rosseau och andra fräna vetabästbabianer. Och så Marx förstås! Ingen delkurs i pedagogik utan rejäla inslag av Karl Marx, det är nog det viktigaste jag har lärt mig.

Nya världar möts

Igår var jag på thaimassage för första gången i mitt liv och var väldigt peppad på denna AVKOPPLANDE UPPLEVELSE. Kände mig dock rätt mycket som en karaktär i Trettio grader i februari, vilket kanske inte riktigt var målet men det var ungefär lika deppigt till en börja med. Kom dit, innanför dörren stod en stadig karl med rötter i Balkan och dividerade i upprörda och högljudda ordalag med thailändskan om att han ville kopiera hennes hyresavier så att han skulle kunna visa upp dom för a-kassan. Eller vad han trodde var a-kassan, allt var väldigt oklart även om thailändskan senare kände sig manad att återberätta alltihop för mig i en ursäktande ton, men det fanns liksom ingen rim och reson i någonting och luktade lite mygel och maffia om jag ska vara ärlig. Men han hörde ju inte dit, så det räknas väl inte.
Sen sa jag att jag hade bokat tid för massage. Det hade thailändskan ingen aning om (fast jag hade fått bekräftelse på sms), men det var inga problem, försäkrade hon. Fast hon hade lite ont i axeln, så det skulle vara "någon annan" som masserade istället. Blev inföst bakom ett draperi och fick klä av mig och lägga mig på en massagebänk. En cd med gnällig österländsk musik drog igång, tassande steg hördes när "någon annan" gjorde entré och ett tu tre så var det fyra (4) flinka thailändska kvinnohänder som knådade, vilket nästan kändes som en utomjordisk upplevelse. Men lika raskt försvann den ena, gissningsvis den med onda axeln, och den andra, som jag alltså inte ens visste hur hon (eller han/hen, det var kanske en LADYBOY?, källa: Trettio grader i februari, och på tal om det, kan inte han Glenn bara STÅ FÖR att Oh är en man om han nu älskar henne/honom så mycket? Så sjukt störigt) såg ut. Inte ett ljud sa hon heller, den här "någon annan", och när hon ville kommunicera så var det med en knackning på axeln så diskret att jag inte fattade om det var av misstag eller rent av en del av behandlingen.
Efter en stund kom det in någon utifrån och in i rummet bredvid. Det som bara var åtskilt från rummet jag låg i med ett tunt draperi, som dessutom bjussade på en decimeterbred glipa för den som ville se vad som försiggick på andra sidan väggen. Och jag är väl inte pryd SÅ, men jag tyckte väl inte heller att det kändes jätteokej att ligga som en strandad valfisk till allmän beskådan. Dessutom kändes det väl inte så himla avkopplande att de i andra rummet satt och snackade, prasslade med påsar och öppnade PET-flaskor med kolsyrat innehåll i min AVKOPPLANDE UPPLEVELSE. Hon som masserade sa dock inte ett knäpp förutom ett "thank you" som tydligen kan översättas med "nu är jag klar, du kan klä på dig", vilket jag fick gissa mig till grundat på att hon försvann bakom en stängd dörr och sedan inte kom tillbaka.

Ja, där blev man några hundra kronor fattigare men en erfarenhet rikare. Men massagen var skön och inkluderade även händer och fötter. Alltså FOTMASSAGE. Mmm. Om jag hade varit miljonär, eller åtminstone en karaktär i Jag, Claudius, så hade jag kunnat ha en slav som bara satt och masserade mina fötter. Men det är kanske lite omodernt.  Det skulle ju i så fall vara enda orsaken att avstå menar jag.

Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över

När man jobbar och behöver ett speciellt och viktigt dokument för att komma vidare med sitt träl, och man mailar till en person man inte känner och ber i artiga och officiella ordalag om det och får ett lika artigt och officiellt svar med dokumentet bifogat, och sen upptäcker man att det är fel dokument och mailar tillbaks och påpekar detta och ber om korrekta uppgifter och får ett klämmigt Jajamen, det kommer här! till svar - och exakt samma felaktiga dokument bifogat? Då undrar man ju lite om folk ens läser vad man skriver till dom, och om man skulle börja inleda sina mail med "HORA, SKICKA DOKUMENTEN" i bästa maffiastil istället för att vara så djävla slätstruket artig hela tiden?

Kanske, kanske inte. Väntar nu på svar. På det artigt slätstrukna dårå.