Tiga är guld

Nikky: Det är ju som i den där filmen "Män som pratar för mycket"...
Jag: VA?
Nikky: ..."Män som hatar kvinnor" menar jag.

Hahaha. Älskar felsägningar när ingen fattar nåt. Som den här.

Varför det tar så lång tid på apoteket

Tycker det är jättekomiskt att det senaste folk googlade på för att hamna är var
Ställer mobilen om sig själv? och Varför tar det så lång tid på apoteket?

Den första frågan är väl ganska befogad och jag undrar det själv med växande panik två gånger om året när man ska ställa om till sommar/vintertid och ska upp i ottan och har tider att passa. Svaret för egen del, noterade jag nu i helgen efter sedvanligt nojande, tycker nämligen det är sjukt pinsamt att komma vid fel tid för att man inte har koll på extremt elementära saker som hur mycket klockan är, är att min SMARTPHONE gör det, och den är ju inte på något sätt en värsting. Så för alla som har en SMARTPHONE är svaret gissningsvis: JA, det gör den.

Den andra frågan är lite svårare att besvara och jag undrar vad man har tänkt sig få för träffar när man googlar så. Apotekspersonalens svar på Flashback (eller varför inte den här polis-Facebookgruppen som kallade sig Underbetalda, Missnöjda, Förbannade (eller nåt i den stilen) som spydde rätt enfaldig galla över folk i allmänhet och politiker i synnerhet) där svenska farmaceutkåren unisont ondgör sig över sjuklingar och simulanter som tar upp deras dyrbara tid och uppmanar varandra att jobba i slow motion på ren hämd? Nja, så går det nog inte till. Anledningarna är, tror jag:

1. Apotekspersonal måste vara supernoga med allt de gör. Det går ju liksom inte riktigt för sig att någon som kommer in och har fått ett recept på penicillin går därifrån med en flaska mjällschampo. Det ska kollas och dubbelkollas och signeras, och det tycker jag är bra. Har ingen direkt nytta av rent och helt mjällfritt hår när jag ligger i galopperande lunginflammation bara för att apotekspersonalen hade bråttom till fikarasten.
2. Det har alltid tagit lång tid på apotek på grund av 1, men efter avgegleringen, när det inte längre är apoteket Apoteket allena utan Kronans Droghandel och CuraMed och MedPLUS och fan och hans gamla elaka mormor, så upplever jag att apotekspersonal har genomgått någon kollektiv säljkurs där de går in för att ge varje kund personlig service. In the name of konkurrensen får man väl förmoda, för så här var det aldrig förr. Då fick man sin Kåvepenin med på sin höjd ett avmätt: Var det bra så? Nu kan man knappt köpa en flaska hostmedicin utan att bli rekommenderad ett helt batteri av allt från skönhetsprodukter till medicin mot fotsvamp. Detta tar ännu mer tid än 1, och det tycker jag är dåligt. Har inte bett om att bli påprackad en massa tips och tricks om hur man får slemhinnorna i underlivet att dansa salsa av välbehag.
3. Folk är dumma i huvudet. Det finns så många underkategorier av idioter så att det inte går att lista dom alla, men här kommer några, och jag gillar ingen av dom:
a. Folk som misstror "när det är på data" och inte kan fatta att ett e-recept är samma sak som de där gula lapparna man fick av doktor Larsson på vårdcentralen i Knäckebrödhult anno 1952, utan måste stå och dividera om det verkligen har blivit rätt nu.
b. Folk som tycker att det är befogat att skälla ut apotekspersonalen för att de inte fått den medicin de tycker de skulle ha haft, för att läkaren inte lyssnat, för att den förra medicinen inte hjälpte, för att medicinen är dyr, för att den och den medicinen inte går på högkostnadsskyddet, för att det regnar ute.
c. Folk som inte vill ha den medicin de fått utskriven utan någon annan som de "vet" är bättre och som inte fattar att man inte kan byta medicin bara sådär hur som helst om det inte är så kallade likamedel.
d. Folk som ser sitt besök på apoteket som en möjlighet att få dra sitt livs historia i allmänhet och sin sjukdomshistoria i synnerhet.
e. Folk som tror att de vet bättre än både läkare och apotekspersonal för att de har sett alla avsnitt av Cityakuten och Skärgårdsdoktorn.
4. Slutligen: Vissa perioder är folk sjukare än annars. Typ vid skolstart och i influensatider. Då ska varenda kotte till apoteket och bunkra upp med febernedsättade och nässpray samt pricka av punkt 1-3 ovan. Gissar att apotekspersonal inte är mer överbemannade än någon annan yrkeskår i detta nådens millennium där horder av folk kan gå arbetslösa i åratal medan de som har jobb sliter häcken av sig. Däraf köer och extra väntetid, jämför mellandagsrea.

Ja, det var väl en liten sammanfattning om varför det tar så lång tid på apoteket för den som undrar. Tveka inte att fråga.

Mvh Orakel_68:a

Post storm

Stormen Simone (nu har äntligen massmedia bestämt sig och då får den väl heta så för att folk ska fatta vad man menar, men jag gillade stormen JUDAS bättre, namnet alltså) kom och gick och bortsett från 12 timmars strömavbrott och lite nedblåsta grenar från tallarna som står i backen i gränsen upp mot Körsbärsdalen blev vi inte speciellt hårt drabbade. Huset hann aldrig bli speciellt utkylt, pannan startade om sig själv när strömmen kom tillbaks (det är kanske så det ska vara, men vår gamla hade NEVER EVER gjort det utan istället genererat en massa panikartat meckande och svärande) och det jobbigaste jag fick göra när jag kom hem var typ att ställa om klockan på mikron. Vi hann precis kitta om kaminen innan strömmen gick och nu hade kittet härdat och jag tände en brasa, inte så mycket för att det behövdes utan mer för att det var tekniskt möjligt nu när kaminen inte längre låg nedmonterad i atomer, och det rök inte längre in. GÖTT. Ja, det var väl ungefär allt vad spännande som har hänt i mitt liv sen sist.

It's draughty in the trenches, oh.

Nu ska det bli storm och elände. Det som känns mest oklart i dagsläget är vad den heter, Judas eller Simone? Aftonbladet kör med båda när de rapporterar om "kaos-stormen", det räcker tydligen inte bara med en vanlig djävla höststorm utan man måste lägga till ett kaosprefix för att de avtrubbade massorna ska fatta ALLVARET i detta. Tänker man kanske på Aftonbladet, vad vet jag? Är mest bekymrad över att vår kamin måste tätas och min man lyfte av ovandelen igår för att sedan konstatera att innehållet i burken med pannkitt hade härdat till sten (typ) och var helt oanvändbart. Med facit i hand skulle man kanske först kollat om kittet höll måttet och sedan börjat plocka isär kaminen, men det är ju lätt att vara efterklok. Har nu med livet eller åtminstone förståndet som insats gjort ett nedslag i Ankeborg City en regnig höstdag när det är skollov och precis har varit löning och därmed var fullt med folk som var sugna på att konsumera sig ur tristessen. Var tvungen att parkera i det nya parkeringshuset och det hade ju aldrig hänt om jag hade varit själv kan jag ju säga. Tycker parkeringshus är så SJUKT obehagliga platser att köra och vistas i och skulle nog hellre ställa bilen 5 km bort och gå än att susa in i ett sånt där djävulskt betongkomplex. Alla vet ju att det är i parkeringshus som alla mördare gömmer sig och hoppar fram och överfaller en när man minst av allt anar det, och i parkeringshuset kan ingen höra dig skrika. Men nu var det min bodyguard Stefan som körde, så dels hade jag inget val och dels gick det bra. Det är bara ensamma människor som råkar illa ut i parkeringshus. Jag skenade sedan in på Clas Ohlsson och slet åt mig de två sista tuberna pannkitt från hyllan, så det gick ändå rätt smidigt. Tyvärr, och här kommer bekymren, så ska kittet härda 24 timmar innan man får elda i kaminen, så jag hoppas verkligen inte att stormen Simone/Judas orsakar strömavbrott ikväll. Å andra sidan är det ju för årstiden helt ofattbart varmt, så det är väl inte hela världen SÅ. Och vi har ju den lilla kaminen i arbetsrummet som man visserligen får mata med ved cirka en gång i minuten (känns det som), men den har ändå en liten platta så att man kan koka vatten och så på om det skulle behövas. Och i bästa fall hinner Simone/Judas mattas av ordentligt innan den når oss här på ostkusten och då är det ju hakuna matata.

På allmän begäran så att säga

Har fått en förfrågan (YES! Ett tecken på att någon faktiskt läser ens blogg) om vad jag köpt för stövlar. Det är såna här:

Beställde dom på Sportamore där dom lämpligt nog dessutom har "höstrea" just nu.  Nu har jag inte köpt gummistövlar på hundratals år så jag har ingen aning om ifall priset (439 spänn) är högt eller lågt, eller om "höstrean"  bara är ett sätt att få mig som konsument att tro att jag gjort världens klipp medan aktieägarna på gummistövelsfabriken skrattar hela vägen till banken.  Man blir ju fan alltid blåst på ett eller annat sätt.

SOPA!

Saker som stör mig extremt mycket just punkt nu:
1. Folk som är för lata för att källsortera. För det kan ju inte handla om något annat än ren slöhet när man bara trycker ner sin djävla FINDUS FÄRDIGMAT-låda i första bästa "papperskorg" fastän allting är tydligt uppmärkt med "Pappersförpackningar", "Plastförpackningar", "Metallförpackningar" osv. Bara att läsa. Ett barn hade klarat av det även utan att kunna läsa eftersom det till och med är BILDER på de olika behållarna. Och nu talar vi inte om barn utan om (vissa) vuxna män med ansvarsfulla jobb och rösträtt och körkort och familjer. Men att sträcka sig 50 cm i sidled för att lägga skräp på rätt ställe är uppenbarligen en övermäktig uppgift.
2. Folk som inte kan ta en tillrättavisning fastän man tar dom på bar fucking gärning när de står och trycker ner sin djävla FINDUS FÄRDIGMAT-låda i fel behållare. Utan antingen blir de sura och ska ha det till att det är man själv, i det här fallet jag, som är helt djävla dum i huvudet, eller så ska det skämtas bort, som om källsortering av sopor är någon slags dockteater som man inte behöver ta på allvar, och man själv, i det här fallet jag, är ägare av denna dockteater och inte heller någon som man behöver ta på allvar. Vad sägs om "Oj, det här visste jag inte. Det ska jag tänka på i fortsättningen". VA? VA? VA?

Mvh
Förbannad_68:a

Hey ho let's go

Idag är det torsdag, den nya favoritdagen. Fast idag vet jag inte riktigt. Har svårt att fokusera på det göttiga som kommer när huset är städat och man, jag, får sjunka ner i soffan och slappa som ett litet svin, idag tänker jag mer på hur djävla jobbigt och tråkigt det är att städa. Detta är en mycket dålig tanke.

Härförleden köpte jag nya gummistövlar. Har ett par med stålhätta som passar jättebra när man typ mockar, men som passar mindre bra att trava omkring i skog och mark med eftersom de är så tunga och klumpiga. I helgen regnade det ju som bekant från arla till särla och jag var även ute i skogen exakt från arla till särla. Tack vare ett mycket förnämligt regnställ blev jag inte blöt om kroppen och tack vare rätt så förnämliga Mountain Horse Groom-kängor så kunde jag trampa i pölar utan att åtminstone inledningsvis vara speciellt blöt om fötterna heller. Men även om de, kängorna, är vattentäta så har de ändå hål till skosnörena som vattnet i sinom tid börjar sippra in genom på ett oskönt sätt. Vill därför ha ett par gummistövlar utan hål annat än för att stoppa ner fötterna i, gärna fodrade, helst inte för hög modell heller. Chockade mig själv genom att beställa såna på nätet PÅ CHANS. Utan att prova först! Eftersom mina fötter är designade av Walt Disney så är det ju att be om ett stort djävla misslyckande. Så döm om min förvåning när de kom hem (eller nu låter det ju som att de själva kom traskande upp mot huset och bjöd in sig på te och smörgås) och faktiskt passade riktigt bra. Nu känns det som att lotterikvoten är fylld för ett bra tag framöver.

Åter till zzzzzzztädningen. BORING.

Tjo flöjt

Nehej, det blev ingen TABATA ikväll för Sabina blev sjuk och jag hade ingen lust att åka helt mol allena till ett nytt ställe. MES, jag vet. Tog en långpromenad istället, såg en iller/vessla/mård/hermelin/NÅT SÅNT (har extremt svårt att skilja på olika mårddjur) som helt ogenerat kom ut ur skogen och spang omkring och lattjade (hittar inget bättre ord, den rullade runt, grävde i lövhögar och jagade sin egen svans)  en lång stund. Tills två taxar fick syn på den och bestämde att den skulle DÖDEN DÖ. Det gjorde den inte eftersom mördarmaskinerna var kopplade,  dock fann den säkrast att masa sig utom synhåll och ner i ett dike. Tyvärr för långt bort för att bli annat än en liten suddig prick på bild. Det var alltså en gammaldags och hederlig naturupplevelse pre-Facebook/Instagram. Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.

I will survive

Började läsa boken Tyst igår, men kommer inte att läsa klart den tror jag. Introversion börjar kännas lite tjatigt och nu är jag rätt trött på att läsa sida upp och sida ner om hur förträffliga "vi" introverta är i de mest skiftande sammanhang. Istället började jag bläddra i en annan lånebok, Det viktiga eftersöket, som jag i min enfald trodde skulle handla om hur man tränar sin hund i eftersökssituationer, det vill säga viltspår. Men det var istället en bok fylld av putslustiga jaktskrönor och såna får jag ju till livs rätt ofta IRL utan att behöva läsa om dom i böcker. Så det var något av en besvikelse, men det får väl ändå räknas till i-landsproblem av stora mått.

Bläddrade jag inte i boken på biblioteket och upptäckte detta, undrar kanske vän av ordning, och svaret är nej, det gjorde jag inte. Nuförtiden är det ju bara att sitta på röven och söka i bibliotekets databas, klicka i att man vill reservera, välja bibliotek som man vill hämta på och sen får man ett mail när den har kommit och först då upptäcker man att boken kanske inte var vad man trodde. Men ändå, SÅ. DJÄVLA. FÖRTRÄFFLIGT. Älskar biblioteket.

Ikväll ska jag och Sabina träna TABATA. TABATA är någon japansk tortyrmetod, eller det är det väl kanske inte, men det låter så. Detta beror förmodligen på att min erfarenhet av japanska språket är hämtad från några random samurajfilmer samt Japansekvenserna av Kill Bill Vol 1, och i samtliga dessa alster är ju stämningen rätt så barsk. Föreställer mig att TABATA är någonting som framkallar ond bråd död, men det kanske är att ta i. Det räcker kanske med blod, svett och tårar. Återkommer med rapport om jag överlever.

Blue Monday är en låt med New Order

Helgen bjöd på regn och viltspår i en skön förening. Eller inte så himla skön faktiskt, viltspår är alltid kul och spännande, men efter en hel dags knatande backe upp och backe ner i konstant hällregn var åtminstone inte jag speciellt entusiastisk längre. Hade gett rätt så mycket för att få ligga framför brasan och läsa deckare "just där och då" (Yngwie Malmsteen-citat) istället, men det var bara att bita ihop och härda ut. Ett plus var plusgraderna, som var tolv till antalet, så det kunde ju ha varit betydligt värre. Känner mig dock just nu rätt så mätt på syre, vatten, skog, friluftsliv och mustiga jaktskrönor så då passar det väl bra att sticka emellan med lite grå jobbvardag.

Ser just nu fram mot: brasa, böcker. Har nyligen läst boken Introvert av Linus Jonkman. Där kunde man göra ett test för att kolla om man var introvert, och det var jag i väldigt hög grad. Annars var väl boken bara sådär. Även om det trillade in en eller annan aha-upplevelse så blev det väldigt tjatigt. Men för all del, hade någon betalat mig pengar för att skriva om 437 olika tillfällen där jag föredrar att umgås med me, myself and I istället för att (med några få undantag) hänga med andra människor, mingla och vara social så hade jag ju såklart gjort det.
Sedan hatar jag när någon beskriver en grupp som jag per definition ingår, t ex 60-talister, och sedan skriver extremt generaliserande och i termer som "vi" och "oss". Hatar detta så djävla mycket, och känner reflexmässigt att jag per omgående vill ta avstånd från att vara en del av den gruppen (moget). Och eftersom Linus Jonkman skriver sida upp och sida ner om vad "vi" (introverta) tycker om ditten och datten så känner jag mig därför lite tvär och avståndstagande till hela skiten. Ska nu sätta tänderna i en bok som heter Tyst och som handlar om ungefär samma sak, fast i amerikansk tappning.  Det var 16 personer före mig i kön till utlåning av den på biblioteket, så jag är uppenbarligen inte ensam om att vilja fördjupa mig i ämnet introversion. Känner mig...trendig. Eh. Nä. Det gör jag inte.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här, men jag läser andra bloggar där folk bloggar så himla ambitiöst om vad de läst och vad de tyckt om det de läst, så jag tänkte att det ska jag nog också göra. Däraf, så att säga.

Så länge skutan kan gå

Nehe, det blev inget Wendelsbesök eftersom de hade bränt allt krut på Andys lekland. Jag skulle nog hellre skära upp pulsådrorna med en slö tårtspade än att tillbringa mer än trettio sekunder på Andys lekland en fredagseftermiddag. Tur man inte är småbarnsförälder säger jag bara.

Står nu här med ett ton plättar, men det är inget jättebekymmer. Plättar är gott och jag ska träna viltspår hela helgen. "Lyxmatsäck" tänker jag här. Nu ska jag göra gulaschsoppa som vi ska äta ikväll till antingen Breaking Bad eller Vikings. Det är inte heller så dumt.

Friday I'm in love

Sitter här och försöker göra någon slags backup på min SMARTPHONE eftersom den tydligen är full. Trodde det var typ obegränsat med minne, men eftersom Spotify hela tiden gnäller och gnölar om att det inte finns något minne så får jag väl rensa lite i luren då. Ska samtidigt steka plättar eftersom delar av The Wendels är på ingång. Hoppas jag i alla fall. Det känns väl som en sådär lyckad kombination, som att någonting skulle kunna brännas vid eller så, men den här Samsung-synk-grejen verkar vara slöast i universum så jag hinner nog steka upp ett rejält lass innan den har hunnit kopiera upp ett antal random tagna bilder föreställandes inget särskilt.

Annars har veckan liksom bara försvunnit. I tisdags var jag på utbildning och den hölls av en amerikansk person som inför varje anförande tjöt I AM A SCIENTIST YOU KNOW, vilket var lite tröttsamt. Men sådär är det kanske i Amerika, vad vet jag? Tur man inte bor där, då hade jag blivit galen på mindre än 48 timmar.

Vi är bäst! (Fast inte lika bra som Tjenare Kungen)

I helgen gick vi på bio och såg Lukas Moodysons nya film Vi är bäst! och, tja, vad ska man säga? Vi gav den efter moget övervägande tre repiga vinylsinglar av fem möjliga. Det är nog svårt att göra en film som slår Tjenare Kungen ifråga om att kunna blanda feelgood ända in i märgen med åttiotalsångest de luxe. Men om Vi är bäst är att skildra hur det är att vara tretton och hur...eh, lite det egentligen händer i vanligt folks liv, så lyckades Lukas Moodyson ypperligt med det. Men det blev lite segt emellanåt. Och vissa saker kändes ganska onödiga att ha med, till exempel hela den här scenen med de hittade garnnystanen och hon-som-skar-sig-i-handen-och-trodde-hon-skulle-dö-dramat. Vad tillförde det liksom? Och den här scenen när fritidsledarna skulle "visa" hur man spelade gitarr (blev jättehyllad i DN Kultur) var ju bara SÅ förutsägbar. Och jag kan inte låta bli att missunnsamt tänka att vad fan har ni att gnälla för, ni som för fan bor i Stockholm där det finns fritidsgårdar som köper in musikinstrument och låter en ha replokaler? Kom igen när ni bott på fucking landet där det enda som finns är en korvkiosk. Som stänger klockan 19.00 och det enda som händer efter det är att folk står och hänger med sina Puch Dakotas och avger ett och annat grovt målbrottsgarv som överröstar tvåtaktsmotorerna innan alla åker hem och tittar på avsnitt 194 av Dallas. Kom inte här och gnäll att det inte finns någonting att göra, ni som bott i städer, muttrade jag surt. Min man påpekade att det inte var någon som hade gnällt, och det var det väl egentligen inte heller. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är väl en barnlek att hitta likasinnade att vara tuff med om man bor i en stad jämfört med att bo på fucking landet där den sista busslinjen drogs in omkring 1979.  HM. Anar vi en viss bitterhet här?

Men i övrigt var filmen bra. Snygga miljöer och det behövs för fan filmer med tjejer som tar plats och tar för sig utan att för den sakens skull måste vara snygga och sexiga. Fast jag tror att om man är 13 år och ser den här filmen idag så fattar man nog ingenting, åtminstone inte om man tror att "hålla på med musik" är synonymt med att bli uttagen till att vara med i Idol. Men för oss "som var med" var det väl en långsam och rätt trivsam lunk nerför Memory Lane.

Om man hade flyttat filmen ett par år framåt i tiden hade det förmodligen varit lite mer action. Mer fester, mer killar, mer triangeldraman. Nu var det lite gulligt, sådär som det nog var när man var tretton (om man inte bodde på fucking landet villsäga). Man tittar på bilder och "bestämmer" vem som ska vara ihop med vem och man får inte vara intresserad av samma. Och det värsta som hände var typ, oj, var du "otrogen" med "min kille"? (Han som inte hört av sig efter den där gången när ni kramades lite för några veckor sen). Jamen det är snart glömt och det är ju ändå vi och bandet som är det viktiga. Hade detta utspelats när de var i 15-16-årsåldern så hade nog konsekvenserna blivit...eh, lite mer omfattande. Och då hade det väl hänt lite mer i den här filmen, som på det hela taget var bra, men lite lam och händelsefattig emellanåt. Fast det kanske var det som var syftet. Och Tjenare Kungen är ju som sagt redan gjord. Kan inte göras bättre eftersom det är den som är bäst.

Evolution, revolution

Igår tjuvlyssnade jag lite på några LCHF-fanatiker som satt vid bordet intill mitt. Alltså, folk får äta precis vad de vill för mig, men JAG måste ju inte tycka att de har rätt för det. JAG tycker det känns helt osunt att vräka i sig fett som om det inte fanns någon morgondag.  Det där med att "förr fanns det minsann inga lightprodukter utan då åt ju folk riktigt smör och grädde" framförs ofta som att bara för att man gjorde någonting "förr" så är det per automatik en garanti för att det var något bättre. Okej, det fanns inga konstiga tillsatser i maten "förr". Men alla bönder "förr i tiden" levde ju inte tills de blev 90 bara för att de åt fet mat. De fick propp och slag och blev åderförkalkade och gaggiga i både parti och minut, inte alla förstås. Men rätt många. Sen tycker jag generellt att man kanske kan se över vad man äter och anpassa sig till det liv man lever. Det är kanske inte fel att minska lite på till exempel kolhydraterna och/eller fettet, för vi lever ju trots allt ett mer stillasittande liv nu än för bara 20-30 år sedan. Det här med att ha varit på gymmet i 45 minuter kan eventuellt vara lite försumbart om man tillbringar 8 timmar på röven bakom ett skrivbord och sedan ytterligare 3-4 timmar i tv-soffan och slutligen 8 timmar i sängen. Så levde man inte förr och då håller det kanske inte heller att äta "som man gjorde förr" (om man inte tillhör de där avundsvärda människorna som har en ämnesomsättning to die for, men de flesta har ju tyvärr inte det). Kolhydrater och fett är energi, och när vi pratar om energi så gäller fortfarande termodynamikens lagar och det kan man inte göra något åt.

Jamen i alla fall, igår när jag satt och tjuvlyssnade så hörde jag argumentet "människan är inte gjord för att äta spannmål helt enkelt", uttalat med en sådan tvärsäkerhet att man, jag, baxnade och man, jag, fick lust att hoppa fram som Brasse med Lattjolajbanlådan och skrika FELFELFELFELFEL. Alltså, mig veterligen så har människan odlat och ätit spannmål i sådär 10 000 år i runda slängar. Man övergick därmed från att vara jägare/samlare till att bli bofast och säga vad man vill, men rent evolutionärt, om man bara ska se till förmåga att överleva och fortplanta sig, bilda samhällen och ta över världen, så får man väl ändå betrakta det hela som rätt lyckat. Men nähä, nu var människan helt enkelt inte "gjord" för att äta spannmål längre. Jag menar, hur länge har LCHF "funnits", är det 5 år? Jämfört med 10 000 år av spannmålsodlande och -ätande.
You do the math, som man brukar säga.

Alltså, folk får äta som de vill, det bryr jag mig inte om. Och jag vet folk som tycker att de mår toppen av LCHF och då är det väl bra för dom då. Men till att därifrån skoja bort 10 000 år av mänsklig överlevnad och utveckling och anpassning och påstå att människan skulle vara mer anpassad för att äta majonnäs och bacon istället för bröd och potatis känns helt enkelt väldigt FELFELFELFELFEL. I min värld dårå.

Hallå bibblan, hur är läget?

I morse när jag körde till jobbet så körde det ut en bil med släp mitt framför näsan på mig. Intelligent. Lite senare höll jag på att få en hjärtinfarkt, för då låg delar av släpets innehåll utspritt över vägbanan precis på ett ställe där man kommer ut ur skogen och sikten är lite skymd. Där låg först en välfylld sopsäck som jag fick väja för. Trodde först det var en älg som låg på vägbanan, varför en älg nu skulle välja att göra det, men hjärnan tänker uppenbarligen inte rationellt under den nanosekund som den hade på sig att registrera och aktivera funktioner som "bromsa och styra undan" och såna grejer. Lite längre fram kom nästa säck. Sedan en stor presenning och slutligen ett spännband. Jag brukar använda spännband för att förankra lasten i något fast föremål, till exempel i släpet, men smaken kan vara så olika, uppenbarligen tyckte någon att det räckte att sno spännbandet runt skräpet. Lite längre fram stod bil med släp och försökte vända, så bilföraren hade väl vid det laget upptäckt att hälften av grejerna saknades, men det var ju så dags. Förmodligen var det en mördare som var ute och "skulle göra av med kroppen" och ville undanröja alla bevis. Ring Kurt Wallander.

Har för övrigt i dagarna läst en dålig deckare som hette Isvittring. Saker jag störde mig på var följande:

((( OBS! SPOILER-VARNING! )))

1. Karaktärerna. Så djävla osannolika och stereotypa. Vi har: en bufflig polis som dricker för mycket och inte är särskilt bra på det han gör och som kommer med töntiga skämt som aldrig går hem. Vi har: en kvinnlig polis som är förälskad i sin chef som hon haft en historia med i tonåren och sedan inte sett på en herrans massa år. TROLIGT att hon, när han kommer på oväntat besök en kväll och hon sitter och glor på tv iklädd sin döda mammas nattlinne (say no more) och raggsockor bara tänker "äh, han får minsann ta det som jag har det" och klampar iväg och fixar lite slafsig fika och i nästa sekund sitter de och tokhånglar som om det inte fanns någon morgondag. Vi har: En annan polis som har en fru som är bitter och alkoholiserad, inte ett vänligt ord har yttrats mellan dem på åratal men ändå är han lojal och omhändertagande. Vi har: en gubbe (den kvinnliga polisens pappa) som fått en svår stroke och hamnat på sjukhem, men som, trots att han knappt kan prata eller röra sig ändå lyckas få till en hemlig sexuell relation med en sköterska på hemmet. TROLIGT att någon normalt funtad person plötsligt skulle börja tycka att det är hett med en dreglande gubbe i blöjor. TROLIGT att någon som nyss varit ett tungt vårdfall ska lyckas jaga mördaren i rullstol med ett stämjärn som vapen.
2. Intrigen. En unge blir dödad. En kvinna försvinner "spårlöst" och återfinns mördad i en septiktank. Så småningom hittar man mördaren. Men man får liksom inget riktigt grepp om varför de här morden skedde överhuvudtaget. Inget annat motiv mer än att mördaren var "lite konstig". Jaha.
3. Att historien utspelar sig långt ut i Tjottahejti i Norrland och i den här lilla byn så finns en präst som är feminin på ett fjantigt sätt och dessutom ytterst fåfäng och tycker att det värsta med att bo i Tjottahejti i Norrland är att man inte kan få tag på rätt "produkter" för hyn, fast "det kan man ju köpa på nätet". AS IF en sån fjollpräst skulle bli mottagen med öppna armar på landsbygden i Norrland. Jo, men han blev säkert erbjuden en plats i jaktlaget på direkten, eller nä. Skulle inte tro det faktiskt.
4. Vet ej om prästen var uttalat homosexuell, det nämndes nog aldrig men det var väl meningen att man skulle tro det. Sedan fanns det en kvinnlig polisassistent som var fåfäng och spacklad och hade urringat och korta kjolar och var flirtig och hej- och hå:ig in absurdum, fast samtidigt väldigt smart, och sedan skulle det visa sig att hon var inte alls någon mansslukerska utan en lesbisk småbarnsmorsa. Ska vi göra upp med några stereotypa roller här eller vad är det frågan om?

Rekommenderar alltså inte direkt den här boken, kan jag väl säga utan att ljuga.

Torsdagen

Torsdagen är/har blivit något av en favoritdag. Inte med en gång, men torsdagskvällen klättrar stadigt uppåt på popularitetsskalan.
Orsaker:
1. Städdag. Det är förstås SKITTRÅKIGT medan det varar, men när det är klart...mmm. Nystädat. Bästa känslan.
2. På grund av 1. har jag bestämt att det är okej att inte göra något annat. Alltså bara hem och städa och sedan får man lata sig hur djävla mycket som helst om det är det man känner för. Idag var det exakt vad jag kände för eftersom jag haft en svinstressig dag på jobbet. Återfanns alltså i soffan iklädd PYJAMAS redan klockan 17.00 (eftersom jag slutar tidigt, inte för att jag städar så blixtsnabbt), läsandes deckare, drickandes te, eldandes i kaminen. AAAH.
3. Fredag imorgon. Fantiserar redan om all god mat jag ska laga i helgen. Fantiserar även om att min man och jag ska äta lunch ute på lördag när vi ska "till stan". Tror inte vi har varit "i stan" tillsammans på MINST ett år, om inte mer, så det är ju på tiden och värt att fira. Gillar egentligen inte att vara "i stan" speciellt mycket, men äta lunch ute med sin man känns ju lyxigt.

Nu ska jag mata hundar, släppa ut dom och sedan tror jag att jag ska ligga i sängen och lyssna på ljudet av dammsugaren. Gillar verkligen ljudet när någon annan dammsuger, tycker det är skittråkigt att dammsuga, så ljudet betyder att någon annan gör skittråkjobb och jag slipper.

Torsdagskvällar som sagt. För djävla bra grejer. 

JACKAN!

För alla som legat sömnlösa och undrat hur det gått med Jakten På Den Perfekta Jackan så kan jag meddela att sökandet från och med igår är över. Tog mig nämligen samman och åkte till Intersport efter jobbet, för de hade slängt ut lite reklamblad med finfina jack-erbjudanden som såg bra ut på pappret åtminstone. Visade sig dock bara vara "på pappret". Den som jag tyckte verkade bäst och var snyggast var i verkligheten för lång. Jag vill att jackan ska täcka röven, men för den skull behöver den ju inte gå ända ner till knäna så att man liksom måste inta någon slags halvhukande ställning för att ens kunna greppa blixtlåset. Det minsta man kan begära är väl ändå att man ska kunna knäppa en djävla jacka med värdigheten i behåll. Så den gick fetbort. Scannade sedan uttråkat (har mycket låg toleranströskel mot såna här bakslag, hittar jag inte vad jag vill ha så att säga per omgående så tappar jag köplusten direkt) igenom resten av jacksortimentet, men det var alltid något fel. För lång, för trång, förfulad med fuskpäls, inte min stil eller helt enkelt för tjock. Har ju redan Den Perfekta Vinterjackan, vad jag var ute efter var ju Den Perfekta Höst- och Vårjackan.

En expedit kom och skulle vara hjälpsam, men eftersom han inte kunde trolla fram fler jackor än de som redan fanns så var väl den hjälpen inte mycket att ha. "Det finns ju de där Fjällrävenjackorna också", sa han till slut och pekade mot ett ställ med jackor som jag redan hade avfärdat som för djävla dyra.  2500 kronor för en jacka! Över min döda kropp.

Sen begick jag det för mig och min plånbok mycket ödesdigra misstaget att prova en Fjällrävenjacka i alla fall. Och den satt ju som en smäck och var lagom tjock och lagom lång och hade många fickor och uppfyllde på det stora hela exakt varenda kriterium som jag hade satt upp för Den Perfekta Höst-och Vårjackan. Så jag "unnade mig". Har i hela mitt liv varit för snål för att köpa Fjällräven till mig själv, men vid 45 års ålder var det tydligen dags att lätta på lädret. Ångrar mig inte en sekund. Den här jackan kan man förmodligen ha i ytterligare 45 år.

Mvh
Nöjd_Konsument_68:a

Oktoberfestival

Och utan att någon riktigt fattade hur det gick till så blev det oktober. OKTOBER! Snart jul, känns det som. Jag tycker väl julen är en "sådär" högtid, men lite ledighet är förstås aldrig fel. Om jag minns det rätt var jag dock dyngförkyld både förra julledigheten och förra semestern. I år fick jag ju borrelia på semestern, så man kan ju undra vad årets jul har i beredskap ifråga om ohälsa.  Jag håller tummarna för mig själv och mitt immunförsvar. Tycker att jag är VÄRD lite götte-ledighet nu faktiskt.

Blev mycket vresig på mitt Spotify igår. Här har man nu tvingats ingå något slags slavkontrakt för att kunna lyssna på musik i sin SMARTPHONE, men jag har å andra sidan medgett att "nästan allt" finns på Spotify, och "nästan allt" är ju faktiskt väldigt bra. Alltså, inte "nästan all musik", men just att det finns så mycket. Det är ju finemang. Men igår när jag skulle ut och zombiespringa, ja då ville Spotify inte samarbeta alls, utan vägrade helt sonika att starta. AMENVADFAAAN liksom. Nu hade jag ju i och för sig mp3-spelaren med mig, men ska man behöva ha backup på ALLT? Dessutom låg den i jackan som låg i bilen, och jag hade redan kommit iväg en bit och hade tänkt fippla med Spotify medan jag gick mina 5 uppvärmningsminuter. Hade verkligen ingen lust att gå tillbaks, så jag fick istället fippla fram SR-appen och lyssna på senaste Jansson & Wester i P4, för det tråkigaste som finns är ju att lyssna på sitt eget flåsande. Har aldrig testat att springa till prat innan, men det funkade bra. Vet dock inte hur SR-appen funkar där det är taskig täckning, det gör ju inte Spotify heller men där kan man ju ha lite låtar i "offline" så att man inte måste anpassa sin löpträning efter mobilmasternas placering eller hur det nu funkar. Men min SMARTPHONE har varit tydlig med att informera att det inte är tal om att kunna lagra något genom SR-appen, för det finns inget minne ledigt. Spotify brukar också gorma om att minnet är fullt. Vet ej hur man får mer minne i telefonen och orkar inte ta reda på det heller.

Men alltså Spotify: Sluta fungera helt och hållet på det där viset är inte okej, jag upprepar, INTE OKEJ. Tack för ordet, nu ska jag gå och ta itu med oktober.