260819

Det är ganska händelselösa dagar på jobbet numera. Inte så att jag inte har att göra, för det har jag, men det är väldigt lite interaktion med andra människor. På ett sätt: väldigt skönt att sitta på sin kammare och kunna gneta på med sitt i lugn och ro, utan att bli störd. På ett annat sätt: lite...tomt? Förr fick man ju ändå någon slags input av att jobba tillsammans med andra, prata med andra, eller åtminstone höra vad andra snackade om i fikarummet. Nu är det jag och mina Exceldokument, typ. Inte det sämsta i och för sig, men ändå. Det är inte så mycket att orda om när folk frågar hur man har haft det på jobbet. Men jag klagar inte, hellre det än att gå omkring och vara nära att implodera av undertryckt irritation pga att folk är IDIOTER av episka mått. 

Igår hade jag ont i huvudet större delen av dagen, vilket förtog en del av livskvalitén. Efter jobbet åkte jag hem, tog ut hundarna på promenad, gullade lite med kycklingarna (inte bokstavligen, för Lillemor och Liselott drar sig inte det minsta för att attackera den som kommer för nära deras småttingar, ordet hönsmamma är otroligt missvisande). 

Här har vi Lillemor till vänster, Liselott till höger och en av de 13 kycklingarna som kikar fram, resten ligger och vilar och värmer sig under de båda mammorna. Det är jättegulligt att se hur de, hönorna alltså, har teamat ihop sig kring föräldrarollen, här är inget tjafs om mina barn och dina barn utan det är DERAS kycklingar helt enkelt. 

För rättvisans skull och också för att blidka min trogna läsare ANNIKA så kommer här också en bild på Laban och Tage. 

Efter hundpromenaden rev jag av ett kort hantelpass och sedan ett pass yinyoga. När jag planerade veckans träning i söndags så tänkte jag inte på att jag ju har rehab måndag och onsdag några veckor till, utan jag lade glatt in nämnda hantelpass i måndags, när det både är rehab och dessutom ridning på kvällen. Det kändes som lite väl mycket på en och samma dag, som tur är kan man ju unna sig att tänka om när planeringen inte känns helt hundra. 

Teori på kvällen, hade ett litet samtal med L angående Köttbullen. Jag tycker ju väldigt mycket om Köttbullen och vi har ju kämpat på bra länge nu. Och ser man till hur det var i början så har det ju varit en resa alltså, och det är väl verkligen inte alla ridskoleryttare som har fått förmånen att få utvecklas tillsammans ända från "knappt ens grundriden" till en stabil och trygg ridskoleponny som ändå kan gå med på hyggligt avancerade lektioner. Fattar såklart att det ju inte BARA är min förtjänst, men det är nog inte jättemånga andra som ridit henne så kontinuerligt och lagt så mycket fokus på dressyren som jag gjort. Är ödmjuk och tacksam för det. MEN (för nu kommer det ett men) jag känner ju också till och från att det är väldigt mycket ansträngning och input från min sida, eftersom allt Köttbullen gör sker med ett sådant motstånd. Det är såklart få ridskolehästar som man får något gratis av, men hon är någonting i hästväg (höhö) när det kommer till att stå emot, och lite har jag väl ändå kommit till en nivå av ridning (eller självupptagenhet) där jag börjat tänka "what's in it for me". Känner inte riktigt att JAG utvecklas så mycket för det är hela tiden samma kamp och börja om från ruta ett. 

Har pratat med K om det här, men jag vet att K tycker det är toppen att jag rider Köttbullen för då blir hon regelbundet genomriden, det är ju såklart också lite smickrande att hon tycker att jag är på en nivå där jag kan bidra med utbildning och tillridning. Och jag vet att jag också har sagt jättemånga gånger att jag tycker om att rida Köttbullen, kanske så många gånger att jag känner att hon inte lyssnar när jag säger att det skulle vara kul att också rida någon annan ponny. Hur som helst, nu har jag ju inte K som ridlärare längre. L, som är ny, har inga förutfattade meningar om att just jag ska rida just Köttbullen utan hon var (i vår diskussion igår) öppen för att det kunde vara bra för vilken ponny som helst att bli riden av en såkallat erfaren vuxen ryttare (skäms nästan när jag skriver det för även om jag ridit i större delen av mitt liv så känns det som att ju längre man håller på desto mindre tycker man att man kan) och hade full förståelse för att det kanske inte alltid är jättekul och utvecklande för mig att tröska runt på Köttbullen vecka ut och vecka in. Det fanns flera möjligheter: Gossen, Spanjorskan, Irländskan. Vi provar och ser, var L:s slutsats. Nu är jag jättespänd inför nästa vecka, hahaha. 

Idag är det som sagt rehab igen efter jobbet. Min man ska skjutsa svärmor till någon föreläsning, så det vankas lite egentid. Ska kanske ta tag i att rensa bland kokböckerna, vilket var helgens projekt men det blev inte av pga värme i lördags och för att jag hade en kyckling i bh:n hela söndagen och därför knappt vågade röra mig av rädsla för att mosa det lilla livet. Har rätt mycket kokböcker som jag köper (oftast på loppis i och för sig, men ändå) med tanken att jag ska sitta och bläddra i dom och "hitta inspiration". Händer dock ALDRIG, så nu åker nog allt utom möjligtvis Rutiga Kokboken och Sju Sorters Kakor. 

Till stallet istället, v 34 2026

Igår var det Köttbullemåndag. Tyvärr (för mig) går hon barnlektion precis innan och det är ju inte som att hon jobbar ihjäl sig, utan snarare att då hamnar hon längst in i sin komfortzon och går och drar benen efter sig och ibland hjälper det inte hur mycket man än kämpar för man når inte riktigt fram till henne. Så sammanfattningsvis kändes hon SEG och TUNG. Nu var det visserligen varmt och hon skulle behöva klippas för hon har rätt mycket päls och hovskägget är enormt. Och sen kämpar vi med vad som är rätt längd på tygeln, det jag tycker är lagom och bekvämt är ju tydligen minst den decimeter för långt, men när jag kortar upp den så lägger hon sig i handen och det känns som att man rider med två tunga ICA-kassar i händerna. Men om jag rider med "bekväm" tygellängd så går hon på bogarna och det är ju inte heller något vidare. 

Aja, vi kämpar på. Vi red en övning i trav med en massa övergångar och tempoväxlingar, och jag tycker nog att hon efter hand blev väldigt lyhörd och fin för hjälperna och att hon jobbade genom ryggen och i alla fall mot slutet hamnade i ett litet framåtläge. Man får vara glad för de små stunderna ibland. 

Till stallet istället, v 33 2026

Igår trodde jag att jag skulle få rida Gossen, men nehe, det blev Köttbullen istället. Hon hade gått barnlektion precis innan så hon var lite kvar i den sinnesstämningen, kändes lite seg och tung. Vi red volter och övergångar i skritt och trav, hon blev ganska fin i formen men mestadels tung i handen, i alla fall i traven. Och det är sjukt svårt att rida med så kort tygel som man tydligen måste för att hon inte ska gå på bogarna. 

Vi provade också att rygga, jag hade ju dragit en lång utläggning om att Köttbullen inte kan rygga, eller det är klart att hon kan gå bakåt, det går ju att flytta henne från marken, men hon fattar inte själva hjälpgivningen utan står bara och skruvar på sig, kör upp huvudet och till slut går hon åt vilket håll som helst utom bakåt. Tänkte att det vore väl typiskt om hon nu skulle få för sig att rygga för hjälper bara för att jag har pratat så mycket om att hon inte kan. Men det behövde jag ju verkligen inte vara orolig för utan Köttbullen uppvisade hela sitt register av att stå och skruva sig på stället med huvudet i vädret, så här har vi att jobba med. Tror dock det bara handlar om att polletten ska ramla ner och att hon ska fatta grejen. Alla pratar om att det är så enkelt att lära hästar rygga från marken, men det är inte så enkelt med en lektionshäst som man inte har tillgång till på samma sätt. Men nu får vi se vad L kan åstadkomma. 

BOOT CAMP 2026

Räknade ut att det är tionde sommaren i rad som jag är med på BOOT CAMP i stallet. Det brukar ju vara ungefär i samband med terminsstart, men i år skulle det vara helgen efter midsommar istället. Bra, tyckte vi, för då blir det inte det där att hästarna inte är riktigt igång efter betet. Men helgen efter midsommar i nådens år 2026 bjöd ju på över 35 graders värme, så det var OTÄNKBART. Mest för hästarnas skull förstås, men även med tanke på oss klenisar som inte är vana vid såna temperaturer, så det blev framflyttat till helgen som gick.  

Nu blev det alltså av! Vi är i stort sett samma gäng varje år, plus minus några stycken, det är nog bara jag som varit med alla tio åren men vi är ett antal stammisar eller vad man ska kalla det. Det är alltid trevligt och vi har alltid så kul tillsammans. Det brukar också alltid vara fint väder, a k a jättevarmt, dock var det mer för årstiden rimliga temperaturer, runt 22-23 grader men det räcker ju när man ska skumpa runt på hästryggen. 

Fick Köttbullen. Vi var 12 stycken uppdelade i två grupper, jag red i den första så det var bara att sätta igång. Första passet var uppvärmning/dressyr, då tyckte jag hon kändes tung och seg, hon hade gått en barnlektion tidigare på förmiddagen men där hade hon nog inte slitit ut sig direkt. Men jaja, någonstans får man ju börja. Sen var det andra gruppen som red medan vi i första gruppen fixade med våra hästar och kokade kaffe. Sen hade vi lite fika och gemensam teori när andra gruppen hade ridit.  

Andra passet var markarbete, först travade vi över bommar på kort diagonal och sedan skulle vi trava över bommarna och därefter fatta galopp och hoppa ett litet kryss. Då piggnade Köttbullen till och gjorde som hon ibland gör, drog iväg som en avlöning mot hindret vilket jag inte var beredd på alls, det var längesen hon gjorde så med mig (var i och för sig rätt längesen jag hoppade också så det kan bero på det, hehe) så jag tappade stigbygeln. Hoppade hindret ändå som en annan Peder Fredricsson i VM-finalen eller när det nu var när man satt med hjärtat i halsgropen och såg stigbygeln flaxa omkring. Kände mig väldigt modig efteråt även om hindret var ett beskedligt kryss på 40 cm och inte en oxer på 160 som för Peder, men det är ju känslan som räknas, va.   

Sen hann vi kolla lite på andra gruppen och när de var klara så plockade vår grupp bort bommarna och mockade ridhuset och sedan var det bara att traska ner till hagarna längst bort från stallet med alla hästarna och därefter blaskade vi av oss, bytte om och åkte in till stan och åt middag på en trevlig restaurang med uteservering. Betydligt trevligare än de tidiga åren då konceptet var att vi skulle laga gemensam mat efteråt när alla var svinhungriga och så skulle man stå och trängas i ett halvsunkigt klubbrumskök och steka tacofärs och hacka grönsaker eller  slabba med såna där färdiga pizzakit där man bara kunde grädda en pizza i taget så att man fick äta i omgångar. 

Söndagen inleddes med att traska ner till långtbortistan-hagarna och hämta hästar, sen byggde andra gruppen hinder medan vi gjorde oss redo för hoppning. Det var i princip samma övning som lördagens markarbete, fast nu var det galoppbommar istället för travbommar, plus ett litet hinder. Vill ni ha räcke eller oxer? undrade K och alla vi tanter skrek KRYSS! för det känns tryggast när man är en hoppmes. Men allt gick bra och kändes kul!  Nöjd med mig själv för att jag planerade framåt och slapp höra "upp med blicken, titta mot nästa". Köttbullen är ju en sån stjärna i hoppningen, det är egentligen bara för mig att sitta på och styra. 

Sen fixade vi med hästarna och gav dom hö, vi hann kolla lite på när andra gruppen hoppade och sedan hjälptes vi åt att plocka bort hindren samt koka kaffe. Så var det fika och teori och sen var det dags för sista passet som var dressyr. Och då var Köttbullen sådär magiskt fin som hon kan bli ibland även om vägen dit är lång och krånglig. Men nu hade hon framåtbjudning och trampade på under sig och var allmänt samarbetsvillig, jag kunde riktigt känna att hon också var nöjd med sig själv och kände sig duktig. Mmm. Sen var det då dags för sista trasket ner till hagarna, sen när vi kom tillbaks upp till stallet igen så var andra gruppen precis klara så dom hann vi inte titta på alls. Sen var BOOT CAMP 2026 över, fast vi har tjatat på K om att få en repris under hösten så det kommer kanske. Mmm. 

Till stallet istället, v 32 2026, pt 2

Igår när jag pratade med K i telefonen så frågade jag lite sådär som ett barn gör, vilken ponny får jag rida ikväll? Hintade sedan om att jag skulle tycka det var kul att få rida Gossen, eller möjligen Spanjorskan, och det fick jag! Gossen alltså. Är lite kär i honom, även om han är kanske norra Europas lataste ponny.  Men han är fin att rida och trevlig att sitta på. Fick fram honom rätt bra igår, det är lite som med Köttbullen att man liksom får ange ramarna redan från början för vad man förväntar sig och så hålla en konsekvent linje med idel framåttänk och inte tillåta något såsande. 

Just nu är vi sista gruppen för kvällen, om ett par veckor startar en ny grupp efter vår men igår fick vi alltså en diger uppgift med att vandra iväg med hästar till hagar samt kvällsfodra de som stod inne. Vi var bara fem stycken också så det tog sin lilla tid. Ponnyerna går i en av hagarna som är längst bort från stallet, men det var piece of cake att gå dit med Gossen. Han är nämligen helt obrydd med att vara själv, till skillnad från Köttbullen som håller på att klättra ur boxen när de andra går, och när man går ensam med henne till hagen så är hon rent vidrig att leda, hetsar och stressar och gnäggar efter sin flock och när någon svarar (som de alltid gör) så blir det sju resor värre. Hon är lugn att leda när hon har sällskap, men det uppstår alltid en situation där hon ska prova om det går att beta samtidigt och hon är stark som en björn och har slitit grimskaftet ur händerna på mer än ett barn i sin strävan efter det gröna guldet. Jag har väl lite mer att sätta emot, men kul att leda henne är det inte. Men Gossen är det en ren fröjd att gå med, han bara lunkar med som en stor hund och tittar varken efter gräs eller andra hästar. Sa till L att jag gärna ser honom som min tisdagsponny framöver, men vi får väl se hur det blir med den saken.  

Till stallet istället, v 32 2026, pt 1

Igår var det då äntligen dags för ridning! Fick Köttbullen, hon var blank och trind och såg ut att fundera på om det verkligen var möjligt att semestern redan var slut? Vi red premiärlektion för vår nya ridlärare L, det var ett lugnt pass där vi bara red i skritt och trav med övergångar och fokus på sitsen, men utan stigbyglar så nog var det jobbigt för oss i alla fall. Köttbullen var (som väntat) stel i sin högersida men gjorde ändå ett rätt bra jobb och lossnade så småningom en del. Kändes som en bra inledning av terminen i alla fall och det kändes bra att ha L som ridlärare, det här kommer bli toppen.  

Till stallet istället, v 25 2026, pt 2

Igår var det sista dressyrtisdagen för terminen. Tyvärr hade vår vanliga ridlärare I fått förhinder så vi hade vikarie, en ung tjej som är precis nyutexaminerad från ridlärarprogrammet. Jag försöker verkligen vara överseende med att det inte alltid är så lätt att hoppa in som vikarie i en grupp, och jag fattar med att det inte är helt enkelt när man är ny och saknar erfarenhet och sådär, men igår blev jag fan SUR. Det brukar vara så att sista gången på terminen får man önska lite vad man vill göra, och vi hade pratat lite löst om antingen caprilli eller någon evighetsbana. Men caprilli var det inte tal om "för det blir så mycket att plocka fram", fick vi reda på redan i stallgången. När vi skulle sitta upp frågade hon "om vi hade kommit fram till vad vi ville göra". Evighetsbana, föreslogs det då, eftersom caprilli hade försvunnit som valmöjlighet. Nej, det måste jag ha förberett mig för! blev svaret. Seriöst?? Nu är det ju flera år sedan jag slutade som hundinstruktör, men jag skulle fortfarande kunna hålla en lektion i allmänlydnad med varierande och bra övningar på uppstuds om jag så blev väckt mitt i natten, jag säger det inte för att skryta utan för att illustrera att man som instruktör väl ändå har som ett galleri med standardövningar som alltid funkar? Vad lär de sig på ridlärarutbildningen egentligen?

Föreslog Musse Pigg eller Slottet, men det dög tydligen inte. Det här får jag fundera på, sa hon och gick iväg för någon ropade på henne inifrån stallet. Sen kom hon tillbaks efter några minuter och bara Jaha, har ni kommit fram till något? Eh, nej, eftersom det var HON som skulle fundera, och eftersom våra förslag inte dög åt henne? Kan vi inte bara ha en helt vanlig lektion då? föreslog jag till slut eftersom tiden tickade iväg och jag kände att det inte direkt var givande att bara stå på stallbacken och dividera om vad vi skulle göra. En helt vanlig lektion? sa hon i ett tonfall som om jag hade föreslagit att vi skulle begå kollektivt självmord allihopa. Så skrittade vi runt anläggningen och när vi kommit tillbaks så sa hon Men ute kan ni väl rida i alla fall? i ett tonfall som om vi var en flock veklingar som inte kunde ta ett steg utanför ridhuset, fastän det överhuvudtaget inte hade diskuterats. 

Sen hade vi till slut en helt vanlig lektion. Jag hade Köttbullen och hon kändes fin, väldigt (för att vara hon) mjuk och fin i högersidan. Vi red fram, fick noll feedback. Sedan red vi en övning med serpentiner och övergångar på medellinjen, det är ju en jättebra övning som jag inte förstår varför det skull vara så svårt att krysta fram något i den stilen. Feedbacken vi fick var att vi kollektivt red för dåliga vägar. Ska jag bli tvungen att lägga ut bommar? sa hon som om det var det jobbigaste man kunde göra som instruktör. Och så vidare i den stilen. Nä, det var inte roligt alls (även om jag var väldigt nöjd med Köttbullen). Nu menar jag inte att jag är sur på att vi inte fick välja vad vi skulle göra, utan för att det var så otroligt dåligt förberett, men framför allt för att tonen och attityden var så djävla respektlös. 

Nä, terminen kunde verkligen ha slutat bättre. Men men, det är som det är och det är väl ändå tur att det bara var en vikarie och inte vår ordinarie ridlärare. 

Till stallet istället, v 25 2026, pt 1

Igår var sista måndagsridningen för terminen och K var på spexigt humör och tyckte vi skulle leka lekar. Åh nej, kände jag och föreställde mig någon form av gymkhana, men det var det inte utan vi blev indelade i lag två och två och sedan var det följande "grenar":

1. Skritta ett avstånd mellan två bommar med så många skrittsteg som möjligt.
2. Skritta samma avstånd med så få skrittsteg som möjligt.

3. Trava ett avstånd mellan två bommar med så många travsteg som möjligt.
4. Trava samma avstånd med så få travsteg som möjligt. 
5. Galoppera ett avstånd mellan två bommar med så många galoppsprång som möjligt.
6. Galoppera samma avstånd med så få galoppsprång som möjligt. 

7. Göra halt mellan två hinderstöd och flytta en foderskopa från ena hinderstödet till den andra 10 gånger utan att hästen flyttade sig. 

8. Hoppa ett litet hinder och få hästen att trampa på ett löv som låg innan och efter hindret

9. Rida in mellan två bommar på lång tygel, göra halt utan att ta i tyglarna och sedan få hästen att stå stilla medan K lockade med slickgodis och smackningar.

10. Galoppera mellan F och M och försöka få samma tid som ens lagkamrat.

11. Galoppera mellan F och M med så stor tidsskillnad som möjligt jämfört med ens lagkamrat.

12. Skritta på lång tygel och försöka få hästen att inte börja trava när K sa kommandon och smackade, utan att ta i tygeln. 

 

Och möjligen någon mer gren som jag glömt. Jag blev hopparad med Trotjänarinnan, hon är numera  pensionerad och privatägd men hon som köpte henne är en från Bästa Måndagsgruppen™ som numera också rider i måndagsdressyrgruppen. Trotjänarinnan är STOR, Köttbullen (som jag hade) är LITEN. Då är det ju inte helt enkelt att få till det där med att rida på samma tid, men det tog vi igen med råge när det gällde att ha så stor tidsskillnad som möjligt, för Trotjänarinnan kan ösa iväg i raketfart. Däremot ville hon inte stå stilla i övningarna 7 och 9, men att stå stilla är ju Köttbullens paradgren så särskilt i övning 9 var det snudd på utklassning skulle jag vilja säga. Vi skrittade in mellan hinderstöden och så lutade jag mig bakåt för att få henne att göra halt, och det gjorde hon så gärna. Sen kom K och viftade med slickgodisburken och eftersom Köttbullen är väldigt matmotiverad så satt jag kvar i min bakåtlutade ställning för jag tänkte att hon nog eventuellt skulle ta det som framåtdrivande annars. Där fick jag sitta,  bakåtlutad i ungefär 45 graders vinkel. Länge. Köttbullen rörde sig inte ur fläcken vad K än gjorde. Jag tackade mig själv och Vibes för mina coremuskler. Efter närmare två minuter lyckades K få Köttbullen att flytta en framhov, men den som kom tvåa i den grenen klarade 38 sekunder så det var vinst med god marginal. Likaså i sista grenen, jag menar herregud, när Köttbullen spelar gammal-trött-ridskolehäst-som-inte-orkar-någonting så travar hon ju inte frivilligt ens om benen går som lärkvingar på nybörjarna. Det var bara att sitta i bakvikt och släppa skänkeln så brydde hon sig väl föga om att K sprang bakom och smackade, till skillnad mot de lite mer känsliga hästarna. Plockade också många poäng på att träffa de där löven framför och efter hindret, men det berodde nog mer på tur än skicklighet och på att Köttbullen inte hoppar av så stort, eller det kan hon göra men då får hon ha lite mer fart än stilla trav. 

Vi vann! Det var rätt roligt att se tävlingshornen växa ut på sansade dressyrtanter (inklusive mig) och börja tjoa och tjimma. Vi gick inte så långt som att börja psyka motståndarna för K hade också sagt att det kunde delas ut bonuspoäng om man sa snälla saker, till varandra eller till henne, och det visste man ju inte om det var allvar eller på skoj. Haha. Jaja, nu är en termin till ända. Fast har ju ridning ikväll också och så är det BOOT CAMP helgen vecka 26 så än känns det inte som sommarlov. 

Till stallet istället, v 23 2026, pt 2

Igår var det Köttbullstisdag, och eftersom det gick rätt bra i måndags så tänkte jag att det ska väl bli det gamla vanliga upp som en sol och ner som en pannkaka-fenomenet dårå. Men det blev det inte! Vi red i nne i ridhuset (vi hoppas nu på REGN för ute är det så torrt och dammigt, och stenhårt i marken dessutom), tyvärr stod det hinder därinne för gruppen innan hade och gruppen efter skulle hoppa. Nu var vi bara 4 stycken som red så det funkade bra ändå, annars tycker jag alltid att hindren är ivägen och Köttbullen blir ofokuserad för hon tror att hon ska få hoppa. Men igår var hon avspänd och koncentrerad,  bjöd framåt (med viss assistans från undertecknad) och var mjuk och fin i munnen, det kändes JÄTTEBRA. Galopperade på tygeln i både höger och vänster galopp, yiihaa. Tyckte till och med att hon började röra lite mer på bogarna när vi travade av efteråt, "eller är det som jag har hybris nu", undrade jag till I, för jag kan tycka att det är svårt att känna om formen är rätt eller om hon går på bogarna. Men I sa att det såg jättebra ut. Och det kändes jättebra. Så nöjd! Nu blir det ingen ridning nästa vecka p g a jobbresa och veckan därpå är sista veckan på terminen! Galet. 

Till stallet istället, v 23 2026, pt 1

Igår när jag kom till stallet var Köttbullen (som jag skulle ha) klippt! Skönt för henne att slippa släpa på  sitt tjocka hovskägg och en massa päls. Hon blir som en helt annan ponny, med hovskägget ser hon ut som det kallblod hon är, med klippta ben blir hon nästan lite sportig i typen. 

Vi skulle rida på stora utebanan. S-U-C-K. Där är så torrt och dammigt. Nåde den som rider på spåret där det är hårt, sa K och viftade hotfullt med ett spö mot den som mot förmodan ens skulle våga tänka tanken. Ja, det var ju på skoj förstås om det inte framgick. K var förkyld och ville spara sin röst så vi fick rida fram självständigt. Det passade mig bra, vi snirklade runt hindren på utebanan i volter, flyttade lite i sidled, det kändes rätt okej med tanke på värmen. K vill ju att jag rider med avsevärt kortare tygel än vad jag tycker är bekvämt, jag fattar varför jag ska göra det eftersom Köttbullen annars går på bogarna. Men jag upplever också att om jag kortar upp tygeln direkt på den längden som K tycker är lagom (och som förmodligen är helt korrekt) så blir Köttbullen tjurig och står emot och så slutar det ofta med konflikt istället för samspel. Men om jag rider fram på "min" tygellängd, detvillsäga den jag tycker är bekväm, så går det bättre att korta upp den och börja ställa krav sen när hon är mer igång, man får liksom lura henne lite. Så då fick jag göra det, fast det var kanske bara för att K var förkyld och inte orkade argumentera, haha. I alla fall tyckte jag det gick riktigt bra. Övningen var sen att rida på en volt med övergångar, galoppfattningar och sedan rida från volten ut i ökad trav på rakt spår. Köttbullen har ju inte så stort register i sina gångarter, men nu djeflar fick vi till ett par riktigt fina ökningar där jag riktigt kände hur hon tog i från bakhovarna och längde sig utan att för den skull tappa formen. Sen sitter bogfriheten långt inne hos henne, så det finns mer att jobba på där. Men ändå. Duktig tjej! Var så nöjd med henne! 

Till stallet istället, v 22 2026

Kom till  stallet med en vag förhoppning om att Köttbullen skulle vara klippt, men det var hon inte utan stod där så lurvig och gissningsvis varm i sin box. Tänkte att nu blir det en jobbig lektion om hon ska vara lika seg som hon var förra veckan och som vi då skyllde på värmen och pälsen, nu var det ju ännu varmare. 

Vi fick faktiskt rida i ridhuset! Skönt att slippa dammet på stora utebanan och eftersom ridhuset är isolerat så kändes det faktiskt svalt därinne, i alla fall i början jämfört med ute i den stekande solen. Instruktur I sa att Köttbullen "dragit en repa" på första barnlektionen, och hon kändes faktiskt ovanligt pigg. Och så B-R-A det gick! Hade en god känsla redan från början som bara fortsatte hela lektionen. Vi red en övning som var att rida in i trav vid C och så göra skänkelvikning antingen till B eller E beroende på vilket varv vi var i, och därefter fatta galopp direkt på spåret, galoppera till A och därefter övergång till trav. Alla som känner Köttbullen vet att sidvärtsrörelser inte är hennes grej. Antingen vill hon inte flytta överhuvudtaget och kör upp huvudet och går dit hon vill och skapar DRAMA, eller så förböjer hon sig och tvärar för mycket istället för att gå framåt. Men igår fick vi faktiskt till några riktigt fina skänkelvikningar, i båda varven dessutom! Utöver det kunde jag rida med stadig yttertygel i höger varv. Det låter ju rimligt men det är det inte med Köttbullen eftersom hon är så O-ER-HÖRT fast i sin högersida, alla har ju något varv som är lite mer utmanande än det andra men jag har aldrig ridit en häst som står emot så som hon gör. Och när man då rider i höger varv och försöker ställa igenom och hon inte vill (dvs i princip alltid) så spjärnar hon emot och ställer sig utåt och då blir det glapp i yttertygeln och då blir det inte mycket bevänt med ens inside leg to outside rein. Men igår kunde jag rida med stadiga ytterhjälper och bara lirka lite med innertygeln och vips fick jag igenom ställningen även till höger. 

Var SÅ NÖJD efteråt, det här behövde vi. Eller åtminstone jag. Fast jag tror Köttbullen också känner sig nöjd när hon känner att hon är duktig. Dock verkar hon också vara väldigt nöjd med att bara gå och lulla och dra benen efter sig så jag förväntar mig inte att det här ska vara något beständigt, det brukar ju vara upp som en sol och ner som en pannkaka. Men igår gick det B-R-A. 

Till stallet istället, v 21 2026

Igår var det ridning, hade Köttbullen, K sa att hon hade varit "lite trött" på första lektionen men jag tänkte att det är ju hennes normala grej, att gå och såsa med ett litet barn vars skänklar knappt når nedanför sadelkåporna på ryggen (på plussidan: lugn och trygg, gör inget dumt eller oväntat), man får liksom ange tonen från start och renodla de framåtdrivande hjälperna. Men hon var otroligt seg även när jag red henne. Kändes som att jag hade 200 kilo deg att fösa runt ridbanan, plus att hon lade sig i handen och var framtung och jobbig. Plus att K tvingade mig att ha kortare tyglar än vad jag gillar att ha. Jag förstår varför i teorin, för när jag har den längd på tygeln som jag tycker känns bekväm så går Köttbullen på bogarna i framvikt och det är ju inte det som är tanken. Men när jag har så korta tyglar som K tycker att jag ska ha så tycker jag att JAG ligger i framvikt, och det är ju inte heller tanken. Men det är väl lättare att fixa till antar jag. 

Vi red på stora utebanan, har jag sagt att jag inte gillar stora utebanan? Men säger K att vi ska rida på stora utebanan, then stora utebanan it is. Hon hade i alla fall ställt ut koner så att det blev som ett normalt fyrkantsspår innanför det jättejättestora fyrkantsspåret på hela stora utebanan. Vi red mycket övergångar och tempoväxlingar, eller det var väl tanken. Tyckte inte det hände jättemycket när jag tempoväxlade framåt. Det var bara tungt och jobbigt för alla inblandade, dvs mig och Köttbullen. Galoppen i höger varv var okej, galoppen i vänster varv kändes riktigt trevlig om man nu ska säga något positivt. Men framför mig hade jag S som red en unghäst som inte riktigt orkar hålla galoppen några längre sträckor, så då fick vi också bryta av då och då. Synd, för jag kände att formen var på gång. 

Aja. Det var varmt och Köttbullen har fortfarande rätt mycket päls, pratade klippning med en av stalltjejerna efteråt. Hoppas de får tid till det. Fast idag är det teori och nästa måndag missar jag ridningen för då är det något himla ordförandenätverk med distriktet där man tydligen förväntas ta en för laget. Ingen ridning förrän nästa tisdag alltså, om jag nu inte får för mig att åka på drop in. Den som lever får se. 

Till stallet istället, v 19 2026, pt 2

 Min känsla av att jag skulle få rida Köttbullen igår stämde till 100 %, men det var ju som sagt en lågoddsare. Eftersom förra passet gick SKIT rent ut sagt var jag väl inte jättepepp, men det var ju bara att göra det bästa av situationen. Kände från tygeltag 1 att högersidan satt fast. MEN! Tyckte faktiskt att hon lossnade lite och blev riktigt fin mot slutet. Vi red en övning med serpentiner, först i skritt, sedan i trav och slutligen i galopp med enkelt byte på medellinjen. Om någon hade sagt till mig för några år sedan att Köttbullen och jag skulle rida serpentiner i galopp med enkelt byte på medellinjen så hade jag skrattat högt åt det befängda i tanken. Nu red vi serpentiner i galopp med enkelt byte på medellinjen, kanske inte med någon större finess men ändå. Det BLEV enkelt byte på medellinjen, fast kanske utan några större stilpoäng. Att få Köttbullen i galopp går ju numera bra, men att därifrån få till en mjuk och balanserad övergång från galopp till skritt är inte så bara. Hon tyckte antagligen att hon hade världens veligaste människa på ryggen, ska vi galoppera, ska vi skritta, VAD VILL DU EGENTLIGEN? Sen galopperade vi  många varv på fyrkantsspåret och då kändes hon lösgjord och fin och höll galoppen och bara rullade på. Magisk känsla, även om hennes galopp inte är så skön och man hela tiden måste understödja och definitivt inte bara kan sitta och åka med och njuta som man kan med vissa hästar. AJA. Är nöjd! 

Till stallet istället, v 19 2026, pt 1

Igår stod det att jag skulle ha Köttbullen, sen när jag stod och gjorde iordning henne kom K förbi och konstaterade att det skulle bli hennes (Köttbullens) tredje lektion och hon hade varit väldigt trött lektionen innan. Nu är det i och för sig Köttbullens paradgren att låtsas att hon är världens äldsta och tröttaste häst, men ändå. Jag fick byta till Spanjorskan istället, och det blev jag ju lite pepp på eftersom det ändå gick rätt så bra sist. 

Det gick rätt så bra igår med! Fick återigen den där känslan att jag kanske eventuellt inte utvecklas så mycket som ryttare när jag rider Köttbullen hela tiden. Fast samtidigt har det ju hänt mycket med Köttbullen sen jag började rida henne, så det stämmer kanske inte helt, men det går inte att komma ifrån att det ofta är väldigt mycket input för ganska lite output. Men men. 

Vi red i paddocken och övningen var att göra 10-metersvolter "där det finns plats" och sedan fortsätta en bit på spåret i öppna, i skritt, trav och galopp. Vi var bara fem stycken och det skulle man ju kunna tro var gott om plats, men det stod också fyra hinder i paddocken och de var placerade så att man inte kunde mötas på spåret där de stod utan man fick rida innanför, och då var det väl fan alltid någon som höll på med en volt just där. Och när vi skulle galoppera så var det två som inte skulle galoppera pga att den övningen var för svår för deras hästar, och då var det ÄNNU mindre plats att göra 10-metersvolter på. Så det var lite kaosigt. Men kändes bra ända tills på slutet, då var nog Spanjorskan lite trött och blev lite stark och ville inte riktigt gå i form. Kände mig väldigt nöjd efteråt!, hoppas att jag får rida henne fler gånger. Vet att K gärna ser att jag rider Köttbullen så att hon får lite "riktig" ridning emellanåt (det låter väldigt självgott, det är ju inte som att det BARA är jag som kan det i stil med gamla hästböcker om Annika och Turk, det har nog mer att göra med att Köttbullen är liten (även om hon "bär upp längre ryttare bra" som det brukar heta i hästannonser) och att det obegripligt nog finns vuxna människor som inte vill rida ponny), så det är nog en lågoddsare att det blir ett Köttbullspass ikväll. 

Till stallet istället, v 17 2026, pt 2

Gårdagens lektion var verkligen inget att skriva hem om. Där satt man ena dagen som en uppåtgående sol på Spanjorskan och kände sig som queen of fucking everything och sen kom Köttbullen och drog ner en  som en pannkaka på jorden igen. Kände direkt när jag tog tyglarna att idag var hon på sitt tjurigaste humör, och då blir det inte särskilt roligt. Hon segade, ville inte gå fram, stod emot i högersidan och betedde sig rent allmänt som om lösgörande arbete var ett helt okänt fenomen. Hon har fortfarande kvar en del vinterpäls, så hon var förmodligen varm. Det kan också vara brunst. Vi red i paddocken och där var dammigt, inte heller någon större hit. Kanske hade någon varit taskig i hagen och var deppig för det? Köttbullen är en sån som alltid går undan för andra, men jag har nog sett hur till exempel Irländskan, som är en ranghög bitch, nyper till henne, i mina ögon helt oprovocerat, emellanåt. Det sägs ju att djur lever i nuet och inte går och ältar som vi människor gör, fast VAD VET MAN EGENTLIGEN? Utöver det antar jag att också hästar kan ha dagar när de helt enkelt inte känner lust till arbete utan bara längtar efter semester och ledighet.

Som om det inte var nog med Köttbullens ovilja så skulle vi dessutom ha markarbete så det låg bommar överallt, vilket gjorde att det var svårt att rida fram självständigt på böjda spår, jag ville rida serpentiner med övergångar för  att få henne mer lösgjord och lyhörd, men antingen var bommarna eller så var det något annat ekipage som var i vägen. Sen skulle vi rida skänkelvikning utmed en del av långsidan. Gick väl ändå skapligt i vänster varv, men i höger ville hon inte alls och började köra upp huvudet och trycka sig mot staketet och vara drama queen. Hade mest av allt lust att slå något hårt i huvudet på, inte henne utan mig själv för jag kände att jag inte kunde hantera det på ett rimligt sätt utan blev bara frustrerad och stark och hård i handen. DÅLIGT. Aja, mot slutet travade vi över bommar och då lyfte hon plötsligt så fint på benen och svävade fram, så något blev väl ändå rätt. Men alltså ja, nä, BLÄ. Kände mig verkligen inte som en bra ryttare. Gör om, gör rätt. 

Till stallet istället, v 17 2026, pt 1

Igår skulle jag ha Knubbis och trots att det - bortsett från den lilla ofrivilliga avsittningen - gick jättebra förra veckan så kände jag ett visst motstånd. Det var väl just den där lilla ofrivilliga avsittningen som låg  och skvalpade lite för nära i systemet, även om den ju var helt odramatisk. Dessutom var det fint väder och då skulle vi garanterat rida ute och där finns det ju ännu mer grejer att vara rädd för, i världen enligt Knubbis dårå. Men jaja, det var inget att göra. Tog över honom från ett barn som strålade och sa att han hade varit SÅ DUKTIG. Och det är han ju! Och det ÄR ju kul att rida en häst som är så himla välskolad som han faktiskt är, och större delen av tiden sköter han ju sig utmärkt. Försökte peppa mig själv, men det gick väl sådär för igår var ingen bra dag för lella hjärnan.
Det är en halvtimmes paus mellan lektionen innan och vår, jag stod i boxen hos Knubbis, K kom förbi och vi stod och pratade en stund. Så sa hon att Spanjorskan, som står mitt emot Knubbis, inte hade gått och jag sa något om att jag inte var superpepp på Knubbis. Men vill du rida Spanjorskan istället då? sa K oväntat och jag bara jamenvisst, det kan jag göra och så blev det snabbt av med Knubbis grejer och på med Spanjorskans. Det var flera år sedan jag red henne sist, och då gick det inte särskilt bra.  Fast då var hon ju förhållandevis ny. 

Vi skulle rida på stora utebanan, och vi red först fram lite självständigt och sedan en övning som var att vi travade runt spåret, gjorde en övergång på ett lämpligt ställe, red in mot mitten, gjorde en framdelsvändning, sedan fram i trav, göra en volt och så fortsätta på spåret. Det gick faktiskt bra! Kanske inte direkt, men efter ett tag när jag fick kläm på hur mycket jag kunde trycka på. Det var som att sitta i en bekväm soffa när jag fick henne fint inramad mellan hand och skänkel, jag hade kunnat trava runt det där fyrkantsspåret hela natten. Hon kan dock vara lite fuxsto ibland och då vill hon ingenting, sa K. Så är det kanske, fast jag tror att det där med att just fuxston skulle vara så himla lynniga och besvärliga att ha att göra med är en myt, ungefär som att rödhåriga skulle vara mer ilskna än människor med annan hårfärg. 

I alla fall. Kände mig väldigt nöjd med gårdagen, hoppas det blir en upprepning.  

Till stallet istället, v 16 2026, pt 2

Igår hade jag Köttbullen. Hon kändes lite seg, så jag fick kämpa på för att få fram henne. Vi red en övning som var att rida tre 10-metersvolter utmed ena långsidan och sedan göra tre övergångar på andra långsidan, först i trav (med övergångar till skritt) och sedan i galopp (med övergångar till trav eller skritt, jag valde skritt för att träna på galoppfattningar från skritt). Man får ju tänka på hur det var på den gamla goda tiden när det var ett stort projekt att överhuvudtaget få Köttbullen att fatta galopp. Eller backa bandet lite till, till när hon inte ens kunde gå på en volt utan att liksom falla inåt eftersom hon hade så dålig egenbalans. Rida serpentiner var en STOR utmaning på den tiden. Såatteh, visst har det hänt grejer. Tre tiometersvolter i galopp utmed en långsida utan att bryta av, check. Galoppfattningar från skritt, check. Sen var hon lite allmänt seg som sagt, och kärvade i högersidan och formen blev ju därefter. Men det är väl mitt fel också för det är så lätt när hon blir stark att jag blir stark tillbaka. Försökte verkligen TÄNKA på detta, men det är svårt. När hon står emot på höger så blir det också att vänstertygeln glappar så kontakten blir ju sisådär. Men överlag gick det väl ändå skapligt. 

Till stallet istället, v 16 2026, pt 1

Igår tänkte jag att det skulle bli intressant att se hur Köttbullen kändes efter helgens BOOT CAMP, men K tyckte hon kunde behöva vila lite så istället fick jag Knubbis. Det var ju rätt längesen jag red honom, så det blir kul, tänkte jag. BREAKING NEWS: Jag ramlade av! Obs, allt gick bra. Knubbis är, kan vara, lite tittig emellanåt. Speciellt läktaren kan vara väldigt farlig. Första gången jag red honom så visste jag inte det utan skrittade förbi den helt fördomsfritt och befann mig plötsligt i andra änden av ridhuset. Lesson learned, så att säga. Men om man ser till att hålla honom sysselsatt så brukar det ändå gå bra. Igår var vi bara fyra stycken och vi fick rida fram självständigt. Förutom sin tittighet är Knubbis riktigt drömmig att rida och jag jobbade på där med framdels- och bakdelsvändningar och lite skänkelvikning och tyckte att allt kändes toppen, och sen BAM!  från ingenstans så snodde han runt och var på väg åt ett annat håll, och då var vi inte ens i närheten av läktaren. Tappade balansen, stod med ett ben i ena stigbygeln och det andra HÖGT ovanför hästryggen, hann precis tänka att jag nog ändå skulle kunna klara att sitta kvar när Knubbis gjorde en ny riktningsändring och där skildes våra vägar åt. Landade dock på fötterna så det var ingen dramatik att tala om utan det var bara att sitta upp och fortsätta som om inget hade hänt. Samma sak hände när vi galopperade också, fast då satt jag kvar. Tydligen är han lite mötesskygg, för bägge gångerna var när det kom en annan häst mot oss. Det är ju kanske inte det normala när man rider lektion utan då rider man ju oftast efter varandra, fast man tycker ju att han skulle vara van även att man rider i olika varv och sådär? Men jaja. Bortsett från den lilla malören så var han UNDERBAR. Han är ju väldigt välskolad och igår gick han stadigt på tygeln och var så lösgjord och fin, bara rann undan i skänkelvikningar och vändningar och det var som att rida i smör. Vi gjorde galoppombyte och red förvänd sluta och allt kändes toppen. Mycket nöjd, såklart inte med avsittningen men tänkte att det är ju i alla fall inte som när Henrik von Eckermann ramlade av i OS-finalen. 

Till stallet istället v 15 2026, pt 1 + 2

Så var det dags för påsklovs-boot camp med ett litet annorlunda upplägg. I normala fall brukar det vara två ridpass med fika emellan dag ett, och sen gemensam middag på kvällen. Samma upplägg dag två fast utan middag. Men nu var det två förmiddagspass, tjoff, tjoff och sedan lunch dag ett, och dag två var det träning för dressyrtränare i grupper om två och sen var det slut (det var för övrigt vi också). Gillade detta upplägg för även om det är jätteroligt att vara i stallet så är det lite segt att lägga exakt HELA helgen på det och i princip bara komma hem, duscha och gå och lägga sig. 

Hade Köttbullen och det gick över förväntan. Hon kan ju annars bli lite seg av att ha vilat, men nu kändes hon pigg och på hugget. Vi red i paddocken för första gången i år och det kan ju också ha spelat in. Första passet red vi dressyr och andra var det markarbete/hoppning. Bara en liten studsserie på kanske 30 cm förvisso, men ändå. Köttbullen tycker det är så roligt att hoppa, hon blir så taggad! Synd att jag inte uppskattar det efter förtjänst. 

Idag var det alltså dressyrträning och när man bara är två som rider så får man verkligen slita. Vi hade skrittat fram innan lektionen så det var bara att börja jobba direkt. Vi hade EN skrittpaus på 45 minuter och den varade nog inte ens i 45 sekunder. Satfläsk vad jobbigt! Men Köttbullen blev väldigt fin! Själv fick jag korta upp tygeln minst en halvmeter (kändes det som) och eftersom jag har ganska korta armar så kände jag mig som en Tyrannosaurus Rex. Det är väl en vanesak antar jag. Det är en svår balansgång, jag upplever att Köttbullen lägger sig i handen om tyglarna är för korta, men tränaren sa att hon går på bogarna om tyglarna är för långa.

Hur som helst kändes det rätt okej, fast jobbigt förstås. Får väl se om något av känslan sitter kvar kommande pass. 

Till stallet istället, v 13 2026, pt 2

Igår hade jag Köttbullen. Vi hade också vikarie, som vi haft en gång innan och då skulle vi göra en övning där man rider runt en liten fyrkant och gör som en halv framdelsvändning i varje hörn och sen fick vi bara göra det i ena varvet? Den här gången skulle vi göra exakt samma övning, inget fel på det för det är en bra övning (även om inte Köttbullen håller med) och då tänkte jag att den här gången ska vi väl göra i båda varven som ju är det normala, förra gången var säkert bara hjärnsläpp. Men NÄ? Det var fortfarande bara i ena varvet. Sa lite försynt efteråt att jag gärna hade sett att vi gjorde den i båda varven, men vet inte om det gick fram. Fattar att det inte är så himla lätt att bara bli inkastad som vikarie med kort varsel, men...ja. 

Köttbullen var som sagt måttligt imponerad av övningen och eftersom DET ENDA varvet var hennes svåra så gick det väl sådär. Sen gjorde vi en övning där vi galopperade längs med fyrkantsspåret och gjorde en övergång till trav vid C, B, A och E, trava några steg och så ny galoppfattning. Med tanke på Köttbullens tidigare ENORMA problem med galoppfattningarna var det ju en utmanande övning, speciellt som hon fortfarande har lite svårt att fatta rätt galopp på rakt spår i vänster varv. Men det gick SÅ DJÄVLA BRA! Rätt galopp alla gånger utom en, och då hann det ju bli ETT ANTAL fattningar.  Frustig och glad och framåt kändes hon också. Gött!