Häromdagen kom tidningen Buffé, och nu i afton satt jag och slöbläddrade i den medan jag åt kvällsmat. I ett recept uppmanas man att "tossa samman sallad och dressing strax före uppläggningen". Nu vill jag veta exakt vad "att tossa" betyder och framför allt när det blev ett svenskt ord att räkna med.
I Buffé tar de för övrigt verkligen priset på att ha med komplicerade maträtter med långa namn i stil med "tranbärsglaserat majskycklingbröst med svamp- och ärtsås" eller "smördegsinbakad lax med ingefärsyoghurt och fänkålssallad" så man liksom blir trött bara man tänker på hur mycket grejer som måste handlas innan man ens kan sätta igång. Och den där präkto-panelen som brukar provlaga olika rätter och sätta betyg brukar jag och min syrra gemensamt hånskratta åt. Förlåt, men så är det. Det blir så erbarmligt töntigt när de enstämmigt vittnar om att "barnen tyckte det var jättegott och jättespännande att få vara med och laga". Och oavsett vad de än rör ihop för barocka maträtter så är hela familjen odelat positiv och tycker det är så spännande och nyskapande och enkelt. "Den här maträtten kommer vi att laga ofta!" är ett flitigt återkommande citat som jag betvivlar.
Fast de kan väl inte gärna säga att det var helt oätligt och att de slängde alltihop i soporna och körde till MacDonald’s istället. Det passar sig nog inte riktigt om man är Buffés testlagarpanel.
Men nu ska jag fortsätta med Aftonbladets söndagsbilaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar