Running over the same old ground

Lika trött på kylan som jag var i våras, lika trött på värmen är jag nu. Eller, på ett sätt är det ju lite skönt det här med att bara hoppa i shorts och t-shirt och sen är man redo att ge sig av, istället för att hålla på och palta på sig kläder i lager på lager på lager och sen ändå frysa röven av sig så fort man inte direkt är i rörelse. Men allting blir så jobbigt. Igår skulle jag och min kollega Stefan inventera en del av vårt färdigvarulager (som är utomhus), det tog kanske en timme men efteråt kändes det som att vi hade hållit på med det hela dagen. Solen bara stekte och det var ingen skugga någonstans. Kom hem och gick en runda i skogen med hundarna. Där var det förvisso skugga, men svetten rann, flugorna surrade runt huvudet och det var inte behagligt någonstans alls. Kom hem igen, helt slut fastän vi kanske bara hade gått 4 kilometer eller så. Städade i en motvillig timme, sen kom min man hem och vi började diskutera en sak där jag sa,  och inte på något vis otrevligt, att jag inte förstod hur han tänkte i den specifika frågan vi diskuterade, och direkt tog han det som kritik och fick alla taggarna utåt och så blev det dålig stämning. Det kan fan inte vara värmens fel utan måste ha med Lättkränkta Vita Män™ att göra. Sen gonade han förvisso till sig, men ändå. 

Tränade pilates en timme, vattnade höns och tomater, sen var jag slut som artist. Satt i soffan med tvärdrag och läste, det var skönt men eftersom jag låg kraftigt minus på sömnkontot så orkade jag inte göra det heller så länge. Gick och lade mig, men då var det ett himla hallå på grannarna. För några år sen fick vi ju nya grannar istället för det ondskefulla paret Katla och Tengil. De nya är ett äldre par och de är verkligen jättejättegulliga och trevliga på alla vis. De har en liten hund som vaktar och skäller ganska mycket, men det stör mig inte och eftersom vi har vårt inhägnade trädgårdsland vid deras tomtgräns så får våra hundar och deras hundar aldrig någon direkt närkontakt. Klart jag kan få mig en utskällning (av hunden då) när jag tassar omkring bland mina odlingar och han tycker att jag inkräktar på det som han ser som sitt revir, men som sagt, det är inget som stör eller irriterar mig. De, grannarna alltså, har också ofta barnbarn på besök och det stör mig inte heller, tycker det är mysigt när barn springer omkring och leker och härjar istället för att sitta med näsan över en skärm. MEN IGÅR KVÄLL! Vårt sovrumsfönster vetter åt det hållet och det var barn som skrek och tjoade och levde om som om det inte fanns någon morgondag, och hunden skällde stup i kvarten och då skulle någon tysta den genom att klappa händerna (vilket inte fungerade) och då hojtade de åt den att den skulle vara tyst (vilket inte heller fungerade) och så började andra hundar att skälla och det var helt enkelt ett djävla hallå. Och som sagt VARMT, det var väl egentligen mest det. Har egentligen inget emot att ligga i sängen med öppet fönster och lyssna på ljuden från folk utanför, men igår var det faktiskt lite störigt. Fast mest var det nog värmen ändå. Nä, nu kan det gott få bli lite svalare tycker jag. 

Aja, nu ligger det bara åtta timmar mellan mig och helgen, så det är väl lika bra att sätta igång med dagens vedermödor. 

En torsdag ligger framför mig

Avverkade en rätt seg dag på jobbet. Hade ont i huvudet, inte jättejättemycket men tillräckligt för att det allt skulle kännas väldigt jobbigt. Hoppas det blir bättre när jag får mina nya linser/glasögon nästa vecka. Tog mig igenom dagen, åkte hem, köpte jordgubbar på vägen. Klev in genom dörren och körde ett pass tabata direkt och 40 minuter senare hade huvudvärken försvunnit, skönt. Släpade med mig hundarna ut på promenad, det var mindre skönt. Varmt, kvavt, klibbigt, flugor surrade, allt gick i ultrarapid och benen kändes som bly. Det var varken avkopplande eller vederkvickande utan verkligen BARA jobbigt. Men det blev av. 

Tog sedan tag i fortsättningen på tråket "flytta om böckerna i bokhyllan". Tog en evighet och var asjobbigt (det där med bokhyllor från golv till tak har sina sidor, åtminstone när man ska komma åt de översta) men till slut blev jag i alla fall KLAR! Då var klockan omkring 19.00 och jag var trött, svettig, dammig, hungrig och väldigt glad över det nya prydligare och luftigare resultatet samt att jag nu inte behöver göra detta på ett antal år, utgår jag från åtminstone. Åt kvällsmat och spelade lite mahjong solitaire på mobilen, det var väl ungefär allt jag orkade med. 

Gick och lade mig, somnade, väcktes klockan 23 av att Remus hade lite ont i magen och ville gå ut och sedan var det LÖGN att somna om. För mig alltså, alla andra sov som stockar, men jag låg och snurrade och det var för varmt, det var för trångt, jag tyckte jag fick ont i ryggen hur jag än låg, det var grusigt i sängen (och säkert hade en del av dammet från bokhyllorna hamnat där också), min man snarkade, etc. Vågade inte gå och lägga mig i Flickrummet™ heller ifall Remus skulle behöva gå ut fler gånger (vilket med facit i hand visade sig inte behövas), för min man, som ju skulle kunna sova sig igenom ett världskrig, vaknar inte av såna saker som att en hund  hoppar ner från sängen eller står vid ytterdörren och gnyr, och det är jag inte hundra på att jag heller skulle göra om jag låg i ett annat rum med stängd dörr. Säker ska man såklart inte vara.  

Så idag är det en dag som inleds med ett stort minus på sömnkontot. Tur i alla fall att jag har det hyfsat luftigt i kalendern idag, inga möten, bara egenarbete och med deadlines som fortfarande ligger ganska långt bort. Efter jobbet ska jag hem och städa. Just nu är det väl bara bokhyllorna som är fina, allt annat känns som KAOZ och man vill ju gå in i helgen med en känsla av sinnesro, inte att man bor på en soptipp. 

För ett tag sedan började min skärm på jobbet att krångla. Först den ena, sen den andra, sen båda svartnade och dog utan föregående varning, för att sedan lika oförklarigt kunna återuppstå från de döda och börja leverera igen. Misstänkte något slags glapp men känns också konstigt att BÅDA skulle börja glappa samtidigt. Å andra sidan så har åtminstone min ena skärm ett antal år på nacken, den andra är rätt så ny. Mailade vår support och informerade om att den ena skärmen höll på att lämna jordelivet, fick till svar att supporten beställt inte bara en utan två nya skärmar till mig.

De kom för några veckor sedan. Och sedan dess har de befintliga skärmarna uppfört sig EXEMPLARISKT. Inte en flimring ens en gång. De nya står ouppackade i sina emballage och inväntar bättre (eller sämre, beroende på hur man ser det) tider. Har nu det jag misstänker är Sveriges dyraste fotpall, men någon ska ju ha det. 

Imorgon ska jag på thaimassage. Önskar att man kunde säga thaimassage utan att det kändes som att man ägnade sig åt snusk? men det verkar svårt. I alla fall. Kanske omkring...2014? så började jag gå till en jag kallade för Stålnypan, hon var verkligen superduktig och man kände sig så himla ompysslad och omhuldad som om man låg i en livmoder. Men hon upphörde tyvärr med sin verksamhet, misstänker att hon helt enkelt blev dumpad och utbytt mot en yngre förmåga*.  Hittade en annan som var nästan lika bra och gick där några år, sedan försvann hon till Thailand och det var krångel med visum och sen blev det ju pandemi och grejer. Men nu är hon tillbaka och back in business igen fast på ett nytt ställe, hoppas det är lika gött som jag minns det.

* Grundar denna misstanke på att salongen låg hemma i en privatbostad där det på folkbokföringsadressen bor en karl i min ålder, och Stålnypan var nog också i min ålder. Sedan försvann hon som sagt, men ett par år senare öppnade salongen igen med en ny, betydligt yngre thailändska, men samma karl bor fortfarande där. 

The evil song you sing inside your brain

Igår var det en lite svalare dag, skönt efter så många dagar med stekande sol och blå himmel. Men det var väl bara igår det, nu ska det bli varmare igen. 

Efter jobbet tog jag mig till fältet en bit härifrån, där jag ofta sprang (eller för den delen promenerade) förr när jag bodde i stan. Körde 40 minuters intervallträning och det kändes kanon. Eller, det var ju såklart jobbigt men det var ju meningen. Har fuskat lite med upptrappningen, egentligen "borde" jag nog vara på 25 sekunder löpning, 35 sekunder gång i 20 minuter om jag skulle följa det strikta schema som jag satte upp då i februari-mars eller när det nu var jag började med detta. Tror jag körde 25/35 en eller två gånger, sen ökade jag till 30/30 och sedan dess har jag ökat den totala träningstiden från 20 till 40 minuter. Men, peppar peppar, DET GÅR BRA. Kroppen håller, eller har gjort det hittills i alla fall, så nu ska jag se till att hålla det här upplägget (30/30 i 40 minuter) ett tag och inte gå bananas och bara öka allt. Är så nöjd, så nöjd. Har svårt att få till den där speciella endorfinkicken som löpningen ger på annat sätt, och som jag har saknat den.  

Åkte hem och tränade pilates i nästan en timme innan jag tog itu med dagens tråk: flytta om böckerna i bokhyllan i sovrummet. Tänkte naivt och aningslöst att det nog inte skulle ta mer än någon timme, men efter 1½ timme hade jag kanske kommit...en fjärdedel? Har tre Ivarhyllor som går från golv till tak i sovrummet, plus en smal Ivarhylla som bara innehåller Stephen Kingböcker men den var inte berörd av detta. Min plan var nu att frigöra de två understa hyllorna i en av de tre Ivarhyllorna. På den ena finns lite oorganiserat "böcker som jag köpt på loppis men inte läst än och inte vet om de är något att ha" och på den andra finns hela min samling av Alfred Hitchcock och Tre Deckare-böcker som jag ALDRIG NÅGONSIN kommer att göra mig av med. De här böckerna har jag läst om och om igen som barn, kanske inte lika ofta som Britta och Silver, Annika, Jill och de andra hästböckerna (som jag också har kvar och som jag ALDRIG NÅGONSIN kommer att göra mig av med), men de har berett mig mycket nöje när jag var barn. Minns känslan när det var jul eller födelsedag och man fick en ny Tre Deckare och man var ledig (jag fyller år på sommaren) och hade så mycket härlig läsning framför sig. AAAH. Funderar på att läsa-om hela serien, det kan ju inte ta så värst lång tid även om det är 50 böcker (jag räknade dom igår). Blir kanske ett sommarprojekt?

Nu kånkade jag i alla fall ut de Tre Deckarna till en annan Ivar-hylla, nämligen den som står i hallen och där jag bland annat har alla mina hästböcker och andra barn- och ungdomsböcker som betytt mycket för mig och som jag lite då och då hittar på loppis och bär hem i triumf. Det är väl där de Tre Deckarna hör hemma, har jag känt ett tag, så nu fick dom en egen hylla att ståta på. Beredde plats där för rätt längesen, när vi fixade i ordning i Pojk- respektive Flickrummet™ och jag i samband med det rensade ut en hel del böcker, så det var enkelt och snabbt avklarat. Sen började jag sortera böckerna på den där hyllan näst längst ner i sovrummet, den med böcker som jag köpt på loppis men av någon anledning inte läst och som inte heller hamnat på sin rätta plats i bokstavsordningsystemet som jag har i mina hyllor (p g a att det inte funnits plats), samt påbörja Den Stora Omflyttningen, vilket såklart tog evigheter och herregud vad dammigt det var. Fick lämna allt i ett mindre kaos när det började närma sig läggdags, men nu är detta tråkprojekt åtminstone påbörjat, vilket inte var en dag för tidigt om man säger så, har känt att det varit dags både länge och väl och det kommer att bli kanon när det väl är klart. 

Idag ska det jobbas, promeneras och tränas tabata, sen återstår resten av hyllorna, eller i alla fall så långt jag orkar/hinner med utan att nattsömnen ska bli lidande, hehe. Nästa vecka ska jag förhoppningsvis hämta ut mina nya linser och glasögon, det ser jag fram mot för jag tycker att jag börjar bli trött i ögonen och få lite ont i huvudet bara efter några timmars jobb och det är ju allmänt träligt. Häromdagen trodde jag också att jag höll på att bli förkyld för jag tyckte jag kände mig lite raspig i halsen, men sen kom jag på att det var för att min man påstod att Kenta hade sjungit Just idag är jag stark i Melodifestivalen och det vet ju varenda människa att den låten han ställde upp med heter Utan att fråga, och för att bevisa det så sjöng jag den (eller i alla fall en del av den, kan inte hela texten) och härmade Kentas röst, plus slängde in en del Kenta-citat främst från Det sociala arvet och det tar på stämbanden. Do not try this at home. 

Show me slowly what I only know the limits of

Igår var det 28 grader varmt när jag körde hem från jobbet, det är ju i det närmaste omänskligt, i alla fall i min värld. Svängde inom Erikshjälpen på hemvägen och dumpade mitt utsorterade junk som förhoppningsvis ska komma andra till nytta. 

Kvavt och äckligt var det, satte upp fönstren på tvärdrag och körde ett pass tabata så att svetten skvätte. Hundarna hade varit ute i trädgården en stund och låg som utslagna sillar och det är ju förbjudet med djurplågeri och jag kände verkligen inte för att släpa ut dom på promenad. Människo/självplågeri är ju däremot lagligt så jag knatade iväg med  siktet inställt på biblioteket för att lämna och hämta böcker, därifrån vidare till affären för att hämta ett paket och sen hem igen. Gjorde en stor smoothie för min man hade råkat köpa yoghurt med 0,1 % fett och den är alldeles för blaskig att äta till frukost, tycker jag, men som bas till smoothie gjorde den sig utmärkt. Bredde med sorg i hjärtat det som kan vara mina sista knäckebrödsmackor med Philadelphiaost, för de som äger Philadelphia (färskostföretaget alltså, inte staden) är ju tydligen insyltade i Ryssland och Putin och det vill man ju inte gynna om man kan undvika. Synd, för det är så G-O-T-T, och tro inte att snåla jag inte har provat billigare alternativ till färskost för det har jag, men tycker inte de är lika goda, krämiga, härliga. Men man får ju dra gränsen någonstans. 

Sen kom min man hem och påstod (alltså inte att han stövlade in genom dörren och bara annonserade detta som att det var en riksnyhet, men ni fattar) att en bekant till honom, som bor utanför Göteborg och som han hade pratat i telefon med, hade sagt att vi bara hade tre kilometer till havet fågelvägen. Jag, som promenerat närområdet dagligen och stundligen i tretton års tid och vet exakt hur långt man kommer på tre kilometer oavsett riktning och inte fan är det till havet, dementerade detta och menade på att det snarare är 8-9 kilometer dit. Men nähä, tydligen vägde denna bekants ord tungt. Jamen fågelvägen! sa min man i en ton som att jag inte visste vad det var och jag fick kontra med att ta fram en karta och bevisa att jag hade rätt. För det hade jag ju såklart, men det satt tydligen långt inne att erkänna att en (för mig) random snubbe från Göteborg uppenbarligen stod helt främmande inför begreppet "skala". 

Sen kom äntligen regnet! Lite åska också, men inte alls i den omfattning som SMHI hade varnat för, i alla fall inte häromkring. Men vad härligt med ett sånt där stillsamt varmt sommarregn efter alla dessa dagar av stekande sol. Var ute med hundarna i trädgården efter att de hade fått sin kvällsmat och inte ens regnhataren Remus, som brukar borra ner alla fyra tassarna i hallmattan så fort han ser att det är blött på yttertrappan hade något att invända utan strosade omkring och ägnade sig åt något grävprojekt istället för att stå vid grinden och se ynklig ut som han brukar göra. 

Gick sedan in och började kolla på Länge leve bonusfamiljen på SVT Play, filmen alltså som är en fortsättning på serien, tyckte den var till lika delar underhållande och irriterande. Tycker att det får väl finnas en djävla gräns för hur vimsig/spontan/impulsstyrd respektive förstående/förlåtande/kärleksfull som Lisa respektive Patrik kan vara, men ja, det ska väl till ytterligheter för att det ska bli något driv i berättelsen, men jag blir GALEN när hon Lisa bara liksom springer på alla bollar utan någon som helst konsekvenstänk, dom kan väl snacka ihop sig lite så de håller en enad front inför barnen kan jag väl tycka (som om det vore på riktigt, haha). Gillar Christer Lindarws och Marianne Mörcks karaktärer mest, men de var ju tyvärr inte med sådär jättemycket i den här filmen. Orkade inte se klart hela, så jag gick och la mig och kollade på Hem till byn i telefonen istället. Har nu tyvärr kommit till den enda delen av hela den här mästerliga produktionen som jag tycker är rätt tråkig och som inte direkt tillför berättelsen någonting, när Lars-Erik åker omkring i Norge och lyssnar på Leonard Cohen i  vad som känns som alldeles för många avsnitt. 

Idag är det lite svalare och mulet, enligt väderprognosen ska det komma lite mer regn de kommande dagarna, hoppas verkligen på det. Svårt att fatta att det fortfarande bara är juni, det känns som att det varit högsommar länge. Idag ska jag köra intervallträning efter jobbet och sedan - om jag ids - flytta om böcker i min bokhylla för jag har köpt på mig pocketutgåvor av Elly Griffiths och Cara Hunter och nu har det blivit för trångt på G och H-hyllorna. Den som lever får se om det blir av. 

Tills alla dör

Det här är en bok som jag inte kommer att läsa klart: Tills alla dör av Diamant Salihu. Detta är handlingen:

I Järvaområdet nordväst om Stockholm pågår en konflikt mellan gängen Dödspatrullen och Shottaz. De inblandade själva kallar det för ett krig, och i krig är allt tillåtet. Huvudpersonerna har helt saknat respekt för rättsväsendet, för vuxna, för kriminella hierarkier och för värdet av ett människoliv.

Men bortom den spektakulära fasaden av droger, vapen och rapmusik som visas upp på sociala medier hänger frågan obesvarad i luften: Varför mördar ni varandra?

Tills alla dör berättar om en förlorad generation unga män, om människorna som lever i den mest brutala konsekvensen av samhällets svek, och om några som vägrat ge upp hoppet.

Ja, nä, alltså det här är säkert en jätteviktig berättelse men jag pallade inte sida upp och sida ner med stenhård gängkriminalitet och eskalerande våld och utsiktslös framtid i den här formen. Det var så djävla svart, so sue me för att jag sticker ner huvudet i sanden och inte vill veta mer om detta. Ger inget betyg för jag tror den är jättebra egentligen, bara inte för mig. 

Post midsommar

Jaha, det var midsommar det. Nu är det inga fler långhelger förrän till jul, fast semestern hägrar ju. Ska inte ha förrän vecka 32 och bara tre veckor, det känns ju som en evighet dit och som att den kommer att vara en sekund. Men i år gick jobbet ut med frest om att den som bara tar tre veckors sammanhängande semester under huvudsemesterperioden får tre extra dagar att ta ut under vintern och det kändes...okej, så länge det är frivilligt. De senaste åren har jag ju tagit fyra veckor och tyckt att det varit asgött, men tre extra dagar är ju inte heller fyskam så jag tänker att jag testar i år och utvärderar. 

Midsommar kom, midsommar gick och det hände i princip inget extraordinärt. Det hände i princip INGENTING, skulle jag vilja säga. Vi var inte bjudna någonstans, vi hade inte heller bjudit någon. Ska vi ens ha midsommarlunch? frågade jag, men det tyckte min man vi skulle ha. Så på midsommarafton gick jag först en runda med hundarna, jag kallar den "golfbanerundan" eftersom den går runt en golfbana (det hade väl ingen kunnat räkna ut, va?) och är väl cirka en mil lång. Noterade att det var sjukt mycket golfare ute en midsommaraftonsförmiddag, kanske är det något med golf och midsommar, inte vet jag? Kom hem, åkte iväg och hämtade jordgubbar som jag beställt, 6 liter till två personer blir två liter per dag i tre dagar. Inga problem för mig. Åkte och handlade och till min stora fröjd var affären full av tillresta stockholmare som skulle fira midsommar på Österlen,  tycker det är så kul att se när de virrar runt och förväntar sig att  vårt lilla Coop ska vara som Östermalms saluhall. Obs, inte alla stockholmare, osv. Gick hem och fixade den där midsommarlunchen, sen åt vi och konstaterade att om man äter lunch klockan 14-ish som vi gjorde och tar ett glas vin (jag) och en öl och en snaps (min man) och sen inte gör något mer än typ kollar på tv så blir man extremt trött och seg, speciellt när det är så himla varmt.  Tror vi båda gick och lade oss vid 21.30, så här var det livat, här var det glatt. 

Men det är ju å andra sidan inte så dumt att vakna tidigt på midsommardagen, pigg som en lärka, ej bakfull. Tog med mig hundarna ut i skogen och gick en runda som är 12 km. Tyvärr fick jag skavsår på insidan av ena stortån, det var något gruskorn som låg där och skavde tror jag, så de sista kilometrarna var inte så behagliga. Kom hem, åt rester till lunch och sen grejade jag i trädgården medan min man satt som klistrad vid nyheterna för att följa Wagnergruppens utspel i Ryssland. Vattnade alla tomater, band upp och tjuvade en del, rensade ogräs, kände att jag borde gräva upp rotskott till hallon som spridit sig och plantera någon annanstans, men det är ju så sabla torrt och man vill inte ha mer att vattna än nödvändigt, känner jag också. I veckan påstås det att det ska regna en del, men jag tror det först när jag ser det. 

Gick in, fick en summering av händelserna i Ryssland, lagade och åt middag och sen betade jag av ett par avsnitt av Exit samt kollade färdigt på Barracuda Queens (tyckte helt ärligt att den var sådär) och sen passerade väl klockan 21 och jag blev trött, varför skulle denna dag vara ett undantag?

Igår gick jag upp vid 6, åt frukost, tog ut hundarna på en powerwalk och sen var det viltspårträning med Laban. Det gick bra, överlag har han spårat nästan obehagligt klockrent de senaste gångerna. Det brukar ju alltid komma någon form av bakslag någon gång, och nu är det bara ett träningstillfälle kvar innan det är dags för spårprov, så kommer det så kommer det väldigt olägligt. Men jaja, det blir som det blir, jag kan ju inte göra så mycket mer än att försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt kring det jag kan påverka (=inte mycket alls).

Kom hem, åt lunch och började sedan rensa bland grejer eftersom min plan är att jag ska köra till Erikshjälpen efter jobbet idag. Tycker inte jag har särskilt mycket paltor, men fick ändå ihop tre nästan fulla sopsäckar med kläder. Lastade in det, plus en kasse skor, en kasse böcker och två kassar med gamla sällskapsspel som ingen någonsin kommer att spela pga inte roliga (men det kanske andra tycker?). Höll på med det någon timme, sen var jag HELT SLUT eftersom den snedtaksgarderob där jag var och rafsade runt inte är isolerad, vilket innebär att där är svinkallt på vintern och stekhett på sommaren, you do the math. Fixade en bröddeg, satte den på jäsning och sedan lade jag mig på soffan med tvärdrag, åt glass, spelade Mahjong på telefonen, läste. Min man satt bredvid och stack då och då fram sin telefon och visade klipp på marsvin som åt olika saker, det är sånt vi tycker är kul, hehe. Masade mig upp, bakade bröd, lagade mat, åt och så var midsommarhelgen i nådens år 2023 över. 

Hoppas nu att väderprognosen håller vad den lovar med regn flera dagar den här veckan, men det är kanske att hoppas för mycket? I övrigt väntar jobb, jobb och åter jobb. Puh. 

Djuphamn

Har läst Djuphamn av Tove Alsterdal, som är en fortsättning på Rotvälta och Slukhål.

Detta är handlingen:

När dykare går ner i Ångermanälven för att utforska de hundratals skeppsvrak som döljer sig på botten, finner de kvarlevorna av en man. Det visar sig att han har blivit mördad, men vem är han? Trådarna leder tillbaka till 1960-talet i Ådalen och världen, med hårda politiska konflikter och stora drömmar om frihet. Polisassistent Eira Sjödin som är gravid och har inre tjänst får utreda det kalla fallet eftersom det verkar riskfritt. Medan sanningen om den döde kryper allt närmare hennes eget och familjens liv räknas veckorna ner mot förlossningen. Fortfarande vet hon inte vem som är far till hennes barn. Samtidigt är den kvinna vars brott Eiras bror sitter fängslad för på väg norrut i flykt undan rättvisan, efter att ha dödat igen.

Var lite kluven till både Rotvälta och Slukhål och känner mig fortsatt kluven till Djuphamn. Bra språk och fina miljöskildringar i all ära, men det är samtidigt rätt segt och deppigt, det är det. Gillar i och för sig att det är ett långsamt tempo, allt behöver inte vara som på film, men det här tungsinta vemodet blir lite för mycket i längden. Den här boken får tre myggbett av fem möjliga. 

Till stallet istället, v 25 2023

Igår var det avslutning i dressyrgruppen och då skulle vi ha Working Equitation, eller WE som dom lite mer insatta säger. Vi i Bästa Måndagsgruppen har testat det någon gång för flera år sen och då blev jag inte så imponerad. Kan ju också ha att göra med att jag inte ridit Köttbullen så länge då och hon kunde knappt gå på en volt, än mindre utföra några teknikmoment inom WE, plus att vi var tio stycken och det blev ganska mycket väntan och trängsel. Nu var vi bara fyra och det var faktiskt precis lagom. Köttbullen var SÅ duktig. Först skulle vi rida över en matta och de andra hästarna betedde sig som om det var Den Onde själv som hade släpat in den, medan Köttbullen nosade på den en gång och sen promenerade hon över den utan att bry sig ett dugg. Sen skulle vi galoppera i ett slalom och det gick ganska bra, hon höll åtminstone galoppen även om det nog blev korsgalopp ett par gånger. Sen skulle vi rida runt tunnor och plocka upp grejer som låg på tunnorna i farten och lägga dom på andra tunnor, också i farten. Också här var Köttbullen en omedelbar stjärna medan andra hästar inte vågade gå nära tunnorna till en början. Sen skulle vi rida in mellan två bommar, göra halt och rygga ut. Det gick INTE. Tror faktiskt inte Köttbullen har lärt sig rygga för man gör ju av någon anledning inte sånt på lektionerna nuförtiden. Sen skulle vi galoppera och snirkla runt tre tunnor och det gick inte heller så bra för där orkade hon inte hålla galoppen i snirklarna. Sen skulle vi plocka "lansar" i form av longerpiskor från en tunna och sätta ner dom i en annan tunna, i fart. Och slutligen skulle vi sätta ihop allt till en liten bana som skulle ridas i ett svep. Svårt men kul. 

Det var sista lektionen den här terminen, nu väntar BOOT CAMP vecka 31 men fram till dess är det vad jag vet hästfritt. 

Coming up: midsommar

Igår var en extremt varm och klibbig dag, trodde därför att jag skulle sova skitdåligt i natt för det brukar jag ju göra när det är såna där såkallade TROPISKA NÄTTER. Ställde upp allt som gick att ställa upp för att få korsdrag, men då smällde sovrumsdörren igen så oklart hur mycket effekt det gav. Trots detta somnade jag alltså som en stock, vaknade INTE när min man gick och lade sig, vaknade INTE av att han snarkade (vilket jag antar att han gjorde), vaknade INTE av att det var varmt utan har sovit som en liten kattunge hela natten lång. Fattar inget, är det tropiska nätter som är min grej för att få sova, eller vadå? 

Igår på jobbet frågade en kollega som jag inte gillar om jag hade en huvudvärkstablett. Svarade att jag inte hade det, men det var inte sant. Tänkte att personen ifråga gott kunde få ha lite ont i huvudet för det får jag bara av att lyssna på hen emellanåt. Tänkte sen att det där var faktiskt för djävla taskigt tänkt/gjort av mig, men alternativen för att ställa universum tillrätta kändes få: skulle jag låtsas att jag plötsligt "kommit på" att jag visst hade huvudvärkstabletter (sånt vet man väl?), eller skulle jag säga "jag tänkte först att du inte var värd några men sen ångrade jag mig". Inget alternativ kändes vare sig bra eller trovärdigt och karma kommer att bita mig i röven för detta, var så säkra. 

Åkte och handlade på Willys efter jobbet och där fick jag sällskap av cirka hela kommunen. FATTAR INTE var alla människor kommer ifrån? Jag var där vid 13.30 och det kan jag vara eftersom jag börjar jobba klockan 05.00. Alla människor gör ju inte det? Men det var väl sommarlediga lärare och annat löst folk som var ute och bunkrade sill inför sitt midsommarfirande. 

Baxade mig igenom Willys, åkte hem, tränade ett pass tabata, städade badrummet och gick sedan ut med hundarna på en mardrömspromenad för det var så himla varmt och jag var så himla trött och hundarna stretade åt olika håll och var inte alls med på noterna. Gick 4,5 km men det kändes som 4,5 djävla mil, minst. Kom hem, satt sedan och snicksnackade om fenomenet Linda Skugge med min man. Vad i all världen har hänt med henne? Den Linda Skugge jag känner till var en gång i tiden en rätt så rapp skribent med åsikter om det mesta. Sen fick hon barn och då blev hon någon slags talesperson för  alla mammor och hur jobbigt allt var, kändes det som? Fast den Linda Skugge vars instagramkonto jag nu börjat, inte följa men gå in på då och då och kolla på stories/reels eller vaffan det nu heter, verkar ägna sig 90 % åt elitträning och 10 % åt någon slags BDSM, med lite reservation för procentsatserna här dårå. Vet inte riktigt vad det är som jag har missat, men uppenbarligen något. 

Försökte sedan föra in samtalet på Henrik VIII, men min man nappade inte riktigt på den kroken vilket var synd för jag har precis lyssnat på Historiepodden och ville diskutera varför det alltid läggs så himla mycket fokus på de två första fruarna (Katarina av Aragonien och Anne Boleyn), medan de sista fyra  (Jane Seymour, Anna av Kleve, Catherine Howard, Catherine Parr, ni kan väcka mig mitt i natten angående detta) liksom bara hafsas över i alla sammanhang, det är sånt jag går och funderar på. Utan att få svar, uppenbarligen. 

Nu ska det jobbas, sen är det midsommarlunch på/med jobbet och sedan H-E-L-G. Gårdagens möte med höjdaren gick faktiskt oväntat bra, kanske mest av allt för att jag hade en hel del av det som efterfrågades som en bieffekt av ett annat projekt, och höjdaren förväntade sig att jag skulle få börja från scratch och då blir man väl från höjdarhåll positivt överraskad om man tror något ska vara klart om flera veckor men istället får svaret "imorgon". Jag i min tur förväntade mig att höjdaren ville ha ett färdigt resultat och omfatta mycket mer, så det kändes ju extremt lyxigt att bara behöva göra en sammanställning av något befintligt. Sen kommer det att krävas mycket mer, men då har man åtminstone något konkret att utgå från och behöver inte gissa och googla som jag har fått göra hittills i vissa frågor som ingen jävel kunnat svara på. 

Ikväll är det dessutom ridning, vilket känns helskumt eftersom terminen slutade förra veckan. Men i torsdags skulle det vara nån slags temadag om värdegrunder och annat, så vi som rider på torsdagar fick flytta fram vårt en vecka. Antar att alla hästar kommer att vara trötta och lite tjocka efter att ha gått och betat gräs dygnet runt i en vecka nu, det återstår att se. 

Passing through dust clouds

Gårdagens jobb gick i ett och inte en enda sekund av arbetsdagen kunde jag ägna åt det som jag planerat att göra, nämligen att beta av en webbaserad utbildning som förhoppningsvis ska ge mig lite mer kött på benen inför en kommande uppgift, men nehe, istället fick jag SOM VANLIGT göra någon annans djävla jobb. Är så sjukt trött på det och på att jobba med 40-åriga jättebebisar. Idag ska jag ha ett "catch up"-möte med någon höjdare angående detta, projektet alltså, inte de 40-åriga jättebebisarna, och det hade ju varit trevligt att kunna framstå som en som ligger i framkant, men så kommer det gissningsvis alltså inte att bli. 

Efter jobbet igår stack jag iväg och tränade mina små intervaller. Har nu hittat en runda som är ungefär 5.4 km lång där ungefär hälften är grusväg och hälften skogsstig, och har nu ökat upp så jag kör 30 sekunders löpning och 30 sekunders gång i 35 minuter. På det kommer jag väl ungefär 4 kilometer av rundan och sen kan man använda resten av sträckan till att varva ner. Allt kändes bra förutom att jag hade ett par byxor som kasade ner när jag sprang, vilket var jättejätteirriterande och jag fick använda många sekunder av den dyrbara gå-tiden till att försöka hala dom på plats igen, vilket inte var det lättaste för det var varmt och liksom klistrigt i luften så det som nyss ville nedåt var inte alls lika benäget att färdas uppåt, men men. 

Åkte hem, min man hade redan varit ute med hundarna så jag gick ut och rensade en spann ogräs till hönsen. Gick sedan in och tränade pilates och sedan satt jag en stund och reserverade böcker på bibblan samt bokade tid för att skaffa nytt pass. Har inga planer på att resa någonstans, men det går ut i september och man har ju inte hört annat än gnäll om hur svårt det är att få tider så jag tänkte att det är väl lika bra att vara ute i god tid så man inte står där sen och ens chef vill skicka en till Malaysia eller något, men det fanns miljoner tider att boka så det var ju inget att stimma om. 

Spikade upp en slinga med belysning i mysiga färger (tror jag åtminstone det kommer att bli), som jag rafsat åt mig i reakorgen på Clas Ohlsson, på väggen i mitt Flickrum™. Sen tog krafterna slut och jag orkade jag inte göra annat än att ligga och kolla på ett par avsnitt av Hem till byn på Öppet Arkiv och så var den dagen över. 

Idag ska jag jobba, sedan handla i den fåfänga förhoppningen att det kanske inte är så mycket folk idag som det gissningsvis kommer att vara imorgon när många har fått lön och halva kommunen ska bunkra för midsommar. Man kan ju alltid hoppas. 

As we hit the promised land

Igår var en sån där dag när allting gick i ett. Jobbade, åkte hem, slängde ut hundarna i trädgården, tog in dom, stoppade in Laban i bilen och åkte till veterinären för vaccination. Gillar vår veterinär, han tar sig alltid tid att prata om allt mellan himmel och jord, igår hade vi en intressant diskussion som tangerade såväl HC Andersen, kommande generationers handstil till leptospiros. Fick också veta att det var väldigt ovanligt med ett så snabbt sjukdomsförlopp för hjärtsvikt som det som drabbade Hilding, vilket var lite skönt att höra för jag har BARA hört varianter på "min gamla hund fick hjärtsvikt men fick medicin och sedan levde hen i många år till" och så har man (jag) lite känt att borde jag ha propsat på att man skulle ha satt in medicin tidigare, han hade ju ett kraftigt blåsljud på hjärtat men dels är det rätt vanligt på äldre taxar, dels påverkade det honom inte märkbart, hans andningsfrekvens var normal, han var aldrig andfådd, hade ingen hosta och var pigg och glad ända fram till den 19 april, och den 20 april vaknade han och var jättesjuk. Han fick ju såklart medicin då, men den hjälpte honom inte nämnvärt. Men enligt veterinären så var det vanliga att det smyger sig på, inte att man blir akut jättesjuk från en dag till en annan som Hilding blev, och det finns ingen anledning att sätta in medicin om det inte finns några symptom.  

Svängde inom bibblan på vägen hem för att hämta böcker, fick något av en chock för hela utlåningsdisken var bortriven. Här skulle det byggas om och bli självbetjäning och andra finesser och även utökade öppettider, fick jag veta. Det ser man ju fram emot, för nu har dom bara öppet tre eftermiddagar i veckan.  

Hem igen, rev av ett pass tabata, tog ut hundarna på en promenad, kom hem, plockade i ordning lite grejer som jag skulle ta med till min kompis senare, hade lovat att hon och ett gäng skulle få vara på mitt jobb och träna specialsök, och behövde åka 17.00 för att vi skulle kunna förbereda innan de andra kom. Nu var klockan 16.30-ish och jag tänkte att AAAH, nu har jag en dryg halvtimme på mig att sitta ner, ta en kopp te och en macka och softa lite. Då kom min man hem och hade INTE köpt hundmat som i alla fall jag uppfattat att vi var överens om att han skulle göra. I fredags skulle han nämligen in till stan och sa då att han skulle åka tidigare för att han skulle köpa hundmat och så var det en lång utläggning om var Remus' mat (specialfoder som bara finns hos veterinärer) skulle köpas för det skulle göras på ett ställe där han hade stämpelkort så att man så småningom skulle få någon form av rabatt. Sen kom han hem och hade bara köpt foder till Tage och Laban för han hade inte hunnit till den där speciella veterinärkliniken där han har sitt stämpelkort innan dom stängde. I diskussionen som följde så uppfattade i alla fall jag (men tydligen inte han?) att han skulle "fixa det på måndag". Nu var det måndag och Remus hade bara mat så att det räckte till en mycket snål kvällsmat men ingen frukost dagen därpå, och eftersom han hade urinsten för inte så längesen så har veterinären sagt att han absolut inte under några omständigheter får äta något annat än sitt specialfoder. Lite upprörda känslor följde, för jag åker förbi distriktsveterinärerna på vägen hem från jobbet, PLUS att jag de facto varit HOS VETERINÄREN och LÅTIT BLI att köpa foder där för att han, min man alltså, skulle kunna få sin djävla stämpel. GRR. Fick ta min macka i handen och svepa iväg till distriktsveterinärerna som stänger klockan 17.00. Hann dit, köpte sista säcken specialfoder och åkte sedan till jobbet och hade en trevlig kväll med specialsöksgänget, det är alltid kul att se hundar arbeta och lösa problem. 

Hem igen, in i duschen och sen i säng. Varmt var det, fönstret var öppet och när jag var på väg att somna så började plötsligt en höna tok-kackla jättehögt utanför, sådär som dom gör när dom vill meddela hela världen att de minsann har Lagt! Ett! Ägg! Det brukar de dock inte göra på kvällen, men ingen regel utan undantag antar jag. Jaha, där gick det sömntåget. Plus att jag har cirka ett mygg/knottbett per kvadratcentimeter skinn som exponerats för skogen i helgen som gick och som kliade så man kan bli TOKIG. Somnade om till slut, men vaknade sedan vid 23.30 och fick lite panik över att det var så varmt och trångt i sängen. Det ÄR jättemysigt att sova med  sina hundar, men inte alltid. Gick och lade mig i Flickrummet™ och lyckades väl somna om, men sen vaknade hundarna 03.15 och tyckte det var morgon. Är jag då inte i sovrummet, vilket jag inte var nu, så springer de upp och letar efter mig, kanske inte primärt för att jag som person är så himla saknad utan i deras värld jag nog sannolikt reducerad till Den Som Ska Servera Deras Frukost. GRRR så irriterande. Hörde min man stolpa upp och gå ner och stänga in dom i inre hallen, så jag kunde åtminstone ligga och dra mig i ytterligare 45 minuter innan klockan ringde. Gäsp. Jaja, nu ska vi väl hacka igång den här dagen också. 

Och så var det måndag igen

Helgen gick rasande fort, precis som den brukar göra. Jobbveckan avslutades med ett möte där jag fick ta över ytterligare ett knappt påbörjat projekt som någon annan inte hunnit med, kul kul. Dock är projektet i sig spännande, så jag gnäller lite mest av princip. Har också fått ett nytt projekt som är mindre kul, men enligt min chef fick man inte ens säga "det här blir nog svårt" om det, för det hade så många redan sagt så det var han træt af at høre. Det man möjligtvis fick säga var att det skulle komma att ta lite tid, så, ja, min sommar är väl räddad. 

Lämnade jobbet, körde min lilla intervallträning, åkte och handlade med svetten strömmande. Kom hem,  fixade lite i trädgården och blev sedan upphämtad av hon-som-behöver-medryttare-till-sin-ponny för att hänga med till det stallet där hon hade sina hästar uppstallade. Det var ett jättefint ställe med ridhus och utebana och sådär, men jag kände ändå att det var nog inget för mig, i alla fall inte om jag fattade upplägget rätt och det var att de som var uppstallade där turades om med insläpp, vilket ju förvisso är helt rimligt, och då utgår jag från att jag ska hjälpa till med det "min/mina" dagar (också rimligt), men då blir det plötsligt tider att passa och förhålla sig till och det är jag inte så intresserad av. Plus att en del av hästarna som skulle tas in (jag hjälpte till) var såna där stirriga typer som jämt är på tårna och flyger i luften om så bara ett löv rör sig på fel sätt, och det är jag inte heller intresserad av. Såatteh, nä, det blir nog inget med det. 

På lördagen försökte jag komma ut tidigt i skogen med hundarna men det var ändå äckligt varmt. Gick i bokskog och där var det åtminstone skugga, men svetten rann. Kom hem, fiskade upp min man och så åkte vi till Lantmännen och köpte hönsmat. Ett spännande liv! Förra gången min man var där så såg han ju Lisen Bratt Fredricsson i kön till kassan, men en sån upplevelse var ju såklart inte att tänka på den här helgen eftersom det ju var GCT i Stockholm den här helgen, så det var bara hem och sätta på tv:n och kolla och heja. Sen låg jag väl i soffan större delen av eftermiddagen och kolladep å hoppning och lyssnade på regn som föll. 

Igår hängde jag med taxmänniskor på en sån där "prova på allt möjligt"-aktivitetsdag. Träffade vår fd IT-chef som jag inte sett sen han slutade för säkert 10 år sedan. På den tiden var han en typisk karriärsråtta med snobbiga kläder och stressad blick, men nu hade han downskiftat eller vad det heter, och var väldigt soft och laidback. Hade skaffat tax, bara en sån sak, höll på att bygga vaktelburar, funderade på att skaffa höns, så vi hade mycket att prata om även sen det obligatoriska vad-gör-du-nuförtiden-snacket var avhandlat. Blev riktigt uppiggad av denna metamorfos.

På "prova på allt möjligt"-dagen så höll jag och en kompis i delen som hette "prova på rallylydnad och doftsök". Det är alltid skitsvårt att veta hur man ska lägga upp en sån dag, antingen kommer det jättemycket folk på en gång eller så kommer ingen alls, är min erfarenhet. Men igår var det för en gångs skull rätt så lagom, folk kom lite i omgångar så det blev inte kö men inte heller jättemycket dötid. Vädret var okej, men GUD vad det var knott och mygg överallt. Hade myggspray med mig, annars hade jag förmodligen varit anemisk vid det här laget. 
Kom hem vid halv fyra på eftermiddagen, var helt slut trots en trevlig dag men jag blir ju sån av att ha folk omkring mig. Hann precis se omhoppningen i Grand Prix:en som Henrik vann, blev så glad och det är ju fan overkligt hur bra det går för honom just nu. Läskigt med Peders olycka dock, men det kom ju information sen om att han "bara" var mörbultad, inget brutet. Ja, sen var det väl bara att masa sig upp ur soffan och börja med brödbak och matlagning och förberedelser inför veckan som kommer. Kort vecka, midsommar på fredag. Vi har noll komma noll planer för den, men det gör ju inget. Jag brukar påstå att vi i vår familj aldrig firat midsommar, men sist jag var "hemma" så lånade jag med mig min mormors fotoalbum (mina föräldrar hade ingen kamera) och där finns det dokumenterat att vi var iväg på något sånt där firande med stång och ringdans i den närmaste byn flera gånger. Det är uppenbarligen inget som har lämnat något bestående intryck hos mig och jag tycker midsommarfirande är lite obegripligt. Det enda jag gillar med det är jordgubbarna, men det behöver man ju inte begränsa sig till midsommarafton för att frossa i. 

Var så lat igår att jag inte fick ihop mina 10 000 steg, och har tydligen också varit halvlat hela veckan för i normala fall tycker jag inte att det är något problem med att få ihop de 100 000 steg som jag har som mål för en vecka, men nu blev det bara 92 000 nånting. Aja, det är bara att göra om och göra rätt och lite dispens kan man ju ge sig själv när det har varit så himla varmt som det har varit. Hade förhoppningar om att komma till Moria den här veckan i min Sagan-Om-Ringen-vandring, men det fattades några kilometer så det blir den här veckan. Nästa etapp är mellan Lóthlorien och Amon Hen och den är 482 km, bör väl vara framme där i oktober eller så. Tror inte direkt att Peter Jackson kommer att höra av sig och vilja göra en film av detta, hehe.  

Soon we'll be living high and wide

Vaknade i natt av det nuförtiden UNDERBART VÄLKOMNA ljudet av regn som föll mot torra löv, torrt gräs, torr jord. Senast det regnade var den 16 maj, och det var välkommet även då. Ännu mer nu, efter en hel månad av i princip konstant solgass, det har ju för fan knappt ens varit mulet. Vår gräsmatta är död, sa min man dystert häromdagen. Gräs dör inte, sa jag och påminde om 2018 då den också hade samma halmliknande utseende som nu, sen när regnet äntligen kom så tog det tre dagar och sedan var det grönt igen. Och i det här sammanhanget är ens gräsmatta faktiskt det allra minsta bekymret. Kollade på väderprognosen och det skulle kunna bli lite ostadigt väder de närmaste dagarna. Säger absolut inte nej till det, jag är team "växlande molnighet, tidvis regn" alla dagar i veckan. 

Igår åkte jag "in till stan" för synundersökning. Trodde det skulle ta max en halvtimme, men så var jag ute i så god tid så istället för att parkera rätt så nära (här i Ankeborg består centrum av gågator så var man än parkerar så får man gå en bit) som jag först hade tänkt så bestämde sig snåla jag för att ställa mig på en gratisparkering utanför centrum och på så sätt få en liten promenad, och det var väl tur det eftersom besöket tog en och en halv timme. Ska ha en annan typ av linser plus nya progressiva glasögon och då skulle det ju provas ut bågar och det skulle mätas på glasen på ett sätt som jag inte minns att de gjorde senast, men det var ju 2017 och en och annan detalj kan ju ha fallit ur minnet. Vet nu att den korrekta benämningen på de där små plattorna på glasögonen, de som vilar mot näsbenet, är KUDDAR, så nu vet ni det. 

Drygt 6000 spänn fattigare men med förhoppningen om att kunna se som en örn så promenerade jag ut ur Specsavers butik. Tänkte att jag skulle stanna och köpa en glass och liksom flanera längs med gatorna som i en sång av Tomas Ledin, lite somrigt sådär i alla fall, men det var så sabla mycket folk i glassbutiken så jag orkade inte ställa mig i kö utan åkte hem istället. Slank inom Coop för att hämta ett paket, när jag kom ut på parkeringen så lufsade det omkring en hund där som inte såg ut att ha någon ägare i närheten. Det här var cirka 16.30 när det är som mest folk på Coop men framför allt också mest trafik på stora vägen som går precis förbi, så man ville ju liksom inte bara tänka att det ordnar sig nog.

En tjej som hade samma tanke som jag tog en bild och lade ut i den lokala Facebookgruppen och jag bestämde mig för att ta med hunden hem, det var väl bättre att ha den i vår inhägnade trädgård än att lämna den vind för våg på Coops parkering. Sagt blev gjort, hunden - som såg ut att vara riktigt gammal och typ en korsning mellan Siberian Husky och amstaff - hoppade snällt in i bilen och följde med hem. Våra hundar blev såklart TOKIGA (de fick inte komma ut, men såg genom fönstret att det var en Främmande Hund I Deras Trädgård, vilket såklart var en kränkning av det hundliga territoriet), min man blev glad och började ordna med vattenskålar och satte sig sedan och klappade och kliade den bakom öronen, för han gillar hundar i allmänhet och gamla skruttiga hundar i synnerhet. 

Skrev i Facebookgruppen var hunden var någonstans och lämnade även mitt telefonnummer. Då var det en som skrev så här: Känner igen den hunden, tyvärr inte första gången detta händer! Jag frågade om hen visste hur man kunde komma i kontakt med ägaren och fick det något kryptiska svaret Inget jag personligen skulle rekommendera. JAHA? och vad menas med det? Ja, hur som helst så var det någon annan som kände någon som kände ägaren så efter ett tag ringde han, han bodde i grannbyn 4 kilometer bort, och vi bestämde att vi skulle träffas på Coops parkering, så vi (bad min man att följa med ifall det låg någon sanning i det där med "inget jag personligen skulle rekommendera", inte för att jag tror att något skulle hända mig i vittnens närvaro på Coops parkering, men man vet ju aldrig) lufsade dit med hunden i släptåg. Efter ett tag dök det upp en karl som visade sig vara hundens ägare, han berättade rätt så omständligt att de bodde på landet med bara åkrar och ängar runt omkring och hade inget staket och "det brukade gå bra" att släppa ut hunden, fast ju längre han kom i resonemanget desto tydligare framstod det att det nog varken var första eller sista gången den hunden var på äventyr eftersom han refererade till vart den "brukade" ta vägen (Coop och ett annat ställe i byn), men "vad skulle man göra" för han "kände inte för att gå med den i koppel". Jag kände nästan inte för att lämna tillbaks hunden till en så uppenbart ansvarslös ägare, men det var väl inte mycket att välja på. Själv hade man väl ältat vad som skulle kunna ha hänt (trafikolyckor, skador, eller bara det att den var försvunnen och kanske inte kom hem igen), men han var uppenbarligen inte den typen, så det låg kanske något i vad den där personen skrev i Facebookgruppen. 

Aja, sen var det bara att lufsa hem igen, vi hade ju planerat att åka till TIPPEN, men nu hade klockan hunnit bli så mycket att vi knappt skulle hinna dit. Var dessutom sjukt trött och liksom grusig i ögonen efter att ha varit på den där synundersökningen och därefter provat ungefär 1000 olika glasögonbågar, så vi sköt upp det till en annan dag. Städade och rensade ogräs istället. Idag ska jag jobba, sedan köra lite intervallträning, handla, åka hem. Ikväll ska jag hänga med till det där stallet där det finns en ponny som eventuellt behöver en medryttare, få se vad KÄNSLAN säger om det. Sen är det helg, tjoho. 

What would you do if I sang out of tune?

Igår jobbade jag som vanligt, fick till en i mina ögon vettig lösning på ett av alla djävla mission impossible som alltid verkar landa på mitt bord. Mailade iväg detta förslag till den som är ytterst ansvarig med ett what do you think about this? och fick ett Perfect! till svar. Åkte hem, släppte ut hundarna i trädgården, tog in dom igen, körde 45 minuter tabata och gick sedan en promenad. Har kommit på att det är ett bättre upplägg att träna först och promenera med hundarna efter träningen än tvärtom, så nu gör jag så istället. Det lockade inte jättemycket att gå någon promenad för solen stekte och det var jättevarmt, men jag tvingade iväg oss på en liten runda i alla fall. När det är såhär stekhett så vet jag inte vart vi ska ta vägen. Skogen som ligger närmast är barrskog och där blir det väldigt varmt och är mycket flugor som surrar omkring en, vilket är något av det värsta ljud jag vet. Sen finns det lövskog en bit bort och där är det skuggigt och lite svalare, men kryllar av fästingar och det brukar också vara mer mygg där, fast nu är det nog för torrt för att det ska vara ett problem. Sen kan man såklart gå där det är öppna fält, där kan det fläkta skönt men man har ju ingen skugga. HERREGUD VILKA PROBLEM. I natt ska det "kanske" komma lite regn, men det ska fortsätta vara lika varmt de kommande tio dagarna. 

Kom hem och gick sedan ut i trädgården och växthuset och vattnade mina miljoner tomatplantor. Bevattningsförbud råder i kommunen, men vi har 2000 liter sparat regnvatten i tankar. Eller hade, för nu börjar det ju gå åt. Man får visserligen vattna med kanna och det gör jag ju ändå alltid, för vi har ingen slang som är tillräckligt lång. Men med regnvatten dårå. Hoppas på påfyllning nu! 

När jag planterade om mina tomater första gången i...april kanske, så var det sådär en 7-8 plantor som var så himla små och taniga och liksom efterblivna, det var nästan bara hjärtblad och en lång sladdrig stjälk när de andra hade börjat få de riktiga bladen, så jag tänkte att det där blir det ju aldrig något av. Men hur det nu var så är det ju svårt att slänga någonting som ändå lever, så jag tryckte ner de där små klenisarna i en tom godislåda med lite jord på och ställde ut i växthuset. Trodde frosten skulle ta dom, men de klarade sig. Har duttat dit en skvätt vatten när jag varit ute och vattnat purjolöken som också har stått i växthuset, och nu plötsligt är de, de f d klena tomatplantorna alltså, jättestora och kraftiga och mycket finare än de som fått stå under växtbelysning och som jag har daltat och duttat och planterat om i större krukor och haft mig med. Nu ska jag bara hitta något bra ställe att ha dom på. Vet inte vad det är för sorter, det spelar såklart ingen roll men det hade ju varit bra att veta om de är hög- eller lågväxande åtminstone. Men det ger sig väl. 

Ska till optikern idag för linsundersökning. Har skjutit på det rätt så länge, men plötsligt händer det. Tycker linser fungerar OK på jobbet, när jag tränar, promenerar, rider, kör bil, osv, men hemma åker de ut fortare än man hinner säga "progressiv", för jag ser så himla dåligt på nära håll med dom så när jag ska läsa eller hålla på med telefonen eller något annat smått så får jag antingen ta ut dom eller ta på läsglasögon. Ser inte heller jättebra på långt håll med linser, i alla fall inte jämfört med när jag har mina progressiva glasögon, utan nu är det lite mellanmjölk av allting. Tycker också att mina progressiva glasögon är lite jobbiga att ha på sig, för de är så tunga och sen glider de alltid ner för de har inga...ja, gud vet vad det heter, men såna där små plattor som vilar mot näsbenet som jag inbillar mig gör att glasögonen sitter stadigare på plats, men det var väl inget jag tänkte på när jag provade bågar. Men nu gör jag det. Har haft dom sen 2017 så det kanske kan vara dags att unna sig ett par nya bågar åtminstone? Aja, vi får väl se. Ska sedan hem och så ska jag och min man åka till TIPPEN och slänga grejer. Mmm. Nästan det bästa man vet. 

Och imorgon är det fredag, snart helg igen med andra ord. Herregud vad tiden bara springer iväg, snart har halva 2023 också avverkats. Ska det vara såhär?

Cujo

Har läst-om Cujo av Stephen King. Det var inte igår om man säger så. Cujo (eller möjligen Carrie, det var i samma veva så minns inte riktigt vilken jag började med) var en av de första Stephen Kingböckerna jag läste, jag var väl sisådär 15-16 år och de liknade exakt inget jag dittills läst. Alla känner väl till handlingen antar jag:

CUJO, en sankberhardshund på nästan hundra kilo, är den bästa vän Brett Camber, tio år gammal, någonsin har haft. En dag jagar Cujo ner en kanin i en håla i marken. I denna håla bor det rabiessmittade fladdermöss. Vad som sedan sker med Cujo och de stackare som råkar komma i hans närhet avslöjas i denna thriller, som utan tvekan är ett av Stephen Kings mest gastkramande rysare.

Minns inte riktigt att det var SÅ mycket av berättelsen som handlade om Vic Trenter och hans kollegas reklambyrå eller om Vic och Donna Trenters rätt så rötna äktenskap, det gjorde väl inte så stort intryck på mig på den tiden eller vid senare omläsningar heller för den delen, var väl bara intresserad av läsket i form av rabies och det antydda (eller verkliga?) monstret i Tads garderob. Men visst håller den än, det gör den. Den får fyra rabiessprutor av fem möjliga.   

I'm running wild, I'm running free

Igår tog jag mig till mina gamla promenad/löparstråk, från tiden när jag bodde "i stan". Saknar det sällan, även om jag ibland får för mig att allt var så himla mycket smidigare på den tiden. Att bo på landet innebär ju mycket logistik hit och dit, man kan liksom inte bara gå ut genom dörren och ta vägen vart man vill via någon form av sammanlänkad infrastruktur som man kan i stan. Har ju supermånga härliga skogar och rundor häromkring, men för att ta sig dit och hem finns det oftast bara EN väg att gå, och den kan man ju vid det här laget. Kan också bli lite avundsjuk på såna som har gångavstånd till allt så att man slipper vara så beroende av att ha bil. Men det är väl cirka det enda jag saknar med stan.

I alla fall. Svängde av på vägen hem från jobbet för att köra lite intervallträning i värmen, hade först tänkt mig Pi-rundan, men fick ett infall och svängde höger istället för vänster och kom in på en grusväg som jag kunde svära på att jag kände varje meter av men uppenbarligen hinner man glömma en del på de snart 15 år som gått sen jag flyttade från stan, för jag hade glömt att man från denna grusväg kan svänga in på en stig som går genom lummig lövskog. Fast det som då knappt var stigar nu mer har fått karaktären av promenadstråk, lite mer utjämnade och tillrättalagda via kommunens försorg får man väl anta. Det var i alla fall skönt att komma in i skuggan för det var cirka 25 grader varmt och molnfri himmel, MEN i skuggan bodde dessvärre samtliga av kommunens blodsugande insekter. Stötte också på en gubbe med håv som jag vagt identifierade som någon gammal lärare från när jag pluggade biologi på högskolan för hundra år sen. Det är för varmt! hojtade han efter mig när jag ångade förbi i ett moln av svett och myggor, och jag höll med. Det var faktiskt för varmt, men intervallpasset var fantastiskt. Kände mig så STARK och  även snabb, även om jag såklart inte är snabb i ordets rätta bemärkelse, men känslan av kraft i benen var underbar. 

Åkte hem i en bubbla av endorfiner, var ute i trädgården med hundarna, rensade lite ogräs åt hönsen och gick sedan in och körde ett pass pilates. Kände mig enormt REDIG som det heter där jag kommer ifrån. Pratade i telefon med hon-som-har-en-ponny-som-behöver-medryttare och vi bestämde preliminärt att jag skulle hänga med till deras stall på fredag för att kolla läget och lite sådär. Har fortfarande ingen riktig känsla för om jag vill det här eller inte, men det ger sig väl. Pratade med min man och redde ut ett missförstånd som vi båda surat lite över sen i måndags, samt skvallrade lite om den pågående Grannfejden mellan de två medelålders plus damerna på andra sidan staketet. När jag var ute med hundarna tidigare så noterade jag att Granne Ett (hundgrannen) hade satt upp ett litet staket runt sin stenlagda uteplats samt ett nät på sin halva av den gemensamma gräsplätten som är framför uteplatserna, medan Granne Två inte har synts till på evigheter. Min man trodde att nätet var för inte Granne Etts hundar skulle härja i hennes pallkragar, men jag tror det handlar om något HELT annat. Hörde brottsstycken av ett samtal mellan Granne Ett och ett par som var och hälsade på henne för någon vecka sen, av det förstod jag att Granne Två (kattgrannen) tagit eller tagit bort någon form av nät som tillhört Granne Ett, och det var mycket snack om att "här har man bott i 30 år..." och (från de besökande) rätt så demonstrativa "bäst man passar sig så man inte trampar i kattskit" och då erinrade sig min man om att han också hade hört någon som var hos Granne Ett prata om något som var "anmälningsbart", men mer än så vet vi inte och det kan ju för övrigt strängt taget vara vad som helst. Men att de inte är kontanta längre är ganska uppenbart. Får väl se om jag får läge att ta ett snack över staketet så jag kan få reda på lite mer. 

Började sedan läsa-om Cujo av Stephen King för jag har ingen lånebok just nu och jag vet inte, tv lockar liksom inte riktigt när solen skiner och det är högsommarvärme. Gick sedan och lade mig, hann somna innan min man gjorde det och har fått ihop ett skapligt antal timmars nattsömn, gött. Enligt väderprognosen så ska det kanske komma en regnskur på lördag kväll och det hoppas jag verkligen för det är verkligen för djävla torrt och eländigt överallt.  

Vanished right into the air

Min man har fått ont i ryggen och kan p g a det inte ligga på sidan, och det är också (i alla fall om man ska gå efter den gamla devisen "alla män är djur", höhöhö) på gränsen till vad man skulle kalla djurplågeri, att putta till honom så att han slutar snarka, för det är alltså det som är problemet (för mig, för honom är det mer att han har ont i ryggen). Är just nu också inne i en period av att sova jättejättedåligt, tror det har med ljuset att göra även om själva sovrummet är mörkt. Men vaknar av ingenting, ofta mindre än en timme efter att jag somnat, och sen tar det tusen år att somna om. Blir inte enklare av att ens partner vilar tryggt i Morfei armar och ger ifrån sig snarkningar vars ljudnivå börjar närma sig det hygieniska gränsvärdet för industribuller. 

Då är det en SABLA tur att man som jag har ett eget Flickrum™ för då är det ju bara att knalla dit och lägga sig. Somnar tyvärr inte lättare för det, för nu är det ju dessutom varmt så in i helvete, och Flickrummet™ vetter mot grannens trädgård och grannen är en otroligt flitig typ som är ute och tvättar bilen och klipper gräset och sågar (lät det som igår) saker till långt in på kvällskvisten. Det är i normala fall inte såna ljud som direkt stör mig, men när man redan har ett stresspåslag för att man bara kommer att få högst fyra timmars sammanhängande sömn så räcker det ju med motsvarande ljudnivå från en fallande knappnål för att det ska låta som att det marscherar förbi en blåsorkester. 

Igår åkte jag till Jysk och köpte ett extra täcke. Vill inte hålla på och släpa mitt täcke fram och tillbaka mellan sovrummet och Flickrummet™ eftersom det (endast i min hjärna, obs) liksom sänder signaler att man stampar iväg i vredesmod. Vet inte vem som skulle ha bekymmer med detta utom jag själv dårå, för min man sover ju och har inte en aning om ifall mitt täcke är här eller där, men det är så jag känner. 

I alla fall. För ett par år sedan köpte jag ett såkallat tyngdtäcke för det skulle ju vara så bra mot allt möjligt. Man skulle somna lättare, sova bättre och slappna av mer och fan vet om det inte snudd på ingick att man kunde få någon form av Nobelpris på köpet också. Nä, men åtminstone de tre första detaljerna är ju något som jag känner att jag gärna vill ha mer av (ja, det fjärde hade väl inte suttit fel det heller, men man får ju vara lite realistisk i sina önskemål), så jag iväg och skaffade ett sånt fortare än någon hann säga "lyckad reklamkampanj". Gillar absolut känslan av tyngd, men tyvärr tvingades jag konstatera att det varken gjorde till eller från för min periodvis rätt så skrala nattsömn, medan det däremot var ASJOBBIGT att till exempel byta påslakan i nämnda tyngdtäcke, det var som en ojämn brottningsmatch där täcket hela tiden hade övertaget, plus att det var rent generellt jobbigt att hantera när man skulle svepa det om sig, om det är definitionen av "klen" så är det det jag är. 

Efter några månaders kamp så gav jag upp, packade ner täcket i sin lilla originalförpackning och förpassade detsamma in i garderobens djup, där det fick dväljas fram tills för ett tag sedan då jag kom på att jag ju kunde ha det i  min pallsoffa/säng i Flickrummet™ för då slipper jag släpa mitt vanliga täcke fram och tillbaks som jag ju inte gillar att göra. Plus att jag ju inte sover där exakt varje natt, och inga hundar sover där någonsin, och därför behöver man ju kanske inte byta påslakan exakt lika ofta heller. Släpade fram tyngdtäcket, draperade det med mycket möda och stort besvär i ett påslakan och placerade i Flickrummet™ och tyckte att AAAAH, vilken grej. 

Fast det visade sig vara ÄNNU krångligare att vända sig och få täcket med sig än jag mindes, eller så har det att göra med att pallsoffan/sängen bara är 80 cm bred? I alla fall så känns det som att dra täcket om sig efter att ha vänt sig kräver ett kraftmoment som jag inte är beredd att offra nattsömnen för, så igår surfade jag i en känsla som påminde om vredesmod men som inte var det in på Jysks hemsida, där de lämpligtvis hade 50 % rea (fast säg när det inte är SUPER MEGA SALE på Jysk?) och beställde ett täcke för upphämtning i butik samma dag, eller CLICK & COLLECT som det tydligen heter på svenska nuförtiden. Det var ju rätt smidigt, tycker dock att snåla Jysk kunde ha bjussat på en himla påse att bära täcket i, kände mig som en karaktär i Snobben när jag larvade ut till parkeringen på det deppiga köpstället lite utanför stan där JYSK är beläget.

Jag på JYSK igår. 

Det finns väl ett sånt ställe i varje mellanstor stad med självaktning, ni vet upplägget: det finns affärer i stil med Mekonomen, Biltema, Jula, Jem & Fix, Elgiganten och Media Markt, men för att det inte bara ska bli ett karlarnas paradis så har man även smackat dit JYSK, Rusta, MIO Möbler samt en handfull kläd- och sportbutiks-outlets för att hela familjen ska ha någonting att bränna pengarna på, inbillar jag mig att man har tänkt i alla fall. Hur som helst, på detta område finns det även en cykelaffär och där svängde jag hastigt in eftersom jag ändå var där och eftersom jag ändå känt att jag behöver skaffa en ny cykelhjälm. Min gamla är från 2009 (varsågod för värdelöst vetande) och det har börjat lossna små bitar av skumgummifodringen som faller i ett sorgset regn över mig varje gång jag tar på eller av den, så 14 år är kanske vad livslängd man får räkna med? Dessutom fanns inte (tror jag i alla fall) hjälmar med Mips (Multi-directional Impact Protection System) på den tiden, eller i alla fall har inte min gamla cykelhjälm det. Mips skyddar mot rotationsstötar (köpte en ridhjälm med Mips 2020) och det är ju kanske inte så dumt för det är väl i första hand det man kan råka ut för om man ramlar av en häst eller cyklar omkull och slår i huvudet. Hittade en reakorg med Mipshjälmar där priset var nedsatt med 30 % på skyltexemplar, så där slog jag till som en hök och kände mig N-Ö-J-D. 

Åkte hem, brände av 45 minuters tabata-träning och tog sedan ut hundarna på en promenad. Ägnade sedan resten av kvällen (okej, rätt överdrivet, det var kanske 10 minuters aktiv tankeverksamhet) åt att fundera på hur jag skulle lösa problemet med att det är så himla LJUST i mitt Flickrum™, som ligger i västerläge med kvällssol. Har en gardin, men det är bara en liten kappa (heter det va?) och inget man kan dra för fönstret när man vill ha det mörkt. Amen köp en rullgardin då tänker säkert ni, men jag gillar inte rullgardiner, tycker de liksom är falska och opålitliga. Tänker mig istället något slags draperi i tjockt tyg, ska bara hitta det ultimata TYGET för detta ändamål. Scannar av Tradera och loppisar och till dess får jag väl helt enkelt bada i ljus. 

Idag ska jag köra lite intervallträning, tror jag tar Pi-rundan för den ligger lägligt till på väg hem från jobbet. Sen hem och promenera med hundarna och träna pilates, sen är det väl hopp och lek eller nåt sånt. 

Det sista han sa

Har läst Det sista han sa av Laura Dave. Detta är handlingen:

Skydda henne.  

En flicka knackar på dörren och lämnar en lapp till Hannah Hall. Den är från Owen, hennes man. Trots sin förvirring och sina farhågor förstår Hannah direkt vem som avses: Bailey, Owens sextonåriga dotter som förlorade sin mamma i späd ålder och som vill ha så lite som möjligt med sin styvmor att göra.  

Hannahs desperata samtal till Owen förblir obesvarade, FBI anhåller hans chef och både de och polisen dyker oannonserade upp vid deras hem. Hon förstår att mannen hon gifte sig med för ett år sedan inte är den han utgett sig för att vara. Den enda länken till att få reda på vem Owen egentligen är och varför han har försvunnit är Bailey. När de tillsammans börjar lägga ihop pusselbitarna inser Hannah och Bailey att livet aldrig mer kommer att bli detsamma.

Tyckte det här var en medelbra bok, inte direkt dålig men absolut inte "den ultimata bladvändaren" som det stod på omslaget att Reese Witherspoon sagt om den. Det fanns spänning och ett visst driv, det gjorde det, men mot slutet kändes allt lite väl tillrättalagt och konstruerat. Den här boken får tre träsvarvar av fem möjliga. 

Satsningen?

Ja, hur blev det med den?

I had a vision I couldn't turn you right

I fredags slutade skolorna och det kändes som att jag var den enda i hela Sverige som inte hade någon student att fira. Det var ju tur med tanke på hur djävla TRÖTT jag var. Var på thaimassage, åkte hem med ambitionen om att göra någonting, men av det blev det inget mer gjort än att sitta och dega i soffan och lägga patiens på telefonen. Orkade inte ens öppna en bok. Orkade inte ens gå en promenad för att få ihop mina 10 000 steg, det blev bara något på 6000 men det får väl duga. Mitt mål är mer än 100 000 steg per vecka och det har jag klarat alla veckor utom två (tror jag) sedan jag började använda Samsung Health förra sommaren. Håller också på med en annan utmaning eftersom jag även registrerar mina promenader i Samsung Health, alltså inte de som är "automatiskt genererade" baserat på antalet steg man tar, för de distanserna är alltid rätt så rejält tilltagna jämfört med verkligheten, utan bara de som jag registrerar som "promenad" och som mäts med GPS. Tänkte att det kunde ju vara kul att göra något med den informationen och för ett tag sen så såg jag någon app eller liknande där man kunde gå diverse kända sträckor, men den kostade pengar så snåla jag har istället googlat upp hur långt är det från Fylke till Mordor och då har någon smart räknat ut att det är 2173 kilometer och då tänkte jag att kunde Sam och Frodo så kan väl jag. För tillfället närmar jag mig Moria (957 km från Fylke) så jag räknar inte med att bli klar i rappet men till skillnad från Frodo så bär jag ju inte ansvaret för att förgöra Härskarringen och i och med det Sauron (eftersom han är en del av ringen) och i och med det rädda världen från undergång. 

En sak som jag inte fattar med Sagan om Ringen är  (bland annat) detta: Sauron smidde Den Enda Ringen och den hade makt över människornas och hobernas (men inte alvernas) ringar. Som väntat ledde ju detta till att ondska spreds, och diverse konflikter och krig följde. I ett av alla dessa krig blev ju Sauron av med Den Enda Ringen för alven Isildur högg av honom fingret med ringen på. Nu skulle man ju kunna tro att allt skulle bli frid och fröjd i Midgård, men nehedå, då ville inte Isildur lyssna på andra, klokare, alvers råd om vad han skulle göra med den (förstöra den, tyckte dom), utan behöll den och för att göra en lång historia kort (spoiler alert) så blev Isildur dödad av orcher, ringen hamnade i en flod och där hittades den av Déagol som var kamrat med Sméagol, a k a Gollum, och resten är så att säga historia. I alla fall: vad jag inte fattar är varför inte Sauron gjorde sig osynlig med hjälp av Ringen? Det borde väl vara det smartaste tricket EVER när man ska hålla på med närstrider? Men då hade det ju såklart inte blivit någon berättelse värd namnet. 

I alla fall. Fredagskvällen var det inte mycket med, men sen var det upp i ottan och ut till skogs på  rask morgonpromenad innan viltspårträning med Laban på lördagen. Det gick nästan overkligt bra, hoppas det här är en formkurva som håller i sig eftersom vi är anmälda till två prov nu i sommar. Kom hem och sedan var det mest trädgårdspyssel resten av dagen. Gjorde i ordning en pallkrage och fyllde upp den med flis och jord från komposten, planterade sedan mina strävsolrosknölar i den. Strävsolros är en släkting till jordärtskocka och jag lyckades få tag på knölar på Tradera förra hösten eller så. Dom stoppade jag ner i en kruka och där har de stått där i väntan på att jag ska bestämma mig för var jag vill ha dom. Hoppas de överlever omplanteringen, tyckte de såg lite slokiga ut igår, men förhoppningsvis  är de lika livskraftiga som jordärtskockor. 

Igår inledde jag dagen med att gå min vanliga söndagspromenad, den kuperade motionsslingan. Kom hem och kände att det nog var dags att ta ut cykeln en runda. Planerar att köra igång med mitt "cykla till jobbet en dag i veckan" nu inom kort, och erfarenheten har lärt mig att det är inte så dumt att börja med en lite kortare runda för att kolla hur batteriet mår. Ett fulladdat batteri sent i höstas är nämligen inte lika fulladdat några månader senare även om det bara har legat i en garderob och väntat på bättre tider. Körde en runda på kanske 1½ mil och tänkte samtidigt passa på att stanna och köpa jordgubbar på ett ställe utefter vägen. Det finns en liten fruktbod en bit härifrån, det är lätt att svänga och man slipper stå precis utmed stora vägen, de har en egen Facebooksida där de informerar om tider och priser och där man kan förbeställa till midsommar, det är jättetrevliga ungdomar som står där, man kan betala med kort eller swish eller kontant och det är ordning och reda med allt. Sen kanske 300 meter därifrån står det ett sånt där sorgligt vingligt litet bord i en parkeringsficka, med en ensam ungdom som sitter på en stol och ser bilar passera förbi i 90 km/h. Igår hade jag egentligen tänkt åka till fruktboden men så kom jag förbi parkeringsfickan först och tänkte att nää, jag får gynna den här stackars tjejen istället. Men det var första och förmodligen sista gången. För det första var det knappt att hon kunde slita sig från sin telefon när jag bad att få två askar jordgubbar. Sen frågade hon efter kontanter. Du har inte swish? frågade jag, och hon bara "helst inte". Vad är det för typ av svar, antingen har man väl swish eller så har man inte swish? Efter många om och men hittade jag en femhundralapp, men då hade hon inte växel. Sa att tyvärr, jag har inga andra pengar och då gick det plötligt bra med swish. Eller "bra", jag vet inte, det kändes väldigt besvärligt alltihop och hon sa att jag skulle skriva "S" som meddelande och jag frågade "S?" för att vara säker på att jag uppfattat det hela rätt, men då slet hon åt sig min telefon och knappade in (antar jag) sitt namn, som var långt och började på S. Antar att swishen går in på någon annans konto, men kanske att hon stoppar en del av kontanterna i egen ficka? Nu spekulerar jag såklart bara, men något skumt var det väl ändå med detta, kändes det som. Det får bli fruktboden i fortsättningen. 

Kom hem, körde ett pass pilates, åt lunch och tog sedan tag i röjningsprojektet i carporten vedporten. Fick väl en del gjort där i alla fall, men den där riktiga känslan av att nu har det lossnat ville inte infinna sig. Gick in, bakade bröd, började kolla på Barracuda queens på Netflix. Jag riktigt känner att det är jag som är målgruppen, sa jag till min man och han höll på att skratta ihjäl sig. Det var få saker jag kunde identifiera mig med där faktiskt. Den ska utspela sig 1995, störde mig därför lite på att vissa uttryck inte var tidstypiska. 1995 sa man inte "legat" i betydelsen "legat med" till exempel, i alla fall inte i mina kretsar. Nu utspelar ju sig den här serien på Djursholm eller Lidingö eller något annat rikt ställe, så de var kanske före sin tid rent språkmässigt, vad vet jag? Tyckte det var lite fascinerande att se dessa tjejer, som ju skulle vara någonstans i övre tonåren, sitta och sippa vin i fina glas på flickrummen när de umgicks med varandra. Tror på riktigt att jag var närmare 30 innan jag drack vin i ett glas första gången, innan dess fick man halsa sitt äckliga Kir eller Aurora eller Tirnave direkt ur flaskan i något buskage någonstans. Obs, nu pratar jag om tonåren, sedan följde några år som ensamstående småbarnsförälder och inte drack överhuvudtaget p g a hade inte råd/möjlighet, plus att jag som så många andra hade fått betala för det där hetsdrickandet av billigt vin med kaskadkräkningar, vilket gjorde att jag inte var direkt assugen på att dricka vin överhuvudtaget. Hade kanske varit annorlunda om jag hade vuxit upp i Djursholm och fått smutta i mig årgångsviner med modersmjölken. För oss med begränsade ekonomiska resurser var det inte heller möjligt att "få tag på dricka" hur som helst. Minns inte vad en flaska Kir eller liknande (vi valde såklart uteslutade ur lågprissortimentet) kostade, men mer än vad som motsvarande veckopengen i alla fall och man skulle ju ha råd med cigg också. Det var inte precis så att det låg ett systembolag runt knuten heller, så detta krävde planering som jag inte tror man  kan fatta om man har bott i en stad. Ibland köpte min kompis storasyster ut åt oss, men hon hade varken bil eller körkort, och att ta sig fram och tillbaka till stan från byn där vårt tonårsepicentrum låg var ett halvdagsprojekt eftersom det inte gick någon buss "till stan" direkt från byn, utan man var tvungen att ta sig till närmaste tätort (som saknade systembolag) och byta buss där, och hur ofta gick dessa bussar? I bästa fall en gång i timmen kanske? Var de synkade med varandra? NEJ. Oh the joy of livet på landet. Om inte min kompis storasyster kunde erbjuda sina tjänster så fick man själv ta sig till stan på vinst och förlust och hovra runt parkbänkarna i anslutning till systemet för att kunna slå sig i slang med någon vänligt sinnad alkis som inte var för full och höra om denne kunde tänka sig att köpa ut. DET VAR TIDER DET, eller kanske inte. 

Det var helgen det i alla fall. Den här veckan innehåller ingenting planerat mer än att jag kanske ska hänga med till det här stallet, där det eventuellt behövdes en medryttare som eventuellt skulle kunna vara jag, på fredag. Ingen ridning annars, det är hoppning idag så det skippar jag. På torsdag är ridningen inställd p g a att det skulle vara någon värdegrundstjosan, så den blir flyttad till nästa vecka istället. Annars är det väl bara jobb och lite träning och sånt där. Det ska KANSKE regna på torsdag eller fredag, man kan ju bara hoppas. 

Z block

I mitt arbete är jag sjukt beroende av post it-lappar, använder det jämt och till typ allt och känner mig i det närmaste otrygg om jag inte har minst ett block till hands. 

Härförleden skulle jag fylla på min stash och fick då tag på något som till synes var ett helt vanligt gult post it-block men som visade sig vara ett såkallat Z-block, detvillsäga att den sida som klistret sitter på ligger omlott, så varannan lapp blir upp och ner om man använder det som man gör med ett normalt block, detvillsäga skriver något på lappen, tar den och klistrar upp den någonstans. Men gör man så med ett Z-block så kommer klistret varannan gång i nederkanten av lappen, alternativt får man vända på blocket efter varje lapp man river av. MEN VEM I HELVETE KOM PÅ DETTA? Tydligen ska det finnas någon slags hållare till Z-blocken så att de ska fungera som ett normalt post it-lappsblock, men det är väl ändå att gå över ån efter vatten om ni frågar mig. Den som kom på Z-block borde få livstid på Kumlabunkern om ni frågar mig. 

Älgade iväg till vårt lilla kontorsförråd för att lösa problemet, men där var det rensat så fick galoppera vidare till den som beställer kontorsmaterial och be om att skyndsamt lägga en order plus gå runt och tigga bland kollegorna efter vanliga post it-lappar. Har nu fått ett normalt block så jag kan återgå till mina arbetsuppgifter. Vet inte om det finns en diagnos för det här, men i så fall har jag den. 

Carry on, carry on

Igår hade vi miljöinspektion på jobbet, det har vi då och då och det är alltid lite påfrestande även om vår tillsynsperson är väldigt trevlig och hjälpsam. Men när man går runt och tittar så tycker jag alltid det känns som att det bara är en tidsfråga innan man blir avslöjad som BT Kemi två. Inte för att vi har några miljöskandaler som riskerar att komma fram i ljuset, men är man är tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken så är det ändå rätt mycket man ska ha koll på. Plus att alla inte direkt har miljön i fokus och  skulle någon djävla tomte till exempel få för sig att hälla ut lacknafta i avloppet så skulle man ju kunna ge sig på att det skulle sammanfalla med en sådan inspektion. Det har inte hänt, men det är inte på något sätt otänkbart eftersom folk i största allmänhet är I-DI-OTER och mina kollegor nog inte är några gyllene undantag från den regeln. 

Kom hem, ställde upp alla fönster på tvärdrag, städade och bytte lakan i sängen. Plockade undan växtbelysningen och ställde in den i garderoben, hittade lite grejer som jag bestämde mig för att skänka till Erikshjälpen. Borde också rensa lite bland kläder, har massor som jag aldrig använder eftersom jag tillbringar 90 % av min vakna tid i såkallade narkotikajeans och resten i rid- eller hundförarkläder så känns det ju onödigt att fylla upp garderoben med sånt som jag bara tror att jag någon gång kommer att använda. Livet är för kort för att man ska behöva gå omkring i obekväma kläder, kom ihåg var ni hörde det först. 

Igår släpptes listan med årets sommarpratare. Jag har precis lyssnat på Denise Rudberg och Sofie Sarenbrandt från...kanske inte ens förra året, men skitsamma. Dom var bra, intressanta. I år kommer jag att lyssna på Henrik von Eckermann (såklart!), Babben Larsson, Robert Hurula och kanske Camilla Läckberg. Resten kändes...nja, inget som väckte mitt intresse direkt, vet ju för fan knappt vilka en del av dom är. Jo, Hooja och Mårdis kommer jag också att lyssna på, hörde när de var dagens gäst(er) i P4 och tyckte de var lite söta även om det inte precis är sån musik jag lyssnar på i vanliga fall. De kändes coola men ändå väldigt ödmjuka och, ja, gulliga.

Idag är det fredag, skönt med helg även om det bara blev tre jobbdagar den här veckan. Ska träna viltspår imorgon förmiddag, och sen är det väl mest ingenting som är planerat. Gött så. Ska ta tag i att rensa bland allt bös som ligger i carporten vedporten och göra en HÖG på gårdsplanen med sånt som ska till tippen. Så länge det ligger intryckt i carporten vedporten så är det ju inte direkt i vägen, och då kommer det tydligen heller aldrig iväg. Sen ska vi släpa upp en stor ekkista som har stått i källaren och varit i vägen och ställa in i carporten vedporten så är den förhoppningsvis något mindre i vägen. Ekkistan stod från början på ett ställe i källaren, men sen tyckte min man att han behövde den platsen till något annat så han tryckte in ekkistan under källartrappan, där vi förvarar sommar- och vinterdäck, i samband med att det skulle skiftas däck och den platsen blev tillfälligt tom och då passade han på. Blir så himla irriterad på hans strategi att bara trycka in grejer där det råkar finnas plats för stunden och så tycker han att han har löst problemet. Aja, det ska väl lösa sig. 

Fick brev från Lantmäteriet att jag blivit ägarregistrerad på ett pantbrev på vår fastighet. Fattar ingenting, vi köpte det här huset 2009 och tog lån på Sparbanken, men dom lånen betalade vi av med hjälp av ett förskott på ett arv 2015. Sen har vi förvisso haft ett lån på JAK som vi tog 2012 för att lösa ett av sparbankslånen, och det blev slutbetalt härom månaden, kan det kanske vara det som är anledningen till att jag nu blivit ägare till det pantbrev jag redan trodde jag ägde? HM. Får väl maila och fråga. 

Till stallet istället, v 23 2023, pt 2

Igår hade jag Knubbis och fortsatte jobba med att få honom att acceptera bettet och inte bara kasta med huvudet så fort man försöker samla honom. Pratade med en ridkompis som har ridit honom mycket förut, och tidigare gick han med ett ganska skarpt bett med motiveringen att barnen måste kunna stanna honom eftersom han stack när han såg spöken på läktaren. Fast sticker en häst så hjälper väl inte ens det skarpaste bettet i världen, och det var väl inte bara jag som tyckte det, för numera har han ett vanligt tvåledat tränsbett. Men det sitter kanske i, eller så har han bara kommit på ett sätt att komma undan arbete, det är svårt att veta. Fick i alla fall tips om att rida med mycket stöd på yttertygeln på böjt spår och det verkade funka, för plötsligt gick han i fin form och med stilla huvud. Eller PLÖTSLIGT var väl att ta i, det kom ju gradvis och som vanligt gick det som bäst när det var dags att sluta. Men som vi sa efteråt, det hade ju varit värre om lektionen hade börjat på topp och sedan bara gått utför. Det var dessutom 27 grader varmt utomhus och vad som kändes som 47 grader i ridhuset, så ingen var faktiskt direkt ledsen över att lektionen var slut. 

Sen började ett evigt pussel med att få ut hästar i hagar. Förr släppte man ju bara ut alla hästarna i en och samma hage och sen var det inte mer med det, men nu är det mer noga att ston ska gå med ston och valacker med valacker, och dessutom så byter de hagar stup i kvarten för att maximera betet, antar jag. Man får läsa på en tavla och se var hästarna ska gå och sen får man läsa på en lista vilka hästar man som grupp ansvarar för. Sen är det ju märkligt att vissa (ja, Häxan, jag tittar bland annat på dig) inte kan känna att det är gruppens gemensamma ansvar att få ut de hästar som står på ens lista utan de tar "sin" häst och sen tycker de att de har gjort sitt. Men nu hade vi detta dilemma: vi hade två ston i vår grupp, men det ena skulle gå på lektionen efter, och då skulle vi släppa ut ett annat sto som inte gick på lektion så att "vårt" sto fick sällskap i hagen för man släpper ju inte ut en ensam häst. Hon som red det andra stoet, det som skulle gå lektion (det var en som red igen i vår grupp, ingen jag känner), tror ni att hon tog kompisstoet när hon blev av med sin häst? Nä, det gjorde hon såklart inte utan hon försvann. Knubbis skulle också ut, och då var det samma sak där, fanns inte en människa som kunde hjälpa till att ta ut en kompishäst. Eller jo, det var jag och Malin då, som vandrade fram och tillbaka med våra hästar och våra hästars kompisar, KUL när man har blåsa under trampdynan och helst inte vill gå ett enda steg. Men det var ju bara att göra det för det finns väl inget taskigare att vara sista lektionen och så är det en hel hög med hästar som andra har skitit i att ta ut. 

If you were sane your heart wouldn't ache

Igår träffade jag en dansk på lunchen. Det är i och för sig inget ovanligt, det kryllar av danskar på mitt jobb. Nu var det en som var nyanställd, han satt i fikarummet och småpratade med en annan person som jobbat där i 35+ år när jag kom hasande med min matlåda. Dansken berättade att om man jobbat mer än 40 år på samma ställe, i Danmark dårå, så får man medalj av drottningen. Sen fick han syn på mig och kom och tog i hand och berättade att han börjat för en månad sedan. Då är du rätt långt ifrån en medalj från drottningen, svarade jag lite rappt sådär, men det föll platt till marken eftersom dansken förstod inte vad jag sa, och det fastän jag stod och tuggade på en morot och i och med det borde haft den korrekta danska grötigheten i talet, men det hjälpte tydligen inte utan efter att ha tagit om samma mening tre gånger fick ovan nämnda kollega sufflera dronningen, och först då begrep dansken vad jag menade. Det var ju annars inte så himla stor skillnad mellan svenska och danska, minns en gång när min chef skulle visa mig något i  vårt gemensamma underhållssystem och bad mig söka efter något vad som helst, for eksempel en skydelære. Som betyder skjutmått, men det är det ju ingen normal som begriper. 

Efter jobbet åkte jag till Laserkvinnan för välbehövlig massage. Hon tar verkligen i för både kung och fosterland, något annat kan man inte säga. Gött. Efter massagen bestämde jag mig för att slinka in på ortens lokala matvaruaffär som går under det fantasieggande namnet ICA HÖVDINGEN. Det tycker jag låter klämmigt, men bakom skylten dolde sig en helt vanlig ICA av det mindre slaget. Köpte en glass och åkte hem. Vet inte om det var glassen, massagen eller en kombination av dessa komponenter som gjorde att jag fick en jädrans energiskjuts när jag kom hem. Trots att det var 27 (!) grader varmt och jag i normala fall då ligger ungefär som Madickens mamma när hon har huvudvärk så knatade jag upp och ner till trädgårdslandet ett stort antal gånger. Tog mig för att räfsa ihop alla löv som hopats bakom och under soptunnorna sedan i höstas, bar ner ett antal fulla korgar och tömde i mina odlingslådor. Planterade ut ALLA tomatplantorna, nu får det vara färdigavhärdat. Tömde en balja regnvatten och släpade ner ett antal kannor och hällde över de stackars små förskrämda purjolökarna som det verkligen inte daltats med. Plockade sedan undan alla tomma odlingstråg inomhus, nu är det bara växtbelysningen som ska bort också. Kändes som att jag skulle kunna hålla igång hur länge som helst, men min fot började protestera mer och mer, eller rättare sagt den blåsa som jag fått under fotsulan i tisdags, och som nu mer började kännas som om jag hade en djävla varböld under trampdynan, trots Compeed. Gick in och försökte sticka hål på den, blåsan alltså, det är ingen varböld och jajajaja jag vet att man inte ska men det är så jag har hanterat blåsor i hela mitt liv och hittills har det aldrig hänt något. Problemet var/är att huden under i alla fall mina fötter är så sabla tjock, det borde vara fysiskt omöjligt att ens få blåsor men någon ska ju tydligen vara undantaget som bekräftar regeln. Det kändes också fysiskt omöjligt att få hål på blåsan, men till sist lyckades jag med hjälp av nål och nagelsax och fick sedan hoppa omkring på ett ben resten av kvällen i förhoppningen att det skulle luftas, men i morse kändes det mer eller mindre oförändrat. RÖVEN. Klistrade på ett nytt Compeed och hoppas att det hjälper för så här har jag inte lust att ha det. 

Kollade på miniserien Onda aningar på C More och sedan var det väl läggdags. Idag väntar en jobbrelaterad inspektion, plus att jag har fått i uppdrag att skapa ett rätt så omfattande introduktionsprogram för en blivande utvecklingstjänst. Låg inte precis sömnlös på grund av detta, men vaknade vid tvåtiden och tankarna började snurra. INGET JOBB NU, sa jag strängt till hjärnan och hjärnan sa typ stick och brinn och fortsatte göra som den ville. Såatteh. Trött, men det ska väl gå att ta sig igenom den här dagen också. Ridning ikväll, det ska vara omkring 25 grader idag också så det lär bli svettigt. Sen ska det bli lite svalare några dagar, men tyvärr inget regn i sikte. 

     

Sammanfattning av en långhelg

Jahapp, då var ännu en långhelg till ända. Den har varit ganska så fantastisk måste jag säga. Även om jag är bekymrad över vädret, att det är så torrt, så är det ju på ett plan väldigt väldigt gött att bara hoppa i shorts och t-shirt och sen är man färdig för en dag utomhus. Och utomhus har jag varit, har nästan bara varit inne för att äta och sova. Lite som när man var liten och hade sommarlov. En fantastisk känsla om ni frågar mig. 

Detta har hänt:

I torsdags åkte jag inom Willys på hemvägen, inte bara för att handla utan för att det ligger en skoaffär vägg i vägg med Willys. Har inte varit inne i en riktig skoaffär på jag vet inte hur många år, köper ju mina barfotaskor på nätet och gympaskor i sportbutiker, men nu behövde jag nya skosnören till mina gympaskor. Vet inte heller när jag köpte skosnören senast, tycker nuförtiden går skorna sönder innan skosnörena gör det, men de här (skosnörena) hade nog fått lite hjälp på traven av Laban som fortfarande, fastän han snart fyller två, kan sno med sig en sko och roa sig med. Gympaskorna använder jag i princip bara när jag åker till och från och är i stallet, utom när jag rider då. 

Klev in i skoaffären och scannade av hyllorna för att lokalisera var skosnörena kunde tänkas befinna sig. INGENSTANS, visade det sig. Fick fråga, då visade det sig att de var placerade bakom disk, som om det vore typ saffran. De kostade också som typ saffran, 49 kronor för ett par skosnören? Nu var det ju som sagt ett antal år sedan jag köpte skosnören senast, men jag tycker cirka en tjuga vore ett mer rimligt pris. 
Åkte hem, städade, trädde i mina nya bländvita skosnören i mina ganska solkiga gympaskor, knöt skorna för första gången på evigheter, åkte till stallet och ja, sen var det bara hem, dusch, säng.

På fredagen körde jag intervaller på min lilla Pi-runda efter jobbet. Det gick bra, kände mig STARK! Satte mig i bilen och körde hemåt, svetten rann ner i ögonen på mig så  oklart hur lämplig jag var som bilförare. Får kanske börja med pannband? Haha, skoja. Det skulle nog aldrig hända. 

Kom hem, gick ut med hundarna och sedan fick jag feeling och släpade fram kompostkvarnen och på började Sisyfosprojektet att flisa alla miljoner grenar från den jättestora aspen som vi fällde för ett tag sen. Fick väl undan cirka hälften så det var friskt jobbat. Min man kom hem och åkte igen, jag duschade, tog ett glas vin och började kolla på The replacement som verkade rätt så lovande. Slösurfade lite och hittade äntligen hur man tar bort sparade sökningar på Tradera. Hade råkat spara en sökning av misstag när jag slant till någonstans på skärmen, men jag vill inte HA tusen mail om dagen med tips om saker som är till salu. Men nu är friden återställd. 

På lördagen vaknade jag, eller rättare sagt hundarna, vid fyratiden och då är det lika bra att gå upp och ge dom mat och sedan gå och lägga sig igen, för tills de ätit och varit ute ligger de på helspänn och det räcker med att man rör en lilltå så far de upp och är redo att möta dagen. När de väl fått sin frukost och varit ute och lyft på benet så kan de däremot ligga och tryna hur länge som helst. Jag däremot hade lite svårare att somna om, men det gjorde jag till slut men när jag vaknade var klockan typ halv nio? Det är ytterst sällan jag sover längre än till halv åtta, men plötsligt händer det tydligen. Gick upp, åt frukost, gick på promenad och tränade ett pass pilates. Hittade ÄNTLIGEN, och tro inte att jag inte har letat för det har jag, hur man stänger av ljudet på Samsung Health utan att stänga av ljudet på själva telefonen, så nu slipper jag den där beskäftiga rösten som var femte minut meddelar hur långt och snabbt man gått och/eller hur många kalorier man bränt och förväntas bränna. Skulle man stanna till någon gång så får man genast ett WORKOUT PAUSED i örat, och sedan kommer WORKOUT RESUMED när man börjar gå igen. Men nu slipper jag det, tjoho. 

Kom hem och påbörjade mastodontprojektet att plantera ut mina 50+ tomatplantor. Ett tjugotal hamnade i växthuset och resten kånkade jag ner till trädgårdslandet och satte i en pallkrage med fiberduk på för avhärdning. Planterade också ut resten av min purjolök. Min man höll på att fixa och trixa med en gammal kaninbur, plötsligt hade han klätt in den i byggplast och voilà så blev det ett miniväxthus. 

På söndagen var det upp, ut i skogen på morgonpromenad och sedan viltspårträning med Laban som gick superbra. Åkte sedan hem och städade hos hönsen, rensade ogräs samt flisade NÄSTAN klart resten av grenarna från jätteaspen, men efter ett par timmars idogt arbete så tror jag kompostkvarnen blev lite överhettad för sen började den tjura och stanna stup i kvarten så till sist gav jag upp. Hade då kanske TJUGO grenar kvar (av tusentals) så det var lite surt, men orkade inte stå och mecka med den mer utan den fick vila sig i form till en annan dag. Gick in och påbörjade middagen istället, skulle helsteka en fläskytterfilé i panna. Fixade med det, skalade potatis, gjorde sallad och sedan tänkte jag att det kunde vara skönt att bara sitta en stund, för det hade banne mig inte varit många minuters paus den dagen, så jag hällde upp ett glas vitt och satte mig och lade patiens på telefonen. Tyckte det luktade lite bränt, men tänkte att det var nog bara potatisvatten som runnit ner på plattan. Satt inte särskilt länge, kanske en kvart? men när jag kom ut i köket hade all vätska som fläskytterfilén låg i kokat bort. Satfläsk! Händer otroligt sällan att jag bränner vid mat, men ingen regel utan undantag. Började oja mig över att min traktörpanna som jag haft sedan Hedenhös kanske var helt förstörd nu, men den gick att rädda efter en lång och tråkig rengöringsprocedur. 
Maten blev okej i alla fall, fick göra en ny sås bara. Vi åt och började kolla på Siren på Netflix, någon slags koreansk dokusåpa där det var olika yrkesgrupper (poliser, brandmän, atleter, etc) som bodde i varsin "bas" på en ö och så skulle de erövra varandras baser. Lite som Robinson, fast utan öråd och med lite mer oklara regler, men helt okej underhållning. 

På måndagen gick jag en långpromenad och höll på att koka bort p g a att jag hade långbyxor på mig. Kom hem, bytte om till shorts, tränade ett pass tabata och svettades bort ytterligare några liter kändes det som. Gick ut i trädgården, rensade bort två spannar kirskål och kom på en idé kring ett stenparti. För ett par år sedan nämnde en granne att hennes moster skulle ta bort en massa sten från sin trädgård och var det något vi ville ha, och min man är ju aldrig sen att tacka nej till något sånt, så helt plötsligt hade vi en massa stenar, vars syfte var oklart men som kunde vara bra att ha, liggandes på kanten av gårdsplanen. Till vintern bar jag in dom i trädgården eftersom de låg där vi brukar fösa ihop snön från snöskottningen. Sen har de legat där och irriterat mig lite vagt, men nu fick jag alltså en IDÉ om hur man skulle kunna bygga upp ett stenparti på ett ställe i trädgården. Det var lite för varmt för att jag skulle skrida till handling direkt, istället gick jag in och läste tills det var dags att åka till stallet. Min man fixade med elen till carporten vedporten så nu har vi äntligen en lampa där! Halleluja, nu slipper man hämta ved med ficklampa i munnen. Sedan åkte han till Lantmännen och handlade betong till källartrappan som är trasig och behöver lagas, han frågade om jag ville följa med men jag avböjde detta erbjudande. Det skulle jag inte ha gjort för på grund av det så missade jag att få se Lisen Bratt Fredriksson botanisera bland trädgårdsprylarna. Det är på Lantmännen det händer, här kan man till exempel få se Ulf Lundell köpa träskruv. 

Igår gick jag en långpromenad och körde samtidigt mina små intervaller. Har nu ökat till 30 sekunders löpning och 30 sekunders gång och det känns BRA! Så himla glad för detta. Mindre roligt var att jag fick en blåsa under foten (inte p g a intervallerna utan det var nog en kombination av värme och tid, var ute i 2½ timme varav intervallträningen var 20 minuter), typ mitt på trampdynan, som gjorde/gör svinont. Satte på Compeed men det hjälper inte nämnvärt tycker jag. Det ska ju alltid vara något. Kom hem, tränade pilates och stekte sedan pannkakor till lunch eftersom vi får en miljon ägg per dag just nu. Påbörjade sedan ett svettigt arbete med att tömma den ena komposten som har stått och mognat nu i två år tror jag. Det var fin mustig jord som jag körde ner till det nya lilla växthuset (se ovan). Ska plantera några tomater där sedan när de har avhärdat sig färdigt under fiberduken. Fick sedan en jobbig huvudvärk som jag tror var en kombination av värme och kanske lite vätskebrist. Gick in, klippte håret, duschade. Min man gick och handlade, jag bad att han kunde köpa bröd för jag kände inte för att baka. Han kom hem och var i chock över priset på bröd, en limpa kostade 45 kronor. Jag var också i chock. Minns inte när jag/vi senast köpte bröd, eller jo det var väl när det var min tur att köpa till jobbets gemensamma fredagsfrukost men då kollar jag ärligt talat inte särskilt noga på priserna eftersom det inte är jag som betalar, hehe. Men nu får man väl tänka sig för en gång till innan man slappt slänger ur sig att man "inte känner för att baka". 

Var listig och gjorde crepes till middag eftersom det fanns pannkakor över från lunchen. Sen var väl långhelgen i princip slut då va? Sad but true, men nu är det ju bara tre dagar innan det är dags för helg igen. Fantastiskt upplägg måste jag säga. 

Idag ska jag till Laserkvinnan efter jobbet, sen är det väl hem och plocka lite. Har till exempel inte plockat undan växtbelysningen och underläggen till Den Stora Tomatodlingen i vardagsrummet eftersom jag i princip inte varit inomhus alls under vaken tid de här dagarna. Måste nu också börja röja i carporten vedporten, få undan bös som står där och sedan börja stapla upp ved som nu ligger i en jättehög på golvet men som har blivit ett moment 22: kan inte börja stapla förrän böset är borta och det är jobbigt att få bort det för man har knappt plats att röra sig på pga att veden är i vägen. Men det ska jag TA TAG I nu. Vår carport vedport är murad och liksom inbyggd i en backe så där är det i alla fall svalt, vilket kan vara en fördel just nu skulle jag vilja säga.