Jaha, här lever vi livets glada dagar med i skrivande stund tre (3) hundar som i varierande grad är dåliga i magen. Kan säga som så, att det i kombination med gamla trägolv inte är helt lyckat. Är dödligt trött på att skura hundspya och hunddiarré från springorna mellan golvbrädorna vid det här laget, då är det nästan att man önskar sig en ful och opersonlig plastmatta istället. Men bara nästan och bara då.
Fick göra ett par brandkårsliknande utryckningar till trädgården i natt. Det är som med magsjuka barn, så fort man hör ett konstigt ljud så blir man klarvaken och adrenalintillförseln formligen exploderar och det är FRÅN NOLL TILL HUNDRA PÅ INGEN TID ALLS som gäller. Bråttom bråttom ut alltså, och sen tog det timmar att somna om. Efter en sån natt är man, åtminstone jag, rätt seg. Ska poppa popcorn och kolla på Skärgårdsdoktorn och förhoppningsvis ha en lugn helkväll framför öppna arkivet.
Två av tre hundar hålls nu i köket och försöker lista ut vad som är bästa metoden att komma åt en skål med kokt ris och lite torrfoder som den tredje hunden lämnat och som just nu står på köksbordet. Hittills har "ihållande och hjärtskärande gnäll" och "försöka klättra upp på köksbordet" testats utan framgång, men jag hoppas att det åtminstone betyder att de är på bättringsvägen.
Nu: SKÄRGÅRDSDOKTORN.
onsdag 31 juli 2013
tisdag 30 juli 2013
Le mardi heter det va, tisdag på franska?
Idag har det varit mulet, ganska svalt och regnat. Halleluja! Gick en promenad med taxarna och sprang en bit. Gjorde inte ont någonstans. HALLELUJA PRAISE THE LORD. Blev aspeppad på löpträning, spänstade hem, laddade ner en träningsapp som jag har spanat in tidigare men i min bitterhet över måndagsexemplarkroppen låtit bli att installera. Kollade vädret, nu är ett nytt högtryck på ingång och det ska bli 28 grader varmt i dagarna som kommer. Jaha, men tack för den. Hatar att springa när det är varmt, och att springa när man är otränad och det är ökenhetta är ungefär likvärdigt med att frivilligt kliva en krets längre in mot helvetets brinnande eldar. Så har jag väntat i cirka en evighet på att "komma igång igen" så kan jag väl vänta ett tag till, antar jag.
Har fortfarande inte orkat föra över bilder från telefonen till datorn, så därför bjussar jag på en bild som jag tog på Maltesholms slott förra veckan. Tänkte att bilden skulle vara djup och symbolisera...någonting, med låset och grinden och alltihop, lite oklart vad och skitsamma för baby Gabriel hann slänga fram näven som en annan handbollsmålvakt och därmed skapa en annan form av symbolik, lika oklart vilken här också.
På Maltesholms slott är det fint så in i vassen. Det är släkten Palmstierna som äger det, så de har väl råd. När vi var där så sladdade det in en fräsig bil på borggården och tutade ilsket på oss, sedan hoppade det ur en dam och stegade in på slottet. Vi spekulerade i varför hon var så djävla stingslig, för vi uppehöll oss på den yttre borggården, där det är tillåtet för pöbeln att vistas. Jag föreslog att det kanske inte alls var någon riking utan kanske städerskan som hade bråttom till jobbet, Palmstiernorna är kanske petiga med tiderna, men Lisa, som har blick för sånt som jag aldrig lägger märke till och fattar, sa att ladyn hade en Birkinväska och såna kostar typ 30 000 kronor. Alltså fatta, TRETTIOTUSEN för en djävla väska som inte ens såg speciellt märkvärdig ut. Om jag skulle betala trettio papp för en väska så skulle den vara juvelbeströdd och med spännen i äkta guld, sådär nyrikt pråligt som jag antar att Palmstiernorna inte behöver förhäva sig med eftersom de haft pengar och makt i GENERATIONER. Har köpt en bok på loppis om den nya överklassen i Sverige, där står det bland annat om hur fjuttigt och B det är att bli bjuden på jakt till de skånska godsen typ i september om jakten är i oktober. För då är man med på någon B-lista med nyrika uppkomlingar som bara blir kontaktade om tillräckligt många på A-listan, innehållande viktigare personer med gamla pengar, tackar nej. Ett överklassens reservlag. Det var också viktigt att man inte kom i sprillans nya jaktkläder, utan helst skulle det vara farfars lappade tweedbyxor och morbror Carls gamla avlagda hagelgevär som han hade på den kungliga ripjakten 1952. Och hade man inget sånt så var det extra viktigt att man köpte sina jaktkläder i en asdyr affär i Stockholm.
Jag var förresten inne i en affär i Stockholm och köpte byxor. I affären såldes vapen, ammunition och kläder till poliser och väktare och folk som jagar, fast kanske inte i första hand fasaner ihop med överklassen, utan snarare folk som aldrig kommer att ta jägarexamen eller avlossa ett enda skott utanför förorternas gängbråk. Det var mycket kamouflage, men jag hittade i alla fall ett par vrålsnygga byxor i neutral färg. Ibland ser jag folk i min egen ålder (45) och tänker att de klär sig som tanter, fast det kanske är jag som inte hänger med. Jag är ju faktiskt mormor och allt, då kanske man inte köper sina kläder i en vapenaffär. Men hellre terrorist än tant, som jag brukar säga. I alla fall. Medan jag betalade så kom det in två snorungar som inte såg ut att ens ha åldern inne för att få övningsköra. Spinkiga och finniga och man kunde riktigt se på dom att deras största äventyr här i världen hittills hade varit att skolka från hemkunskapen och spana in tjejernas omklädningsrum i gympahallen. De pratade högt och ljudligt om vilka vapen de skulle köpa (förmodligen i en framtid när de hade obegränsat med pengar) och pekade och stod i och hade sig, och när det blev deras tur (det fanns två kassor) sa den ena att han ville titta på "ett vapen, i första hand en pistol".
- Då får jag be att få se på din legitimation, sa expediten i den andra kassan myndigt.
- Det är okej, han är över arton, kontrade "min" expedit blixtsnabbt samtidigt som han stoppade ner mina terroristbyxor i en kasse och räckte över den till mig medan den förste expediten helt mesigt började plocka med pickadollerna som om det vore lakritsremmar. Hade lust att ifrågasätta om det är så djävla lätt att få tag på vapen, men kände mig inte riktigt bekväm med diskussionen som eventuellt skulle följa, där jag skulle stå obeväpnad och käfta med muskulösa karlar i kamouflagekläder från topp till tå bakom en disk där det förvarades både skjutvapen och skarp ammunition, så mesiga jag tog min kasse och dröp av och gick och köpte glass istället.
Sånt händer aldrig här i Ankeborg.
Har fortfarande inte orkat föra över bilder från telefonen till datorn, så därför bjussar jag på en bild som jag tog på Maltesholms slott förra veckan. Tänkte att bilden skulle vara djup och symbolisera...någonting, med låset och grinden och alltihop, lite oklart vad och skitsamma för baby Gabriel hann slänga fram näven som en annan handbollsmålvakt och därmed skapa en annan form av symbolik, lika oklart vilken här också.
På Maltesholms slott är det fint så in i vassen. Det är släkten Palmstierna som äger det, så de har väl råd. När vi var där så sladdade det in en fräsig bil på borggården och tutade ilsket på oss, sedan hoppade det ur en dam och stegade in på slottet. Vi spekulerade i varför hon var så djävla stingslig, för vi uppehöll oss på den yttre borggården, där det är tillåtet för pöbeln att vistas. Jag föreslog att det kanske inte alls var någon riking utan kanske städerskan som hade bråttom till jobbet, Palmstiernorna är kanske petiga med tiderna, men Lisa, som har blick för sånt som jag aldrig lägger märke till och fattar, sa att ladyn hade en Birkinväska och såna kostar typ 30 000 kronor. Alltså fatta, TRETTIOTUSEN för en djävla väska som inte ens såg speciellt märkvärdig ut. Om jag skulle betala trettio papp för en väska så skulle den vara juvelbeströdd och med spännen i äkta guld, sådär nyrikt pråligt som jag antar att Palmstiernorna inte behöver förhäva sig med eftersom de haft pengar och makt i GENERATIONER. Har köpt en bok på loppis om den nya överklassen i Sverige, där står det bland annat om hur fjuttigt och B det är att bli bjuden på jakt till de skånska godsen typ i september om jakten är i oktober. För då är man med på någon B-lista med nyrika uppkomlingar som bara blir kontaktade om tillräckligt många på A-listan, innehållande viktigare personer med gamla pengar, tackar nej. Ett överklassens reservlag. Det var också viktigt att man inte kom i sprillans nya jaktkläder, utan helst skulle det vara farfars lappade tweedbyxor och morbror Carls gamla avlagda hagelgevär som han hade på den kungliga ripjakten 1952. Och hade man inget sånt så var det extra viktigt att man köpte sina jaktkläder i en asdyr affär i Stockholm.
Jag var förresten inne i en affär i Stockholm och köpte byxor. I affären såldes vapen, ammunition och kläder till poliser och väktare och folk som jagar, fast kanske inte i första hand fasaner ihop med överklassen, utan snarare folk som aldrig kommer att ta jägarexamen eller avlossa ett enda skott utanför förorternas gängbråk. Det var mycket kamouflage, men jag hittade i alla fall ett par vrålsnygga byxor i neutral färg. Ibland ser jag folk i min egen ålder (45) och tänker att de klär sig som tanter, fast det kanske är jag som inte hänger med. Jag är ju faktiskt mormor och allt, då kanske man inte köper sina kläder i en vapenaffär. Men hellre terrorist än tant, som jag brukar säga. I alla fall. Medan jag betalade så kom det in två snorungar som inte såg ut att ens ha åldern inne för att få övningsköra. Spinkiga och finniga och man kunde riktigt se på dom att deras största äventyr här i världen hittills hade varit att skolka från hemkunskapen och spana in tjejernas omklädningsrum i gympahallen. De pratade högt och ljudligt om vilka vapen de skulle köpa (förmodligen i en framtid när de hade obegränsat med pengar) och pekade och stod i och hade sig, och när det blev deras tur (det fanns två kassor) sa den ena att han ville titta på "ett vapen, i första hand en pistol".
- Då får jag be att få se på din legitimation, sa expediten i den andra kassan myndigt.
- Det är okej, han är över arton, kontrade "min" expedit blixtsnabbt samtidigt som han stoppade ner mina terroristbyxor i en kasse och räckte över den till mig medan den förste expediten helt mesigt började plocka med pickadollerna som om det vore lakritsremmar. Hade lust att ifrågasätta om det är så djävla lätt att få tag på vapen, men kände mig inte riktigt bekväm med diskussionen som eventuellt skulle följa, där jag skulle stå obeväpnad och käfta med muskulösa karlar i kamouflagekläder från topp till tå bakom en disk där det förvarades både skjutvapen och skarp ammunition, så mesiga jag tog min kasse och dröp av och gick och köpte glass istället.
Sånt händer aldrig här i Ankeborg.
måndag 29 juli 2013
Så här då
Vi har varit i kungliga huvudstaden i några dagar. Det kan man ju inte blogga om hur som helst, för tänk om det är någon bindgalen knarkare som läser och GÖR INBROTT medan vi är borta. Har läst i andra bloggar och när folk skriver att de ska åka på semester så betonar de särskilt att de har hus- och lägenhetsvakter, så tjuvar göre sig icke besvär. Men själv valde jag alltså att hålla inne med den informationen, och nu är vi alltså hemma igen, så tjuvar behöver fortfarande inte göra sig besvär.
Borde göra en fyllig reseskildring, men jag sitter vid datorn i arbetsrummet och telefonen med bilder ligger i vardagsrummet och det är 28 grader varmt inomhus så ORKA. Det får bli en annan dag. Imorgon kanske, för då ska det eventuellt regna. Det regnade lite i natt och det var första gången under hela juli månad. Sista helgen i juni var jag på hundutställning i två dagar, och då hällregnade det från arla till särla, men vi måste ha blivit bönhörda, vi som stod och tryckte ihop oss i ett minimalt utställningstält och tiggde och bad Makterna om lite sol. Fast det här ökenklimatet känns ju en smula överdrivet. LAGOM är väl en alldeles förnämlig svensk uppfinning. 20 grader och lite växlande molnighet, vad är det för fel på det?
Och jodå, man får visst klaga på värmen. Man får till och med BÅDE klaga över att det är för varmt på sommaren OCH ogilla när det är snö och kallt och mörkt på vintern, fattar inte vem som har fått för sig att det måste råda någon slags motsatsförhållande här. Jag är en fri ande och jag klagar exakt hur mycket jag vill. Hej då.
Borde göra en fyllig reseskildring, men jag sitter vid datorn i arbetsrummet och telefonen med bilder ligger i vardagsrummet och det är 28 grader varmt inomhus så ORKA. Det får bli en annan dag. Imorgon kanske, för då ska det eventuellt regna. Det regnade lite i natt och det var första gången under hela juli månad. Sista helgen i juni var jag på hundutställning i två dagar, och då hällregnade det från arla till särla, men vi måste ha blivit bönhörda, vi som stod och tryckte ihop oss i ett minimalt utställningstält och tiggde och bad Makterna om lite sol. Fast det här ökenklimatet känns ju en smula överdrivet. LAGOM är väl en alldeles förnämlig svensk uppfinning. 20 grader och lite växlande molnighet, vad är det för fel på det?
Och jodå, man får visst klaga på värmen. Man får till och med BÅDE klaga över att det är för varmt på sommaren OCH ogilla när det är snö och kallt och mörkt på vintern, fattar inte vem som har fått för sig att det måste råda någon slags motsatsförhållande här. Jag är en fri ande och jag klagar exakt hur mycket jag vill. Hej då.
måndag 22 juli 2013
Veddagen
Flämtar i värmen, som ett tag såg ut att gå över i åska, men de mörka molnen seglade förbi lika fort som de kommit och nu är himlen blå igen. Och VARMT. Just denna extra varma dag var vi "tvungna" att åka och hämta ved. Egentligen var vi väl inte mer tvungna idag än någon annan dag, veden går väl inte direkt någonstans, men nu har vi skjutit upp det så himla länge att det helt enkelt var DAGS. Åtminstone om vi även i fortsättningen vill kunna se vedgubben i ögonen utan att skämmas.
Önskade nästan att den där veden hade gått någonstans av sig själv, för fy helvete vad jobbigt det var. Förra årets klenvirke var ju ingenting mot de timmerlass som vi tydligen tingat obesett anno 2013. Stora djävla stockar som fick släpas fram och lastas upp och sedan lastas av och släpas upp i vedbacken. Som ju verkligen gör skäl för namnet "vedbacke" hemma hos oss eftersom större delen av vår tomt mer påminner om en störtloppsbacke än om en fotbollsplan, så där flödade svetten och svordomarna ungefär lika ymnigt. Dessutom fick vi köra en jättelång omväg första vändan, för då var det en bil som hade krockat med en buss och vägen var avstängd. Genom ren tur, tack Gud, så hann vi svänga in på en gårdsplan och vända med jättevedlasset, annars hade vi nog blivit stående där i timmar i den stekande solen. Och roligare kan man ju faktiskt ha.
Men nu är veden hemma i alla fall, och hämtningen är ju det träligaste med vedhanteringen. Det som återstår - kapa, klyva, stapla, flytta, stapla om och slutligen bära in i huset och stoppa i kaminen - framstår som lättje- och lustfyllda nöjen i jämförelse med hämtningen. Och ved ska ju värma många gånger, annars kan man ju lika gärna åka till Statoil och köpa ett sånt där nät med värdelösa vedklabbar för helt ohemula pengar. JODÅSÅATT.
Önskade nästan att den där veden hade gått någonstans av sig själv, för fy helvete vad jobbigt det var. Förra årets klenvirke var ju ingenting mot de timmerlass som vi tydligen tingat obesett anno 2013. Stora djävla stockar som fick släpas fram och lastas upp och sedan lastas av och släpas upp i vedbacken. Som ju verkligen gör skäl för namnet "vedbacke" hemma hos oss eftersom större delen av vår tomt mer påminner om en störtloppsbacke än om en fotbollsplan, så där flödade svetten och svordomarna ungefär lika ymnigt. Dessutom fick vi köra en jättelång omväg första vändan, för då var det en bil som hade krockat med en buss och vägen var avstängd. Genom ren tur, tack Gud, så hann vi svänga in på en gårdsplan och vända med jättevedlasset, annars hade vi nog blivit stående där i timmar i den stekande solen. Och roligare kan man ju faktiskt ha.
Men nu är veden hemma i alla fall, och hämtningen är ju det träligaste med vedhanteringen. Det som återstår - kapa, klyva, stapla, flytta, stapla om och slutligen bära in i huset och stoppa i kaminen - framstår som lättje- och lustfyllda nöjen i jämförelse med hämtningen. Och ved ska ju värma många gånger, annars kan man ju lika gärna åka till Statoil och köpa ett sånt där nät med värdelösa vedklabbar för helt ohemula pengar. JODÅSÅATT.
söndag 21 juli 2013
Så skimradet var fan i mig havet
Imorgon börjar semestern PÅ RIKTIGT. Veckan som gick var jag nämligen kompledig, fast när det hänger ihop med tre ytterligare veckors göttighet så är det ju inte så petigt vad det kallas.
Idag är det SVINVARMT. Typ 28 grader i skuggan. Präktiga jag var ändå ute och gick i skogen i 2 timmar i morse, men det var rätt jobbigt. Sista biten var jag nämligen tvungen att trängas med en miljard människor som valt att besöka Ankeborg på grund av någon himla SAMLARMARKNAD. Vilket öde. När jag passerade en parkeringsvakt utanför den proppfulla parkeringen, sa jag lite glättigt något om att han hade tur som åtminstone hade hamnat i skuggan när det var så varmt som det var idag, men han bara snäste åt mig att gå på rätt sida av vägen (vilket jag GJORDE, men enligt honom var det "fel" sida eftersom jag var "i vägen" för bilarna som skulle svänga in på parkeringen). MEN URSÄKTA MIG DÅ FÖR FAN, ska fan aldrig mer vara trevlig i onödan.
När jag kom hem samlade vi mental styrka och åkte till Rik-Ica för att köpa hundmat och byta kolsyrepatronen till Soda Stream-apparaten. Det gick förvånansvärt smidigt, men alla rikingar låg väl och pressade så dags. Sen fick vi för oss att vi skulle åka ner till den "riktiga" Ottoglasskiosken vid havet, men där var det kö ända bort till Polen, så vi valde att köpa glass av den trevliga killen som har smackat upp en Ottoglasskiosk mitt ute i ingenstans längs med väg 118 istället. Ottoglassar är helt sjukt överdimensionerade, tar man tre kulor så får man typ en liter glass. Och gott är det också.
Har nu stått och slavat vid spisen en stund. Tog upp ett par paket köttfärs från "kviga 4" ur frysen igår utan att ha någon tanke bakom det, men nu har detta transformerats till moussaka som om en stund ska avnjutas med egenodlad sallad och ett glas kallt vitt hemgjort äppelvin. AAAAAH. Semestern! Livet!
Idag är det SVINVARMT. Typ 28 grader i skuggan. Präktiga jag var ändå ute och gick i skogen i 2 timmar i morse, men det var rätt jobbigt. Sista biten var jag nämligen tvungen att trängas med en miljard människor som valt att besöka Ankeborg på grund av någon himla SAMLARMARKNAD. Vilket öde. När jag passerade en parkeringsvakt utanför den proppfulla parkeringen, sa jag lite glättigt något om att han hade tur som åtminstone hade hamnat i skuggan när det var så varmt som det var idag, men han bara snäste åt mig att gå på rätt sida av vägen (vilket jag GJORDE, men enligt honom var det "fel" sida eftersom jag var "i vägen" för bilarna som skulle svänga in på parkeringen). MEN URSÄKTA MIG DÅ FÖR FAN, ska fan aldrig mer vara trevlig i onödan.
När jag kom hem samlade vi mental styrka och åkte till Rik-Ica för att köpa hundmat och byta kolsyrepatronen till Soda Stream-apparaten. Det gick förvånansvärt smidigt, men alla rikingar låg väl och pressade så dags. Sen fick vi för oss att vi skulle åka ner till den "riktiga" Ottoglasskiosken vid havet, men där var det kö ända bort till Polen, så vi valde att köpa glass av den trevliga killen som har smackat upp en Ottoglasskiosk mitt ute i ingenstans längs med väg 118 istället. Ottoglassar är helt sjukt överdimensionerade, tar man tre kulor så får man typ en liter glass. Och gott är det också.
Har nu stått och slavat vid spisen en stund. Tog upp ett par paket köttfärs från "kviga 4" ur frysen igår utan att ha någon tanke bakom det, men nu har detta transformerats till moussaka som om en stund ska avnjutas med egenodlad sallad och ett glas kallt vitt hemgjort äppelvin. AAAAAH. Semestern! Livet!
fredag 19 juli 2013
Topplistan just nu
Hej och hå vad det är semester. Bäst just nu:
1. Soda Stream. Har haft denna underbara uppfinning i, vad kan det vara nu, 6-7 år? Tror hur som helst att detta kan kategoriseras som "bästa inköp EVER". Förr: Släpa hem tunga backar med kolsyrat vatten från affären, släpa backar med tomglas tillbaka, vara tvungen att HUSHÅLLA. Nu: ohämmad konsumtion av (i princip) gratis bubbelvatten. Idag provade vi att göra läsk, en dröm som väcktes till liv för sådär 35 år sedan när jag för första gången hörde talas om Soda Stream och man avundsjukt fantiserade om dom lyckostarna som kunde tillverka LITERVIS med läsk när man själv fick nöja sig med en 33-centiliters flaska varannan månad eller så. Häromdagen impulsköpte jag därför en flaska apelsinsmak till Soda Stream och testade, och den blev helt okej. Nu är vi inga storkonsumenter av läsk och därför kanske inga finsmakare heller, men jag tyckte det var gott så här i hettan.
2. Öppet arkiv. Frossar för närvarande i Skärgårdsdoktorn, säsong 2. AAH. Älskar svenska serier, vackra miljöer, enkla karaktärer, förutsägbarheten med en liten twist så att den där som man ska tro är en buse ändå är snäll innerst inne och tvärtom.
3. Bibliotek.
4. Semester. Detta i kombination med 3. Gratis böcker och tid att läsa. AAAAAH. Livet! (Som folk skriver jämt och ständigt i sina bloggar, så nu även jag)
1. Soda Stream. Har haft denna underbara uppfinning i, vad kan det vara nu, 6-7 år? Tror hur som helst att detta kan kategoriseras som "bästa inköp EVER". Förr: Släpa hem tunga backar med kolsyrat vatten från affären, släpa backar med tomglas tillbaka, vara tvungen att HUSHÅLLA. Nu: ohämmad konsumtion av (i princip) gratis bubbelvatten. Idag provade vi att göra läsk, en dröm som väcktes till liv för sådär 35 år sedan när jag för första gången hörde talas om Soda Stream och man avundsjukt fantiserade om dom lyckostarna som kunde tillverka LITERVIS med läsk när man själv fick nöja sig med en 33-centiliters flaska varannan månad eller så. Häromdagen impulsköpte jag därför en flaska apelsinsmak till Soda Stream och testade, och den blev helt okej. Nu är vi inga storkonsumenter av läsk och därför kanske inga finsmakare heller, men jag tyckte det var gott så här i hettan.
2. Öppet arkiv. Frossar för närvarande i Skärgårdsdoktorn, säsong 2. AAH. Älskar svenska serier, vackra miljöer, enkla karaktärer, förutsägbarheten med en liten twist så att den där som man ska tro är en buse ändå är snäll innerst inne och tvärtom.
3. Bibliotek.
4. Semester. Detta i kombination med 3. Gratis böcker och tid att läsa. AAAAAH. Livet! (Som folk skriver jämt och ständigt i sina bloggar, så nu även jag)
onsdag 17 juli 2013
Here comes the sun
Ujejuj vad dagarna går. Bloggen och jag är verkligen inte kompisar just nu. Först hinner jag inte blogga för att jag bara jobbar, och hur kul är förresten det att blogga om, och sen när jag äntligen är ledig så vill man ju inte sitta framför datorn hela tiden, så det har jag alltså inte gjort.
Men ikväll så. Bästa bror med familj har åkt vidare, min man ska titta på Prometheus, en film som vi båda började titta på för rätt längesen men som jag nu generöst erbjöd honom att "se klart själv" (=jag tyckte den var pisstråkig). Så nu ska jag unna mig egentid på internet. Öppna arkivet, here I come. Hej då.
Men ikväll så. Bästa bror med familj har åkt vidare, min man ska titta på Prometheus, en film som vi båda började titta på för rätt längesen men som jag nu generöst erbjöd honom att "se klart själv" (=jag tyckte den var pisstråkig). Så nu ska jag unna mig egentid på internet. Öppna arkivet, here I come. Hej då.
söndag 14 juli 2013
Söndag
Vaknade tidigt eftersom jag somnat ganska tidigt kvällen innan. Två glas vin har ungefär samma effekt som narkos för fan. En bra sak dock, man hinner aldrig bli full och göra pinsamma saker längre, man slocknar ju direkt.
Vaknade som sagt tidigt, gick upp, åt frukost, plåstrade om mina skavsår, gick ut på ny promenad. Någonstans här i närheten bor Timbuktu, och innan sommaren är slut ska jag ha listat ut var det är. Utan att fusk-googla, obs. Idag blev det dock inte, även om jag gick åt det hållet. Men hela skogen mellan här och däråt är som ett korsstygnsbroderi av mystiska små vägar som är förbluffande väl underhållna, fastän man aldrig ser en människa där. Så där kan man trava runt rätt länge utan att se skymten av någon skånsk rappare.
Kom hem, åt lunch, började förbereda kvällens grillning. Igår var det typ 30 grader varmt, idag känns mer som en tidig höstdag. Blåsigt och mulet. Perfekt väder enligt mig, som inte gillar when the heat is on, men något vidare grillväder är det kanske inte. Skit samma, det ska grillas oavsett. Biff från "kviga 4" ligger i marinad, fyra sorters goda röror och två olika sorters sallad är gjorda. LCHF-brödet är bakat, fast jag känner mig tveksam till det. Det ser mer ut som någonting som redan har tuggats och svalts minst en gång.
The Wendels tittade förbi en sväng. Det är marknad här i byn idag, så min man är och skjutsar ner dom dit. Det kostar nämligen FYRTIO KRONOR att parkera vid marknaden, och det är vi alldeles för snåla för i vår släkt.
Bästa bror med familj är på ingång. Semestern kan börja. Tjoho!
Vaknade som sagt tidigt, gick upp, åt frukost, plåstrade om mina skavsår, gick ut på ny promenad. Någonstans här i närheten bor Timbuktu, och innan sommaren är slut ska jag ha listat ut var det är. Utan att fusk-googla, obs. Idag blev det dock inte, även om jag gick åt det hållet. Men hela skogen mellan här och däråt är som ett korsstygnsbroderi av mystiska små vägar som är förbluffande väl underhållna, fastän man aldrig ser en människa där. Så där kan man trava runt rätt länge utan att se skymten av någon skånsk rappare.
Kom hem, åt lunch, började förbereda kvällens grillning. Igår var det typ 30 grader varmt, idag känns mer som en tidig höstdag. Blåsigt och mulet. Perfekt väder enligt mig, som inte gillar when the heat is on, men något vidare grillväder är det kanske inte. Skit samma, det ska grillas oavsett. Biff från "kviga 4" ligger i marinad, fyra sorters goda röror och två olika sorters sallad är gjorda. LCHF-brödet är bakat, fast jag känner mig tveksam till det. Det ser mer ut som någonting som redan har tuggats och svalts minst en gång.
The Wendels tittade förbi en sväng. Det är marknad här i byn idag, så min man är och skjutsar ner dom dit. Det kostar nämligen FYRTIO KRONOR att parkera vid marknaden, och det är vi alldeles för snåla för i vår släkt.
Bästa bror med familj är på ingång. Semestern kan börja. Tjoho!
lördag 13 juli 2013
Jag och LCHF
Ligger i soffan i matrummet (är övermätt på solen) och googlar LCHF-recept. Det där med LCHF är inte riktigt min grej, kan jag ju säga med en gång. Jag gillar kolhydrater, jättemycket faktiskt. Och jag mår inte heller dåligt av att äta kolhydrater, så det känns inte som att man behöver ändra på något vinnande koncept. Men imorgon ska vi grilla med bästa bror och hans familj, och de är, har jag förstått av Instagram (hur gjorde man förr, var det så att man typ talade med varandra om såna här saker, eller så hände det inte så mycket som man behövde hålla reda på) att LCHF är deras shit, och då tänkte jag att man kanske skulle slänga ihop ett litet bröd att ha att knapra på medan man väntar på den perfekta glöden. Googlar alltså LCHF-bröd. Först hamnade jag på en sida som nog var lite extrem, för alla brödrecept innehöll 12 ägg. Alltså allvarligt, hur många som inte har höns har 12 ägg hemma? Inte jag i alla fall. Eller rättare sagt, inte så ofta. Jag köper ju ägg i 12-pack, men sen använder man ju några stycken då och då, och 12 minus några stycken då och då blir...färre än 12. Och TOLV ÄGG i ETT YNKA bröd? Näe, där gick väl min gräns, kände jag, så jag googlade vidare. Och har väl hittat nåt som verkar enkelt och inte kräver 100 mystiska ingredienser som jag ändå inte har hemma, typ "stevia", "pofiber" och "kokosfett". För ett tag sedan var jag dock förutseende och köpte "fiberhusk" för det använder Nikky jämt och ständigt. När jag tänker efter vore det kanske enklare att fråga Nikky om ett enkelt och bra recept. Så får det nog bli.
En ska aldrig räkna ut'et
Som Raskens Ida sa när tjuvarna tog alla hennes pengar som hon tjänat genom att plocka och sälja lingon och hon glad i hågen gått och funderat på vad hon skulle köpa. En ska aldrig räkna ut'et. Det blir aldrig som en tänkt sig. Klassiska citat.
Min man for iväg på bluegrassfestival och min egentid skulle börja. Först skulle jag bara åka iväg och stöka undan en liten lydnadstävling på en närliggande brukshundklubb, men jag hann inte ens hem därifrån förrän min man ringde och berättade att han blivit attackerad av en bindgalen omplaceringsbordercollie på bluegrassfestivalcampingen, så nu var han på väg till något sjukhus för att få sin sönderbitna hand omsedd. KUL. Sedan var det väl inte mödan värt att åka tillbaks till festivalen, och jag kan tänka mig att det var lite finsk stämning där också, så han åkte hem igen. Med handen i det mest menlösa bandage som jag någonsin sett. Typ en tejpbit och några slarviga varv gasbinda som blottade halva såret innan dörrarna på akutmottagningen hade slagit igen. Tur han är gift med ett proffs. Eller jag har ju ingen sjukvårdsutbildning, men allvarligt, hur djävla svårt är det att lägga dit en kompress och klistra på lite Fixomull? Fixomull is the shit. Jaja, nu är det slut på reklamen.
Så den där helgen med tonvis av egentid blev någonting annat. Jaja, skitsamma. Nu har SEMESTERN börjat. Inledde med en rejäl promenad i förmiddags. 3 timmar tog det. Under den tiden hann jag få a. skoskav b. solsting. Nä, skojar angående b. Men varmt var det. Solen stekte från en klarblå himmel och man skulle kanske sitta hemma i skuggan av ett körsbärsträd och dricka svalkande drycker, inte knata runt med två taxar utmed en skånsk landsväg med noll skugga. Men nu är det gjort. Och varför inte skoskav liksom? Om det finns ett svenskt mästerskap i skoskav så är jag den ständiga ettan. Till och med i AquaSocks får jag skoskav. Jag har ju även gamla hederliga sockiplast som ett alternativ till oxymoronet "barfotaskor", och av dom kan man väl lika lite få skoskav som av strumpor, kan man ju tycka. Men sist jag gick i dom så traskade jag väl en knapp mil på den gamla banvallen, och när jag kom hem hade jag två symmetriska femkronestora vattenblåsor UNDER fötterna. Det var inte särskilt skönt. Är fortfarande inte särskilt skönt, för även om blåsorna har spruckit och torkar och ny hud bildats så är den tunn och lite skör. Jaha, nu kan ni hissa ner intresseflaggorna för nu lämnar jag det fascinerande och outtömliga ämnet "mina fötter".
Semester står på agendan alltså. Vad är planerna? Blir helt matt när man läser om folk som reser kors och tvärs och hit och dit, själv är jag nöjd med att slippa lämna tomtgränsen, eller åtminstone bygränsen, annat än till fots, så planerna är som ni märker inte så värst högtflygande. Men imorgon kommer bästa bror hit med sin familj och vi ska hänga några dagar. Det ser jag fram emot. Ser även fram mot en del lyx och flärd som vi inte unnar oss i vanliga fall, så ikväll tänkte vi åka till Solgården i Maglehem och trycka i oss varsin "Magleburgare", närproducerat, ekologiskt och SKITGOTT. Solgården har bara öppet på sommaren, och det är kanske tur för annars hade vi nog ruinerat oss på deras mat.
Min man for iväg på bluegrassfestival och min egentid skulle börja. Först skulle jag bara åka iväg och stöka undan en liten lydnadstävling på en närliggande brukshundklubb, men jag hann inte ens hem därifrån förrän min man ringde och berättade att han blivit attackerad av en bindgalen omplaceringsbordercollie på bluegrassfestivalcampingen, så nu var han på väg till något sjukhus för att få sin sönderbitna hand omsedd. KUL. Sedan var det väl inte mödan värt att åka tillbaks till festivalen, och jag kan tänka mig att det var lite finsk stämning där också, så han åkte hem igen. Med handen i det mest menlösa bandage som jag någonsin sett. Typ en tejpbit och några slarviga varv gasbinda som blottade halva såret innan dörrarna på akutmottagningen hade slagit igen. Tur han är gift med ett proffs. Eller jag har ju ingen sjukvårdsutbildning, men allvarligt, hur djävla svårt är det att lägga dit en kompress och klistra på lite Fixomull? Fixomull is the shit. Jaja, nu är det slut på reklamen.
Så den där helgen med tonvis av egentid blev någonting annat. Jaja, skitsamma. Nu har SEMESTERN börjat. Inledde med en rejäl promenad i förmiddags. 3 timmar tog det. Under den tiden hann jag få a. skoskav b. solsting. Nä, skojar angående b. Men varmt var det. Solen stekte från en klarblå himmel och man skulle kanske sitta hemma i skuggan av ett körsbärsträd och dricka svalkande drycker, inte knata runt med två taxar utmed en skånsk landsväg med noll skugga. Men nu är det gjort. Och varför inte skoskav liksom? Om det finns ett svenskt mästerskap i skoskav så är jag den ständiga ettan. Till och med i AquaSocks får jag skoskav. Jag har ju även gamla hederliga sockiplast som ett alternativ till oxymoronet "barfotaskor", och av dom kan man väl lika lite få skoskav som av strumpor, kan man ju tycka. Men sist jag gick i dom så traskade jag väl en knapp mil på den gamla banvallen, och när jag kom hem hade jag två symmetriska femkronestora vattenblåsor UNDER fötterna. Det var inte särskilt skönt. Är fortfarande inte särskilt skönt, för även om blåsorna har spruckit och torkar och ny hud bildats så är den tunn och lite skör. Jaha, nu kan ni hissa ner intresseflaggorna för nu lämnar jag det fascinerande och outtömliga ämnet "mina fötter".
Semester står på agendan alltså. Vad är planerna? Blir helt matt när man läser om folk som reser kors och tvärs och hit och dit, själv är jag nöjd med att slippa lämna tomtgränsen, eller åtminstone bygränsen, annat än till fots, så planerna är som ni märker inte så värst högtflygande. Men imorgon kommer bästa bror hit med sin familj och vi ska hänga några dagar. Det ser jag fram emot. Ser även fram mot en del lyx och flärd som vi inte unnar oss i vanliga fall, så ikväll tänkte vi åka till Solgården i Maglehem och trycka i oss varsin "Magleburgare", närproducerat, ekologiskt och SKITGOTT. Solgården har bara öppet på sommaren, och det är kanske tur för annars hade vi nog ruinerat oss på deras mat.
torsdag 11 juli 2013
Räknar ner
Näe alltså, det här med att jobba sista veckan innan semestern? Det känns just nu cirka hundra gånger jobbigare än att jobba första veckan efter semestern. Jag brukar aldrig snooza på morgnarna, men nu gör jag det både två och ibland tre gånger. Endast tre minuter i taget, så jag vet inte exakt vad jag skulle tjäna på det mer än sex till nio minuters uppstyckad extrasömn som varken kan göra till eller från på pigghetsskalan, men just där och då, i sängen kl 04.30 AM, känns det väldigt angeläget att få ligga kvar de där minuterna medan Luther rynkar pannan och skakar ogillande på huvudet.
Aaah...min semester. Fyra veckor ligger framför mig som en juvelbeprydd skatt. Min man ska åka på bluegrassfestival imorgon och vara borta hela helgen, så det hela inleds dessutom med egentid. Vill betona att jag egentligen har väldigt mycket egentid ändå, det är ju inte som när barnen var små och det ibland kändes som att man nästan skulle kunna sälja allt man ägde för en enda sovmorgon eller att få läsa en bok eller ringa ett telefonsamtal utan att bli avbruten trehundra miljoner gånger. Men det är ändå något speciellt med att bara behöva tänka på sig själv, bre ut sig jättemycket i sängen, äta smörgås till middag och maratontittta på Rederiet och Skärgårdsdoktorn.*
Såna är mina semesterplaner till helgen alltså. Ska nu bara ta mig igenom de sista evighetslånga dagarna i grottekvarnen först. Det känns för fan som en hel djävla livstid.
* Vill även betona att det egentligen inte finns någonting utom möjligen "bre ut sig jättemycket i sängen" som hindrar mig från att göra alla de där sakerna oavsett om jag är ensam hemma eller ej. Det är väl mest att det inte...känns så värst socialt att ägna sex timmar på raken åt familjen Dahléns öden och äventyr medan man tuggar i sig Hönökaka. Därför gör jag i normala fall inte det, däraf att det nu känns lite "lyxigt".
Aaah...min semester. Fyra veckor ligger framför mig som en juvelbeprydd skatt. Min man ska åka på bluegrassfestival imorgon och vara borta hela helgen, så det hela inleds dessutom med egentid. Vill betona att jag egentligen har väldigt mycket egentid ändå, det är ju inte som när barnen var små och det ibland kändes som att man nästan skulle kunna sälja allt man ägde för en enda sovmorgon eller att få läsa en bok eller ringa ett telefonsamtal utan att bli avbruten trehundra miljoner gånger. Men det är ändå något speciellt med att bara behöva tänka på sig själv, bre ut sig jättemycket i sängen, äta smörgås till middag och maratontittta på Rederiet och Skärgårdsdoktorn.*
Såna är mina semesterplaner till helgen alltså. Ska nu bara ta mig igenom de sista evighetslånga dagarna i grottekvarnen först. Det känns för fan som en hel djävla livstid.
* Vill även betona att det egentligen inte finns någonting utom möjligen "bre ut sig jättemycket i sängen" som hindrar mig från att göra alla de där sakerna oavsett om jag är ensam hemma eller ej. Det är väl mest att det inte...känns så värst socialt att ägna sex timmar på raken åt familjen Dahléns öden och äventyr medan man tuggar i sig Hönökaka. Därför gör jag i normala fall inte det, däraf att det nu känns lite "lyxigt".
tisdag 9 juli 2013
Did I tell you that I love you?
Som en av de sista människorna i hela universum har jag börjat använda Spotify. Tidigare har jag sagt att "vadå Spotify, allting finns ju på Youtube", och det gör det ju. Fast allting finns ju på Spotify också, och nu när jag har en såkallad SMARTPHONE så kan det kanske vara dags att ta steget in på 2000-talet och börja lyssna på musik i luren. Har till och med köpt ett sånt där skitfult armband OM jag mot förmodan kommer att kunna ta några steg i löparspåret framåt höstkanten till, vilket jag planerar att göra så därför kunde jag ju redan nu börja med att färdigställa DEN ULTIMATA LÅTLISTAN. Nu är DE ULTIMATA LÖPARLÅTARNA inte nödvändigtvis musik jag lyssnar på i vanliga fall och vill bli förknippad med. Har nämligen kommit på att det är himla skönt beat i schlager. SCHLAGER. Det är ju kul att upptäcka nya sidor hos sig själv, som att man sitter och laddar ner Jag ljuger så bra med Linda Bengtzing tillsammans med nån ABBA-slagdänga och fransk 70-talsdisco.
Ja, i alla fall så finns det tydligen någon himla radiokanal på Spotify som slumpar fram låtar utifrån vad man har på sina spellistor. Idag upptäckte jag den här funktionen och den första låten som presenterades var Did I tell you that I love you med Jerry Williams. Då fick jag nog och avinstallerade Spotify på stående fot. Nä, skojar bara, det gjorde jag inte. Men alltså...så kul är det ju inte att upptäcka att ens nya sida av sig själv tydligen är ett Jerry Williams-fan. Nog för att jag liksom respekterar Jerry Williams, för han verkar ju vara oerhört hyvens och reko och har hjärtat till vänster och står för det. Men därifrån till att bli ett fan...nja. Det känns inte som jag, direkt.
Men man vet ju aldrig. Får väl prova att springa till den där himla Did I tell you that I love you, den är kanske värsta löparlåten som får mig att komma i toppform på nolltid, och utan skador. Vi kör på det.
Ja, i alla fall så finns det tydligen någon himla radiokanal på Spotify som slumpar fram låtar utifrån vad man har på sina spellistor. Idag upptäckte jag den här funktionen och den första låten som presenterades var Did I tell you that I love you med Jerry Williams. Då fick jag nog och avinstallerade Spotify på stående fot. Nä, skojar bara, det gjorde jag inte. Men alltså...så kul är det ju inte att upptäcka att ens nya sida av sig själv tydligen är ett Jerry Williams-fan. Nog för att jag liksom respekterar Jerry Williams, för han verkar ju vara oerhört hyvens och reko och har hjärtat till vänster och står för det. Men därifrån till att bli ett fan...nja. Det känns inte som jag, direkt.
Men man vet ju aldrig. Får väl prova att springa till den där himla Did I tell you that I love you, den är kanske värsta löparlåten som får mig att komma i toppform på nolltid, och utan skador. Vi kör på det.
måndag 8 juli 2013
Klagosång
Nu känns det som om hela Sverige har semester, utom jag då alltså. När jag körde till jobbet i morse var det knappt en enda bil ute, inte ens på motorvägen. Till och med rådjuren och hjortarna, som annars brukar vara extremt aktiva tidigt på morgonen, verkade ligga och dra sig idag. Och på radion var det någon töntig semestervikarie som lät som om han var inlånad från MIX MEGAPOL eller någon annan vidrig reklamkanal, sådär överklämkäckt hurtig som jag får utslag i hörselgångarna av att höra. Och han som läste trafikmeddelanden läspade, fast det var inte den VANLIGA läspgubben som är ibland, utan en ny förmåga som bland annat fick ur sig att "tågen mellan Näffjö och Hulffred är inftällda och erfatta med buff". Alltså ALLVARLIGT. Inte för att det nödvändigtvis måste vara som det var förr, när man var tvungen att prata rikssvenska för att överhuvudtaget få uttala sig i etern. Men det borde väl ändå finnas någon som är lite mer lämpad att framföra det talade budskapet än en med uppenbart talfel, kan man ju tycka. Ja, förlåt, nu sabbar jag väl nåns liv, nån läspande stammande finnig yngling vars högsta dröm i detta livet är att få sin stämma utkablad i P4 både bittidag och sent, men det kan inte hjälpas.
Den enda som var pigg och vaken i morse var grannens tupp. Det låter ju inte så lite landsbygdsromantiskt det där att bli väckt av tuppen, men det är det alltså inte. Inte när den börjar hålla låda redan vid halv fyrasnåret, det är då man stiger upp och googlar recept på Coq au vin och funderar på hur viktigt det egentligen är med grannsämjan.
Så här började alltså min vecka. Galande tuppar och läspande gubbar. Nu kan det väl bara bli bättre?
Den enda som var pigg och vaken i morse var grannens tupp. Det låter ju inte så lite landsbygdsromantiskt det där att bli väckt av tuppen, men det är det alltså inte. Inte när den börjar hålla låda redan vid halv fyrasnåret, det är då man stiger upp och googlar recept på Coq au vin och funderar på hur viktigt det egentligen är med grannsämjan.
Så här började alltså min vecka. Galande tuppar och läspande gubbar. Nu kan det väl bara bli bättre?
söndag 7 juli 2013
Inför semestern
Nu är det bara en vecka kvar till semestern. EN VECKA. Fem arbetsdagar. Hoppas de går jättejättefort, för nu vill jag banne mig vara ledig.
Den här helgen har varit en loppishelg. Igår var vi i Lökaröd och Brösarp, idag här i byn. Fyndade lite böcker och en minkboa. Med tassar och huvud och svans och allting för tjugofem spänn. Egentligen kostade den femtio, men "säg tjugofem så vi blir av med skiten", sa en handfast dam utan att jag ens hade gjort en ansats till att pruta. Det är väldigt oklart NÄR jag ska använda denna minkboa, eller rättare sagt, det står väldigt klart att jag aldrig någonsin kommer att använda denna boa som klädesplagg, men eftersom vi har koskinn som mattor och getskinn som någon slags jättestor antimakass så ska den väl finna någon plats i detta hem. Just nu ligger kreationen i en låda, för Hilding blev skogstokig bara av att se den och bara satt nedanför och stormskällde.
Nu dricker jag mineralvatten och slötittar på säsong ett av Skärgårdsdoktorn i väntan på att det ska bli läggdags. Skärgårdsdoktorn är en märklig produktion. Jag trodde faktiskt inte att man var "syster Berit" och "doktorn" med varandra i modern tid, speciellt inte när man både jobbar och snudd på bor ihop och verkar umgås dygnets alla timmar. Du-reformen borde väl ha hittat ut även till skärgården, kan man ju tycka.
Somliga i det här huset, jag nämner inga namn, har redan börjat sin semester. Och det verkar typ hela Facebook ha gjort också. ORÄTTVIST är bara förnamnet.
Den här helgen har varit en loppishelg. Igår var vi i Lökaröd och Brösarp, idag här i byn. Fyndade lite böcker och en minkboa. Med tassar och huvud och svans och allting för tjugofem spänn. Egentligen kostade den femtio, men "säg tjugofem så vi blir av med skiten", sa en handfast dam utan att jag ens hade gjort en ansats till att pruta. Det är väldigt oklart NÄR jag ska använda denna minkboa, eller rättare sagt, det står väldigt klart att jag aldrig någonsin kommer att använda denna boa som klädesplagg, men eftersom vi har koskinn som mattor och getskinn som någon slags jättestor antimakass så ska den väl finna någon plats i detta hem. Just nu ligger kreationen i en låda, för Hilding blev skogstokig bara av att se den och bara satt nedanför och stormskällde.
Nu dricker jag mineralvatten och slötittar på säsong ett av Skärgårdsdoktorn i väntan på att det ska bli läggdags. Skärgårdsdoktorn är en märklig produktion. Jag trodde faktiskt inte att man var "syster Berit" och "doktorn" med varandra i modern tid, speciellt inte när man både jobbar och snudd på bor ihop och verkar umgås dygnets alla timmar. Du-reformen borde väl ha hittat ut även till skärgården, kan man ju tycka.
Somliga i det här huset, jag nämner inga namn, har redan börjat sin semester. Och det verkar typ hela Facebook ha gjort också. ORÄTTVIST är bara förnamnet.
onsdag 3 juli 2013
VAB
Idag blev det VAB för mig. I mitt fall står VAB för Vård Av Bil, för The Queen of Volvo valde att kasta in handduken i morse och ville inte vara med längre. Oturligt nog var detta en dag av logistik, det skulle köras både hit och dit förutom till respektive arbetsplatser, så det blev en hel den meckande och svärande innan det var löst, och det löste sig med att jag tog en semesterdag. Det känns dock rätt bittert att slösa en semesterdag på att bara flänga från A till B och vidare genom hela djävla alfabetet. Nu sitter jag här med, gissar jag, stressrelaterad huvudvärk och ska snart flöjta neråt Österlen för att hämta min man på jobbet eftersom jag har hans bil medan Salvatore - förhoppningsvis - gör handpåläggningar och helbrägdagörelser med min. Har redan bränt genom Brösarps backar och förbi Piratens grav på Ravlunda kyrkogård en gång i dag, men det blir minst en gång till innan sagan är all.
Igår var Nikky och jag på bio och såg Tyskungen. Filmpalatset i Bromölla ska vara en av landets finaste biosalonger och det är det med. Man kan typ ligga raklång i fåtöljerna och inte ens om man sträcker ut benen så långt det går lyckas man sparka till någon som sitter i raden framför. På riktigt alltså, jag överdriver inte nu. Däremot kunde man inte betala med kort, vilket kan tyckas lite...efterblivet, i det som ska vara en modern anläggning. Nu hade jag cash, så det var inga problem SÅ, men när jag knatade över till banken för att ta ut en slant (har alltid en litet kapitalreserv i plånboken och det rök ju nu) så var det "slut på pengar" i uttagsautomaten. Det kändes som en liten resa tillbaks till 1900-talet.
Filmen vi såg var Tyskungen, och den var bra. Bra mycket bättre än de andra filmatiseringarna av Camilla Läckbergs böcker, för nu var det inte så mycket "Erika stövlar in på polisstationen och går iväg med bevismaterial och tar över hela utredningen" utan en mer normal handling. Helt okej.
Igår var Nikky och jag på bio och såg Tyskungen. Filmpalatset i Bromölla ska vara en av landets finaste biosalonger och det är det med. Man kan typ ligga raklång i fåtöljerna och inte ens om man sträcker ut benen så långt det går lyckas man sparka till någon som sitter i raden framför. På riktigt alltså, jag överdriver inte nu. Däremot kunde man inte betala med kort, vilket kan tyckas lite...efterblivet, i det som ska vara en modern anläggning. Nu hade jag cash, så det var inga problem SÅ, men när jag knatade över till banken för att ta ut en slant (har alltid en litet kapitalreserv i plånboken och det rök ju nu) så var det "slut på pengar" i uttagsautomaten. Det kändes som en liten resa tillbaks till 1900-talet.
Filmen vi såg var Tyskungen, och den var bra. Bra mycket bättre än de andra filmatiseringarna av Camilla Läckbergs böcker, för nu var det inte så mycket "Erika stövlar in på polisstationen och går iväg med bevismaterial och tar över hela utredningen" utan en mer normal handling. Helt okej.
måndag 1 juli 2013
Curses on the backyard, neighbours on the doorstep
Jag har blivit riktigt god vän med vår närmaste granne. Till skillnad från de verkligt ONDA grannarna Tengil och Katla så är de här inte det minsta onda. Tvärtom, det är något nästan frireligiöst över dom. För den som inte är uppvuxen i Bibelbältet och vet vad det innebär att vara frireligiös så kan jag förklara att om man är som folk är mest, men varken super, svär, skattefifflar eller tjuvjagar så är man nästan lika säkert som amen i frikyrkan med i Pingströrelsen, Missionsförbundet, Filadelfia eller någon annat ickestatskyrkligt samfund. Nu tror jag egentligen inte att de är så värst religiösa av sig, åtminstone ger inte pappan (som ofta är på besök) intryck av att vara någon pastorstyp. Men de är liksom sådär rejält präktiga. Ordningssamma och pedantiska och gräset ska klippas enligt särskilda mönster och blomkrukorna på altanen ska matcha både varandra och trädgårdsmöblerna. Till skillnad från Tengil och Katla verkar de inte lida av att bo grannar med oss, som inte tror på konsumtionssamhället och där hela hemmet är ett himla hopplock av gammalt och ärvt och loppisfyndat och där således ingenting passar ihop med någonting. Det finns inte en enda röd tråd i vår heminredningslinje, men som sagt, de verkar inte bry sig fastän de är såna pedanter själva.
Ja, men hur som helst så har vi börjat småprata med varandra om de råkar vara ute och tvätta bilen eller putsa fönstren eller rensa ogräs i samma veva som jag kommer hem från jobbet och travar ner till brevlådan för att hämta posten, och det är nästan lite trevligt. Vi har ju ingenting gemensamt förutom att vi är ovänner med Tengil och Katla, men få saker förenar ju en så mycket som att ha en gemensam fiende. Idag fick jag till exempel reda på att grannen tyckte att eget vatten var det roligaste som fanns med att ha hus, och när de köpte sitt hus så "hade de för sig" (de köpte huset av en släkting) att det fanns en egen brunn. Men det visade sig att den som hade för sig det hade för sig fel, för den brunnen finns på vår tomt. Fast vi använder den inte. Så de har fått borra en egen brunn för dyra slantar och dessutom blev den inte tillräckligt djup så det har mest varit elände med den, men nu verkar den fungera. Allt det här ståhejet med brunnen har gått ut på att kunna ha tomten täckt av vattenspridare så att gräsmattan förblir smaragdgrön även om det är ökentorrt, och det utan att det kostar ett öre. Fast, som grannen sa, pumpen drar ju ström så det kostar ju ändå. Men när hon hade sagt det till sin sambo hade han nästan gett henne onda ögat, så det var tydligen känsliga grejer det där. Bäst att hålla en låg profil i ämnet.
Förra sommaren råkade en av vattenspridarna sprida lite väl långt och Tengil och Katla blev asförbannade över att en decimeter tomtremsa blev begjuten av deras vatten. Det kan man ju tycka är lite snarstucket, men det finns ju ingenting som Tengil och Katla INTE blir asförbannade över, så även om vi, som på sin höjd vattnar lite i grönsakslandet om det ser ut att börja sloka, inte förstår oss på det roliga med att ha brunn och en massa vattenspridare så uppmuntrar vi förstås detta bevattningsprojekt. Allt som kan reta upp Tengil och Katla är positivt, för då kanske de någon gång tänker att det här djävla stället kan man ju inte bo på. Har sagt innan att den dagen vi ser Tengils borg på Hemnet så ska vi dricka oanständigt mycket champagne. Funderar nu på att även bjuda dessa grannar på oanständiga mängder av denna ädla dryck, fast de vill kanske hellre ha brunnsvatten. Man får se lite hur det utvecklas det här.
Ja, men hur som helst så har vi börjat småprata med varandra om de råkar vara ute och tvätta bilen eller putsa fönstren eller rensa ogräs i samma veva som jag kommer hem från jobbet och travar ner till brevlådan för att hämta posten, och det är nästan lite trevligt. Vi har ju ingenting gemensamt förutom att vi är ovänner med Tengil och Katla, men få saker förenar ju en så mycket som att ha en gemensam fiende. Idag fick jag till exempel reda på att grannen tyckte att eget vatten var det roligaste som fanns med att ha hus, och när de köpte sitt hus så "hade de för sig" (de köpte huset av en släkting) att det fanns en egen brunn. Men det visade sig att den som hade för sig det hade för sig fel, för den brunnen finns på vår tomt. Fast vi använder den inte. Så de har fått borra en egen brunn för dyra slantar och dessutom blev den inte tillräckligt djup så det har mest varit elände med den, men nu verkar den fungera. Allt det här ståhejet med brunnen har gått ut på att kunna ha tomten täckt av vattenspridare så att gräsmattan förblir smaragdgrön även om det är ökentorrt, och det utan att det kostar ett öre. Fast, som grannen sa, pumpen drar ju ström så det kostar ju ändå. Men när hon hade sagt det till sin sambo hade han nästan gett henne onda ögat, så det var tydligen känsliga grejer det där. Bäst att hålla en låg profil i ämnet.
Förra sommaren råkade en av vattenspridarna sprida lite väl långt och Tengil och Katla blev asförbannade över att en decimeter tomtremsa blev begjuten av deras vatten. Det kan man ju tycka är lite snarstucket, men det finns ju ingenting som Tengil och Katla INTE blir asförbannade över, så även om vi, som på sin höjd vattnar lite i grönsakslandet om det ser ut att börja sloka, inte förstår oss på det roliga med att ha brunn och en massa vattenspridare så uppmuntrar vi förstås detta bevattningsprojekt. Allt som kan reta upp Tengil och Katla är positivt, för då kanske de någon gång tänker att det här djävla stället kan man ju inte bo på. Har sagt innan att den dagen vi ser Tengils borg på Hemnet så ska vi dricka oanständigt mycket champagne. Funderar nu på att även bjuda dessa grannar på oanständiga mängder av denna ädla dryck, fast de vill kanske hellre ha brunnsvatten. Man får se lite hur det utvecklas det här.
Ny månad, nya tag
Den här bloggtorkan verkar ju hålla i sig. Händer det verkligen ingenting i mitt liv just nu? Näe, inte så värst. Känner mig som Askungen som jämt får gno och slita och aldrig vila. Borde kanske skaffa möss och småfåglar som spökbloggar i mitt namn, ungefär som dom som syr om Askungens mammas klänning så att hon kan gå på balen. Det, alternativt att klona sig, vore väl det bästa sättet att få saker och ting gjorda.
Har varit på taxutställning i dagarna två. I dagarna två har det även regnat i princip från arla till särla. Idag däremot, när man ska häcka inomhus på jobbet, så lyser solen med sin närvaro. Det är typiskt. Så djävla typiskt. Djävla fitt-Sverige. KUKEN!
(Det sista är ett citat från Varan-Teatern. Antingen har man hört det och tycker det är roligt, eller så har man inte hört det och begriper ingenting. Alternativet "har hört det men tycker inte det är roligt" känns däremot helt orimligt.)
Har varit på taxutställning i dagarna två. I dagarna två har det även regnat i princip från arla till särla. Idag däremot, när man ska häcka inomhus på jobbet, så lyser solen med sin närvaro. Det är typiskt. Så djävla typiskt. Djävla fitt-Sverige. KUKEN!
(Det sista är ett citat från Varan-Teatern. Antingen har man hört det och tycker det är roligt, eller så har man inte hört det och begriper ingenting. Alternativet "har hört det men tycker inte det är roligt" känns däremot helt orimligt.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)