söndag 29 december 2013

Spoilervarning SoA säsong 5

Sitter och väntar på att min man ska äta färdigt för sen ska vi se sista avsnittet av säsong 5 av Sons of Anarchy. Alltså: Gillar denna serie jättemycket, men stör mig ändå på det mesta i den. Till exempel: Varför håller de på och köper vapen av de där irländarna när det är så satans stingsligt med allting hela tiden? "Nä, vi kan inte döda Clay för Galen gör inte affärer med nån annan".  Och Galen gör ju skäl för sitt (svenska) namn. Han ska "provskjuta lite" och pepprar Samcros motorcyklar sönder och samman och Jax bara "vi skickar en räkning", helt mesigt. I ett annat avsnitt så var det en kille som satte sig på Jax' motorcykel som stod parkerad nånstans för att stila lite inför en tjej, och den killen fick så mycket spö att han rimligtvis måste ha fått bestående hjärnskador.

Och så Otto i sitt fängelse. Nu har han huggit ihjäl en sköterska med ett krucifix som Tara smugglat in till honom, ovetandes om hur Otto kunde förvandlas från uppgivet mähä till bindgalen mördare på noll komma två sekunder. Fattar dock inte hur detta gick till, ett krucifix är väl inte precis stilettvässat nedtill (och om det hade varit det borde väl till och med Tara anat oråd?) och dessutom var det ju inte större än max fem-sex centimeter och borde därför ha försvunnit helt och hållet i Ottos näve, och för att den eventuella spetsen skulle ha varit fri skulle han ha behövt hålla det i något slags pincettgrepp, och därmed inte alls fått samma kraft att forcera halspulsådern på den stackars sköterskan. Fattar heller inte kopplingen mellan att först har Otto lämnat ett vittnesmål, och sen dödar han en person som inte har ett skit med saken att göra och plötsligt räknas inte vittnesmålet längre? Skumt är bara förnamnet.

Och stackars Juice. Inte nog med att han går omkring och är olycklig och inte har några vänner eller någon familj (efter varje scen när han varit med lämnar jag ett stående erbjudande om att adoptera honom, men min man är inte lika sugen), allt han har är en klubb där han riskerar att bli utesluten fortare än någon hinner säga "Harley Davidson" eftersom han är a. mulatt (fast väldigt vit sådan), b. tjallare (fast han hade inget val) och c. mördare av klubbmedlem (fast det var ju olyckliga omständigheter kring denna händelse och ingen annan som har ju ett direkt snövitt samvete i det avseendet heller). Och allt han får göra i denna klubb är att vara något slags tjänstehjon till Clay. Städa och feja i hans hus, skjutsa runt honom i en himla folkvagnsbuss (typ) som om han vore någon slags slav. Han får ju inte ens åka motorcykel, vad är det då för vits med att vara med i ett motorcykelgäng? Nu har i och för sig DeeWee antytt att tillvaron kommer att te sig lite ljusare för Juice längre fram i serien, så han får kanske lön för all sin möda till slut.

Clay och Gemma tänker jag inte ens gå in på. Hatar dom så mycket att det knappt finns ord i svenska språket som täcker detta. För övrigt verkar "Jesus Christ" vara det mest frekventa och missbrukade uttrycket i hela SoA. Vad som än händer, en knarkaffär går i stöpet, en vapenleverans är försenad, en bordell brinner upp, någons fru blir kidnappad, den första reaktionen är att genast åkalla Frälsaren. Vet inte vem som skriver manus, men ordet MOTHERFUCKER borde väl vara mer verklighetstroget bland ett gäng tuffingar som gissningsvis har väldigt lite gemensamt med Vår Herre? Ett tips från coachen bara. 

Strålande jul

Jaha, sist skrev jag visst att jag hade köpt en ny mp3-spelare, och det hade jag ju. Lade möda och tid på att lägga in en massa bra musik på den, var mycket nöjd med att det dessutom blev en massa plats över där jag till exempel skulle kunna peta in några ljudböcker och ett antal podcasts vid tillfälle. HURRA. Not. För vad hände? Gick ut i regnet igår, hade mp3-spelaren i bröstfickan, möjligen blev den lite fuktig och nu är den stendöd. Mp3-spelaren alltså, inte fickan. Känns ju sådär kul. Sådär betedde sig aldrig den gamla, och den har legat i samma bröstficka i ur och i skur under flera års tid. Förhoppningsvis vaknar den nya till liv igen när den fått torka till, men i skrivande stund, ett dygn senare, händer fortfarande inte ett skit när man trycker på on-knappen. Vilket djävla måndagsexemplar.

I övrigt: Idag gick jag en väg som hette "Hästhagens Kyrkväg" från början till slut i förhoppning om att få se en kyrka jag inte visste fanns. Hästhagen gick relativt snabbt att identifiera men när det gällde kyrkan så kammade jag noll. Den borde byta namn till "Hästhagens Skogsväg", för skog var det enda som fanns från början till slut. Var kommer kyrkan in i bilden, och framför allt: vilken kyrka? Vem döper vägarna? Och finns det inga som helst krav på realistisk anknytning eller får man luras hur som helst?

VA?






lördag 21 december 2013

Hurra, idag är det vintersolstånd

Jaha, så kom äntligen dagen L som i Ledighet. Ska enligt planen inte löneslava förrän den 13 januari nästa år. Nästan perverst lång tid tills dess. AH. Because I'm worth it.

Idag steg jag upp, åt frukost, tog med mig taxarna ut på promenad i 5 plusgrader och hällregn. 12 km senare kom vi hem, då slutade det regna. Men det gör inget. Älskar gröna milda vintrar och tar tusen gånger hellre regn än snö. Snö kan möjligtvis vara stämningsfullt i en dag eller två, eller kanske egentligen inte mer än fem minuter, sen är det bra. Det enda trista med denna promenad var att min nyss uppladdade mp3-spelare var helt urladdad efter 4 km. Så bra att jag har beställt en ny. Sämre var väl att den låg kvar i sin obrutna förpackning hemma, så det fick bli en promenad i tystnadens tecken. Eller nåt. Stötte på helt orimliga mängder klövvilt både här och där, så promenaden gick väl snarare i drevskallets tecken än något annat.

Kom hem, hängde upp kläder på tork, fikade, löste korsord. Nu har jag stekt ett jättelass med köttbullar, och min man håller i detta nu på att göra Janssons frestelse. Vi ska äta julmat idag, men bara det göttaste. Jag som inte äter sill kan gott tänka mig ett julbord med bara köttbullar, prinskorv, brysselkål samt potatis- och jordärtskocksmos. Det senare har förmodligen inte ett skit med julen att göra, men är sanslöst gott och "gifter sig" (som det heter i Halv åtta hos mig) med typ allt.

Nu ska jag pyssla med min nya mp3-spelare som kom i torsdags. Med budbil! Allvarligt, den är mindre än en tändsticksask så det kändes ju rätt overkill att skicka den i en stor djävla lastbil, men det får väl stå för leverantören. Nu ska i alla fall all musik från den gamla plus en hel del annat in i den nya och sen djävlar är jag redo för julledighetspromenader så det står härliga till.

fredag 20 december 2013

Bilajävel pt 3

Har hämtat min bil på verkstan och har nu en bil som inte a. tjuter som om kniven stack i den, b. låter som ett tröskverk och c. har lambdasondslampor som lyser och indikerar FEL FEL FEL. Jag är även 2500 kronor fattigare så här lagom till jul. KUL.

Kul var också att till och med Salvatore på bilverkstan tyckte att det börjar bli dags för mig att se mig om efter "något nyare". Kopplingen börjar till exempel bli riktigt kass på denna, fast det är ju inget jag har märkt av, van som jag är vid att saker på min bil inte riktigt fungerar som på bilar som inte har uppnått en ålder då de, om de varit människor, både får rösta och gå på systembolaget. Har ju till exempel inte ens centrallås. Salvatore om någon borde väl värna om att jag ska behålla denna gamla skrothög eftersom den liksom garanterar ett jämnt och stadigt inflöde av (mina!) cash till hans verksamhet. Fast istället ger han intryck av att han bryr sig, och sånt är ju alltid trevligt. Har i och för sig börjat tänka tanken på ny bil själv, för det här med bilar som krånglar är ju rent ut sagt för träligt. Dock: att köpa bilar är inte roligt det heller. Dyrt är det och så blir man alltid lurad. Har ju dessutom precis köpt sprillans nya uppsättningar av både sommar- och vinterdäck. Får väl fortsätta köra Volvo tills sten blir till grus så att jag får valuta för mina pengar. Har en gammal uppsättning sletna däck som jag kan byta till vid eventuell försäljning slash skrotning av drottningvolvon så det ordnar sig väl. "Kör tills det är dags att besiktiga igen", rådde Salvatore, så jag har till september på mig ungefär.

Men det var lite kul att när jag startade bilen utanför verkstan så gick den så tyst att jag först trodde att den inte hade startat alls. Så hög(ljudd) har alltså tomgången och motorn varit innan. Eh. Förlåt. Eller nåt.

torsdag 19 december 2013

Bilajävel pt 2

Fick tips om att det tjutande ljudet kunde komma från vattenpumpen, och fick i samma andetag ett tips om att man kunde köpa "vattenpumpssmörjning" och sagt blev gjort. En giftgrön vätska hälldes i kylaren, jag körde omkring ett tag med min tjutande bil, intalade mig att tjutandet nog ändå hade avtagit lite. Tänkte att det kanske tar ett tag innan "vattenpumpssmörjningen" hinner cirkla runt i systemet och att det kanske bara blir bättre och bättre.

Då. Tändes. Lambdasondslampan.

Jag har ägt min drottningvolvo sedan 1995 och de enda lampor som hittills lyst är a. en lampa som indikerar när någon annan lampa är trasig, och b. en lampa som indikerar att spolarvätskan börjar tryta. Vet för fan inte ens var lambdasonden sitter och än mindre vad den har för funktion. Men jag har sett många filmer där "konstiga ljud från motorn" nästan undantagslöst betyder att någon har placerat en bomb där, och det hade ju varit rätt trist.

Nu är bilen i verkstads-Salvatores ömma vård och han har hittat felet. Det var någon packning till...insprutningen? som hade gått sönder och i och med det ökade motorns varvtal (har lagt märke till att tomgången är högre än normalt, men tänkte att det nog bara är...äh, vet inte, men sånt som händer och kanske inget man direkt behöver göra nåt åt) och i och med det blev det tydligen både tjutande ljud och tända lambdasondslampor. Han trodde sig kunna vara klar till kl 16.00. Det lät bra, tyckte jag. "Eller ska jag skicka ett sms när jag är klar?" undrade han och jag sa att det fick han gärna göra. Nu är klockan snart 16.00 och jag har inte fått något sms och jag vet inte om det ska tolkas som att han inte är klar eller om det är 16.00 som gäller, eller om det bara är att han glömt att sms:a. Hatar att sväva i den där typen av ovisshet.

tisdag 17 december 2013

Bilajävel.

2013 har väl inte varit ett superår direkt. Bortsett från diverse elände så har det till exempel varit ett ökenår rent bilmässigt. Visserligen har The Queen of Volvo rullat prickfritt i många herrans år utan att göra väsen av sig, men det betyder ju inte att det är blir roligare med bilar som trilskas i ett senare skede. Bilar ska fan i mig bara fungera, åtminstone om man som jag till och med kostar på dom regelbunden service.

Grejer jag kan minnas på rak hand som hänt i år:
  1. Service någon gång i våras. Okej, det är utgifter man får räkna med, men den här gången hittade de någon extra grej som behövde fixas till så att hela kalaset gick lös på 5-6000 istället för cirka 2500. KUL. Not.
  2. Styrboxen pajade. Storleksordningen på räkningen var även där 5-6000, och då antar jag att jag ska vara tacksam för att bilverkstan lyckades hitta en begagnad styrbox, för en ny kostar sådär 13000. Det vill säga mer än vad hela bilen är värd. Så 5-6000 (varav felsökning stod för merparten, själva styrboxen kostade 800 spänn) får väl sägas vara "ett fynd". Men kul? Nä, inte  direkt.
  3. Besiktigade bilen i september och fick en tvåa för "glapp i styrleden". 4000 kostade det att fixa till det, och enligt killen på verkstan så var glappet så minimalt att den där tvåan förmodligen bara berodde på att besiktningskillen hade en dålig dag. Varför tar han ut det på mig? Va? Va? Va?
Är vi nöjda där då? NÄÄÄ, tydligen inte, utan i de sista skälvande veckorna av 2013 bestämde sig bilen för att börja tjuta. Alltså det hörs ett tjutande ljud från motorn när man kört ett tag, och jag kan även nämna att det inte direkt utlöste några glädjetjut från mig. Det är ett högt ihållande och ytterst enerverande ljud som får ljudet från en glappande fläktrem att framstå som ljuv musik i jämförelse. Ingen av de halvt sakkunniga jag bett lyssna kan säga vad det är, och det är jag ju inte direkt hjälpt av. Har ringt och bokat tid på verkstan och håller mig verkligen för skratt i detta nu.

2014 får ta mig fan se till att leverera lite bättre.


måndag 16 december 2013

Fairytale of New York

I morse spelades Fairytale of New York med The Pogues och Kirsty McColl på radion (äntligen slut på det där djävla Musikhjälpen) och den spelas ju himla ofta så här års. Missförstå mig inte, jag tycker det är en jättebra låt, men exakt vad det är i ...you're an old slut on junk lying there almost dead on a drip in that bed, you scumbag, you maggot, you cheap lousy faggot, happy Christmas your arse I pray God it's our last som liksom väcker julstämningen till liv är jag då inte människa att begripa.

söndag 15 december 2013

Lite plus och minus

Har ingen direkt inspiration för stunden, så jag nöjer mig med att göra en plus- och minuslista över tillvaron just punkt nu:

MINUS:
  1. Har ingen inspiration till att laga mat. Det brukar folk säga stup i kvarten, men det händer aldrig mig. Nästan, i alla fall.  Jag kommer ständigt på god mat att laga och kan nästan inte bärga mig när det är helg och jag får gå loss i köket. Men alltså inte idag. Inte igår heller, men det löste vi med hämtmat.
  2. Min mp3-spelare har gått sönder. Eller inte gått sönder direkt, men börjat med ovanan att sätta på sig själv, alternativt inte stänga av sig själv ordentligt (fastän jag kollar varje gång, men själva nedstängningsprocessen är lite utdragen så orka hålla på med övervakning) och därmed ligger det lilla aset i fickan och spelar tyst för sig själv och är därför helt urladdad nästa gång jag vill använda den. Använder min mp3-spelare OFTA, faktiskt nästan lika ofta som innan jag signade upp mig på livstids slavkontrakt med Spotify. De kompletterar varandra alldeles utmärkt. Men nu har lilla fina mp3-spelaren (SanDisk Sansa om någon undrar) svikit mig å det grövsta. 
  3. Har ett typ skavsår, eller jag vet inte riktigt vad det är, en torr fläck som kliar och gör ont och huden är torr och skör och spricker och JÄVLAS MED MIG, på ena fotens Hallux Valgus-knöl. Eftersom Hallux Valgus-knölen är sista utposten av den bredaste delen av min Kalle Anka-fot så utsätts den för ständig friktion och läker därför aldrig.
  4. Våra fönster behöver putsas. Helt ärligt, vi har inte putsat dom en enda gång sen vi flyttade hit för FYRA ÅR SEN, och det syns. Fönsterputsning måste vara den träligaste hushållssysslan ever. Det blir liksom aldrig av.

PLUS:
  1. Hittade två burkar med något smaskigt långkok från en mer inspirerande tid i frysen. Middagen är räddad. 
  2. Har nu beställt ny mp3-spelare och fick en likadan fast med dubbelt så mycket minne till samma pris, eller gissningsvis ännu billigare än vad jag ursprungligen gav för min förra. Det här med att teknik bara blir bättre och bättre samtidigt som det blir billigare och billigare är ju för djävla bra helt enkelt. Fast jag antar att det finns en rejäl baksida i form av slav- och barnarbete i tredje världen eller nåt sånt. Hur man än vänder sig har man ju för fan röven bak.   
  3. COMPEED. Den som uppfann Compeed-plåster, och speciellt den som kom på att man skulle ha ett speciellt Hallux Valgus-Compeed-plåster, borde tilldelas Nobelpriset i medicin. Eller åtminstone geniförklaras i största allmänhet. Compeed-plåster = livskvalitet. 
  4. Rut-avdrag för fönsterputsning borde väl finnas? Ska fan i mig kolla upp detta. Till våren eller så.

Ja, men som ni ser så har jag det i genomsnitt rätt så bra.

torsdag 12 december 2013

Åh nej, musikhjälpen

Den här veckan är det Musikhjälpen på P3 och P4 och överallt, vilket innebär att jag tvingas lyssna på det när jag kör till jobbet. Lyssnar alltid på P4 annars och den här veckan trodde jag att det var min absoluta favoritradiopratarperson (Peter Sundberg på Vaken) som skulle hålla mig sällskap den där träliga stunden mellan 5.00 och cirka 5.25 när jag glider omkring i min Volvo på väg mot dagens löneslaveri. Men nehe, då var det fucking Musikhjälpen som brölade omkring i etern. Vill först klargöra att Musikhjälpen som företeelse är jättebra, förstås. Men programledarna kan ju få gå och dra något gammalt över sig, tycker jag. Det flamsas och tramsas och det får åtminstone mig att känna det som att jag har råkat hamna på någons privata fest där jag inte alls är välkommen. Och häromdagen så var det någon som hade önskat en låt med Whitney Houston, och då fick programledaren (eller om det var någon slags sidekick) för sig att han skulle sjunga duett. Allvarligt, om jag hade betalat 50 eller 100 eller 200 kronor för att få höra min favoritlåt i radion så hade jag väl fan inte önskat att någon hormonstinn och uppmärksamhetstörstande ungdomspraktikant med taskig sångröst skulle "förbättra" låten genom att waila med i de högsta tonarterna. LÄGG AV MED SÅNT DÄR.

Funderar nu stark på att erbjuda 200 spänn rakt av till Musikhjälpen om de i motprestation lovar att hålla käften i P4 mellan 5.00 och cirka 5.25. Ett annat alternativ hade ju förstås varit att stänga av radion den här veckan, eller lyssna på en skiva istället. Ett tredje att jag kidnappar Peter Sundberg och tvingar honom att åka med i min bil och prata oavbrutet varje morgon för att överrösta Musikhjälpen. Något av detta kommer eventuellt att ske inom kort. Stay tuned.

fredag 6 december 2013

The animals pt 2

Glömde en sak. Gissa vad jag såg när jag igår morse trevade mig ut i beckmörkret i arla morgonstund? Jo, i skenet av ficklampan så upptäckte jag en djävla mördarsnigel som var på rask (nåja) inmarsch i trädgården. Det där är väl ändå någonting som hör sommaren till och ingenting man ska behöva kleta ner sina fötter med när man med god marginal har passerat första advent?

Ur led är tiden. Minst sagt. Nu har stormen Sven kommit och förhoppningsvis gått också. Strömmen gick vid åtta i går kväll och när jag lämnade hemmet tolv timmar senare (tog en såkallad force majeur-sovmorgon eftersom det är så DJÄVLA obehagligt att köra i mörker + storm oavsett om man kör genom skogen, för då riskerar man att få ett träd över sig, eller ute på öppna slätten, för då riskerar man att blåsa av vägen) hade den fortfarande inte återkommit. Hoppas det ordnar sig tills ikväll för jag hade planerat tacos och Sons of Anarchy och i alla fall det senare är ju lite svårt att få till utan elektricitet. Så kom IGEN nu E-on och gör ert jobb.

torsdag 5 december 2013

The animals

Har haft förmånen att uppleva en del häftiga djurgrejer på senaste tiden. Förra helgen var jag ute i skogen rätt tidigt en morgon och fick då se två dovhjortstjurar som utkämpade en strid på liv och död. Det var mäktigt. Inte ett ljud hördes förutom det klonkande ljud som uppstod när två hornkronor kördes ihop och så stod de där och försökte knuffa undan varandra. De märkte inte mig, som stod fullt synlig tio meter därifrån, de märkte inte mina helgalna taxar som gnällde och slet i sina koppel och ville ge en egen dimension av det där med "på liv och död". Vi stod där i säkert tio minuter, sedan gav plötsligt den ena tjuren vika och tog till flykten, den andra följde efter och kvar var bara jag och de ivrigt drevskallande taxarna som jag hade att försöka lugna ner och få hem utan missöden. Det gick bra, och det var en mäktig stund.

I morse var det mer som i en Disneyfilm. Kom såsande mot entrén på jobbet och utanför, i skenet av en lampa så att det blev som belysning på en scen, skuttade två jättegulliga ungkaniner omkring och lekte. Ovanligt välnärda, på gränsen till knubbiga, så frågan är om det inte är tamkaniner på rymmen. De var dock inte så tama att de inte reagerade när DREVSKALLET drog igång. Remus skäller nästan aldrig, men när jaktinstinkten kickar in så blir det ett djävla liv på honom rent ut sagt. Tur att jobbet ligger på ett industriområde, annars hade det varit många som fått sin nattsömn spolierad. Kaninerna skuttade iväg och for ett tag mer omkring som yra höns vid staketet innan de kom på att de nog tagit sig in under grinden och försvann ut på samma ställe. Man kunde ana en viss besvikelse hos en viss tax, som nog gärna hade kunnat tänka sig att pigga upp döden med lite slakt.

Igår fångade min man en mullvad i en fälla på sitt jobb. Av någon oklar anledning tog han sedan hem den och lade den i frysen här hemma. Visserligen i medersta lådan där jag förvarar klövar till viltspår, så det var inte så att den låg öppet bland köttfärs och fiskpinnar. Men VARFÖR? "Jag tänkte om du vill stoppa upp den", var det högst häpnadsväckande svaret jag fick. Vet inte vad jag ger för intryck, men tydligen är jag en sån som verkar vilja stoppa upp döda mullvadar. Bara så ni vet, jag visste det nämligen inte själv.

måndag 2 december 2013

Läskiga skogen

Har passat juniorversionerna av The Wendels i helgen. Vi har "samsovit" som det tydligen heter nuförtiden, jag, Adrian, Oliver, Remus och Hilding. Det gick väl sisådär. Barnen och taxarna sov nog bra, jag vaknade stup i kvarten av sparkar i njurtrakten, fötter i ansiktet eller gråt-i-sömnen-efter-tappad-napp. Att försöka röra sig i denna konstellation var ungefär som att försöka trycka ner trillingnöten på guldnougatens plats i Aladdinasken. Så jag ligger väl lite back på sömnkontot kan man väl säga. Oliver vaknade, nös två gånger och sa PJOSIT MOJMOJ! Då dör man ju göllighetsdöden lite även om klockan vid detta tillfälle fortfarande skrek "svinotta".

Efter att ha varit vakna i tusen år gick vi på promenad i Läskiga Skogen. Någon här i byn måste ha ett enormt uppdämt pysselbehov, för på en cirka kilometerlång sträcka utmed en stig är det någon som dekorerar träd, stubbar, grenar osv med öga-näsa-mun, hår, skägg och så vidare, samt satt ut små hemgjorda tomtar och luciatåg. Det är lite Blair Which Project över det hela och det verkar dessutom vara en ständigt pågående process, för bara sedan jag gick där senast för några dagar sedan verkade alstren ha mångdubblats. Vi räknade, för Adrian är i räknaråldern, till 114 olika dekorationer, och då vet jag ändå att det finns fler längre fram än vad vi gick.

Det läskiga är att man aldrig ser en enda människa där. Det måste ju ändå ta en del tid att ge sig ut och klistra på ögon på trädstammar, måla ansikten på stenar, sno ihop tallris till tomtekroppar osv. Jag går där rätt ofta och möter aldrig en käft, så man undrar ju lite när allt detta sker. Känner lite att jag borde lägga in en bild, men de är i telefonen och jag hittar inte sladden, men jag har gjort en HASHTAG (håll med om att jag är FRÄN) på instagram som heter #sakermanhittariläskigaskogen, så sök där så ser ni vad jag menar.

söndag 1 december 2013

I de blindas rike är den enögde kung

Läste i DN att någon djävla tomte har stämt Stockholms stad på 22000 spänn för att denne blivit avvisad från damtoaletten och hänvisad till herrtoaletten när personen ifråga i själva verket var transsexuell och varken identifierade sig som man eller kvinna men om personen ifråga tvingades välja så valde (okej, här kommer nog premiären för mig att använda ordet) hen det kvinnliga könet.
Kan inte föreställa mig att någon med någorlunda kvinnliga attribut skulle bli avvisad från en damtoalett och istället schasas iväg till herrarnas, så jag utgår från att personen ifråga såg ut som en man. Och visst kan man se ut som en man men ändå identifiera sig som kvinna, men hur i HELVETE ska folk veta det? Och är det så DJÄVLA farligt att vara tvungen att gå på herrtoaletten då? Det finns miljontals med människor som inte ens har tillgång till rent dricksvatten, det finns miljontals människor som måste göra sina behov där de står och går och på så sätt orsakar sanitära olägenheter och sprider sjukdomar, det finns miljontals människor som lever utan de vattenburna avloppssystem som vi ser som självklarheter och som är en av grundpelarna för vår välfärd och höga levnadsstandard (som många inte tänker på, men så är det) och det finns miljontals människor som lever i samhällen där offentliga toaletter är en ofattbar lyx. Men här kommer nån djävla lättkränkt västerländsk gnällröv och känner sig diskriminerad och ska ha ersättning för det övergrepp det uppenbarligen innebär att bli anvisad till en toalett som är avsedd för det kön man inte identifierar sig själv och sin känsliga lilla personlighet med. Jag finner inte ord, och då menar jag inte precis att jag är stum av beundran. Skäms på er.


tisdag 26 november 2013

Winter is coming, nä hoppas inte.

Åkte till helvetet på jorden, a k a Biltema, efter jobbet och införskaffade en ny termometer för 69 riksdaler som ersättare för den som hängde här när vi flyttade in och som säkert hat hängt där i 20 år innan dess och som nu lite egensinnigt börjat hävda att det är flera plusgrader även om man står och huttrar som John Snow och hans vänner när de är uppe i norr i Game of Thrones.  Plötsligt blev det vinter (fast inte som när det blir "winter" i Game of Thrones). Känner dock ett visst hopp för min väder-APP påstår att mildare luft är på ingång.  Sånt vill man ju gärna tro på.

måndag 25 november 2013

Cold winter nights

I morse tittade jag slött på termometern och såg att det var 4 grader varmt. Sen kom jag ut och tyckte att det nog bet rätt bra, men tänkte att det nog berodde på att jag var nyklippt. 21 mm är behändigt och bra på alla sätt och vis, men det värmer inget vidare om man säger så.
Luften var torr, så det fanns inget att skrapa på rutorna och marken var också torr, så det var bara att fräsa iväg. Inte förrän jag körde in på jobbets parkering noterade jag att det var is på de f d vattenpölarna. Is = minusgrader. Men termometern hemma hade ju visat +4ºC? Tänkte att jag nog tittat fel och att jag nog inte sett minustecknet.

Zombietränade efter jobbet. Det var bitande kallt och isen på pölarna hade inte smält fastän solen stått på, så nog var det minusgrader alltid. Nu hade jag faktiskt varit förutseende nog att trycka ner en tunn löparjacka i min gympapåse härförleden, och den kom väl rätt så bra till pass idag om man säger så. Mina ben skiftade däremot i en härligt blåröd nyans efter 50 minuters löpträning i minusgrader plus blåst, för några långbyxor hade jag inte med mig. Men det var inte så farligt och jag frös bara lite om händerna de första 5-6 minuterna men det gick ju att dra ner jackärmarna över dom och sedan var det bara att jobba sig vidare runt Abel Township.

Kom hem och då visade termometern +5ºC fastän det var is på allt vatten som fanns i närheten. Djävla rövtermometer, det kan ju inte stämma. Gick ut och flyttade på sensorn utifall om att den råkat hamna på något ställe där det läckte ut varmluft (våra fönster är gamla), men det hade ingen betydelse. Fem plusgrader var det hur jag än bar mig åt. Antar att detta betyder att jag får införskaffa en ny termometer. Av någon anledning stör det mig sjukt mycket att jag inte vet hur varmt (kallt) det är och har varit ute idag. Som om det hade någon betydelse när jag nu ska kura ihop mig framför brasan, men jag får väl sväva i ovisshet då.  


söndag 24 november 2013

Sic transit gloria mundi

Slöar i soffan som sig bör en söndagskväll och har ett öra på Kalla Fakta som pratar om hur mycket bekämpningsmedel som används vid vinodling och hur mycket rester som finns i själva vinet (om samma halter uppmätts i dricksvatten hade det dömts ut som "otjänligt"). Känner mig just nu mycket nöjd med ett flera år gammalt beslut att endast köpa ekologiskt vin. Nu slår de i och för sig upp det som att bekämpningsmedelsrester kan orsaka värre dagen-eftersymtom som om det vore det värsta med att vinstockarna besprutas så mycket att jorden dör, men det var ju i alla fall inte min avsikt då beslutet togs utan av ren och skär omsorg om jorden och de som brukar den. Det kan man gott unna sig själv i allmänhet och moder jord i synnerhet nu när det inte längre handlar om att klura ut ekvationen "maximalt med alkohol för minimalt med pengar" och där lösningen ofta stavades Kir, Aurora eller Tirnave. Mmm...NOT SO MUCH.

Ikväll är sista avsnittet av Bron. Fasen vilken bra serie det är, det kommer att bli tomt och ödsligt nu på söndagskvällarna framöver och tyst och tråkigt i fikarummet på måndagsmorgnarna där vi stöter och blöter vem mördaren är och vad han/hon kan tänkas ha för motiv. Utan att veta har vi enats om att Lauras pappa måste ha ett finger med i spelet, men det återstår att se.
Och Saga Norén. Älskar den karaktären. Älskar även dynamiken mellan Saga och Martin. Som sagt, det kommer att bli tomt. Det blir väl en Bron 3? Hans Rosenfeldt eller vad du nu heter, sätt igång och jobba om du inte redan har gjort det. Vi är många som väntar.




Bo! Agnes!

Känner att vi måste tala lite om Så mycket bättre. Det är inget program jag är sådär stormförtjust i. Känns som att allting är väldigt regisserat och uppgjort och tillrättalagt även om själva programidén är lite kul i sig. Men  när det känns som att produktionsbolaget gör allt för att pressa fram någon sorglig ingrediens ur kvällens huvudperson så att denna sitter och bölar och de andra tittar på med vemodiga koögon och detta upprepas vecka efter vecka så blir det lite...krystat. Och sen spelar det ingen roll hur originallåtarna än misshandlas, efteråt sitter ändå originalartisten och är lite rörd och tycker att allting är helt fantastiskt. Fast tja, vad ska de säga? De kan ju inte gärna sitta och skratta och säga att det där var tamejfan det sämsta jag har hört, då skulle det väl bli finsk stämning ända in i  tv-sofforna och det duger ju inte. 

Men i alla fall. Igår var det Ulf Dagebys kväll och eftersom jag gillar Nationalteatern så hoppades jag på lite schyssta tolkningar av bra låtar. Blev nästan lite rädd när jag hörde att Bo Kasper skulle göra Mr John Carlos eftersom det är en av mina absoluta favoritlåtar. Man vet ju aldrig om det blir slakt liksom, vet inte om jag ens hade överlevt att höra om John Carlos'  tragiska öde i lättsmält jazzpop. Men jag blev glatt överraskad av en helt fantastisk tolkning, tack Bo. Fantastiskt, jag menar det verkligen.

Programmet segade vidare med Titiyo och Lill Lindfors och Ken och sen var det dags för Agnes. Nu måste jag först av allt bekänna en sak, och det är att jag inte har en susning om vem Agnes är. Vem fan är egentligen den där Agnes? brölade jag så sent som i fredags när vi var på julfest med jobbet och det var uppträde av Lasse Berghagen, Timbaktu, Brolle, Agnes, Darin, Jill Johnsson och lite annat smått och gott från den svenska kändisdjungeln. Fick väl inget direkt svar mer än att hon var snygg, och lite så har jag tänkt i tidigare avsnitt av Så mycket bättre, att hon är ju snygg och har bra röst, men hon ger mest intryck av att vara ung och inget kunna och inget veta. Ingen personlighet liksom. Och nu skulle hon ge sig på Hanna från Arlöv, som är en annan favoritlåt som ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom jag själv har jobbat på ett tvätteri i ett antal år. Tyvärr var tanterna på mitt tvätteri en bunke bittra surkärringar som inte hade en avlägsen tanke på att ställa sig upp och hålla tal på en mangel, än mindre strejka vilt för att få fläktar, utan det enda som verkligen hetsade upp dem var om någon råkat sätta sig på fel stol i fikarummet där somliga hade bestämda platser som man liksom bara förväntades känna till. På den nivån var det, så det där med att någon skulle tala med en om chefens profit och att vi som jobbar skulle hålla samman kändes väldigt avlägset. Men ändå. Här kom Agnes, 17 år (nä, jag vet inte hur gammal hon är, men hon ser ju ut att ha lämnat årskurs 9 ganska nyligen) och ska sjunga Hanna från Arlöv och inledde så smäktande att jag började titta efter skämskudde. Men sedan var det slut med det sockersöta och istället satt jag andlös med gåshud. Herre-djävlar-vad-bra. Tar tillbaks allt ont jag sagt om Agnes, vilket i och för sig inte är så mycket eftersom jag kategoriskt vägrar allt från Idol till Melodifestivalen och därför inte vet någonting om någon som är med där.

Fast nu har jag ju till och med sett henne live, i samband med det där julbordet då. Måste passa på att gnälla lite över julbordet, som var på Ankeborgs Arena. 3000 pers skulle dit och frottera sig under en och samma kväll och låta sig underhållas av diverse artister, se ovan. Och det kändes lite som att de lagt pengarna på löner istället för mat och att ordna det trevligt. Det fanns biljetter i olika prisklasser och vi hade väl nån budgetvariant, för vi fick sitta i typ pingishallen och sedan vallas upp som en skock får på läktaren för att se "showen", och däruppe fick man varken äta eller dricka. Medan de rika hade bord precis intill scenen och fick sitta där och smörja kråset och skåla med Lasse Berghagen under tiden. Och maten, åtminstone den vi fick, kändes lite som att den var gjord i hemkunskapen av klass 8B. Köttbullar som låg i rostfria plåtlådor à la skolbespisning och som simmade i stekfett, Janssons frestelse som mest av allt påminde om pommes frites som man kokat i grädde, ägghalvor som låg slarvigt uppstjälpta i stora tråg och inte ens så mycket som en liten majonnäsklick på. NJA. Gör om, gör rätt.

Dessutom tog det typ en kvart efter att vi börjat äta innan det kom någon till bordet och informerade om att om man ville så fick man byta sin öl (redan framdukad och öppnad) mot vin eller något alkoholfritt. Jag ville då byta min öl mot ett glas vin, men se det fick jag inte eftersom jag dristat mig att redan hälla upp lite i glaset eftersom jag trodde att det var det enda som fanns att dricka. Amenvadfan liksom. För det första var ölflaskorna redan öppnade när vi satte oss till bords, så det var ju inte så att det gick att spara. Sen förväntar jag mig väl lite att man som julbordsleverantör löser sånt på ett smidigt sätt så att kunden blir nöjd, men nähä, det gick alltså inte. SNÅLT, är mitt omdöme.

Ja, det var väl allt jag hade att rapportera om just för stunden. Har idag promenerat 11.5 km, bakat bröd, klippt ner mitt hår till behändiga 21 mm samt kokar nu kalops. Snart blir det ett avsnitt av Vikings också.



  

torsdag 21 november 2013

Torsdagsslummer

Torsdag. Har fullgjort mina sura plikter, det vill säga lönearbetat samt städat hemmet. Ska strax lyfta på röven och bege mig in till "city" för att gå på jazzkonsert. Eller det är vad jag betalar för, men min egen avkomma ska spela förband och det de tonerna jag är primärt intresserad av, resten kan jag nog överleva utan att höra. Någon speciell mammarabatt verkar inte finnas utan man får köa för biljett som en vanlig dödlig. Undrar om det var så här även för till exempel Bruce Springsteens morsa i början av hans karriär?

Från det ena till det andra. Igår läste jag en resultatlista från ett motionslopp, och då var det en som hade varit med som hette My Assarsson. Det låter inte så konstigt när man uttalar det högt, men när man ser det i skrift undrar man ju lite hur föräldrarna tänkte. Men de kunde kanske ingen engelska alls. Eller så är My Assarsson ett taget namn av en skitfrän person, ungefär som den där bruden i Planet Terror som får benet avkapat och bara trycker dit en k-pist som protes och lyfter på benet och mejar ner fienden utan att blinka.
Så kan det mycket väl förhålla sig.

Ja, det var väl allt för den här 25-öringen, som det hette på den gamla goda tiden när allt var som det skulle och det visades tecknad film någon halvtimma i veckan och inte 24/7 på tio kanaler samtidigt.



 





onsdag 20 november 2013

TABATA

Nu vet jag vad TABATA är. Inte en japansk tortyrmetod, men snudd på. Man gör någon högintensiv övning, till exempel svingar en skivstång upp i luften, över huvudet, bakom nacken och tillbaks till utgångspositionen i ett rasande tempo, i 20 sekunder. Sedan vilar man 10 sekunder. Sedan kör man samma grej igen i 20 sekunder, vilar 10 och håller på så tills man kört 8 st 20-sekundsintervaller. Det är en TABATA.
Sedan vilar man 1½ minut och sedan kör man något annat (eller kanske samma, men vi körde "något annat") på motsvarande sätt i 20 sekunder, 10 sekunders vila etc. Och så kör man ett antal såna TABATAS tills man är död. Typ. 20 sekunder låter ju verkligen inte mycket, det är väl ungefär så lång tid som det tar att hälla upp en kopp kaffe. Men det var asjobbigt. Kanske inte precis i början, men sen. När man kört "vandrande plankan" sju gånger och ska på den åttonde. Då är man inte kaxig, och med "man" menas i det här fallet yours truly.

Fast kul var det. Och idag har jag GRYM träningsvärk överallt. Gillar att ha träningsvärk, så det där att jag jämrar och gnäller är mest spel för gallerierna. Tror att TABATA kan komma att bli ett återkommande inslag i mitt liv faktiskt. Dock måste det stå en levande människa och skrika åt mig att komma igen för HELVETE, det duger inte med någon sumpig youtube-video. 

Däremot var det ju ett spektakel (för att citera någon i Hem till byn) att hitta dit. Sabina och jag kom från varsitt håll och hade stämt träff vid en kyrkogård på ungefär halva vägen för att samåka därifrån. Jag kom dit i god tid. Väntade en stund. Sedan ringde Sabina och undrade var jag var. Vid kyrkogården. Ja, det var hon också. Förvirring uppstod. Det är liksom inte Skogskyrkogården i Stockholm vi pratar om utan en liten kyrka i en liten by, men vi hade lyckats parkera på varsin sida av församlingshemmet och var dolda för varandra. Men men. Så åkte vi till nästa by, lokaliserade skolan och tillhörande gympasal, försökte ta oss in. Det var ytterst oklart genom vilken dörr detta skulle ske, så vi fick fråga och sedan haka på en donna ner i källaren, som skulle kunnat fungera som interiör till valfri skräckfilm. Där fanns cirka en miljon dörrar och korridorer och prång för random mördare att gömma sig bakom, och det var med nöd och näppe att vi kunde orientera oss så pass att vi efter passet kunde ställa tillbaks skivstängerna där vi hade hämtat dem 45 minuter tidigare. Sedan höll vi på att inte ens hitta ut utan en tant fick liksom dirigera oss på rätt håll. Nu är man väl för evigt stämplad som hönshjärna i de sammanhangen, men det är väl inte hela världen. Tycker faktiskt att det är en fin grej det här med att åldras, att man liksom skiter i vad folk eventuellt tycker om en. Min förebild är farmor i Downton Abbey, hon vet minsann hur allt ska vara och bryr sig inte ett smack om vad folk tycker om henne. Sån ska jag bli, tänkte jag mig.

tisdag 19 november 2013

Another one bites the dust

Breaking news: Ikväll gör vi, det vill säga jag och Sabina, ett nytt försök att träna TABATA. Förra gången blev ju Sabina sjuk och så rann det ut i den berömda sanden lite, åtminstone för mig som inte haft någon sjukdom att ta hänsyn till utan mer "inte hade lust" att åka dit ensam den allra första gången. Tänkte väl att alla andra säkert är unga, slimmade TABATA-proffs och så kommer jag där och framstår som ett oproffsigt gammalt åkerspöke. Fast det stora hindret för mig är ATT HITTA DIT. Nu snackar vi alltså inte ett glassigt gym med skyltar utan...någonting annat. Jag återkommer med rapport om jag överlever det här.

måndag 18 november 2013

Killed by death

På tal om att känna sig som en mördare så körde jag på en ungkanin på väg till jobbet i fredags. Jag gjorde faktiskt vad jag kunde för att undvika det, den satt stilla mitt på vägbanan, jag bromsade in, den rörde sig åt vänster, jag väjde åt höger, då ändrade den sig blixtsnabbt och stack åt höger, rätt in under framhjulet.
Fanns inget att göra och även om det "bara var en kanin" så kändes det ändå ganska olustigt. Var i någorlunda hormonell balans, annars hade jag säkert börjat gråta där över ratten, ackompanjerat av det rätta svaret av veckans Steg för steg på P4 (Jacques Tati).

Och på tal om det. När man åker hem på fredagarna är det inte det vanliga Efter tre på P4, utan innan har det varit Jansson & Wester, som är jätteroliga att lyssna på och något av veckans höjdpunkt, åtminstone radiomässigt. Häromfredagen när jag åkte hem trodde jag först att de höll på och larva sig med Hipp Hipp-karaktären Mike Higgins, för det lät så. Men då var det Tony Irving. Har rätt så diffusa begrepp om vem det är, men tror att han har någonting med Let's Dance att göra. Eftersom jag hellre skulle skära upp pulsådrorna med en svettig balettsko än bänka mig framför denna tvivelaktiga form av underhållning så är det kanske inte så konstigt att jag inte vet vem det är. Men i alla fall. Han malde på om sig och sitt och det kändes som att han skulle kunna prata ihjäl alla som inte tyckte exakt som han, och jag blev extremt uttråkad och dessutom irriterad. Vem är han och vem har bett honom göra radio? Ge hit Jansson & Wester för bövelen!

torsdag 14 november 2013

In darkness

Men alltså FAN vad det är mörkt och dystert nu. Ute alltså. Lite inne också. Satt precis och kollade på ett avsnitt av Sons of Anarchy. Där var det hardcore-pay back time, Jax var tvungen att välja ut en av "the Sons" som skulle dö i en hämndgrej för annars skulle...eh, värre grejer hända. Jag bara: Amen ta XXX (ingen spoiler här) då, han är ju så djäääävla tråkig ändå, det gör väl inget om han dör. 
Känner mig lite som en mördare nu kan jag väl säga.

Igår var jag ute och spårade med taxarna. Inte viltspår utan vanligt personspår. Lade först ett enormt ambitiöst spår med extemt många övergångar till olika underlag plus ett antal spårapporter till Remus och ett lite enklare spår till baby-Hilding. Gick sedan Hildings spår först för att Remus' spår skulle få längre liggtid och på så sätt bli ännu lite svårare. Och trots att vi inte sölade någonstans och ingen av hundarna hade några direkta problem eller avvek från spåren och de enda pauser vi gjorde var när jag stannade och belönade när Remus markerade apporterna (som jag så listigt hade markerat med olikfärgade snitslar för att jag skulle veta var de låg, men i mörkret är uppenbarligen alla snitslar grå så det var tur att han hittade alla på egen hand, någon hjälp av sopiga mig kunde han inte räkna med) så var det ändå svart som i en djävla säck när jag var klar, och då var klockan cirka 17.00. VAD FAN LIKNAR DETTA?

Rätt svar är: Sverige, november. Men hur kul är detta på en skala? Vet i och för sig inte om det är så värst mycket roligare någon annanstans i november, men just nu känns det som att var som helst där det inte råder Josef Fritzl-källarmörker mer än halva dygnet vore ju inte så dumt.


onsdag 13 november 2013

"Plötsligt under intervjun slår Pelles senildemens till"

Dagens demens:

Sms från Leo:
Jag har spelning på Barbacka nästa torsdag kl 19.00.

Mitt svar:
Vad kul! Hur dags?

Eh, jodåsåatt. Här är man skärpt till tusen.

tisdag 12 november 2013

Jojo-mensan

Jaha, men här händer det tydligen grejer utan att jag är medveten om det. Med ens heliga Jojo-kort alltså. För oinvigda, om jag mot förmodan skulle råka ha någon läsare utanför Skånes gränser är Jojo-kortet alltså Skånetrafikens svar på SL-kort eller motsvarande, vet ej vad det heter i andra delar av landet för där har jag inte åkt kollektivt i modern tid eller ens någonsin. Oklart varför det heter just Jojo-kort, men jag antar att tanken är att man ska se det som att det är möjligt att fara som en skottspole fram och tillbaks över hela södra Sverige och halva Danmark. Eller som en jojo då, fast jag har då aldrig hört någon uttrycka sig på det viset. Men Skottspolekort blev väl för jobbigt att säga.

Jag är väl inte den som är flitigast med att utnyttja kollektivtrafiken, det ska jag villigt erkänna. För det första så bor jag på landet och utbudet är skapligt, men ändå rätt begränsat och passar inte riktigt med mina arbetstider. Hade det funnits en buss som stannade i hyfsad närhet av jobbet hade jag ändå kunnat överväga att åka buss, för det är ju hur lökigt som helst att liksom låta sig transporteras fram istället för att köra själv, skrapa rutor, tanka, se upp för älgar och vildsvin och trafikdårar och blixthalka och allt annat som man dagligen och stundligen råkar ut för som bilist. Men som det är nu så tar det alldeles för lång tid. Att gå upp före fan själv gör det på morgonen och komma hem två timmar senare jämfört med när jag rullar omkring i The Queen of Volvo känns inte som ett rimligt alternativ, inte när de där två timmarna bara handlar om att ta sig till och från samt vänta på lokalbussar som inte är synkade. Det blir ju liksom inget vettigt av den tiden, det är ju inte som att man kan läsa eller sova under tiden.

Hur som helst. På fredag ska jag åka buss. Inte på dagen, men väl på kvällen, för då ska jag och Jenny gå på lokal och äta dyrt, dricka gott och prata skit, allt samtidigt. Helt oförenligt med att sätta sig bakom ratten efteråt, däraf bussfärden, så jag in på Skånetrafikens hemsida för att kolla busstiderna. Och då stod det med yttepyttesmå bokstäver att man skulle ta och kolla om sitt Jojo-kort var giltigt, för om det var äldre än fyra år blev det nämligen per automatik ogiltigt av någon outgrundlig anledning (ja, det stod ju inte så, men det stod heller ingen förklaring VARFÖR). Mitt Jojo-kort är hur som helst så gammalt att Jesus skulle kunnat ha fått låna det om Han hade velat ta bussen in till Jerusalem istället för att rida dit på en åsna, så det var förstås ogiltigt. Pengarna på det fick man dock behålla när man besökte någon av Skånetrafikens "serviceombud" för att skaffa ett nytt kort. JAHA. Då måste jag ta mig till ett "serviceombud" någon gång innan fredag. Trodde i min enfald att man skulle kunna fixa det på Konsum hemma i byn, men det finns tydligen gradskillnader i återförsäljarhelvetet, så vårt Konsum är bara "ombud" och inte "serviceombud" och därför kan man knappt göra ett skit där mer än att köpa ett redan laddat Jojo-kort.

Jag antar att jag ska vara glad för att jag upptäckte detta NU, och inte på fredag när jag står på bussen och vill betala med mitt urgamla och ogiltigförklarade Jojo-kort. Vet ej hur man gör när man köper biljetter längre, om man kan betala med pengar eller om begreppet "biljett" ens existerar. Det finns säkert någon app som man kan skaka fram, men orka. Känner i och för sig likadant för att baxa mig in till stan och hitta "serviceombudet" för de bygger om hela Ankeborg och det är snudd på omöjligt att ta sig fram med bil. Och buss går ju inte eftersom mitt Jojo-kort inte gäller. Moment 22, typ. KUL. Not.

När vi var i Stockholm i somras så skulle vi skaffa ett sånt där SL-kort som varade i 72 timmar. Vi fick lägga, och jag skojar inte nu, en halv dag på att gå runt till olika SL-återförsäljare för att hitta ett ställe där inte själva plastkorten var slut. Hade man redan ett kort var det inga problem, men hade man inte, och det hade man ju inte, så var det kalla handen. Och SL ska ju vara DÖDEN att ha att göra med om man bara vill spontanåka lite kollektivt, har jag hört.

Så jag har: Ett Jojo-kort som är ogiltigt. Samt ett SL-kort som också är ogiltigt men som kan vara värt sin vikt i guld om plastkortsleverantören fortsätter att vara lika sölig som den tydligen hittills varit. Har i och för sig inga direkta planer på att åka till Stockholm i rappet, men sånt vet man aldrig. Det gäller att vara beredd.



måndag 11 november 2013

With a gun in his hand

SWOOOOSSSSCCHHHH. Var det någon som lyckades fånga det där som for förbi i cirka 190 km/h och som var helgen vecka 45? Inte jag i alla fall. Sitter nu här och suktar efter mer helg som den latmask jag är. Längtar till och med efter JUL, alltså inte efter tomtar och glögg och fet mat med rätt medioker smak, utan snarare efter en längre tids obruten ledighet, med sovmorgnar men utan måsten. Helst utan sjukdom och annat elände som tycks kanta mina ledigheter (sommarsemester med magsjuka hundar och egenodlad borrelia i färskt minne), det är väl ändå inte för mycket begärt? Va? Va? VA?

Längtar däremot inte det minsta efter snö och kyla, så jag hoppas att den här långa milda hösten håller i sig till...mars eller så. Har köpt vinterdäck av märket PIRELLI för snuskigt mycket pengar, men det kan jag ta. Att jag inte får möjligheten att sladda omkring och testa deras braiga egenskaper alltså. Och det spelar ju ingen roll hur vintrarna är, fästingar och mördarsniglar verkar överleva ändå. Nu inbillar jag mig i och för sig att det var något färre mördarsniglar i år jämfört med förra året, men antalet fästingar var ju desto fler. Och måste jag välja så väljer jag mördarsniglar även om jag blir skogstokig när jag kommer på dom med att ligga och rapa av vällust i min plocksallad, men de sprider åtminstone inga (kända) sjukdomar. Och är inte fullt lika äckliga heller, även om de inte direkt kategoriseras som gosedjur.

Vi har börjat kolla på säsong 5 (tror jag det är) av Sons of Anarchy, som har legat hemma i hyllan och pockat på uppmärksamhet ett tag. Men vi hade The Walking Dead och Breaking Bad (säger alltid fel på dom, men det är något med betonigen där, de låter nästan likadant) att kolla på, plus att vi följer Vikings och Downtown Abbey och Bron. Mycket att stå i med andra ord, så Jax & Co fick vänta, men nu är vi färdiga med zombies och har avslutat en säsong av idogt meth-kokande, så igår blev det alltså dags att åter stifta bekantskap med gullgossarna i det kalifornska motorcykelgänget. Eller NJA. Om jag blev ilandspolad på en öde ö och var tvungen att välja någon av SoA-karaktärerna som sällskap för en oöverskådlig framtid så hade jag KANSKE valt Chibs, bara för han har en mysig dialekt och det kan ju vara trevligt om man nu bara skulle ha en enda person att prata med. Fast då hade han säkert visat sig vara en sån där svårmodig fan som inte säger flaska om han inte är hotad till livet, så då hade man lika gärna kunnat sitta där och sura med vem som helst av de andra töntarna.
Hur som helst, om vi lämnar tankeexperimentet med den öde ön och fokuserar på själva serien så tycker jag att det börjar bli lite tjatigt med alla dessa gäng och uppgörelser hit och dit. Mycket att hålla reda på och så plötsligt så jobbar den man trodde var en värstingskurk för FBI och det finns så många skenmanövrar och dolda agendor att hålla reda på att man blir helt matt. Men det var kanske bara för att vi hunnit glömma ett och annat sen vi såg förra säsongen i våras någon gång. Hoppas det. Dvd-boxar ska vara avkoppling, inte som något himla matteprov. Ju.






fredag 8 november 2013

I don't care if Monday's blue

Äntligen blev det fredag. Det är något nästan perverst att gå omkring och liksom haka upp sitt liv på att det ska bli helg, givet att man jobbar måndag till fredag och har lediga helger då (måste sluta använda uttrycket "givet att" eftersom min chef häromdagen påpekade att jag uttryckte mig som Fredrik Reinfeldt, vilket jag inte direkt ser som en komplimang). Tycker det är något allvarligt fel på själva systemet när vissa kan gå utan jobb i åratal medan andra håller på att jobba ihjäl sig eftersom de måste täcka upp för de tjänster som dragits in på grund av besparingar och rationaliseringar. Seriöst, börjar det inte bli ganska mossigt och förlegat med 40 timmars arbetsvecka? Det har väl aldrig funnits så mycket tidsbesparande grejer i arbets- och hemlivet som nu, ändå hinner folk knappt ens med att ta en kopp kaffe. Det känns som att det någonstans har begåtts ett fundamentalt fel.

Men nu är det som det är, och nu är det fredag och det stavas GÖTT. Ikväll ska vi äta hämtmat och titta på COPS. För den som inte känner till det är COPS den amerikanska motsvarigheten till "112 på liv och död" minus ambulans och brandkår. Och mycket värre förstås. Det börjar alltid med att någon polis råkar få syn på en bil med en trasig baklykta och så stannar de den och ber att få se körkort och frågar lite i förbigående om föraren och/eller passagerarna har något på sig eller i bilen som de inte borde ha. Och alla blånekar till allt, men sen slutar det ändå med att poliserna hittar en pistol under förarsätet eller står och halar ut crackpipor och plastpåsar med illegala substanser ur byxfickorna på tjocka amerikanska gangstas och så visar det sig att bilen var stulen och körkortet indraget och personen ifråga är efterlyst i minst sex olika delstater för diverse våldsbrott och "112 på liv och död" framstår helt plötsligt lite som ett avsnitt av Vi på Saltkråkan i jämförelse

Tja, det är väl ungefär allt vad man orkar med en fredagskväll. Det känns liksom inte ens lönt att kika i tv-tablån efter program som börjar efter 21.00, för där orkar man väl max en halvtimma innan Morfeus sveper in en i sin barmhärtighetsdimma. Ska i och för sig upp svintidigt på lördagen och träna viltspår, så det är väl lika bra att man får sin skönhetssömn.

  

torsdag 7 november 2013

Bonde söker fru

Som vanligt sitter jag som klistrad framför rutan när Bonde söker fru visas. Fast den här omgången är något av en besvikelse. Tycker det är förfärligt slätstruket och inga karaktärer som sticker ut någonstans överhuvudtagets. Än så länge inte heller någon direkt dramatik, allt bara puttrar på. Lite omdömen so far:

1. Marlene. Ja, det känns ju inte som att hon direkt har plockat russinen ur kakan. Fyra karlar varav en som spyr när han ska mocka (efter en HÄST. Hästskit luktar väl ingenting i jämförelse med vad andra djur lämnar ifrån sig), en som försover sig och obekymrat sover vidare trots att ett helt tv-team står och filmar, en som är allergisk och en som säger inte ett knäpp. Tycker dock ändå att hon ska satsa på tigaren.
2. Mikael. ZZZzzzz. Här händer inte mycket direkt. Åtminstone inte sen han skickade hem det där rivjärnet som tyckte hon kunde allt om livet på landet i allmänhet och vad han "behövde" i synnerhet, men sen inte ens kunde plocka ett ägg utan att riva ner himmel och jord för att hönan pickade åt henne. En sån där människa som bara hör sin egen (gälla) röst och vill styra och ställa med allt och liksom göra om andra människor så att de passar henne. Gillade henne INTE och skulle förmodligen kunna göra mig till ovän med henne för tid och evighet, men det var bra tv. Nu återstår tre blyga violer som inte gör mycket väsen av sig. Boring.
3. Per? Pär? Han den unge mjölkbonden. Hade jag varit 20 hade jag nog blivit lite kär i honom. Nu är jag 45 och blir inte det, men helt ärligt så är det inte mycket action på den gården heller. Han ska vara så neutral och ingen ska känna att någon annan är favoriserad och när de pratar så är det mest olika varianter av "det känns så bra att få vara här på gården". ZZZZZzzzzzzz.
4. Nils...med dubbelnamnet, nånting. NISSE. Här händer väl inte heller jättemycket, och ja, det är charmigt med dialekter och nej, man kan inte hjälpa hur man pratar, men HERREGUD vad det är osexigt med någon som på riktigt pratar som Roland i Torsk på Tallinn. Fast det verkar ju inte "hans" tjejer tycka. Man vänjer sig kanske. Eller inte. Brr.

Japp, vi får väl se hur det här utveckas. Som sagt, än är det inget som direkt imponerar.

måndag 4 november 2013

Fickorna på TV2

Om någon mot förmodan skulle undra så kör jag på med min zombielöpträning. And I'm loving it. Från början var det väl mest lite en kul grej, men nu: Så himla skönt med lite struktur. Någon som säger åt en när det är dags att springa, dags att öka, dags att sakta ner. Idag både blåste och regnade det och det var inte jättemysigt att stå  på en parkeringsplats och skala av sig till shorts och t-shirt men när jag väl började springa var det fantastiskt. Bortsett från en sak. Jag har ett antal korta löpartights i min ägo. Problemet med dom är att fickan rymmer ungefär en bilnyckel och inte så mycket mer.  Jo, min pyttelilla mp3-spelare fick också plats, och eftersom musik är ett extremt viktigt inslag i min löpträning så är det av stor betydelse. För sen jag skaffade SMARTPHONE och Spotify så krävs en något större ficka. Vägrar nämligen ha en sån där blaffa på armen. Inte nog med att det både känns som och ser ut som att man springer omkring med en djävla blodtrycksmanschett, det är så himla opraktiskt om man behöver fippla med sin lur under tiden man springer. Åtminstone klarar inte jag av det utan att stanna, lirka upp SMARTPHONEN ur sin hållare och göra vad-det-nu-är-jag-vill-göra (oftast växla mellan Spitify och zombiespringprogrammet för att höra vad som sägs). Har därför fram till nu sprungit i ett par avklippta och upplagda mjukisbyxor p g a 1. fickor och 2. stretch. Stretch är nämligen ett annat måste, hatar när det liksom tar emot när jag springer. Och det har väl funkat "sådär", men ej optmalt. De hasar ner, fladdrar och om det regnar så blir de liksom tunga och det känns på det hela taget ganska ovärdigt att löpträna i någon slags uttjänt 70-talsoutfit. Ja, men det kan väl inte bara vara jag som har önskemål om korta löparbyxor i funktionsmaterial utan fladder och med fickor? Tänkte jag helt enfaldigt och stegade rätt så självsäkert in på Intersport, Team Sportia och Stadium, i nämnd ordning. Men tji fick jag förstås. Fickor och shorts och löpning är uppenbarligen en ekvation som saknar lösning. Antingen får man nöja sig med en sån där minimal ficka i storleksordning liten tändsticksask. Eller så sladdriga fladdriga modeller i grälla neonfärger som möjligen passar till redskapsgymnastik i årskurs 7. Eller byxor i material som skulle kunna marknadsföras som kevlar, helt stumt. Eller så långbyxor, men om jag springer i långbyxor så dör jag av värmeslag så länge det är plusgrader. Nehe, då blir man hänvisad till att ha telefonen i "jackfickan". Men seriöst, om jag dör av värmeslag  av att springa i långbyxor är det väl inte så djävla sannolikt att jag spurtar omkring med en JACKA? Ett annat piggt alternativ som nämndes var "magväska". Min spontana känsla på det: LÄGG ÄGG! Lösningen blev att jag köpte långbyxor (på rea)  med fickor och nu ska min man sy om dom till löpartights åt mig.  Är mycket tacksam över att ha en sykunnig man, men allvarligt: ska man verkligen behöva slakta felfria långbyxor för att kunna ha någonstans att stoppa sin SMARTPHONE detta nådens år 2014? Va? Va? Va? PS: har skrivit detta inlägg på sagda SMARTPHONE och det verkar ju inte direkt gå att göra radbrytningar, men nu orkar jag inte pilla mer med detta ikväll. Over & out.

söndag 3 november 2013

Ha-ha-ha-handboll

Sitter med fötterna på bordet och kollar på handboll, Sverige mot Egypten. Den egyptiska målvakten är rätt kraftig, för att inte säga lönnfet. Eller stryk lönn och tänk fet, åtminstone med tanke på att det här är elitidrott. Nu springer man väl inte ihjäl sig som målis, men det ser lite kul ut med en kille med kerubkinder och plutläppar som med jämna mellanrum måste dra ner tröjan över kalaskulan under en match i Super Cup. I skrivande stund (halvtid) leder Sverige med 18-15, så uppenbarligen funkar det ändå hyfsat.

I morse regnade det så mycket att hundarna inte ville gå ut. De stod och tryckte på tröskeln i en surmulen flock när jag inbjudande slog upp ytterdörren till världen. Några minuter senare vägrade de att gå in, för det hade inneburit att de tvingats lämna sitt egenutnämnda regnskydd, en stor cypress, och blöta ner sig på de kanske tio meterna till ytterdörren. VEKT. De har inga problem med att gå långpromenader i ösregn, men vara ute i trädgården på egen hand är uppenbarligen ett öde värre än döden. Så kan det vara.


Nu är det snart dags för andra halvlek så det är väl bäst jag fokuserar.

fredag 1 november 2013

Hej NOVEMBER

Gav mig själv en ledig dag i novemberpresent och uttalade igår att mina planer för dagen var att inte så mycket som skulle passera tomtgränsen. Det löftet är redan brutet eftersom det väl skulle vara tekniskt möjligt att gå långpromenad i trädgården, men det skulle bli förfärligt enahanda att trava runt varv efter varv.
Dagen har alltså bjudit på: Sovmorgon. Långpromenad. Matlåda till lunch. Reprisen av Bonde Söker Fru. Kvar på att-göra-listan är bland annat: Läsa böcker. Lösa korsord. Laga sjukt god mat. 

Lata mig, om man ska fortsätta på temat "saker som börjar på L". Långpromenaden var visserligen en dryg mil, så jag "är i min fulla rätt" som det heter.  Hej Luther, du ska nog gå nu.

torsdag 31 oktober 2013

Tiga är guld

Nikky: Det är ju som i den där filmen "Män som pratar för mycket"...
Jag: VA?
Nikky: ..."Män som hatar kvinnor" menar jag.

Hahaha. Älskar felsägningar när ingen fattar nåt. Som den här.

Varför det tar så lång tid på apoteket

Tycker det är jättekomiskt att det senaste folk googlade på för att hamna är var
Ställer mobilen om sig själv? och Varför tar det så lång tid på apoteket?

Den första frågan är väl ganska befogad och jag undrar det själv med växande panik två gånger om året när man ska ställa om till sommar/vintertid och ska upp i ottan och har tider att passa. Svaret för egen del, noterade jag nu i helgen efter sedvanligt nojande, tycker nämligen det är sjukt pinsamt att komma vid fel tid för att man inte har koll på extremt elementära saker som hur mycket klockan är, är att min SMARTPHONE gör det, och den är ju inte på något sätt en värsting. Så för alla som har en SMARTPHONE är svaret gissningsvis: JA, det gör den.

Den andra frågan är lite svårare att besvara och jag undrar vad man har tänkt sig få för träffar när man googlar så. Apotekspersonalens svar på Flashback (eller varför inte den här polis-Facebookgruppen som kallade sig Underbetalda, Missnöjda, Förbannade (eller nåt i den stilen) som spydde rätt enfaldig galla över folk i allmänhet och politiker i synnerhet) där svenska farmaceutkåren unisont ondgör sig över sjuklingar och simulanter som tar upp deras dyrbara tid och uppmanar varandra att jobba i slow motion på ren hämd? Nja, så går det nog inte till. Anledningarna är, tror jag:

1. Apotekspersonal måste vara supernoga med allt de gör. Det går ju liksom inte riktigt för sig att någon som kommer in och har fått ett recept på penicillin går därifrån med en flaska mjällschampo. Det ska kollas och dubbelkollas och signeras, och det tycker jag är bra. Har ingen direkt nytta av rent och helt mjällfritt hår när jag ligger i galopperande lunginflammation bara för att apotekspersonalen hade bråttom till fikarasten.
2. Det har alltid tagit lång tid på apotek på grund av 1, men efter avgegleringen, när det inte längre är apoteket Apoteket allena utan Kronans Droghandel och CuraMed och MedPLUS och fan och hans gamla elaka mormor, så upplever jag att apotekspersonal har genomgått någon kollektiv säljkurs där de går in för att ge varje kund personlig service. In the name of konkurrensen får man väl förmoda, för så här var det aldrig förr. Då fick man sin Kåvepenin med på sin höjd ett avmätt: Var det bra så? Nu kan man knappt köpa en flaska hostmedicin utan att bli rekommenderad ett helt batteri av allt från skönhetsprodukter till medicin mot fotsvamp. Detta tar ännu mer tid än 1, och det tycker jag är dåligt. Har inte bett om att bli påprackad en massa tips och tricks om hur man får slemhinnorna i underlivet att dansa salsa av välbehag.
3. Folk är dumma i huvudet. Det finns så många underkategorier av idioter så att det inte går att lista dom alla, men här kommer några, och jag gillar ingen av dom:
a. Folk som misstror "när det är på data" och inte kan fatta att ett e-recept är samma sak som de där gula lapparna man fick av doktor Larsson på vårdcentralen i Knäckebrödhult anno 1952, utan måste stå och dividera om det verkligen har blivit rätt nu.
b. Folk som tycker att det är befogat att skälla ut apotekspersonalen för att de inte fått den medicin de tycker de skulle ha haft, för att läkaren inte lyssnat, för att den förra medicinen inte hjälpte, för att medicinen är dyr, för att den och den medicinen inte går på högkostnadsskyddet, för att det regnar ute.
c. Folk som inte vill ha den medicin de fått utskriven utan någon annan som de "vet" är bättre och som inte fattar att man inte kan byta medicin bara sådär hur som helst om det inte är så kallade likamedel.
d. Folk som ser sitt besök på apoteket som en möjlighet att få dra sitt livs historia i allmänhet och sin sjukdomshistoria i synnerhet.
e. Folk som tror att de vet bättre än både läkare och apotekspersonal för att de har sett alla avsnitt av Cityakuten och Skärgårdsdoktorn.
4. Slutligen: Vissa perioder är folk sjukare än annars. Typ vid skolstart och i influensatider. Då ska varenda kotte till apoteket och bunkra upp med febernedsättade och nässpray samt pricka av punkt 1-3 ovan. Gissar att apotekspersonal inte är mer överbemannade än någon annan yrkeskår i detta nådens millennium där horder av folk kan gå arbetslösa i åratal medan de som har jobb sliter häcken av sig. Däraf köer och extra väntetid, jämför mellandagsrea.

Ja, det var väl en liten sammanfattning om varför det tar så lång tid på apoteket för den som undrar. Tveka inte att fråga.

Mvh Orakel_68:a

onsdag 30 oktober 2013

Post storm

Stormen Simone (nu har äntligen massmedia bestämt sig och då får den väl heta så för att folk ska fatta vad man menar, men jag gillade stormen JUDAS bättre, namnet alltså) kom och gick och bortsett från 12 timmars strömavbrott och lite nedblåsta grenar från tallarna som står i backen i gränsen upp mot Körsbärsdalen blev vi inte speciellt hårt drabbade. Huset hann aldrig bli speciellt utkylt, pannan startade om sig själv när strömmen kom tillbaks (det är kanske så det ska vara, men vår gamla hade NEVER EVER gjort det utan istället genererat en massa panikartat meckande och svärande) och det jobbigaste jag fick göra när jag kom hem var typ att ställa om klockan på mikron. Vi hann precis kitta om kaminen innan strömmen gick och nu hade kittet härdat och jag tände en brasa, inte så mycket för att det behövdes utan mer för att det var tekniskt möjligt nu när kaminen inte längre låg nedmonterad i atomer, och det rök inte längre in. GÖTT. Ja, det var väl ungefär allt vad spännande som har hänt i mitt liv sen sist.

måndag 28 oktober 2013

It's draughty in the trenches, oh.

Nu ska det bli storm och elände. Det som känns mest oklart i dagsläget är vad den heter, Judas eller Simone? Aftonbladet kör med båda när de rapporterar om "kaos-stormen", det räcker tydligen inte bara med en vanlig djävla höststorm utan man måste lägga till ett kaosprefix för att de avtrubbade massorna ska fatta ALLVARET i detta. Tänker man kanske på Aftonbladet, vad vet jag? Är mest bekymrad över att vår kamin måste tätas och min man lyfte av ovandelen igår för att sedan konstatera att innehållet i burken med pannkitt hade härdat till sten (typ) och var helt oanvändbart. Med facit i hand skulle man kanske först kollat om kittet höll måttet och sedan börjat plocka isär kaminen, men det är ju lätt att vara efterklok. Har nu med livet eller åtminstone förståndet som insats gjort ett nedslag i Ankeborg City en regnig höstdag när det är skollov och precis har varit löning och därmed var fullt med folk som var sugna på att konsumera sig ur tristessen. Var tvungen att parkera i det nya parkeringshuset och det hade ju aldrig hänt om jag hade varit själv kan jag ju säga. Tycker parkeringshus är så SJUKT obehagliga platser att köra och vistas i och skulle nog hellre ställa bilen 5 km bort och gå än att susa in i ett sånt där djävulskt betongkomplex. Alla vet ju att det är i parkeringshus som alla mördare gömmer sig och hoppar fram och överfaller en när man minst av allt anar det, och i parkeringshuset kan ingen höra dig skrika. Men nu var det min bodyguard Stefan som körde, så dels hade jag inget val och dels gick det bra. Det är bara ensamma människor som råkar illa ut i parkeringshus. Jag skenade sedan in på Clas Ohlsson och slet åt mig de två sista tuberna pannkitt från hyllan, så det gick ändå rätt smidigt. Tyvärr, och här kommer bekymren, så ska kittet härda 24 timmar innan man får elda i kaminen, så jag hoppas verkligen inte att stormen Simone/Judas orsakar strömavbrott ikväll. Å andra sidan är det ju för årstiden helt ofattbart varmt, så det är väl inte hela världen SÅ. Och vi har ju den lilla kaminen i arbetsrummet som man visserligen får mata med ved cirka en gång i minuten (känns det som), men den har ändå en liten platta så att man kan koka vatten och så på om det skulle behövas. Och i bästa fall hinner Simone/Judas mattas av ordentligt innan den når oss här på ostkusten och då är det ju hakuna matata.

fredag 25 oktober 2013

På allmän begäran så att säga

Har fått en förfrågan (YES! Ett tecken på att någon faktiskt läser ens blogg) om vad jag köpt för stövlar. Det är såna här:


Beställde dom på Sportamore där dom lämpligt nog dessutom har "höstrea" just nu.  Nu har jag inte köpt gummistövlar på hundratals år så jag har ingen aning om ifall priset (439 spänn) är högt eller lågt, eller om "höstrean"  bara är ett sätt att få mig som konsument att tro att jag gjort världens klipp medan aktieägarna på gummistövelsfabriken skrattar hela vägen till banken.  Man blir ju fan alltid blåst på ett eller annat sätt.

SOPA!

Saker som stör mig extremt mycket just punkt nu:
1. Folk som är för lata för att källsortera. För det kan ju inte handla om något annat än ren slöhet när man bara trycker ner sin djävla FINDUS FÄRDIGMAT-låda i första bästa "papperskorg" fastän allting är tydligt uppmärkt med "Pappersförpackningar", "Plastförpackningar", "Metallförpackningar" osv. Bara att läsa. Ett barn hade klarat av det även utan att kunna läsa eftersom det till och med är BILDER på de olika behållarna. Och nu talar vi inte om barn utan om (vissa) vuxna män med ansvarsfulla jobb och rösträtt och körkort och familjer. Men att sträcka sig 50 cm i sidled för att lägga skräp på rätt ställe är uppenbarligen en övermäktig uppgift.
2. Folk som inte kan ta en tillrättavisning fastän man tar dom på bar fucking gärning när de står och trycker ner sin djävla FINDUS FÄRDIGMAT-låda i fel behållare. Utan antingen blir de sura och ska ha det till att det är man själv, i det här fallet jag, som är helt djävla dum i huvudet, eller så ska det skämtas bort, som om källsortering av sopor är någon slags dockteater som man inte behöver ta på allvar, och man själv, i det här fallet jag, är ägare av denna dockteater och inte heller någon som man behöver ta på allvar. Vad sägs om "Oj, det här visste jag inte. Det ska jag tänka på i fortsättningen". VA? VA? VA?

Mvh
Förbannad_68:a

torsdag 24 oktober 2013

Hey ho let's go

Idag är det torsdag, den nya favoritdagen. Fast idag vet jag inte riktigt. Har svårt att fokusera på det göttiga som kommer när huset är städat och man, jag, får sjunka ner i soffan och slappa som ett litet svin, idag tänker jag mer på hur djävla jobbigt och tråkigt det är att städa. Detta är en mycket dålig tanke.

Härförleden köpte jag nya gummistövlar. Har ett par med stålhätta som passar jättebra när man typ mockar, men som passar mindre bra att trava omkring i skog och mark med eftersom de är så tunga och klumpiga. I helgen regnade det ju som bekant från arla till särla och jag var även ute i skogen exakt från arla till särla. Tack vare ett mycket förnämligt regnställ blev jag inte blöt om kroppen och tack vare rätt så förnämliga Mountain Horse Groom-kängor så kunde jag trampa i pölar utan att åtminstone inledningsvis vara speciellt blöt om fötterna heller. Men även om de, kängorna, är vattentäta så har de ändå hål till skosnörena som vattnet i sinom tid börjar sippra in genom på ett oskönt sätt. Vill därför ha ett par gummistövlar utan hål annat än för att stoppa ner fötterna i, gärna fodrade, helst inte för hög modell heller. Chockade mig själv genom att beställa såna på nätet PÅ CHANS. Utan att prova först! Eftersom mina fötter är designade av Walt Disney så är det ju att be om ett stort djävla misslyckande. Så döm om min förvåning när de kom hem (eller nu låter det ju som att de själva kom traskande upp mot huset och bjöd in sig på te och smörgås) och faktiskt passade riktigt bra. Nu känns det som att lotterikvoten är fylld för ett bra tag framöver.

Åter till zzzzzzztädningen. BORING.

tisdag 22 oktober 2013

Tjo flöjt

Nehej, det blev ingen TABATA ikväll för Sabina blev sjuk och jag hade ingen lust att åka helt mol allena till ett nytt ställe. MES, jag vet. Tog en långpromenad istället, såg en iller/vessla/mård/hermelin/NÅT SÅNT (har extremt svårt att skilja på olika mårddjur) som helt ogenerat kom ut ur skogen och spang omkring och lattjade (hittar inget bättre ord, den rullade runt, grävde i lövhögar och jagade sin egen svans)  en lång stund. Tills två taxar fick syn på den och bestämde att den skulle DÖDEN DÖ. Det gjorde den inte eftersom mördarmaskinerna var kopplade,  dock fann den säkrast att masa sig utom synhåll och ner i ett dike. Tyvärr för långt bort för att bli annat än en liten suddig prick på bild. Det var alltså en gammaldags och hederlig naturupplevelse pre-Facebook/Instagram. Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.

I will survive

Började läsa boken Tyst igår, men kommer inte att läsa klart den tror jag. Introversion börjar kännas lite tjatigt och nu är jag rätt trött på att läsa sida upp och sida ner om hur förträffliga "vi" introverta är i de mest skiftande sammanhang. Istället började jag bläddra i en annan lånebok, Det viktiga eftersöket, som jag i min enfald trodde skulle handla om hur man tränar sin hund i eftersökssituationer, det vill säga viltspår. Men det var istället en bok fylld av putslustiga jaktskrönor och såna får jag ju till livs rätt ofta IRL utan att behöva läsa om dom i böcker. Så det var något av en besvikelse, men det får väl ändå räknas till i-landsproblem av stora mått.

Bläddrade jag inte i boken på biblioteket och upptäckte detta, undrar kanske vän av ordning, och svaret är nej, det gjorde jag inte. Nuförtiden är det ju bara att sitta på röven och söka i bibliotekets databas, klicka i att man vill reservera, välja bibliotek som man vill hämta på och sen får man ett mail när den har kommit och först då upptäcker man att boken kanske inte var vad man trodde. Men ändå, SÅ. DJÄVLA. FÖRTRÄFFLIGT. Älskar biblioteket.

Ikväll ska jag och Sabina träna TABATA. TABATA är någon japansk tortyrmetod, eller det är det väl kanske inte, men det låter så. Detta beror förmodligen på att min erfarenhet av japanska språket är hämtad från några random samurajfilmer samt Japansekvenserna av Kill Bill Vol 1, och i samtliga dessa alster är ju stämningen rätt så barsk. Föreställer mig att TABATA är någonting som framkallar ond bråd död, men det kanske är att ta i. Det räcker kanske med blod, svett och tårar. Återkommer med rapport om jag överlever.

måndag 21 oktober 2013

Blue Monday är en låt med New Order

Helgen bjöd på regn och viltspår i en skön förening. Eller inte så himla skön faktiskt, viltspår är alltid kul och spännande, men efter en hel dags knatande backe upp och backe ner i konstant hällregn var åtminstone inte jag speciellt entusiastisk längre. Hade gett rätt så mycket för att få ligga framför brasan och läsa deckare "just där och då" (Yngwie Malmsteen-citat) istället, men det var bara att bita ihop och härda ut. Ett plus var plusgraderna, som var tolv till antalet, så det kunde ju ha varit betydligt värre. Känner mig dock just nu rätt så mätt på syre, vatten, skog, friluftsliv och mustiga jaktskrönor så då passar det väl bra att sticka emellan med lite grå jobbvardag.

Ser just nu fram mot: brasa, böcker. Har nyligen läst boken Introvert av Linus Jonkman. Där kunde man göra ett test för att kolla om man var introvert, och det var jag i väldigt hög grad. Annars var väl boken bara sådär. Även om det trillade in en eller annan aha-upplevelse så blev det väldigt tjatigt. Men för all del, hade någon betalat mig pengar för att skriva om 437 olika tillfällen där jag föredrar att umgås med me, myself and I istället för att (med några få undantag) hänga med andra människor, mingla och vara social så hade jag ju såklart gjort det.
Sedan hatar jag när någon beskriver en grupp som jag per definition ingår, t ex 60-talister, och sedan skriver extremt generaliserande och i termer som "vi" och "oss". Hatar detta så djävla mycket, och känner reflexmässigt att jag per omgående vill ta avstånd från att vara en del av den gruppen (moget). Och eftersom Linus Jonkman skriver sida upp och sida ner om vad "vi" (introverta) tycker om ditten och datten så känner jag mig därför lite tvär och avståndstagande till hela skiten. Ska nu sätta tänderna i en bok som heter Tyst och som handlar om ungefär samma sak, fast i amerikansk tappning.  Det var 16 personer före mig i kön till utlåning av den på biblioteket, så jag är uppenbarligen inte ensam om att vilja fördjupa mig i ämnet introversion. Känner mig...trendig. Eh. Nä. Det gör jag inte.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här, men jag läser andra bloggar där folk bloggar så himla ambitiöst om vad de läst och vad de tyckt om det de läst, så jag tänkte att det ska jag nog också göra. Däraf, så att säga.

fredag 18 oktober 2013

Så länge skutan kan gå

Nehe, det blev inget Wendelsbesök eftersom de hade bränt allt krut på Andys lekland. Jag skulle nog hellre skära upp pulsådrorna med en slö tårtspade än att tillbringa mer än trettio sekunder på Andys lekland en fredagseftermiddag. Tur man inte är småbarnsförälder säger jag bara.

Står nu här med ett ton plättar, men det är inget jättebekymmer. Plättar är gott och jag ska träna viltspår hela helgen. "Lyxmatsäck" tänker jag här. Nu ska jag göra gulaschsoppa som vi ska äta ikväll till antingen Breaking Bad eller Vikings. Det är inte heller så dumt.

Friday I'm in love

Sitter här och försöker göra någon slags backup på min SMARTPHONE eftersom den tydligen är full. Trodde det var typ obegränsat med minne, men eftersom Spotify hela tiden gnäller och gnölar om att det inte finns något minne så får jag väl rensa lite i luren då. Ska samtidigt steka plättar eftersom delar av The Wendels är på ingång. Hoppas jag i alla fall. Det känns väl som en sådär lyckad kombination, som att någonting skulle kunna brännas vid eller så, men den här Samsung-synk-grejen verkar vara slöast i universum så jag hinner nog steka upp ett rejält lass innan den har hunnit kopiera upp ett antal random tagna bilder föreställandes inget särskilt.

Annars har veckan liksom bara försvunnit. I tisdags var jag på utbildning och den hölls av en amerikansk person som inför varje anförande tjöt I AM A SCIENTIST YOU KNOW, vilket var lite tröttsamt. Men sådär är det kanske i Amerika, vad vet jag? Tur man inte bor där, då hade jag blivit galen på mindre än 48 timmar.

måndag 14 oktober 2013

Vi är bäst! (Fast inte lika bra som Tjenare Kungen)

I helgen gick vi på bio och såg Lukas Moodysons nya film Vi är bäst! och, tja, vad ska man säga? Vi gav den efter moget övervägande tre repiga vinylsinglar av fem möjliga. Det är nog svårt att göra en film som slår Tjenare Kungen ifråga om att kunna blanda feelgood ända in i märgen med åttiotalsångest de luxe. Men om Vi är bäst är att skildra hur det är att vara tretton och hur...eh, lite det egentligen händer i vanligt folks liv, så lyckades Lukas Moodyson ypperligt med det. Men det blev lite segt emellanåt. Och vissa saker kändes ganska onödiga att ha med, till exempel hela den här scenen med de hittade garnnystanen och hon-som-skar-sig-i-handen-och-trodde-hon-skulle-dö-dramat. Vad tillförde det liksom? Och den här scenen när fritidsledarna skulle "visa" hur man spelade gitarr (blev jättehyllad i DN Kultur) var ju bara SÅ förutsägbar. Och jag kan inte låta bli att missunnsamt tänka att vad fan har ni att gnälla för, ni som för fan bor i Stockholm där det finns fritidsgårdar som köper in musikinstrument och låter en ha replokaler? Kom igen när ni bott på fucking landet där det enda som finns är en korvkiosk. Som stänger klockan 19.00 och det enda som händer efter det är att folk står och hänger med sina Puch Dakotas och avger ett och annat grovt målbrottsgarv som överröstar tvåtaktsmotorerna innan alla åker hem och tittar på avsnitt 194 av Dallas. Kom inte här och gnäll att det inte finns någonting att göra, ni som bott i städer, muttrade jag surt. Min man påpekade att det inte var någon som hade gnällt, och det var det väl egentligen inte heller. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är väl en barnlek att hitta likasinnade att vara tuff med om man bor i en stad jämfört med att bo på fucking landet där den sista busslinjen drogs in omkring 1979.  HM. Anar vi en viss bitterhet här?

Men i övrigt var filmen bra. Snygga miljöer och det behövs för fan filmer med tjejer som tar plats och tar för sig utan att för den sakens skull måste vara snygga och sexiga. Fast jag tror att om man är 13 år och ser den här filmen idag så fattar man nog ingenting, åtminstone inte om man tror att "hålla på med musik" är synonymt med att bli uttagen till att vara med i Idol. Men för oss "som var med" var det väl en långsam och rätt trivsam lunk nerför Memory Lane.

Om man hade flyttat filmen ett par år framåt i tiden hade det förmodligen varit lite mer action. Mer fester, mer killar, mer triangeldraman. Nu var det lite gulligt, sådär som det nog var när man var tretton (om man inte bodde på fucking landet villsäga). Man tittar på bilder och "bestämmer" vem som ska vara ihop med vem och man får inte vara intresserad av samma. Och det värsta som hände var typ, oj, var du "otrogen" med "min kille"? (Han som inte hört av sig efter den där gången när ni kramades lite för några veckor sen). Jamen det är snart glömt och det är ju ändå vi och bandet som är det viktiga. Hade detta utspelats när de var i 15-16-årsåldern så hade nog konsekvenserna blivit...eh, lite mer omfattande. Och då hade det väl hänt lite mer i den här filmen, som på det hela taget var bra, men lite lam och händelsefattig emellanåt. Fast det kanske var det som var syftet. Och Tjenare Kungen är ju som sagt redan gjord. Kan inte göras bättre eftersom det är den som är bäst.

fredag 11 oktober 2013

Evolution, revolution

Igår tjuvlyssnade jag lite på några LCHF-fanatiker som satt vid bordet intill mitt. Alltså, folk får äta precis vad de vill för mig, men JAG måste ju inte tycka att de har rätt för det. JAG tycker det känns helt osunt att vräka i sig fett som om det inte fanns någon morgondag.  Det där med att "förr fanns det minsann inga lightprodukter utan då åt ju folk riktigt smör och grädde" framförs ofta som att bara för att man gjorde någonting "förr" så är det per automatik en garanti för att det var något bättre. Okej, det fanns inga konstiga tillsatser i maten "förr". Men alla bönder "förr i tiden" levde ju inte tills de blev 90 bara för att de åt fet mat. De fick propp och slag och blev åderförkalkade och gaggiga i både parti och minut, inte alla förstås. Men rätt många. Sen tycker jag generellt att man kanske kan se över vad man äter och anpassa sig till det liv man lever. Det är kanske inte fel att minska lite på till exempel kolhydraterna och/eller fettet, för vi lever ju trots allt ett mer stillasittande liv nu än för bara 20-30 år sedan. Det här med att ha varit på gymmet i 45 minuter kan eventuellt vara lite försumbart om man tillbringar 8 timmar på röven bakom ett skrivbord och sedan ytterligare 3-4 timmar i tv-soffan och slutligen 8 timmar i sängen. Så levde man inte förr och då håller det kanske inte heller att äta "som man gjorde förr" (om man inte tillhör de där avundsvärda människorna som har en ämnesomsättning to die for, men de flesta har ju tyvärr inte det). Kolhydrater och fett är energi, och när vi pratar om energi så gäller fortfarande termodynamikens lagar och det kan man inte göra något åt.

Jamen i alla fall, igår när jag satt och tjuvlyssnade så hörde jag argumentet "människan är inte gjord för att äta spannmål helt enkelt", uttalat med en sådan tvärsäkerhet att man, jag, baxnade och man, jag, fick lust att hoppa fram som Brasse med Lattjolajbanlådan och skrika FELFELFELFELFEL. Alltså, mig veterligen så har människan odlat och ätit spannmål i sådär 10 000 år i runda slängar. Man övergick därmed från att vara jägare/samlare till att bli bofast och säga vad man vill, men rent evolutionärt, om man bara ska se till förmåga att överleva och fortplanta sig, bilda samhällen och ta över världen, så får man väl ändå betrakta det hela som rätt lyckat. Men nähä, nu var människan helt enkelt inte "gjord" för att äta spannmål längre. Jag menar, hur länge har LCHF "funnits", är det 5 år? Jämfört med 10 000 år av spannmålsodlande och -ätande.
You do the math, som man brukar säga.

Alltså, folk får äta som de vill, det bryr jag mig inte om. Och jag vet folk som tycker att de mår toppen av LCHF och då är det väl bra för dom då. Men till att därifrån skoja bort 10 000 år av mänsklig överlevnad och utveckling och anpassning och påstå att människan skulle vara mer anpassad för att äta majonnäs och bacon istället för bröd och potatis känns helt enkelt väldigt FELFELFELFELFEL. I min värld dårå.

onsdag 9 oktober 2013

Hallå bibblan, hur är läget?

I morse när jag körde till jobbet så körde det ut en bil med släp mitt framför näsan på mig. Intelligent. Lite senare höll jag på att få en hjärtinfarkt, för då låg delar av släpets innehåll utspritt över vägbanan precis på ett ställe där man kommer ut ur skogen och sikten är lite skymd. Där låg först en välfylld sopsäck som jag fick väja för. Trodde först det var en älg som låg på vägbanan, varför en älg nu skulle välja att göra det, men hjärnan tänker uppenbarligen inte rationellt under den nanosekund som den hade på sig att registrera och aktivera funktioner som "bromsa och styra undan" och såna grejer. Lite längre fram kom nästa säck. Sedan en stor presenning och slutligen ett spännband. Jag brukar använda spännband för att förankra lasten i något fast föremål, till exempel i släpet, men smaken kan vara så olika, uppenbarligen tyckte någon att det räckte att sno spännbandet runt skräpet. Lite längre fram stod bil med släp och försökte vända, så bilföraren hade väl vid det laget upptäckt att hälften av grejerna saknades, men det var ju så dags. Förmodligen var det en mördare som var ute och "skulle göra av med kroppen" och ville undanröja alla bevis. Ring Kurt Wallander.

Har för övrigt i dagarna läst en dålig deckare som hette Isvittring. Saker jag störde mig på var följande:

((( OBS! SPOILER-VARNING! )))

1. Karaktärerna. Så djävla osannolika och stereotypa. Vi har: en bufflig polis som dricker för mycket och inte är särskilt bra på det han gör och som kommer med töntiga skämt som aldrig går hem. Vi har: en kvinnlig polis som är förälskad i sin chef som hon haft en historia med i tonåren och sedan inte sett på en herrans massa år. TROLIGT att hon, när han kommer på oväntat besök en kväll och hon sitter och glor på tv iklädd sin döda mammas nattlinne (say no more) och raggsockor bara tänker "äh, han får minsann ta det som jag har det" och klampar iväg och fixar lite slafsig fika och i nästa sekund sitter de och tokhånglar som om det inte fanns någon morgondag. Vi har: En annan polis som har en fru som är bitter och alkoholiserad, inte ett vänligt ord har yttrats mellan dem på åratal men ändå är han lojal och omhändertagande. Vi har: en gubbe (den kvinnliga polisens pappa) som fått en svår stroke och hamnat på sjukhem, men som, trots att han knappt kan prata eller röra sig ändå lyckas få till en hemlig sexuell relation med en sköterska på hemmet. TROLIGT att någon normalt funtad person plötsligt skulle börja tycka att det är hett med en dreglande gubbe i blöjor. TROLIGT att någon som nyss varit ett tungt vårdfall ska lyckas jaga mördaren i rullstol med ett stämjärn som vapen.
2. Intrigen. En unge blir dödad. En kvinna försvinner "spårlöst" och återfinns mördad i en septiktank. Så småningom hittar man mördaren. Men man får liksom inget riktigt grepp om varför de här morden skedde överhuvudtaget. Inget annat motiv mer än att mördaren var "lite konstig". Jaha.
3. Att historien utspelar sig långt ut i Tjottahejti i Norrland och i den här lilla byn så finns en präst som är feminin på ett fjantigt sätt och dessutom ytterst fåfäng och tycker att det värsta med att bo i Tjottahejti i Norrland är att man inte kan få tag på rätt "produkter" för hyn, fast "det kan man ju köpa på nätet". AS IF en sån fjollpräst skulle bli mottagen med öppna armar på landsbygden i Norrland. Jo, men han blev säkert erbjuden en plats i jaktlaget på direkten, eller nä. Skulle inte tro det faktiskt.
4. Vet ej om prästen var uttalat homosexuell, det nämndes nog aldrig men det var väl meningen att man skulle tro det. Sedan fanns det en kvinnlig polisassistent som var fåfäng och spacklad och hade urringat och korta kjolar och var flirtig och hej- och hå:ig in absurdum, fast samtidigt väldigt smart, och sedan skulle det visa sig att hon var inte alls någon mansslukerska utan en lesbisk småbarnsmorsa. Ska vi göra upp med några stereotypa roller här eller vad är det frågan om?

Rekommenderar alltså inte direkt den här boken, kan jag väl säga utan att ljuga.


torsdag 3 oktober 2013

Torsdagen

Torsdagen är/har blivit något av en favoritdag. Inte med en gång, men torsdagskvällen klättrar stadigt uppåt på popularitetsskalan.
Orsaker:
1. Städdag. Det är förstås SKITTRÅKIGT medan det varar, men när det är klart...mmm. Nystädat. Bästa känslan.
2. På grund av 1. har jag bestämt att det är okej att inte göra något annat. Alltså bara hem och städa och sedan får man lata sig hur djävla mycket som helst om det är det man känner för. Idag var det exakt vad jag kände för eftersom jag haft en svinstressig dag på jobbet. Återfanns alltså i soffan iklädd PYJAMAS redan klockan 17.00 (eftersom jag slutar tidigt, inte för att jag städar så blixtsnabbt), läsandes deckare, drickandes te, eldandes i kaminen. AAAH.
3. Fredag imorgon. Fantiserar redan om all god mat jag ska laga i helgen. Fantiserar även om att min man och jag ska äta lunch ute på lördag när vi ska "till stan". Tror inte vi har varit "i stan" tillsammans på MINST ett år, om inte mer, så det är ju på tiden och värt att fira. Gillar egentligen inte att vara "i stan" speciellt mycket, men äta lunch ute med sin man känns ju lyxigt.

Nu ska jag mata hundar, släppa ut dom och sedan tror jag att jag ska ligga i sängen och lyssna på ljudet av dammsugaren. Gillar verkligen ljudet när någon annan dammsuger, tycker det är skittråkigt att dammsuga, så ljudet betyder att någon annan gör skittråkjobb och jag slipper.

Torsdagskvällar som sagt. För djävla bra grejer. 


onsdag 2 oktober 2013

JACKAN!

För alla som legat sömnlösa och undrat hur det gått med Jakten På Den Perfekta Jackan så kan jag meddela att sökandet från och med igår är över. Tog mig nämligen samman och åkte till Intersport efter jobbet, för de hade slängt ut lite reklamblad med finfina jack-erbjudanden som såg bra ut på pappret åtminstone. Visade sig dock bara vara "på pappret". Den som jag tyckte verkade bäst och var snyggast var i verkligheten för lång. Jag vill att jackan ska täcka röven, men för den skull behöver den ju inte gå ända ner till knäna så att man liksom måste inta någon slags halvhukande ställning för att ens kunna greppa blixtlåset. Det minsta man kan begära är väl ändå att man ska kunna knäppa en djävla jacka med värdigheten i behåll. Så den gick fetbort. Scannade sedan uttråkat (har mycket låg toleranströskel mot såna här bakslag, hittar jag inte vad jag vill ha så att säga per omgående så tappar jag köplusten direkt) igenom resten av jacksortimentet, men det var alltid något fel. För lång, för trång, förfulad med fuskpäls, inte min stil eller helt enkelt för tjock. Har ju redan Den Perfekta Vinterjackan, vad jag var ute efter var ju Den Perfekta Höst- och Vårjackan.

En expedit kom och skulle vara hjälpsam, men eftersom han inte kunde trolla fram fler jackor än de som redan fanns så var väl den hjälpen inte mycket att ha. "Det finns ju de där Fjällrävenjackorna också", sa han till slut och pekade mot ett ställ med jackor som jag redan hade avfärdat som för djävla dyra.  2500 kronor för en jacka! Över min döda kropp.

Sen begick jag det för mig och min plånbok mycket ödesdigra misstaget att prova en Fjällrävenjacka i alla fall. Och den satt ju som en smäck och var lagom tjock och lagom lång och hade många fickor och uppfyllde på det stora hela exakt varenda kriterium som jag hade satt upp för Den Perfekta Höst-och Vårjackan. Så jag "unnade mig". Har i hela mitt liv varit för snål för att köpa Fjällräven till mig själv, men vid 45 års ålder var det tydligen dags att lätta på lädret. Ångrar mig inte en sekund. Den här jackan kan man förmodligen ha i ytterligare 45 år.

Mvh
Nöjd_Konsument_68:a

tisdag 1 oktober 2013

Oktoberfestival

Och utan att någon riktigt fattade hur det gick till så blev det oktober. OKTOBER! Snart jul, känns det som. Jag tycker väl julen är en "sådär" högtid, men lite ledighet är förstås aldrig fel. Om jag minns det rätt var jag dock dyngförkyld både förra julledigheten och förra semestern. I år fick jag ju borrelia på semestern, så man kan ju undra vad årets jul har i beredskap ifråga om ohälsa.  Jag håller tummarna för mig själv och mitt immunförsvar. Tycker att jag är VÄRD lite götte-ledighet nu faktiskt.

Blev mycket vresig på mitt Spotify igår. Här har man nu tvingats ingå något slags slavkontrakt för att kunna lyssna på musik i sin SMARTPHONE, men jag har å andra sidan medgett att "nästan allt" finns på Spotify, och "nästan allt" är ju faktiskt väldigt bra. Alltså, inte "nästan all musik", men just att det finns så mycket. Det är ju finemang. Men igår när jag skulle ut och zombiespringa, ja då ville Spotify inte samarbeta alls, utan vägrade helt sonika att starta. AMENVADFAAAN liksom. Nu hade jag ju i och för sig mp3-spelaren med mig, men ska man behöva ha backup på ALLT? Dessutom låg den i jackan som låg i bilen, och jag hade redan kommit iväg en bit och hade tänkt fippla med Spotify medan jag gick mina 5 uppvärmningsminuter. Hade verkligen ingen lust att gå tillbaks, så jag fick istället fippla fram SR-appen och lyssna på senaste Jansson & Wester i P4, för det tråkigaste som finns är ju att lyssna på sitt eget flåsande. Har aldrig testat att springa till prat innan, men det funkade bra. Vet dock inte hur SR-appen funkar där det är taskig täckning, det gör ju inte Spotify heller men där kan man ju ha lite låtar i "offline" så att man inte måste anpassa sin löpträning efter mobilmasternas placering eller hur det nu funkar. Men min SMARTPHONE har varit tydlig med att informera att det inte är tal om att kunna lagra något genom SR-appen, för det finns inget minne ledigt. Spotify brukar också gorma om att minnet är fullt. Vet ej hur man får mer minne i telefonen och orkar inte ta reda på det heller.

Men alltså Spotify: Sluta fungera helt och hållet på det där viset är inte okej, jag upprepar, INTE OKEJ. Tack för ordet, nu ska jag gå och ta itu med oktober.



torsdag 26 september 2013

We're beautiful like diamonds in the sky

I morse spelades låten Diamonds med Rihanna på radion. Ja, gissningsvis inte bara i morse för jag tycker man hör den jämt och ständigt. Och maken till tjatig låt får man väl leta efter.  Om man fick en krona för varje gång ordet "diamond" uttalades så hade man väl kunnat säga upp sig och leva på räntan ett bra tag.
Och vad är det för meningslös text? Shine bright like a diamond upprepas cirka tusen gånger och man känner bara att JAHA?

Det här får ju Philemon Arthur and the Dungs texter att framstå som att de innehöll själva meningen med livet. Och mig veterligen sålde de inte direkt platina med sin megahit In kommer Gösta.

onsdag 25 september 2013

Burn

Funderar lite på vad det är med apotekspersonal som prompt måste behandla en som att man fått en väldigt snål tilldelning av förståndsgåvorna. Idag var jag och skulle hämta ut Citodon, som för den oinvigde är receptbelagda värktabletter.

Apotekskärring: Har du haft det här läkemedlet innan?
Jag: Ja.
Apotekskärring: Då vet du att du inte ska ta de här tabletterna ihop med andra värktabletter som innehåller paracetamol?
Jag: Ja, det vet jag.
Apotekskärring: Den här medicinen innehåller kodein...
Jag: Ja, jag vet. Alltså, jag har haft den här i flera år.
Apotekskärring (stendöv, uppenbarligen): Kodeinet kan göra att man blir torr i munnen.
Jag: Jo, jag känner till det.
Apotekskärring: Det kan även orsaka förstoppning.
Jag: Mmm...
Apotekskärring: Var det bra så? Då blir det sjuttiosex kronor att betala i kassan.

Alltså, det är väl bra att de upplyser och informerar och så. Men det känns ju lite väl daltigt att hålla på sådär, som att jag i det närmaste vore förståndshandikappad. Jag ser kanske sån ut. Killen före mig frågade om han skulle ta medicinen i samband med eller mellan måltider, vilket ju kan tyckas vara en rimlig fråga, men till honom sa de bara att det fick han läsa på bipacksedeln.

Har mycket irriterande halsbränna (har dock ingenting med ovanstående episod att göra). Jag har det inte särskilt ofta, så jag ska väl inte klaga, men grejen är att när halsbrännan väl sätter in så håller den på I DAGAR, vilket är mycket irriterande.

Det brukar hjälpa att äta popcorn, så det ska jag göra nu. Slut på extremt viktig information ur mitt spännande liv.

Winter is coming pt 2

Eftersom jag gillar framförhållning så håller jag som bäst på att förbereda mat till helgen, då vi ska ha en försenad taklagsfest/kräftskiva/whatever. Vi bestämde det här datumet för jättejättelängesen och då kunde alla. Sedan smög sig några viltspårsaktiviteter in i kalendern, och därför måste jag börja redan nu med vissa förberedelser.

Stekte fläsk- och kycklingfiléer så det stod härliga till. Det tyckte brandvarnaren också, så den började ge hals mitt i alltihop. Fick slita ut batteriet samt öppna fönstret. Nu är allt stekos utvädrat, men på fönsterbrädan står ett stort fat med stekta köttstycken och ska svalna. Ute är det 6.3 grader, så det går nog rätt snabbt. Dessvärre blev jag tvungen att placera mig själv mellan fatet och två taxar som är "lite sugna" på innehållet och vars uppfinningsrikedom när det gäller att tillskansa sig godsaker inte vet några direkta gränser. Det är riktigt kallt att sitta här och dumsurfa, så jag får väl finta bort dom på något sätt. Sen ska jag titta på säsongsstarten av Bonde söker fru.