Kanin, kanin, kanin, kanniinteslutaskjuta

Det har dykt upp en vildkanin på vår tomt. Den kommer om kvällarna, skuttar runt lite förstrött, äter gräs och vi tror att den bor bakom uthuset/växthuset. Kanske har den lyckats gräva en håla där någonstans, men jag hoppas inte det. Det är bara en ungkanin, knappt mer än en unge och den lär ju inte bli långlivad om den råkar skutta in samtidigt som någon hund skuttar ut i trädgården. Igår kväll stod Tage med baktassarna på soffbordet och framtassarna på fönsterbrädan och spanade i över en timme efter att ha fått en kort glimt av den, taggad till tusen av detta festliga inslag i vardagslunken. Misstänker att både han och Remus skulle göra processen mycket kort, medan Hilding eventuellt i första hand skulle tänka att det kanske var en ny vän. 

Har aldrig sett några vildkaniner här förut, det bor fältharar uppe i naturreservatet men kaninerna har hittills lyst med sin frånvaro. Tills nu dårå. En kanin brukar ju betyda många kaniner, men förhoppningsvis fattar de att det här är en no-go zone, åtminstone för deras egen skull. Själv tänker jag snålt på mina odlingar, det räcker ju med att man måste kämpa som ett djur för att inte mördarsniglarna ska äta upp allt som inte mössen och fåglarna mumsar i sig, ska man nu dessutom behöva dela med sig till övriga medlemmar i Fablernas Värld? JAG BARA FRÅGAR. 

Whazzuuup?

Jaha, vad händer här då? Inte mycket som inte är relaterat till jobb tyvärr. Det går ju sådär med min högst ofrivilliga roll som produktutvecklare. Varje gång jag lyckas få till det så ändras förutsättningarna, och senaste budet var att formuleringen blev för dyr och måste göras billigare. Det är ju lite som att tro att det går att köpa irländsk nötfärs och tro att den ska bli svensk ekologisk oxfilé om man bara kryddar den lite extra. MISSION IMPOSSIBLE om ni frågar mig, men jag kämpar på. Men mycket tid till annat blir det ju inte direkt. 

Jaha, men sen har det blivit lite drama i föreningslivet. Först är det en käring som tycker att det hör till att man ska fjäska för henne och liksom stryka henne medhårs för att hon ska göra en insats. Nu har jag gjort det FATALA misstaget att behandla henne som vem som helst, så nu är hon Kränkt. Aja, jag kan vara utan såna människor så det kan hon gärna fortsätta vara för min del. 

Utöver det så finns det man som hade sin storhetstid någon gång på 1970-talet, och han är missnöjd med exakt allt som görs av senare datum. Det spelar liksom ingen roll om det genererar intäkter, medlemmar, trivsel, sponsorer, you name it, allt som inte görs på samma sätt som på den tiden när han var fornstor och ung är att betrakta som direkt förkastligt och han ägnar oceaner av sin och andras tid åt att gagga om detta på ett passivt aggressivt sätt och det är ju rätt tröttsamt. Fast ändå lite fascinerande att man kan lyckas vända någonting som alla är glada över till att det egentligen är någonting dåligt? Hoppas man aldrig blir sån. Om bitterhet hade gått att mäta så hade enheten varit 1 Kjell. 

Men ja, det är bara att intala sig att den som sitter tillräckligt länge vid floden ser förr eller senare sina fiender flyta förbi. 

I övrigt så är det mycket med trädgården nu. I helgen sådde jag bland annat solrosfrön, för jag tycker solrosor är så otroligt coola och vill gärna ha en hel skog av dom, men igår noterade jag att fåglar hade krafsat upp exakt alla frön och haft kalas på dom, så nu får jag väl börja om från början. Aja, våren är ju kall och har låtit vänta på sig så det är ingen större panik som jag ser det. Funderar på att flytta in sådderna i växthuset, men förra året så var det ju mössen som hade kalas därinne, så jag vet inte om det är så bra idé faktiskt. I övrigt för jag en ojämn kamp mot kirskålen. Man måste ändå imponeras av denna växtkraft, man rensar och rensar och ändå skickar dom bara upp mer och mer grönt. Men hönsen är glada över mitt slit, de får en spann uppgrävda rötter var och varannan dag och älskar det. 

Igår grävde jag upp pioner som växer bredvid gårdsplanen och flyttade ner dom till trädgårdslandet. Dessa pioner har aldrig blommat för de växer på ett så eländigt ställe. Skotten sticker upp, jag blir jätteglad och rensar bort allt synligt ogräs varje vår men sedan glömmer jag bort dom och så slutar det med att de blir överväxta av både kirskål men framför allt av humle varje sommar. Tänkte att jag åtminstone skulle försöka ge dom en ärlig chans att växa på ett ställe där man kan fjäska lite mer för dom, men pioner ska ju samtidigt vara lite kinkiga med att flyttas så vi får väl se om dom ens överlever. 

Slutligen: Remus, tax på friarstråt, beräknas komma hem imorgon. Han har varit borta i mer än två veckor nu, så han är väldigt saknad och efterlängtad. För eventuella nytillkomna läsare (haha, as if): han är alltså utlånad för parning, det är inte som att han är ute och sår sin vildhavre på okontrollerade strövtåg i vildmarken. Ja, men det ska hur som helst bli skönt att få flocken komplett igen. Sen får man väl hålla tummarna för att det blir valpar i sommar. 

Obehaget om kvällarna

Har läst Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld, en bok som handlar om detta:

Efter att den äldsta sonen gått genom isen under en skridskotur blir inget sig likt i den lant­brukar­familj som den här romanen utspelas i. Föräldrarna hanterar sin sorg genom att vända sig till sin tro, och deras dotter Jas – som är romanens berättare – dras med i sina föräldrars grubblerier kring synd, skuld och det straff Gud tilldelat dem.

Jas har ett alldeles eget sätt att se på världen, och när hennes tankar lämnas oventilerade blir de mörka och oroande. För henne tycks det som hänt bero på att hon en gång bad till Gud att ta brodern istället för hennes kanin, när hon förstod att kaninens öde var att hamna på julbordet. Och för varje dag som går blir hennes före­ställningar om männi­skor, djur och Gud alltmer absurda.

Den här boken har blivit ENORMT hyllad av både kreti och pleti och den har fått "ett av världens mest prestigefyllda priser för översatt skönlitteratur, Booker International Prize" (som jag aldrig har hört talas om). Hade höga förväntningar, blev grymt besviken. Tyckte inte alls den var speciellt bra, den var bara mest konstig och äcklig. Allt behöver verkligen inte vara easygoing och vanilj, men man behöver ju inte heller späcka sidorna med detaljerade beskrivningar om inälvor och avföring och snorkråkor och diverse saker som stoppas i diverse kroppsöppningar som om det inte fanns någon morgondag. Den här boken får en bibel av fem möjliga. 

Till stallet istället, v 16 2021

Vi var bara fyra stycken som red i fredags, för en har en familjemedlem som har Corona, en är sjuk i någonting som inte är Corona men snarlikt, dvs typ vanlig bruksförkylning?, Mansplainern har ju time-out tills han blir vaccinerad. Så det var jag, två av dom trevliga och så Babblarpsykot. Jag var lite sen, sladdade in på parkeringen vid 15.10 och vi börjar 15.30. Babblarpsykot kom samtidigt som jag, vi hejade, konstaterade att vi var sena och sedan ilade jag iväg för man vill ju komma igång. På den tid som det tog mig att gå från parkeringen, in i stallet, till tavlan för att kolla så att jag verkligen skulle ha Köttbullen, vidare till mitt skåp, knöla in jacka, ta fram stövlar, hjälm, sporrar, skyddsväst, spö och gå till sadelkammaren för att hämta ryktgrejer - på den tiden hade Babblarpsykot bara hunnit ta sig från parkeringen och in i stallet. Hon är så OTROLIGT långsam, och är det något som provocerar mig när jag är stressad så är det långsamma människor. Vet att man kanske inte kan hjälpa hur man är, men samtidigt känner jag bara: ÖS PÅ FÖR HELVETE, hur svårt kan det vara? Men nä, Babblarpsykot måslade runt som om hon hade all tid i världen. Sen kom någon ur Inre Kretsen och började prata med henne, och då kan hon liksom inte prata och borsta samtidigt utan blir stående med ryktborsten i hand medan minuterna tickar iväg. Jag var klar 15.30, och då hade jag ändå fått fixa om med Köttbullens fårskinnsunderlägg som ska ligga närmast ryggen men som alla andra verkar tro ska ligga mellan schabraket och sadeln där den ju gör cirka noll nytta mot skav. Ja, då har Babblarpsykot varken tränsat eller satt på benskydd, men då gjorde personen från Inre Kretsen en insats så vi behövde i alla fall inte stå och vänta mer än någon minut. 

Sedan blev det hårdträning! Jobbar ju med det nya, att få upp Köttbullen på vänstertygeln och det går väl sisådär men jag tänker att det kanske måste kännas lite sämre ett tag innan det blir bättre. Men det märks att jag bara rider henne en gång per vecka nu, för det är liksom en uppförsbacke att starta i varje gång. Men det är ju bara att kämpa på. Vi jobbade mycket med övergångar och tempoväxlingar och jag minns knappt vad vi gjorde men det gick i ett och efteråt var man tämligen slut som artist. Eller nåt. 

Uppdatering

Äntligen fredag efter en helvetesvecka på jobbet. För att tala klarspråk har jag röven full och lite till, så det ska verkligen bli gött med helg. Så här är läget just punkt nu: På den gamla goda tiden när allt var som det skulle så hade vi en R&D-avdelning där det arbetade tre utvecklingsingenjörer som bland annat jobbade med produktutveckling. Sedan skulle allting centraliseras och nu sköts all produktutveckling från vårt bolag i Däääänmäääärk. På pappret alltså. I praktiken så tycker han som är produktchef i Dääääänmääääärk att ska något tillverkas i Sverige så kan gott Sverige göra grovjobbet. Sverige är i det här fallet tydligen jag. Så hade någon tomte i säljavdelningen sålt in en produkt som inte fanns, visserligen "bara" en kostnadsoptimering av en befintlig produkt, men jobbet skulle ju ändå göras och det var bara för Moder Svea att kavla upp ärmarna och sätta igång. Lade ner, kanske inte hela men ändå en rejäl bit av min själ i att ta fram en produkt som var likvärdig men billigare, och tyckte själv jag fick till ett ganska bra resultat. Men nöjd får man ju aldrig vara, utan då hette det "ja, det är bra, men nu är det global brist på polymer A, så kan du prova att ersätta en del av polymer A med polymer B? Och kanske även testa om det funkar att ersätta både polymer A och B med polymer C?" Ytterligare en del av själen hamnade i potten för utförda arbetsinsatser, men till sist hade jag fått fram en mix som var väldigt lik referensmaterialet. Responsen var då "ja, det är bra, men nu har det brunnit på ett raffinaderi som tillverkar olja så det råder global brist på processolja 1, kan du prova att ersätta delar av den med processolja 2?". Och när chefen säger hoppa så säger man tydligen inte att man hellre vill gå hem och ligga på soffan och titta på Robinson, utan man hoppar istället högt. Av frustration. Men efter många om och men så fick jag till Den Ultimata Mixen och allting var i princip klart. 

Då. Får vi besked från en annan leverantör att de inte kan leverera den utlovade mängden av harts, så nu måste vi ställa om från denna typ av harts till en annan sort. Vilket innebär att kompatibiliteten med ovan nämnda oljor och polymerer påverkas. Jamen hurra? Är lite bitter, eftersom jag SOM SAGT inte ens jobbar med produktutveckling och detta innebär såklart att mina vanliga arbetsuppgifter blir lidande men man är ju en Duktig Flicka™ ända in i kaklet. Sa jag att det ska bli skönt med helg? 

Över till något roligare: Har fått rapport från Remus, tax på friarstråt. Han har parat! Och det var enligt uppgift "en jättefin parning" (oklart hur det definieras och är inte säker på att jag vill veta) där han hade agerat som "en riktig gentleman". Blev löjligt stolt över detta, hahaha. Han ska bli kvar där över helgen  eller tills tiken går ur löp. Sen är det bara att hålla tummarna för att det blir en liten (eller helst många) Remus Junior till sommaren. 

Bredbandet har - peppar peppar - uppfört sig normalt de två senaste dagarna. Men det är klart, ska någonting hända med det så ska det väl vara på helgen när man verkligen har tid att slappa och dumsurfa och kolla på tv. Det återstår att se. I söndags var vi så bittra och trötta att vi i ren protest, oklart mot vad, betade av några avsnitt av Matador på dvd. Det är en serie som verkligen åldrats med värdighet och som fortfarande håller. MEN jag vill ju se hur det går i Robinson, och med Snöänglar. Den senare: helvete vad bra. Fast mörk. Men bra. 

Slutligen: vart tog vårvärmen vägen? Det var ju så skönt med sol och 15-16 grader grader varmt förra helgen och i början av veckan, men nu bara: 6-7 grader och ihållande snålblåst så att det känns som att vargavintern står i farstun och ville in. Att man aldrig kan få vara nöjd. 

Kampen mot Telia, en uppdatering

Jaha, igår fick jag väl ett sms från Telia där det stod att deras nätverkstekniker inte kunde hitta något fel  i vår bredbandstjänst och "när det gäller det trådlösa så kolla på wifiguiden på våran hemsida". Alltså, var det Stina från Vi på Saltkråkan som var avsändare till detta eller? Vilken vuxen människa skriver ens VÅRAN? Svarade att wifi fungerade utmärkt så länge bredbandet fungerade, vilket det alltså bara gör sporadiskt, men fick såklart inget svar på det för det var väl knappast skickat av Stina personligen utan gissningsvis genom något system. 

Hatar för övrigt alla Telias guider just nu, det finns tusen felsöknings- och självhjälpsguider som alla slutar med att man ska starta om all utrustning. Och JA, det hjälper många gånger, men också: hur många gånger är det rimligt att "stäng av, dra ur sladden, vänta 10 minuter, koppla in, starta" på en dag? 

Ringde för att påtala detta, fick prata med något tjänstvilligt väsen som skulle göra en ny felanmälan "för de fick kanske inte med all information förra gången". Fick upprepa allt jag sagt till den första personen och den andra personen skrev omständligt ner detta och utlovade att det nu skulle börja arbetas med detta och att jag skulle få återkoppling. Den som lever får väl se. Stay tuned for the spännande fortsättning. 

PS: Har även anmält mig till FIBER (och det kommer sannolikt inte att bli Telia som får leverera när det väl är på plats). Fick prata med en otroligt trevlig person som dessvärre inte kunde skynda på någonting för det är inte dom som gör själva grävet. Försökte också fresta med att vi minsann har förberett allting (när grannarna byggde nytt garage förra året och ändå skulle gräva upp uppfarten så hakade vi på där "om man skulle vilja ha fiber någon gång i framtiden", men då tänkte vi oss kanske att man skulle få välja själv och inte bli mer eller mindre tvingad av Telia p g a kass service) så att det skulle ju bara vara ett litet pyttejobb, men det hjälpte inte. Aja, försöka duger. Nu får man slå sig till ro och vänta 3-6 månader med sugig uppkoppling. TACK FÖR INGET, TELIA. 

Robinson 2021

Självklart tittar jag på årets säsong av Robinson, det är sen gammalt. Min man skrattar varje gång han går förbi och tror att deltagarna är lurade, att de trodde att de skulle få åka till Indonesien och så hamnade de i Norrland istället. Men det måste de ju ha vetat innan, vem packar annars med sig täckjacka liksom? Så här tycker jag om dom som är kvar i detta nu:

LAG SYD:

ANNICA: Henne gillar jag skarpt! Där är det ordning och reda och raka puckar och laget före jaget och hon verkar också genuint snäll och rolig. Jag hejar på Annica! 

DENNIS: Jamen kan man INTE gilla Dennis? Fast egentligen har man väl inte fått se så värst mycket av honom, men han verkar väldigt trevlig. Ödmjuk och en van skogsmänniska. Han kan nog bli en vinnare.  

JOANNA: Gillar även Joanna, tycker hon är grym. Duktig i tävlingar, rolig och gnäller inte för småsaker så att säga. Tuppa av, krampanfall, ambulansfärd - tillbaka nästa dag. Inga konstigheter där. 

ELIAS: Alltså, jag har såååå svårt för Elias, han verkar vara en riktig gnällspik och jag tycker nästan han ser lite obehaglig ut när han stirrar en i ögonen (som jag upplever det) och ler sitt bländvita leende. 

OLIVIA: Från början hade jag väldigt svårt för Olivia också, jag menar, vem har ens "VIP-bordsservitris" som en yrkestitel? "Spinkig och tanig och direkt från Stureplan, hon kommer ju inte att palla många dagar", sa jag tvärsäkert, men jag måste säga att jag har ändrat mig om Olivia. Hon är seg. Och har varit duktig i många tävlingar. Heja Olivia!

(Det framgår ganska tydligt att jag hejar på LAG SYD)

LAG NORD:

ANDREAS: Tycker han verkar vara en genuint snäll person, men ganska anonym? Kanske en sån som lite vänder kappan efter vinden? Det är lite svårt att bilda sig en uppfattning om Andreas faktiskt, men han är nog min favorit i LAG NORD. 

ANNKI: Alltså, jag hade nog skurit upp pulsådrorna med en granruska om jag hade tvingats vara i samma lag som ANNKI. Orkar ej med folk som storskrattar och är så djävla positiva hela tiden, även om det såklart är en god egenskap. Men jag får nästan gömma mig bakom en skämskudde när Annki visas i rutan. 

JOHANNA: Här är det kanske inte skämskudde, men Jag. Står. Inte. Ut. Med. unga fröken Har-Åkt-På-En-Räkmacka-Hela-Livet och hennes snusförnuftiga uttalanden. TA BORT, skriker jag när hon visas i bild. Hennes mamma hade förmodligen stora problem med amningen på grund av att hon föddes med en silversked i storleksordningen SOPPSLEV i munnen . 

LUDWIG: Här är en till som jag skriker TA BORT så fort han öppnar munnen. Står verkligen inte ut med den där asdryga, besserwisseraktiga unga herr Har-Åkt-På-En-Räkmacka-Hela-Livet-typen och hans snusförnuftiga uttalanden. TA BORT, TA BORT, TA BORT. Han blev nog överhuvudtaget inte ammad för i hans mun låg nog ett helt gross silverskedar redan när han var ett embryo. HAT!  

PAUL MICHAEL: Killen som är med för att man ska ha någon att hata, men jag tycker han är rätt oförarglig i jämförelse med mina verkliga hatobjekt Johanna och Ludwig, och det trots hans dumdryga uttalanden om att killar ska ha 30 % mer mat för att de förbränner 30 % mer energi för att böja sig ner och plocka ett blåbär. Ska bli väldigt spännande att se vad som händer nu när de andra valde att rösta ut Alexander istället för honom trots att han uttryckligen hade bett om det. 

TOVA-SOPHIA: Här är ju en till jag inte kan med, även om jag gillar henne något mer än Johanna och Ludwig. Men tycker hon verkar lite falsk och stör mig även på att hon ska visa halva röven hela tiden. Sen kan jag tycka att om man nu byter både kön och identitet och därmed också namn, kunde man inte välja NÅGOT annat namn än TOVA-SOPHIA? Va? 

(Det framgår nog ganska tydligt att jag INTE hejar på LAG NORD). Hehe. 

Ja, det var väl vad jag tycker so far. Nu ska det komma utmanare! Och Alexander ska hämnas från Gränslandet. Det här är vad jag kallar god tv-underhållning.

Till stallet istället, v 15 2021

I fredags förmiddag var det soligt och härligt, sen på eftermiddagen mulnade det och började blåsa och den planerade ridningen i paddocken flyttades in i ridhuset. Inte mig emot, jag gillar ju att rida i ridhus även om det såklart kan vara härligt att rida ute också. Men det är också dammigare om det är torrt,  tyngre om det är blött, svårare att höra vad instruktören säger om det blåser, et cetera. 

Vi red dressyr och arbetade med lösgjordheten. Minns knappt vad vi gjorde för min uppgift var bara att "få henne upp på vänstertygeln och inte ha någonting i högerhanden". Lättare sagt än gjort med Köttbullen som har en förkärlek att låsa sig i högersidan. Och även om jag rent intellektuellt förstår hur jag ska göra så säger känslan precis tvärtom. Det känns ju som att man ska jobba och kämpa med högersidan eftersom det är den som är stel, och det känns därför också helt logiskt att ge efter i vänsterhanden eftersom den är mjuk och känns eftergiven. MEN DET ÄR HELT FEL. Så i fredags hade Karin hökblick på min högertygel och så fort jag nästan bara tänkte tanken på att ha den sträckt så fick jag mig en omgång.  Det här var JÄTTESVÅRT, inte bara för att det känns bakvänt, utan också för att om man lättar på högertygeln så går Köttbullen utåtställd i högervarvet och rider man till exempel på en volt i vänstervarvet så faller hon inåt och volten blir bara mindre och mindre. Övriga hjälper skiter hon ganska mycket i, skulle jag vilja säga. Men ja. Vi kämpade på, och efter ett tag gick det riktigt bra. RIKTIGT BRA! Alltså som i att hon  riktigt självmant började söka sig framåt-nedåt. Och i galoppen så bar hon sig på ett helt annat sätt. Hennes normala är att man får driva som en galning och så fort hon får minsta tillfälle så bryter hon av och det minsta lilla man försöker forma henne så bryter hon också av. Men nu kunde vi plötsligt galoppera varv efter varv och hon höll igång riktigt fint och det fanns tendenser till form även där. SÅ HIMLA GÖTTIG KÄNSLA! Ska leva länge på den. 

Grannsamverkan mot Telia

För ett tag sen frågade vår granne om vi haft problem med internet. Det hade vi inte (då), men de hade. Vi och våra grannar är förmodligen de sista i Sverige som har bredband via ADSL, men det har alltid funkar KLOCKRENT. Telestationen ligger precis här intill, så aldrig att vi har upplevt att det går långsamt eller att nätet ligger nere eller något annat krångel. OTROLIGT DRIFTSÄKRA, har jag lovordat Telias tjänster i alla år och menat det. När det blev tal om att koppla in fiber här på gatan tyckte både vi och grannarna att det var väl onödiga pengar eftersom allting fungerade så himla KLOCKRENT, varför betala 15-20 000 för att få någonting som man redan har? tänkte vi. 

Ja, men runt påsk lade grannarnas internet av. Enligt grannarna hade Telia sagt att det var "en stor och omfattande störning". Det kanske det var, men det var ju märkligt att den inte drabbade oss, 30 meter därifrån, som rimligtvis borde ha samma ledning. Sen började vårt internet liksom att tappa gnistan. Plötsligt funkade inte wifi på mobilerna, kollade vi på tv så frös bilden, hade jag ett jobbrelaterat Teamsmöte så kunde viktiga beslut ha fattats över mitt huvud medan jag satt offline och svor. Sen gick det över, ibland av sig själv, ibland fick vi starta om routern och/eller tv-boxen. 

Sen började detta hända allt oftare. DAGLIGEN. Kände till slut att jag inte riktigt fick valuta för de ändå ganska många pengar jag betalar till Telia, så jag skulle göra en felanmälan. Har ju kört deras driftstörnings-support-självhjälpsguide cirka åttahundra gånger vid det här laget och den säger ju ändå bara att man ska starta om allt. Bad min man ringa och felanmäla för jag skulle iväg och hålla hundkurs. Kom hem och då var det något nytt att man skulle legitimera sig med bank-ID och det var bara den som stod på abonnemenget som kunde göra det. Men jag kunde sms:a TELIA till nåt nummer och sen kunde dom ringa upp. Gött, för man vill ju inte precis tillbringa en ledig lördagseftermiddag när solen skiner med att sitta i telefonkö. Sms:ade glad i hågen, fick raskt ett svar att de "tyvärr inte kunde ta emot din önskan om att bli kontaktad" utan jag fick ringa dom. JAMEN TACK FÖR INGENTING DÅ.

Ringde och kom ändå fram hyfsat snabbt och fick prata med en hyfsat trevlig person som inte alls kunde hjälpa till utan ärendet ska nu skickas vidare till en "specialist" som ska "analysera" och det ska vara klart senast onsdag.

 Nu fattar ju jag att ADSL inte är en tjänst som Telia tänker vidareutveckla, så jag hörde mig för lite vad för alternativ som stod till buds. Jo, då kunde man få (ja, det var inte direkt gratis, men ni fattar) trådlöst internet med fri surf. "Vad bra!", tänkte naiva jag och ställde sedan den i min värld helt retoriska frågan "och det funkar ihop med tv-tjänsten och så va?", för det tog jag ju för givet, men SPLASH, där kom första kallduschen för det gjorde det inte. NÄHÄ? Vad gör man då?, undrade jag. Jo, då kunde man få nåt annat trådlöst för samma pris och samma hastighet där tv ingick. Drog efter andan för att fråga vad som skilde det ena från det andra och SPLASH, där kom kalldusch nummer två, för innan jag ens hann formulera frågan kom information att "det fungerar tyvärr bara med Telias playtjänster".JAMENVADFAAAN? Frågade hur man skulle göra om man både ville ha internet och sitt vanliga tv-utbud och då är det bara fiber som gäller. Och beräknad väntetid på fiber är, enligt grannarna som redan börjat sondera den terrängen, 3-6 månader. Fick ett telefonnummer som jag kunde "ringa och kolla när det kunde kopplas in" men grannen hade fått samma telefonnummer av någon som hon hade pratat med och då var det om man ville ha Telia som leverantör, men det blir ju inte aktuellt förrän själva fibern är på plats om 3-6 månader och fortsätter det i den här stilen så lär ju inte Telia stå jättehögt upp på den listan.

Alltså fy FAN vad jag hatar sånt här. Har väl nog med (mestadels jobbrelaterade) problem som det är utan att få trilskande teknik på halsen. Det ska bara FUNGERA, och jag ska helst inte behöva bry mig överhuvudtaget. Betalar ju som sagt ändå en rätt saftig summa för dessa tjänster till Telia, då förväntar jag mig service, åtgärder, goodwill samt: LÖS DET! 

To be continued antar jag. 

Information wants to be free

På min väg till och från jobbet har det varit en hel del vägbygge de senaste åren, för man har byggt ut motorvägen så att det numera är betydligt mer motorväg än tidigare. För mig betyder det inte så mycket mer än att jag måste svänga av på en avfart som tidigare inte fanns för att komma på den gamla vägen igen, eftersom motorvägen alltså inte går hem till byn om någon mot förmodan trodde det. Det gäller dock att inte sitta och tänka på annat, för missar man avfarten så är man ute på den nya motorvägen och då får man köra några mil till nästa avfart. Det är ju en utmaning för den som är van vid att vägen hem bara innebär att sitta och slököra tills det är dags att svänga ner mot nästan-Österlen, och så ska man helt plötsligt lägga in en ny manöver i vad som sitter rätt djupt rotat i muskelminnet, men hittills (nya vägen öppnade lite innan jul) så har det gått bra, no jinx osv. 

Hur som helst. I fredags kom det upp en skylt där det stod att "väg 19 avfart xx avstängd natten 22-23/4". Men det är väl ändå djävligt dålig information om ni frågar mig. "Natten", när slutar den? Jag tycker ju det är morgon när jag kör till jobbet, men då är klockan bara 04.30 och jag vet att många inte håller med mig. Och "avstängd", innebär det att trafiken ska ledas om, eller att man helt enkelt får vända och ta en annan väg (vilket inte går eftersom det är motorväg, remember)? Kort sagt: DÅLIGT JOBBAT, TRAFIKVERKET. Tar väl en annan väg den "natten" för säkerhets skull, så jag lär väl aldrig få veta. Over & out. 

Hot news

Remus, tax med rätt att döda, fick ett såkallat skamligt förslag för ett tag sen. Hildings uppfödare mailade och frågade om de fick låna honom och låta para en av sina tikar. Remus - som kommer från en annan uppfödare eller vad man nu ska kalla det för de har bara fött upp en kull och det blev bara två valpar av det, så "kennel" låter ju storslaget -  råkar nämligen vara halvbror med Hildings mamma, och de var lite intresserade av den linjen. Jag blev ju minst sagt ELD OCH LÅGOR över detta och min mans lite lama "vi kan väl inte ha FYRA hundar..."-invändning lade jag mot mina principer* in ett veto mot (för självklart tänkte jag ju deala till mig en liten Remus JR). Sen hörde jag inget mer. Detta var typ förra sommaren och sen dess har de haft en kull valpar och jag tänkte att nähä, de ångrade sig kanske då.

MEN NU HAR DE HÖRT AV SIG IGEN! och har en löptik på gång. Så nu någon gång de närmaste dagarna ska mattes lilla prins få åka iväg på en taxversion av Paradise Hotel. Eller nåt. Nä, men de ska få bekanta sig lite med varandra innan höglöpet drar igång. Fint ändå att det inte bara är pang på. 

Så himla spännande detta! Hoppas nu på 1. att det blir (helst många) valpar och 2. minst en hane som 3. blir MIN. 

Det här är locket till en kartong som min man hade använt när han flyttade kycklingarna till uteburen. Fanns säkert någon liten doftmolekyl av detta kvar och Remus är inte blyg för att slakta emballage om man säger så. Sen blev det ett jädrans liv när han inte kom loss utan fick skrida omkring med locket på sig som en slags klädnad. Ovärdigt. 

* Mina principer i det här fallet är att om man skaffar någon form av levande varelser tillsammans med någon annan så ska man vara överens, ingen ska behöva "tjata sig till" eller "ge med sig". Har en hårresande berättelse från en i min relativa närhet som övertalade sin man att de skulle skaffa ett barn (han hade barn sedan tidigare, men inte hon) och det hotades och gjordes slut och blevs ihop och sen tyckte han på riktigt att "nu har du ju fått ett barn, då kan jag väl få köpa en Ferrari". INTE OK. 

Till stallet istället, v 14 2021

I fredags var det teori, men den här terminen har vi ju hittills haft "uppsutten teori", a k a sitsträning. Bästa Måndagsgruppen™ hade haft löshoppning hörde jag. Den typen av teori är ju avsevärt bättre än att sitta och traggla  om "hästens färger och tecken" eller annat valfritt som man lika gärna kan läsa om i sin gamla Hästen som hobby (som man såklart har kvar sedan fornstora dagar) om ni frågar mig. Upplägget var att vi skulle vara två och två och ge varandra feedback på sitsen, samt ge förslag på övningar som man kunde rida i skritt. Nu såg jag till att hamna med en av de i gruppen som jag gillar, så det var inga problem för vare sig henne eller mig, vi hade det jättetrevligt. Till skillnad från den andra gruppen där Babblarpsykot höll till, tillsammans med två andra. Nu hade de även problem med att de hade Tösen, och hon hade en dålig dag. Vi var utomhus i paddocken och det blåste rätt mycket, och hon hade lite issues med det kan man ju lugnt säga. Vad hade då jag för häst? Jo, en rätt ny häst som vi kan kalla Spanjoren, för det är en PRE, eller möjligen en PRE-korsning, som jag har för mig kom till ridskolan i somras eller nåt sånt, och som jag har förstått att många gillar. Han ser ut som en riktig sagohäst i alla fall. Rätt liten, eller om ni frågar mig, lagom storlek på häst, omkring 1.55 skulle jag tro. Rörde sig helt M-A-G-I-S-K-T, jättemjuka sköna rörelser och var så fin och mjuk i munnen (till skillnad från Köttbullen som gärna lägger sig i handen och det känns som att man har 50 kilo betong i varje hand). Fast det var lite besvärligt, för han ville gå bakom hand och han hade (såklart) en stel sida som inte var så lätt att få igenom. Men vi kämpade på med skänkelvikningar, öppna och framdelsvändningar och jag tycker nog att han blev riktigt fin. Karin (som ambulerade mellan grupperna och kom med feedback på vår feedback så att säga) tyckte att jag satt "bättre  och mer avslappnat än på Köttbullen". Något att ta med sig kanske, hehe. 

Efteråt packade vi höpåsar och grejade lite och vem dök upp då om inte Mansplainern? Av snacket som följde mellan honom och Babblarpsykot så framgick det som tidigare sagts, att han pausade ridningen tills han skulle bli vaccinerad. Men vad gör han då i stallet? Tror han på riktigt att han bara riskerar att bli smittad om han rider? Det är väl för fan 100 gånger större risk att bli smittad när man står i stallgången och babblar med folk jämfört med när man sitter till häst, OM NI FRÅGAR MIG. Men jag tycker ju Mansplainern är en mjöldryga av värsta sort, så för min del är det ju bara bra ju längre han håller sig borta. 

Commitment schommitment

Ett ord som jag uppenbarligen aldrig lär mig på engelska är: COMMITMENT. Och då har jag ändå både sett filmen och läst boken The Commitments åtskilliga gånger, men det spelar tydligen ingen roll. Jag tycker ordet ser konstigt ut och som att det alltid är ett M för mycket och ett T för lite eller tvärtom hur man än stavar. Och jag klarar uppenbarligen inte av att lära mig innebörden heller. ENGAGEMANG ska det väl översättas med, men det är som att det inte fastnar utan varje dag glor jag på detta ord och undrar vad det egentligen betyder. 

Det hade självklart inte varit något större problem om det inte vore för att jag jobbar på ett företag som har valt detta ordet för att beskriva en del av sina kärnvärden på ett kort och klämmigt sätt. Just nu håller jag på med att försöka renovera våra policys så att de ska harmoniera och knyta ihop budskapet med kärnvärdena och sånt där fluff. Det hade ju gått betydligt enklare om jag bara en gång för alla kunde få in att COMMITMENT stavas som det gör och att det betyder ENGAGEMANG.

Påsken som kom och gick, BILDSPECIAL

Påsk är min favorithögtid av många anledningar. För mig är den otroligt kravlös, vi har liksom inga  direkta påsktraditioner överhuvudtaget, vilket innebär att man kan göra lite vad man känner för istället för att hetsa och stressa och nästan vara tvungen att lägga upp ett helt OS i logistik för att kunna vara alla till lags (ja, julen, jag tittar på dig även om jag inte personligen är så drabbad av detta längre). Våren brukar vara hektisk rent jobbmässigt och då kommer påsken som en välkommen ledighet mitt i alltihop. Och så har man detta finurliga: först en fredag som känns som en lördag, följt av en lördag som känns som en söndag. Och sen när man tänker att nu är det slut på det roliga så visar det sig: 1. det var ju bara lördag, fastän det kändes som söndag och 2. den riktiga söndagen åtföljs av en ledig måndag. Det är ju nästan som magi. AAAH. 

Har haft det enormt gött. Var ju ledig även på skärtorsdagen, medan min man jobbade så påsken inleddes med egentid för yours truly. Läste i byns lokala Facebookgrupp att någon sett två vargar gå upp i skogen precis utanför byn, men jag tänkte att det nog var ett aprilskämt? Och även om det inte var det så kan ju vargarna ändå inte vara exakt överallt på en och samma gång? Tänkte jag och stövlade därför morskt upp i skogen och gick en runda med mina fyrbenta vapendragare. Mötte ingen levande varelse, men när jag kom tillbaka till människobyn så möttes jag av ett par uppjagade personer som undrade om jag inte "hade läst på telefonen". Diskuterade aprilskämtens vara eller icke vara en stund (det var tydligen inget skämt ändå, åtminstone bedyrade personen som skrivit inlägget sanningshalten i det). Hur som helst. Vi överlevde!  

Överlevare

Sen har jag mest gnott i trädgården och rensat ogräs så det har stått härliga till. Har ju en ständigt pågående och rätt ojämn kamp mot kirskålen som utan åtgärd lätt tar över allt vad köksträdgård heter på ingen tid alls. Gillar dock att rensa, så jag klagar verkligen inte. Det är enormt meditativt att sitta där och gräva efter rötter och försöka reda ut trasslet och få upp dom ur jorden utan att de går av och bildar nya små kirskålsplantor fortare innan någon hinner säga Round Up*.

10 liter rötter per kvadratmeter, cirka. 

Hönsen blir helt överlyckliga av en spann med trassliga kirskålsrötter och lite bladgrönt. Och de har fått många i helgen som gick, har fått ihop minst två spannar per dag. 

Bielefelder-kycklingarna fick också komma ut och smaka lite vårluft. De är cirka sex veckor nu. Första veckan dog tyvärr två kycklingar av sex, båda tuppar, av okänd anledning men sånt är livet. Där gick  blivande mat till spillo! Så nu har vi tre hönor och en tupp. Vi har ju redan "lite för många" hönor, så jag tänkte att jag behåller en och säljer två när de har vuxit till sig lite. 

Ute i vårsolen för första gången

Min man byggde trädäck och pergola så det stod härliga till. Det hade gissningsvis redan varit klart om han använt färdigt virke, men sånt är ju för mesar. Vi (läs: en arborist) fällde en jättestor lärk som hade börjat luta betänkligt i höstas. Av denna sågade min man upp plankor som nu ska bli trädäck. Pergolan ska byggas av stammarna från en jättestor cypress som vi fällde för ett par veckor sen. 

Just nu: inte mycket till uteplats. 

Det lär ju bli ett trädäck som ingen annan har i alla fall. Vi är inte eniga om hur högt det ska vara, min man tycker jätte-jättehögt så att man ska sitta som liksom på en kommandobrygga, medan jag tycker tvärtom. Vi var överens om att det ska vara så högt att en hund ska kunna komma in under och jaga eventuella råttor/möss/sorkar som kan tänkas vilja bygga bo där, men jag tänkte tax och han tydligen Grand Danois? Aja, det löser sig nog. 

Ut på tur, aldrig sur. 

Ja, men det var nog hela helgen det? Skogspromenader, trädgårdsarbete, mycket mat och häng i soffan och sovmorgnar och sånt där härligt. Nu är det jobbvecka igen, men kort sådan, vilket också är en del av påskens magi: man tror det är måndag och så är det plötsligt tisdag. 

* Obs: SKOJA. Skulle hellre låta hela trädgården växa igen än att använda gift.  

   

Till stallet istället, v 13 2021

I fredags var det långfredag men ridningen, den pågår ju som vanligt tack och lov. Tyvärr blev det inte riktigt "som vanligt" pga att vi hade vikarie. Jag förstår såklart att även ridlärare vill vara lediga ibland i allmänhet och kanske i synnerhet när det är långhelg, och det är väl inget större fel på Vikarien, fast jo, ibland tycker jag att hon är lite väl omogen och flamsig, vilket man såklart har rätt att vara när man är 20-ish som hon är, men...tja? Äh, jag vet inte. Vill ju inte vara som nån djävla moderatkärring som bara värderar allting i förhållande till vad man betalar, MEN. Tydligen är jag lite åt det hållet i alla fall, för jag härsknar uppenbarligen till och tycker inte riktigt att jag får valuta för mina slantar.

Minns vilken djävla CHOCK det var när jag började rida på denna ridskolan, och insåg att ridskolechefen var lika gammal som jag. Jag var då...22-23 nånting? Och hon med då såklart, men jag uppfattade henne som mycket äldre, dels för att hon hade/har ett sånt där utseende som inte direkt säger någonting om åldern, men framför allt för att hon hade/har en sån enorm pondus att man aldrig skulle drömma om att ifrågasätta någonting hon sa eller gjorde. Hon var alltså 22-23 nånting och drev en ridskola, med allt vad det innebär med personalansvar och budget och grejer. Folk som är 22-23 år idag har väl inte ens flyttat hemifrån? 

HUR SOM HELST. Vi var bara fyra stycken som dök upp. I Nya Coronagruppen är det två personer som jag gillar, en person som jag tycker är rätt jobbig för hon tjatar liksom hål i huvudet på en, två som inte tycker någonting alls om för jag känner dom inte, samt två som jag verkligen ogillar. Mansplainern är den ena, men han har ju tagit en paus nu i väntan på vaccin, och så en som jag har döpt till Babblarpsykot för hon är jättekonstig. Hon pratar också KONSTANT om allt och inget och har liksom ingen känsla för ifall någon är intresserad av det hon har att säga eller ej, och sånt orkar man ju inte med. Plus att hon har inga spärrar utan kan häva ur sig exakt vad som helst, och är dessutom av typen som liksom gör en grej av det och jag står inte ut med folk som koketterar med att de är så tokroliga och knasiga. Hon rider inte speciellt bra, det lägger jag ingen värdering i för det är ju vad det är, men hon gör en sån djävla grej av det OCKSÅ och mal på oupphörligt om sina aha-upplevelser. Hon visste inte vad vändande hjälper var, så fick hon det förklarat för sig och då var det som att hon upptäckt minst penicillinet, men hon tar det liksom ändå inte till sig och sedan dess är det ett återkommande samtalsämne, "hur var det nu man gjorde när man skulle få hästen att vända?" och det tycker jag, ursäkta mig, är lite efterblivet. Plus att jag inte tycker att tid som JAG kunde få feedback på ska gå åt till att förklara sånt som man BORDE känna till när man kommit förbi nybörjarstadiet. 

I nästan alla sammanhang finns det ju en "inre krets", och ridklubben är väl inget undantag. Det brukar vara ridskolechefen och/eller någon eller några i styrelsen och/eller några privatryttare, men är man som jag nu bara där en gång i veckan så har man inte 100 % koll på sånt. Har sedan tidigare fattat att Ridskolechefen och Vikarien är kompisar, och sedan har vi Styrelsetjejen som också är kompis med Ridskolechefen och de här umgås så att säga även privat. I fredags uppdagades det att även Babblarpsykot var en del av denna "inre krets" och när vi fyra (jag, en av de trevliga, en av de neutrala och Babblarpsykot) höll på att göra i ordning hästarna så kom Styrelsetjejen och Vikarien, och plötsligt kändes det som att man råkat hamna på någons privata fest eller något. Babblarpsykot hör till den sortens människor som inte kan göra två saker samtidigt, och hon kunde alltså inte borsta sin häst och samtidigt prata, vilket ledde till att när vi andra var klara så stod hennes häst fortfarande i bara grimman. Vikarien tog då tag i saken och fixade i ordning hästen medan vi andra gick ut och satt upp. Men man blir ju trött. Jag kan väl också stå och babbla ibland, till exempel medan man står och värmer bettet, och inse att djävlar, nu börjar vi om två minuter. Men ALDRIG att någon har behövt stå och vänta på mig för då får man väl helt enkelt lägga på ett kol. Men Babblarpsykot är en sån där självupptagen person som inte fattar att andra blir drabbade för att hon sölar. 

Ja, men i alla fall. Till ridningen. Vi skulle rida på stora utebanan, visade det sig. Hatar som bekant att rida på stora utebanan. Vi skulle rida övningen "slottet", den som är att man rider på en fyrkant och så lägger man en volt utåt i varje hörn, vilket är en jättebra övning men Köttbullen var direkt vidrig till att börja med. Fast lite var det Vikariens fel, för vi fick knappt skritta någonting innan det var dags att ta tyglarna och börja trava. Och hon - Köttbullen alltså, inte Vikarien - är sån att får man inte lite grepp om henne i skritten så är man förlorad i traven. Så hon bara segade och stod emot och var allmänt jobbig. Inte fick jag speciellt mycket hjälp heller, det är väl det som jag ogillar mest med Vikarien, man får liksom bara feedback när man rider förbi henne medan Karin ser ALLT, även om det är hästar emellan. Däremot fick Babblarpsykot jättemycket hjälp, Vikarien sa till och med att hon skulle sitta upp och visa. Men det ville inte Babblarpsykot för hon "ville lära sig rida" och så var det en lång diskussion om det som pågick medan vi andra kämpade på med vårt. Sånt stör ju också, plus att Vikarien efter många om och men satt upp och visade och förklarade medan vi andra var lämnade åt våra respektive öden. Fick lite mer ordning på Köttbullen till slut, nyckeln till framgång stavas ju som alltid ö-v-e-r-g-å-n-g-a-r. Som jag jobbade med självständigt, tack vare stora utebanan kunde jag ju göra det utan att direkt vara i vägen för någon, och det gav resultat och mot slutet av lektionen var hon riktigt fin. Och då var det ju som vanligt dags att sluta, så himla typiskt. Men det var i alla fall med en bra känsla, inte "ge mig en plats i en nybörjargrupp för det är där jag hör hemma". 

Den här veckan är det teori. Min förhoppning är att vi ska ha sitsträning på samma sätt som vi hade sist, den som lever får väl helt enkelt se. 

Små katastrofer

Har läst Små katastrofer av Sarah Vaughan. Detta är handlingen: 

Liz och Jess har varit vänner i över tio år, ända sedan de båda väntade sitt första barn och fann varandra i en mammagrupp. En sen kväll dyker Jess upp på sjukhuset där Liz arbetar som akutläkare. Jess tio månader gamla dotter har skadat huvudet, och hennes historia går inte ihop. Hur väl känner de egentligen varandra? En skarp och gripande roman om moderskap, vänskap, lojalitet och skuld.

Jag tycker det här var en bra bok. Välskriven och spännande. Kanske att det blev lite väl mycket med sidohistorien om Liz mamma, men en olycka kommer ju sällan ensam, etc. Det var också en smula rörigt avseende kronologin för ibland stod det årtal i det som skulle vara nutid och ibland gjorde det inte det. Men jag tycker nog att alla kan pallra sig iväg till bibblan och låna den. Den här boken får fyra barnskrik av fem möjliga.