Flicka, 1983

Har läst Flicka, 1983 av Linn Ullmann. Detta är handlingen:

Paris 1983. Hon är 16 år och har gått vilse i vinternatten, på en lapp har hon adressen till den trettio år äldre fotografen. Nästan fyrtio år senare, medan hennes liv och världen krackelerar, försöker den vuxna kvinnan förstå flickan som en gång var hon själv. "Flicka, 1983" är en genreöverskridande resa genom minnena, en naken och stundtals brutal berättelse om makt och maktlöshet, lust och skam, skönhet och glömska.

Ja, alltså, nä men jag vet inte riktigt. Det här är ju en bok som höjts till skyarna och okej, språket är bra, lite sprött och sorgset, vackert. Men handlingen kändes minst sagt rörig och det är svårt att hänga med i hoppen mellan då och nu, och helt ärligt vet jag tyvärr inte riktigt vad Linn Ullmann egentligen vill ha sagt med den här berättelsen. Den får två Vogue-omslag av fem möjliga.

Holly, Adam, Ruth och jag

Finns lite litterära grejer som jag (men förmodligen ingen i Svenska Akademien) har att se fram emot: 

• Stephen King har skrivit en bok som heter Holly och som ska handla om Holly Gibney, en karaktär från Mr Mercedes-sviten samt Outsidern. Man gillar ju Holly, det gör man ju verkligen. Ser så sjukt mycket fram mot detta! Enda nackdelen är att den inte ges ut förrän den 5 september. Gissa om jag kommer att hänga på låset till bokhandeln. 
• Det har kommit en ny bok i Cara Hunters serie om Adam Fawley: Mörkare än döden. Mmm. Man gillar ju Adam Fawley, det gör man ju verkligen. Ser så sjukt mycket fram mot detta! Har reserverat den på bibblan. Har köplats 10 av 3 exemplar. Enda nackdelen är att den bara har status "beställd", dvs den finns inte ens och Gud vet hur lång tid det tar innan den hamnar på något fysiskt bibliotek. Sen ska 9 långsamläsare sitta och dra på sina exemplar i tusen evigheter innan det blir min tur. 
• Det har kommit en ny bok i Elly Griffiths serie om Ruth Halloway: Det låsta rummet. Mmm. Man gillar ju Ruth Halloway, det gör man ju verkligen. Och Nelson och Judy och Cathbad och alla de andra HELMYSIGA karaktärerna. Ser så sjukt mycket fram mot detta! Har reserverat den på bibblan. Har köplats 39 av 13 exemplar. Men den finns åtminstone i systemet. 

Om någon undrar varför jag ska "hänga på låset" när det gäller Holly men inte Adam och Ruth så beror det på att vissa böcker vill jag bara äga, och det helst i samma sekund som de lämnar tryckeriet. Och till den kategorin hör Stephen Kings verk (orkar inte tänka på att Stephen King är närmare 80 år och att det inom en inte alltför oöverskådlig framtid kommer att komma en tid när han inte levererar längre), inte för att det handlar om förstaupplagor och såna grejer, sånt bryr jag mig inte om. Jag vill helt enkelt bara HA. Jag vill även äga böckerna om Adam och Ruth, men där är habegäret inte lika starkt så där lånar jag på bibblan och sedan väntar med att köpa tills de kommer i pocket. 

Vissa är i farten, andra inte

 Här kommer lite nyheter. 

Till stallet istället, v 5 2023, pt 1

Kändes som att det var evigheter sen man red på en måndag? Förra veckan var det ju teori, veckan innan dess blev inställd p g a sjukdom och veckan innan dess fick jag ju avboka p g a var tvungen att åka till Danmark på jobb. 

Det är ju lite rörigt på ridskolan nu. Vi ska ha ridlärare L, men hon börjar inte förrän i mars. Fast igår gästspelade hon ändå som vår instruktör, men så ska vi ha någon annan i februari. Aja, det blir säkert bra. Vi ska väl inte hoppa idag väl? funderade vi i stallgången, men det skulle vi, visade det sig. Fick i alla fall ha Köttbullen, hurra. Nu kanske det är slut med att behöva skumpa runt på jättelika halvblod på måndagarna, hehe. Dessutom hade de äntligen rakat hennes ben, så nu kanske hon slipper snubbla fram som ett irländskt fyllo. 

Övningen var först att rida serpentin med travbommar på medellinjen och sedan var det en övning med två kryss (det senare byggdes sedan om till en oxer "för den som ville", dvs inte för mig, haha) där man skulle komma in i trav och sedan galoppera och fokusera på att ha lite tryck i galoppen till nästa. Gick rätt så bra faktiskt! Köttbullen är ju rätt så okomplicerad och så länge det inte är högt (och det är det ju inte när jag är inblandad) eller några konstiga svängar så hoppar hon det mesta man styr på. Sedan avslutade vi med att trava över bommar i serpentin igen. Sen hade vi ett fasligt schå med att släpa ut alla bommar. Många var dom och bly vägde dom. Alla som håller på med agility och gnäller över att det är jobbigt att bära hinder borde skämmas ögonen ur sig, alternativt vara funktionär på en hopptävling för hästar för att få lite perspektiv på vad som är jobbigt. 

Lille P:s ägare hörde av sig, nu ska hon börja rida honom ett par dagar i veckan så vi kom överens om att jag ska dra ner från tre till två dagar så han ändå får några vilodagar varje vecka. Ska ha honom tisdagar och söndagar, ändå inte så dumt att ha fredagen "ledig" även om det samtidigt är det bästa sättet att inleda helgen på. Då kanske jag kan vara med på drop in-ridningen, tänkte listiga jag direkt, men fick hejda mig igen. Drop in-ridningen var ju INNAN jag började rida på torsdagarna, för att jag ville rida två gånger i veckan men inte vara uppbunden två dagar i veckan (som jag sa innan jag slutade hålla hundkurser och på så sätt fick ett ton extra fritid att förvalta). Sen var det ju lite rörigt med drop in-ridningen då instruktören som skulle ha den slutade, och i det tomrummet fick jag ju plats i dressyrgruppen (samt började rida Lille P, så där försvann mycket av det där tonnet extra fritid). Och visst, jag omger mig inte med några stora utgifter i övrigt, men det är ju inte direkt GRATIS att rida på ridskola två gånger i veckan om någon nu trodde det. Så det blir ingen drop in-ridning på mina numera "lediga" fredagar, med reservation för någon gång då och då kanske...haha. 

Sista veckan med jäveljanuari

Tyckte helgen försvann i en grisblinkning, precis som vanligt. Gick ut med hundarna i lördags förmiddag, precis som vanligt, hade tänkt gå en runda där man först går på gammal banvall, sedan genom en skog och via en grusväg upp till en grannby. Där får man sedan gå på landsvägen ett par kilometer innan man kan vika av in i en härlig bokskog som tar en tillbaks hem igen. I den skogen har jag inte kunnat gå med reda sedan i slutet av november tror jag, för dom har hållit på och avverkat och det har legat en massa träd och ris tvärsöver stigar och småvägar, men nu måste dom väl ändå ha hunnit röja? tänkte jag sturskt och byggde hela min teori på att det faktiskt gått ett par månader plus att en sån där grön vagn som skogsarbetare brukar bo i (jag vet inte vad det heter, det är ju ingen husvagn i ordets rätta bemärkelse, när vi var små kallade vi dom för huspåhjul) som stått på ett ställe rätt länge inte stod kvar längre. Hade tänkt vika av på en liten väg som går genom granskog där de inte avverkar, men där var det jakt så det gick inte. Lommade vidare längs med landsvägen och vek in på en annan skogsväg, men där hade de kört så himla mycket med traktor och sedan hade traktorspåren frusit, så det var inte speciellt behagligt att gå där. Kom sedan fram till motionsspåret som går utanför byn och gled in på det, övertygad om att nu måste dom väl ändå hunnit röja? och passerade ställen som tidigare varit blockerade av nersågade träd men som nu var fria för passage som stärkte min teori. Fast sen kom jag tyvärr fram till det ställe där arbetslusten tagit slut och jag möttes av ett BERG av träd och grenar, så jag fick vända och gå tillbaks för det var helt omöjligt att passera eller ens gå runt. Sånt gör mig på så ORIMLIGT dåligt humör, dessutom hade jag redan gått 12 km och var lite trött på att snubbla fram (och tillbaka) i frusna traktorspår. Utöver det var hundarna i total osynk, vilket inte heller piggade upp. Oftast faller de in i någon slags lunk, men kanske en promenad av 100 så är det som att de aldrig har gått i koppel förut. De stretar och far hit och dit, alternativt går precis framför fötterna på mig så man håller på att snubbla över dom, samt trasslar in sig i kopplen och är allmänt jobbiga. 

Kom i alla fall hem till slut, åt lunch och tittade i kapp på Sveriges Mästerkock. Sen kollade vi på V65 eftersom vi hade dragit iväg varsin Harry Boy. Hade fem rätt! Men då blev det ingen utdelning på fem rätt den veckan, så det var ju inte mycket att glädjas åt. 

Igår var det promenad med tack och lov lite mer synkade hundar, sedan åkte jag och red Lille P och därefter var det världscup i hoppning och handboll där det inte gick bra för några svenskar och sedan låg jag på soffan och läste resten av tiden. Och sedan tog helgen bara slut. Nu väntar en arbetsvecka som heter duga, men det är i alla fall bara två dagar kvar av jäveljanuari. Och det är plusgrader. Mycket att glädjas åt faktiskt. 

Lille P vecka 4

I tisdags var Lille P a little pain in the ass att fånga i hagen. Hagen är stor och naturligtvis stod de längst ner och då är det som att han är extra motvillig. Det blev inte bättre av att det red förbi någon på vägen bredvid hagen, vilket såklart satte sprätt på ALLA hästarna (Lille P går ihop med ett äldre halvblodssto och i hagen bredvid går det två nordsvenska ston). Måste ändå säga att han rör sig snyggt, även om det är irriterande när han rör sig FRÅN mig, hehe. Sen när jag till slut fått tag på honom red den här personen förbi igen. Och IGEN! Vad är det för kul med att rida fram och tillbaks på en landsväg frågar jag mig, men det fanns förmodligen något syfte med det. Hon bad i alla fall om ursäkt för det såg ju ut som att Lille P varit svår att fånga pga att han hellre ville springa efter den förbipasserande hästen, men så var det ju inte (vilket jag såklart förklarade, artig som jag är). Intresserad av att följa med mig var han INTE, han provade flera gånger med att bara tvärstanna och stå där och tjura. Men ja, till sist fick jag i alla fall in honom. Ridningen gick okej, han blev lite spänd ibland och STARK i galoppen. 

På fredagen var han något mer medgörlig att fånga, men kände sig väl ändå tvungen att dra några varv och se sur ut först. Hans ägare skulle rida sitt gamla sto som haft föl och därför inte är riden på nästan ett år, så det var första gången vi hade sällskap på ridbanan. Men det gick bra, han brydde sig inte så mycket. De går ju i samma hage så det kan ju inte vara så mycket att hetsa upp sig över, kan man ju tycka men sånt vet man ju aldrig. Jobbade ganska länge i skritt p g a ville inte börja trava när stoet var på banan eftersom hon är rätt het. Vet inte om det var på grund av det eller om det bara var en sån dag (det var förvisso såkallat knäpphästväder med hög och klar luft), men han var otroligt stark och springig i traven. Jobbade som på en stor åttvolt, fast mer som att vända snett igenom än att ha en öppen del på volten, och där gick det undan på diagonalerna, djävlar vad han älgade på. Fick hålla på med det ett bra tag innan han lugnade ner sig och blev lite mer balanserad. Galopperade inte p g a det, och ändå var han helt svettig efteråt. 

Igår var han a. LÄTT att fånga (berodde kanske på att han stod ganska nära grinden, kanske känner han inte frihetens vingar växa ut på samma sätt då som när han är långt nere i hagen?), b. SNÄLL i stallet (han är ju en surmule som inte gillar att bli ryktad och pysslad med något vidare och man får passa sig så man inte får ett tjuvnyp), c. HÄRLIG att rida. Jobbade med mycket volter och vändningar i skritt och trav och han blev riktigt lösgjord och fin, började tugga på bettet och sökte sig framåt-neråt. Härligt! Man får dock passa sig för hur mycket eftergift man ger, för han är verkligen inte blyg för att köra ner huvudet om han får för mycket tygel att förfoga över, hahaha. Köttbullen gör ju likadant, men Lille P är tusen gånger starkare. Men det kändes generellt väldigt BRA. Hade tänkt galoppera eftersom jag inte gjorde det i fredags, men ville sluta i en känsla av att det kändes just BRA och balanserat och innan han blev för trött, så det blev ingen galopp igår heller. Får ta tag i det i veckan som kommer. 

Brännaren

Har läst Brännaren av M.W. Craven. Detta är handlingen:

En seriemördare bränner människor levande vid de förhistoriska stencirklarna i Storbritanniens Lake District. Han lämnar inga ledtrådar efter sig, och polisen är hjälplös.
När hans namn hittas inristat i de förbrända resterna av det tredje offret tas den avstängde kommissarie Washington Poe tillbaka i tjänsten och kastas in i en utredning som han inte vill ha något med att göra. Han paras motvilligt ihop med den lysande men socialt tafatta civila utredaren Tilly Bradshaw och det omaka paret upptäcker ett spår som enbart var menat för Poe.
I takt med att antalet offer ökar börjar Washington Poe inse att mycket mer står på spel för honom personligen i fallet än vad han kunnat föreställa sig...

Tjaa? Är lite kluven, bitvis var det en rätt spännande berättelse, bitvis rätt rörig och mot slutet lite förutsägbar. Karaktärerna var rätt stereotypa: den manlige begåvade och mycket pragmatiske Hjälten som ständigt bryter mot alla regler (och därför når strålande resultat), den smarta men ack-så-reglementsenliga kvinnliga kommissarien som fungerar lite som en bromskloss (plus såklart en hel hög med Högre Byråkratiska Chefer som bryr sig mer om karriären än att lösa fallet och därför måste kringgås av Manliga Hjälten och som sätter Kvinnliga Chefen i klistret för hon förstår ju att utan Manlige Hjälten så kommer mördaren aldrig att åka fast), och så någon som verkade försöka porträtteras som en i mina ögon rätt misslyckad kombination av Saga Norén (Länskrim, Malmö) och Holly Gibney (Mr Mercedes-sviten m m). Det blev ingen klockren fullträff här. Den här boken får två algoritmer av fem möjliga.

Åh nej, Sverige-Spanien 36-39 och inget brons

Nähäpp, det ville sig inte riktigt i bronsmatchen som ändå började bra och med ledning för Sverige. Men Spanien är verkligen inget dåligt lag och de är fan i mig världsbäst på att aldrig ge upp, det får man ge dom, och efter paus gick de ikapp och förbi och sen började Sverige få lite tekniska fel och missade skott på mål och släppte in lite för lätt och nån utvisning i ett kritiskt skede och tja, marginalerna är inte större än så, även om jag hoppades in i det sista att det skulle bli en sån där dramatisk upphämtning som det kan bli ibland. Men det blev det inte och det var väl en rättvis seger för spanjorerna TYVÄRR. 

Var tvungen att slå över och titta på något reportage om ödlor på Galapagosöarna för det var så plågsamt att se intervjun med Niclas Ekberg efteråt. Kan man inte bara förbjuda journalister att haffa någon som precis förlorat en jätteviktig match och avkräva någon slags självkritisk analys? Tyckte så synd om honom att jag höll på att börja böla, haha. 

Åh nej, Sverige-Frankrike 26-31, ingen final

Nähäpp, blev tyvärr ingen final. Frankrike blev en för svår nöt att knäcka och det är väl inget mer att säga om den saken. Svenska försvarsspelet var bitvis fantastiskt, men varken Palicka eller Thulin hade en jättebra dag på jobbet som man blivit så bortskämd med, och anfallsspelet var faktiskt bitvis rätt knackigt. Det var lite för många skott i både stolpe och ribba och en del tekniska fel och knappt några kontringar värda namnet. Plus rött kort på Carlsbogård i ett läge där det ändå fanns en rimlig chans att ta sig  ikapp. Och då vinner man inte en semifinal, i alla fall inte mot Frankrike. D-E-P-P-I-G-T var väl bara förnamnet, men aja, det är väl bara att ladda om och spela för brons. 

Senaste nytt

Senaste nytt. 

Sista fredagen i jäveljanuari

Jobbade ju hemma igår, fick vansinnigt mycket gjort. Tränade tabata på lunchen, kände mig så djävla i fas när dagens (för mig) både första och sista möte startade klockan 14.00. Det tog den timme det skulle ta, men sen när vi höll på att avrunda så kom en person med en sån här Could X and Y stay for a couple of minutes? där jag var X och min högsta chef var Y och så drogs det liksom igång ett nytt möte där det första bara verkade som att person Z ville höra sig för vad X och Y tyckte om en viss sak, men som sedan givetvis genererade ett ANTAL arbetsuppgifter för X (och inga för Y). Fick lite snabbt skriva ner vad som behövde göras i min planner och sen smackade jag igen datorn och gick ut med hundarna. Missbedömde TOTALT tiden det skulle ta att gå en viss runda och när jag var på point of no return av den rundan var klockan 16.00. Min tidsplan var nämligen att åka till stallet i vanlig tid (16.45) fastän det var teori och inga hästar behövde göras i ordning, för att hinna svänga inom bibblan och lämna och hämta böcker samt stanna till vid affären och köpa kaffe och läsk eftersom jag skulle bjuda på tårta. Vi äger ju ingen kaffebryggare, men det finns en i klubbrummet i stallet, däremot kan man ju inte utgå från att det vare sig finns eller är okej att nalla av det kaffe som finns där, samt att alla gissningsvis inte dricker kaffe heller.

Hur som helst. I planen ingick även att äta något, för det hade jag inte gjort sedan lunch och att trycka i sig Schwarzwaldtårta på tom mage lockar inte direkt. Tog det långa benet före och började ånga hemåt i rask takt, men var ändå inte hemma förrän 16.50, kanske mest beroende på att jag tog en "genväg" som inte var det. Rusade till kylskåpet bara för att upptäcka att min man hade ätit upp de kokta ägg som jag spetsat in mig på som snabbmat så den planen gick ju om intet. Fick trycka i mig en knäckemacka på stående fot och stoppade ett äpple i fickan. 

Rafsade ihop låneböcker och tårta, ut i bilen och iväg, småjoggade in på bibblan 16.58 (den stänger 17.00) och där är det ju som tiden står stilla. Jaha, hur var Ajvide Lindqvist då? undrade bibliotekarien när jag slängde upp Skriften i vattnet på disken, och man är ju väluppfostrad va, så jag kände mig tvungen att ge ett ärligt svar och bibliotekarien sa att många hade tyckt den var bra "för det var inte så mycket monster och spöken i den som det brukar vara". Hm, ja, här kan man ju fråga sig varför man ens läser såna böcker om man nu inte gillar det? men där gick gränsen för vad jag tyckte mig ha tid med. Susade vidare till Coop, köpte kaffe, läsk och kaffegrädde och så vidare till stallet. Packade ett stort antal höpåsar i rasande takt, sedan började vår teori som handlade om hästens exteriör och som var väldigt intressant. Sen fikade vi och drog lite skrönor om historiska avtrillningar. Då är det ju meningen att man ska berätta om ROLIGA saker, som till exempel en gång när vi red utan stigbyglar och en ramlade av och någonstans under luftfärden ändå lyckades få IN foten i stigbygeln och blev hängandes i den, eller den om ett gäng som red i skogen och så var det en häst som var ny som blev rädd för ett badkar som stod i en hage och tvärnitade och ryttaren hamnade i badkaret. Men så kom Häxan med ett bidrag som gick ut på att någon ramlat av på en hopplektion och brutit ryggen och aldrig mer kunde rida, vilket ju lade sordin på den rätt så roliga stämningen vi hade jobbat upp. Vadfan liksom? Men det var väl bara vad man hade kunnat vänta sig av henne. 

Var hemma vid åtta och då väntade ett pass med RIDER PILATES CHALLENGE (det läggs ut en film per dag i fem dagar och sen försvinner de, så man måste ju göra dom) som jag egentligen inte var sugen på, men är man plikttrogen så är man. Betade av det, sedan duschade jag och gick och lade mig. Hodeladihodeladi, hoppsan vilken dag. 

Idag ska jag försöka styra upp alla nya arbetsuppgifter som jag fick på gårdagens möte (som ju blev möten i plural), hoppas på att kunna sluta i tid för sen väntar Lille P. Ska sen hem och köra sista utmaningen i RIDER PILATES CHALLENGE och sen ska jag göra soppa och pannkakor innan semifinalerna i handboll börjar. HÅLL TUMMARNA FÖR SVERIGE NU! Sen är det helg. Och nästa vecka börjar februari. 

Thursday doesn't even start

Alltså jag är så himla trött på att frysa. Och då är jag inte ens särskilt frusen av mig och det ju ändå inte någon direkt vargavinter vi talar om här heller, men för mig är det ju ingen tröst att människor i Norrland eller Sibirien eller whereever they laid their hats har det värre. Jag är TRÖTT på vintern, trött på att det är kallt och ishalka och att skrapa rutor och behöva hålla på och klä på sig i en hel kvart för att sedan stolpa ut som någon himla Michelingubbe. Om cirka ett halvår kommer det med största sannolikhet att komma ett motsvarande gnäll om hur trött jag är på värmen, för den står jag ju inte heller ut med. Men just nu känns det som en dröm att bara kunna öppna dörren och gå ut som man står och går och utan att behöva tänka på hur mycket man ska behöva bylta på sig för att behålla någon form av komfort. Men det är som det är och bara att gilla läget. Är ju i alla fall snart slut på jäveljanuari, det är ju alltid något. 

I förrgår upptäckte jag att jag fått en sån där trist låsning i ländryggen som jag får ibland, den här gången utan någon direkt anledning som jag kunde tänka ut. Det går ju över av sig själv, men är så djäva tråkigt och gjorde att gårdagen i allmänhet samt promenad och träning i synnerhet var något av en plåga och sänkte mitt humör rätt så avsevärt. Man skulle ju kunna tycka att man skulle vara förskonad från såna här djävla krämpor när man är så himla präktig och duktig och tränar och står i, men icke. Satt med värmedyna mot ryggen resten av kvällen och idag känns det - peppar peppar - lite bättre. Och vad är väl lite ont i ryggen mot att Jim Gottfridsson fick en FRAKTUR i handen i gårdagens match (bara av att fastna i någons tröja?) och nu missar resten av VM? Buhu så deppigt. 
Sen blir jag så irriterad på alla sportförståsigpåare som målar upp ett MARDRÖMSSCENARIO inför kommande matcher med andemeningen Sverige behöver Gottfridsson, sagt med domedagsstämma. Absolut att det är ett avbräck att bli av med en så enormt duktig spelare/spelfördelare och jag tycker jättejättesynd om honom och de andra, men han är ju inte den ENDA i landslaget som kan spela handboll. De är ju ett LAG för farao, och om ett lag står och faller med en enda nyckelspelare så är man ruskigt illa ute om ni frågar mig. 

Ska jobba hemma idag, och ikväll är det teori i stallet. Jag ska ju bjuda på traditionsenlig tårta efter min avramling i början av januari. Hade först ambitionen att baka en, men eftersom jag hade ont i ryggen så blev allting jag gjorde så himla jobbigt igår, så det slutade med att jag plockade åt mig en fryst Schwarzwaldtårta ur frysdisken på Willys, den är säkert också god. 

Ska också hinna med att köra ett pass tabata plus RIDER PILATES CHALLENGE, samt städa och betala räkningar. Så det är väl lika bra att spotta i nävarna, kavla upp ärmarna och sätta igång. 

   

Skriften i vattnet

Har läst Skriften i vattnet av John Ajvide Lindqvist. Detta är handlingen:

Det är midsommarafton och bordet på bryggan är dukat med finporslinet. Affärsmannen Olof Helanders gäster från Kina och Frankrike är på plats. Nu ska här festas på svenskast möjliga vis. Då glider en öppen båt in mot bryggan. Två maskerade män reser sig. En halv minut senare är midsommaridyllen förbytt mot ett blodbad.

Deckarförfattaren och före detta polisen Julia Malmros har fått i uppdrag att skriva fortsättningen på en välkänd deckarserie. För att göra research tar hon kontakt med den arton år yngre Kim Ribbing. Kim är en udda figur och liknar ingen Julia vanligtvis umgås med. Kanske är det just därför blodstormen blåser upp emellan dem, en intensiv kärlekshistoria med många tvära kast. Så småningom dras Julia och Kim in i utredningen av det som kallas Midsommarmassakern där Julias exmake Johnny är spaningsledare.

En internationell thriller tar sin början med storpolitiska konsekvenser och utflykter till Kina, Kuba och Norge. Varför blev sex personer med kopplingar till utsläppsrätter brutalt mördade?

Jag har ju gillat en del - men inte alla - John Ajvide Lindqvists böcker och föreställde mig att den här skulle vara lite som Stephen Kings Mr Mercedessvit, men efter att ha läst Skriften i vattnet kände jag mer njaaeeää? Visst, jag fattar att karaktärerna var en variant av Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist, men det var ändå irriterande. Kim kändes inte trovärdig, Julia var väl rätt okej men störde mig bland annat på att man skrev "Julia Malmros" vareviga gång scenen handlade om henne, som om det fanns en hel skolklass med Julior att förväxla henne med. Tyckte berättelsen var pladdrig och rätt trist, samt att vissa grejer var osannolika. Den här boken får tre små koldioxidekvivalenter av fem möjliga. 

Hurra, Sverige-Egypten 26-22 och Sverige är i SEMIFINAL!

Puuuh, vilken match va, som inleddes minst sagt svajigt. Gottfridsson skadad! Lagergren skadad! (fast han kom ju tillbaka, men hade ingen bra dag). Missade straffar! Helt jämnt med ett visst egyptiskt övertag. Men sen gjorde Sverige ett litet miniryck i slutet av första halvlek och sen lossnade det. G-Ö-T-T. Är helt slut nu för jag brände också en hel del energi i matchen mellan Norge och Spanien som var sjukt jämn och där Spanien till slut vann efter två förlängningar. Zappade över till Danmark-Ungern men det var ju sån utskåpning av ungrarna att det inte var det minsta spännande.

Nu väntar antingen Tyskland eller Frankrike i semifinal. GULP.

Le Mercredi

Igår hade jag något så ovanligt som en dag utan möten. Händer väldigt sällan, så det kändes nästan som att vara lite ledig. Var också väldigt skönt att bara kunna jobba på i ett svep utan att behöva stycka upp dagen med en massa mötesförberedelser och protokollskrivande. Jag vet inte, förr i världen så var det en person som ledde mötena och en annan som skrev protokoll, men på mitt jobb så har det blivit så att jag gör båda delarna. Praktiskt och bekvämt för alla utom mig. Häromdagen var jag kallad till ett möte som min chef ledde, då tänkte jag att nu djävlar ska jag ha det lite gött och bara sitta och lyssna. Sen när mötet var slut frågade min chef mig om jag inte kunde skriva protokoll. Sånt får man väl ändå säga innan? Nu sitter jag ju förvisso alltid och antecknar ändå (fast det visste ju inte han), men NÅGON GÅNG kunde det ju vara skönt att någon annan styr upp? Å andra sidan har jag sett protokoll som andra har skrivit, och det lämnar en hel del övrigt att önska så det är väl lika bra att göra det själv så det blir som man vill ha det. 

Lämnade i alla fall jobbet i tid. Åkte hem, tog ut hundarna i trädgården, plockade ägg hos hönsen. Under november-december och fram tills nu är det nästan bara de ur Coops ekologiska ägg kläckta hönorna Änglamark och Himlajord som har värpt, men nu börjar de andra latmaskarna också komma igång. Plockade sju ägg igår, fast då hade jag inte kollat alla ställen i måndags. Det finns ett par små hus som min man byggde till vaktlarna när de bodde i voljärer och som vi sen satte in i hönsgården när Ulrika hade kycklingar för att de skulle kunna bo där. I långa perioder lägger hönsen sina ägg i redena inne i hönshuset och sen får de plötsligt ett ryck och börjar använda de små vaktelhusen som reden, och igår hittade jag några ägg där så nu är det väl ett sånt ryck som har påbörjats. 

Åkte till Lille P och red och när jag sen körde hem var klockan 16.30 och det var fortfarande ljust! Och solen sken! Ja, kanske inte exakt just då men tidigare på dagen. Man blir ju nästan som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta kring det här med att man ser ljuuuuset, åtminstone i jäveljanuari. När jag kom hem tränade jag dubbla pass pilates, dels mitt vanliga pass som jag kör två-tre gånger i veckan och så kör jag ju även RIDER PILATES CHALLENGE denna vecka.  Kul med lite nya övningar, det här är mest fokuserat på stretch. Kan ju säga att det känns rätt välbehövligt. Är generellt så dålig på att stretcha, även om min vanliga pilatesträning innebär rätt mycket att sträcka ut. Men kände igår när det var en övning där man skulle sitta med benen i kors, att jag nästan inte klarade det p g a att höftböjarmuskeln stramade så djävla mycket. Det gjorde inte så myckte för övningen i sig, för den handlade om att stretcha ut nackmusklerna och det kan man ju lika gärna göra sittande på en stol. Stretcha höftböjaren är kanske det tråkigaste jag vet så därför gör jag aldrig det. Får kanske börja med det ändå? Det räcker ju liksom med att jag har svårt att sitta med benen i kors p g a artrosen, men nu när jag ändå har kommit så pass långt så är det ju surt om strama muskler ska sätta käppar i hjulen för en. Inte för att jag tror att min livskvalité kommer att öka markant bara för att jag kan sitta med benen i kors, men det är PRINCIPEN. Hatar att vara begränsad. 

Efter träningen så var planen att jag skulle äta kvällsmat och läsa, eftersom jag har böcker som måste lämnas tillbaks på bibblan denna vecka och ikväll är det ju handboll. Hade lite ont i ryggen så jag lade mig på en värmedyna med boken...och somnade. Det var inte planen, men nu blev det så ändå. Aja, jag hinner nog läsa ut den ikväll, och då kan jag lämna tillbaks den imorgon (bibblan här i byn har bara öppet måndag, onsdag och torsdag) och samtidigt hämta ut nya böcker som jag reserverat och fått sms om att de nu finns på plats. Min man har fått något ryck och höll på i källaren hela kvällen, hoppas det innebär att han städar där? Tror dock inte det, men man vet ju aldrig. Sent ska syndaren vakna, osv. 

Idag är planen: jobba, handla, hem, promenad med hundarna, städa, läsa, HANDBOLL. Kvartsfinal mot Egypten. Tur att det ändå blev dom och inte Danmark, har ju en dröm om att Sverige och Danmark ska mötas i en final (och att Sverige ska vinna) och det går ju inte om de möts redan i kvarten. Sen är Egypten ruggigt bra, så det är verkligen inte så att det kommer att bli a walk in the park. Allra minst för mig i soffan, hehe. 

You can hear the drums

Igår var det en djävla dag på jobbet. Hade först ett möte där jag fick veta att cirka allt jag jobbat med under ett par veckors tid var ogjort arbete. Sådär blir det såklart ibland när förutsättningarna ändras, vilket dom hade gjort nu, men att förutsättningarna ändrades berodde mer på dålig kommunikation än saker som ligger utanför någons kontroll, vilket ju är rätt kasst, plus att man ju kan leverera beskedet lite snyggare än vad som gjordes, tycker jag. Blev på gränsen till vad mina danska kollegor kallar PIGE-SUR. Hade sen ett annat möte på eftermiddagen som  var i samma anda som förmiddagens och som dessutom drog ut på tiden. Och sen när jag skulle gå hem så kom det nån djävla tomte som hade "en snabb fråga" och är det något jag hatar så är det att folk tycker det är okej att hejda folk som står med ytterkläder på och med handen på dörrhandtaget för att snacka jobb (för naturligtvis är "en snabb fråga" aldrig någonting som bara kan besvaras med ja eller nej i farten). Det är naturligtvis okej om det gäller motsvarande liv eller död, men enligt min erfarenhet är det sällan något som inte hade kunnat vänta till nästa dag. ALLA (på mitt jobb) vet att när klockan är 13.30 så har jag avverkat åtta timmars arbetsdag, men det är som att vissa inte fattar att 13.30 för mig motsvarar 16.30 för en som börjar klockan 8. Och då vill man HEM. I alla fall jag. 

Kom alltså hem senare än planerat (mest beroende på mötet, den "snabba frågan" svarade jag på i farten och avslutade med "vi får prata mer om det imorgon om det är något som fortfarande är oklart då") och svepte ut med hundarna en kort snabbrunda i skogen. Hade tid för vaccination av gammelhundarna Remus och Hilding och är det något jag hatar så är det att ha en tid att passa när man är ute och går för jag har då inte koll på EXAKT hur lång tid den och den rundan tar, det kan ju vara olika också beroende på om man powerwalkar eller går och drar benen efter sig. Hann i alla fall hem och sen visade det sig att jag även hann inom biblioteket, som ligger på vägen till veterinären, för att hämta en bok jag beställt. Avverkade veterinärbesöket, veterinären konstaterade att Remus hade någon form av förändring i ena testikeln. Inget akut, men det ska kollas upp. Det enklaste hade varit att bara operera bort testikeln, MEN då har ju Remus ett ganska kraftigt blåsljud på hjärtat så han kan inte sövas lite hur som helst utan först måste man göra hjärtultraljud och det kan inte den vanliga veterinären göra utan det måste göras på klinik. Ja är det inte det ena så är det ju såklart det andra. 

Kom hem, hetstränade ett pass tabata och sedan betade jag av pass ett i RIDER PILATES CHALLENGE som är denna veckan. Pass ett var mycket fokus på stretch av muskler i säte och höfter, vilket var rätt jobbigt att göra men väldigt skönt efteråt. 

Sen slängde jag i mig ett par knäckemackor på stående fot och susade iväg till stallet. Det var teori och vi fick löshoppa, det var kul. Tyvärr verkar det vara en del DRAMA i stallet, inget som jag har märkt av men det var ju lite skumt med det här att ridlärare I slutade nästan från en dag till en annan, och nu var det en timanställd som tydligen också hade sagt upp sig. Trist, även om det som sagt inte är något som har märkts utåt för en vanlig dödlig som bara kommer dit och rider sin lektion och åker hem igen. Men vad jag fått höra så var det bland annat vissa ponnyföräldrar som tjafsade och tyckte det var "kränkande" och "mobbing" att deras barn inte fick flytta till bättre grupper för att de (i första hand föräldrarna, fattade jag det som) ville det. Guuud vad tröttsamt, och det värsta är att det ju ALLTID blir sådär i föreningar. Det finns inget värre än hästfolk, sa en ridkompis igår, Jo, hundfolk, svarade jag, och sedan enades vi om att de i alla fall var gjorda av samma skrot och korn. Minns en händelse för säkert 20 år sedan när det var föräldrar till en elev som var (som det hette på den tiden) handikappad och som av någon anledning som jag inte längre minns inte ville att ungen skulle rida i en (som det hette på den tiden) handikappgrupp utan i en "vanlig" grupp, men då sa ridläraren nej för i den gruppen skulle man kunna rida utan ledare och det kunde inte den här eleven pga sitt (som det hette på den tiden) handikapp och då tyckte föräldrarna att det var diskriminering och anmälde det och det blev ett djävla liv. De fick inte rätt, men att folk ens orkar hålla på? 

Kom hem, började kolla på matchen mellan Danmark och Egypten men Danmark var så överlägset att det inte ens var kul så jag gick och lade mig efter första halvlek. Såklart vann de och nu får alltså Sverige möta Egypten imorgon, hoppas de är STUKADE av att ha fått stryk. Hehe. 

Ja, det var gårdagen. Hoppas på en lite lugnare dag idag, har nämligen en bok som måste läsas ut och återlämnas till bibblan inom kort. Läs-stressen, va? Ett ord som borde användas lika ofta som "livspusslet". Hehe. 

Coming up: vecka 4

Tittade på väggkalendern och insåg att jäveljanuari är över i nästa vecka. Hurra för det och - no jinx osv - så farligt har det inte varit i år? Tror det beror på en kombination av lite snö, mycket jobb och mycket hästar. Ingen snö att behöva skotta och allmänt irritera sig på samt inte så mycket tid att känna efter utan full fart hela tiden. Och är det inte liiite ljusare nu? I fredags red jag lite senare än vanligt pga att Lille P inte ville låta sig fångas i hagen, men det hann ändå inte bli mörkt. Hurra för ljuset. Låter som en kristen nu, men skitsamma. 

Helgen har varit en sån där typiskt bra helg som innehöll en lagom blandning av aktivitet och vila. I lördags gick jag först en långpromenad, sen tränade jag pilates, städade hönshuset och moppade golven i människohuset. Sen åt vi lunch och så låg jag på soffan och läste i godan ro medan min man stökade i källaren. Sen lagade jag stekt strömming och potatismos till middag och så kollade vi på Klovn och sen var det handboll. Igår gick jag också en långpromenad och sedan var jag hos Lille P.  Sen var det galopp på tv. Köpte ju varsin andel i varsin galopphäst till oss i julklapp, och plötsligt har vi börjat intressera oss för både trav och galopp. Dock inte mer än på Harry Boy-nivå, hehe. Igår hade jag fyra rätt på V64 och satt i evigheter och väntade på att sista loppets resultat skulle komma upp så jag skulle kunna se hur många miljoner jag skulle kunna håva in. Så visade det sig att hästen som vann blev nedflyttad till andra plats eftersom jockeyn hade använt spöet på ett otillåtet sätt, och då hade jag bara tre rätt och gick miste om hela 40 kronor. Haha. Sen var det världscuphoppning i Leipzig som pockade på uppmärksamhet. Kul för Wilma, satt kvar för att se prisutdelningen och fick dessvärre istället bevittna den otäcka olyckan när den lilla flickan blev överkörd av en vagn. Fy vad läskigt, men enligt uppgift blev hon bara mörbultad. Vagnen var ju förvisso tom, det hade nog varit värre om den varit fullastad med pompösa FEI-delegater (eller vad det nu var för några) som den varit någon minut tidigare. Säkerhet kring prisutdelningar var ju något som diskuterades redan när jag var aktiv i tävlingssektionen för hundra år sen, och det ser ju ut som att det var läge att fortsätta på det temat, va?

Sen var det te och mackor och handboll och läsning. G-Ö-T-T. Nu väntar en ny vecka. Den här veckan är det teorivecka i stallet, ikväll ska det vara någon slags gemensam teori för vår grupp och gruppen innan som ridlärare L ska hålla i fattade jag det som. På torsdag ska vi nog ha vanlig teori med bara vår grupp, då ska jag bjuda på tårta för det gör man ju när man har ramlat av. För längesen red jag för en ridlärare som var förfärligt sträng och barsk, vi kallade henne Fiskögat för hon hade ett sätt att spänna blicken i en som nästan fick en att önska att man aldrig blivit född. På den tiden (nittonhundralängesen) red jag (och två av mina nuvarande ridkompisar i Bästa Måndagsgruppen™) i en hoppgrupp (det var tider det!) och såhär i efterhand kan vi skoja om att Fiskögat nog var jordens största gottegris, för det kändes som att ingen lektion var komplett utan att någon hade ramlat av. Det var som att hon ville att man skulle misslyckas, eller i hennes värld handlade det förmodligen om att man skulle utmanas, för om det gick bra så var det alltid så att hindren skulle höjas så att de låg på gränsen till hästens kapacitet, eller så var det banor med djävulska svängar eller så konstruerade hon något titthinder. Men på den tiden var man ju mer rädd för Fiskögats vrede än för att ramla av och eventuellt slå ihjäl sig, så därför sa man bara ja och amen till allt, och åt tårta var och varannan vecka. Har en kraftig känsla av att det inte får gå till på det sättet på en ridskola nuförtiden, hehe. 

För ett tag sen fick jag reklam på Facebook om en femdagars RIDER'S PILATES CHALLENGE som enligt "uppgift" skulle göra en mer centrerad och därmed en bättre ryttare, och vem är jag att inte anta den? Tränar ju redan pilates två eller tre pass i veckan, så varför inte testa något nytt? Den börjar idag, vi får väl se om det blir hiss eller diss. 

Jamen bortsett från handbollen är det väl inget direkt spännande som händer? Ska till veterinären och vaccinera de två gamlingarna Remus och Hilding idag, annars rullar nog allting på i samma gamla vanliga hjulspår. Men det gillar ju jag, förutsägbar och tråkig som jag är, hehe. 

Hurra, Sverige-Portugal 32-30

Puuh, då var sista matchen i mellanrundan avklarad och Sverige är fortsatt obesegrat även om det här var en jämn match. Sverige var ju redan klara för kvartsfinal men Portugal var tvungna att ha minst oavgjort. Trodde det skulle bli målsnålt för det tog närmare 5 minuter innan första målet kom, men sen rasslade det loss. Kändes liite svajigt ibland, men Sverige spelade såklart inte med sin förstauppställning. Kul match (kan man ju kosta på sig att tycka). Nu väntar antingen Danmark eller Egypten i kvartsfinal på onsdag. GULP. 

Lille P, v 3 2023

Fick ge mig själv håltimme och kom därför lite tidigare än jag brukar, vilket innebar att jag kom mitt i Lille P:s lunch. Han blev INTE glad, hehe. Gick ifrån mig med bakåtstrukna öron och jag fick locka och pocka med en morot för att han skulle överväga att stanna upp och (motvilligt) låta sig infångas. Sen var han as-sur när jag gjorde i ordning honom, men väl uppe på ryggen var han som vanligt. Jobbade bara i skritt och trav med volter och serpentiner, idag kom jag till ett läge där jag kände att jag fick trycka på honom lite för att han skulle gå fram. Svårt att förklara, men det kändes som att han började jobba lite mer med kroppen i det läget. Men det funkade bra, pressade honom inte speciellt hårt för han är ju fortfarande under igångsättning efter vintervilan. Provade också att flytta honom lite åt sidan för skänkeln och det fattade han direkt.  

Fredagen var han ett litet as att fånga i hagen, han hade nämligen bestämt sig för att han skulle INTE låta sig fångas. Tror jag höll på i nästan en halvtimme innan han slutade med att vända rumpan till och sprätta iväg i galopp och bocksprång så fort jag närmade mig, men till sist blev moroten jag hade att locka med lite för intressant. Han var lite seg att rida sen, inte undra på så som han flängt omkring. Men det gick bra.

Ägaren och jag kom överens om att han skulle ha grimma på sig i hagen på "mina" dagar, och på söndagen tog det väl kanske bara fem minuter att få tag på Lille P, så det gick i alla fall på rätt håll. Var lite knäpphästväder, men det gick rätt bra att rida fast ibland blev han stark och lite springig. Har börjat minska ner volt tillbaka i storleken för att så småningom kunna introducera framdelsvändning. Flyttar ett par steg åt sidan då och då, det funkar rätt okej. Längtar efter vår så att vi kan ta dit nån tränare och få lite riktlinjer att jobba efter. 

Gökungen

Har läst Gökungen av Camilla Läckberg, del en miljon i serien om författarinnan Erica Falck och hennes polissambo Patrik Hedström i Fjällbacka. Detta är handlingen: 

Två fruktansvärda händelser, utan synbart samband, skakar Fjällbacka. En känd fotograf hittas brutalt mördad i sin utställningslokal. Henning Bauer, nobelpristagare i litteratur, drabbas av ett våldsamt dåd på den lilla ö där han håller till för att skriva den tionde delen i sin världsberömda romansvit. Patrik Hedström och kollegorna på Tanumshede polisstation kommer ingenvart med utredningen av fallen, samtidigt som Erica Falck gräver i ett tragiskt mord i 1980-talets Stockholm. Hon inser snart att det förflutnas trådar sträcker sig in i nutiden och att gamla synder lämnar långa skuggor efter sig.

Jamen jag gillar ändå de här böckerna, även om karaktärerna är liiite överdrivna och allting är liiiite väl detaljerat beskrivet, plus att jag stör mig på att Patrik och Erica är så puttenuttiga mot varandra. Men det är rappt tempo och bra intriger som twistas både hit och dit och jag gillar att vardagslivet också får ta plats. Den här boken får fyra magra polislöner av fem möjliga. 

Hurra, Sverige-Island 35-30 och Sverige är i kvartsfinal!

Men puuuuh, vilken nervpåfrestning! Sverige ledde visserligen länge men inte med så mycket och ett tu tre var Island ikapp och förbi. Men Sverige tog sig samman och gick upp i ledning igen, men jag vågade inte andas ut förrän det var ett par minuter kvar och de ledde med sex bollar. Men vilket drama! Tröjor (Lagergrens och Pellas') som rämnade och två utvisningar på Max Darj innan ens halva första halvlek hade klarats av. Utvisning av Palicka (och förvisso även den isländska spelaren) för att han i ren desperation började vända omkring på en isländsk spelare (som låg på bollen som Palicka skulle ta och kasta iväg) som om han (islänningen) var en hoprullad trasmatta som skulle ut på vädring. Men vilken match han gjorde, och vilka räddningar! Gåshud! Och LAGET! Tyckte alla gjorde ett fantastiskt jobb. Nu väntar Portugal på söndag, men den matchen har Sverige råd att förlora eftersom de redan är klara för kvartsfinal. GÖTT! 

Luther, leave me alone please

Igår jobbade jag en del med den biten som i min befattningsbeskrivning kallas "strategisk och långsiktig", vilket innebar att jag ägnade kanske halva dagen åt att bara tänka. Det är ju arbete som också ska göras, men känns som lite fusk när man liksom inte producerat något riktigt konkret utan i bästa fall har en bunt lösryckta anteckningar som någon gång kanske kan användas till någonting. Skum känsla, men ja. Så får det banne mig vara ibland, får jag säga till Luther som sitter på min axel och skakar på huvudet med rynkade ögonbryn. 

Som straff för det, eller kanske är det någon som sitter och sticker nålar i en voodoodocka, så har jag haft en helvetisk huvudvärk hela dagen. Inte många djupa tankar har tänkts, kan jag ju lugnt säga, men som väl är finns det även ett operativt inslag i mitt arbete så nu får väl Luther ändå nöja sig. Nu är det dags att gå hem, ska först ta en vända till Lille P och sedan hem och slappa tills det är dags för HANDBOLL 20.30. Island står för motståndet och det känns rätt nervöst för det är inget dåligt lag. Sverige har ju skam till sägandes faktiskt glidit lite på en räkmacka genom första gruppspelet, men nu är det mellanrunda, blåbärsnationerna har försvunnit och vad som helst kan hända. GULP. 

Till stallet istället, v 3 2023

Blev ju ingen ridning i måndags p g a tjänsteresa. För ett tag sen diskuterade jag och en ridkompis i Bästa Måndagsgruppen™ det där med igenridning. Förr var det helt självklart att man skulle rida igen varje missat ridtillfälle, och det lades nog en hel del administration på att få ihop det (fast det var å andra sidan på den tiden när klubben hade en anställd kontorist, visserligen på halvtid och med lönebidrag, men ändå. Lyxen?). Sen har det varit lite olika varianter på igenridning, bland annat "uppsamlingsheat" där det fanns en instruktör som typ sa till vilket varv och i vilken gångart man skulle rida, i övrigt red man självständigt. Eller man fick väl hjälp om det behövdes, men det var alltså inga uttalade övningar och så. Gillade den varianten, men tiden var fredagar 19.30 och det spelar ju inte mig någon roll för jag har ju inget liv, men jag kan ju förstå att det inte var jättekul att vara den instruktören. Under pandemin fick man inte rida igen alls, men nu får man rida igen i någon annan grupp på samma nivå eller lägre, men max två gånger per termin och givet att man avbokar i tid såklart. Det kan jag till viss del köpa, egentligen är ju hela systemet med igenridning lite märkligt för varför ska egentligen ridskolan ansvara för att kompensera för att man missar en lektion? Å andra sidan är det ju rätt dyrt att missa en lektion, så bra att möjligheten finns såklart. Förr sa man till sin ridlärare (ännu längre tillbaks: kontoristen) att man ville rida igen, och så var det ett fasligt bläddrande i pärmar för att hitta en grupp där det fanns plats och så skulle det kollas för vilken dag man red igen och strykas och flyttas runt och ha sig, det måste ha tagit oceaner av tid. Nu får man maila och boka en plats för igenridning, och då blir man erbjuden en dag och tid och om man inte kan då så får man skylla sig själv. Köper det också, tycker det är bättre att personalen håller lektioner och  tar hand om hästarna istället för att hålla på och försöka pussla ihop tider som passar för folk som har tuuuusen järn i elden. I alla fall, vad jag och min ridkompis pratade om var att förr var man så himla noga med att rida igen, men nu har man blivit lite mer "äh, skitsamma". Men ska nog i alla fall försöka ta igen den här missade lektionen, vet att det är gott om plats i den gruppen som min man rider i och det kunde ju vara kul att se hur det går för honom. Slut på lång utläggning om ingenting. 

Gårdagens tema var skänkelvikning. Det är ju inte precis Köttbullens paradgren, och hon var också betydligt tjurigare rent generellt jämfört med förra veckan, men mot slutet kändes hon rätt fin. Övningen var så här: Vända in på diagonalen efter en hörnpassering, skänkelvikning till kvartslinjen, rida rakt fram över en bomserie, skänkelvikning ut till andra hörnan och på andra långsidan så var det en båge med två olika bomserier på böjda spår som skulle travas över. Det var jobbigt, kan jag lova. Sen galopperade vi på volter och minskade volterna, vilket inte heller var a walk in the park för Köttbullen har ju inte så stort register i galoppen utan det är mer ett läge och en hastighet. Blev heller inte bättre av att jag hela tiden hamnade på samma volt som Häxan.  Vet inte om det är att hon har någon krämpa av något slag, men rätt ofta så avbryter hon galoppen och står stilla en liten stund, eller om det är att hon inte kan hålla igång, men det ser ut som att hon bryter av med flit. Rider man på en volt så kan man ju då hålla sig innanför voltspåret, men om man håller på och minskar volten så blir det ju lite kaoz. Dessutom stod det koner och bommar lite varstans, så det var inte helt enkelt att veta vart man skulle ta vägen. Men det gick rätt hyfsat ändå. I galoppen tänkte jag hela tiden mjukglass, mjukglass och tyckte att jag ändå kom ner bättre i sadeln. Men ridlärare V gastade att jag skulle tänka att jag hade en tegelsten i rumpan, så jag får väl försöka få ihop den kombinationen på något sätt. 

Värt att nämna var att jag igår satt upp UTAN PALL. Sedan jag tog upp ridningen igen (var tvungen att kolla hur längesen det var, visade sig vara i februari 2017. Snart 6 år sedan alltså och ett av mina bättre beslut i modern tid) så har otroligt mycket ändrats från hur det var förr. Ska inte gå in i detalj på förr vs nu, men en grej är i alla fall att numera sitter ALLA upp från pall. Förr var det bara gamla tanter som gjorde det, andra förväntades kravla sig upp efter bästa förmåga och det är ju inte så lätt om det är ett halvblod på 170 och man själv bara är 158 centimeter över havet och vig som ett källsorteringssystem.  Så pall är bra, även om det egentligen är för att skona hästarnas ryggar. Nu är jag väl per definition också en gammal tant, men det betyder ju inte att jag vill känna mig som det, vilket jag hade gjort om jag varit den enda som behövt använda pall för att komma upp på hästryggen. Men igår var pallen försvunnen och medan ridlärare V gick på jakt efter den så var det någon vig och långbent ungdom som satt upp själv och då tänkte jag att jag kan väl i alla fall testa...Och upp kom jag. Nu är det ju inte så mycket att yvas över eftersom Köttbullen inte är ett halvblod på 170 utan en maxad C-ponny, men ändå. 

Nästa vecka är det teori, och då ska det tydligen vara någon gemensam teori för måndagsgrupperna eftersom ridlärare I har slutat. Trodde nästa vecka var hennes sista vecka, men tydligen inte. Igår kom det ett mail där det stod att vi ska få ha ridlärare L som ridlärare från och med 1 mars, det blir bra. L brukar ha BOOT CAMP och jag gillar henne som instruktör (dessutom verkar hon ha stor förståelse för att jag vill rida ponny, hehehe). Vem vi ska ha som instruktör i februari är fortfarande lite oklart, men det ger sig väl. 

Hej och hå

Igår var en lång dag. Steg upp klockan fyra, var på jobbet strax innan fem, jobbade till kvart i tolv, tog tidig och snabb lunch, åkte hem, tog ut hundarna en snabbis i trädgården, gick in och hade Teamsmöte med min chef, bytte om, åkte till Lille P, svängde inom affären på tillbakavägen och hämtade ett paket, kom hem, matade hönsen, städade toaletten, duschade, kopplade upp mig på ett seminarium (som jag trodde skulle börja klockan 10 men det visade sig vara klockan 10 någonstans i USA så här i ärans och hjältarnas land blev det klockan 16). Vid 17.30 rullade jag ut pilatesmattan och körde ett pass, sen slog jag mig ner i soffan och åt kvällsmat och varvade mellan att kolla på handboll och läsa. 20.30 började MATCHEN (alltså Sveriges) och sen var jag väl i säng vid 22. Hade svårt att somna trots att jag kanske bara sovit fyra timmar föregående natt, men det var väl adrenalinpåslaget efter handbollen som susade runt i systemet. 

Jobbar hemma idag, så jag fick i alla fall lite sovmorgon. Föreställer mig att jag ska beta av delar av min (förvisso aldrig sinande) to-do-lista och sedan hinna med att köra ett tabata-pass, städa, byta lakan i sängarna och ta en promenad med hundarna innan det är dags att köra till stallet för en dust med Köttbullen. Måste också handla till jobbet, varje fredag har vi gemensam frukost som vi turas om att fixa och den här veckan är det min tur. Men det kan jag nog göra på väg till eller från stallet.   

Idag fyller Remus 13 år. Det är ju helt g-a-l-e-t, tycker det var inte längesen vi hämtade hem honom (vilket förvisso inte var 13 år sen idag, men i alla fall 13 år sen minus cirka åtta veckor). Han hänger lätt med på en milrunda fortfarande, även om han börjar bli lite stel och inte gärna självmant hoppar upp i soffan och sängen, utan han ställer sig nedanför och ger ifrån sig förnärmade ljud samt blänger uppfordrande tills man ger honom en hjälpande hand.  Regnar det vill han inte gå ut, utan då får man bokstavligt talat dra honom över tröskeln. Men har man väl fått ut honom så är det inga problem att ta en långpromenad. Hoppas vi får ta åtskilliga såna även framöver.  

Hurra, Sverige-Ungern 37-28

Men aaaah vilken match va. Första halvlek var ändå rätt jämn, även om Sverige ledde hela tiden, men inte mer än med två-tre mål och det vet ju alla att det är ju ingenting i handboll. Och ungrarna är ju så sjuuuukt stora och biffiga att såna som Hampus Wanne och Daniel Pettersson som väl ändå är drygt 180 cm långa framstår som små puttefnaskar i jämförelse. Men i andra halvlek blev väl den där ungerska köttmuren lite trött, medan Sverige sprang som tossingar och började dra ifrån. När det var fem minuter kvar och tio mål skiljde vågade till och med jag börja slappna av. GÖTT! Nu väntar Island på fredag.

Skred

Har läst Skred av Sara Strömberg och det tycker jag att du också kan göra. Det är en fortsättning på Sly, som jag tyckte var helt fantastisk. Detta är handlingen:

Sommaren regnar bort i Åre. Grävskoporna fortsätter att gröpa ur berget för att ge plats åt exklusiva fritidshus. Till slut går ett jordskred, som inte bara river upp nya sår i samhället utan också drar fram mörka hemligheter.
Vera Bergström har fått tillbaka jobbet som lokalredaktör på Jämtlandsposten och försöker ställa politikerna till svars för skredet. Samtidigt, på en gata i Stockholm, hittas ett armband som visar sig tillhöra den försvunne fårbonden Jonte Andersson. Varför dyker armbandet plötsligt upp i staden, när han försvann spårlöst mitt på fjället för över ett år sedan?
Vera börjar gräva i fallet, och i takt med att pusselbitarna faller på plats leds hon allt längre in i ett skrämmande förflutet som snart ska hinna i kapp alla inblandade.

Mm, det här var grejer. Nu var det drygt ett år sen jag läste Sly och mööööjligen hade man behövt ha en liten uppfriskning av persongalleriet, eller åtminstone fick jag lägga pannan i djupa veck för att komma ihåg en del. Men annars gillade jag exakt allt med den här boken. Den får fem fäbodvallar av fem möjliga, marsch iväg till bibblan med er.

Över broarna och tillbaks igen

Överlevde (nätt och jämnt) resan till Däääänmäääärk. När man pratar om att resa till Danmark så är det ju lätt att tänka Köpenhamn, lite snabbt över bron och så tillbaks igen på nolltid. Men mitt Danmark inkluderar att man först ska ta sig över Öresund, korsa Själland och Stora Bält, samt täcka in merparten av Fyn och sedan lite till. Det tar en halv arbetsdag OM man har flyt och inte kommer mitt i rusningstrafiken i Köpenhamnsregionen och där verkar det fan i mig vara rusningstrafik JÄMT. Själva besöket var helt okej, men resan dit och hem var något av en mardröm eftersom jag satt i samma bil som en person som tjatar hål i huvet på alla oavsett om någon lyssnar eller ej. Hade dessvärre glömt mina hörlurar så tvingades lyssna på Nu är det sex kilometer tills vi ska svänga...Jaha, nu ändrades tiden till att vi ska vara framme 17.02 istället för 16.59...Nu ska vi svänga om fyra och en halv kilometer...Sån där ratt med funktionsknappar på ska jag ha i min nästa bil för det är ju smart alltså...Nu är det bara 15 mil kvar tills vi är framme...Nu ska vi svänga om tre kilometer...Nu står det att vi ska vara framme exakt 17.00...Kolla, där framme är det en mack...osv, osv, osv tills jag trodde jag skulle bli TOKIG. Satt förvisso och läste en deckare och brydde mig inte om att kommentera något av det som sades, kollegan som körde hummade väl med lite artigt då och då, men ibland undrar man om det inte borde vara tillåtet att hantera kollegor som man hanterar sina barn så att man bara skulle kunna be dom HÅLLA TYST ibland? 

Kom hem igår kväll, var HELT slut så jag bara duschade, kokade en kopp te och satte mig och vegeterade i soffan framför handbollen. Såg slutminuterna av en match där jag fick se Bahrain slå Belgien, sen rev jag av ett avsnitt av Yellowstone innan var det dags för grannländerna Danmark och Norge att ta sig an Tunisien respektive Holland. Danmarksmatchen var ändå lite spännande i början, för Tunisien tog ledningen och ett tag var det rätt jämnt, men sen gjorde de rödvita ett ryck och drog ifrån (matchen slutade sedan 34-21 till Danmark, så det var inte som att man satt och bet på naglarna och undrade hur det skulle gå efter den inledande kvarten) och sedan kunde jag hoppa över till Norgematchen som krävde lite mer engagemang för Holland ledde och norrmännen hade faktiskt uppenbara problem. Men energin räckte inte hela vägen för holländarna så det slutade med uddamålsseger för Norge. Sen gick jag och lade mig, men hade svårt att varva ner och somna. Vaknade klockan tre med hjärnan på högvarv. Hatar att vakna klockan tre, antingen hinner jag inte somna om innan klockan ringer eller så hinner jag precis somna och då är det ju vidrigt att bli väckt. Nu blev det alternativet "hinner inte somna om", så den här dagen blir väl inte så kul. Den är dessutom fullspäckad med möten, plus att jag ska vara med på ett seminarium som utgår från USA och därför startar 16.00 svensk tid, plus att jag sa till Lille P:s ägare att jag skulle rida honom som idag då eftersom jag inte kunde igår. Planen är nu att riva av förmiddagen på jobbet, åka hem, ha ett möte med min chef som jag hoppas bara tar den halvtimme som det är schemalagt, åka till Lille P och sedan hem igen för att vara med på seminariet. Rent teoretiskt borde det funka. Vi får väl se vad verkligheten har att erbjuda.  

Hurra, Sverige-Uruguay 47-12

Ja inte fan lyckades jag få in någon svensk handboll från hotellet utan fick nöja mig med liverapportering från Gameday-appen parallellt med aftonbladet.se. Nu var det ju långt ifrån spännande så var det någon match man hade råd att missa så var det väl denna även om det hade varit kul att få se Olle Forsell Schefvert mästerskapsdebutera, men man kan ju inte få allt, uppenbarligen. Fick nöja mig med att se matchen mellan Polen och Saudiarabien på dansk tv istället, men de danska kommentatorerna kändes så ofattbart sega och oengagerade. Hejade lite oengagerat på Saudiarabien, men det hjälpte ju föga även om det var rätt jämnt. Men jaja, Sverige vann i alla fall och det var ju huvudsaken. Vann gruppen och nu väntar mellanrunda. 

3 x Inger Skote

Förra veckan ville jag ha något enkelt och lättläst/lättsmält att läsa och nappade då till mig Jag du vi av Inger Skote ur min hylla med 70-talsungdomslitteratur. Boken är en trilogi i en volym och utgörs av Dom tiger ihjäl mej!, Livrädd och Den omöjliga kärleken. Läste dom flera gånger när jag var tonåring och har läst-om dom med jämna mellanrum under årens lopp. Böckerna handlar om Nickan, som i första boken är nyinflyttad och första dagen i skolan kommer på kant med klassen och blir utfryst. Andra och tredje boken handlar mest om Nickans klasskompis Gittan som försökt ta livet av sig och hur Nickan försöker hantera det och sig själv och livet. 
Jag gillar dom här böckerna (även om jag nu kan tycka att Nickan är liiite i präktigaste laget ibland?), de har en rapp ton och ett bra språk och jag minns från när jag läste dom som ungdom att jag tyckte det var viktiga och bra frågeställningar som togs upp. Det tycker jag väl kanske fortfarande, även om de har fått en anstrykning av präktighet som jag inte minns. De här böckerna får tre och en halv SO-lektion av fem möjliga.  

Helgen vecka 2

Helgen som gick präglades mest av handboll. Älskar att det alltid är ett handbollsmästerskap i januari,  antingen VM eller EM, givet att Sverige är med såklart. I helgen kollade jag dock mest på andra lag, förutom såklart matchen mellan Sverige och Kap Verde. Det gick inget vidare för mina andra lag. Först var det Sydkorea mot Portugal, jag hejade på Sydkorea och de förlorade. Sen var det Nordmakedonien mot Holland, jag hejade på Nordmakedonien och de förlorade.  Sen var det USA mot Krotatien, jag hejade på USA och de förlorade. Hoppade fram och tillbaks mellan den matchen och matchen mellan Danmark och Bahrain, jag hejade på Bahrain och de förlorade. Nu ska det väl tilläggas att jag hejade på typiska underdog-lag, så det var kanske inte så konstigt att det gick åt pipsvängen för allihop. 

Gick mina vanliga långpromenader, men kände mig begränsad. I den skog som ligger väster om byn så håller de på att avverka, vilket innebär att det ligger träd lite här och var, även över stigarna och det är ett meck att ta sig fram, i alla fall med fyra kopplade hundar varav tre är kortbenta. I den skog som ligger öster om byn så jagar de, och då vill man ju inte vara i vägen där. I lördags gick jag en runda där de inte brukar jaga, träffade på en jägare i utkanten av den delen av skogen, frågade om det var okej om jag gick si och så och det var det, sa han. Och det var det säkert också, men den rundan tangerade ett annat jaktlags område, så plötsligt var jag så att säga i skottlinjen i alla fall. Inte för att jag är rädd för att bli skjuten, det är väl mer det att det är trist om man sabbar för någon. Fick snirkla mig hemåt på omvägar, så det blev en nätt liten runda på närmare 14 km. Igår tänkte jag att nähä, men då går jag väl en runda på småvägarna runt byn istället då. Gillar att gå där också, där är väldigt fin natur med stora öppna böljande fält och utsikt ända till havet på sina ställen. Tuppar gal på avstånd och det är långt till närmsta hus, som Ulf Lundell skulle ha sagt om han gick med, men det gjorde han inte. Tycker däremot det är lite tråkigt att gå på bilvägar eftersom man då inte bara kan gå och måsla i sin egen lilla värld utan måste ha koll på eventuell trafik och vissa kör som biltjuvar även om vägarna är smala och slingrande. Igår mötte jag sammanlagt 4 bilar på 9 km, så det är ju inte som att man måste gå på helspänn direkt, men ändå. 

Ja, nä men sen har jag väl mest legat i soffan och latat mig förutom en vända till Lille P igår, samt såklart det gamla vanliga köret med matlagning och disk och plock. Vi spelade på trav också i lördags, den här gången tog jag en sån där lågrisk-Harry Boy med många favoriter, men det gick ju åt helvete för  precis varenda favorit också. Hade bara ett rätt och det blir man ju inte precis miljonär på. 

Idag ska jag som sagt åka på jobbresa till Dääääänmääääärk, är noll pepp men det är ju bara bita ihop och sitta av skiten. Stör mig dock på att jag missar en ridlektion, visst går den att ta igen men inte för Ida. Snyft. Får trösta mig med att jag i alla fall får hotellfrukost. Mmm....hotellfrukost. Det är inte dumt. 

Lille P, v 2 2023 + trista ridskolenyheter

Lille P:s ägare red honom i helgen, då hade han varit ganska busig och bockat så det kändes ändå skönt att kunna vara på ridbanan (även om det var där han hade busat). Tog det väldigt lugnt eftersom han vilat i tre veckor. Red en övning som jag tror kallas "hunden", eller åtminstone kallade Karin den för det, som är att man rider på en volt vid A eller C ("hundens" huvud), sedan rider man ner en bit längs med långsidan och gör en volt tillbaka (som blir "hundens" öra), sen lägger man volt vid A-eller-C i det nya varvet och sedan ner en bit längs med långsidan och gör en volt tillbaka ("hundens" andra öra). Man kan också göra en liten volt i volten på den öppna delen (som då blir "hundens" nos), men där är vi inte riktigt än. Men för att vara Lille P så gick det faktiskt väldigt bra, tyckte han var riktigt balanserad. Red "hunden" i skritt, sedan travade jag och gjorde lite volter och serpentiner och det gick också bra. Någon gång blev han lite springig, men annars jobbade han på fint. Sen hade vi lite myyyyz efteråt. Lille P är ingen direkt kelgris, tvärtom kan han vara direkt sur när man gör i ordning honom, men efter ridningen brukar han vara lite mer tillgänglig. 

På fredagen gjorde jag ungefär samma sak, tyckte det gick riktigt bra, framför allt i skritten där han tidigare har taktat mycket, men nu jobbade han på och var fokuserad. Igår gjorde vi UNGEFÄR samma sak igen, fast inklusive galopp. Det gick bra, fast han blev stark. Är rätt mycket krut i honom ändå, även om han för det mesta är väldigt cool att rida på banan (till skillnad mot ute på fält där han uppenbarligen ser spöken bakom varje grässtrå och ungefär vad som helst kan hända). När jag läste annonsen om "medryttare sökes" stod det att det var en väldigt lugn och snäll häst, men då var han såklart inte riden på Fälten Där Den Onde Bor. Hehe. 

Tråkig nyhet (som dock inte har någonting med Lille P att göra, men ändå hästrelaterad): min ridlärare I ska sluta. Gud vad våra ridlärare slutar, känns det som. Sen jag började i Bästa Måndagsgruppen™ i januari 2018 så har vi avverkat 4 instruktörer (fast Linda var bara till låns under en termin). Det är ju väldigt trist, även om det aldrig har blivit till det sämre. Inte så att det är en stigande skala av bra-bättre-bäst, det har alltid varit bra men så har det blivit bra fast på ett annat sätt. Är ju också nyttigt att rida för lite olika instruktörer för alla har ju olika saker de fokuserar på och sen kan de ju liksom säga saker på ett nytt sätt som gör att gamla polletter som suttit fast i systemet i åratal äntligen kan ramla ner. Som nu i torsdags när ridlärare V sa att jag skulle sitta som en klick utsmält mjukglass i galoppen. Det var ju tydligen det jag behövde höra istället för en massa varianter på "kom ner i sadeln". Så jag hoppas att trenden följs och att det här också blir annorlunda-men-bra-ändå. Men som sagt trist. Men ridläraryrket är ju inte så lukrativt som man skulle kunna tro: dåligt betalt, dåliga arbetstider och en arbetsmiljö som inte direkt gör någon avundsjuk. Plus att man i en ridklubb är anställd av en ideell förening som alltid har ont om pengar och där det alltid förekommer ett visst mått av tjafs. 

Jaha, så nu får vi väl se vad som händer? Det sura är att I ska sluta redan som nästa vecka (hon har fått ett nytt jobb från och med 1/2 som jag fattade det som) och jag missar dagens lektion p g a jobbresa till Dääänmääärk, och nästa vecka är det teori. Blää. Är dock himla glad att jag började i den här dressyrgruppen på torsdagarna, det är sån ordning och reda med ridlärare V och hon gör bra övningar och är engagerad till tusen. Bra att ha en fast punkt i tillvaron i alla fall.  

Hurra, Sverige - Kap Verde 34-27

Jaha, det här var väl en match som gick ungefär som förväntat. Tyckte nästan synd om Kap Verde i första halvlek, för det var inte mycket som gick deras väg och det var knappt ens spännande. Andra halvlek blev det lite mer action för då hamnade Sverige i det där läget när man leder med jättemycket och blir lite bekväma och slarviga, samtidigt som Kap Verde ryckte upp sig ett antal snäpp. Men direkt orolig behövde man ju inte vara. 

Nu väntar Uruguay på måndag och då är jag i Danmark på jobbresa. Hoppas det går att få in nån sportkanal på hotellet, annars får jag väl följa matchen i Gameday-appen eller nåt. 

Till stallet istället, v 2 2023

Igår var en sån där underbar dag när allting bara fungerade och flöt på och gick vägen för mig och Köttbullen. AAAH. Dom är ju rätt sällsynta, dom där stunderna då det känns som att nu djävlar ringer snart Bo Jenå och erbjuder mig en plats i landslaget. Men igår så! Kvällens tema var "volter" och vi började med att skritta på en 20-metersvolt som utgick från X, dvs man hade nästan inga väggar att förhålla sig till utan var tvungen att hela tiden fokusera på vägen, blicken, vändningspunkterna. Redan där kände jag att Köttbullen hade en bra dag där hon svarade "okej då" istället för "varför i helvete ska jag göra det?" (som är det vanligare alternativet) när man ber henne om något. Sen skulle vi rida samma 20-metersvolter i trav med byt om volt varje gång vi passerade X. Gick också jättefint, hon var riktigt lösgjord och fin i formen även om jag fick jobba som ett djur för att trycka fram henne. Sen skulle vi göra samma sak i galopp och göra ett enkelt byte varje gång vi passerade X. Ett "enkelt byte" innebär inte att det är enkelt utan är att man galopperar i ena sidans galopp, bryter av till skritt, skrittar några steg och sedan fattar andra sidans galopp. Köttbullen och galoppfattningar är ju inte a match made in heaven, men lo and behold, DET GICK. Kanske inte 100 % rena enkla byten, för det förekom nog ett och annat travsteg, men ändå! Det gick! Alla som följt min och Köttbullens resa vet att det här med galoppen är vår akilleshäl (en av flera förvisso, hehe) och det är väl först nu som jag känner att jag kan fatta galopp när jag vill och hon också i regel kan hålla galoppen ÄVEN om vi skulle råka komma nära en annan häst, inte att varje fattning blir ett stort projekt där planeterna måste stå rätt och själen och universum och hela skiten måste vara i balans och harmoni. Sen är vi inte där med formen i galoppen än, men Rom byggdes ju inte på en dag. 

Sen fortsatte vi med övningen "Musse Pigg" som ju är att man rider på stora mittvolten och varje gång man passerar medellinjen så lägger man en 10-metersvolt utåt, och nu var Köttbullen i ett samarbetsvilligt skede så det var i princip bara att sitta och mata på henne framåt. Sen slutade vi med övningen "slottet" (som tydligen heter "the Swedish castle" internationellt) som ju är att man rider som en fornminnesmärkessymbol, dvs en fyrkant med en volt utåt i varje hörn. Det var en riktig genomkörare, men gud vad jag var nöjd både under och efter lektionen. Enda smolket i glädjebägaren var att jag fick  en sån akut himla halsbränna när jag red, gissningsvis härrörande från några nougatkulor som jag tryckte i mig efter att jag hade tränat tabata innan ridningen. Jag har väldigt sällan halsbränna och det är väl aldrig kul att ha, men i kombination med ridning så är det verkligen helt värdelöst. Känns som att magsyran skvimpar upp i strupen för varje steg hästen tar, och hästen tar många steg. Men det var ju inget man kunde börja gnälla över utan det var bara att bita ihop och kämpa på. 

NÖJD var jag som sagt i alla fall. Så kul när man känner att allting stämmer och att man kommunicerar och samverkar istället för att det ska vara konflikt och kamp om varje tygeltag. Fick också ett bra tips om att "sitta som en utsmält klick mjukglass i sadeln", ibland behöver jag såna där visualiseringar för att kunna tänka om. Det är ju inte bara Köttbullen som har problem med galoppen, det har ju jag också. Blir ofta att jag spänner mig och så kommer man (jag) inte ner ordentligt i sadeln utan sitter och kniper med låren utan att egentligen inverka. Det är ju inte som att jag aldrig har fått kritik för det, men ibland behövs det att någon säger någonting på ett annat sätt. Nu ska jag tänka mjukglass i varje galopp, hehe.  

Hurra, Sverige-Brasilien 26-18

Puuh, så var VM-premiären avklarad för Sveriges del och den inleddes lite skakigt tycker jag, med lite väl många tekniska fel och en brasiliansk målvakt som tog vad som kändes som ALLT. Första halvlek var målsnål och jämn, men efter halvtid så mannade blågult upp i försvaret och Palicka spikade igen och Sverige kunde sakta men säkert börja dra ifrån. Helt avslappnad kan man ju nästan aldrig vara i handboll, men de sista fem minuterna kände jag mig ändå ganska lugn. G-Ö-T-T! 

Life is a short trip

Jeflar vad jag har mycket att stå i på jobbet. Annars brukar åtminstone januari vara ganska så lugn, men 2023 började verkligen med en jobbmässig rivstart. Har i och för sig det hellre att jag känner att jag nätt och jämnt hinner med än tvärtom. Blir också mer effektiv ju mer jag har att göra. Har man oceaner av tid  till allt så kan till och med jag börja prokrastinera och skapa surdegar av saker som kanske egentligen bara tar fem minuter men som man av någon anledning skjuter framför sig orimligt länge. 

Var hos Laserkvinnan på behandling igår. Hon är inte direkt klen i nyporna om man säger. Fick massage och laserbehandling av mitt RÖTNA axel- och nackparti, och det är välbehövligt (känns det som). Susade hemåt, tog ut hundarna på en promenad, kom hem igen någon timme senare, gav hönsen mat, städade badrummet samt dammsög i hallen eftersom den mer påminde om en potatisåker. Damp sedan ner i soffan med kvällsmaten och ett avsnitt av Yellowstone på C-More som jag har börjat kolla på. Kevin Costner är ju ändå Kevin Costner och allt lite het fortfarande, även om han är någon form av as i den serien. Sen tittade jag på dokumentären För hela ditt jävla liv som handlade om handbolls-EM 2022 där Sverige tog guld. Började lipa minst tre gånger, hahaha. Men gud, det var så mycket känslor och spänning. Ja, sen fick jag väl fortsätta med premiärmatchen mellan Polen och Frankrike bara för att komma i VM-stämning. Såg dock bara första halvlek, sen började det bli lite väl sent för undertecknad. 

Idag måste jag åka och handla efter jobbet, för det ekar i kylskåpet. Ska ju rida ikväll, så det blir väl en sån där effektiv hem-ut-med-hundar-hem-igen-träna-städa-eftermiddag. Sen stallet och sedan hem igen i ilfart för att hinna se Sverige möta Brasilien i handbollen. Den matchen börjar 20.30 och lär väl sluta strax innan 22, men det är ju fredag imorgon så då kan man väl stå ut med lite sömnbrist.  Hej och hå. 

Du kan väl släcka alla lampor för jag finns nånstans i mörkret

Igår var en typisk jobbdag där det kändes som att det ena mötet avlöste det andra och det var generellt ganska mycket KAOZ, men det är man ju så att säga van vid. Hade lite bråttom att komma iväg för jag skulle ju åka till ICA och hämta mina nya matlådor! Hade bokat hämtning mellan 13-16 så det var ju inte på något sätt tight, men för mig handlade det om att komma iväg, hämta upp, komma hem, få ut hundar och sedan komma iväg och rida Lille P innan det blev mörkt, och även om vintersolståndet ligger bakom oss är det ju inte precis så att man förknippar januari med långa ljusa kvällar, eller ens eftermiddagar. Naturligtvis ringde en kollega precis när jag höll på att stänga ner alla program för att kunna lämna min arbetsplats. Svarade (dum som jag var) och så visade det sig att han behövde hjälp med en grej som i och för sig varken var svår eller besvärlig (för mig) men som tog vad som kändes som EVIGHETER, plus att jag fick starta upp allting igen.

Aja, till slut kom jag iväg och vroomade in på ICAs parkering och bort till en särskilt avsedd plats för "varututlämning". Då hade jag först fått ett sms att jag skulle anmäla att jag hade kommit, så det gjorde jag. Sen skulle man knappa in sitt bilnummer och det gjorde jag...och kom sedan på att jag ju hade min mans bil, så då fick jag hoppa ut och titta efter vad det var för nummer för det hade jag ingen som helst aning om. Nu var det ju bara jag som var på utlämningsparkeringen så det hade nog inte spelat någon roll vilket nummer jag hade knappat in, eller i alla fall var det ingen som kollade detta. Det dröjde kanske någon minut och sedan kom det ut en vänlig själ och lämnade över en kasse med matlådor och så fick jag skriva på något mottagningsbevis och sedan var det klart. Otroligt smidigt! 

Susade vidare hem, släppte ut hundarna i trädgården, tog in dom igen, bytte om och åkte till Lille P. Kom hem, tog ut hundarna på promenad och gjorde det stora misstaget att inte byta skor. Av någon anledning fick jag för mig att jag någon gång gått en promenad i mina ridskor och att det hade gått bra. Och så var det kanske, men nu har jag ju skämt bort mina fötter med att gå i badskor på alla promenader värda namnet så de var INTE nöjda med att behöva trängas ihop i en sko som inte designats av Kalle Anka & Co. Så den promenaden var nästan bara jobbig, i alla fall den senare halvan. Kom hem, då var klockan kanske 17.30. Tränade ett pass pilates, duschade, åt kvällsmat, scrollade igenom telefonen lite oinspirerat. Min man satt och kollade på någon Netflixserie, jag hade lust att läsa men hade ingen bra bok på gång. Har tusen reservationer på bibblan men folk läser uppenbarligen otroligt långsamt. Har påbörjat en deckare av Karen Slaughter som jag köpte på loppis, men de första femtio sidorna var rätt sega och dessutom var det otroligt långa kapitel, fanns liksom ingenstans att göra en naturlig paus. Kallt var det också, men det var liksom inte lönt att tända en brasa så istället gick jag och lade mig under mitt duntäcke och läste en hästbok. Hodeladihodeladihoppsanvilkendag. 

Jamen det var väl inte en alldeles tokig tisdag ändå? Idag ska jag till Laserkvinnan på massage efter jobbet. Sen har jag väl inget mer planerat vad jag vet. Ska ta en promenad (med badskor!) och sedan förhoppningsvis ha lite egentid. Tända en brasa och kanske kolla på den sista filmen i min box med Peter Gerdehags guldkorn (för den eventuellt oinvigde: mannen bakom filmer som Hästmannen och Kokvinnorna). Det får väl vara målbilden för idag. 

Lite skvaller

Här kommer lite (med betoning på lite) skvaller.

Back in business

Så var det slut på julledighet och mjukstarten visslade förbi och nu är det bara in med sig i grottekvarnen igen. På ett sätt är det ju ändå lite skönt med rutiner, tycker åtminstone jag. Jobbade hemma igår, det kändes okej och det är ju aldrig fel att vara redo att påbörja sin fritid i exakt samma sekund som dagens sista möte slutar (särskilt när det slutar sent som det gjorde igår) istället för att behöva sätta sig i bilen och börja sega sig hemåt. Ibland får jag mer gjort när jag är hemma p g a ingen som stör, men som igår när jag satt på möte och det skulle delas skärmar med mycket information och man fick sitta och plira mot sin pyttelilla laptopskärm i TIMMAR - då saknade jag att vara på jobbet, eller i alla fall mitt stora skrivbord, min ergonomiska kontorsstol och mina två stora skärmar. 

Tog en promenad med hundarna efter att mötet var klart. Någon hade skrivit på Facebook att de sett en varg korsa vägen i morse rätt så i närheten av den del av skogarna runt nästan-Österlen där jag brukar gå, och först fegade jag lite och tänkte inte gå där, men sen tänkte jag att herregud, vargar finns ju någonstans hela tiden även om ingen har skrivit om det på Facebook och ett vargrevir är ju otroligt stort och sannolikheten för att vi ska möta varandra är ju ändå rätt liten. Det finns ju till exempel otroligt mycket mer vildsvin än varg och ändå har jag inte sett vildsvin i skogen mer än kanske...tio gånger? i hela mitt liv, och då är jag ändå OFTA i skogen. Så jag tågade beslutsamt iväg. Tänkte att om det fortfarande var ljust när jag kom till ett ställe där man kan vika av och få en runda på cirka 6 km så skulle jag INTE vika av  där utan fortsätta och gå en längre runda. Det var fortfarande ljust när jag kom dit, så jag fortsatte och fick istället en runda på nästan en mil i ett bra tempo. Det är inte alltid lätt att få till en powerwalk värd namnet när det sker i sällskap av fyra hundar, för går vi inne i byn så ska de stanna och nosa och skvätta och sprätta hela tiden. I skogen går det bättre, men det är inte alltid att de är i synk och då funkar det inte heller. Ska inte bara skylla på hundarna för rätt ofta är det jag som hellre vill gå och såsa i godan ro. Men igår fick jag till ett djävla klipp i steget och PULS.  Inbillade mig också att är det inte ljust LIIIITE längre? Tveksamt, men så här i oxveckorna så får man famla efter alla halmstrån man kan hitta. 

Ridningen blev inställd igår på grund av sjuk ridlärare. Surt, men det är ju sånt som händer och det finns ju inte direkt nån jättestor vikariepool som står standby och är redo att rycka in med kort varsel. Inget ont som inte har något gott med sig, för jag fick ju istället vara hemma och titta på uppladdningsmatch-inför-VM-i-handboll, Sverige mot Serbien där Sverige tyvärr förlorade trots att de (enligt mig) spelade bättre än i första matchen för några dagar sen. Hoppas de hinner rycka upp sig ett snäpp tills VM börjar på (för Sveriges del) torsdag. 

Idag ska jag jobba, sen åka och hämta MATLÅDOR på Ica, sen iväg och rida Lille P. Såg på Facebook att ägaren hade ridit honom i helgen och då hade han varit pigg och bockat. GULP. Hehe. 

 

Matlådor

Varenda gång ordet "spartips" dyker upp i något som helst sammanhang så nämns också ordet "matlåda" som om det vore första gången begreppet lanserades. Det fattar väl alla att mat som lagas i det egna hemmet, givet att det inte är baserat på ostron och gåslever allena, är billigare än maten man äter på restaurang? Själv tycker jag förutom den ekonomiska aspekten att det är alldeles för bökigt att ta sig iväg för att äta lunch. Skulle jag mot förmodan inte ha matlåda med mig (händer < 1 gång per år skulle jag nog säga) så tar jag hellre en macka än beger mig till någon lunchrestaurang och betalar hundra spänn (?) för en halvtaskig dagens. Det hade kanske varit skillnad om man jobbat i "city" med någon form av utbud på gångavstånd, men det är ju bara en hypotetisk fråga eftersom mitt jobb är placerat på industriområdet som både Gud och alla restaurangägare glömde. 

Nu var det dock inte det jag skulle tala om utan om själva matlådan. Den rent fysiska alltså. En gång i tiden så köpte jag upp mig på ett stort antal av ICA:s matlådor i plast, som finns/fanns(?) i en serie i tre olika storlekar där locken passar oavsett storlek. Jag har på riktigt haft merparten av dom sedan 1990-talet. Och nu börjar det märkas, kan man väl säga. Förutom att de börjar bli repiga och missfärgade (missfärgningen bryr jag mig inte så mycket om, men repigheten känns lite ofräsch) så börjar locken tappa stinget, är svåra att få att sluta tätt och ibland lossnar de. Mig gör det inte så mycket för jag bär bara min matlåda ut till bilen, från bilen in till jobbets kylskåp och från kylskåpet till matsalen, allt under kontrollerade former. Men min man, som inte har en fast arbetsplats, har mer än en gång det senaste året fått skura sin jobbväska ren från köttgrytor och pastasåser som läckt ur matlådan i obevakade ögonblick. 

Det är väl inte mycket att säga om när matlådorna är i en ålder så att de med god marginal både får rösta och gå på systembolaget så det börjar kanske bli dags att investera på nytt. TROR (hoppas) att de fortfarande finns i ICAs sortiment för de har ju fram tills nu varit helt outstanding. Funderade en kort stund på glaslådor för man ska ju plastbanta och sådär, men dels verkar de, glaslådorna alltså, ta en sån himla plats i skåpet, för de går ju liksom inte att stuva i varandra, och dels verkar det ju inte jättekul om man skulle råka tappa en sån i golvet. Så nä, jag vill ha ICAs plastlådor. Problemet (för mig) är att de inte finns på vanliga ICA som jag passerar på väg hem från jobbet (ska man vara korrekt så passerar jag den även på väg TILL jobbet men då har den såklart inte öppet), utan nu handlar det om att ta sig till ICA Maxi. Det finns få ställen på jorden som jag avskyr så mycket som ICA Maxi. Helvetet är inte alls konstruerat med svavalosande sjöar och en massa djävulsfigurer som sticker en med rödglödgade eldgafflar, utan det är att intill tidens ände tvingas vandra omkring på ICA Maxi med en kundvagn så stor att man nästnintill behöver ha skepparexamen för att kunna framföra den med värdigheten i behåll. Parkeringen är alltid full så man måste ställa sig hundra mil från ingången, och själva parkeringsytan är knögglig och lutande så att man får ta i så man spränger blodkärl för att kunna baxa den där enorma vagnen framför sig. Nu behöver man för all del inte ta en vagn, men det är principen som stör mig (oklart vilken princip som egentligen avses här, men skitsamma som vi brukar säga).

Satt och laddade mentalt inför detta, men sen kom jag på att man kanske kan handla på nätet? Och då visade det sig att man inte bara a. kunde det, utan också att b. de hade "mina" matlådor, samt c. DET VAR EXTRAPRIS PÅ JUST DOM. Så nu a. slapp jag åka till hatstället ICA Maxi utan kan hämta på vanliga ICA, samt b.  sparade jag en liten slant. Köpte 15 stycken (jag är ju så himla redig att det varje söndag står 10 matlådor för den kommande veckan i kylen så det är ju det minsta antal som krävs för att få vardagen att gå runt, sen behöver man ju alltid några extra till lite av varje). Ska hämta imorgon! Det här kan bli spännande för det brukar ju alltid krångla på ett eller annat sätt. Den som lever får helt enkelt se.  

Singel i Sumpan

Har läst-om Singel i Sumpan av Annika Sundbaum-Melin, en bok som jag slöläser då och då när jag bara vill ha något enkelt. Detta är handlingen:

Journalisten Annika Sundbaum-Melin har skrivit en dagbok om hur man klarar av det första året efter skilsmässan. När den första chocken lagt sig och prozactabletterna börjat ge effekt så upptäcker hon att även en halvfet trebarnsmorsa som närmar sig fyrtio fortfarande kan ha kul på krogen. Det här är en slags anti-Bridget Jones Dagbok. Det handlar inte om den ständiga jakten efter den rätte, utan snarare efter ett tillfälligt ragg. Det är inte en tjusig karriärskvinna utan en trebarnsmor som sliter på dagarna och överdoserar Treo på morgnarna när bakfyllan är för svår. Boken utspelar sig inte i en genomdesignad innerstad i övre medelklassmiljö, utan i den slitna förorten Sumpan.

Jag gillar egentligen inte alls den här boken, som har undertiteln "hur man överlever första året som singel med hjälp av snälla grannar, Treo och ett och annat ragg". Tycker Annika Sundbaum-Melin var en rätt patetisk person och tycker inte på något vis att det är eftersträvansvärt att supa skallen i bitar och ragga karlar som om det inte fanns någon morgondag (det där med "ett och annat" känns som en sanning med modifikation). Har lite svårt att köpa att det automatiskt måste vara gööörl power bara för att en kvinna beter sig som en man när mannen beter sig som ett svin. Är nämligen inte övertygad om att en sån här berättelse hade tagits emot med lika öppna armar om huvudpersonen varit en karl, men nu måste man tydligen tycka att det här är "lite crazy", men jag tycker mest det gränsar till patetiskt. Fattar heller inte hur hon fick ihop själva logistiken, för enligt sig själv så tog exet noll ansvar för barnen, men ändå kunde hon gå på krogen typ flera gånger per vecka? Men hon kanske hade Sveriges största nätverk av barnvakter, vad vet jag? Boken i sig känns rätt så hafsigt hopkommen med slarvigt språk och ingen direkt röd tråd, och den faller nog snarare under kategorin "böcker jag älskar att hata". Gillar dock det vardagliga och (som det känns) ärliga, men kanske gillar jag mest av allt att jag själv känner mig så otroligt PRÄKTIG i jämförelse eftersom jag varken super eller slarvar med ekonomin eller på det hela taget någonsin betett mig en miljondel så ansvarslöst som Annika Sundbaum-Melin verkar göra. Den här boken får (trots allt) två fem-i-tre-ragg av fem möjliga.  

Here we go, oxveckor

Så var det slut på julledigheten för den här gången. Känns lite snopet, tycker inte riktigt att det varit en ledighet värd namnet eftersom vi varit sjuka. Fast man vill väl alltid vara lite mer ledig än vad man är? I alla fall jag. Men nu drar oxveckorna igång. Årets värsta tid om ni frågar mig. Skulle egentligen ha varit ledig som idag med, men så kallade min högsta chef till Viktigt Möte i eftermiddag och min högsta chef är av typen att man svarar "hur högt?" när han säger "hoppa", så det var bara att gilla läget. Annars är ju det ett fint litet life hack som jag har börjat applicera de senaste åren: att börja sin semester på en fredag och sluta på en måndag, så att man liksom ramar in ledigheten med två kortveckor. Men det får väl bli en annan gång det.

Jobbar hemma idag eftersom Viktiga Mötet är rätt sent i eftermiddag och då passar det mig bättre att ta det på hemmaplan. Klev upp till ett svinkallt hus, min man hade nämligen stängt av pannan igår för han tänkte sota, men sen blev han sittandes med någonting annat och glömde bort det. Det är ju ingen vidare arbetsmiljö, men jag får väl tända i kaminen och skapa lite MYZ tills det hunnit bli lite värme i elementen. För en massa år sen, innan vi fick fjärrvärme, så hade vi en gammal gasolpanna på jobbet och det hände då och då att den stannade så att det var sådär 12 grader i lokalerna när man kom dit och förväntades arbeta. Då brukade vi starta en förbränningsugn och stå runt den öppna luckan och värma händerna ungefär som uteliggare runt en brinnande tunna i filmer från New York. Tur det inte var med dagens elpriser, hehe. 

Batteriet på min bil vissnade och dog under julledigheten och naturligtvis visade det sig vara nåt himla specialbatteri som inte bara kunde laddas upp lite snabbt och lätt. Bad min man beställa ett nytt batteri (han har rabatt på Mekonomen via sin anställning) men det är ytterst oklart om han har gjort det eller ej. Men det brinner ju inte i knutarna. Vi funderar ju ändå på att sälja min så det blir en bra övning i konsten att bara ha en bil. Om det någon gång är läge att sälja en bil så är det väl när den är nyservad och nybesiktigad? Samtidigt så är väl fattig-januari inte direkt bästa tiden att sälja en bil på? Och VEM vill ha en diesel i dessa tider? Känner på mig att jag inte direkt kommer att gå med vinst här. Framför allt drar jag mig extremt mycket för allt BÖK som jag är 100 % säker på att det kommer att bli. Frestades såklart att använda mig av viköperdinbil.se, men sen visade det sig att närmaste station låg i Malmö eller Helsingborg och då måste man ju ta sig dit, stön, suck, stånk, osv. Men det får nog bli något sånt alternativ i alla fall. Orkar verkligen inte med att ha en annons på Blocket och folk som ska ringa och snicksnacka och pruta och ha sig. Hatar verkligen bilar och hatar också rätt mycket att vara beroende av att ha bil. Eller, man är väl så beroende som man gör sig. Jag HADE ju kunnat åka buss, men mina arbetsdagar hade blivit så sjukt långa då. Plus att det hade blivit ett enormt företag att ta sig till och från ridskolan, för att inte tala om att ta sig till och från Lille P (där det inte går några busser överhuvudtaget). Men att ha två bilar när man egentligen bara behöver en, det är (inte så) lite onödigt.

Två gånger den här helgen så har jag varit inne på en sida som säljer fröer till roliga och udda tomatsorter, men ångrade mig båda gångerna. Har redan beställt fröer från både Runåbergs och Nordfrö så jag HAR tomatfröer och nu får jag banne mig så dom och därmed basta. Vill liksom ha alla sorters tomater: högväxande, lågväxande, ampeltomater, bifftomater, vanliga tomater, körsbärstomater, gula, röda, gröna, tidiga sorter, ovanliga sorter, ja det händer till och med att jag köper fröer bara för att de har ett coolt namn. Sen står jag där med vad som känns som 800 tomatplantor och det slutar ändå med att de står huller om buller så jag inte har en aning om vilka som är vilka. Så årets strategi är att ha ett RIMLIGT antal tomatplantor som jag planterar i RIMLIG tid och ägnar RIMLIG uppmärksamhet. Förra året var jag så himla sen med allting att jag på riktigt hann se folk skryt-skörda tomater på Facebook innan mina ens hade börjat gå i blom. Eftersom hösten blev lång och varm så fick jag väl ändå en skaplig skörd, men det hade ju lika gärna kunnat bli nattfrost i september. 

Aja, det är en bit kvar innan det är dags att börja planera för sådder. Nu handlar det mest om att överleva de förhatliga OXVECKORNA. Fick dessutom precis ett träligt besked om att det anbefalls en resa till anläggningen i Danmark måndag och tisdag nästa vecka, bläää. Det har varit på tal om detta ett bra tag, men jag har dels förträngt det och dels tänkt att det nog skulle komma lite senare, men nähä, tydligen var det redan nu nästa vecka. Resan har inget speciellt syfte utan är bara av karaktären att man ska nätverka och knyta kollegiala kontakter och utbyta erfarenheter, typ. Suuuck. Aja, det är väl bara att bita ihop och gilla läget. Måste lämna besked imorgon så jag får väl se om jag hittar någon godtagbar ursäkt att slippa under dagen, hehe.  

    

Bröllopsfesten

Har läst Bröllopsfesten av Lucy Foley och det kan du också ta och göra, åtminstone om du gillar gamla hederliga pusseldeckare-i-slutna-rum-mysterier. Detta är handlingen:

Årets bröllopsfest.

Ett oväntat dödsfall.
Tretton misstänkta.

På en avlägsen ö utanför Irlands kust ska årets mest omtalade fest äga rum. Jules Keegan och Will Slater ska äntligen gifta sig. Det lyckliga paret, det perfekta paret. Vänner och familj är på plats, men bröllopstårtan hinner knappt ställas fram innan en av gästerna hittas död.

Samtidigt som mordet chockar hela sällskapet blåser det upp till storm, och ingen kan ta sig tillbaka till fastlandet. Men det är inte bara vädret som ställer till det. Gammalt groll, svartsjuka och hemligheter bubblar snart upp till ytan. Tretton gäster befinner sig på ön, och alla har de sina motiv.

Ja, men jag gillade verkligen den här boken. Har tidigare läst Nyårsfesten av samma författare och jag gillade den också. Ett klassiskt upplägg med hopp mellan dåtid och nutid där olika karaktärers perspektiv gestaltas och där i princip alla verkar ha motiv att ha ihjäl någon av de andra. Det kan ha varit lite på gränsen till too much för hur mycket en och samma karaktär kan ha på sitt samvete, men ett as är ett as är ett as. Den här boken får fem äktenskapsförord av fem möjliga. Schas iväg till bibblan med er.

Till stallet istället, v 1 2023, pt 2

Idag var det drama i dressyrgruppen - jag RAMLADE AV!!! Har inte hänt på denna sidan millenniumskiftet, minns faktiskt inga omständigheter kring senast jag damp i backen, men längesen var det. Vad som hände den här gången var att Köttbullen lyckades med konststycket att snubbla på sina egna framben utan att vi gjorde något mer dramatiskt än travade längs med fyrkantsspåret. Trodde vi skulle gå omkull för hon dök ner på knä och därifrån dök jag vidare ner i marken och hon lyckades kränga sig själv på rätt köl igen. Så det var inget dramatiskt fall, slog mig inte utan det var bara att kravla sig upp på fötter och vidare upp på Köttbullsryggen (via pall såklart, hehe) och sedan fortsatte vi som om ingenting hade hänt. 

Vi red ingen speciell övning för det var meningen att det bara skulle vara lite mjukstart och fokus på sits och vägar och lite annat, bland annat skulle vi när vi red lätt stå upp två steg och sitta ner ett, vilket skulle vara "en utmaning för centrering och bålstyrka". Blev så himla nöjd med mig själv för det gick plättlätt, kul att ens övriga träning ändå verkar göra lite nytta. Sen skulle vi sitta ner två steg och rida lätt ett och det gick också bra. I galoppen blev Köttbullen stark och drog iväg lite, men i övrigt gick det bra. Från och med nästa vecka utlovades dock HÅRDTRÄNING, så det ser vi fram mot. Eller i alla fall jag, hehe. Det var två nya personer med i gruppen, hoppas det betyder att Skrattet slutat. Har inte riktigt koll på hur många vi egentligen ska vara i den här gruppen men det är ju en s k specialgrupp så lite färre än i en vanlig grupp ska man väl ändå vara? Nu är vi 7 stycken, det är rätt lagom. Aja, den som lever får se.