Du kan glömma dina ensamma stunder

Och så vill jag bara meddela att det går URDÅLIGT för mig och Chromecast. Tydligen är det min dators processor som är för lam. Försökte sen installera lite appar för att kunna chromecast:a från svt play-appen, men då var min SMARTPHONE för mesig och gammaldags. Jahapp. Jag har egentligen ingenting emot att titta på tv på datorn eller ens på telefonens pytteskärm. Men så fort man blir mer än en person så blir det lite trångt. Och jadå, min dator har HDMI-utgång (eller är det ingång?) och kan således kopplas ihop med tv:n, men då är det ett DJÄVLA meck att få hemmabion att fungera. Återigen, jag är inte så känslig, men min man bryter typ ihop om han måste lyssna på skorrig diskant à la pytteliten inbyggd laptophögtalare. Har väl några "multimediahögtalare" liggande någonstans, men återigen: ett djävla meck. ORKA liksom. Det ska ju vara enkelt! Men det är det alltså inte.

The fool

Idag har jag gjort en typiskt dum grej. Fick ett mail från en person jag känner ganska ytligt genom viltspåret där jag ombads gå in och kolla på ett delat dokument på Google nånting. Tyckte att texten i mailet andades Google Translate och inte alls uttryckte sig som den personen jag känner (dock ganska ytligt dårå), men jag mailade i alla fall vederbörande och frågade om det verkligen var mig hon ville visa det där dokumentet. Fick svar efter någon timme att jodå, det ville hon och det var inget virus. Mvh Maria. Det lät lite mer likt den Maria jag känner (ytligt alltså), så jag klickade på den där länken och loggade in med mitt Google-konto (och priset för mest korkade går till...undertecknad). Inget hände. Ett par timmar senare fick jag ett mail från Den Riktiga Maria att hennes konto blivit kapat. "Klicka inte på länken utan släng mailet". EH. Ja, det var ju så dags. Drabbades av stora skälvan så nu har jag bytt alla lösenord och säkerhetslösenord och fan och hans mormor. Oklart varför, men jag tänkte mig att någon var ute efter mitt lösenord och mitt konto också då. Men nu ska dom få tji. Hoppas jag.

För övrigt stör jag mig på reklamen för någon tv-serie som går just nu där de pratar om "arbetskollegor kan vara outhärdliga". ALLVARLIGT. Man har kollegor. Det är på jobbet, eller arbetet. Ett annat ord för "kollegor" är "arbetskamrater". Arbetskollegor är en så kallad tautologi, eller tårta på tårta som vi också säger. Uppfattat?

Du lindar av olvon

Och midsommar kom och midsommar gick. Eller idag är det ju i och för sig midsommardagen, men den för väl en extremt tynande tillvaro jämfört med aftonen.
Jag har ingen relation till midsommar. Har aldrig bundit kransar och rest stänger och firat med sill och nubbe. Nu gillar jag inte sill, så det senare är ju inte så konstigt. Men ändå. Alla andra verkar ju inte göra annat än att spela kubb, sjunga snapsvisor och bete sig som i en reklamfilm för Pripps Djävla Blå. Det är visst bara i min familj som midsommartraditionerna liksom inte vill rota sig.

Men vi snodde ihop lite mat i alla fall. Sill (inte till mig) och nypotatis, paj med kyckling och soltorkade tomater, köttbullar, varmrökt lax, lite olika geggor och röror. Till det cider och hemgjord slånbärslikör i små snapsglas och sedan jordgubbar och vaniljvisp och grädde. AH. Så mycket gott det finns.

Idag gick jag upp och promenerade med taxarna i 3½ timme. Mötte inte en käft bortsett från en hare. Den började springa MOT oss när den fick syn på oss, istället för att sticka åt motsatt håll som det naturliga borde vara för en hare när den möter en (1) människa och två (2) jakthundar. Den kan ju inte ha varit riktigt frisk. Mördarhararna anfaller, typ. Sen vek den av och försvann innan skräckfilmstemat hade hunnit bli ett faktum. När jag kom hem hade jag blåsor under fötterna. Det är en typiskt oskön känsla.

Har försökt bli lite modern och skaffat en "chromecast"-mojäng, som ska kunna streama media från datorn och telefonen till tv:n via det trådlösa nätverket. Har provat att youtube:a från telefonen till tv:n och det gick riktigt bra. Idag installerade jag Chrome och något djävla tillägg på datorn för att kunna streama från svt play, för det funkar inte från telefonen med mindre än att man gjorde en djävla massa installationer och fix och tricks, vilket jag inte orkade. En gång i tiden såg jag sånt som "utmaningar", men nu är jag extremt lat och vill bara att allt ska funka helst av sig själv. Testade alltså från datorn istället och det gick väl SÅDÄR. Hackigt och laggande. Ingen direkt succé om man säger. Nu ska jag felsöka via Flashback, hejdå.

Föräldraskap?

Häromdagen hörde jag en pappa förnöjt säga så här: Om jag vill prata med mina barn så stänger jag bara av internet hemma. Då kommer de framkrypande ut ur sina rum efter ett tag och undrar vad som står på och då kan man passa på.

Det känns väl som cirka det mest tragiska jag har hört i hela mitt liv. Vet inte om det tragiska består av att barn numera verkar leva sina liv fastklistrade vid en dator/padda/smartphone istället för att vara ute och hoppa långrep eller leka indianer och vita, eller det faktum att den här pappan lät så utomordentligt nöjd med att han hade kommit på ett sätt att kringgå det så att barnen blev tillgängliga när det råkade passa honom att umgås. Värt att känna till är att detta alltså är en person som tycker 40-timmars arbetsvecka är att likna vid en halvtidstjänst och som i princip jobbar jämt, även när han är hemma, så barnen lär väl ändå bara minnas honom som en person som enstaka gånger dök upp i samband med att internet försvann. I bästa fall.

Sorgligt är ordet, sa Bull.

En bild säger mer än tusen blogginlägg, eller nåt.

Har fixat Photoshop till min laptop, äntligen. Problemet med min laptop är att den inte har någon cd/dvd-läsare och jag hade mitt Photoshop på en skiva. Gick ej att lägga över på något USB-minne om någon nu trodde att det skulle vara så himla enkelt. Har nu laddat ner Photoshop CS2, vilket förmodligen skulle vara den versionen av Photoshop som Jesus skulle ha använt om han hade velat ägna sig åt bildredigering och det var väl så Adobe tänkte när de helt slappt lät den ligga ute bland sina downloads. Att ingen ändå skulle vilja ha något så mossigt och gammaldags istället för en rykande het version. Det duger dock bra åt mig. Så djävla mycket hinner man ju ändå inte sitta och pilla med sina bilder nuförtiden.

Det är inte direkt någon sport att fotografera dovhjortar häromkring. Här är ett gäng som slappar i en veteåker, ett förevigande jag har hottat upp med lite extra "saturation".

Okänd fågel. Gulsparv? Gulfink? Gul är den i alla fall, och gräset är grönt, (ribban är vit, Martin är brun...det finns ett Varan-teaterncitat för alla situationer) etc.

Humla på tistel. Denna bild är inte photoshoppad, utan får illustrera den gamla devisen "En kamera med bra makroläge gör människan lycklig".

Halvdassig bild från i vintras som genast blir lite mer spännande när man drar upp kontrasten. Mmm. Älskar Photoshop.

Sitter för övrigt och njuter av att Sverige just nu slaktar Rumänien i VM-kvalet i handboll. 18-8 står det för närvarande och det är därför jag kan sitta och blogga lite under tiden. Även om jag tyvärr har sett Sverige tappa en tiomålsledning (mot Polen), och även ta in ett tiomålsunderläge (mot Ryssland). Allt kan hända i handboll, men just nu känns rumänerna ganska uppgivna och förbannade.
VM i Quatar är i januari nästa år och det behövs ett svenskt deltagande för att man ska uthärda oxveckorna. Gärna en rejäl medalj också förstås, men ett VM utan Sverige är ju precis meningslöst. Det är ju liksom inte ens lönt att titta även om det är bra handboll. 

Idag har jag tagit bort sly med min röjkniv. ÄLSKAR min röjkniv, den är så djävla mäktig.  Photoshop, handboll, röjkniv. Alla goda ting är tre.

Det går en vind över vindens ängar

Igår blev jag bjuden på en nötmarängtårta med citronkräm och jordgubbar som var så IN I god att jag bad att få receptet. Det fick jag idag. Skummade igenom det sådär som man gör och det var inget konstigt bland ingredienserna. Men plötsligt, i själva bruksanvisningen så att säga, skulle man blanda någonting med "zest". VAD FAN ÄR ZEST OCH HUR KOM DET IN I SVENSKA SPRÅKET?

Alla andra i hela världen, upplystes jag om, vet tydligen att "zest" är detsamma som rivet citronskal. Det finns tydligen till och med speciella "zest-järn" så att man ska kunna riva på ett utstuderat snitsigt sätt. Det är alltså så här vi ska ha det nu. Citronskal funkar inte längre att riva på rivjärnets fina del och ska dessutom heta "zest". Jag blev så provocerad att om jag hade haft en blodtrycksmätare på mig så hade den förmodligen slagit i botten. Men nu hade jag inte det. Lyckligtvis, kanske.

Så här säger Wikipedia (för när jag kom hem och skulle blogga om detta hade jag naturligtvis glömt vad det hette och fick därför fulgoogla på "rivet citronskal" som om jag bodde i en annan del av Köping). Wikipedia säger i alla fall att Zest är den engelska beteckningen på strimlat skal av citrusfrukter. På svenska heter det strimlat skal, som i apelsinskal, citronskal, osv. Det är då underförstått att endast den färgade delen av skalet används.

Där fick ni, matsnobbar. Zest. Zest-järn. HMPFH!

Strindbergs stjärna

Lyssnar på Strindbergs stjärna av Jan Wallentin som ljudbok. Den är jättespännande (även om jag ställer mig väldigt skeptisk till att en död kropp, oavsett hur balsamerad i kopparvitriol den än är, skulle fortsätta producera växande hår i decennier efter att all annan metabolism avstannat, men boken utger ju i och för sig inte för att vara facklitteratur). Ett stort minus dock till uppläsaren Johan Rabeus, som envisas med att ge de olika personligheterna egna karaktärer, talar med olika dialekter och sådär. Sånt är så SJUKT störande, man fattar väl själv när man läser att en som är född och uppvuxen i Dalarna rimligtvis talar dalmål utan att någon nödvändigtvis måste skriva en det på näsan. Det värsta av allt är dock när han ska läsa replikerna för en snuvig polis och harklar/torrdrar upp snor i näsan i vart och vartannat ord. HATAR DET LJUDET.

Men i övrigt om boken: So far so good.

Söndagssammanfattningen

Vegeterar i någon form av komaliknande tillstånd. På grund av ett missförstånd, orsakat av att jag uppenbarligen har tappat förmågan att läsa skriven information, så var jag i skogen hela två timmar innan det var dags att möta upp med viltspårgänget, hej missad sovmorgon liksom. Dessutom hade jag föreställt mig att det inte skulle ta så himla lång tid med viltspåret (BIG MISTAKE, det tar alltid lång tid) så jag tog bara med en liten ynklig macka eftersom jag räknade med att vara hemma till lunch. Vilket jag alltså inte var, utan mer till kvällsmat.
Kom alltså hem, kokade spaghetti och slängde ihop en pastasås baserat på rester. Åt och är nu till lika delar proppmätt och dödstrött. Sov nämligen som en kratta i natt eftersom jag skulle upp tidigt (helt i onödan som det ju visade sig) och min telefon hade låg batterinivå och är extremt kinkig med laddarens placering, den åker ur hur lätt som helst, utan att man ens petar på den, och eftersom jag har mobilen som väckarklocka så sov jag därför "oroligt" eftersom jag var rädd att sladden skulle åka ur och telefonen skulle ladda ur sig själv och därmed inte heller ringa (avd: Bekymmer som inte fanns innan man skaffade SMARTPHONE). Ovanpå det en lång dags färd mot natt i tryckande klibbig värme och en miljoner myggor och lite för lite att dricka i förhållande till mängden svett som producerades vid raska promenader backe upp och backe ner från arla till särla. Så det finns väl förklaringar till varför jag sitter här nu och känner att jag eventuellt aldrig mer kommer att röra mig ur fläcken.

Önskar inget hellre än att få gå och lägga mig, men dum som jag var så slängde jag upp två filmklipp på Youtube och det tar ju HUNDRA ÅR för dom att laddas upp. Nu kan man ju invända att datorn väl kan stå och jobba med det utan att jag behöver övervaka, och det är sant. Det är mest bara störigt att behöva göra så, vi lever ju liksom inte på 56k-modemtiden. Dessutom ska jag maila youtubelänken till människor i min relativa närhet som inte har Facebook och jag är ju sån att jag vill ha saker gjorda, ej hängande över mig som ett Damoklessvärd.

Mer att berätta: Har fått en sticka inkörd upp under ena tumnageln som jag kommer att försöka operera ut på något sätt med hjälp av nål och pincett eftersom det gör så SATANS ont varje gång tummen råkar nudda vid något = ganska ofta. Eftersom det även inkluderar tangentbordet är det väl lika bra att jag tar tag i det på direkten. TJIPP (som Bengt Alsterlind sa i tv-programmet HAJK om någon minns).

Dan före dan före nationaldagen

Trött. Huvudvärk. Fullproppad med knarkvärktabletter så det är kanske inte så konstigt att jag är trött. "Fullproppad" är kanske en lätt överdrift, men det lät bra. Mycket som är lätta överdrifter låter mycket bättre än verkligheten.

Hade en diskussion med Björn och Micke idag angående ifall det var halv dag imorgon eller ej. Jag hävdade att det var det eftersom vårt avtal påbjuder halv arbetsdag dag före röd dag och det är torsdag imorgon och röd dag på fredag. Björn och Micke hävdade som en man att det där med halv dag inte gällde dagen innan alla röda dagar utan bara vissa. Jag undrade då om de kunde precisera vilka dessa special-röda dagar var och motivera varför de så att säga var mindre röda än andra, och det kunde de inte, men de fortsatte att med dårars envishet hävda att det inte var halv dag innan nationaldagen. Jag ringde vår löneadministratör och frågade om det fanns några dagar som var extra röda eller tvärtom, och det fanns det ju inte. DET VAR JU DET JAG SA. Känns alltid fint att ha rätt.

"Men vi ska ju ha möte i morgon eftermiddag", sa Björn lite snopet till Micke. Så himla oproffsigt av dom. Nu får de sitta på ett träligt möte medan den som har koll kan ladda upp för nationaldagsfirande. Så värst mycket firande blir det väl i sedvanlig ordning inte för vi har ju inte riktigt de traditionerna i Sverige. Ni vet väl förresten varför man firar Sveriges nationaldag?  Men det är principen som räknas.



 

Cyrus Smith hade nog inte gillat detta.

Saker jag stör mig rätt så rejält på just punkt nu är: folk som köper hus och sedan river ut allting för att "sätta sin personliga prägel" på det. Sånt djävla slöseri med resurser att jag knappt finner ord. Okej att man vill måla och/eller tapetsera om. Det är kanske inte jättefräsigt att leva med flottfläckiga strukturtapeter från omkring 1987, speciellt inte som man kanske tänker sig att bo där en längre tid. Fast medaljongtapeter och annat stormönstrat som var det fulaste som fanns omkring 1987 är tydligen jätteinne nu så håller man bara ut tillräckligt länge som kommer även strukturtapeter att förvandlas till en våt dröm för Sköna Hem och Elle Interiör-knarkare. Nä, men i alla fall. Lite färg och tapeter för att fräscha till det hus som Egon, 87, framlevde de sista ljuva åren i kan jag väl ha viss överseelse med. Men folk som köper hus och sen sliter ut fullt fungerande grejer för att de inte gillar träslaget på köksskåpen, diskbänkens placering, fönstrens storlek, att ytterdörren öppnas åt höger eller att tvättstugan ligger där man hellre hade velat ha en walk in closet. LÄGG NER DETTA, för jag blir så provocerad. Det finns liksom ingen fördragsamhet med någonting någonstans. Man kan inte acceptera att "jaha, nu har vi köpt en ordinär 60-talsvilla och då är köket inte större än så här" eftersom man BYGGDE SÅ SMÅ KÖK PÅ 60-TALET, utan det rustika franska lantköket på 50 kvadratmeter ligger endast ett saftigt ROT-avdrag iväg. Och Gud förbjude att någon skulle finna sig i att bo utan badkar, nej då ska det genast rivas ut en fullt fungerande duschkabin och installeras ett helt djävla spa som om livet hängde på att få ligga och löka sig i fesljumna bubblor om lördagskvällarna.
Då kan jag tycka: Men köp ett sånt hus då. Eller bygg ett nytt, så får ni precis som ni vill ha det. Sluta upp med att helt hysteriskt renovera bara för renoverandets egen skull. Det är så DJÄVLA onödigt och känns rätt förmätet med tanke på att en rätt stor del av världens befolkning inte ens har ett tak över huvudet. Okej, de får inte mer tak över huvudet för att folk sitter i en furupanelklädd gillestuga och är nöjda med det, men det känns som sagt onödigt och slösaktigt att riva upp golv och tak och flytta väggar bara för att det inte ser ut som EXAKT ens drömhus. Det blir ens hem i alla fall, oavsett om det inte råkar vara man själv som varit delaktig i det arkitektritade. Man vänjer sig vid att ha diskbänken på fel håll, eller kyl och frys på ett annat ställe än där man själv tänkt sig. Det går att leva även om man inte har ett panoramafönster i vardagsrummet och trädäck i alla väderstreck. Man dör inte bara för att man inte har plats för en matsalsmöbel i ek för 14 personer (att användas vid konfirmation, student och något enstaka annat tillfälle). Jag lovar. Hear my voice.

Astrologen

Lyssnar på Darins version av Magnus Ugglas Astrologen och undrar varför han, Darin alltså, uttalar "poem" som POÄM. När det dessutom ska rimma på "problem" i nästa rad, vilket då i RIMlighetens (hahaha) namn borde uttalas PROBLÄM, men det gör han ju inte. Vad är det för rim (hohoho) och reson i detta? VA? Darin! Svara mig.