Just nu läser jag, bland annat, Anne Franks dagbok. Förra gången jag läste den gick jag på mellanstadiet och jag vill absolut minnas att jag tyckte att den var bra. Eller så var det kanske för att alla vuxna påstod att den var så fantastisk och framhöll att det minsann "hade hänt på riktigt" med ett allvar som gjorde att man liksom inte vågade annat än att säga att man tyckte den var jättebra av rädsla för att någon skulle tro att man annars sympatiserade med nazisterna. Och det ville man ju inte.
Men ärligt. Jag tycker den är skittråkig. Anne Frank själv är beskäftig som en gammal skolfröken och det är mest ett evigt ältande om vad de äter och vem som sover var och hur de skalar potatis och vem som grälar med vem och om vad, utblandat med existentiella tonårstankar som inte heller är så värst intressanta att ta del av.
Så, nu är det sagt. Men det känns lite som att ha svurit i kyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar