261019

Då var det ännu en ny vecka! Sista innan mitt höstlov. Som inte blev riktigt som jag planerat p g a att jag ska åka på jobbmöte i Köpenhamn på torsdag - nästa torsdag alltså - plus att min man ju är hemma och dräller om dagarna, vilket inte riktigt var vad jag tänkte mig när jag såg framför mig en vecka med  ledighet och oceaner av egentid. Men det blir bra ändå. Det är teorivecka i stallet, men också en massa extraaktiviteter. Ska rida för tränare på tisdag och onsdag kväll, på måndagen tror jag det är "ridlärarna rider" och det är alltid kul att se. 

I fredags kom jag från jobbet i vettig tid, åkte hem, gick ut med hundarna och sen åkte min man iväg för att hjälpa svärmor med hennes TV, som tydligen var den sista stötestenen innan hon kunde flytta från hus till lägenhet. Egentligen vill hon inte flytta överhuvudtaget, men det är ju inte rimligt att en som är närmare 90 som knappt kan hasa sig fram med käpp och nu dessutom med begynnande Alzheimers ska bo ensam i ett hus långt ut på vischan. Hon har ända sedan hon flyttade dit för kanske 15 år sen deklarerat att hon avser att bo i det huset tills hon dör, men så kommer det inte att bli. Hon har inte varit uppe på ovanvåningen på flera år, för hon kan inte gå i trappan, och hon klarar absolut inte av att ta hand om trädgården och skotta snö och alla såna grejer heller. När hon fick Alzheimerdiagnosen började min mans övertalningskampanj att hon skulle flytta till lägenhet istället för att livet skulle bli lite enklare för alla inblandade. Svärmor satte sig först på tvären, men det visade sig att hon av någon outgrundlig anledning ändå stått jättelänge i bostadskö, fast i en annan kommun än den hon bodde i, men i alla fall så vips fanns det en ledig handikappanpassad marklägenhet som passade perfekt för ändamålet. Flytten har dock gått trögt, hon fick nycklarna 1 oktober men det var först nu i helgen som hon flyttade dit på riktigt. Eftersom det är en annan kommun så måste nu allting börja om med utredning av vårdbehov, etc, men nu är den bollen i alla fall i rullning. 

Min man och jag gjorde upp om att han skulle köpa med sig hämtmat på vägen tillbaka, men det drog som väntat ut på tiden så jag slängde ihop en libabrödspizza till mig själv istället. Innan dess hade jag packat godispåsar till söndagens Pay & Jump, skönt att slippa sitta med det i sista sekunden. Jag kollade lite på GVFÖ och gick och lade mig tidigt. 

I lördags var det riktigt höstruskväder. Gick en härlig långpromenad i regnet, kom hem, tränade yinyoga och gjorde rehab. Eldade i kaminen, lade mig i soffan och läste, kände mig omotiverat slö och hade lite ont i huvudet, vilket förtog lite av helgstämningen. Klockan 16 hade vi bestämt att vi skulle träffas och bygga bana till söndagen, eventuellt var det det som också hovrade över mig. HATAR att ha eftermiddagstider att passa när jag annars är ledig, det blir liksom inget gjort innan för det känns inte som att det är lönt att sätta igång med något "eftersom man snart ska iväg", och det är inte heller avkopplande att bara ligga och slappa "eftersom man snart ska iväg". Men iväg kom jag, vi var rätt många som hjälptes åt så det gick snabbt att bygga så jag kom också hem i vettig tid. Kanske mest för att L tog på sig att fixa med startlistorna i Equipe, vi brukar annars sitta och svära över det kvällen innan, men nu slapp jag i alla fall det. Åkte hem, fixade middag och så kollade vi på ett avsnitt av The Gentlemen innan jag dök i säng. 

Igår hade jag ställt klockan på 04.00 för vi skulle samlas i stallet 07.30. Gick upp, gick en mil med hundarna, åt frukost och gav mig av. Det hade varit minusgrader under natten, fick skrapa rutorna på bilen. När jag kom till stallet älgade jag raka vägen upp i domartornet i ridhuset och startade en liten värmefläkt, så att jag och L skulle ha det någorlunda drägligt under våra timmar däruppe. Allt gick bra och flöt på smidigt, vi var rätt många funktionärer och stämningen var god. Sedan satt vi en god stund runt grillen och snackade och hade det allmänt gemytligt. Solen sken och av morgonens kyla märktes inget. Var hemma igen vid 13.-tiden så det var habilt. Slängde mig i soffan och höll inom kort på att dö av värmeslag för solen stod på och det var som i en bastu i vardagsrummet. Min man har ju fått för sig att han ska börja träna qigong, eller om det möjligen var tai chi, men stället han hittat gick inte att kontakta för att anmäla sig, så han bestämde sig för att åka dit på vinst och förlust. Jag var rätt övertygad om att han skulle komma hem igen i ogjort ärende, men nejdå, han hade blivit välkomnad med öppna armar och var helnöjd. Själv hann jag titta ikapp på GVFÖ och herregud vilket djävla program. Så här tycker jag om paren som medverkar: 

SARA och GABRIEL: Jamen dom är ju ändå rätt gulliga, va. Höll dock på att dö när Sara viskade Ska vi gosa ikväll? till Gabriel och jag bara MEN FÖR HELVETE!, det är väl ändå inget man planerar, det  är väl nåt man bara GÖR när andan faller på? Men det kanske är mig det är fel på. 

JULIA och EDIN: Tycker de verkar hyfsat sympatiska, men också att de har o-er-hört svårt att kommunicera  med varandra och det och känns inte som att de är på samma nivå någonstans? Det här kan aldrig gå vägen, är min känsla. 

YASMIN och FELIX: Gillar båda, men tror inte att det kommer att hålla. Hon är alldeles för extrovert, han för introvert och det kommer aldrig att funka i längden. Tror jag dårå. Blir för helvete skitstressad av hennes prat om att bo i husbil och vad är ens en "breathwork-coach"?

BELINDA och MAX: Jag blir på riktigt mörkrädd av dom. Fy vilka läskiga och obehagliga människor.  Tycker de är döda i blickarna och jag skulle inte bli förvånad om de blev ertappade med att ha hela tomten full av nedgrävda lik. Eller om de skulle ta det gemensamma efternamnet FRITZL och sedan göra allt för att leva upp till det. Brr. 

OLIVIA och URBAN: Jamen var hittar dom alla dessa människor? 40-talet ringde och ville ha tillbaks sin kvinnosyn, Urban svarade och Olivia bara tindrar med ögonen och tycker allt han är och gör och säger är toppenfantastiskt. Henne har dom verkligen lyckats med, castingteamet på SVT. Och honom med. Det är ju ändå vad man kallar bra tv, va? Vill slå en knytnäve rakt in i bådas ansikten faktiskt. 

SOFIA och RASMUS: Sofia känns ju som århundradets velpotta, fast jag tycker någonstans ändå att hon är modig som är så pass öppen med det. Och Rasmus, vilken gullis han är! Oklart dock om han står ut i längden med någon som inte ens kan välja en vitlök i affären utan att göra det till ett beslut som någon annan måste vara delaktig i. 

JENNIE och FREDRIK: Ja, vad säger man. Man får liksom barrikadera sig bakom hela Jysks sortiment av skämskuddar när de börjar prata om sina "orgasmiska" stunder lika obesvärat som om de åt en ostmacka. Vilka djävla tomtebarn! Men ändå bra matchat får man ju ge produktionen.  

Nu ska jag kicka igång arbetsveckan. Den började bra med att kaffeautomaten i fikarummet var död.  Jag vill gärna inleda arbetsdagen med ett par koppar te, så jag gick till produktionens kaffeautomat istället. Där är det nog ingen som någonsin har tryckt på "hot water"-knappen och mitt goda gröna nyttiga te smakar nu som sånt där te man kan få i föreningslivet, med en lätt bismak av kaffe därför att man inte har någon dedikerad te-termos utan man tar en i högen och den har aldrig diskats ordentligt utan bara sköljts ur nödtorftigt, och innehåller därför åratal av kaffeavlagringar. Kaffe är det som får föreningslivet att gå runt, så tepåsen är också i runda slängar hundra år gammal eftersom någon köpte ett storpack någon gång runt 1977 och de har fortfarande inte tagit slut. 

261016

Äääääntligen fredag, kände jag i morse när klockan ringde, fast veckan har gått exakt lika fort som veckorna brukar göra, orimligt fort kan jag känna. Den här veckan känns det som att jag inte gjort annat än jobbat, flängt hem, stressat igenom hundpromenad och träning för att sedan sätta mig i bilen och åka tillbaks till stan igen för diverse göromål. Igår var det styrelsemöte, det visade sig då att klubbrummet, där vi brukar sitta, skulle användas för teoriundervisning, så vi fick knö ihop oss på kontoret. Det gick väl ändå hyfsat att genomföra mötet kände jag, fast vi kom igång en halvtimme försent. Vi skulle ju träffa en representant för RF SISU angående den här visselblåsningen innan styrelsemötet, vi hade avsatt en halvtimme för det och det skulle inte ha tagit mer än en halvtimme om inte K hade föreslagit att vi skulle börja med en rundvandring på anläggningen, och den här RF-SISU-representanten hade aldrig varit där förut och var väldigt intresserad och ställde frågor om allt så det tog säkert en halvtimme bara det. Jaja. Mötet gick bra, styrelsemötet gick också bra och jag var hemma vid 20.30. Då hade min man redan gått och lagt sig, han hade hållt på och hjälpa svärmor i stort sett hela dagen så han var helt enkelt slut som artist. 

Idag är i alla fall inget inplanerat som kräver att jag måste flänga iväg någonstans. Ska väl jobba, gå hundpromenad och försöka komma på någon middag som kräver minimal arbetsinsats, har inte kommit på någon habil lösning där än men det är ju långt till kvällen. På söndag är det Pay & Jump så morgondagens eftermiddag kommer väl att gå åt till banbyggning och allmänna förberedelser. Jisus vad jag längtar efter att bara få vara ledig och gå och skrota. Min man annonserade i alla fall igår att han ska åka till Köpenhamn med en kompis en helg i början av november, då blir det egentid de luxe för mig. Han funderar också HELT OTIPPAT på att börja med Qigong. Såg absolut inte den komma, men varför inte? Jag har provat Qigong vid några tillfällen för en massa år sen när jag tränade på gym, det var alldeles för flummigt för min smak men det behöver ju inte betyda att det inte skulle kunna vara hans grej. Det är inte det att min man inte har intressen, han är intresserad av en massa saker men det är liksom bara som han går och pular och påtar med grejer för sig själv, tror det hade varit bra för honom att ha någon form av  regelbunden aktivitet som inbegriper att komma iväg och träffa andra människor, få lite annan input så att säga. Plus att JAG skulle kunna få lite egentid i hemmet som en bonus. Vi får väl se hur det blir med den saken. 

Min dotter får ju sin ridning betald av mig som julklapp och födelsedagspresent varje år. Själv betalar jag min ridning terminsvis, men hon får faktura varje månad som hon skickar till mig och så betalar jag den. Nu skickade hon att hon hade fått en påminnelse, tyckte det var väldigt märkligt för jag var helt hundra på att jag hade betalt den när jag betalade månadens räkningar. Låtar alla mail med räkningar stå som olästa tills jag betalar, och nu hade jag inga såna olästa mail. Loggade in på banken och kollade, jomenvisst hade det beloppet dragits från kontot 25 september, det kändes ju ännu märkligare. Gick in på själva transaktionen för att kunna ta en skärmdump och skicka till kassören, men såg då att jag råkat betala till Ankeborgs kommun istället för Ankeborgs Ridklubb. De ligger efter varandra i listan över betalningsmottagare, så jag hade väl råkat klicka fel. Jaha, fick kontakta kommunen och förklara, då hade de på eget bevåg använt en del av pengarna till att betala min VA-räkning. Jaha, okej? Fattade inte ens hur de kunde fatta att jag var jag så att säga, för fakturan är ju utställd på min dotter och jag har Sveriges vanligaste namn, men det finns kanske någon mystisk koppling i internetbanksvärlden som jag inte fattar. Jaja, jag skulle få tillbaka resten av slantarna i alla fall, får väl nöja mig med det, haha. 

Jag som aldrig känt en man

Det här är ytterligare en bok jag gav upp: Jag som aldrig känt en man av Jaqueline Harpman. Detta är handlingen: 

“Under mycket lång tid var den ena dagen på pricken lik den andra, men så började jag tänka och allt förändrades.” 
Djupt nere under marken sitter trettionio kvinnor fängslade i en bur. Kvinnorna övervakas av beväpnade vakter och har ingen aning om hur de hamnat där. De har inget grepp om tiden och endast vaga minnesbilder av hur livet såg ut innan.

I ett hörn sitter den fyrtionde fången, en ung flicka, och prövar sina tankar. Hon är utstött från de andras gemenskap. Men när slumpen ger kvinnorna en chans att fly ska hon visa sig vara nyckeln till gruppens överlevnad.

Jag läste en recension där det stod "I en sämre författares händer hade detta blivit outhärdligt". Jag tyckte  helt ärligt att det var outhärdligt även i denna författares händer. Varför var fyrtio kvinnor fängslade i en bur? Vad var syftet? Vem avlönade alla vakter som fanns tillängliga runt buren 24/7 och varför? Det är kanske frågor man hade fått svar på om man orkat plöja sig igenom denna synnerligen TORRA berättelse, men det orkade inte jag.  

261015

Jahapp, då var det torsdag och ingen ska ju påstå att det här livet går långsamt. Igår var det jobb, åka och handla, åka hem, ut med hundar, träna core, äta kvällsmat och så iväg och flytta möbler från mitt gamla kontor till stallet. Vi, det var jag, S och A, hade två släp, ett vanligt och en hästtransport, och det var två stora skrivbord, fyra skrivbordsstolar plus ett STORT antal hyllor. Ett tag såg det ut som att vi inte skulle klara det med en vända, men min man, som också var med, är, på gott och på ont, helt fenomenal på att stuva in maximalt antal grejer på minimal yta så det gick till slut så vi slapp köra två vändor. Min man hade verkligen kunnat göra karriär som flyttgubbe, eller vad det nu kan tänkas ha för professionell titel. Man hör ju heller aldrig talas om flyttgummor, men det kanske som med sjuksköterska, att man heter det oavsett kön? Hur som helst. Vi kom till stallet, lastade av allt, kånkade och bar och slet för att få av och in alla möbler som nu står i en salig röra utanför kontoret, som måste tömmas på befintliga möbler innan de nya ska in. Och sen ska dessa möbler till tippen, har väldigt svårt att tro att det skulle finnas något andrahandsvärde i trasiga IKEA-möbler från artonhundrafrösihjäl. Men det blir någon annans arbete att utföra, nu har vi gjort vårt känner jag. Vi var hemma igen 19.30 och sen var det i princip in i duschen och så raka vägen i säng. Är inne i en period när kvaliteten på nattsömnen är SKIT. Går och lägger mig i tid, somnar som jag ska, men varje natt omkring 01.37 så är det som att hjärnan bara BING! drar igång på högvarv av ingen anledning alls, och sen känns det som att jag knappt hinner somna om innan det är dags att gå upp och tröska sig genom dagen. I natt var det i alla fall okej, jag somnade om rätt snabbt och slapp ligga och vrida mig i timmar. Men det gapar ett stort minus på sömnkontot. 

Idag blir det jobb, sen i princip bara hem och vända för att sedan åka tillbaks till stan igen för två möten, styrelsemöte och ett möte angående en visselblåsanmälan från, gissa vem, C såklart. Mer om det i den låsta bloggen vad det lider. Egentligen hade det varit smartast att stanna i stan, men min man ska hjälpa svärmor på förmiddagen och sen ska de träffa nån utredare på kommunen angående vad för stöd som hon kan tänkas behöva med anledning av sin Alzheimerdiagnos på eftermiddagen, så jag måste hem och ut med hundarna och se till hönsen. Funderar på att inte släppa ut dom i trädgården alls, för risken finns att de sedan inte vill gå in innan jag måste åka. De går ju absolut in själva när de tycker det börjar bli kväll, men det är långt ifrån säkert att vi har samma uppfattning om att den just idag ska inledas vid 16-tiden. Men det är också något av dagens höjdpunkt att få komma hem och släppa ut dom i trädgården. De är så ivriga och står liksom uppradade på startlinjen inne i hönsgården och så bara rusar de ut och börjar utforska världen. Sen sprider de rätt kvickt ut sig och försvinner in under buskar och i snår, men den lilla stunden när hela gräsmattan framför hönsgården myllrar av glada hönor och kycklingar som sprätter och pickar och har sig, det är livskvalitet på hög nivå för mig. 

Imorgon är det fredag, då har jag i alla fall inget inbokat utan kan bara åka hem i godan ro. Sen lär väl helgen gå åt till söndagens Pay & Jump, förberedelser på lördagen och så själva arrangemanget på söndagen. Än så länge är det inte jättemånga anmälda, så om det inte rasslar till rejält de kommande dagarna så kommer det väl i alla fall inte att ta exakt hela söndagen.  Sen är det ny vecka med ridning måndag och tisdag kväll samt medlemsmöte på onsdagen med en presentation som måste göras till dess, oh the joy of föreningslivet. Ibland undrar jag vad människor som inte är engagerade i en förening egentligen GÖR på sin lediga tid? 

Rummen

Det här är en bok jag inte kommer att läsa klart: Rummen av Ella Littorin. Detta är handlingen:

På en egendom i Sörmland rör sig den gåtfulla och egensinniga Sigrid mellan huvudbyggnaden och stallet. Ibland besöker hon samhället och sin bror som bor på ett gruppboende, men för det mesta undviker hon andra människor och hanterar tillvaron genom att fly in i sin fantasi. Där har hon länge känt sig tryggare än i verkligheten.
När en ny hyresgäst kommer in i hennes liv förändras allt. Hans närvaro driver henne ännu djupare in i fantasi och illusioner, men drar henne också tillbaka till en verklighet och ett förflutet hon gjort allt för att undkomma.

Jag trodde jag skulle gilla den här boken, men efter knappt 100 sidor så konstaterade jag att jag inte gjorde det. Kan inte sätta fingret på vad det var som gjorde det, jag lyckades bara aldrig uppbåda något intresse för Sigrid och hennes liv. Den här boken var helt enkelt inte för mig. 

261014

Igår började jag tömma de skåp som ska flyttas från mitt förra kontor till stallet. Ett av skåpen var mitt, det visste jag att det var knökfullt men övriga visade sig också ha lämnats exakt som om någon skulle komma tillbaka och börja jobba vilken sekund som helst. Eller jobba och jobba, ni kan inte ana vad mycket SKIT som ryms i diverse IKEA-kontorsmöbler och man kan verkligen kan fundera på om någon har varit anställd enbart för att spara på exakt varenda USB-kabel och tangentbord och diverse sladdar som någonsin använts. Det tar liksom aldrig slut. 

Längst bak och längst ner i mitt skåp hittade jag alla mina sparade skrivbordsalmanackor från 2001 och framåt. Det var något av a walk down memory lane när jag som hastigast bläddrade igenom några innan jag förpassade dom till pappersinsamlingen. Bland annat kunde jag se hur djävla många möten jag var tvungen att hålla i för några år sedan, det fanns knappt en lucka någonstans och allt, allt, allt var jag tvungen att dra i för att något skulle hända. Jag kunde också utan saknad minnas hur djävla mycket övertid jag tvingades knota ihop under rätt så många år då jag förväntades jonglera med vad som till slut motsvarande ungefär tre heltidstjänster, och sömlöst glida ut och in ur olika roller utan att tappa en enda av vad som kändes som miljontals bollar som ständigt susade omkring mig. Inget jag saknar, Gud vad jag har det bra nuförtiden. Knappt några möten och knappt någon övertid. En chef som alltid backar min rygg när det behövs. 

Härförleden pratade jag och en kompis om saker man inte förlåter folk för och jag tog då upp en grej som hände för en massa år sen när jag hade min förra chef, han som nu är vår VD. Vi satt och planerade en kick off för produktionspersonalen, alla män, och det var jag, två andra tjänstemän, också män, och vår gemensamma dåvarande chef, också han man dårå, där vi skulle ha någon form av gemensam personalaktivitet, och en av karlarna föreslog att vi skulle bada badtunna tillsammans. Jag protesterade och påpekade att det rimligtvis borde finnas någon form av aktivitet som inte inbegrep att vi skulle vara mer eller mindre nakna, men blev avfärdad som löjlig av badtunneförespråkaren när jag sa att jag inte hade lust att sitta i bikini bredvid Sven, 130 kilo äcklig gubbe (det sista sa jag såklart inte) och sen rann allting ut i något slags höhöhö-gubbskrock.
När jag cyklade hem den dagen (det här var alltså innan jag flyttade till Nästan-Österlen) så ringde min dåvarande chef på mitt privata nummer. Tänkte att det måste ju vara något extremt viktigt, men då ville han bara säga att han höll med mig och självklart skulle vi ha en aktivitet som alla kunde vara med på, och han skulle snacka med de andra om det. Nästa gång vi skulle ha möte om den här kickoffen så togs den här djävla badtunnan upp igen, och jag sa igen att jag inte tyckte det var en rimlig idé av samma skäl som tidigare. Och då satt chefen och bara teg och tittade ut genom fönstret och låtsades som ingenting medan jag fick argumentera på, och badtunneförespråkaren menade på att han nu hade ändrat det så att det skulle vara en "frivillig aktivitet för dom som ville", underförstått att det ändå skulle finnas en gemensam aktivitet som alla skulle vara med på. Fast sen fanns det inte det, och plötsligt var det bara en massa dötid och man, JAG, undrade vart alla tagit vägen och då visade det sig att de allihop satt i den där djävla badtunnan och drack öl och ägnade sig åt male bonding. Jättebra teambuilding, verkligen. Och den dåvarande chefen bara lät det hända för han ville väl inte stöta sig med gubbarna. GAH! Känner hur blodtrycket stiger bara jag tänker på det. Vilket jag i och för sig inte behöver göra eftersom jag nu inte har honom som chef längre och min nuvarande chef aldrig skulle bete sig så rövigt. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade yinyoga och gjorde rehab. Sedan hade jag en stunds avkoppling innan jag åkte till stallet. Ägnade den åt att umgås med AI-läget på Google i hönsgården. AI-googlade Könsbestämning av kycklingar och sen tog jag bilder och ställde frågor i stil med Vilken ras? Tupp eller höna? och jag vet ju såklart att man inte kan lita 100 % eller ens 50 % på de svaren, men det är ändå löjligt kul när AI liksom intresserar sig och ställer följdfrågor i stil med om kycklingarna fortfarande går med sin mamma och hur de andra hönsen i flocken beter sig mot kycklingarna.  Enligt AI så är två av Anconakycklingarna tuppar, och det misstänker jag också, hoppas att den tredje är höna och inte bara sent utvecklad. Fram tills för bara några dagar sedan var de alla tre identiska, men sen nästan över en natt fick två större kam och antydan till slör. Vidare menar AI att båda Sussexkycklingarna samt Vorwerken är hönor (hoppas såklart också på det) och har också identifierat två kycklingar som Barnevelder guld, och påstår att det också är hönor. Sen är det lite oklart med raserna, en kanske är en Barnevelder silver, en annan kanske är en maran och kanske är båda hönor. Eventuellt. Eller så är det önsketänkande av både mig och AI. Utöver dessa så är det faverolle-tuppen (solklar) och en som kanske är Silverudds blå och som ganska sannolikt också är en tupp. Jaja, nog om det (inser att det kanske bara är AI och jag som har intresse av detta). 

Idag ska vi harva vidare med tömning av lokaler på jobbet. Sen hem och så iväg igen för att flytta de där möblerna till stallet. Vilket förhoppningsvis inte tar hela kvällen, men det vet man ju aldrig. Det finns tid och så finns det stalltid. 

Till stallet istället, v 42 2026, pt 2

Det är mycket förnedring i den här sporten, sa en ridkompis igår när vi skrittade av och pratade om hur det hade gått. Var ju så EXTREMT nöjd efter att ha ridit Gubbhästen i måndags, och igår skulle jag rida Spanjorskan och det gick inte alls särskilt bra, så det är verkligen upp som en sol och ner som en pannkaka. Och sen när L sa till mig hur jag skulle göra så var det ju verkligen inga rocket science-knep som förmedlades utan allt jag gjorde fel hade med grundridningen att göra. Eller fel och fel, men vi hittade liksom ingen bra kommunikation, jag och Spanjorskan. Sen red vi också en as-svår övning som jag först trodde bara var att vi skulle rida skänkelvikning från spåret in på kvartslinjen och tillbaka igen, men nehej, då var det in på kvartslinjen i skänkelvikning, galoppfattning och galoppera på rakt spår på kvartslinjen, övergång till trav, ny skänkelvikning, ny galoppfattning och sådär höll det på. Kändes väldigt rörigt när alla var på olika platser och i olika gångarter, ibland red man skänkelvikning i trav ut på spåret och då kom det någon i galopp där redan, ibland när man skulle fatta galopp på kvartslinjen så var det någon som precis hade skänkelvikt sig in framför en, osv. Man kände sig på gränsen till efterbliven som inte ens fattade basic grejer som i vilken gångart och på vilket ställe man skulle vara. Plus att Spanjorskan gärna vill gå och trycka mot sargen och när hon inte har sargen så blir det vingligt, man kan ju tycka att det skulle vara görbart att bara rida rakt fram men det är det ju verkligen inte. Plus att jag tydligen ger Spanjorskan helt omotiverat mycket eftergift som inte alls hjälper henne eftersom hon behöver ramas in för att inte släppa stödet och gå bakom hand. PUH. Det var mycket att tänka på där. Men jag och Spanjorskan håller ju fortfarande på att lära känna varandra, så jag hoppas att det leder till någon form av utveckling i alla fall. 

Dö för dig

Har läst Dö för dig av Lina Arvidsson, detta är handlingen:

Maja och Helena har varit bästa vänner sedan barndomen, men har inte haft kontakt på över ett år. Det är i slutet av juni och sommarvärmen i Stockholm är dammig och kvav. Maja sitter i sin andrahandslägenhet på Skånegatan och väntar på att något ska hända. När Helena plötsligt hör av sig och ber Maja åka i hennes ställe till en stuga på ön Sinnö i Stockholms skärgård, tackar Maja ja. Till en början njuter hon av lugnet på ön, men snart börjar märkliga saker att hända. De följs av en växande oro hos Maja, samtidigt som Majas familj börjar ringa och ställa frågor om hennes psykiska mående. Maja försöker rationalisera bort händelserna, men rädslan växer sig starkare. Isolerad på ön tvingas Maja fråga sig själv: håller hon på att tappa greppet, eller är det någon som vill henne illa ...?

Jag har tidigare läst Ett hem att dö för, Blåmärken, Rötter av blod och Mitt namn, ditt blod av samma författare och tyckt att Blåmärken var riktigt bra, de andra okej. Den här var väl också okej, tyckte först premisserna kändes lite väl ansträngt konstruerade, men det visade sig ha en naturlig förklaring. Hade gärna sett att perspektiven växlade lite mer, men man kan väl inte få allt. Den här boken får tre små skärgårdsöar av fem möjliga. 

261013

Igår när jag kom till jobbet väntade ett mail från Projektledaren med kallelse till det årliga mötet med våra ägare. Som infaller under mitt höstlov, men det är ju bara att bita i det sura och se det som en möjlighet, många äro utvalda, få äro kallade, ET CETERA. Nu är bara frågan vad jag ska ha på mig? Projektledaren har förvarnat att det är "very, very posh" och jag äger inte ett enda plagg som skulle kvala in som posh. Får ta en runda på Sellpy och se vad jag kan hitta där, haha. 

Under dagen påbörjade vi det tröstlösa projektet "tömma labbet". Verksamheten har funnits i de här lokalerna sedan 60-talet och jag tror aldrig någonting har slängts. Åtminstone känns det inte så, överallt finns det skåp och lådor och hurtsar och små skrubbar där man under årens lopp har knött in grejer som inte används istället för att ta beslut om att avyttra. FÖR DET KAN VARA BRA ATT HA. Labbutrustning är generellt dyr så till viss del kan jag förstå det, men ändå. Nu är vi i ett stadium där vi har dragit fram en massa grejer på bänkar och golv så det ser ut som kriget och lockar inte till att fortsätta. Men det får vi väl göra någon dag. Dock inte idag, för idag måste jag tömma alla kvarvarande kontorsskåp för imorgon kväll ska vi köra dom till stallet. Där ska de få ersätta ridklubbens kontorsmöbler från 80-talet som är lagade med skruv och silvertejp och där det i det närmaste är förenat med självmordsrisk att luta sig mot en bordskant eller sätta sig lite oförsiktigt på någon stol. 

Knotade mig genom arbetsdagen, sedan hem, hundpromenad, skivstångspass och så lite slappande i soffan innan det var dags att fösa in hönsen och ge sig av till stallet. En av mammahönorna har gett upp sitt föräldraskap nu och börjat sova med de andra hönsen samt värpa, medan den andra fortfarande knölar in sig i den numera ganska trånga kattburen tillsammans med de numera ganska stora kycklingarna, de är ju drygt 2 månader nu och jag tycker inte jag gör annat än glor på dom för att försöka utröna vilka som är tuppar och vilka som är hönor. Har ju en som jag vet samt en jag är hyfsat säker på är en tupp, men övriga är fortfarande spekulationer och önsketänkanden. Jag tror att de två Sussexkycklingarna är hönor, likaså den jag tror är en Vorwerk, åtminstone har de tre väldigt liten och blek kam, men övriga är fortfarande oerhört hemliga rörande sin könsidentitet. Det kommer såklart att ge sig under de närmaste månaderna, men jag vill ju veta NU. Fast vad hjälper det?

Idag är det jobb, sedan hem, yinyoga, rehab och så ridning ikväll. Imorgon kväll ska vi som sagt flytta möbler, på torsdag är det styrelsemöte. MEN SEN ÄR DET KANSKE LITE LUGNT? Fast på söndag ska vi ha Pay & Jump så lördagen lär väl gå åt till förberedelser för det. Gäsp. Jaja, det ordnar sig. 

Till stallet istället, v 42 2026, pt 1

 Igår kollade jag i elevportalen och såg till min förvåning att jag skulle ha Lillhästen. Eller Gubbhästen som jag numera har döpt om honom till för om han vore människa skulle han röka pipa och vara rätt kärv i sättet. Han är alltså en D-ponny, men rör sig och ser ut som en liten stor häst. Har haft honom en (1) gång för kanske 5 år sen, tyckte absolut om honom då men det är det många som gör och jag har ju haft mitt Köttbulleprojekt. Men så tyckte ju L att jag kunde prova honom eftersom Gossen varit så seg på någon barnlektion, "och det är kanske inte så kul för dig". Sen har det varit teori och förra veckan var L sjuk, men nu så. Fast jag har ju haft Spanjorskan på måndagarna och Gossen på tisdagarna, men det är en i tisdagsgruppen som brukar rida Gubbhästen så kanske blir det att jag rider Spanjorskan ikväll? DET BLIR BRA OAVSETT. Gillar ju både henne och Gossen. 

Men Gubbhästen! Han är rätt sur i boxen, det vet jag om för han står i samma stall som de andra större ponnyerna och ibland får jag hjälpa till att göra i ordning honom för han lägger öronen bakåt och trampar runt och det är ju inte precis vad man vill mötas av som ängslig nybörjare. Glömmer aldrig min första lektion på ridskola där jag som 10-åring tilldelades (i mina ögon) jättehästen ORION, och när ridläraren frågade "vem kan leda Orion" så fick hon ett unisont INTE JAG! till svar från de (i mina ögon) jättetuffa stalltjejerna. Ridläraren frågade lite uppgivet om jag kunde rida själv och jag vågade inte säga annat än ja. Inte gick det särskilt bra (hade det varit en hästflickbok så hade det visat sig att jag varit ett stjärnämne av Guds nåde, men det här imponerade inte på någon). HUR SOM HELST. Gubbhästen var lika sur i boxen som han brukar vara, men det är ju bara att ignorera hans surhet och vara vänlig men bestämd. Men på ridbanan blev det banne mig kärlek från första tygeltaget. Visst, han är lite stel för han blir väl inte genomriden jätteofta, men vilken trevlig ponny! Vi red en övning med bogen in på långsidorna, och efter lite diskussioner om vad jag menade så blev han taktfast och fin och rörde sig till och med med lite schwung i steget. Galoppen var to die for, lugna fina fattningar och sedan var det i princip bara att sitta och njuta. L var också nöjd med oss, så jag får nog fortsätta ha honom? Hoppas det, för det börjar verka kärlek banne mig. 

Vi harvar på

 Vi harvar på! 

261012

Ända sedan jag var i Norge så har jag haft SATAN så ont i nacken och axlarna. Det är väl alltid mer eller mindre ett problem hos mig som jag fått lära mig att leva med, så länge det är i häradet "mindre" går det väl an, men nu hade det slagit över åt "mer", vilket är synnerligen trist och drar med sig följdeffekter som  till exempel huvudvärk och en allmän känsla av att allting är satans så besvärligt. Jag tror jag behöver massage, sa jag till min man någon dag förra veckan, och då är det alltså inte så att han rycker ut till undsättning utan vad jag menade var "boka tid för massage". Nog kan jag övertala min man att massera mig någon gång då och då, men det är ett himla klag på hur jobbigt det är för den korta stund som blir av innan han ger upp, så då får man helt enkelt betala någon annan för att göra det. Det var aslängesen jag var på massage, förr brukade jag gå sådär en gång i månaden men nu var det nog säkert ett halvår sen? Tiden bara går ju, men jag har inte heller haft jättemycket problem med värk förrän nu då. 

Orsaken till mina nackproblem är ursprungligen en förslitningsskada, men sen vet ingen riktigt varför det är som det är, jag har utretts och röntgats och fått prova allehanda behandlingar som inte riktigt har hjälpt än möjligen för stunden. En läkare sa en gång för många år sedan att ibland bara fortsätter systemet att skicka ut smärtsignaler även om själva orsaken försvunnit, och då kan man behöva hjälpa till att bryta den här signalbågen. Fick i detta syfte prova en låg dos av en gammal sort av antidepressiva och ja, det hjälpte men nej, jag blev som en zombie av det och det var det fan i mig inte värt. Sov tolv timmar varje natt och gick ändå som i sirap och dimma hela dagarna och inte blev jag gladare heller, snarare tvärtom (inte för att jag hade förväntat mig det, men ändå, det kunde väl ha varit en bieffekt?). Och detta på en tiondel av den dos som man använde då medicinen användes för att behandla depression, så de som fick det utskrivet för det måste ju för fan ha varit medvetslösa. Slutade med den medicinen efter något halvår eller så, och trots att jag stått på så låg dos och trots att jag trappade ner sakta och säkert enligt konstens alla regler så var den såkallade utsättningen inte heller någon barnlek. 

I alla fall. Sedan dess har jag fått lära mig att hantera problemet genom att inte utsätta mig för statisk belastning, röra på mig och träna samt försöka ta hand om mig själv i största allmänhet. Det funkar för det mesta helt okej, men ibland slår det över och så hamnar jag som i ett slags skov av smärta och spänningar. I fredags skulle jag alltså boka tid för massage och då såg jag att det fanns tider redan samma dag, så jag slog till. Blev ömsom omhuldad, ömsom utsatt för något som gränsade till misshandel, av en stadig thailändska i 90 minuter och gick därifrån med en känsla av att hela systemet fått någon form av omstart. Kom hem, åt hämtmat, somnade som ett barn klockan 19.30-ish så det var nog lite spänningar som släppte eller något. 

Vaknade på lördagen efter närmare 12 timmars sömn och kände mig som en ny och bättre människa. Gick ut med hundarna, det var kyligt i luften så jag tog min nya vindtäta fleecejacka som visade sig vara alldeles för varm, svettades som en gris och fick till slut ta av den. Kom hem efter en dryg mil, åt lunch och sedan åkte jag hem till S för några timmars brottande med helvetessystemet Idrott Online, oh the joy of föreningslivet. Vi hann ändå med rätt mycket, men ska träffas en gång till innan systemet stängs ner 10 november för att få klart det sista. PUH. 

Åkte hem, hämtade upp ett par Too Good To Go-kassar på vägen, en med frukt och grönt och en som var blandat, den senare blev mest till glädje för hönsen men av frukt-och-grönt-innehållet blev det en svingod grönsakssoppa till middag. 

Igår gick jag långpromenad med hundarna, gick till bibblan för att hämta och lämna böcker, sedan tränade jag ett benpass och gjorde yinyoga. Kunde till min stora glädje ta mig upp från liggande till stående utan att använda händerna, något som jag inte kunnat sedan det där djävla problemet med höfterna började för snart ett år sedan. Hurra hurra för förbättring! Åt lunch, sedan tog jag tag i det träliga med att ta ut de sista skivorna ur fodral och stoppa in i den sista väskan som jag fick beställa extra för de tre som jag trodde skulle räcka inte gjorde det, trots massiv rensning. Trodde den sista väskan bara skulle bli halvfull, men det var nog en 150 skivor som återstod av de som stått på en hylla för sig själv där jag haft klassisk musik, filmmusik, samlings- och tribute to-skivor och lite annat smått och gott. Visst, jag hade kunnat rensa ut en del även där, men väskan tar ju lika mycket plats oavsett om det är 50 eller 150 skivor i den. 

Min man bytte ut en fönsterruta som det var en spricka i, sedan eldade vi i kaminen och låg i soffan och läste tills det var dags för middag. Kollade också på världscupen i hoppning, premiären från Oslo. Som nu sänds på TV4 vilket är S-K-I-T, eftersom man ju inte har lust att betala 369 kronor i månaden för TV4 Sport, och inte heller blir jättepepp på reklamavbrott stup i kvarten som det blir nu när man gratistittar på sjuan. Men men. De hade i alla fall vett att styra reklampauserna så att de inte kom när det var någon svensk på banan. Och Lotta Björe har de i alla fall lyckats få med sig som expertkommentator, det är ju alltid något. Sen åt vi, jag och min man alltså, inte jag och Lotta Björe, ej heller världseliten i banhoppning, middag och kollade på The Gentlemen och så blev det tidigt i säng efter det. 

Så var det ny vecka och nya tag, ytterligare en vecka med en djävla massa att göra. Ridning ikväll och i morgon kväll, på onsdag ska vi hämta kontorsmöbler och köra dom från mitt jobb till stallet, på torsdag är det styrelsemöte och på söndag Pay & Jump. Jaja, fredag och lördag är ju åtminstone "lediga", alltid något. Over & out. 

261009

När jag bytte kontor så funderade jag lite på hur det skulle bli med den såkallade vardagsmotionen. Mitt gamla kontor låg i en annan byggnad och då blev det ju automatiskt några hundra meters promenad fram och tillbaks till fikarummet varje dag, plus att det alltid var något man behövde göra ute i labbet eller åtminstone gå och hämta ett papper i skrivaren i korridoren, så man fick någon anledning att lyfta röven från kontorsstolen. Nu sitter jag 10 meter från fikarummet och har skrivaren på armlängds avstånd, så här fick det bli lite nya rutiner om jag inte ska förfalla alldeles. Så nu går jag ett varv i raskt tempo runt bygget innan jag börjar jobba och samma runda (möjligen att jag varierar mig och går andra hållet) i samband med frukosten, tar kanske 10 minuter, plus min vanliga lunchpromenad. Det blir i alla fall några tusen steg under dagen, vilket ju är bättre än inget. Känner också att jag blir mer skärpt när jag får lite frisk luft ett par gånger under arbetsdagen jämfört med att bara sitta och dega framför datorn åtta timmar i sträck. 

Igår var det biodags! Vi såg Resan till Piemonte, svensk film med de gamla vanliga, höll jag på att skriva, nä men det var Helena Bergström och Kjell Bergqvist och Peter Dalle och Björn Kjellman och nån mer, filmen var väl exakt vad man kan förvänta sig med det persongalleriet. Den var väl rätt okej för att vara i genren förutsägbar svensk dramakomedi, skulle jag väl säga. 

Innan bion pratade jag i telefon med min bror, då kunde jag inte för mitt liv komma på vad filmen vi skulle se hette, något i stil med En enkel till Antibes, var det närmaste jag kom. Sms:ade sedan Filmen hette Resan till Piemonte lite snabbt under reklamen, tyckte det var lite konstigt att jag inte kunde se någon sms-historik men tänkte att nä, men det kanske är dålig täckning eller något. Efter filmen hade jag fått ett sms  från min bror, fast undertecknat "Lasse" som inte kände till något om någon film, men hade jag frågat "Uffe"? Fattade INGENTING, tills jag kom på att jag råkat skicka sms:et till min brors jobbnummer istället för hans vanliga, men han bytte jobb för ett par år sedan så numera tillhörde både jobbet och numret "Lasse". Hade helt förträngt att jag ens hade hans jobbnummer inlagt men nu kom jag ihåg att det var nån gång som han ringde från det numret för hans privata telefon hade laddat ur, eller något sånt, och då hade jag väl sparat det under hans profil. Min brors tidigare, och "Lasses" nuvarande jobb är som vaktmästare på en folkhögskola där det finns en filmlinje och i den rollen är man inte främmande för att det sms:as filmtitlar till höger och vänster (jag skickade en ursäkt och förklaring till "Lasse" som då kände sig manad att förklara hur han hade tänkt och resonerat kring sitt svar). 

Kom hem, min man hade lyckats baxa ut en stor hörnhylla som tidigare stått i, ja ett hörn såklart, av vardagsrummet, men de senaste dagarna har den stått mitt på golvet, som en djävla sarkofag och varit allmänt i vägen. Nu står den i carporten och är allmänt i vägen där istället, tillsammans med en skrivbordsstol som jag baxade hem från ett av de tomma kontoren på jobbet, som jag ska ha på mitt Flickrum™. Misstänker att jag förr eller senare kommer att få övergå till hemmakontor, antingen när fastigheten säljs eller när mina två kvarvarande kollegor går i pension, vilket de ju planerat att göra i utgången av 2027. Tror ej att jobbet har lust att betala drift eller hyra av ett kontor för en person, så då gäller det att kunna ordna det för sig. Den främsta anledningen till att jag inte gillar att jobba hemma är främst för att jag inte har en bra plats att sitta på, men får jag bara en skön stol och två skärmar så ska det nog gå att lösa.

Nu är det fredag! Skönt, tycker det har varit mycket flängande i veckan. Idag har jag ett möte där jag tydligen förväntas säga några ord om Projektet. Övriga mötesdeltagare är idel höjdare från Top Management, men jag får väl göra som Bo Widerberg sa till Krister Henriksson att han skulle göra när han, Krister Henriksson, var nervös inför någon svår roll han skulle spela på teatern: det är väl bara att gå in och utstråla tre meter kuk. Japp, så får det bli. 

261008

Igår ringde min projektledare, vi pratade en stund om ditt och datt innan hon kom till sitt egentliga ärende, som var att hon ville kolla om det stämde att jag skulle vara ledig vecka 44. Ja, jo, det gjorde det ju, hur så? undrade jag, och hon sa att på torsdagen den veckan hade hon ett möte med våra ägare som hon gärna ville att jag skulle vara med på. Vi ägs av ett investmentbolag, de äger hela vår koncern och en hel drös andra företag, och det är sannerligen inte kreti och pleti som blir inbjudna till möten med dom, tror inte ens vår VD har träffat dom, så det här var ju stort. Så jag sa som jag brukar att jag är flexibel, inget är hugget i sten och vill du ha mig med så är jag all yours. Tänkte att det kan väl vara bra att tänka på den såkallade karriären och mitt höstlov blir ju ändå inte riktigt som jag har tänkt mig i och med att min man är hemma och dräller, om det inte skulle visa sig att han skulle bli anställd inom kort, men det ser lika mörkt ut på arbetsmarknaden som det gjorde på Kameruns avbytarbänk (även om det inte finns något bevis för att Arne Hegerfors verkligen sagt så), så jag kommer ju ändå inte att få de där oceanerna av egentid som jag tänkt. Fast hon var tvungen att kolla med dom först för det är som sagt inte kreti och pleti som blir inbjudna hur som helst, så det är inte säkert att det blir något av det. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett corepass, åt kvällsmat och sedan var det bara att sätta sig i bilen och åka tillbaks till stan igen för ett möte i stallet. Innan dess skulle jag bara få in hönsen i hönsgården, vilket inte var det lättaste för kycklingarna är nu i en ålder där de inte längre följer sina mödrar blint utan tycker att de är stora killar och tjejer som vill utforska världen. Sedan Marie Antoinette gick hädan är det nu "bara" tolv att hålla ordning på, men de tolv driver mig långsamt till vansinnets rand genom att vara överallt och ingenstans på en och samma gång. Elva av dom lockade jag in i hönsgården, men Lilla Grå var till synes spårlöst försvunnen. Hittade honom, för jag tror det är en tupp, till slut i trädgårdslandet där han förnöjt krafsade runt i odlingsbäddarna, helt obekymrad om att hans syskon och föräldrar hade gått in i hönsgården för längesen. 

Åkte sedan till stallet, hade möte som gick rätt bra och hyfsat fort så jag var hemma till 19.30. I brevlådan låg Stephen Kings senaste bok Andra världar av dessa som är tredje delen i den svit som inleddes med Talismanen och fortsatte med Svarta Huset. Behöver nog dock läsa-om dessa två eftersom de utgavs på svenska 1986 respektive 2004 och jag har bara rätt så vaga minnen av handlingen. Har för mig att jag gillade Talismanen men tyckte att Svarta Huset helt ärligt bara var sådär, men det kan ju ha ändrat sig, det har ju ändå gått ett antal år sedan dess. Jag började ju läsa Stephen King i tonåren för att jag gillade skräck, men numera har jag utvecklat en mer nyanserad bild av hans författarskap och tycker nästan han är som bäst när han INTE skriver läsk. 

Idag är det jobb, sedan hem och städa lite och så tillbaks till stan för bio med Club ROMIF. Vi är nu i en fas i vardagsrenoveringen där det står saker exakt överallt, så det är ju inte så mycket lönt att städa i det djävla kaoset, men i alla fall städa badrum och kök samt byta sängkläder. I helgen ska vi diskutera vissa praktiska lösningar så att vi kommer vidare med vardagsrummet. Hoppas jag i alla fall.  

 

261007

För tusen år sedan laddade jag ner Too Good To Go-appen, men har hittills aldrig använt den eftersom det inte funnits någon butik i min relativa närhet som varit ansluten och det känns ju rätt så kontraproduktivt att åka in till stan, sex mil tur och retur, för att köpa en kasse slumpvis utvalda matvaror till ett lägre pris. Men nu har Coop hemma i byn anslutit sig så igår hämtade jag en kasse bröd och en kasse frukt och grönt till det facila priset av sammanlagt 55 kronor. Båda påsarna var innehållsmässigt helt okej, så det här kommer jag absolut att göra fler gånger. 

Kom hem, släppte ut hönsen, gick promenad med hundarna, tränade yinyoga. Sen tog jag en spann hönsfoder och skulle locka in hönsen i hönsgården så att jag kunde stänga för natten innan jag skulle till stallet. Hönsen går väl an att få in, men kycklingarna är i en äventyrlig ålder och far hit och dit som yrväder, rusar in i hönsgården, pickar i sig lite mat, rusar ut igen. Nu hade fyra av dom dessutom tagit sig över staketet in till trädgårdlandet och fattade inte hur de skulle kunna ta sig tillbaka och blev mycket upprörda när de fattade att det vankades mat som de eventuellt inte skulle få ta del av. Men till slut var alla på plats utom Marie Antoinette. Det tyckte jag var jättekonstigt, för hon är ALLTID först framme när det vankas mat. Letade en god stund efter henne, hittade henne till slut död inne i hönsgården. ÅH NEJ, vad deppigt. Lilla Marie Antoinette med den missbildade näbben som var så tam och personlig. Blev riktigt nedstämd en stund, vi spekulerade i vad som kunde ha hänt för hon var helt oskadd, och när jag släppte ut dom i trädgården tidigare på eftermiddagen så var hon som vanligt först ut av alla. Men hon kan ju ha haft någon annan defekt också utöver den missbildade näbben, nåt som inte syntes utanpå. Det är tydligen inte meningen att jag ska få ha en Faverollehöna, sa jag dramatiskt till min man, för jag tror att det är tredje gången jag köper avelsägg av Faverolle, det här var första gången det resulterade i levande kycklingar och nu återstår bara tuppen. Han är alldeles OTROLIGT stilig, men det hjälper ju inte, han kommer ändå att hamna i grytan om det inte skulle visa sig att han är stum. Vilket jag håller för 100 % osannolikt. 

JAJA. Åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig. Drömde en mardröm om att jag var fruktansvärt osams med min syrra, minns inte om vad och om det var som att vi var barn eller vuxna, men jag var så arg att jag låg i fosterställning och skrek rakt ut. I drömmen alltså. Vaknade med käkar som var som fastlimmade i varandra och en tendens till huvudvärk. Dessutom skulle jag och min man byta bil idag för han behövde Korpens dragkrok och takräcke för att hjälpa svärmor att flytta grejer. Jag fick ta svärmors bil (som vi har tagit från henne eftersom vi tycker att en som är närmare 90 och med Alzheimers inte ska vara ute på vägarna i allmänhet, och i synnerhet inte när hon dessutom både ser dåligt och knappt kan gå och utöver det inte begriper att det skulle vara ett problem i trafiken. Insåg när jag vroomade iväg i svärmorsbilen att jag blivit otroligt bortskämd med den komfort som Korpen erbjuder. Den är bekväm, blir varm fort, är TYST. Svärmors gamla bil lät som ett helt tröskverk i jämförelse. Men jaja, jag tog mig från A till B och det är ju huvudsaken. 

Idag ska vi ha AU-möte i stallet. Samtidigt ska det vara hoppträning för en extern tränare, så jag hoppas att det ska gå att kombinera med att kolla lite på det.  Vi får se. Nu är det dags att börja gno ihop brödfödan. 

Till stallet istället, v 41 2026, pt 2

L var fortfarande sjuk igår, så vi hade en vikarie som vi haft någon gång tidigare, hon är precis nyutexaminerad som ridlärare, och är glad och käck och trevlig som person, men jag gillar henne inte som ridlärare. Hon började med att säga att L hade sagt att vi skulle rida skänkelvikning, och ställde frågan "hur gör man en skänkelvikning" rakt ut i luften, riktad till ingen särskild. Då är det enligt mig inte helt ovanligt att alla tänker att någon annan ska svara och därför svarar ingen, och då får man väl antingen besvara frågan själv, eller rikta den till någon specifik person. I alla fall behöver man inte säga "men hallå, ni är faktiskt en dressyrspecial, vet ni inte hur man gör en skänkelvikning?" i en ton som gränsar till arrogant. Det vet vi väl, men det är ju en sak att göra och en annan sak att sätta ord på det, alla har väl inte haft Ridhandboken som kurslitteratur det senaste året. Tur i alla fall att det inte var i den andra gruppen, för där har det nyligen börjat en tjej som är övertygad om att hon rider sämst av alla och att hon egentligen inte alls platsar i en dressyrgrupp, och vi får hela tiden försäkra henne om att vi alla är glada amatörer och hon inte är ett dugg sämre än någon annan. 

Vi red ungefär samma övning som i måndags. Jag hade Gossen och det var lite samma sak med honom som med Spanjorskan, det gick svinbra i höger varv, jag kunde riktigt känna hur han korsade benen och jobbade på riktigt riktigt fint, men i vänster varv stod han emot och sköt ut bogen och förböjde sig. Där jag i måndags fick tips av I att ta in Spanjorskan på en volt när hon inte ville flytta i sidled fick jag inga tips alls av den här ridläraren. Vi var också åtta stycken, jämfört med fem i måndags, så det var inte riktigt samma plats att börja volta på diagonalerna och hålla på. Det blev dock lite bättre med sidvärtsrörelserna efter hand, för till skillnad mot Spanjorskan blir inte Gossen stressad och hetsig när han inte förstår utan han ska liksom bara övertygas om att det är nödvändigt. Det är ju inte heller jätteofta som ponnyerna får skänkelvika, så man får ju också ha viss förståelse för att det är ovant och jobbigt för dom. Kände mig ändå hyfsat nöjd efteråt. 

261006

Igår började jag jobba med Projektet, det har varit lite nedprioriterat ett tag men nu är det dags att ta tag i det och avsluta Q3. När vi var i Norge pratade jag och min chef en del om min såkallade karriär. Jag har ju i alla år haft en tjänst som på olika sätt varit kopplad till produktionen, men nu när det inte längre finns någon produktion så måste jag såklart fylla upp de kanske 25 % som återstår när Projektet fått sitt. Så nu kom vi fram till att jag ska bli expert på miljöledningssystem. På mitt jobb ingår ordet "expert" i VÄLDIGT många jobbtitlar (dock inte min) så just terminologin är nog inget att haka upp sig på även om jag tycker det känns som att det förväntas av mig att jag ska kunna exakt ALLT från och med nu. Jag har jobbat med miljöledningssystem i en massa år så det är inget som är nytt eller främmande annat än att jag nu ska vara en resurs till andra fabriker än den svenska. Vilket såklart är utmanande eftersom man inte har kontroll över vad som händer när man inte är på plats, men det blir säkert bra med den saken. Så nu ska vi stråla samman i Danmark några dagar om en dryg månad och göra upp PLANER. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass med skivstång. Vet inte om jag ska hoppa fram lite i det här skivstångsprogrammet, med risk för att låta dryg så känns de här kom-igång-passen lite...mesiga? Fast all träning är ju bra träning, etc. Min man var och hjälpte svärmor med hennes flytt så honom hann jag bara träffa i hallen för han kom hem när jag var ombytt och klar och skulle iväg till stallet, och när jag kom hem hade han gått och lagt sig. JAJA, man sliter ju inte på varandra direkt. 

Åkte till stallet, red, hämtade en massa djävla kakburkar som jag tyckte att jag behövde stödköpa för jag orkade inte sälja själv. Får väl ställa dom på jobbet och hoppas på att de blir uppätna de här kommande veckorna när vi fortfarande är några stycken, från och med 1 november ska vi ju bara vara tre personer kvar här. Fast från början var det sagt att övriga skulle sluta sista augusti, men så blev det ju inte och sista oktober är kanske inte heller hugget i sten, VAD VET JAG? 

Idag är det jobb, handla, hundpromenad, yinyoga, ridning, sen hem och i säng. Det går i ett, men det är väl så livet ska vara. 

Till stallet istället, v 41 2026, pt 1

Igår var L sjuk så vi skulle ha I istället. I var min tisdagsridlärare i våras, nu har hon lektioner på onsdagarna istället tyvärr. I den bästa av världar skulle jag vilja rida för L ena dagen och antingen I eller K andra dagen, men jag trivs jättebra med L så det är inte som att jag klagar på tillvaron. Men nu rider jag ju Spanjorskan på måndagar och Gossen på tisdagar, om jag nu inte ska byta till Lillhästen. Vi får väl se hur det blir med den saken. 

Igår var temat skänkelvikning. Spanjorskan är väl inte direkt vad jag skulle kalla skolad. Hon går mycket med sänkt rygg och huvudet i vädret, men till skillnad från Köttbullen är hon mjuk och relativt lätt att få på tygeln när det bara handlar om att rida runt fyrkantsspåret. Har ju märkt att hon är stel i vänster sida, och detta märktes ännu tydligare i skänkelvikningen för vänster skänkel. Övningen var att vi skulle vända vid A och sedan rida skänkelvikning och komma ut någonstans mellan E och S i höger varv, respektive B och R i vänster varv. Vi började i höger varv och det var SÅ DRÖMMIGT, hon flyttade fint och bara flöt undan för skänkeln, rak och fin i kroppen och det var egentligen bara för mig att sitta på och stötta med yttertygel och -skänkel. Vi bytte sedan varv och då blev det SÅ MARDRÖMMIGT, för hon gjorde sig helt okänslig för vänsterskänkeln, förböjde halsen och krånglade till det någon så in i vassen. Petade till med spöet för att hon skulle lyssna på skänkeln och det tog hon som ett kränk och blev hetsig och springig, jag kände själv att jag blev stark i handen och det var ingen bra känsla alls. Efter ett tag skulle vi lägga till galoppfattning på spåret och sedan rida ett varv i galopp på volten vid C. Det gick däremot oväntat bra, fattningarna blev väl inte så fina men galoppen var rund och bärig och jag hade kunnat rida många varv på den volten istället för att fortsätta med skänkelvikningen i vänstervarvet. Men så kan man ju inte göra, hehe. Får hitta på något sätt att komma åt den där vänstersidan helt enkelt. Bara att kämpa på! 

Innan natten tar oss

Har läst Innan natten tar oss av Camilla Grebe, detta är handlingen:

September 1972. Kriminalpolisen Bettan Hedin återvänder till sitt barndomshem i sörmländska Skevsta för att begrava sin far. Det är tänkt att bli ett kort besök, men när bygden drabbas av en ofattbar katastrof blir hon kvar för att utreda ett misstänkt dödsfall. Spåren leder decennier tillbaka i tiden och visar att det förflutna är allt annat än dött.

Tja, det här var väl en rätt ordinär polisdeckare, kände jag. Den klassiska hemvändaren som snubblar över ett brott och dras in i utredningen etc, standardmall 1a liksom. Den var inte direkt dålig, men inte heller jättebra. Tyckte karaktärerna var rätt platta och att det blev lite väl övertydligt med tidsmarkörerna, det räcker ju med att det framgår att det är tidigt 70-tal, sen behöver man ju inte klämma in tidstypiska detaljer i var och varannan mening bara för det. Den här boken får tre små batikskjortor av fem möjliga. 

261005

Då var man äntligen back in business igen, vardag och allt är som vanligt och precis som jag vill ha det. Typ. Det är ju sånt man kan unna sig att säga när man har ett jobb där det efter 25 + år hittills inte funnits två dagar som varit likadana. Minns mitt förra jobb, där ALLA dagar var likadana och man till slut tyckte att det var lite livat om det så bara var något som gick sönder och behövde lagas, inte för att det var roligt i sig för det ställde ju till det i andra avseenden, men åtminstone att det hände något som bröt den där förfärliga monotonin som fick ens åtta dagliga timmar att ibland verka som åtta år. 

Men i alla fall. I onsdags eftermiddag satte jag mig på tåget och åkte till LUFTHAVNEN Kastrup. Mötte upp med min chef, tog flyget till Oslo, traskade till biluthyrningen och väntade där i vad som kändes som hundra år på en revisor från Tjeckien som min chef organiserat samåkning med. Den tjeckiske revisorn dök till slut upp, vi åkte till stan där vår norska fabrik ligger, kom fram, checkade in, åt middag och så i säng, lång dags färd mot natt var äntligen över. 

Gick upp tidigt nästa morgon och tog en power walk innan hotellfrukosten. Mmm...hotellfrukost. Sen bar det av ut till fabriken för revision. Till lunch fick vi räksmörgås, jag gillar inte räkor, men man får ju ta vad som bjuds. På eftermiddagen bar det av mot LUFTHAVNEN Gardermoen, vilket tar någon timme från fabriken räknat. Efter 45 minuter kom ett halvkvävt Stop the car, I must vomit från baksätet där den tjeckiske revisorn satt. Det var ingen större skrattfest att behöva stå i vägrenen på E6 i rusningstrafik med en spyende revisor i diket, men vad gör man. Min chef trodde att han, revisorn alltså, kanske blivit åksjuk men revisorn trodde det berodde på räkorna. Då är det ju inte heller jättefestligt att själv ha ätit samma räkor, kan jag säga. Eller ja, inte exakt samma såklart, men typ. Vi kom i alla fall vidare och fram till hotellet utan fler missöden. Det hotellet var kanske det deppigaste jag varit på i hela mitt liv, har aldrig bott på ett flygplatshotell förut så jag vet inte om alla är lika dystra. Fattar såklart att ingen bygger ett hotell för att man i första hand vill att andra människor ska ha det lite gött utan att det främst är för att man ska tjäna pengar på att folk måste ha någonstans att bo i närheten av flygplatsen så att de ska slippa gå upp mitt i natten för att ta ett svintidigt flyg. Men detta hotell utstrålade verkligen att här spelar det verkligen ingen roll om folk trivs eller ej för hit kommer de eftersom de inte har något annat att välja på. Sängen var obekväm, fåtöljen var i någon slags formgjuten plast täckt med något nålfiltsmatteliknande tyg som absolut inte inbjöd att sitta i, etc. Men jaja. Vi strålade samman på kvällen för middag, då trodde vi att revisorn hade återhämtat sig (eftersom han dök upp och beställde mat), men när maten kom in blev han grön i ansiktet och avvek med raska steg. Då började både jag och min chef noja över att det kanske var något smittsamt, så den middagen blev väl inte så trevlig som den skulle kunna ha blivit annars. 

Revisorns flyg skulle gå aptidigt nästa morgon, så han skulle ta sig själv till flygplatsen med någon slags matarbuss, så nu behövde vi i alla fall inte ta ansvar för honom mer. Vårt flyg gick vid niotiden, så vi sammanstrålade vid 06.30 för hotellfrukost (det var det enda som var bra på detta hotell), sedan utcheckning, åka och tanka hyrbilen, lämna hyrbilen, checka in på flyget och så hem. Vi landade strax efter 10 på LUFTHAVNEN Kastrup och skildes åt där, jag hoppade på tåget mot Sverige och kom över bron, sen skulle tåget göra några minuterst uppehåll i Hyllie p g a gränskontroll. Definitionen av "några minuter" prövades hårt för tiden gick och absolut ingenting hände. Sen hette det att det var förseningar på grund av "polisingripande", av detta märkte jag inget eftersom jag satt ensam i en tyst kupé och lika gärna hade kunnat befinna mig på månen. Till slut var tåget så försenat att det togs ur trafik, fick därför ta mig av och kasta mig på ett annat tåg till Malmö C. När jag kollade i appen vad jag hade för valmöjligheter så visade det sig att det var förseningar överallt pga signalfel någonstans mellan Lund och Eslöv, JAHAPP. Fick ta bussen från Malmö istället och förväntade mig nästan att den skulle få motorstopp eller punktering eller något, men den rullade på som den skulle. Min biljett, som ändå varar 180 minuter efter aktivering, hann gå ut och jag var tvungen att köpa en ny när jag skulle byta till bussen mot Nästan-Österlen. Nu behöver jag ju inte betala den själv, men ändå. Störigt. Var hemma vid 15-tiden, JÄTTETRÖTT. Tog med mig hundarna ut i skogen för att komma i balans med mig själv och själen och världsalltet och hela skiten. Min man lagade middag, detvillsäga satte in två fryspizzor i ugnen, sen kollade vi på GVFÖ och så gick jag och lade mig vid typ 20.30. 

Vaknade på lördagen efter 11 timmars välbehövlig nattsömn. Åt frukost, gick ut med hundarna, vädret var typiskt brittsommarväder och min jacka blev på tok för varm. Kom hem, åt lunch. Städade i hönshuset, satt en lång stund och bara tittade på kycklingarna när de sprätte runt i trädgården. Mina två faverollekycklingar har tydligt utkristalliserat sig som en tupp och en höna, hönan är den med missbildad näbb och jag har döpt henne till Marie Antoinette eftersom a. faverolle är en fransk ras och b. Marie Antoinette tillhörde huset Habsburg på mödernet och vad är Habsburgarna kända för om inte sina hakor? Gick sedan in och lade mig i soffan, låg och läste hela eftermiddagen tills det var dags att laga middag. Min man putsade fönstren, som nu äntligen är klara, utom ett som det var en spricka i och som han ska byta. Vi började kolla på säsong två av The Gentlemen på Netflix, sedan gick jag och lade mig tidigt som alltid. 

Igår vaknade jag tidigt, gick min vanliga söndagsrunda, lyssnade på veckans avsnitt av Historiepodden, veckans avsnitt av Flashback Forever samt ett halvt avsnitt av Saddle Up. Tränade ett pass yinyoga och gjorde rehab, gjorde nyttiga kvargplättar till lunch. Läste ett tag, tog sedan tag i evighetsprojektet med filmer och skivor. Efter min ganska osentimentala rensning av skivor så visade det sig att väskan som rymmer 160 skivor var full när jag kom fram till bokstaven W som i Winnerbäck, och där fanns ju ett gäng. Skivor alltså. Tänkte att jamen dom kan jag behålla i sina fodral, för Winnerbäck är ju ändå Winnerbäck liksom, trodde för en sekund att jag var klar där, men kom sedan på att jag har ytterligare en hylla med klassisk musik, samlingsskivor och liknande, så det var bara att in på Clas Ohlsson och beställa ytterligare en väska. PUH! Men nu är i alla fall det mesta nedpackat. Tänkte jag innan jag kom på att det ju också finns LP-skivor. Men det kan ju inte vara så många, och jag kan heller inte tänka mig att jag kommer spara exakt alla. Minns inte ens när jag lyssnade på en vinylskiva senast och kommer aldrig att sakna raspet och knastret och hacken. 

Jaha, då är det ny vecka och nya tag. Det ser ut som en fullspäckad sådan. Ridning ikväll, ridning imorgon kväll, AU-möte på onsdag, bio på torsdag och på lördag eftermiddag ska jag och S jobba med Idrott Online, sista rycket innan det helvetessystemet stänger ner i november. Men jag får i alla fall sova i min egen säng på nätterna. 

260930

Sista september idag! G-A-L-E-T. Imorgon börjar hösten på riktigt, känns det som. Det märktes direkt inte i morse när jag tog bussen till jobbet, gick från stan istället för att ta buss sista biten och den jacka som kändes varm och gosig när jag väntade på bussen halv sju på morgonen (då är det väl alltid ruggigt?) gjorde att sista delen av promenaden till jobbet var rena rama svettfestivalen. 

Igår fick jag kontakt med IT-supporten som skulle fixa så att jag kom åt filsystemet, vilket han gjorde, och få skrivaren att kommunicera, vilket han inte gjorde för den "var inte på nätverket". Istället tyckte IT-killen att jag skulle be TG att kolla i serverrummet så att det...ja, jag minns inte exakt hur det formulerades men det var switchar och portar och grejer. TG har kanske vissa tekniska färdigheter, men IT är definitivt INTE en av dom. Men det har bestämts att varje sajt ska ha en som är "lokal IT-ansvarig" och vår IT-chef är enligt sig själv meget pragmatisk och tycker att det räcker att sätta ett namn på ett organisationsdiagram så är saken löst. TG:s titel är Maintenance Specialist och då ligger det tydligen nära till hands att också vara lite haj på det här med datorer. Tänkte kanske vår IT-chef, eller så tänkte han inte alls utan bara satte dit första bästa namn han kom på. 

Påtalade detta för IT-chefen och han menade på att det fanns ju en annan printer som jag skulle kunna använda tills dess att "någon från IT-avdelningen" hade vägarna förbi. Sannolikheten för att "någon från IT-avdelningen" skulle besöka en fabrik som inom kort ska läggas ner är så låg att den inte ens är mätbar, så här fick man, jag, vara bäste dräng (eller i mitt fall: piga?). Tog mig in i serverrummet, brände åtskilliga hjärnceller (kändes det som) för att försöka förstå hur allt hängde ihop i det virrvarr av servrar och portar och blinkade lampor som jag stod inför, fattade sedan att det nätverksuttag som fanns på mitt kontor hade någon form av motsvarighet i någon switch (kanske det heter?) och kopplade sedan in min skrivare LIKE A FUCKING QUEEN. Kände mig så orimligt nöjd efteråt att jag var tvungen att sms:a IT-killen och berätta det. Tyckte förmodligen också det var viktigt att inte TG skulle få någon form av oförtjänt cred, hehe. 

Ja, det var väl det hela. Åkte hem, gick promenad, tränade ett skivstångspass som helt ärligt var lite i lamaste laget, jag blev knappt trött. Nu har jag ju ingen TUNG SKIVSTÅNG som väger 20 kilo och det här är en serie introduktionspass inför vad som komma skall som jag hade tänkt jag skulle plöja mig igenom, men kände att här var det inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Är säker behövligt. Vilket säkert behövs om man har TUNG SKIVSTÅNG och inte en fjösig skolstång. Men men. Jag ska nog hitta en balans så småningom. 

I eftermiddag åker jag till LUFTHAVNEN och därifrån vidare till Norge där jag ska tillbringa resten av veckan. Kommer gissningsvis att vara socialt urlakad efter det, så det passar ju bra att det inte är något inbokat i helgen. Då blir det nog slutrensning av filmer och skivor, hundpromenader och kycklingmys. Over & out. 

Till stallet istället, v 40 2026, pt 2

Igår var det teori och tömkörning (igen). Fick Cowboyhästen, en liten stor häst, betydligt behändigare i formatet än förra veckans jättehäst. Dock sades det om henne att hon var väldigt vinglig så hon var inte lätt att ha på töm. Tyckte dock att det gick rätt bra, nästan bättre än förra veckan, men det var såklart för att vi började i hennes lätta varv. Sen bytte vi till hennes svåra varv och då var det som två fyllon som var ute och örlade runt i manegen. Fick väl LITE koll på det efter hand, men det var verkligen med betoning på lite. Gud vad det var svårt, och vad hjälplös man känner sig när man bara har två tömmar att greja med och dessutom inte är ett dugg van. Men ja, det var väl en nyttig erfarenhet. 

Såg i nån lokal hästgrupp på Facebook att de som har Lille P, som jag var medryttare på för några år sedan, sökte ny medryttare till honom. Sug att svara: noll procent. Känns som att det är något skumt där, de var trevliga och så men på den tiden när jag var där hade de fyra hästar varav jag hade hand om Lille P och de andra tre upplevde jag mest var hagprydnader som de också letade medryttare till. Spola till nutid så finns utöver dessa två unghästar (det dräktiga stoets föl plus att hon fått ett föl till), de har skaffat två shettisar till barnen och för ett tag sen såg jag att de även hade köpt ett russ. Barnen är typ 2 och 4 år så det är ju inte som att de blivit för stora för shettisarna, plus att jag då och då ser att de svarar folk som söker en ponny att pyssla och rida med. Jaja, det är ju inte min sak men tycker upplägget känns lite märkligt. Om jag hade haft en egen häst hade jag absolut kunnat tänka mig att ha en medryttare, framför allt för att man inte ska behöva vara låst alla dagar i veckan, men det känns ju knepigt att behöva ha som ett helt system med folk som ska rida och ta hand om ens hästar. Tycker jag dårå. Men var och en blir väl salig på sin tro antar jag. 

260929

Sitter på mitt nya kontor och känner mig trött. Igår funkade ju allt, idag funkar inget. Kommer inte åt några filer, kan inte skriva ut, det enda som funkar är internet och mail. JAHAPP. Har i alla fall fått ett mail från vår IT-chef som föreslog att vi skulle titta på detta "i morgen tidligt (tirsdag)", Vi har nog inte riktigt samma definition av vad som är "tidligt", men men. Han hör väl av sig när han vaknat. 

Jobbdagen igår flöt väl på helt okej, det går ju bra att jobba när man har ett system som samarbetar med en. När jag kom hem efter jobbet höll min man på att putsa fönster! De där fönstren har ju lyfts av och på hela sommaren känns det som och skrapats och slipats och oljats och målats i hundra olika omgångar, och de har sett ut därefter med slipdamm mellan rutorna och fingeravtryck överallt så djävlar i havet vilken skillnad det blev! Efter en runda med hundarna åt jag kvällsmat, fick bestämma mig för att skippa den planerade träningen för jag kom på att vi hade bokat in ett möte med RF SISU som vi skulle klämma in innan ridningen. Mötet gick bra, sen var det ridning och så hem och i säng. 

Idag ska jag ha möte med min chef och vi ska styra upp logistiken kring vår Norgeresa imorgon. Ser noll procent fram mot den, men det är ju bara att tugga i sig. Måste packa och fixa inför den INNAN jag åker till stallet ikväll. Resestressen! Det är ju i och för sig "bara" ner till Kastrup, flyg till Gardermoen, hyrbil till hotellet nära den norska fabriken imorgon, och min chef är med och ska köra hyrbilen (förutsätter jag, och nog han också). Sen besöka den norska fabriken på torsdag i samband med en FPC-revision, sedan tillbaks till Oslo på kvällen, övernatta på något hotell vid flygplatsen och så flyg hem på fredag förmiddag. Så det är ju inte så blodigt som det skulle kunna vara, men jag tycker ändå det är mer jobbigt än inte jobbigt, särskilt innan. Sen blir det väl mer go with the flow, men jag kommer ALDRIG att bli en människa som uppskattar att vara på resande fot mer än att vara hemma. 

Känner mig inte riktigt hemmastadd på mitt nya kontor. Det susar jättemycket i ventilationen och känns inte direkt trivsamt, jag har liksom inte heller fått något flow i hur jag förflyttar mig utan det känns bara avigt och konstigt hur jag än gör. Men det ger sig väl med tiden. Nähä, men jag får väl gå de där tio stegen till kaffeautomaten nu dårå. 

Till stallet istället, v 40 2026

Igår hade jag Spanjorskan, och wow vad det kändes bra! Det var ju teori måndagen efter att vi ridit för tränare på söndagen, och förra veckan hade jag ju Ångloket. Men nu fick jag alltså Spanjorskan. Försökte applicera de tips jag fick av tränaren, till exempel att jag måste trampa lite extra i den inre stigbygeln på böjda spår för annars trycker hon (Spanjorskan, inte tränaren) mig lite utåt, samt vara oerhört lätt på yttertygeln. Vi red en övning som först var att vända med rak häst i hörnen, mycket svårare än man kan tro, och sedan rida en halv framdelsvändning i varje hörn, också mycket svårare än man kan tro. Men Spanjorskan var duktig och efter ett tag hittade vi någon form av kommunikation. Sedan var det dags för galopp och då blev det lite samma WOW-känsla som när jag red för tränaren, att jag kunde galoppera varv efter varv där hon gick stadigt på tygeln och bjöd på fint framåt. Mot slutet skulle vi rida skänkelvikning och då blev nog Spanjorskan lite stressad och jag inte tydlig i mina hjälper, så det gick inte så bra och hon blev springig och het. Fast L tyckte det var toppen att jag "plockat fram en växel till" så det såg kanske inte så illa ut som det kändes. Men bortsett från det så var det en härlig känsla nästan hela lektionen. 

L frågade om jag hade ridit Lillhästen något, och jag sa att jag gjort det någon enstaka gång men det var längesen. För Gossen hade varit oerhört seg på barnlektionerna så hon funderade på något alternativ till mig på tisdagen, fast sen kom vi på att det ju är teori och inte aktuellt. Jag har ridit Lillhästen en eller två gånger, det är en VÄLDIGT trevlig ponny, inte så mycket ponnykänsla kanske utan mer som en storhäst i ponnyformat, men överlag en sån där drömmig individ som gör det han ska utan några konstigheter och som varken är lat eller het utan har lagom mycket motor, så jag sa förstås att jag gärna rider honom. Vi får väl se hur det blir med den saken, Lillhästen är ju en sån som alla gillar och han går såklart rätt mycket. Men när L berättade hur seg Gossen varit så var det i andemeningen att det inte skulle vara så kul för mig. Sånt bryr sig inte K om när hon fördelar hästar, upplevde henne som mer strikt med vilka som har gått och vilka som inte gått och så fick det bli därefter, medan L verkar vara mer inne på att det ska finnas en bra kemi mellan häst och ryttare. Och när jag red i Bästa Måndagsgruppen™ så hette det (när vi hade ridlärare I och senare A) att eftersom vi skulle föreställa vara lite rutinerade (det var ju inte direkt våra ord, obs) så fick vi minsann fick ta de hästar som inte gick så mycket. Kändes såhär i efterhand lite som att det inte fanns någon direkt omsorg om att det skulle bli en bra matchning, utan mer som att man var någon slags slasktratt som aldrig fick rida de "bästa" hästarna för dom var liksom dedikerade till mindre rutinerade elever. Det är väl fine SÅ, men de kan ju inte heller BARA gå med nybörjare och där är L bra som menar att även de hästarna mår ju bra av att bli ordentligt genomridna. Vet att K tycker likadant, men hon har liksom fastnat i att jag BARA vill rida Köttbullen, och nu har jag ju ändå vidgat mina vyer en del och hittat andra alternativ. Vill dock hålla mig på ponnysidan! Aja, vi får väl se hur det blir med min kommande tisdagshäst. 

 

Ovanjorden

Har läst Ovanjorden av Mikael Berglund, detta är handlingen:

En av de sista dagarna av sommarjobbet på förskolan i Ammarnäs träffar Oskar renskötaren Eija, storasyster till ett av barnen. Det blir början på en omvälvande relation till Eija och till människorna, fjällen, vattendragen och själva luften omkring henne.

Ovanjorden är en suggestiv berättelse om samhörighet och tillit, och om hur marken kan upplevas ge vika då två människor lyckas komma varandra riktigt nära, om så bara ett ögonblick i taget.

Jag har hört mycket gott om denna bok och jag tyckte mycket om språket, men förstod inte riktigt själva berättelsen. Eller relationerna, eller snarare bristen på dessa eller hur man nu ska uttrycka det. Det var mycket starka känslor som ledde till...ingenting? Tyckte också det var svårt att flyt i läsandet när det är insprängt mängder av samiska ord och uttryck som man inte vet vad de betyder och som endast delvis kan förstås av sammanhanget. Den här boken får tre renar av fem möjliga. 

260928

I fredags blev jag kallad till ett möte som låg efter att min ordinarie arbetstid slutat, det gillar jag inte men det händer inte jätteofta så jag fick bita i det sura och lalla ur mig en massa Of course, that will be fine, no problem. Hela dagen gick utan att jag fick någon kontakt med filsystemet. Mail och internet funkade, men jag kunde inte riktigt jobba som jag hade tänkt. Ingen på supporten hörde av sig heller för den delen. Ägnade mig åt att installera mig på Nya Kontoret istället så jag hade att göra och försökte att inte låtsas som att jag också har såkallat riktigt jobb som jag förväntas utföra, men jag är rätt snabb och deadline är fortfarande ganska långt borta så det ska väl ordna sig. Baxade in en lådhurts, fäste upp kablar och rensade bland grejer. Du inreder ju som om du ska sitta där för evigt och fastigheten inte alls ska säljas, sa C ironiskt och javisst, det är väl en massa jobb för någonting som kanske varar ett år eller så, men det blir ju så mycket lättare nästa gång det ska flyttas tänker jag. Plus att jag måste väl ändå trivas under tiden.

Åkte hem och gick ut med hundarna. Vi skulle på orgelkonsert senare på kvällen, så vi köpte hämtmat och mulade i oss till ett avsnitt av Gift vid första ögonkastet XL som jag har börjat följa bara för att det blivit en sån himla snackis och ja, herregud, var hittar dom alla dessa människor någonstans? Sen åkte vi in till stan och lyssnade på när min son plus en stråkorkester gav en konsert till firande av att det var 120 år sedan Dmitrij Sjostakovitj föddes. Det, och mycket annat fick vi lära oss eftersom han, min son alltså, mellan styckena också föreläste om nämnda kompositörs liv och leverne. 

Var hemma vid 21.30, gick raka vägen och lade mig eftersom jag ställt klockan på 05.00 nästa morgon. Vaknade, gick ut med hundarna och åkte sedan till stallet för ett stallpass med in- och utsläpp av hästar. Det gick bra, men det ska bli skönt nästa gång när alla sover inne och det BARA är att släppa ut. Nu är det vissa som sover inne och ska ut, vissa som sover inne och INTE ska ut, vissa som sover ute och ska in  och vissa som sover ute och inte ska in men ska flyttas till en hage med mer gräs. Det var ett pusslande och planerande för att få ihop det så att man skulle slippa gå flera gånger men ingen skulle bli lämnad ensam. Som väl är fanns det ett gäng tjejer som skulle rida lektion klockan 12 men som ändå på plats jättetidigt och de ville gärna hjälpa till att leda hästar. Mmm...stalltjejer. De bästa som finns. 

Åkte hem, fixade klart med staketet i trädgården så nu är det kycklingsäkrat med putsnät längst ner runt hela hönsens del av trädgården så att man slipper försöka locka tillbaks kycklingar som plötsligt spatserar omkring inne hos grannen. Kycklingarna har blivit otroligt djärva på bara några dagar, från att ha lite ängsligt hållit sig i närheten av hönsgårdens trygghet så är de nu mest inne i den del vi kallar för djungeln. Det är ett äppelträd där halva kronan har knäckts och ligger på gräsmattan, men det är fortfarande liv i det så det får vara så för det är hönsens favoritplats på jorden. Bakom det är det syrenbuskar och diverse annan växtlighet där det också är trevligt att strosa omkring, om man är höna. Alternativ om man är människa som gillar att lajva Rambo på uppdrag, men det kanske är mindre vanligt. 

Låg sedan på soffan och läste tills det var dags att laga middag. Gick och lade mig tidigt p g a TRÖTT. 

Igår gick jag långpromenad och lyssnade på veckans avsnitt av Historiepodden om Kaspar Hauser, plus ytterligare ett avsnitt om Londons kloaksystem, plus ett avsnitt av Saddle Up om Jens och Lunatic. Kom hem, gick till bibblan för att hämta och lämna böcker, kom hem igen, åt lunch. Slöade sedan på soffan men min man var flitig och höll på med evighetsprojektet utrensning av böcker och filmer så efter ett tag kände jag att det eventuellt var läge att ta tag i det. Efter en diger arbetsinsats har nu alla filmer som jag ämnar behålla placerats i en praktisk liten väska som är kanske 30 x 30 x 7 centimeter och rymmer 160 skivor. Sorterade även upp dom någorlunda efter genre, vilket gick snabbare än vad jag trott. Gjorde också en andra rensning, så nu får alla filmer plats i en väska, plus några boxar som jag tänker behålla som de är. Ägnade mig sedan åt att rätt så osentimentalt rensa bland skivor som jag en gång i tiden köpt för att man kanske hört EN bra låt och så visade det sig att resten var skit, samt påbörjade arbetet med att placera de återstående i en likadan väska. Där jobbar jag strikt alfabetiskt så där uppstod inget problem med genre som med filmerna. Har nu kommit till bokstaven K, så det går ändå framåt. Fast nu lär det dröja ett tag tills jag kan fortsätta. Ikväll och imorgon är det ridning, på onsdag åker jag till Norge på jobbresa och kommer hem på fredag. Så det får bli till helgen. 

Nu har jag kommit åt filsystemet på jobbet, istället är det skrivaren som tydligen inte tålde att bli flyttad från ett hus till ett annat. ATT DET ALLTID SKA VARA NÅGOT. Får väl skicka ett nytt mail till den kära supporten, pust och stön, over and out. 

260925

Plötsligt, eller i alla fall igår, hände det, att det här stora arkivskåpet blev flyttat från det som nu är mitt nya kontor. Visserligen ligger det nu som en strandad val i korridoren utanför, det var som sagt otroligt tungt och svårflyttat, men jag har kunnat börja installera mig. Flyttade över mina skärmar plus dator och skrivare igår så nu finns det inte längre någon återvändo. TYVÄRR verkade det inte som att anslutningarna till filservern pallade med att datorn flyttades 200 meter, så nu kommer jag inte åt någonting jag behöver för att kunna sköta mitt arbete. Kan inte heller skriva ut något, skrivaren fick väl också någon form av separationsångest. Internet fungerar i alla fall så jag har mailat supporten, men de dyker inte upp förrän vid 8-tiden så jag har gott om tid att ägna mig åt kontorsinredning. Har hängt upp mina SNYGGA gardiner som jag köpt på Erikshjälpen, istället för de institutionsliknande fula som hängde här. Sen har jag baxat ut ett skåp (spånskiva från IKEA, flyttbart för en person) som jag inte ska använda, samt placerat ut skrivbord och sidobord där de ska vara. Eller där jag tror de ska vara, jag får väl känna mig för lite. Snodde en skrivbordsstol från ett av de tomma kontoren för att slippa släpa min uppför trapporna, men vet inte om jag gillar den. Det är säkert en vanesak, jag får väl ge det några dagar och min gamla lär ju inte gå någonstans. 

Brister i detta rum: väldigt få eluttag. Huset är byggt på 60-talet och då tänkte man sig väl inte att man skulle ha datorer och skrivare och grejer av Guds nåde. Det här rummet som är mitt nya kontor har stått tomt i tio år och fick inte vara med när det byttes armaturer och drogs ny el i de kontor som användes, så jag har en sån där trist gammal lysrörsarmatur som tillsammans med de instistutionsbeige väggarna får ljuset att påminna om skolkorridorer. Och inte alls tillräckligt många vägguttag, har jag redan konstaterat, så att leta upp en förgreningsdosa står högt på priolistan idag. Samt att hämta min papperskorg, för det fanns det inte heller någon i detta nya rum. Jaja. Det blir nog bra med det. Har också prioriterat att sätta upp en bild som jag tagit med mig från mitt gamla kontor, föreställande Rödluvan och vargen och med texten No matter how stupid you feel, remember, Little Red Riding Hood couldn't figure out that a talking wolf wasn't her grandmother. Det är sånt man kan behöva tänka på ibland. 

Plus i detta rum, eller det har väl inte så mycket med rummet att göra i och för sig, men ändå: att kunna äta sin lilla frukost med kvarg och bär i fikarummet och ställa in sin lilla skål i diskmaskinen efteråt, istället för att sitta och sleva i sig vid skrivbordet och stå och diska i en trång vask i ett lika trångt förråd/omklädningsrum efteråt. Igår tömde jag kylskåpet, inte för att det var så mycket men ändå, och stängde av det. Satte ner alla element på endast underhållsvärme. Gick därifrån med en känsla av att en epok hade gått i graven, men jaja. Så himla dramatiskt behöver det kanske inte vara ändå. 

260924

Jamen då ses vi på torsdag, sa jag till en kollega igår, som nämnde att hen skulle vara ledig som idag. Tänkte det var tisdag igår, men det var det ju inte. Blev helt förvirrad, men nu är det alltså torsdag och inget annat. 

Igår kom jag igång med mina två nya projekt, skönt. Hatar när man är i det där skedet att man vet ATT något måste göras men inte hur man ska gå tillväga för att komma igång. Men nu är de i alla fall up and running. 

Kom hem, upptäckte att en av kycklingarna hade tagit sig ur ungdomsgården, alltså den lilla delen av hönsgården där kycklingarna är. När vi byggde den använde vi en rulle gammalt hönsnät som vi hittade någonstans, men hönsnät har för stora maskor och därför traskade kycklingarna obekymrat rätt igenom och det var på den tiden när vi kläckte i maskin och de inte hade någon mamma som kunde locka tillbaks dom. Så jag satte upp kycklingnät längst ner, men det måste ha varit Made in Hong Kong (som man sa förr när något var av tvivelaktig kvalitet) för det höll bara något år eller så, sen var det hål i det också. Nu inför denna kullen satte vi ytterligare en rulle kycklingnät liksom lite innanför väggarna, det har väl ändå fungerat bra såtillvida att alla har hållit sig innanför det, däremot har det varit meckigt att behöva kliva över det när man ska in och ut med vatten och mat. Jaja, kycklingarna är ju numera så stora att de kan flaxa både upp och ner och hit och dit, så nu var det en som tagit sig över kycklingnätet och hamnat i den decimeterbreda remsa som är mellan nätet och själva hönsnätsväggen och därifrån var det ju en smal sak att forcera hönsnätet. Jaja, då var det väl lika bra att ta bort det extra kycklingnätet och låta resten av flocken komma ut och upptäcka världen. Är visserligen inte helt klar med att sätta putsnät längst ner på staketet i trädgården, men de är ju inte heller målsökande missiler in till grannarna. Än i alla fall, men till dess ska det ju vara klart. Mycket riktigt var de fullt nöjda med att bara utforska resten av hönsgården, några tog en liten lov ut i trädgården men höll sig mest under humlen som växer precis utanför, ingen vågade sig ut på öppna gräsmattan. Men det kommer de ju att göra med tiden, så i helgen får det bli staketfix. Mötet med resten av hönsflocken var för övrigt helt odramatiskt, de gamla accepterade stoiskt att jaha, nu är det småbarn överallt. De har ju både sett och hört dom i flera veckor, så det var ju inte som att de var helt främmande även om det har varit ett staket emellan. 

Satt länge i hönsgården och tittade på de små liven (som i och för sig inte är så små längre). Två av kycklingarna är ju av rasen Faverolle, där jag först trodde att båda var hönor men sedan visade det sig att den ena var en tupp. Det ser man på fjäderdräkten, för tupparna har mycket mer svart i sin. Nu är jag osäker på den jag trodde var en höna för jag tycker att den också börjar bli väldigt mörk även om man fortfarande kan se en tydlig skillnad på dom. Men den är kanske bara sen i utvecklingen? Aja, det ger sig med tiden. Det är ju en salig blandning raser, de enda jag är säker på är tre Ancona och två Sussex. Men nu har jag kunnat identifiera en som en Vorwerk. En annan skulle kunna vara en Silverudds Blå, men där är det osäkert. Möjligen är de andra Barnevelder i olika färgvarianter, men det är TVEK. Det kommer också att ge sig såklart. Provade Google Lens, men den var helt värdelös på att identifiera kycklingar och påståd sturskt att det var pärlhöns.  

Fortsatte det träliga arbetet med att rensa bland dvd-filmer och fatta beslut om att slänga eller spara? Kommer jag någonsin att se-om alla säsongerna av Sons of Anarchy till exempel? De flesta av de här serierna man köpte som boxar förr finns ju numera på streamingtjänsterna och det är väl lite väl analt att vilja spara i händelse av...ja, vadå? Att alla streamingtjänster momentant stängs ner, att internet slås ut, att ryssen kommer? Då har man nog större problem än att man inte får se Jax och Clay och de andra surputtarna i SAMCRO vroooma omkring på sina hojar och sälja vapen och knark, tänker jag mig i alla fall. Och man kan ju omöjligt spara ALLT. Så de åkte i loppishögen tillsammans med boxar som till exempel Breaking Bad och Walking Dead, herregud jag har ju inte ens sett klart serien för jag pallade inte den här djävla Negan, och sen när Glenn dog, ja förlåt för spoiler men det vet väl alla vid det här laget?, då tappade jag helt sugen.

Ja, så gick den eftermiddagen och kvällen. Idag är det torsdag, det står städning på schemat. Svårt att städa när det är kaosigt i hela hemmet, ska sätta hårt mot hårt och tvinga min man att putsa fönstren och plocka undan exakt allt som har med fönsterrenoveringen att göra, för nu får det vara KLART. Min man har som bekant svårt för att komma igång med saker, men när väl startsträckan är avklarad kan han hålla på i evigheter för han har också väldigt svårt att avsluta, det finns alltid små små detaljer som man kan  hålla på och pilla med till döddagar. Min hobbypsykologiska teori är att så länge man inte är klar så kan heller ingen klaga på att det inte blev bra. Inte för att jag någonsin klagat, men det är väl något i hans såkallade bagage. Ja, i alla fall så är det väl vad som står på agendan efter jobbet idag. STÄDNING alltså. Blö. 

 

 

Föraktet

Har läst Föraktet av Marcus Jarl, detta är handlingen:

Isak är fotograf och har dragit sig tillbaka till Stockholm efter en lång tid i New York. Hans liv är inrutat och anonymt, och det är precis så han vill ha det.

En dag får han telefonsamtalet han fruktat, det som ska tvinga honom tillbaka till uppväxtens Motala. Småstaden där han var tvungen att gömma den han var.

Det handlar om Emma. Systern som han inte har pratat med eller mött sedan den mörka dagen för många år sedan då han lämnade barndomshemmet. Isak kan inte längre fly minnena av den han en gång var, minnen fyllda av skam och självförakt. Och allt det som Emma lämnat efter sig.

Jag har läst Trädgårdsmästarens dotter, Om en syster och Dina färger var blå av samma författare varav jag gillade de två första och tyckte den tredje var sisådär. Den här boken var inte ens sisådär, jag fick  riktigt kämpa mig igenom den. Tyckte den var mörk och trist och karaktärerna kändes varken intressanta eller sympatiska, det kändes också som att de avsnitt som utspelade sig på tidigt 2000-tal var övergödda med tidstypiska detaljer på ett sätt som inte kändes trovärdigt. Den här boken får ett mörkrum av fem möjliga.