Flitens lampa lyser än

Tycker inte jag gör mycket annat än jobbar och kommer hem och fastnar med Hilding. Alltså den här passningen! Aldrig vända ryggen till! Det är inte klokt vad  en tolv veckor gammal valp kan hitta på under en mycket kort tidsrymd med sina vassa tänder och minimala kissblåsor. Det är betydligt enklare med småbarn i samma ålder, de har blöjor och kommer inte ur fläcken. Å andra sidan får man igen det med råge några månader senare när de börjar vända sig, krypa, plocka åt sig saker och förr eller senare ryker dessutom blöjorna.

Den här i det närmaste dygnet-runt-passningen av en hundvalp är tack och lov under en mycket begränsad period av deras liv, så det får man ju ta. Har rätt stor hjälp av Remus, som mer än gärna ställer upp och blir jagad och låtsasomkullbrottad och biten och tuggad på av sylvassa valptänder.

Övrigt som förgyller ens liv just nu är att min bil började låta väldigt mycket när jag körde hem från jobbet häromdagen. Det lät som om det vore passade att börja ha plyschtärningar och fårskinnsfodrad jeansjacka med sydstatsemblem och spela Eddie Meduzas greatest hits. Det visade sig att hela avgasröret hade gått av. Sånt blir man ju inte så glad över, speciellt inte som bilen precis har varit på verkstad och fått nytt fördelarlock och ny rotorarm och en massa annat fint som börjar sönderfalla efter 22 års användande. Där rök ett par tusen, MEN då ska man ändå vara glad att man har en gammal Volvo 740 där reservdelar är asbilliga, relativt sett alltså. Ett nytt avgassystem kostade 1249 spänn på Biltema och bästa (som det skulle ha hetat på Facebook) Patrik bytte det åt mig alldeles gratis.

Jaha, sedan föll jag i en fälla också. På det stora hela så tycker jag att jag lever ett HYFSAT sunt liv. Äter typ tallriksmodellen, äter nästan aldrig halvfabrikat, tränar regelbundet, äter sällan godis eller chips, dricker nästan aldrig läsk. Det funkar bra av sig självt. I somras någon gång var det marknad här i byn. Jag passerade marknadsplatsen på väg mot elljusspåret, och där stod ett stånd som sålde SKÅNE-TOPPAR. Det heter kanske något annat på andra platser, men det är i alla fall ett företag som säljer det som på skånska heter "gräddbullar" och som i resten av Sverige heter typ "kokosbollar". Jag gillar inte kokos, men det finns en variant som bara är chokladdoppad. Som är SJUKT god. Jag köper aldrig såna i affärer längre, för de är nästan alltid för gamla och sega och äckliga. Men på marknader brukar de vara färska. Mmmm....färska kokosbollar (utan kokos då).
Nu hade jag förstås inga pengar med mig när jag passerade det där marknadsståndet med SKÅNE-TOPPARNA, och eftersom jag hatar att trängas med folk så var det inget alternativ att gå hem och hämta pengar och sedan in och knuffas med populasen. Men SKÅNE-TOPPARNA har legat och guppat omkring i mitt sinnes kölvatten sedan dess. Minns knappt när jag åt såna senast, det måste ha varit på 90-talet eller så, så det kändes lite oväntat. Hur som helst. På helgens jakt- och fiskemässa stod de där igen och läskades. Då slog jag till! En låda med 12 stycken! Kan ju säga att lådan inte är tom (än), men jag kan också säga att min man inte har fått smaka en enda. Nu känns det som att mitt hyfsat sunda liv är på dekis en smula. Men bara SKÅNE-TOPPARNA tar slut så kommer det att gå över. Sannolikheten för att jag ska besöka en marknad eller liknande ställe där SKÅNE-TOPPS-vagnen står och lockar med sina produkter är nämligen ganska obefintlig. Så jag kanske bara ska passa på att njuta av fällan så länge jag är fast i den. Tids nog finns det plats för fullkornsbulgur och brysselkål igen. Jamen vi säger väl det då.

If the kids are united

Idag har jag varit flitig. Har jobbat. Efter jobbet sprang jag en runda på Lingenäset tillsammans med Remus, tax med rätt att jogga. Sedan åkte jag och köpte en transportbur till Hilding, samt lämnade tillbaks en annan transportbur som jag hade köpt en annan dag, men som var en helt värdelös modell. Remus har en transportbur som man kan spänna fast med säkerhetsbältet. Jag utgick helt slött från att ALLA transportburar hade denna finess, för man vill ju inte ha en stor bur flygades lös i kupén vid en tvär inbromsning, men så var inte fallet. Jaja. Nu är den tillbakalämnad. Sedan åkte jag hem och så stuvade vi in Hilding i buren och åkte till veterinären och vaccinerade honom så att han ska kunna vistas bland folk. Eller i alla fall bland andra hundar. Sedan åkte vi hem igen och så tränade jag fritt följ med Remus. Sedan tog jag med mig taxarna på koppelpromenad till brevlådan vid Konsum, en sträcka på kanske 400 meter tur och retur, för att posta ett brev. Det låter enkelt men är svårt med en 12-veckors valp som aldrig haft så mycket som ett halsband på sig i sitt tidigare liv. Men skam den som ger sig.

Sedan drack vi te och åt smörgås och sedan har jag, hör och häpna, UPPDATERAT MIN FOTODAGBOK. Det var ju inte igår om man säger så, så det tog sin rundliga tid. Nu ska jag strax gå och duscha och sedan får vi se vad resten av kvällen bär i sitt sköte. TV kanske?

Slänger in en bonusbild på taxarna bara för att.

Don't mess with me, kiddo!

SLETEN pt 2

Hemma igen efter en lång och strävsam dag på jakt- och fiskemässan. Denna dagen började inget vidare eftersom Remus, tax med rätt att döda, trampade i ett getingbo i morse. Blev stucken, tjöt i högan sky, började först halta och sedan hoppa fram på tre ben, fick besöka sjukvårdstältet. Trodde jag skulle få lämna walk over inför uppvisningen, men han hämtade sig efter en stund. Getingboet blev därefter indränkt i bensin och uppeldat av en driftig person i organisationen kring jakt- och fiskemässan, så jag tror nog att getingarna drog det kortaste strået trots allt.

Jag har alltså hängt med jaktmänniskor i dagarna två nu, och det har tagit på krafterna, så det var rätt skönt att få leta rätt på sin fattiga Volvo 740 bland alla jeeparna och SUV:arna på parkeringsplatsen och köra därifrån. Köpte en Kvällsposten på vägen hem eftersom vi blev intervjuade igår, men istället var det en jättestor bild på en ganska mastig kvinna med långhåriga dvärgtaxar. Det är alltså INTE jag/vi.

Nu ska jag kolla på Lyxfällan som mental nedvarvning.

SLETEN

Gick upp klockan 06.00 i morse och susade iväg till Bosjökloster för att gå på jakt- och fiskemässa. Ballt va? Jag och Christer skulle nämligen visa upp våra "lydnadstaxar" där. Två gånger samma dag dessutom. Det gick rätt bra och vi blev intervjuade av Kvällsposten efteråt. Är det mina 15 minutes of fame som är här nu, månntro?

Känner mig dock måttligt hågad över att gå upp klockan 06.00 imorgon också och upprepa samma sak en gång till. Bara parkeringen in till mässan var ungefär lika stor som Kiviks marknad och det var bara Så. Mycket. Folk. Överallt. Och alla som känner mig vet ju att det där med att gå och trängas bland folk är ungefär det värsta jag vet. Jag trivs bäst i öppna landskap, typ. Men det är bara att bita ihop.

Nu blir det emellertid pasta, vin och Robinson. Tack TV4 play för det.

Pausfågel

Det är tur man inte skaffar valp oftare. För det blir banne mig inte mycket annat gjort än att göllegöllegölla och springa och se efter så den inte kissar på golvet eller biter sönder något. Och planera måltider! Våra vuxna hundar äter en gång om dagen. Remus ibland två, eftersom han har matskål på jobbet också, men det är inte alltid han bryr sig om att äta när han är där. Hilding äter fyra gånger om dagen. Och så fort han har ätit så måste han ut och tömma tarmen, för så funkar valpar för det mesta. Och varje gång han har sovit eller busat eller det har gått en stund i största allmänhet så måste han ut och kissa. Så det är ett himla flängande ut och in och ett himla massa tänkande på vad klockan är och när åt han senast och när ska han ha mat nästa gång? Nästan som att ha småbarn, fast som sagt, den här småbarnstiden går ju över i ett litet nafs, jämfört med en människovalp. Om mindre än ett år kommer Hilding att köra moppe och dricka folköl och tjuvröka. Om han hade varit människa alltså.

Nyss försökte jag läsa lite bloggar med Hilding i knät. Då lyckades han trycka ner Ctrl-knappen samtidigt som jag scrollade så att texten blev yttepytteliten. Så kan det gå. Nu ska vi äta pizza, för ingen har haft tid att laga någon mat.

Värmerekord

Inte konstigt att man är slut som människa. Det rapporterades nämligen nyss på nyheterna att idag hade det minsann varit årets varmaste dag, och inte nog med det, värmerekordet slogs i här i närheten. 31,3 grader. FY TJYVEN säger jag bara. Men imorgon ska det regna. Tack. Eller nåt.

Eftersom jag har varit så sabla dålig på att blogga hela helgen så lägger jag ut en hjärteknipande bild på vår nya familjemedlem Hilding, tio veckor gammal, som flyttar hit i veckan som kommer. Eventuellt blir det inte jättemycket mera bloggat då eftersom en hundvalp nästan är synonymt med att skaffa småbarn, fast småbarnstiden är betydligt kortare. Hav förtröstan.

Hilding är den som är längst till höger i bild. Han är störst och latast i hela kullen, liknar mer en basset hound än en tax, och var absolut inte den vi hade tänkt oss. Fast det brydde han sig inte om. 

Hotter than hell

Idag är det 28 grader i skuggan och det är för varmt för att göra någonting överhuvudtaget. Trots det åkte vi på loppis i grannbyn. Fyndade en kasse böcker, åt en grillad korv, satte oss i den STEKHETA bilen och körde hem igen. Nu ska vi snart äta glass.

Om någon säger "ja, man ska ju inte klaga på värmen nu när den äntligen har kommit" så kommer jag personligen att drämma till den personen i huvudet med något hårt. Typ med glasspaketet, fast då får det gå rätt så kvickt eftersom den smälter med snudd på ljusets hastighet en dag som denna. 

Tiderna förändras...

Häromdagen berättade jag för min man om när jag gick i typ fyran och hela mellanstadiet (det var en liten skola) var på lägerskola på Öland och bodde på ett vandrarhem. Någon hade satt upp lappar på dörrarna så att alla skulle veta vilka som bodde var. Med på lägerskolan var, förutom lärarna, vår skolvaktmästare Magnus plus en karl som hette Åke som brukade hjälpa till med lite av varje. På deras dörr stod det följdaktligen:
HÄR BOR:
MAGNUS
ÅKE

Och så en dag så var det någon som hade spexat till det och ändrat på på lappen så att det istället stod:
HÄR BOR:
MAGNUS
ÅKER
KÄLKE

Och jag skojar inte nu när jag säger att Nürnbergrättegången var ett blekt återsken av det ståhej det blev kring denna händelse. VEM? VEM? VEM? hade utfört detta illdåd? Alltså, det var ju inte åverkan på någon fast inventarie utan bara skrivet på ett papper som satt upptejpat på dörren, och det var ju  inte precis som att det stod "Magnus knullar Åke i röven" heller. Men hela mellanstadiet fick samlas och vår klassföreståndare pratade med allvarlig stämma om detta förfärliga som hade inträffat. Minns faktiskt inte vem det var (men gissar på Pelle), men jag är övertygad om att den skyldige fick sitt rättmätiga straff. Så gick det till i Småland på 1970-talet.

Min man berättade då att när deras klass hade syslöjd i en annan del av Småland under samma decennium så var det en kille som höll upp ett triangelformat stycke makramékonst framför sitt skrev på ett lite showigt sätt, och han, killen alltså, skickades omedelbart till rektorn för utskällning och uppsträckning.

Det känns lite som att tiden har sprungit ifrån en när man hör om att elever hotar lärare till livet och lärarna får/kan/vågar inte ens be dom lämna klassrummet. Och jag är inte speciellt övertygad om att det har blivit till det bättre faktiskt.

When the saints go marching in

Iiih, hinner inte riktigt blogga. Idag: Jobbajobbajobba, åka till stan och träffa 3/4 av The Wendels, äta glass, fly undan GETINGDJÄVLAR, promenera onödigt långt barfota på vasst grus, åka hem. Fatta ett viktigt beslut. Träna. Nu sitter jag här och klockan är åtta. Borde träna med Remus, tax med rätt att döda, men orkar inte. Borde äta, men klockan är för mycket. Borde gå och lägga mig och ta igen förlorad nattsömn. Borde duscha. Ska göra de två sistnämnda sakerna. Hodeladi hodeladi hoppsan vilken dag.

You think that this feels good, you ain't felt nothing yet

Förvånansvärt många har googlat på Sara Wedlund förra veckan. Och hamnat här, där den enda informationen är en kvällstidningsrubrik som jag snott från Varanteatern: "Sara Wedlund: Satan åt min lilla ponny". Man måste älska Varanteatern.

I övrigt funderar jag lite på såna här personer som är EMO eller vad det nu heter. Ja, men det är ju förstås jättetragiskt att folk mår så dåligt att de måste skada sig själva, karva sönder armarna med rakblad och fimpa cigaretter mot kroppen och hålla på. Men varför hör man aldrig talas om EMO-personer som skär sönder fingertopparna med 70-grams kopieringspapper och sedan skivar upp ett par kilo tomater (pH-värde omkring 4, svider rejält) som en ångestdämpande åtgärd, eller som med flit konstruerar några riktigt saftiga skoskav och sedan går ut och joggar 15 km på det? För det är ju ändå smärta som är snudd på jämförbar med att föda barn. Är det inte tufft nog, eller vadå?

Åh nej, Sverige-Frankrike 22-21, men ett OS-silver är väl ändå inte kattskit

Nu slipper Magnus Jernemyr äta ananas eftersom det "bara" blev silver. De franska grodätarna vann med ett sketet uddamål. Men jag tycker ändå att det var en fantastisk match. Vilka krigare! Maken till envisa spelare att bita sig fast i hasorna på de regerande olympiska och världsmästarna, och det kändes som att Sverige bara var från ett par tveksamma domslut från guldet. Tveksamma domslut stod nämligen som spön i backen den här matchen, men man är väl kanske inte helt partisk just nu.

Svenska handbollsherrarna är hjältar. Så är det bara. Nu är OS slut och det ska bli lite mer normala blogginlägg framöver, it's a promise.

Inför finalen

Lodar omkring och väntar in OS-finalen i handboll. Känner lite att det inte spelar någon roll vem som vinner, att vara i OS-final är ju stort nog för ett lag som detta. Fast det är klart att det där guldet hägrar. OS-silver i handboll har "vi" ju så att man kan gödsla med dom redan.

I DN fick några utvalda spelare frågan vad de skulle offra för ett guld. Ingen var sugen på att offra sin familj, någon var tveksam till skador medan Källman tyckte att det fick kosta "en ljumske eller båda", alla var dock villiga att göra stora materiella uppoffringar för en gyllene medalj. Magnus Jernemyr kunde tänka sig att äta ananas om de vann guld. En bit. Det låter ju inte som någon större åthäva, men tydligen var det det absolut värsta han visste. Tur. Annars hade det ju inte känts mycket bevänt med försvarsspelet menar jag.

Ja, det blir vad det blir. HEJA SVERIGE i alla fall.  

MEN JAAAAA, Sverige-Ungern 27-26 och SVERIGE ÄR I FUCKING OS-FINAL!

Har ingen röst kvar. Har inga naglar kvar. FY TJYVEN VAD SPÄNNANDE. Vilken match! Vilken vinst! "Jag är lyckligare än när jag gifte mig", som Nikky uttryckte det hela. HA HA HA. Nu ska jag försöka få ner min puls till under 200 slag per minut.


INSTICK: Innan matchen fick man se lite random klipp från tidigare matcher, bland annat den mot Danmark, med dansk televisions kommentator: Först tog de Skåne, sedan Halland och Blekinge. OCH NU TAR SVERIGE OS-GULDET FRÅN DANMARK. 

HA HA HA!  

SPÄNNING

Om cirka en timme är det dags. Sverige-Ungern i semifinal i handboll. Fy vad nervöst detta är. Ska laga mat lite snabbt nu för sen blir det sannerligen ingen tid att stå vid spisen, eller ro att äta heller för den delen. Då ska det sittas på helspänn, bitas på naglar, sväras och vrålas hämningslöst rakt ut oavsett vem som gör mål. 
 Tror nästan att det är enklare att spela själv än att sitta i soffan och titta på och VÅNDAS. Maktlösheten! Kom igen nu Sverige!

Där går en här som frös och svalt men segrade ändå

Idag är jag helt osannolikt pigg. Med tanke på att jag steg upp 03.30 i morse så borde jag inte vara det, men hela dagen har präglats av en nästan ofattbar energi. Jobbade, jobbade över, åkte hem, städade huset, vek tvätt, löptränade, kom hem, stretchade, skuttade ner till potatislandet, grävde upp ett kok, lagade middag, fixade matlådor. Nu sitter jag här i soffan och har sett de norska damerna besegra Sydkorea i handbollssemifinalen, klockan är cirka åtta och vid den tidpunkten på dygnet brukar jag börja sloka för att så småningom vissna fullständigt vid nio-halv tiotiden. Så icke idag. Kanske har mina djävla VITA-PRO-blufftabletter börjat verka? Annars har jag ingen bra förklaring, men det är väl bara att tacka och ta emot. Det lär ju inte vara i evigheter. Speciellt inte som jag läser en DJÄVULSKT trist bok, del ett av tre, som heter "När mormor var mamma" eller något sånt. Tänkte att det kunde vara kul att läsa lite kvinnohistoria, men det är ett riktigt sömnpiller. Klarar cirka fem sidor i stöten, sedan är jag i Morfei armar.

Remus, tax med rätt att döda, försökte nyss skrämma bort en igelkott från trädgården. Eftersom han lärt sig den hårda vägen vågade han inte ge sig på den rent fysiskt, men grundligt utskälld blev den. Nu kurar den dystert under ett äppelträd och har inte rört sig ur fläcken på en halvtimma. Hoppas den inte fick hjärtslag och dog på kuppen.

JAAAAAA, Sverige-Danmark 24-22 och Sverige i OS-SEMIFINAL!

Jamen HERREGUD vilken match! Är helt darrig fortfarande. Så jämnt och så DJÄVLA spännande. Vilket anfallsspel! Vilket försvarsspel! SJÖSTRAND I MÅLET!
Men handboll är ju handboll och allt kan hända med blixtens hastighet. När Danmark tog ledningen för första gången i 52:a minuten eller vad det var så kände jag att OM nu Sverige förlorar så gör de det i alla fall med flaggan i topp, men det vore väl FAN också när Sverige riktigt STORSPELAR mot regerande Europamästarna, vilket inte har hänt på ett tag. OCH SÅ VINNER DE! Man bara: ÄNTLIGEN!

Nu väntar semifinal mot Ungern. Spänningen är olidlig. Och OS är med andra ord inte riktigt slut riktigt än.

I OS-koma

Det är OS för hela slanten just nu. Har precis kollat handboll, Island mot Ungern och Frankrike mot Spanien. EXTREMT jämna och spännande matcher, och det är ju ändå ingenting för snart ska ju Sverige möta ärkefienden Danmark. Nu är det vinna eller försvinna!

Och buhuhuuuuu vad man LIDER med Rolf-Göran nu när Casall är halt och de inte kunde vara med i den individuella finalen. Och inte gick det något vidare för Henke och Jens heller. FAAN är allt jag kan säga om det.

För att tala om något annat än sport: Flängde in till stan på lunchen idag. Jag ska nämligen gå på jazzfestival på lördag. Hatar jazz, men eftersom junior ska spela och dessutom VILLE att man skulle komma dit så får man helt enkelt ställa upp. 400 spänn kostar ett "jazzpass". Det är dyrt att ha barn. Nu får man visserligen lyssna på jazz i många timmar om man så önskar, men det önskar man väl knappast, åtminstone inte jag. Ja, i alla fall. Dom här "jazzpassen" kunde man naturligtvis inte köpa på plats, utan här fick man ta sig in till Domus. På Domus har de en speciell disk för post och biljetter i den allmänna informations- och spelavdelningen. När jag kom dit var det bara fyra nummer före mig, men då hade förstås alla extremt invecklade ärenden som tog evinnerliga tider. När det sen blev min tur tänkte jag mig att det skulle gå undan eftersom jag alltid har ENKLA ärenden, men nähäedå, då klarade väl inte den blonderade donnan bakom disken av att administrera biljettbokningssystemet utan fick be om hjälp. Sedan gjorde hon fel och fick fråga igen, och sedan visste hon inte hur man skulle skriva ut och så skulle det till någon "serviceavgift" som plötsligt inte fanns med och måste kollas upp. Alltihop tog helt enkelt en djävla tid, och mitt i alltihop kom en kille och sa att någon måste ringa efter en vakt för det gick en skum typ med hästsvans och bakåtvänd keps och ryckte i alla bildörrar i parkeringshuset. Tur att min bil inte stod där för då hade jag nog dött stressdöden.

Tänkte passa på att besöka Systembolaget som ligger inne i Domushuset, så efter att ha betalat de sura jazz-passen (köpte 2 eftersom jag tänker tvinga med Nikky som sällskap) så spurtade jag in där, plockade flinkt åt mig åtta olika sorters ekologiskt rödvin och joggade bort till kassan. Där var ingen kö, men medan jag betalade hann det ansamlas ett par existenser av den typen som går in på systemet och köper EN starköl för sina sista slantar. Tyckte de glodde på mig som om jag vore ett rikemanssvin, men det var säkert bara inbillning.

Nyss åt jag en persika som var stor som en grapefrukt. Jag överdriver inte, den var faktiskt helt orealistiskt stor. Men god. Älskar persikor, nektariner etc. Känner lite att jag borde uppdatera min fotodagbok (från det ena till det andra), men det får nog vara tills OS är över.  Fast det är klart, förlorar Sverige ikväll så ÄR ju OS i princip över, då är bara dressyren kvar. Så det blir kanske uppdaterat fortare än man anar.

Run runaway

Sitter i soffan och eftersvettas efter en liten löprunda tillsammans med Remus, tax med rätt att döda. Allt gick bra bortsett från en ruskig halsbränna. Tror det beror på att jag mötte Tengil här ute på gatan, tre gånger om dagen går Tengil nämligen promenad med deras stackars hund. Han hasar fram i ultrarapid och går alltid EXAKT samma runda på cirka 750 meter och naturligtvis kan man även ställa klockan efter honom. Tur man har en väldresserad hund så att det bara var att spänsta förbi i sin Cold Silence Treatment-anda medan Tengils hund stod och slet i sitt koppel för att ta sig över på vår sida för att hälsa på en snygg tax. Tji fick han.

Tror det var blotta anblicken av detta ondskans väsen som startade en överproduktion av saltsyra som sedan fördärvade min löprunda lite. Kunde inte riktigt utmana mig själv på det sätt som jag tänkt mig eftersom de sura uppstötningarna liksom störde ut något av viljan att pressa sig till sitt yttersta. SKIT. Jaja, det får bli en annan dag. Nu ska jag inventera medicinskåpet och se om det finns något lämpligt botemedel.  Sedan ska jag stretcha. Sedan duscha och slutligen sjunka ner i OS-soffan. Idag är en mellandag, men imorgon blir det adrenalin och nagelbitning eftersom det både är individuell final i hoppning och kvartsfinal i handboll där Sverige möter Danmark. Som väl inte riktigt har varit sig själva i detta mästerskap, men de har förfärligt många bra spelare och är ju trots allt regerande Europamästare. Men det är bara att hålla tummarna och hoppas att de för en gångs skull kan åka på däng. AV OSS!

Sweet and sour

Men NÄÄÄÄÄEEEEJJJJJJ vad det inte gick så himla bra för de svenska ryttarna i laghoppningsfinalen idag då. Eller ja. Sexa i OS är väl inte kattskit för ett litet land som Sverige med tanke på att hela världseliten deltar. Och att få med tre ryttare till individuella finalen på onsdag är ju inte heller fy skam. Får man väl ändå tänka nu när den värsta besvikelsen lagt sig. Och djävlar vad spännande det var med omhoppningen mellan Storbritannien och Holland. Hejade på Storbritannien för det gör jag jämt i ridsportsammanhang (om inte Sverige är med alltså). Nick Skelton har ju varit med sedan jag var liten och man satt som klistrad framför sändningarna från Göteborg och hörde Anders Gernandts bröla ut sitt FYYYYYRRRRA FEL, HAN RRRRRIIIIIVERRRRRR! 

Det blev extremt stressigt att hinna med tv-sändningarna idag. Skulle nämligen både passa barnbarn och baka bröd och heja på svenska ryttare. Kom hem, sprang ut med taxen, rusade tillbaks in, såg de individuella ryttarna, slängde ihop bröddegen med volymen på det högsta, kastade mig in i bilen och körde som en biltjuv till Åhus medan jag lyssnade på Jens Fredrikssons ritt på radio. Helt sjukt att höra ridsport refereras på sportradion, kommentatorn gick på som värsta fotbollsspeakern där det gällde att få in maximalt antal ord per tidsenhet..och nu följer en ganska lång högersväng och Jens ser lugn ut men det gör inte Lunatic och här kommer ett hinder och det klarar de galant. Och nu kom ett hinder till...och dom klarar det, men så kommer trekombinationen och han klarar första, det kritiska andra, och tredje! JA! och nu följer en lång vänstersväng...och så vidare. När man är van vid att Lotta Björe pratar om relevanta saker när det är läge och är tyst när det är spännande så var det ju nästan lite underhållande. Stormade sedan in hos The Wendels lagom tills det var Lisens tur, och sedan fick jag stanna i deras tv-soffa tills det var slut. Adrian bara: Jag vill titta på Musse Pigg, men det kunde han ju bara fetglömma.

Nu är det handboll ikväll, men det är ju så okristlig tid att jag nästan måste lämna walk over här. PISS. Visserligen är Sverige redan klart för kvartsfinal, men man vill ju ändå se hur det går mot Frankrike. Men ja. Om jag drabbas av insomnia så kanske.

Nu ska jag baka ut den väljästa bröddegen.

En mognadsfråga?

Jag var liten när Björn Borg var stor, större, störst. För liten för att uppskatta storheten i Den Vita Sporten kanhända. Jag minns bara att jag tyckte det var ASTRÅKIGT under sändningarna från Wimbledon och humdidum (Australian? US? minns inte) Open och Davis Cup och allt vad det hette. Mina föräldrar satt och häckade i vardagsrummet med fördragna gardiner och filtar hängandes för fönstren för att stänga ute solen (som på den tiden sken varje sommar) i vad som kändes som flera veckor. Och inte ett knyst fick man säga under hela tiden heller och det enda som bröt tristessen var om John McEnroe fick ett vredesutbrott. Men när Björn Borg spelade så fick man nästan inte andas. Då kunde man ju gått någon annanstans, kan man ju invända, men alla vet ju att barn dras till händelsernas centrum som flugor till en sockerbit, och sedan sitter de där och gnäller okonstruktivt över att de har trååååååkigt istället för att gå och leka på egen hand. Det är en naturlag av något slag.

Mina föräldrar spelade själva tennis till råga på allt. Och då var man också tvungen att följa med och sitta på idrottsplatsen och vänta i hundratusen år medan de spelade dubbel med ett annat par i bekantskapskretsen och grälade på hemvägen om vad den andre gjort för fel.

Nä, men i alla fall. Tennis är ju skittråkigt att titta på, tycker jag. Perfekt att ha på som ljudkuliss om man vill slumra lite på soffan, men i övrigt är det ju inte någon spänning att hurra för. Men idag kom jag på mig själv med att sitta och vara helt absorberad av OS-finalen där en engelsman var på god väg att ta guld. Primärt tyckte jag väl att han den där Federer har man ju hört talas om, han vinner ju allting jämt och ständigt, så det kan väl vara roligt om någon annan får lite guldvittring. Och plötsligt var det JÄTTESPÄNNANDE och när han - en engelsman som jag inte ens vet vad han heter - avgjorde matchen med ett snyggt serve-ess och publiken stod upp och jublade och vinkade med Union Jack så blev jag nästan tårögd av rörelse. Av tennis!

Hur i hela världen gick detta till?

Rapport från tv-soffan

Sitter som klistrad framför OS-sändningarna från laghoppningen. Än har ingen svensk hoppat, men det lär bli en nagelbitarhistoria av rang. FY VAD NERVÖST DETTA ÄR.

Instick: Älskar Lotta Björe som kommentator. Så extremt kunnig, och hinner alltid få in både tekniska analyser, information om hästen och dess härstamning samt lite småskvaller om ryttaren på knappt 90 sekunder, gång efter gång. Utan att låta stressad eller prata i 190 km/h. En eloge till Lotta!

Hurra, Sverige - Argentina 29 - 13

Aaah, vad gött att se en handbollsmatch där Sverige storspelade efter en lite svajig inledning. Missade ju matchen mot Island, och det var väl lika bra det efter den retfulla uddamålsförlusten. Men nu är ju Sverige klara för kvartsfinal i vilket fall som helst. Spännande.

Och SPÄNNANDE var väl bara förnamnet när Lisa Nordén tog silver i triathlon. Så nära ett guld att det måste avgöras med målfoto har nog ingen alls varit förut.

Nu ska jag smälta mat. Vi har nämligen varit på vårt favoritställe, Solgården i Maglehem, och smaskat i oss närproducerat och ekologiskt och gott. Egentligen har de bara öppet under juli, men den här helgen är det festival i Maglehem, och då hade de extraöppet. Bra för oss som skulle fira våra framgångar i rallylydnad. Boris klarade kvalificerande resultat för första gången och Remus blev uppflyttad till fortsättningsklassen. Hundarna fick dock vara hemma och sova istället för att gå på restaurang. Så jobbar vi.

Le diné vert

Går ut i växthuset och skördar några tomater. Nej, det gör jag inte för det är bara blommor på tomatplantorna, inga färdiga tomater. Går ut i växthuset och skördar lite gurka. Nej, det gör jag inte heller, för de gurkor som finns är bara typ 3 centimeter långa. De får allt växa till sig lite först. Går ut i trädgården och skördar lite oregano. Eller rätt så mycket. Det går däremot bra, oregano växer som ogräs i den magra sandjorden. Går ner i grönsakslandet och skördar två pluttiga zucchini. De hade kunnat få växa till sig lite mer, men nu hoppas jag att skörden främjar den fortsatta blomningen istället. Gör tomatsås på köpetomater och dito lök och vitlök, men egen oregano och babyzuccini. Kokar gröna linser i tomatsåsen, och fullkornsbulgur vid sidan om. ÄTER DETTA GODA.

Det känns som att till och med Anna Skipper skulle ha varit nöjd här.

På fredagskvällen bubblar det...

Sitter här och väntar på att tvätten ska bli klar. Så fort den är klar ska jag gå och hänga upp den. Parallellt med detta funderar jag på vad vi ska hitta på att äta ikväll. Och hur dags vi måste gå och lägga oss om vi ska orka upp halv sex imorgon bitti eftersom vi ska åka ända bort till andra sidan Skåne och tävla rallylydnad imorgon förmiddag. Och om man möjligen orkar slash hinner med att se en film ikväll, eller om man kommer att däcka framför OS-sändningarna från kvartsfinalen i damfotboll.

Förr i tiden såg man fram mot fredagskvällarna med spänning och tillförsikt. Vad som helst kunde hända, åtminstone om i rätt sällskap och med rätt promillehalt. Det var ju ett tag sedan, kan vi väl helt enkelt konstatera. Så, nu talar vi inte mer om det.

Virusattacken

Tycker det var SJUKT roligt att det är nån roddkille med bacillskräck har "tvingats" ta prins Daniel i hand efter att ha rott sig till en finalplats. Men han blidkades av att prins Daniel halade fram en flaska handsprit ur fickan efteråt så att de kungliga bacillerna kunde förintas och inte äventyra ett eventuellt OS-guld i rodd. Alternativt så att inte prins Daniel insjuknar i någon roddsmitta, det framgick inte.

Tänk om roddkillen blir sjuk nu lagom till finalen, det finns ju luftburna virus också. Då är det kungahusets fel om vi blir utan medaljer.

The soptipp

Har precis återkommit från soptippen. Hade VERKLIGEN ingen lust, för idag hänger åskan som ett tungt draperi över oss och jag har huvudvärk och är allmänt slö. Men så insisterade min man på att vi skulle åka och slänga ett jättestort och jättetungt gjutjärnsstativ som jag retar ihjäl mig på eftersom det är i vägen var det än står. Och eftersom det är så tungt så flyttar man inte omkring det i en handvändning heller. Det var ju ett erbjudande som jag inte kunde motstå, så vi baxade med gemensamma superkrafter in det i bilen och puttrade iväg mot tippen. Jag överdriver inte om jag säger att det där djävla stativet vägde minst 50 kilo. Här pratar vi heavy metal i världsklass. När vi kom till tippen fick vi tillkalla personal eftersom containern för metallskrot fick öppnas upp eftersom det skulle krävas en lyftkran för att få stativet över kanten på containern. Två vuxna personer kunde med nöd och näppe lyfta upp åbäket någon decimeter från marken och in någon decimeter i containern, men till sist gick det. PUH. Vill aldrig mer se eländet. Slängde även en rostig klotgrill som vi köpte på Biltema förra sommaren och som var helt värdelös och som har stått och sett dum ut på uteplatsen bredvid efterträdargrillen från Jula ett bra tag. Plus våra trasiga avloppsrör i gjutjärn från 50-talet som grävdes upp och byttes ut för dyra pengar för ett bra tag sedan, och det var också ett bra tag sedan vi var på soptippen.  SKAM.

Känner mig nu mycket nöjd. Älskar att slänga, helst vill jag kasta allt som inte är fastspikat. Tyvärr är min äkta hälft mer lagd åt hamsterhållet, så det är ett ständigt balanserande på kompromisslinan hemma hos oss. 

Augusti

Jaha, då var det augusti. Snart höst. I morse var det bara 8 grader varmt, vilket gav en hyfsad fingervisning om vad som komma skall.
Var helt SJUKT trött idag trots att jag låg och drog mig ända till 04.30 i morse, dvs vanlig stigaupptid. Kan ha att göra med att jag satt och youtubade igår och råkade lyssna lite på Mike Batt och fick ett plötsligt sug efter att läsa Den långa flykten. Jag har förvisso läst den kanske 20 gånger redan, men en god bok kan man läsa hur många gånger som helst, enligt mig, och jag gav mig därför i kast med Hassels, Femmans, Koppens, Kronans och de andra kaninernas öden och äventyr. Sträckläste fram tills Kronan fastnar i en snara. Blev tvungen att snabbt läsa tills han hade kommit ur snaran också, fastän jag vet att han gör det, sedan tvingade jag mig själv att släcka. Jag har läst att Richard Adams blev refuserad 13 gånger innan han hittade någon som ville ge ut Den långa flykten. Gissar att det har funnits 13 bokförlag som grämt sig ungefär lika mycket som han som gav nobben till Beatles.

Jobbade, åkte hem, gick ut på taxpromenad, åkte till biblioteket och lämnade tillbaks semesterlåneböckerna, tränade pilates och städade toaletten. Allt var ungefär lika välbehövligt. Tränade sedan vittringsapportering med taxen. Vittringsapportering går ut på att hunden ska hitta en pinne som man har hållit i, som ligger bland flera andra likadana pinnar som man inte har hållit i, och det bedöms som ett ganska svårt moment. Träningen har gått över förväntan hittills, men igår ville det sig inte alls. Kanske var det närvaron av polishundar och löptikar som störde koncentrationen, för idag gick det åter jättebra.

Det var väl allt för idag. Over & out.