onsdag 28 december 2022

En saga

Har läst En saga av Stephen King och det tycker jag att du också kan göra, givet att du gillar sagor av det gamla hederliga slaget med gott och ont och kungligheter och vidunder och hjältar, samt inte räds en berättelse på cirka 800 sidor. Detta är handlingen:

Sjuttonårige Charlie Reade kommer till undsättning när hans granne, den buttre och hemlighetsfulle mr Bowditch, fallit och skadat sig illa. De blir vänner, men Charlie måste lova att hålla sig borta från det mystiska skjulet i trädgården. Vad är det som väntar på andra sidan skjulets tillbommade dörrar? Med hunden Radar vid sin sida ger sig Charlie ut på ett lika hisnande som skrämmande äventyr.

Stryk Detta är handlingen för det är bara en ytterst ytlig och ynklig sammanfattning av en i mina ögon helt fantastisk berättelse. Nu är ju visserligen Mr King min husgud så jag är kanske inte alltid så himla objektiv, men jag har LEVT i den här berättelsen, tvingat mig själv att lägga den ifrån mig då och då eftersom jag inte ville att den skulle ta slut. Men det gjorde den ju såklart, snyft. Den var som sagt fantastisk. Älskade varje sida. Den får fem guldkulor av fem möjliga. Schas iväg till bibblan allihop. NU!

tisdag 27 december 2022

Hello from the other side

Julen firades den 23:e som planerat med sopplunch (gjorde fisksoppa som blev svingod om jag får säga det själv), julklappspelet (vann/roffade åt mig det största paketet som visade sig innehålla ett sexpack toapapper) och julklappsutdelning (min idé med andelar i galopphäst blev rätt lyckad). SHARING IS CARING dock, och vi fick alla dela på något virus. På julaftons morgon vaknade min dotter med 39 graders feber och halsont, och min man rasslade upp som ett lik och påstod att han inte sovit på hela natten för att han hade hostat så. Själv kände jag mig pigg och kry på själva julafton, men vaknade med ont i halsen på juldagen och sen fick jag också feber (tack vare covid-vaccinationsbiverkningar känner jag numera igen en feber när den kommer upp och daskar en i röven) på natten till annandagen. Blev nästan lite provocerad för jag inbillar mig ju att mitt immunförsvar är något utöver det vanliga. Vet inte hur många gånger min man varit förkyld under årens lopp medan jag på sin höjd fått en liten känning i halsen. Senaste gången jag var förkyld var sommaren 2018 och det var bara två dagar, sen var alla symptom puts väck. Och hela pandemin (eller kan man säga så? Är den över?) har jag ju (hittills) klarat mig trots att jag träffat rätt många som blivit sjuka nån dag efter att vi träffats. Men säg den lycka som varar. Aja. Tror dock det här är den vanliga säsongsinfluensan för dottern testade negativt för covid och det vore väl konstigt om vi skulle få något helt eget. Men det är ju också typiskt, den vanliga influensan har jag mig veterligen haft två eller tre gånger i hela mitt liv, men varför inte? Tur i alla fall att vi inte hade något himla Fanny och Alexanderjulfirande planerat. Vi hade ju ändå bara tänkt vara hemma och dega, men det är ju roligare att göra det utan att vara tvungen p g a virus. 

Är i alla fall feberfri idag, men lite mör fortfarande. Har precis gått en liten runda med hundarna och det var kanske 3 kilometer men kändes som minst en mil. Nu har jag inget annat för mig så det blir nog soffa, brasa och någon Beckfilm. 

torsdag 22 december 2022

Snart i mååål

Sista jobbdagen innan julledigheten och igår hann jag klart med nästan allt på måste-göras-listan, så idag har jag bara den där powerpointpresentationen som jag för längesen trodde var allt jag skulle sitta och pilla med i godan ro den här veckan. Håhå. Aja, idag jobbar jag i alla fall hemma och tänker jobba till lunch och sen får det helt enkelt vara bra. 

Igår jobbade jag till lunch och var sedan på massage. Åkte sedan vidare till systemet och köpte bubbel, dels till vårt nyår och dels som julklapp till dotter och bonusdotter. Köpte också ett (i min värld) DYRT vitt vin till mig själv, brukar köpa i prisklass någonstans mellan 89-99 kronor flaskan, men nu fick jag ett infall och högg ett som kostade typ 189 kronor för att se om det var någon skillnad i smak eller bara snobberi. To be continued. 

Åkte vidare till först en och sedan en annan affär för att hämta paket. Kan det inte finnas ETT utlämningsställe, gnölade jag i tanken för det är nog mitt värsta att bara åka från A till B, parkera bilen, in någonstans, uträtta ett ärende, ut till bilen, in i bilen, vidare till C, parkera bilen, in någonstans, uträtta ett ärende, ut till bilen, in i bilen, vidare till D, REPEAT. I min värld hade det ultimata varit att det stod en massagebänk inne på systembolaget och sen kunde det ha funnits ett gemensamt utlämningsställe för både Post Nord, Schenker och DHL vägg i vägg. Men så välordnat är det ju sällan. Kom hem, packade upp mina paket. Hade beställt en jacka för nu tror jag faktiskt att jag har hittat Den Ultimata Vinterjackan faktiskt. Den jag köpte 2007 hänger förvisso fortfarande med, och den är varm och skön men ska jag vara helt ärlig så tar jag inte fram den i första taget eftersom jag känner mig så stel och klumpig i den. Det var inget som störde mig DÅ, men nu har jag fått andra perspektiv på livet. I höstas tänkte jag att jag behövde en jacka att cykla i när det var kallt, och då slog jag till på den här, och sedan dess vill jag nästan inte se åt någon annan jacka. Det börjar likna kärlek, banne mig. Förutom att den är varm så är den så otroligt LÄTT och smidig, som ett andra skinn liksom, och man slipper den där jobbiga känslan av att vara påbyltad intill orörlighet. Plus att den är tyst. Hatar kläder som prasslar och låter när man rör sig. Det gör ju heller inte ont att den bara kostar 795 kr, så nu beställde jag faktiskt en till som jag tänkte att man kanske kunde ha i stallet, för där finns ju alltid behov av varma kläder så att säga. 

Passade också på och beställde lite strumpor och annat, bland annat har jag för första gången i mitt liv köpt såna här ankelsockor eller vad det heter, såna utan skaft som jag personligen egentligen tycker är ASFULA men som jag tänker kan passa bra i mina badskor till sommaren. Enda problemet med badskor på sommaren är att kombinationen värme och fukt ger lite väl mycket friktion, och då skavs skinnet på ovansidan av tårna bort om man går lite längre sträckor, vilket jag ju gärna gör, och det är helt enkelt inte skönt. Det problemet har jag dock enkelt kommit runt genom att använda en tunn strumpa i badskon, men kombinationen shorts + strumpa med skaft + badsko får mig att känna mig som Will Ferrell i ELF. Tänkte därför testa såna där ankelsockor dårå, så jag beställde ett trepack. Universum, eller någon lagerarbetare på Engelsons postorder, ville tydligen inte det utan istället fick jag tre mössor. Suuuck, nu måste jag ordna med returer och grejer, känns rätt ovärt med tanke på att det inte ens rör sig om en hundring, men jag har ju ingen användning för tre identiska mössor. Ska kanske lägga dom till julklappsspelet istället? Hehe. 

På tal om julklappsspelet så hittade jag en vattenflaska modell lite lyxigare som min man hade fått tillsammans med en kylväska som sommarpresent från sitt jobb som jag tänkte vi kunde donera. Min man hade inget att invända, så jag slog in den och lade den i högen med övriga julklappar och tänkte inte mer på det. Men där hade Laban, tax med rätt att snoka, hittat den och under en stund av kreativ ensamhet både rivit av julklappspappret och roat sig med innehållet. Så nu ligger vi en klapp back, för även om julklappsspelet inte ska innebära några dyra grejer så tror jag inte en vattenflaska med söndergnagd kork hade blivit så populär. Men det får väl lösa sig.

Nu ska jag som sagt jobba fram till lunch med den där powerpointpresentationen, sedan ska jag träna tabata, gå på promenad med hundarna, städa och sen förhoppningsvis få med min man till tippen och slänga en massa BÖS som borde ha slängts för längesen. Sen ska det stekas köttbullar och kokas soppa och sen är det jul igen. 

 



onsdag 21 december 2022

Vintersolståndet!

Hel-vete vad jag har mycket att stå i. Jag sätter ju annars en ära i att såsa omkring i december, aldrig besöka en affär (med undantag för livsmedelsbutiker) och sätta upp ett ytterst förvånat ansikte så fort den såkallade julstressen kommer på tal. Nu är det ju inte precis julstress som drabbat mig, men mycket på jobbet som ska bli klart innan jul och också mycket som krävt att jag varit fysiskt på plats. Nu återstår att skriva två olika rapporter om två olika projekt, samt göra en powerpointpresentation om ett tredje ämne, men det tror jag nog att jag ska fixa. Ska dock sluta vid lunch idag eftersom jag ska på massage (bokat under en tid då jag fortfarande trodde att vecka 51 skulle bli en soft vecka) och imorgon är planen att jag ska jobba hemifrån och helst inte hela dagen eftersom vi ska på julsopplunch på fredag och jag sa att "jamen jag kan fixa soppan". Den vill jag helst inte stå med på fredag förmiddag, så det får bli imorgon eftermiddag. Ska också göra köttbullar till vårt eget julfir, för det vill jag ha klart när vi ska ha vår "uppesittarkväll" som min man envisas med att kalla det när vi äter middag den 23/12. 

Men annars är väl det mesta klart. Var på Willys igår tillsammans med halva Ankeborgs kommun. Annars brukar det normalt sett vara rätt så glest med folk när jag kommer dit efter jobbet vid 13.30-hugget, men igår var parkeringen helt fullknökad och inne i affären stimmade människor omkring som om kriget skulle bryta ut vilken sekund som helst. Har du aldrig varit i en affär veckan innan jul? sa min man ironiskt när jag kom hem och beklagade mig över att folk beter sig som djur och det tunna skiktet av civilisationens fernissa krackelerar så fort de kommer i närheten av matjessill till extrapris. 

Tog med mig hundarna och gick ut i skogen, det var lerigt och blött och HÄRLIGT. Skojar inte, har hellre fem plusgrader, dimma och regn än snö och minusgrader. Kom hem lagom tills att det började mörkna, rullade ut min yogamatta och körde ett pilatespass. Sedan sorterade jag en massa fröer som jag plockat i trädgården och som legat och torkat ovanpå en skänk. För att mildra denna präktighet gjorde jag sedan en laddning Rocky Road samt kollade på orimligt många avsnitt av Skilda Världar. Hehe. Min man hade  nån slags feeling så han satt i sin man cave och lyssnade på musik i hörlurar hela kvällen. 

Idag ska jag ju som sagt på massage efter jobbet, sen ska jag ta mig till systemet och köpa lite bubbel. Sen är min förhoppning att jag ska slippa sätta min fot i någon annan affär än Konsum hemma i byn på denna sida nyår. Imorgon ska jag som sagt jobba hemma fram till lunch (hoppas jag), sen ska det stekas köttbullar och kokas soppa så att det är klart till fredag. På fredag ska jag baka något bröd till soppan, sen är det sopplunch hos dotter och barnbarn minus dotterns sambo men plus bonusdotter och exman med ny fru och kanske någon mer, inte vet jag. Det ger sig. Sen ska barnbarnen till sin pappa och vi åker väl hem till oss och har vår såkallade "uppesittarkväll". Föreställer mig att vi bara äter sånt vi gillar i fråga om julmat och vad mig anbelangar så är jag helnöjd om jag får mumsa i mig kavring med köttbullar och rödbetssallad samt ett glas sockerdricka. Min man vill nog ha sill och ägg och rågbröd, men inget av detta känns ju på något sätt ogörligt. Men först får jag väl lägga på ett jobbkol så jag blir klar någon gång. 

Och idag är det vintersolståndet, årets kortaste dag och sedan vänder det och vi går mot ljusare tider som det heter. Det är man ju inte ledsen över. 




tisdag 20 december 2022

Blue monday

Igår var första dagen på ett par veckor utan någonting att göra på kvällarna. Som man så dramatiskt kan uttrycka det, hehe. Först jobbade jag som ett hjon (för att par veckor sen så sa jag lite slappt till en kollega att "sista veckan innan jul har jag knappt någonting inbokat", men Oh! Maj! Gadd! vad det har ändrats nu) och sen slirade jag hem med varningar för underkylt regn (finns det något lömskare?) som hade fått i alla fall vägen från kontoret till parkeringen att bli glashal (gissar att de stora vägarna åtminstone var saltade, men det kan man ju inte ta för givet). Tog med hundarna ut på en promenad på någon timme eller så, kom hem igen och körde ett pass tabata. Du måste ju ha tränat en timme minst! sa min man när han kom ner från ovanvåningen, men precis då bräkte Samsung Health ur sig THIRTYFIVE MINUTES, så där hade han fel. Jag gillar Samsung Health rent generellt, men stör mig sjukt mycket på rösten som var femte minut meddelar hur lång tid det har gått samt hur många kalorier man bränt och jag är inte så intresserad av den typen av löpande information. Har inte hittat någonstans där man kan stänga av ljudet, utan då får man dra ner volymen till noll, men då kan jag inte lyssna på musik när jag tränar och hör inte heller när min tabata-timer-app piper. Så jag får väl försöka lära mig att acceptera Samsung Health-rösten. 

Sedan tyckte min man tydligen att vi skulle sitta i soffan och dricka te och titta på tv? Det händer typ aldrig att vi tittar på tv tillsammans i veckorna, men han har semester den här veckan och jag skulle ju som sagt ingenstans. Vi kollade på ett avsnitt av den danska serien Klovn, som jag tycker är helt briljant och sedan på ett avsnitt av Enkelstöten som jag ser i repris eftersom jag tycker den är helt mästerlig. Sen städade jag klart min garderob samt slog in alla julklapparna. Slå in paket är kanske det tråkigaste jag vet, jag beställer alla julklappar i god tid och sedan ligger de i garderoben i väntan på att den stora inslagningsinspirationen ska infinna sig. I år kom den ovanligt tidigt måste jag säga. Tur, för ibland hinner jag glömma vem som ska ha vad, hehe. Ja, sen var det väl dags att ge hundarna kvällsmat och duscha och plocka i ordning lite inför morgondagen och sedan gick jag och lade mig tidigt eftersom jag kunde. Hehe.

 Idag ska jag inte heller någonstans, men tänkte svepa inom Willys på hemvägen så man slipper handla mot slutet av veckan när Gud och halva världen trängs därinne. Det var fem plusgrader i morse och ingen var gladare än jag. Slutrapporterat från Mitt Spännande Liv™.  


Glasborgen

Har läst Glasborgen av Jeannette Walls, en bok som jag tror jag hittade på en loppis nån gång i somras. Detta är handlingen: 


Jag satt i en taxi och funderade på om jag var för uppklädd för kvällen, när jag kastade en blick ut genom rutan och såg mamma rota i en sopcontainer. Det var i skymningen en blåsig marskväll. Vinden slet i ångan som kom upp ur gatubrunnarna, och människor skyndade längs trottoarerna med uppfällda kragar. Jag satt fast i trafiken två kvarter från festen jag var inbjuden till. Det var flera månader sedan jag hade sett mamma, och när hon tittade upp greps jag av panik för att hon skulle se mig och ropa mitt namn och att någon som var på väg till samma fest skulle få syn på oss tillsammans, och mamma skulle presentera sig och min hemlighet skulle vara avslöjad. Jag gled djupare ner i sätet och bad chauffören vända och köra mig tillbaka till Park Avenue.
Jeannette Walls mamma och pappa, några av de många oförglömliga karaktärerna i denna ovanliga självbiografi , är excentriker. Rex är en karismatisk och djupt störd man, vars lilla drinkproblem hindrar honom från att någonsin behålla ett jobb, Rose är konstnär som tycker att det är viktigare att måla en tavla än att se till att det kommer mat på bordet. Ungar ska bara lämnas ifred, då blir de lyckliga och härdade till såväl kropp som själ. 
I denna skakande men samtidigt så underhållande uppväxtskildring slås vi av den ömsinthet med vilken Jeannette Walls beskriver sin familj, och hur skickligt hon låter oss förstå hur de begåvade syskonen invaggas i övertygelsen om att deras turbulenta liv i djupaste fattigdom bara är ett enda strålande äventyr.

Det stod också på baksidan att det här var en bok för alla som älskade Ängeln på sjunde trappsteget, men NJA, det håller jag inte riktigt med om. Därmed inte sagt att det var en dålig bok, men i min värld finns det bara en  Frank McCourt och ingen kan som han balansera fattigdom och elände och död med humor och värme. Glasborgen kändes lite platt och tvådimensionell (även utan att den jämförs med Ängeln på sjunde trappsteget) och var lite för lätt att lägga ifrån sig, det var som om den inte berörde även om den rent tekniskt var välskriven och sådär. Den får tre amerikanska drömmar av fem möjliga. 

måndag 19 december 2022

Lille P, vecka 50 2022

Red bara två gånger förra veckan pga var tvungen att vara med på utbildning med jobbet måndag till onsdag och det blev så himla sent. Både i fredags och igår red vi ut och hade sällskap av ägaren som red på en trygg gammal nordsvensk. P var på tårna, nu var det visserligen såkallat knäpphästväder både på fredagen och söndagen. Vi red på fälten där jag hade ridit med honom förra söndagen (då han också var minst sagt på tårna). På fredagen gick ändå skapligt, förutom när han blev rädd för några rådjur som sprang långt bort i andra ändan av ett intilliggande fält. De var ju flera hundra meter bort, men han betedde sig lite som om han trodde det var Hin Håle själv som stod med dragen treudd. Stel och spänd och började takta, men det gick ändå ganska bra. Igår skrittade vi på samma fält och då stack han två gånger. Första gången var nästan komiskt för då hade jag precis sagt Jag tycker han är lugnare idag och sen tjongade han iväg i galopp och vi befann oss plötsligt tjugo meter längre bort. Aja, det var ju ändå inte så farligt. Lite senare stack han på riktigt, drog som en avlöning i full karriär några hundra meter. HATAR SÅNT. Men ja, jag fick ju stopp på honom och inget hände. Men kände att han var stressad och spänd resten av ridturen. Blåsiga fält i minusgrader är tydligen inte Lille P:s grej. Inte min heller, hehe. 

Nu ska han i alla fall ha jullov i 3 veckor, det blir nog bra för honom att få landa lite i omställningen från unghäst-som-bara-går-i-hage till ridhäst-med-krav-och-regler. Sen är det bara att spotta i nävarna och ta nya tag. Och hoppas att den skånska vintern åtminstone kan leverera lite plusgrader.  

Jubla högt, Jerusalem

B-R-R-R-R vad det har varit kallt denna helg! I lördags morse var det -15ºC och det är väl ungefär 20 grader för lite om ni frågar mig. Men det var ju bara att pälsa på sig och ta sig ut med hundarna. Solen sken och himlen var blå så det var ju åtminstone rätt härligt så länge man var i rörelse. Gick 2 mil, det var i och för sig inte meningen att det skulle bli RIKTIGT så långt, men gick lite fel i en skog där det går en massa små timmervägar kors och tvärs och valde en som gick mer kors än tvärs så att säga, så det blev några kilometers omväg. Frös i alla fall inte, inte ens om fötterna (hade vanliga strumpor plus raggsockar plus badskorna). Kom hem, åt lunch, tände en brasa och låg sedan på soffan och läste hela eftermiddagen. G-Ö-T-T. Lagade lax i ugn med blomkålspuré till middag, också G-Ö-T-T. 

Igår gick jag som vanligt ut med hundarna i skogen. Gick där och tänkte på livet, universum och allting när det plötsligt blev ett himla stök bland hundarna. Vände mig om och då stod det plötsligt en femte hund bland mina fyra, en jaktgolden som enligt uppgift på halsbandet hette Uno. Uno fann sig rätt godmodigt i att bli både nosad på och utskälld av Tage & Taxmaffian och var inte det minsta beredd på att lämna sitt nyfunna sällskap. Han var även försedd med pejl, men något jaktlag sågs inte till och det var också rätt uppenbart att Uno hade glömt bort sin uppgift. Som väl var hade han telefonnummer tydligt skrivet på halsbandet, så jag lyckades få upp telefonen och ringa upp husse (mycket lättare sagt än gjort när man samtidigt har fyra hundar i koppel som försöker veva igång ett litet slagsmål med en femte). Fick i alla fall tag på honom (han var drygt en mil bort, så jo, Uno var nog "lite" lost och pejlen hade dessutom slutat fungera) och bestämde att jag skulle ta mig till närmaste bilväg där han skulle möta upp. Till närmaste bilväg var det kanske 1½ kilometer från där jag befann mig, så jag fick koppla ihop Remus och Hilding med ett koppel och ta Hildings koppel till Uno och sen skulle detta entourage försöka ta sig framåt, vilket inte var det lättaste eftersom mitt gäng, i synnerhet Tage och Laban, var synnerligen upprörda över denna händelseutveckling och Uno blev lite trött på att ständigt bli nosad och klättrad och skälld på. Sen fick vi stå och vänta en bra stund ute vid vägen, för Unos husse var ju en bit bort och inte heller precis vid sin bil när jag fick tag på honom, men till sist dök han upp och vi blev av med vårt sällskap. Var helt slut efteråt, haha. Gick hem, tränade pilates, åkte iväg till Lille P, kom hem, tittade på sammandraget från världscupen i hoppning (men hade redan sett i sociala medier hur det hade gått så det var inte så spännande). Uppbådade sedan en viss entusiasm i fotbolls-VM-finalen mellan Frankrike och Argentina. Hejade på Frankrike mest för att jag tyckte att de argentinska spelarna var så himla löjliga som höll på och gjorde korstecken och hade sig.  Det hade jag ju inget för eftersom Argentina ju till slut vann på straffar, men för att vara fotboll så var det ändå rätt spännande. Dock tror jag repliken Tänk om dom hade hållit på sådär i handboll uttalades minst tjugo gånger av mig, för jag tycker ju fotbollsspelare är klena typer som faller av vinddraget och ligger kvar och ojar och åmar sig i timmar medan klockan går.  Plus att det ju inte direkt är action att tala om? Stod i köket och gjorde  isterband med dillstuvad potatis samtidigt som matchen pågick, när speakerns röst höjdes ett par oktaver så kunde man ju ila in till tv:n i vardagsrummet och titta till händelseutvecklingen. Det hade ju aldrig funkat i handboll. 

Ja, sen var väl helgen i princip slut. Nu är det i alla fall sista veckan innan julledighet, G-Ö-T-T. Ska jobba på jobbet måndag och tisdag, kanske onsdag men då bara till lunch. Sen jobbar jag hemma på torsdag och är ledig på fredag. Är sen ledig till efter trettonhelgen, G-Ö-T-T är bara förnamnet här. Men ja, först väntar ju några varv i grottekvarnen. 


lördag 17 december 2022

Sprucket ansikte

Har läst Sprucket ansikte av Lotta Malmhester, och det tycker jag banne mig att du också kan ta och göra. Detta är handlingen:

Jag ska kyssa henne till döds. Riva sönder hennes silkespapperskropp. Göra hela henne till ett konstprojekt. Denna gång ska jag dokumentera konstförloppet. Fota. Visa utvecklingen från nydöd och vacker till ful och äcklig hennes innersta väsen.

Varje dag iakttar Agnes sin granne Doris genom fönstret. Doris som hyllas för sina målningar, trots att det är Agnes som är den riktiga konstnären. Doris som är omtyckt och charmar alla medan Agnes är konstig, rentav obehaglig, enligt hennes egen mamma. Till och med Agnes man verkar föredra Doris framför henne.

Agnes tröstar sig med Glenfiddich och makabra fantasier. När Doris plötsligt försvinner spårlöst blandas verklighet och inbillning ihop alltmer för Agnes. Till slut vet hon själv inte vad som är sant. Varför har hon inga minnen från kvällen när Doris försvann?

Jag tycker det här var en riktigt bra bok, där vardagliga dagboksanteckningar långsamt men sömlöst gled över till något som snuddade vid galenskap...eller? Ingenting visade sig vara riktigt som man trott och det var spännande till sista sidan. Den här boken får fem konstnärssjälar av fem möjliga. Schas iväg till bibblan med er. 

fredag 16 december 2022

Det rasslade till

 Så rasslade det till! 




Till stallet istället, v 50 2022, pt 2

Det var sju grader kallt när jag huttrade iväg till stallet igår kväll, måttligt pepp om jag ska vara helt ärlig. Frös redan när jag satt hemma i soffan och läste i väntan på att det skulle bli dags att ge sig av, men det var ju liksom inte lönt att tända en brasa för att jag skulle få det varmt och gött i tio minuter innan det var dags att klä på sig lager på lager på lager och ändå bereda sig på att halvt frysa ihjäl. Vintertid är verkligen inte hästfolkets glansdagar, den saken är ju säker. 

Gårdagens övning var enkla byten. Enkla i bemärkelsen att de inte är i språnget dårå, inte att det skulle vara så himla enkelt för det var det inte. Ett enkelt galoppombyte innebär att man galopperar i låt oss säga vänster galopp, gör ett avbrott till skritt, skrittar några få steg och sedan fattar man (i det här fallet) höger galopp. Alla som någonsin hört mig tala om Köttbullen vet vid det här laget att allt som har med galopp att göra är något av hennes akilleshäl. Hon har svårt att fatta galopp, hon har svårt att hålla igång galoppen och hon har svårt att galoppera i form. Men det är ju bara att kämpa på. Övningen vi red igår var så här: fatta galopp på långsidan, vända rätt upp vid A, göra ett enkelt byte vid X, ut på spåret i det nya varvet, bryta av till trav, trava halva långsidan, fatta galopp och så vända upp vid A, osv. Det gick ändå ganska bra, även om Köttbullens galoppfattningar ibland är vidriga. När vi galopperade i kadriljen i måndags så var ju hennes galoppfattningar riktigt fina, men igår var det rätt många på temat att hon liksom välver hela kroppen samt skjuter upp ryggen i fattningen, vilket både är otroligt obekvämt samt gör att det också är svårt att sitta stilla i fattningen. Men det är nyttigt att träna galoppfattningar, och galoppfattningar blev det många av. Efter att vi ridit enkla byten på medellinjen så red vi serpentiner med enkla byten i bågarna och det gick också rätt bra. För att vara Köttbullen såklart. Hon har ju inte direkt en dressyrhästs exteriör om man säger så, men hon gör så gott hon kan. Ibland, åtminstone. 

Nu är det jullov i stallet, men vårterminen börjar redan vecka 1 vilket innebär att Bästa Måndagsgruppen™ samlas redan 2 januari. Då har man ju knappt hunnit nyktra till, sa jag, som om jag var en himla partyprinsessa som håller igång ända tills sändningarna från Garmisch-Partenkirchen startar. AS IF. Jag brukar ju gå och lägga mig senast 22.30, nyårsafton eller ej, men man kan ju åtminstone skämta om att det finns ett tolvslag att uppleva. 

I eftermiddag ska jag till Lille P, är måttligt sugen eftersom det var 12 grader kallt i morse, marken är stenhård och frusen och framför allt gick det ju "sådär" förra gången jag red. Men det är ju bara att kämpa på. Ska rida idag och på söndag, sen ska han ju också få jullov i några veckor. Nästa vecka ska det bli 7-8 plusgrader och regn, det ser jag fram emot. HATAR KYLAN. 

torsdag 15 december 2022

Up where the streets are paved with gold

Igår hade jag en skapligt produktiv dag på jobbet (kändes det som i alla fall). Svepte inom Jysk på vägen hem, köpte enligt nån personal "den bästa kudden i hela sortimentet" som av en "slump" också råkade vara till extrapris. Fick frågan om jag inte skulle passa på att köpa "ett kuddöverdrag till den här fina kudden"? Kuddöverdrag är tydligen inte örngott utan...något annat? Det ville jag inte, för jag ville ha ett örngott med Avengersmotiv (det är alltså inte jag utan mitt 10-åriga barnbarn som ska få kudden i julklapp), men det fanns inte. Dessutom fanns det inte lösa örngott att köpa utan man var i så fall tvungen att köpa ett helt påslakanset. Det hade jag väl kunnat göra för den delen, men nu fanns det bara med sagofigurer i stil med Frost och liknande och det är ett big no-no, så den planen gick om intet. Vroomade hem, matade hönsen med överbliven ris à la Malta från fredagens julbord på jobbet, hoppade sedan ur vinterstövlarna och i badskorna och tog med hundarna på en skogspromenad. Precis som alla andra dagar hann det bli mörkt innan jag kom hem, och då var klockan inte ens fyra. Så himla B om ni frågar mig. Men det var i alla fall en plusgrad! Fast nu är det minus igen så säg den glädje som varar. I alla fall. Min man var inte hemma och jag knogade på, tricket är det gamla vanliga: att inte sätta sig, vilket är mycket svårare när min man är hemma för då blir det alltid att vi börjar babbla om något och sen vips så har man, jag alltså, gått ur sitt to-do-mode och då blir det mycket trögare att komma igång med saker än om man bara fortsätter på den där ångan som man ändå hade uppe. Bar in ved, tände i kaminen, rev av ett pass tabata, sorterade papper, diskade den jättestora skålen som det hade varit ris à la Malta i (vilket tog onormalt lång tid, för det hade torkat in en del), städade badrummet samt halva hallgarderoben. Sen tog ångan slut och lättjan över. Åt kvällsmat och läste, sen tittade jag lite på fotboll! eftersom det var Marocko - Frankrike och den matchen hade blivit så enormt uppsnackad på radion när jag körde hem. Är ju måttligt intresserad av fotboll, nästan inte alls faktiskt, men det är alltid kul när det handlar om underdogs som har chans att spöa stornationerna så jag hejade friskt på de marockanska lejonen. Tyvärr hjälpte inte det och när det blev 2-0 till Frankrike så gav jag upp, stängde av tv:n och gick och lade mig. Det var min onsdag det.  

Idag ska jag väl också försöka vara produktiv på jobbet, sen hem, gå ut med hundar, städa lite till och sedan åka iväg för terminens sista pass med (förhoppningsvis) Köttbullen.  Sen är det fredag, då ska jag bara jobba till lunch, sen åka och besikta bilen (urk), sen till Lille P och SEN ÄR DET HELG. Och sen bara fyra dagar till att jobba och sen är det julledigt. Det ska bli G-Ö-T-T. 


onsdag 14 december 2022

Kylan

Så fort det inte är väder som passar mig så blir jag som en himla bonde, kollar väderprognosen tjugo gånger om dagen för att se om det inte ska ändra sig lite ändå...kanske...förhoppningsvis...väl? De här dagarna med sträng kyla som inleddes för någon vecka sen har inte varit min tid på jorden om man säger så. Hela kroppen protesterar och är stel och ovillig (är lite samma sak när det blir för varmt, då orkar jag ingenting p g a det men det känns inte direkt som ett problem just nu) och det enda jag vill ha är plusgrader och tö. Kommer kanske nu! för i morse var det åtminstone nollgradigt. Sen hade det förvisso snöat lite också (skit), men det kanske smälter bort under dagen. Hoppas kan man ju alltid.

Igår damp det ner fröbeställningar från Nordfrö och Runåbergs i brevlådan och hoppet om att det någon gång ska bli en vår började spira. Tänkte att I ÅR (dvs nästa år) så ska jag komma igång ordentligt och så allt i rätt tid och inte slarva med extrabelysningen till tomaterna och täcka kålplantorna så de inte blir uppätna, osv osv osv. Sen får vi väl se hur det blir med den saken. 
Dessutom låg det ett brev från REGIONEN (som det tydligen heter nuförtiden, när slutade det egentligen heta Landstinget? och varför har ingen berättat det för mig?) med resultat från mammografi som jag var på i fredags och där de sa att det skulle ta "cirka 14 dagar att få resultatet". Om man som jag var där fredagen den 9 och då får ett brev tisdagen den 13 så blir åtminstone jag lite hispig och hinner inbilla mig att nu är det något akut och brådskande som ska meddelas. Fast då får man kanske inte ett brev? Posten är ju inte en så pålitlig partner längre så dom kanske man inte kan anlita i såna avseenden. Aja, fick i alla fall mitt godkänd-stämpelavtryck på avsedd plats, så det kanske bara var att de inte hade så mycket att göra på mammografiavdelningen så här innan jul eller nåt?

Var länge på jobbet igår p g a utbildning, åkte sen hem och gick direkt ut med hundarna och tog en rask promenad i den bistra kylan. Lika bra att göra det direkt innan man hinner in och slappna av. Det var rätt skönt när man väl fått upp ångan, men tyvärr var det också mörkt så det blev inte så lång runda som jag hade velat. Kom hem, tränade lite pilates, tände i kaminen, eldade som en galning men tyckte ändå att det kändes ruggigt. Började läsa en bok som jag hämtade på bibblan i måndags, den verkade riktigt bra men trots det satt jag och nickade till i soffan. Hade som vanligt sovit URDÅLIGT natten till tisdagen eftersom jag kommer hem sent från stallet, är uppe i varv och tydligen inte blir mindre uppe i varv av att duscha och gå och lägga mig i en iskall säng. Min man var också trött eftersom han är hyperstressad över jobbgrejer han måste hinna med denna vecka, så vi gick och lade oss klockan åtta som två pensionärer. Haha. 

Idag är planen att jobba, svänga förbi JYSK för att köpa en kudde som yngsta barnbarnet önskar sig i julklapp, sen hem och kanske SLÅ IN dessa julklappar i god tid istället för att som nu, beställa allt i god tid och sedan slänga in de hämtade paketen i en garderob och sen inte riktigt minnas vad man köpt och till vem. Den nämnda garderoben ska också städas. Tidigare hade jag mina hästkläder i en sån där snedtaksgarderob eller kattvind eller vad det nu heter, på ovanvåningen. Den är oisolerad och ridkläderna har därför varit svinkalla att dra på sig så här års. Men sen jag började rida Lille P så har jag delat upp ridkläderna i två högar som inte blandas (ifall det skulle uppstå någon smitta i något stall vill jag verkligen inte vara den som har tagit med sig något från ett stall till ett annat) som jag numera har flyttat ner till hallgarderoben och förvarar i två separata plastbackar med lock. Nu är det knökfullt så jag behöver rensa ut lite andra grejer därifrån, så det blir kanske eftermiddagens projekt efter hundpromenad och TABATA-träning som också står på dagens att-göra-lista.

Men först vankas det jobb. ZZZzzzZZZ.  

 

tisdag 13 december 2022

Till stallet istället, v 50 2022, pt 1

Igår var det terminsavslutning och KADRILJ. De senaste gångerna vi har ridit kadrilj har vi inte varit jämna par och då har jag och Köttbullen fått larva omkring för oss själva sist i kön, och det är väl kanske inte jättekul. Men igår var vi full styrka, 10 personer, och äntligen blev det (för mig) en kadrilj värd namnet. Köttbullen var väl måttligt road, och framför oss hade vi två rätt unga hästar som nog inte var så kadrilj-tillvanda för den ena sparkade efter den andra och det var lite allmänt kaosigt, men också mycket fniss. Älskar Bästa Måndagsgruppen™. Köttbullen blev jättefin i formen, och när vi skulle galoppera så gjorde hon så enormt fina och balanserade fattningar så jag riktigt kände hur hon satte in bakdelen under sig och lyfte framdelen istället för att bara flyta iväg några steg i snabbare trav som sedan blir till galopp som känns både fyrtaktig och obekväm. Så nöjd. Det var motigt att ge sig av i mörker och minusgrader, men efteråt kändes det såklart värt det. Är nu spänd på vad som ska hända på torsdag? Kadrilj igen eller  kanske något annat? Köttbullen har äntligen blivit klippt så nu slipper hon dessutom släpa runt på päls värdig en grizzlybjörn. 

måndag 12 december 2022

Fördel

Enda fördelen med att ha haft julfest på jobbet på fredagen: när man glömmer sin frukostmacka hemma och därför kan säkra upp systemet med leftovers i form av vörtbröd och skinka. Jag är inte överdrivet förtjust i vörtbröd, föredrar kavring om man ska äta någonting i den stilen, men min frukostmacka är ingenting man skojar bort. Eller rättare sagt så skojar man inte bort MIG om jag inte får min frukostmacka. Då får man gilla läget och tugga i sig torrt vörtbröd och tänka på att man kunde haft sitt eget goda nybakade bröd om man inte varit så SLARVIG. Fattar inte ens hur det gick till? Jag vet att jag skar en skiva och lade ner den i den lilla för ändamålet avsedda brödlådan. Sedan tog jag fram matlådan ur kylskåpet och sedan måste någonting ha brunnit i hjärnan för jag lämnade (uppenbarligen) brödlådan på köksbänken och bar bara ut matlådan i hallen där den packades ner i den för det ändamålet avsedda Systemetpåse som jag sparar och återanväder tills den faller i bitar eftersom jag anser att det är den ultimata storleken för att transportera matlådor till och från jobbet i. Lustigt hur sånt som man gjort  i princip dagligen i hela sitt vuxna liv och som borde sitta som en smäck i muskelminnet plötsligt en dag bara fallerar? Alternativet är att brödlådan på något sätt ramlat ur Systemetpåsen och nu ligger kvar i bilen, men det känns rätt långsökt. Aja, även solen har sina fläckar och det löste sig ju. Även om torrt vörtbröd med medioker julskinka inte på något sätt var mitt förstahandsval när det kommer till frukost.  

Another shot of rum wouldn't do us any harm

Jaha, där gick ännu en helg till historien för att aldrig mer återvända. Det har varit s-v-i-n-k-a-l-l-t. Dörren på bilens förarsida har frusit så jag har fått krypa in via passagerarsidan för att kunna öppna bilen inifrån, vilket kanske är något av det mest ovärdiga man kan göra på en parkeringsplats. Nä, jag föredrar en vinter med plusgrader, mulet väder, regn och snålblåst alla dagar i veckan framför det här, sen kan jag väl hålla med om att det är fint med rimfrost och att torr luft inte alls upplevs som lika kall som den där råa fuktiga kylan, men det behöver ju inte betyda att jag vill ha minusgrader.  

I fredags var det julfest på jobbet. For hem, tog ut hundarna i trädgården, sprang ner i källaren för att hämta en tom PET-flaska för att kunna byta ut hönsens vatten, upptäckte en stor PÖL på golvet. Man vill inte ha omotiverade vattenpölar! Kunde liksom inte riktigt härleda var den kom ifrån, det var inte från frysen i alla fall, utan det såg ut att ha runnit från en hylla där jag har mina preppers-dunkar med vatten. Tänkte att någon av dom kanske hade läckt, men hann inte undersöka saken närmare eftersom jag även skulle iväg och ta hand om Lille P, men det verkade logiskt och jag hittade även en dunk som var tom. 

For iväg till Lille P, kom hem igen samtidigt som min man, frågade om han visste något om vattendunkarna men han sade sig vara oförstående. Jag bad honom gå ner och kolla medan jag slängde mig i duschen. När jag kom ut ur duschen hade han lokaliserat att ett element i hallen rostat sönder och stod och läckte vatten ner i källaren. JAMENVADFAAAN? Köp ett gammalt hus, sa dom. Det blir kul, sa dom. INTE, sa jag, i alla fall inte när sånt här händer och varför ska det hända just en fredagskväll? Men som tur är så fick min man tag på nån på hans jobb som kunde få tag på nån som kunde komma och fixa det lite snabbt och lätt, men det kändes väl lite sådär att bara "jamen hejdå, nu sticker jag på julfest dårå" och lämna honom med allt bök, men det var ju inte så himla mycket jag hade kunnat bidra med där i alla fall och rörmokare var ju på väg (mötte honom när jag gick till bussen). Som straff för detta mitt lättsinne så var bussen 45 minuter sen, så där fick jag stå och huttra. Tur i alla fall att jag inte var såkallat festklädd, hehe. 

Julfesten skulle vara på jobbet med mat från en lokal cateringfirma som var något av en besvikelse. Är ju inte överdrivet förtjust i julmat ens om den är riktigt vällagad, och det var inte den här. Köttbullarna var helt gråa utan tillstymmelse till stekyta, och prinskorven, i alla fall den jag åt, var inte genomstekt. Janssons frestelse var i mina ögon alldeles för salt, och resten var väl okej men kändes mest av allt industrilagat och massframställt. Sen satt vi så dumt med för det gick liksom inte att prata med dom som satt mitt emot p g a att dom hade satt ihop en massa små bord till ett jättestort så den som satt mitt emot en satt en halvmil bort, kändes det som. Jag satt dessutom på en kant så den enda jag hade vid min sida var en person som inte ens är anställd hos oss utan sköter en outsourcad tjänst, men som blivit inbjuden eftersom hen känner platschefen privat. Lite märkligt, men men. Hur som helst satt de två och pratade med varandra hela kvällen och drog en massa skrönor från sin förra arbetsplats som jag redan hört tusen gånger. Gäsp, liksom. Lämnade vid 21 och var hemma strax innan 22, ångrade att jag ens hade gått dit. Precis som när jag lovade att jag aldrig mer skulle äta smörgåstårta så kanske det är läge att utfärda ett liknande löfte för julfester? 

Min man och en för mig obekant rörmokare hade gjort en stark insats med det läckande elementet och det är numera bortkopplat. På ett sätt var det ändå tur i oturen att det var just DET elementet. Vi har  nämligen bara en ytterdörr och har i alla år pratat om att det skulle vara najs att ha en altandörr så att man till exempel bara kunde öppna den och släppa ut hundarna i trädgården. Eller för den delen slippa öppna och stänga både ytterdörr och grind varje gång man ska baxa ut saker till grillningen. Men på det enda stället där det är rimligt att sätta en altandörr har det suttit ett element, och det är ju inte bara att koppla bort ett element ur ett vattenburet värmesystem utan det är ju pannor som ska tömmas och rör som ska pluggas och kapas och så vidare, och därför har detta projekt blivit en sån himla trestegsraket. Men nu blev ju första delen mer eller mindre gjord av sig själv, så vem vet, sommaren 2028 kanske altandörren är på plats? Hehe. 

På lördagen vaknade jag rätt tidigt och gick ut på långpromenad med hundarna. 1,5 mil senare var jag nöjd med den insatsen. Kunde konstatera att det funkar att gå i badskor även om det är minusgrader ute. Har tänjt på gränserna successivt, man vill ju inte sluta som Raskens med en förfrusen fot (och döden, goddamnit). Men det gick fint att promenera med badskor i kombination med ett par strumpor även när det var fem grader kallt, frös lite den första kilometern eller så, men sen var det 100 % härlig barfotakänsla. Men då var det ju barmark, tror inte det funkar lika bra i snö men det återstår väl för mig att utforska antar jag. 

Kom hem och tränade ett pass pilates, sedan städade jag hönshuset och gick till affären och hämtade ett paket som Post Nord skickat ett tjat-sms om att jag skulle hämta. Post Nord har inget tålamod, fattar att de vill att man ska hämta sina grejer men alla kanske inte kan släppa allt och rusa till utlämningsstället i samma sekund som deras sms kommer? Aja, tågade hem igen och tände en brasa, slängde mig i soffan och låg där och läste Stephen King och hade det gött. Min man skulle på julfest med sitt jobb, så han lämnade hemmet och kvar låg jag och kollade på Nobelbanketten. Gick och lade mig vid 22 och min man kom hemdrällandes vid 02, fattar inte hur han orkar? Mig är det uppenbarligen ingen som helst tåga i när det kommer till julfester, men man kan ju inte vara bäst på allt. 

På söndagen åkte jag iväg vid 9.30 för att rida Lille P, sen hem och byta om och bylta på mig fler lager kläder än någon kunde räkna och så iväg igen för att hjälpa min kompis med ett litet firande av hennes hundträningsföretag. Ni var väl inomhus? frågade min man när jag kom hem några timmar senare och förkunnade att jag nog aldrig mer skulle bli varm. Nej, vi var utomhus i åtta bistra minusgrader, och trots varma kläder och underställ och dubbla sockar så kände jag mig som ismannen Ötzi. Var inget problem så länge man var i rörelse, men den sista timmen så stod jag i princip stilla och i ett moment kunde jag inte ha vantar på mig så det gjorde ju inte saken bättre. Brrrr. Vinter och jag är inte kompatibla. Jaja, tur ändå att man har sina kaminer. Eldade igång en brasa, kokade vatten och "lagade" en kopp Varma Koppens minestronesoppa som jag spetsade med generösa mängder sriracha och sen var det gött att leva igen. 

Jamen det var väl helgen det? Nu väntar en jobbig jobbvecka med massor av grejer inbokade. Har till och med fått ställa in Lille P imorgon p g a utbildning på jobbet. Och på fredag ska jag besikta bilen. Men nästa vecka är det ganska lugnt. Som det ser ut nu så är det enda jag har inbokat ett möte på måndagen, ett litet avstämningsmöte med min chef på tisdagen plus att jag har avsatt tid för att göra nån powerpointpresentation som egentligen inte behöver vara klar förrän i januari, men det är ju aldrig fel att ligga i framkant. Det känns ju inte så betungande, så det är väl dit jag får sikta när jag får tunnelseende av att titta på denna veckas kalender. Plus att jag inte har någon ridning nästa vecka, för ridskolans termin slutar den här veckan och Lille P ska också vila i några veckor från och med nästa måndag. Älskar visserligen att rida, men så här års är när det mest är kallt och mörkt och bökigt så är det inte helt odelade känslor. MEN! Nästa onsdag är det vintersolstånd och sen har det vänt. SEN HAR DET VÄNT. 



Lille P vecka 49 2022

På tisdagen testade igen att rida utan att longera först, och den här gången gick det superbra. Han skrittade lugnt och fint på lång tygel utan tendens att börja takta. Sedan tog jag tyglarna, man får liksom smyga in det momentet, och jobbade lite i skritt och det gick också ganska bra. Ett par taktningar, men ändå rätt avslappnat för att vara honom. Jobbade sedan på fint i traven, han HAR motor men också en tendens att bli lite springig och bara flänga runt. Men nu kändes det som att han faktiskt började arbeta. Jobbade lite med volter och serpentiner, det är fortfarande vingligt ibland, men går bättre och bättre. Galoppfattningarna gick riktigt fint. Testade att ta ett kort ridspö och tippa lite på bogen som man alltid gjorde förr, men sen hette det ju att galoppfattning ska komma bakifrån och så skulle man förstärka ytter bak istället för inner fram. Men jag har inte riktigt fått till det där med Lille P, kan också bero på att jag har dålig tajming såklart. Hjälpen ska ju komma när ytter bak är i marken, men det är ju inte så himla lätt att få till när det samtidigt travas på i racertempo och man både ska tänka på att ställa lite utåt och vara i ett hörn och ge tydliga hjälper, osv. Hur som helst. Testade att göra oldschool-varianten och det gick mycket bättre. Kanske är det så han blivit inriden? 

På fredagen blev det ett lättare pass pga att han var nyverkad och ridbanan hade frusit och var stenhård. Vet inte om det var som han var öm eller om det var för att det kändes ovant att gå på hårt underlag eller en kombination? Hur som helst jobbade han fint i skritten, taktade nästan ingenting. Travade honom bara lite, mest jobbade vi med övergångar och böjda spår. Kändes bra! Det gjorde det däremot INTE på söndagen, för då skulle jag rida ut på ett fält eftersom ridbanan var frusen. Och där hade Lille P inte varit förut och det tyckte han var jetelezkigt. Spänd som en fiolsträng och taktade heeela tiden. Gav honom lång tygel för att han skulle slappna av, men då tog han det som att han skulle få beta och det var ju inte tanken. Kortade upp tygeln lite och då blev han sur och ville inte gå fram. Fick fram honom, men då började han takta igen och sådär höll det på. Slog efter skänkeln och lyssnade inte på någonting. Okul ridning om man säger så. Dessutom var det åtta grader kallt och jag var lite stressad för jag hade en tid att passa. Men här får man ju inte ge sig utan jag framhärdade. Skrittade runt två stora fält och när vi var på väg tillbaka och jag började känna att okej, det här fixar sig, ja då flaxade det väl upp en flock fåglar som hade legat och tryckt på marken. Så där for han iväg, men det var ju i och för sig en mer begriplig reaktion och jag satt kvar. Sen när vi kom upp till stallet så fick han för sig att en svart balja bredvid gödselstacken var farlig (den har stått där hela tiden) och kickade efter den! Så han hade verkligen nerverna på utsidan, kan man nog lugnt säga. Tror det har varit lite mycket för honom denna helgen. I lördags skulle han byta hage och gå på lösdrift med några unghingstar, men där blev det bråk så då fick dom ta honom från lösdriften och sätta honom i en hage ihop med ett äldre sto, och hon satte honom på plats direkt. Och sen ridas ut ensam på okänd mark för första gången på söndagen. Det har aldrig varit några problem att ta honom till ridbanan, men det här var väl uppenbarligen något annat. Eller så var det bara En Sån Dag helt enkelt. Kalla dagar med hög och klar luft brukar ju åtminstone jag kalla för knäpphästväder. Men man märkte på honom att han var upprörd, för han bajsade säkert 6-7 gånger på dom kanske 20-25 minuter vi var ute. Och svettig var han fastän vi bara skrittat (eller det var i alla fall tanken att vi skulle göra). Aja, vi får väl se hur det går nästa gång.  

fredag 9 december 2022

Till stallet istället, v 49 2022, pt 2

På torsdagarna brukar Köttbullen gå på barnlektion innan min dressyrlektion. Barnlektionerna är i ett litet ridhus och de har lite andra tider än i det stora ridhuset, så den lektionen slutar 17.30 tror jag. Vi börjar 17.45 och jag brukar försöka vara i stallet ungefär 17.15, och om Köttbullen går lektion så får jag stå i ponnystallet och hänga bland de barn som ska rida i gruppen efter. Igår var jag dock sen, för det tog tusen år att skrapa rutor och sen skulle jag bara lite snabbt till bibblan för att lämna en bok och hämta en. Bibblan stänger 17.00 och jag kom dit 17.02 så av den planen blev det intet förutom att jag fick slänga in boken i bokinkastet. Vroomade sedan iväg till stan och var väl framme cirka 17.30. Galopperade in i ponnystallet, såg att Köttbullens box var tom och tänkte att jaha, då var jag kanske inte så sen? Sen noterade jag att det var vääääldigt lugnt i ponnystallet, det brukar vara fullt av barn (och föräldrar) som fixar i ordning. Kikade in i det lilla ridhuset men såg bara en massa russ som stod uppställda på medellinjen och väntade på att alla skulle bli klara. Kikade in i stora ridhuset men där var det bara några privatryttare. Var var Köttbullen? Kikade in i lilla ridhuset igen, och då såg jag henne (hon hade hamnat i en död vinkel när jag första gången kastade en blick in där). Nu var klockan sådär 17.40 så jag galopperade in i storhäststallet och fick tag på min ridlärare och förklarade att min ponny blivit stulen och hon in i det lilla ridhuset och började ifrågasätta (fast inte otrevligt), och ingen fattade riktigt vad som hade hänt men det hade väl blivit någon miss i kommunikationen helt enkelt. Inte ens jag skulle kunna med att kräva att ett litet barn som precis suttit upp och skulle börja sin lektion skulle sitta av igen, även om man har lite förtur till "sin" häst om man går i specialgrupp, så jag och ridläraren började sondera terrängen. Det visade sig att ponnyn Gossen var tillgänglig. Gossen är en C-ponny, irländsk import som varit på ridskolan i ett par år. En ridkompis sa häromveckan att hon tyckte han varit "jättetrevlig i början, men nu har han blivit så himla slö". Slö eller ej, nu blev han i alla fall sadlad och tränsad i expressfart och insläpad i ridhuset för ett dressyrpass. Det gick så fort att jag inte ens hann börja oja mig över att det var en ny häst. Tyckte han var trevlig, väldigt mjuk och fin att sitta på, men man fick ju såklart jobba som ett djävla djur för att komma in under skalet av Trött Lektionsponny™, så slö var nog ett rätt så rättvist omdöme. 

Vi jobbade mycket med övergångar, halt och ryggning. Ryggning tyckte Gossen var sådär, det har han säkert inte behövt göra sen han kom till ridskolan. Vet inte vad det är med ryggning men det verkar ha rationaliserats bort ur lektionsinnehållet. Förr var det något man jämt gjorde på lektion tycker jag, typ att ridläraren kommenderade halt och ryggning fyra steg (som nog aldrig blev exakt fyra, men men), men det gör man ju aldrig nuförtiden, i alla fall inte på vår ridskola. Så det gick ju sådär, men det kan man ju förstå. Men sen red vi förvänd galopp och det gick som en dans, till och med att rida på en halv volt. Vad som gick mindre bra var detta: Häxan och en till som jag har döpt till Skrattet (jag vet inte vad hon heter men hon ger upp små halvhysteriska skratt hela tiden, till synes helt utan anledning), hon började för några gånger sen men eftersom Köttbullen står i ett annat stall så är jag ju aldrig med i för- och eftersnacket så jag har inte så mycket koll. Hon rider Trotjänaren, och nu ska jag väl inte döma någon SÅ för jag är ju ingen superstjärna själv, men hon får i alla fall inte fram honom ordentligt och fastän vi inte alls är många i den här gruppen så lyckas hon alltid vara i vägen. Om man till exempel galopperar på en volt och ens häst bryter av till trav så kan man väl vända innanför voltspåret medan man fattar ny galopp, men det gör inte hon utan hon bara skrattar och står där hon står. Igår var det liksom inte ens att hon travade utan verkligen stannade på voltspåret när hon inte kunde hålla igång galoppen. Och Häxan har tydligen någon form av krämpa, för hon måste stanna och pausa ibland, säger inget om det men man kan väl ställa sig på medellinjen och inte 1 centimeter innanför spåret, kan man ju tycka. 

Aja, det är väl sånt man får leva med. Hur som helst: Nöjd med gårdagen och fint att ha en reservponny om nu Köttbullen skulle bli dubbelbokad fler gånger. 

torsdag 8 december 2022

Zzzzeegt

Sitter hemma och "jobbar" (obviously inte just precis nu, men ska snart börja). Tog på mig en tjock stickad tröja men fick komplettera med både fleeceskjorta och mössa för att matcha kombinationen av minusgrader och dragiga tvåglasfönster i min lilla arbetshörna. Det är väl detta ovärdiga tillstånd av Michelingumma som man ska komma ihåg när man (jag) gnäller över att det är varmt på sommaren? Men då är då och nu är nu, och nu tycker jag det är onödigt kallt, det kunde ha hållit sig runt 5 plusgrader OM NI FRÅGAR MIG. Men det var det ju ingen som gjorde, i alla fall inte vid kung Bores hov. 

Igår var jag på den lokala bilverkstan för att hämta ett nytt glas till skyltbelysningen, för det gamla hade spruckit. Jag var helt ärligt endast vagt medveten om att jag ens har skyltbelysning för man ser ju liksom aldrig sin egen? och det är inget jag går och tänker på dagligen och stundligen. Men detta hade uppmärksammats i samband med servicen, och de hade beställt ett nytt glas men det hade inte hunnit komma som förra veckan som ju var Stora Bilserviceveckan i det här hemmet. Igår tog jag mig samman och körde dit och jodå, de hade fått hem det där glaset och ville jag att de skulle byta det åt mig? Det ville jag såklart. Ångrade mig lite när jag såg att det bara handlade om att skruva loss två skruvar, men ångrade mig definitivt inte när det visade sig att det fanns något slags låsbleck (?) som hade rostat sönder, så Bilverkstads-Bengt fick älga in och hämta stora verktygslådan för att fixa. Det var kanske inte raketforskning på det heller, men jag var glad att jag slapp stå och fumla med det. Inne i den pyttelilla receptionen eller vad det kan tänkas heta på en bilverkstad så satt en jättestor gubbe och pratade med sin son med högtalarfunktionen påslagen på sin mobiltelefon, samt volymen uppskruvad till max. Bilverkstads-Bengt och en till satt bakom sånt där covid-plexiglasskydd så det var inte helt lätt att kommunicera med dom i sig, och speciellt inte som en vrålande mobiltelefonkonversation försiggick en halvmeter bakom ens rygg. Ibland undrar man vad det är för fel på folk?

Idag vankas hemmajobb, sen ridning på ridskolan. Imorgon ska jag också jobba, men på jobbet för jag har tid för mammografi och det är i stan och jag orkade inte boka om, lika bra att få det undanstökat liksom. Sen ska jag hem och vidare till Lille P, sen  tillbaks in till stan igen för julfest med jobbet. Är väldigt opepp på den biten och funderade länge på att strunta i att anmäla mig, men sen anmälde jag mig i alla fall. Det är väl bara att åka hem igen om det skulle visa sig bli för tradigt tänker jag. Men är som sagt inte pepp. Känns som att det mest är ett bök med en massa logistik och jag är ju inte ens speciellt förtjust i julmat, men jaja. Det blir kanske kul ändå. 

På lördagen ska Lille P:s ägare rida för tränare och det ska bli kul att se. Sen på söndag ska jag rida honom på förmiddagen, och på eftermiddagen ska jag och min kompis ha en hundaktivitet för att fira att hennes hundträningsföretag fyller år. Du kunde väl för faan ha startat ditt företag på sommaren klagade jag när vi träffades igår för jag hade lovat att hon kunde få vara på mitt jobb och hålla kurs i specialsök för det är ju bra att kunna träna i olika miljöer, för en söndagseftermiddag utomhus i december lockade väl bara sådär, kände jag just där och då men det är ju bara att pälsa på sig och se glad ut. Specialsöksträningen gick jättebra och det var faktiskt nyttigt för mig att bara vara åskådare, för gud vad tydligt man såg vilka fel förarna gjorde och gud vad tydligt man kunde identifiera sig själv med att göra exakt samma fel. 

Vad som gick mindre bra var att en hund som vill vara anonym blev så exalterad att hen gjorde ifrån sig på en äkta matta i ett obevakat ögonblick (okej, det var ingen äkta matta SÅ, men dock: en matta). Vi håller på att byta städbolag på jobbet och det här är sista veckan med det gamla och av den anledningen finns det väldigt sparsamt med städutrustning för den har de plockat med sig därifrån. Fick släpa ut mattan, det var en sån där entrématta som nog var minst tre meter lång och naturligtvis var det en stor hund och det är ju ingen överraskning att stora hundar också lämnar ifrån sig en stor mängd skit som också täckte en förbluffande stor del av mattans totala areal. Fick ligga utomhus och knäskura med vad jag kunde hitta, vilket var en Scotch Brite-svamp, Svinto, varmvatten, Yes och 20 %-ig etanol, medan kursen pågick i bakgrunden. Värdigt, eller hur? Men den blev åtminstone ren. Man har ju så att säga lite erfarenhet av att sanera mattor i sitt liv som hundägare. 

Tycker livet tornar upp sig med en massa just nu, men det är bara denna veckan och nästa, sen börjar min julledighet. Ja, jag ska förvisso jobba till den 22, men ridskolan slutar den 15 (eller den håller väl på veckan ut, men den 15 är min sista lektion. På söndagen den 18 rider jag Lille P för sista gången i år, sen ska han få ha lite vintervila över jul och nyår. Så från och med 19 december ska jag inte ha NÅGONTING att göra på fritiden förrän typ vecka 2 nästa år? Det var väl i och för sig så jag hade tänkt att det skulle bli då i september eller när det nu var jag avslutade min senaste (sista?) hundkurs, men så ramlade ju Lille P in i mitt liv innan jag ens hann börja känna efter hur det känns att "bara" jobba, komma hem och...ja, göra vadå? Det återstår att se. Misstänker att det blir så här: långpromenad med hundar varje dag, lite egen träning, sen ligga i soffan och läsa böcker och glo på film. Det är ju inte det sämsta va? 

Nä, nu vankas det snart möte. Hoppas det är utan kamera så jag kan fortsätta sitta här med mössa på som en annan baglady. Det passar mig rätt så bra, ja själva looken alltså. 

tisdag 6 december 2022

Till stallet istället, v 49 2022, pt 1

Igår när jag kom till stallet så trodde jag knappt mina ögon för det stod Köttbullens namn bredvid mitt på listan över vilka hästar vi skulle ha! Tänkte att det kanske var ridlärare I:s julklapp till mig för att jag befunnit mig utanför komfortzonen en hel termin, men det visade sig mest bero på att Köttbullen varit dum på en nybörjarlektion och behövde sättas lite på plats. 

Gårdagens övning var halt och framdelsvändning (dock inte samtidigt). Vi skulle vända in på medellinjen i trav, göra halt och sedan igång i trav igen. Framdelsvändningarna gjorde vi som halva vändningar i varje hörn på ett litet fyrkantsspår. Tyckte Köttbullen skötte sig rätt bra, hon har svårt för framdelsvändningar och den typ av övningar när det liksom kommer mycket information hela tiden är jättejobbiga för henne. Men det kändes ändå som att hon försökte, så jag var nöjd. 

Nästa vecka är det terminsavslutning och då ska vi rida kadrilj för det är lite av en tradition. Då får vi se om jag får Köttbullen eller någon annan. Nackdelen med att rida kadrilj med Köttbullen är att hon ju är mycket mindre än de stora hästarna och det är svårt när man ska rida i par. Aja, den som lever får se.     

måndag 5 december 2022

Ny vecka, nya tag

Min bästa stund på hela veckan är måndag morgon när jag vänder upp ett nytt blad på min analoga veckokalender på jobbet, och den är helt tom. Då kan jag fortfarande inbilla mig att det kommer att bli en lugn och behaglig vecka. Sen öppnar jag den digitala och skriver in allt bös som universum anser ingår i mina arbetsuppgifter och så var den stunden och dagen förstörd. Skämt åsido (det var alltså ett skämt att det var min bästa stund på hela veckan), men känslan av en tom kalender är inte så dum även om jag vet att det bara är hittepå. 

Helgen som gick var i alla fall tom på aktiviteter, förutom mitt åtagande med Lille P igår då. Men annars gjorde jag det jag gillar mest av allt: långpromenad med hundarna (14 km på lördagen, 10 på söndagen) samt slappade i soffan med en bok och lite tv. G-Ö-T-T. 

Nästa helg blir det lite mer action, även om den är långt ifrån fullspäckad. Men det är julfest med jobbet på fredagen, på lördagen ska Lille P:s ägare rida honom för en tränare och då vill jag gärna komma dit och titta, och sen på söndagen har jag Lille P på förmiddagen och en hundaktivitet på eftermiddagen. Har ju  helt kommit bort från att ha fullspäckade helger så det här känns lite på gränsen, haha. Speciellt som veckan därpå (till skillnad från denna som faktiskt är rätt lugn trots den inledande raljeringen) också är fullspäckad. Det verkar som att årets-sista-möte i alla kategorier som det finns möten i har landat just i vecka 50. Men det är ju bara att harva sig igenom och sen är det vecka 51 och årets sista jobbvecka. HÅLL UT. 


söndag 4 december 2022

Lille P vecka 48 2022

Jag har ju varit väldigt noga med att longera innan jag rider för så har ägaren gjort och jag har därför longerat kanske 10-15 minuter i både skritt och trav och ibland lite i galopp i båda varven innan jag suttit upp. Sen var han ju väääldigt tjurig och stod emot på banan förra veckan, och vi kom fram till att det kanske tröttar honom mer än vad man tror. Så på tisdagen testade jag att bara longera i skritt kanske 5 minuter innan jag satt upp. Nu vet jag inte om det var en ren tillfällighet, men han taktade faktiskt ingenting i skritten ens när jag kortade upp tygeln. Överlag kändes han positiv, jobbade på bra i traven, galoppfattning i höger varv gick bra men i vänster varv blev det fel men det bryr jag mig inte så mycket om just nu eftersom det mest handlar om att han ska förstå hjälperna. Finliret får ju komma sen. 

I fredags testade jag att sitta upp direkt, utan att longera först, men då var han lite otålig och ville inte riktigt stå stilla, plus kändes lite stressad i skritten, taktade och slog med huvudet och sådär. Så idag gick jag tillbaks till 5 minuters longering i skritt och då var han mindre stimmig. Dock ville han inte riktigt stå stilla när jag skulle sitta upp, men det kan också ha att göra med att jag de senaste gångerna ställt pallen i mitten av ridbanan istället för i ett hörn som jag gjort tidigare. Aja, bara att gneta vidare med den detaljen. Annars kändes han rätt bra i ridningen, ägaren har ju beskrivit honom som lite lat, men jag tycker nog han har rätt mycket egen motor. Har börjat jobba lite med övergångar för att han ska få en uppfattning om att man inte bara kan älga fram i egen takt. 

En liten notis på temat "världen är liten". Ni minns kanske Bulldozern, ponnyn jag red innan jag började rida Pojken (som jag red innan jag började rida Köttbullen). Hon såldes ju 2018 eftersom hon varit halt av och till och bedömningen var att hon bara skulle hålla för promenadridning. Visste bara att hon sålts till någon som bodde "lite utanför" byn där jag bor, och ibland går jag och spanar i hagarna för att se om hon går där någonstans. Sedan visade det sig att hon sålts vidare och sin sista tid var hon uppstallad på gården där Lille P står. Tyvärr fick hon tas bort för något år sedan p g a att hon var typ halt på alla fyra benen. Sorgligt, men hon fick i alla fall stå på ett bra ställe sin sista tid i livet. 



Lågorna

Har läst Lågorna av Lina Bengtsdotter. Detta är handlingen:

Efter ett desperat samtal från barndomsvännen Katja återvänder Vega till Silverbro, det lilla samhället hon lämnade för London tio år tidigare. Under uppväxten var de två oskiljaktiga, Katja med sin trasiga barndom och Vega med saknaden efter sin mamma. Men när Vega kommer hem till Silverbro är Katja spårlöst försvunnen och tankarna går oundvikligen till Katjas moster Sofia Lo, tonåringen som försvann för mer än trettio år sedan. Vad har hänt Katja? Har de två försvinnandena någonting gemensamt och kommer Vega hitta Katja i tid, eller riskerar deras mörka hemlighet att avslöjas?

Jag gillade ju Annabelle, Francesca och Beatrice av samma författare, minus karaktären Charlie Lager. Den här boken kändes tyvärr väldigt mycket som att Charlie Lagers ande genomsyrade hela den här boken. Alla karaktärer var mer eller mindre bittra, deppiga, drack lite för mycket och hade tunga bagageväskor att släpa på. Tyckte inte berättelsen hade någon riktig styrfart utan kändes på det hela taget rätt ointressant. Den får två stjärnbilder av fem möjliga. 

fredag 2 december 2022

Till stallet istället, v 48 2022

Höll på att skriva "pt 2" av gammal vana, men kom på att jag skippade ju måndagens hoppning. Igår fick jag ta över Köttbullen efter en överlycklig unge som hade hoppat henne och det hade gått bra. Kom in i ridhuset, såg hindren och kände att, tja, det var väl lite på den nivån som jag själv hoppade förra helgen. Hehe. Nä, men en av fördelarna med att vara så här gammal som man är, är ju att man inte behöver bevisa något för någon. Man kommer aldrig att bli en ny Malin Baryard-Johnsson och det är faktiskt ingen naturlag att man ens måste tycka att det är så himla kul. Att hoppa alltså, jag tror det kan vara roligt att vara Malin Baryard-Johnsson ibland, särskilt när det regnar in guldmedaljer och prispengar, men hon har nog också dagar där hon bara vill ligga i soffan och kolla på Paradise Hotel. 

Vi hade vikarie, samma tjej som hade dressyrkursen på höstlovet för vår vanliga ridlärare var sjuk. Vi skulle rida med enhandsfattning, detvillsäga bara hålla tyglarna i ena handen och i huvudsak rida för vikt- och skänkelhjälper. Det var URSVÅRT, men väldigt nyttigt och det kändes som att hästarna blev extremt lösgjorda av detta? När vi skulle galoppera (fortfarande med enhandsfattning) så gjorde Köttbullen så himla fina galoppfattningar, utan några som helst krusiduller. Sedan skulle vi rida förvänd galopp, det gick mindre bra. Övningen var så här: Man var i höger varv, på ena kvartslinjen skulle man fatta vänster galopp och galoppera längs med långsidan, sedan avbrott till trav, sedan rida hästen högerställd längs med halva andra långsidan, sedan rakrikta, sedan rida vänsterställd resten av långsidan och så galoppfattning och förvänd galopp igen, osv och så samma i andra varvet såklart. Fick inte till den förvända galoppen en enda gång, spelade liksom ingen roll att jag gav inte bara övertydliga utan super-övertydliga galopphjälper, hon fattade ändå "fel". Detvillsäga rätt. Men det var fina och balanserade fattningar och det var också fina övergångar. Bryr mig därför inte så mycket om att det inte blev förvänd galopp, hon/jag/vi kan väl inte bättre än så här just nu. Men hon blev superfin i formen och var också riktigt framåt (för att vara Köttbullen i alla fall) så jag var nöjd. 

torsdag 1 december 2022

December dårå

Jaha, då blev det december. Igår pratade vi om julbelysning (heter det så?) på jobbet. En del menade på att det var mindre sånt i år p g a elpriserna, jag personligen tycker inte att jag har anat någon sådan trend utan det ser nog ut ungefär som det brukar där jag rör mig. Sen kom vi in på att en adventsljusstake ändå inte drar så mycket el och att någon hade läst att om man hade en sån igång dygnet runt hela december så motsvarade det energimängden för 2,5 minuters duschande, och därifrån gled vi sömlöst in på hur länge man duschar. Det visade sig att det var bara jag och Stefan som tyckte det var rimligt att inte lägga mer tid än vad det tar att tvaga av sin köttsliga lekamen, alla andra kunde duscha halvtimmar i sträck. Den dagen jag står i duschen en halvtimme så skulle det förmodligen bero på att jag hade dött (fast då kanske jag mer hade legat ner, kanske i någon dramatisk position à la Psycho). 
Vad gör man ens i duschen i en halvtimma? ville Stefan och jag veta (fast vid närmare eftertanke kanske man inte alls vill ha såna detaljer om sina kollegor). En person påstod att det tog så lång tid att skölja ur schampo och balsam (om det hade tagit mig så lång tid så hade jag rakat av mig håret per omgående), men övriga tyckte bara att det var allmän gött att stå där i strilandet. Jag kan lite fatta att folk tycker det är skönt att ligga i ett varmt bad (även om jag själv tycker det är aptrist), för då kan man ju rent teoretiskt ligga och läsa (fast det är någonting med standardlängden på badkar och min kroppslängd som inte matchar så jag kan inte ligga ner och göra någonting utan att jag liksom måste ta spjärn och ligga och spänna mig för att inte halka ner under ytan så på mig är det där "avkopplande varma badet" helt djävla bortkastat, jag får liksom inte till det) och kanske smutta på ett glas vin (har jag i alla fall sett på film att de gör), men att bara stå rakt upp och ner i en dusch känns ju ungefär lika avkopplande som att vänta på bussen, enligt mig i alla fall. 

Var och hämtade ut bilarna på verkstan igår, betalade sammanlagt 23 190 bistra kronor för två service:ar (varav den ena var inklusive kamremsbyte), byte av broms...nånting (här blir jag alltid svävande på målet för det finns ju så mycket, skivor och klossar och finns det inte något som heter ok också?) samt lite allmänt småfix. Man kan ju hålla sig för skratt för mindre. Sedan körde jag hem den ena bilen, promenerade tillbaks och hämtade den andra och körde hem den också. Nu orkar jag inte med mer logistikpysslande på denna sidan jul. 


 

onsdag 30 november 2022

It's the end of November (as we know it)

Tycker hela den här veckan hittills har känts som ett SM i logistik. Lämna en bil på verkstad, hämta samma bil på verkstad, lämna nästa bil på verkstad, hämta nästa bil och samtidigt lämna den första igen för kompletterande åtgärder. En massa dividerande kring vem som ska åka och med vem och i vilken bil som sliter onödigt mycket på hjärnan. Denna bilverkstad har bara öppet mellan 7-16, eller bara och bara, det är väl normala arbetstider men det var ändå lurigt att få ihop för oss just den här veckan. Idag ska allting betalas och det är ju inget man ser fram mot direkt, drygt 20 papp kommer det att gå på allt som allt. Men då är i alla fall den där djävla kamremmen på min mans bil bytt, och min bil har bromsar och går förhoppningsvis genom besiktningen också. JodåsåATT. Det är kul nästan jämt. 

Ska på laserbehandling idag efter jobbet. Mitt stukade/vrickade/onda knä har blivit rätt så mycket bättre senaste veckan, så jag tror Laserkvinnan ska få fortsätta jobba med axlar och nacke. Har tid klockan 14, det tar en timme, sen tar det 45 minuter att köra därifrån och hem så jag får köra direkt till bilverkstan (med min mans bil som jag har idag) för att hinna dit innan de stänger klockan 16, ställa min mans bil på parkeringen där, hämta ut min bil (och åderlåta sparkontot), köra hem den, gå ut med hundarna och sedan promenera tillbaks till verkstan för att hämta min mans bil. Känns lite som när jag läste matte på Komvux och man skulle ha något projekt som man självständigt skulle lösa efter bästa förmåga och sedan redovisa inför klassen. Min uppgift gick ut på att man skulle köra genom en öken med en jeep som drog 1 liter bensin per mil, distansen var, om jag minns det rätt, ungefär tre gånger så lång som bensinen räckte till, tanken rymde si och så mycket och man hade bara plats för ett visst antal reservdunkar och så skulle man presentera en lösning för hur man tog sig genom den där öknen med minsta möjliga körsträcka. Jag löste det genom att skapa depåer i öknen dit jag rent teoretiskt körde som en tätting och lämnade en massa bensindunkar för att så småningom klara hela sträckan, det var ett sabla pyssel för man fick ju hela tiden planera för att ha bensin som räckte till återfärden när man skulle fylla upp de där dunkarna igen och även om jag fick godkänt på uppgiften så tror jag faktiskt inte det var den mest optimala lösningen. 

Läste fysik på Komvux i samma veva, det är verkligen mitt sämsta ämne. Någonstans har jag läst att biologi egentligen handlar om kemi, att kemi egentligen handlar om fysik och att fysik egentligen handlar om matematik, och det är (i alla fall enligt mig) till stor del sant och jag har inga problem med att beräkna saker utifrån givna formler.  Det är mer de fysikaliska lagarna och principerna jag har svårt att begripa mig på. Pinsamt länge trodde jag till exempel att normalkraft hette så för att det liksom var det som var det normala och inte för att det hade att göra med att kraften var/är vinkelrät mot ytan. Men det är ju liksom inget som påverkar en märkbart i ens dagliga göromål. 
Min fysiklärare på Komvux berättade en gång att han hade läst (källa: okänd) att kvinnor rent generellt har svårare för fysik än män, och att det enligt samma obekräftade källa berodde på att alla exempel i alla fysikböcker är såna som män i högre grad kan relatera till: det är bilar som accelererar och bromsar, kanonkulor som skjuts iväg, högtalare med tillhörande ljudvågor som sänds ut, varenda sida i fysikboken är liksom genomsyrad av mandom, mod och morska män. Nu ville han, vår fysiklärare på Komvux, ändra på det och ge exempel som även kvinnor kunde relatera till och så ritade han upp ett höghus där det stod en arg kvinna i ett fönster på åttonde våningen och slängde en krukväxt efter sin man som stod på marken och så skulle man via kastparabeln beräkna om han, givet att han inte rörde sig ur fläcken, blev träffad eller ej "och därmed skulle man också kunna få fram en formel som beräknar sannolikhet för skilsmässa", myste fysik-Bengt spjuveraktigt, och tyckte väl att han därmed gjort sitt för  att främja jämställdheten i klassrummet. Så gick det till på den gamla goda tiden när allting inte alls alltid var som det skulle. 

Hur som helst. Snart är det dags att bocka av november. Snart december. Snart (fast känns ändå väääldigt avlägset just nu) julledigt. Snart nytt år? 2023? Hur gick detta till? 







tisdag 29 november 2022

It must have been love but it's (almost) over now?

Lite dramatisk rubrik kanske? 



Tisdag

Idag var det segt att ta sig upp ur bingen. Brukar inte vara känslig för höstmörkret SÅ, men just nu tycker jag det är rätt drygt, i alla fall på morgnarna. Men om några veckor vänder det, får man ju intala sig i alla fall även om det inte blir ljusare på en kafferast (lika lite som "nu går vi mot mörkare tider" skulle ske över en natt bara sådär, som vissa trista olyckskorpar brukar kraxa kring midsommar).

Jobbar hemma idag också, har möte sent i eftermiddag och då föredrar jag att ta dom på hemmaplan, så att min arbetsdag kan sluta i samma stund som mötet slutar istället för att jag måste plussa på en halvtimmas körning för att ta mig till mitt enkla tjäll. Varje sekund i dagsljus räknas om ni frågar mig. Idag är det dessutom Lille P-dag, så då gäller det att ta vara på ljuset extra mycket. 

Min man och jag tog hans bil och vroomade ner till verkstan för att lämna in den och hämta ut min. Sen ska vi göra om samma procedur i eftermiddag igen eftersom det kuliga som upptäcktes under gårdagens service på min bil var att bromsarna behövde fixas och det hade de varken tid eller delar till att göra igår, så det ska göras imorgon istället. Bromsar känns ju som en sån där typisk bra-att-ha-grej, men det är sura pengar att betala. Min man började prata om att vi borde sälja min bil innan det blir något stort fel som kostar skjortan att reparera. Så länge han har sin firmabil så klarar vi oss med en bil, och skulle han av någon anledning inte ha firmabil längre så får vi väl lösa det problemet om/när det uppstår. Men att dra igång ett försäljningsprojekt av en Kia från 2011 som gått 23 000 mil känns ju snudd på oöverstigligt jobbigt just nu, eller snarare är det väl att be om att bli terroriserad av en massa snackepellar som vill pruta. Det får bli ett projekt för 2023 istället...kanske. Håller absolut med honom i sak, det är onödigt dyrt att ha två bilar när man inte behöver. Ingen av oss är dock vana att behöva planera logistik utifrån någon annans behov av bil, så det kan bli en utmaning. Rent teoretiskt bör det i alla fall fundera relativt smärtfritt, sen får vi väl se vad praktiken har i sitt sköte att erbjuda ifråga om gräl på temat "vem behöver bilen mest". 

Fick ett infall och köpte en andel i en galopphäst igår! Eller rättare sagt två andelar i två olika hästar, ett sto och en valack, men funderar på om jag ska ge den ena (andelen) till min man i julklapp. Och i så fall vilken? Det är lite som att ge bort en trisslott och så visar det sig att det är 25 miljoner i vinst på den. De pengarna skulle man ju hellre ha velat ha själv liksom, även om det är saligare att giva än att taga. Nu lär ju inte EN andel à 400 kronor inbringa några miljoner i vinstpengar (om ens några), det är väl mer principen om "hans" häst skulle vinna mer än "min". Haha. 

   

måndag 28 november 2022

Lille P vecka 47 2022

På tisdagen låg snön fortfarande minst decimetertjock. Fick inleda med att plocka bort de översnöade bommarna från ridbanan så att P inte skulle snubbla över dom. Sedan hämtade jag honom i hagen, han kom själv till mig när jag lockade med äpple. Dock var han lite allmänt sur att ha att göra med och lite allmänt spooky, fastän han inte alls är den spooky:a typen. Longerade honom i skritt, trav och galopp och det gick bra. Sedan red jag i skritt och trav, det gick också bra men man märkte att han blev tröttare än vanligt. Borde ju såklart vara minst lika jobbigt för honom att pulsa i snö som för mig. Mot slutet blev han lite tjurig och testade att stanna så som han gjorde lite i början. Fick dock igång honom utan några stora åthävor, men sedan avslutade vi innan han hann få för sig att börja testa detta igen. 

Skulle sedan släppa ut honom i hagen, men då var det något som hände. Antingen blev han rädd (men han är som sagt inte den spooky:a typen), eller så hade han en dålig dag. Precis när jag skulle ta av honom grimman så kastade han sig iväg och sprängde eltråden i grindöppningen och sprang till stallet. Det hände ingenting, jag kunde ta honom igen utanför stalldörren, men eltrådarna gick förstås av. Elen var avstängd, vi gör det när vi tar in och ut ur hagen, vilket på ett sätt var lite dumt för han kunde gott ha fått sig en kyss. G, som är Lille P:s ägares svärmor och som bor på samma gård, fick komma ut och laga grinden och hon berättade att han varit lite allmänt konstig hela dagen. När hon varit ute med lunchhöet så hade han verkat lite orolig och inte velat äta, så det var kanske så att han hade en dålig dag? Men sen när vi släppte ut honom efter att grinden lagats så gick han direkt till sitt hö och började äta, så fan vet. 

På fredagen var det Den Stora Motviljans Dag, i alla fall i P:s ögon. Han var verkligen inte på humör. Jag ville ha honom till att skritta på lite uppkortad tygel, traven funkar bra att jobba i men skritten är jobbig, då vill han bara takta eller så slänger han med huvudet. Det handlar verkligen inte om att gå i form eller något sånt, bara att tygeln ska vara lite sträckt. Men det var tydligen någon slags avancerad form av djurplågeri, enligt Lille P. Han kastade med huvudet och körde ner det mot marken och höll på. Jag var konsekvent med att hela tiden lätta i handen så att det inte skulle finnas något att kriga mot, men då började han istället att stanna, backa, småresa sig. Fick peta fram honom med spöet, men det hände ändå 4-5 gånger. Fick honom att gå hyggligt en liten bit till slut och då avslutade jag snabbt. Han var alldeles svettig efteråt trots att vi nästan bara hade skrittat, men det var kanske av sinnesrörelse snarare än ansträngning. Men kände att det ändå var tvunget att sätta lite press på honom. 

Igår red vi ut! Ägaren var med på en annan av gårdens hästar, en trygg gammal nordsvensk. P var lite på tårna först, tittade mycket på allt runt omkring men det är ju inte så konstigt, han har ju bara blivit riden på bana förut så det här är nytt. Fast han har gått på bete på ängarna där vi red, så miljön kände han väl gissningsvis igen. Men det är ju skillnad på att gå och beta och släpa runt på en ryttare. Det gick i alla fall bra och var riktigt mysigt. Ägaren hade ridit honom lite dagen innan, men hon hade inte märkt av att han varit tjurig, och igår märktes inget av det heller. Så förhoppningsvis var det bara som han ville testa lite igen.  

    

Den känslan

Ni vet när man har lämnat in sin bil på bilverkstaden för service och man får ett sms några timmar senare där det står Kan du kontakta oss på telefon 0xx-xxxxxx?

Då vet man att ingen kommer att säga att det inte var några som helst fel på ens bil, och att servicen därför nästan skulle vara att betrakta som gratis. 

Mvh/cirka 10 000 kronor fattigare. 

Advent

Så var första advent avklarad, helt galet. Och snart är det december, också helt galet. Nu har i alla fall nästan all snö försvunnit, det ligger bara lite kvar där det varit plogvallar, så den där vinterkänslan är mer som normal skånsk vinter = fem plusgrader, grå himmel, regn, dimma. OCH INTE MIG EMOT, tar hellre det alla dagar i veckan än snö och minusgrader. Det står jag för. Bortsett från att jag satte upp mina adventsljusstakar tidigare i veckan så har jag  varken pysslat eller pyntat eller bakat lussekatter eller pepparkakor som hela Internet verkar ha gjort i helgen som gick. Ej heller var jag på någon himla Black Friday-rea. Fyndade dock ett par vinterridbyxor på Black Week-erbjudande (- 35 %), men det var på nätet. Fysiska affärer är ju som alla vet inget för mig. 

Jobbar hemma idag p g a att bilen står på verkstad och kostar pengar för att få den kärlek och omvårdnad som inte jag förmår att ge den. Det är så sura pengar, men såklart ett nödvändigt ont. Det trista är att min mans bil också ska in på service i dagarna och för den var det dags för KAMREMSBYTE, och nu ser man ju tusenlapparna fladdra iväg med blixtens hastighet. Så kul i december, NOT. Loggade in på banken för att betala en rätt saftig bunt med räkningar, det var inte heller kul. Beställde en köttlåda i typ...somras? som kom nu i fredags och med den en tillhörande räkning för ett antal kilo av ekologiskt och närproducerat nötkött. INTE BILLIGT, men så är det när man inte vill stödja den konventionella köttindustrin. Å andra sidan varar en sån låda i minst ett år, så utslaget per månad blir det ju inte speciellt mycket.  

Har kollat på SIHS i dagarna, väldigt kul att det har sänts så mycket om än att det mesta varit på SVT Play. Jag och min dotter har sagt i alla år (ofta i samband med det där sammandraget som sänds runt jul) att det skulle vara kul att åka dit, men hittills har det ju inte hänt. Sen ÄR vissa grejer bättre på tv än i verkligheten. Har varit både i Falsterbo och på Gothenburg Horse Show ett antal gånger, och har man inte superbra platser (och det har man ju inte p g a SNÅL), så får man ändå bara sitta och kolla på jumbotronen, och då kan man ju egentligen lika gärna titta på tv och där sitter man ju dessutom mycket bekvämare. Plus att man ju egentligen hatar trängsel och stora folkmassor, och det är det ju på såna tillställningar, PLUS att allting runt omkring, t ex mat, är jättedyrt. Allt det där vet jag ju, men igår blev jag ändå sugen på att vara på plats och insupa STÄMNINGEN och tänkte att nästa år...Fast det kommer väl sannolikt inte att bli av det heller. 

Vad händer i veckan då? Inte så mycket. Bilverkstad idag som sagt, sen ska jag till Laserkvinnan på onsdag, annars är det mest vanlig vardag som breder ut sig. Har börjat längta efter julledigheten. I år är det ju arbetsgivarens jul så det lär ju ryka ett antal semesterdagar. Planerar dock att vara ledig från den 22 december och fram till den 10 januari. Plus att jag ska jobba hemma sista veckan, men kanske inte 8 timmar varje dag utan försöka ha det lite slappt om det går. 

Jaja, nu går jag såklart händelserna lite i förväg. Ska beta av ett gäng arbetsuppgifter här nu, sen ska jag väl ha det tvivelaktiga nöjet att knata ner till verkstan och betala tusentals bistra kronor för att få tillbaks min bil i någorlunda körbart skick. Oh the joy.  

   


Till stallet istället, v 47 2022, pt 3+4: BOOT CAMP

Så var det dags för höst-BOOT CAMP! Annars hör det ju sommaren (och framför allt högsommarvärmen) till. Det planerades för boot camp antingen förra hösten eller förra igen, men då blev det någon slags halvmesyr på grund av coronarestriktionerna, så man fick bara komma dit, rida en lektion och sen åka hem igen. Men nu var det som vanligt, dvs två tuffa pass per dag. Fick Köttbullen, tjoho. Första passet var dressyr där vi jobbade mycket med öppna och skänkelvikning. INTE hennes paradgrenar, men det gick ändå rätt bra (om än inte utan ansträngning från både hennes och min sida). Pass två var markarbete med som en liten bana med galopp- och travbommar och det gick också bra. Igår inledde vi med hoppning. GULP. Nädå, det var så låga hinder att till och med jag kunde ta mig an dom utan att få stora skälvan. Fast när vi red fram blev det konflikt, tror det handlade om att Köttbullen trodde att vi skulle mot ett hinder fastän jag tänkte vi skulle rida på volt, så hon drog mot hindret och lyssnade inte alls på mina vändande hjälper. Då fick vi tala allvar med varandra och hon blev lite sur. Men sen skärpte hon sig lagom tills att vi värmt upp färdigt och skulle börja hoppa, eller om det var för att hon fick börja hoppa som hon ju uppenbarligen ville.
Först travhoppade vi ett kryss, sedan var det travhoppning, landa i galopp och hoppa ett koppelräck. Och sedan en liten bana! Gick svinbra och var faktiskt till och med rätt kul. Sista passet var dressyr igen, då fick vi kämpa för Köttbullen var trött. Och då skulle vi göra galoppfattning från skritt på medellinjen, avbrott till skritt efter ett kvarts varv på volt, ny galoppfattning vid A och avbrott till skritt efter ytterligare ett kvarts varv. Galoppfattningar är ju inte direkt Köttbullens paradgren HELLER (ska jag vara helt ärlig så har hon faktiskt inga direkta paradgrenar), MEN vad duktig hon var! Gick faktiskt bra i båda varven också, inte bara i vänstervarvet. Fast sen när vi travade av efteråt så kände jag att hon var HELT SLUT som artist för då ville hon inte ens vända åt höger. Önskar att personalen kunde klippa henne, för hon är riktigt långhårig nu och blir så himla svettig. Det måste ju vara som att gå på gym i en bävernylonoverall. 

Idag har jag avbokat ridningen för det är hoppning och jag känner inte för att hoppa Tösen. Hon är en sån som kan bli osäker och tvärnita om man inte är 100 % säker själv, och det är man ju inte. Med man avses alltså undertecknad. Sen kan man ju kanske skylla på att man är mör i kroppen efter en sån här helg, det är jag också men det är alltså inte huvudskälet.

fredag 25 november 2022

Till stallet istället, v 47 2022, pt 2

Torsdagar är Köttbullsdagen, det är inte sen gammalt men börjar ändå kännas som en fin och etablerad vana. Börjar gilla min torsdagsgrupp, från början sa jag ju att jag skulle gå i den terminen ut och utvärdera, men den utvärderingen har nog redan nu lett till att det lutar åt en fortsättning nästa termin. Gillar faktiskt ridläraren mer än jag trodde jag skulle göra. Vi har ju haft henne som vikarie några gånger i Bästa Måndagsgruppen™ och då har vi nästan alla gånger fått rida Working Education, eller WE som de insatta säger. För den inte så insatta är WE (ungefär, jag är inte heller så insatt) att man rider en "teknikbana" där man till exempel ska rida slalom, rygga i vinkel mellan bommar, öppna en grind, snirkla runt koner, såna grejer. TROR jag nog hade kunnat lära mig att gilla det, för det bygger ju ändå på samspel och sådär, men dom gånger jag har provat WE så har jag alltid råkat sitta på hästar som inte varit så smidiga och/eller lyhörda och då har det ju inte heller känts speciellt kul, särskilt inte som man bara har fått testa och hälften av tiden har gått åt till att någon ska förklara vad de olika stationerna går ut på, osv. Så jag var ju ändå lite tveksam till Torsdagsridläraren, men nu gillar jag henne, hon har väldigt roliga övningar och är lättsam och glad, men inte så att man inte får någon kritik. För det får man, ibland känns det som att hon har ögon i nacken som noterar när man slarvar i hörnpasseringarna eller inte håller om ordentligt med skänklarna i övergångarna.

Gårdagens övning var förvänd galopp. Först red vi i trav mellan bommar som låg med kanske en meters mellanrum så att det blev som en smal korridor på medellinjen (för att vi skulle rida rakt, vilket fan är cirka hundra gånger svårare än vad det låter), och så skulle vi göra övergångar och halt i den korridoren. Sen skulle vi trava in i korridoren och fatta galopp mellan bommarna och rida rakt fram och sedan vända åt det håll man galopperade i. Det låter ju inte heller så svårt, men alla som följt min och Köttbullens resa vet att galoppfattningarna är vår ena akilleshäl (den andra är att ställa och böja åt höger). Men det gick SVINBRA, hon fattade rätt galopp (på rakt spår!) för hjälperna varje gång! Var så löjligt glad. Sen kom själva övningen med förvänd galopp där vi skulle galoppera utmed fyrkantsspåret och rida i bågar på långsidorna. Det gick också bra! Slutligen skulle vi rida förvänd galopp som den är i LA:3, detvillsäga att man vänder halvt igenom i galopp och sen rider den förvända galoppen som en båge mellan B och E. Det var svårt, fast kanske mest på grund av att Köttbullen började bli trött (hon är fortfarande inte klippt och har satt päls som en isbjörn). Vi lyckades i alla fall någon gång i varje varv (fast i LA:3 ska det vara "samlad galopp" och det kan jag ju säga att vår INTE var, fick liksom ge henne hela handen och låta henne balansera upp sig själv så formen var ju...tvivelaktig), men ett par gånger bytte hon till sin fruktansvärt obekväma korsgalopp (hennes galopp är inte bekväm ens när hon går i rätt galopp, men korsgaloppen är som att sitta på en långsamt gående centrifug), och någon gång hade hon fel galopp från början utan att jag märkte det och då blev det ju ingen förvänd galopp i bågen. Men bra kämpat av oss, jag är i alla fall nöjd med min Köttbulle. Sen hade vi lite MYZ i boxen efteråt. Hon har flyttat in i ponnystallet igen. Gud vad hon får flytta runt. Först stod hon i en avdelning i storhäststallet som kallas "sjuhästars" eftersom det (surprise) är sju boxar därinne, sen flyttade hon in i ponnystallet (som ligger i en separat byggnad), men nu när höstterminen började så bodde hon plötsligt i det "riktiga" storhästsstallet, tills för några veckor sedan då hon fick flytta tillbaks till ponnystallet igen. INGEN ANING om varför, men det finns förmodligen en anledning. Vår torsdagsgrupp börjar ungefär samtidigt som en nybörjarlektion på ponny, så när jag kliver in i ponnystallet för att göra i ordning Köttbullen så känns det lite som att jag är med bland småbarnen som rider russ. Inte för att jag inte kan identifiera mig med det, hehe. Ponnylektionerna är dock bara 45 minuter, så när jag kommer tillbaks från min lektion är stallet helt tomt för då har nästa ponnylektion börjat. Så då är det PONNY-MYZ, hehehe. 

Idag ska jag rida Lille P och sen är det BOOT CAMP hela helgen. Soliga gnägg från yours truly. 

 


torsdag 24 november 2022

Märkligt

Ibland blir man så fundersam över saker man ser. Var i affären, där mötte jag en person som jag inte känner, men som jag känner igen eftersom hon klär sig...lite udda, lite white trash-stilen med t-shirts med vargmotiv och fleecejacka med stort sicksackmönster. Utöver det så är jag fascinerad av hennes köpvanor. Hon handlar "alltid" (dvs alla gånger jag har sett henne i affären, totalt kanske 6-7 gånger så jag antar att det inte är 100 % representativt för inköpsmönstret och att hon nog också kan köpa ättika och havregryn och dasspapper och andra vardagligheter mellan varven) ett sexpack folköl PLUS en eller två lösa öl. Hon är hel och ren och enligt vad jag kan bedöma inte onykter eller påverkad av något, så det verkar liksom så himla proffsigt uträknat, oavsett om det handlar om vad man klarar av eller har råd att dricka. Ett sexpack plus lite till. Ett är för lite, två är för mycket. Man skulle vilja veta den empiriska formeln för att ha kommit fram till att ett sexpack plus moms är den ultimata mängden för...ja, för vad? En lagom trivsam vardagsfylla?  

Hur som helst. Var i affären och hamnade bakom sexpackskvinnan i kön till kassan. Hon hade, förutom sitt sexpack och två lösa Pripps Blå, ett 21-pack ägg som hon stod och vände och vred på. Hon placerade ölen och äggen på bandet vid kassan och sade sedan barskt "Jag vill INTE ha äggen" till kassörskan, ungefär som att det var helt normalt att lägga saker som man inte ämnade att köpa på kassabandet istället för att gå tillbaks med det. Kassörskan hanterade det rutinerat och svarade "Jaha, var det därför du stod och höll på så med det" i en förstående ton. Sexpackskvinnan började omständligt hala upp den ena tjugan efter den andra ur sin plånbok och räckte över dom till kassörskan, men plötsligt avbröt hon sig och frågade "Har jag råd med detta?" och kassörskan (hon måste ju ha träffat på Sexpackskvinnan förr?) svarade lugnande att det hade hon. 

Undrar så himla mycket hur tankarna gick där? Alltså, om man är orolig för om pengarna ska räcka till både ägg och öl, varför tar man då det STÖRSTA äggpaketet? Hon kunde väl ha tagit ett sexpack där också? Så himla konstigt. Tänkte att hon kanske var lite...ja, man får väl inte säga efterbliven längre va? men lite sådär eljest dårå (som ju på det hela taget är samma sak men om man paketerar det i gammelsvenska så verkar det tydligen mer legitimt att säga det) men när jag kom ut med mina trista och alkoholfria vardagsvaror så såg jag Sexpackskvinnan hoppa in i en liten fräsig bil och susa iväg från parkeringen. Så uppenbarligen har hon ju klarat av att ta körkort? Eller ja, det vet man ju förvisso inte. Hade en gång i tiden en körkortslös kollega som körde bil för jämnan och var helt obrydd kring det. "Men tänk om polisen stoppar dig" sa vi, men hon bara ryckte på axlarna och frågade vad de skulle göra åt det i så fall, ta ifrån henne körkortet? Så kan man ju också resonera. 

Ja, det är i alla fall sånt jag går omkring och grunnar på ibland. 

Irriterat

Igår när jag kom hem var det grönt lite här och var, och när jag gick ut med hundarna så var det barmark på vägen så att man kunde gå i gympaskor utan att bli blöt om fötterna. Knäet kändes också som att det var på bättringsvägen, vilket ju också var en avsevärd humörhöjare. Gick en dryg timmes promenad, kom hem och tränade mitt tabata-inspirerade fyspass för ryttare, gick sedan ner i källaren och hämtade upp adventsljusstakarna och satte dom på plats. I alla fall en del, två hade slutat funka. Det är ju ett enormt mysterium det där, att man plockar undan en fullt fungerande stake i början av året och så är den stendöd när man ska ha upp den tio månader senare. Orkade inte börja felsöka, vet att det finns något smart trix med batterier men tänkte att har man en elektriker i huset så är det väl bara för honom att plocka fram någon mätare och kolla. Nämnda elektriker kom hem, klagade över att han var trött och hade ont i ryggen och gick och lade sig. Och blev liggande resten av kvällen och natten. Jaja, det är ju inte som att jag inte kan roa mig själv. Kollade på Skilda Världar samt läste i min Stephen King-bok, eldade brasa, tände både adventsstakar och levande ljus och hade det allmänt mysigt. 

Men det var då. Idag jobbar jag hemma, och då brukar jag unna mig lite sovmorgon och inte börja förrän klockan 06.00. Elektrikerns larm dönade dock igång klockan 05.10. Jag vaknar av att min mobil vibrerar, vilket den gör ett par sekunder innan larmet sätter igång, men min man skulle kunna sova sig igenom ett världskrig. Således vaknade jag, men inte han, fast så småningom stängde han av sitt larm och jag försökte somna om, vilket såklart inte gick. Dessutom började hundarna stöka omkring för de är ju som Pavlovs hundar, betingade på när någon är på gång att stiga upp för då vankas det ju frukost för dom. 

Frågade min man om han inte skulle gå upp, och han mumlade något om att han skulle gå upp klockan 06. Fattar inte varför man då inte ställer alarmet på 06? Orkade inte dividera om det och kände att jag ändå aldrig skulle kunna somna om på den lilla tiden jag hade kvar, så jag gick upp och gav hundarna mat och påbörjade min arbetsdag. Klockan passerade 06 utan att något hände, och jag ställde mig och gormade MEN SKA DU INTE GÅ UPP ELLER? i trappan som nån himla tonårsmorsa. Först då skedde det någon form av livstecken från honom. Blev så ORIMLIGT irriterad på detta även om det inte direkt är ett vanligt förekommande fenomen, han brukar nog hasa sig upp när klockan ringer i 99 fall av 100. Men idag var det tydligen fall nummer 100. Kom ner med hundarna dansandes runt fötterna och det första jag såg var en smutsig strumpa som låg på byrån i hallen, vilket sannerligen inte gjorde mitt humör bättre. Laban är en veritabel TJUV och så fort man vänder ryggen till så snor han både det ena och det andra med intentionen att införliva dom i sin samling av privata tuggleksaker. Vi har fått sätta kompostgaller framför vedlådorna vid kaminen, för annars möts man av söndertuggade pinnar och högar av bark och flis, och skostället i den inre hallen har också fått hägnas in. Sen har vi en yttre hall och glömmer man att stänga den dörren så händer det att Laban vandrar dit och ser om han kan fynda något, vilket han ofta kan eftersom det är där vi ställer av oss de skor som används för tillfället (skostället är mer till för skor som bara används ibland). Det är såklart irriterande ibland, men också lite sånt man får räkna med när man har hundar. Om jag ser det så säger jag ifrån, tar skon eller strumpan, ställer ut dom i ytterhallen och stänger dörren. Min mans sätt att hantera det är att lägga skon eller strumpan på hallbyrån eftersom Laban inte når dit upp. Har bett honom cirka ÅTTATUSEN GÅNGER att inte göra det för att det är a. äckligt, b. det absolut sista stället jag letar på när jag är av med en sko eller strumpa, samt c. det ju aldrig kommer att gå att lära Laban att man ska kunna ha skor framme om han hela tiden plockar bort dom. Men framför allt för att jag tycker att det är ohygieniskt och jag vill inte ha en massa grus och gud-vet-vad-mer- man-har-trampat-i-för-något på samma byrå där vi också lägger post och nycklar och annat. Och nu också en smutsig strumpa, vilket stjälpte mitt redan dåliga morgonhumör till något som, ifall jag hade varit en seriefigur, hade illustrerats med ett svart åskmoln ovanför mitt huvud.   

Morgnarna är på ett sätt min sämsta tid på dygnet för mitt tålamod för att hantera saker är i princip nere på minus. Det finns oräkneliga saker som stör mig orimligt mycket. Till exempel att bli väckt av någon annans klocka. Till exempel att JAG måste gå upp först när jag hade spetsat in mig på att ha lite sovmorgon. Till exempel att JAG måste ta ansvar för att min man kommer ur sängen (speciellt när det var han som skulle gå upp först). Hade väl kunnat låta honom tryna vidare och själv upptäcka att det inte är listigt att ställa klockan på 05.10, stänga av den och sedan tro att man ska vakna av sig själv klockan 06, men att försova sig sätter liksom tonen för hela dagen, i alla fall är det så för mig. Nu minns jag inte riktigt när jag försov mig senast för det är nog minst 15 år sedan, men allting blir liksom fel när man måste börja dagen med en rivstart och en känsla av att behöva jaga ifatt allting med adrenalinet sprutandes ur öronen. Till exempel att min man inte kan hörsamma ETT ENDA ÖNSKEMÅL från min sida (dvs att inte lägga upphittade skor och strumpor på hallbyrån). 

Sedan fortsatte det i samma stil. Öppnade jobbmailen och blev irriterad över att nån halvhöjdare som igår skickat ett mail och bett mig om vissa för honom väldigt viktiga uppgifter som ska lämnas in någonstans en gång per år och som jag levererade i princip med vändande mail inte hade tackat för hjälpen som hans föregångare alltid brukade göra. Obs, nu tycker jag verkligen inte att man behöver tacka en massa hit och dit för saker som man ändå får lön för att utföra, men den här uppgiften är det ändå lite pyssel med att sammanställa och det hade jag gjort väldigt snabbt och effektivt OCH VAD FAN KOSTAR DET EGENTLIGEN ATT TACKA FÖR HJÄLPEN? muttrade jag surt. Sen hade jag förväntat mig ett mail med information som inte kommit, och HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT SKICKA ETT DJÄVLA MAIL? muttrade jag ännu surare.  

Jaha, den här dagen börjar ju riktigt bra. Tur i alla fall att det är fortsatt töväder, för snöskottning på det här hade nog inte varit bra för min mentala hälsa.