Spoilervarning SoA säsong 5

Sitter och väntar på att min man ska äta färdigt för sen ska vi se sista avsnittet av säsong 5 av Sons of Anarchy. Alltså: Gillar denna serie jättemycket, men stör mig ändå på det mesta i den. Till exempel: Varför håller de på och köper vapen av de där irländarna när det är så satans stingsligt med allting hela tiden? "Nä, vi kan inte döda Clay för Galen gör inte affärer med nån annan".  Och Galen gör ju skäl för sitt (svenska) namn. Han ska "provskjuta lite" och pepprar Samcros motorcyklar sönder och samman och Jax bara "vi skickar en räkning", helt mesigt. I ett annat avsnitt så var det en kille som satte sig på Jax' motorcykel som stod parkerad nånstans för att stila lite inför en tjej, och den killen fick så mycket spö att han rimligtvis måste ha fått bestående hjärnskador.

Och så Otto i sitt fängelse. Nu har han huggit ihjäl en sköterska med ett krucifix som Tara smugglat in till honom, ovetandes om hur Otto kunde förvandlas från uppgivet mähä till bindgalen mördare på noll komma två sekunder. Fattar dock inte hur detta gick till, ett krucifix är väl inte precis stilettvässat nedtill (och om det hade varit det borde väl till och med Tara anat oråd?) och dessutom var det ju inte större än max fem-sex centimeter och borde därför ha försvunnit helt och hållet i Ottos näve, och för att den eventuella spetsen skulle ha varit fri skulle han ha behövt hålla det i något slags pincettgrepp, och därmed inte alls fått samma kraft att forcera halspulsådern på den stackars sköterskan. Fattar heller inte kopplingen mellan att först har Otto lämnat ett vittnesmål, och sen dödar han en person som inte har ett skit med saken att göra och plötsligt räknas inte vittnesmålet längre? Skumt är bara förnamnet.

Och stackars Juice. Inte nog med att han går omkring och är olycklig och inte har några vänner eller någon familj (efter varje scen när han varit med lämnar jag ett stående erbjudande om att adoptera honom, men min man är inte lika sugen), allt han har är en klubb där han riskerar att bli utesluten fortare än någon hinner säga "Harley Davidson" eftersom han är a. mulatt (fast väldigt vit sådan), b. tjallare (fast han hade inget val) och c. mördare av klubbmedlem (fast det var ju olyckliga omständigheter kring denna händelse och ingen annan som har ju ett direkt snövitt samvete i det avseendet heller). Och allt han får göra i denna klubb är att vara något slags tjänstehjon till Clay. Städa och feja i hans hus, skjutsa runt honom i en himla folkvagnsbuss (typ) som om han vore någon slags slav. Han får ju inte ens åka motorcykel, vad är det då för vits med att vara med i ett motorcykelgäng? Nu har i och för sig DeeWee antytt att tillvaron kommer att te sig lite ljusare för Juice längre fram i serien, så han får kanske lön för all sin möda till slut.

Clay och Gemma tänker jag inte ens gå in på. Hatar dom så mycket att det knappt finns ord i svenska språket som täcker detta. För övrigt verkar "Jesus Christ" vara det mest frekventa och missbrukade uttrycket i hela SoA. Vad som än händer, en knarkaffär går i stöpet, en vapenleverans är försenad, en bordell brinner upp, någons fru blir kidnappad, den första reaktionen är att genast åkalla Frälsaren. Vet inte vem som skriver manus, men ordet MOTHERFUCKER borde väl vara mer verklighetstroget bland ett gäng tuffingar som gissningsvis har väldigt lite gemensamt med Vår Herre? Ett tips från coachen bara. 

Strålande jul

Jaha, sist skrev jag visst att jag hade köpt en ny mp3-spelare, och det hade jag ju. Lade möda och tid på att lägga in en massa bra musik på den, var mycket nöjd med att det dessutom blev en massa plats över där jag till exempel skulle kunna peta in några ljudböcker och ett antal podcasts vid tillfälle. HURRA. Not. För vad hände? Gick ut i regnet igår, hade mp3-spelaren i bröstfickan, möjligen blev den lite fuktig och nu är den stendöd. Mp3-spelaren alltså, inte fickan. Känns ju sådär kul. Sådär betedde sig aldrig den gamla, och den har legat i samma bröstficka i ur och i skur under flera års tid. Förhoppningsvis vaknar den nya till liv igen när den fått torka till, men i skrivande stund, ett dygn senare, händer fortfarande inte ett skit när man trycker på on-knappen. Vilket djävla måndagsexemplar.

I övrigt: Idag gick jag en väg som hette "Hästhagens Kyrkväg" från början till slut i förhoppning om att få se en kyrka jag inte visste fanns. Hästhagen gick relativt snabbt att identifiera men när det gällde kyrkan så kammade jag noll. Den borde byta namn till "Hästhagens Skogsväg", för skog var det enda som fanns från början till slut. Var kommer kyrkan in i bilden, och framför allt: vilken kyrka? Vem döper vägarna? Och finns det inga som helst krav på realistisk anknytning eller får man luras hur som helst?

VA?

Hurra, idag är det vintersolstånd

Jaha, så kom äntligen dagen L som i Ledighet. Ska enligt planen inte löneslava förrän den 13 januari nästa år. Nästan perverst lång tid tills dess. AH. Because I'm worth it.

Idag steg jag upp, åt frukost, tog med mig taxarna ut på promenad i 5 plusgrader och hällregn. 12 km senare kom vi hem, då slutade det regna. Men det gör inget. Älskar gröna milda vintrar och tar tusen gånger hellre regn än snö. Snö kan möjligtvis vara stämningsfullt i en dag eller två, eller kanske egentligen inte mer än fem minuter, sen är det bra. Det enda trista med denna promenad var att min nyss uppladdade mp3-spelare var helt urladdad efter 4 km. Så bra att jag har beställt en ny. Sämre var väl att den låg kvar i sin obrutna förpackning hemma, så det fick bli en promenad i tystnadens tecken. Eller nåt. Stötte på helt orimliga mängder klövvilt både här och där, så promenaden gick väl snarare i drevskallets tecken än något annat.

Kom hem, hängde upp kläder på tork, fikade, löste korsord. Nu har jag stekt ett jättelass med köttbullar, och min man håller i detta nu på att göra Janssons frestelse. Vi ska äta julmat idag, men bara det göttaste. Jag som inte äter sill kan gott tänka mig ett julbord med bara köttbullar, prinskorv, brysselkål samt potatis- och jordärtskocksmos. Det senare har förmodligen inte ett skit med julen att göra, men är sanslöst gott och "gifter sig" (som det heter i Halv åtta hos mig) med typ allt.

Nu ska jag pyssla med min nya mp3-spelare som kom i torsdags. Med budbil! Allvarligt, den är mindre än en tändsticksask så det kändes ju rätt overkill att skicka den i en stor djävla lastbil, men det får väl stå för leverantören. Nu ska i alla fall all musik från den gamla plus en hel del annat in i den nya och sen djävlar är jag redo för julledighetspromenader så det står härliga till.

Bilajävel pt 3

Har hämtat min bil på verkstan och har nu en bil som inte a. tjuter som om kniven stack i den, b. låter som ett tröskverk och c. har lambdasondslampor som lyser och indikerar FEL FEL FEL. Jag är även 2500 kronor fattigare så här lagom till jul. KUL.

Kul var också att till och med Salvatore på bilverkstan tyckte att det börjar bli dags för mig att se mig om efter "något nyare". Kopplingen börjar till exempel bli riktigt kass på denna, fast det är ju inget jag har märkt av, van som jag är vid att saker på min bil inte riktigt fungerar som på bilar som inte har uppnått en ålder då de, om de varit människor, både får rösta och gå på systembolaget. Har ju till exempel inte ens centrallås. Salvatore om någon borde väl värna om att jag ska behålla denna gamla skrothög eftersom den liksom garanterar ett jämnt och stadigt inflöde av (mina!) cash till hans verksamhet. Fast istället ger han intryck av att han bryr sig, och sånt är ju alltid trevligt. Har i och för sig börjat tänka tanken på ny bil själv, för det här med bilar som krånglar är ju rent ut sagt för träligt. Dock: att köpa bilar är inte roligt det heller. Dyrt är det och så blir man alltid lurad. Har ju dessutom precis köpt sprillans nya uppsättningar av både sommar- och vinterdäck. Får väl fortsätta köra Volvo tills sten blir till grus så att jag får valuta för mina pengar. Har en gammal uppsättning sletna däck som jag kan byta till vid eventuell försäljning slash skrotning av drottningvolvon så det ordnar sig väl. "Kör tills det är dags att besiktiga igen", rådde Salvatore, så jag har till september på mig ungefär.

Men det var lite kul att när jag startade bilen utanför verkstan så gick den så tyst att jag först trodde att den inte hade startat alls. Så hög(ljudd) har alltså tomgången och motorn varit innan. Eh. Förlåt. Eller nåt.

Bilajävel pt 2

Fick tips om att det tjutande ljudet kunde komma från vattenpumpen, och fick i samma andetag ett tips om att man kunde köpa "vattenpumpssmörjning" och sagt blev gjort. En giftgrön vätska hälldes i kylaren, jag körde omkring ett tag med min tjutande bil, intalade mig att tjutandet nog ändå hade avtagit lite. Tänkte att det kanske tar ett tag innan "vattenpumpssmörjningen" hinner cirkla runt i systemet och att det kanske bara blir bättre och bättre.

Då. Tändes. Lambdasondslampan.

Jag har ägt min drottningvolvo sedan 1995 och de enda lampor som hittills lyst är a. en lampa som indikerar när någon annan lampa är trasig, och b. en lampa som indikerar att spolarvätskan börjar tryta. Vet för fan inte ens var lambdasonden sitter och än mindre vad den har för funktion. Men jag har sett många filmer där "konstiga ljud från motorn" nästan undantagslöst betyder att någon har placerat en bomb där, och det hade ju varit rätt trist.

Nu är bilen i verkstads-Salvatores ömma vård och han har hittat felet. Det var någon packning till...insprutningen? som hade gått sönder och i och med det ökade motorns varvtal (har lagt märke till att tomgången är högre än normalt, men tänkte att det nog bara är...äh, vet inte, men sånt som händer och kanske inget man direkt behöver göra nåt åt) och i och med det blev det tydligen både tjutande ljud och tända lambdasondslampor. Han trodde sig kunna vara klar till kl 16.00. Det lät bra, tyckte jag. "Eller ska jag skicka ett sms när jag är klar?" undrade han och jag sa att det fick han gärna göra. Nu är klockan snart 16.00 och jag har inte fått något sms och jag vet inte om det ska tolkas som att han inte är klar eller om det är 16.00 som gäller, eller om det bara är att han glömt att sms:a. Hatar att sväva i den där typen av ovisshet.

Bilajävel.

2013 har väl inte varit ett superår direkt. Bortsett från diverse elände så har det till exempel varit ett ökenår rent bilmässigt. Visserligen har The Queen of Volvo rullat prickfritt i många herrans år utan att göra väsen av sig, men det betyder ju inte att det är blir roligare med bilar som trilskas i ett senare skede. Bilar ska fan i mig bara fungera, åtminstone om man som jag till och med kostar på dom regelbunden service.

Grejer jag kan minnas på rak hand som hänt i år:

1. Service någon gång i våras. Okej, det är utgifter man får räkna med, men den här gången hittade de någon extra grej som behövde fixas till så att hela kalaset gick lös på 5-6000 istället för cirka 2500. KUL. Not.
2. Styrboxen pajade. Storleksordningen på räkningen var även där 5-6000, och då antar jag att jag ska vara tacksam för att bilverkstan lyckades hitta en begagnad styrbox, för en ny kostar sådär 13000. Det vill säga mer än vad hela bilen är värd. Så 5-6000 (varav felsökning stod för merparten, själva styrboxen kostade 800 spänn) får väl sägas vara "ett fynd". Men kul? Nä, inte  direkt.
3. Besiktigade bilen i september och fick en tvåa för "glapp i styrleden". 4000 kostade det att fixa till det, och enligt killen på verkstan så var glappet så minimalt att den där tvåan förmodligen bara berodde på att besiktningskillen hade en dålig dag. Varför tar han ut det på mig? Va? Va? Va?

Är vi nöjda där då? NÄÄÄ, tydligen inte, utan i de sista skälvande veckorna av 2013 bestämde sig bilen för att börja tjuta. Alltså det hörs ett tjutande ljud från motorn när man kört ett tag, och jag kan även nämna att det inte direkt utlöste några glädjetjut från mig. Det är ett högt ihållande och ytterst enerverande ljud som får ljudet från en glappande fläktrem att framstå som ljuv musik i jämförelse. Ingen av de halvt sakkunniga jag bett lyssna kan säga vad det är, och det är jag ju inte direkt hjälpt av. Har ringt och bokat tid på verkstan och håller mig verkligen för skratt i detta nu.

2014 får ta mig fan se till att leverera lite bättre.

Fairytale of New York

I morse spelades Fairytale of New York med The Pogues och Kirsty McColl på radion (äntligen slut på det där djävla Musikhjälpen) och den spelas ju himla ofta så här års. Missförstå mig inte, jag tycker det är en jättebra låt, men exakt vad det är i ...you're an old slut on junk lying there almost dead on a drip in that bed, you scumbag, you maggot, you cheap lousy faggot, happy Christmas your arse I pray God it's our last som liksom väcker julstämningen till liv är jag då inte människa att begripa.

Lite plus och minus

Har ingen direkt inspiration för stunden, så jag nöjer mig med att göra en plus- och minuslista över tillvaron just punkt nu:

MINUS:

1. Har ingen inspiration till att laga mat. Det brukar folk säga stup i kvarten, men det händer aldrig mig. Nästan, i alla fall.  Jag kommer ständigt på god mat att laga och kan nästan inte bärga mig när det är helg och jag får gå loss i köket. Men alltså inte idag. Inte igår heller, men det löste vi med hämtmat.
2. Min mp3-spelare har gått sönder. Eller inte gått sönder direkt, men börjat med ovanan att sätta på sig själv, alternativt inte stänga av sig själv ordentligt (fastän jag kollar varje gång, men själva nedstängningsprocessen är lite utdragen så orka hålla på med övervakning) och därmed ligger det lilla aset i fickan och spelar tyst för sig själv och är därför helt urladdad nästa gång jag vill använda den. Använder min mp3-spelare OFTA, faktiskt nästan lika ofta som innan jag signade upp mig på livstids slavkontrakt med Spotify. De kompletterar varandra alldeles utmärkt. Men nu har lilla fina mp3-spelaren (SanDisk Sansa om någon undrar) svikit mig å det grövsta. 
3. Har ett typ skavsår, eller jag vet inte riktigt vad det är, en torr fläck som kliar och gör ont och huden är torr och skör och spricker och JÄVLAS MED MIG, på ena fotens Hallux Valgus-knöl. Eftersom Hallux Valgus-knölen är sista utposten av den bredaste delen av min Kalle Anka-fot så utsätts den för ständig friktion och läker därför aldrig.
4. Våra fönster behöver putsas. Helt ärligt, vi har inte putsat dom en enda gång sen vi flyttade hit för FYRA ÅR SEN, och det syns. Fönsterputsning måste vara den träligaste hushållssysslan ever. Det blir liksom aldrig av.

PLUS:

1. Hittade två burkar med något smaskigt långkok från en mer inspirerande tid i frysen. Middagen är räddad. 
2. Har nu beställt ny mp3-spelare och fick en likadan fast med dubbelt så mycket minne till samma pris, eller gissningsvis ännu billigare än vad jag ursprungligen gav för min förra. Det här med att teknik bara blir bättre och bättre samtidigt som det blir billigare och billigare är ju för djävla bra helt enkelt. Fast jag antar att det finns en rejäl baksida i form av slav- och barnarbete i tredje världen eller nåt sånt. Hur man än vänder sig har man ju för fan röven bak.   
3. COMPEED. Den som uppfann Compeed-plåster, och speciellt den som kom på att man skulle ha ett speciellt Hallux Valgus-Compeed-plåster, borde tilldelas Nobelpriset i medicin. Eller åtminstone geniförklaras i största allmänhet. Compeed-plåster = livskvalitet. 
4. Rut-avdrag för fönsterputsning borde väl finnas? Ska fan i mig kolla upp detta. Till våren eller så.

Ja, men som ni ser så har jag det i genomsnitt rätt så bra.

Åh nej, musikhjälpen

Den här veckan är det Musikhjälpen på P3 och P4 och överallt, vilket innebär att jag tvingas lyssna på det när jag kör till jobbet. Lyssnar alltid på P4 annars och den här veckan trodde jag att det var min absoluta favoritradiopratarperson (Peter Sundberg på Vaken) som skulle hålla mig sällskap den där träliga stunden mellan 5.00 och cirka 5.25 när jag glider omkring i min Volvo på väg mot dagens löneslaveri. Men nehe, då var det fucking Musikhjälpen som brölade omkring i etern. Vill först klargöra att Musikhjälpen som företeelse är jättebra, förstås. Men programledarna kan ju få gå och dra något gammalt över sig, tycker jag. Det flamsas och tramsas och det får åtminstone mig att känna det som att jag har råkat hamna på någons privata fest där jag inte alls är välkommen. Och häromdagen så var det någon som hade önskat en låt med Whitney Houston, och då fick programledaren (eller om det var någon slags sidekick) för sig att han skulle sjunga duett. Allvarligt, om jag hade betalat 50 eller 100 eller 200 kronor för att få höra min favoritlåt i radion så hade jag väl fan inte önskat att någon hormonstinn och uppmärksamhetstörstande ungdomspraktikant med taskig sångröst skulle "förbättra" låten genom att waila med i de högsta tonarterna. LÄGG AV MED SÅNT DÄR.

Funderar nu stark på att erbjuda 200 spänn rakt av till Musikhjälpen om de i motprestation lovar att hålla käften i P4 mellan 5.00 och cirka 5.25. Ett annat alternativ hade ju förstås varit att stänga av radion den här veckan, eller lyssna på en skiva istället. Ett tredje att jag kidnappar Peter Sundberg och tvingar honom att åka med i min bil och prata oavbrutet varje morgon för att överrösta Musikhjälpen. Något av detta kommer eventuellt att ske inom kort. Stay tuned.

The animals pt 2

Glömde en sak. Gissa vad jag såg när jag igår morse trevade mig ut i beckmörkret i arla morgonstund? Jo, i skenet av ficklampan så upptäckte jag en djävla mördarsnigel som var på rask (nåja) inmarsch i trädgården. Det där är väl ändå någonting som hör sommaren till och ingenting man ska behöva kleta ner sina fötter med när man med god marginal har passerat första advent?

Ur led är tiden. Minst sagt. Nu har stormen Sven kommit och förhoppningsvis gått också. Strömmen gick vid åtta i går kväll och när jag lämnade hemmet tolv timmar senare (tog en såkallad force majeur-sovmorgon eftersom det är så DJÄVLA obehagligt att köra i mörker + storm oavsett om man kör genom skogen, för då riskerar man att få ett träd över sig, eller ute på öppna slätten, för då riskerar man att blåsa av vägen) hade den fortfarande inte återkommit. Hoppas det ordnar sig tills ikväll för jag hade planerat tacos och Sons of Anarchy och i alla fall det senare är ju lite svårt att få till utan elektricitet. Så kom IGEN nu E-on och gör ert jobb.

The animals

Har haft förmånen att uppleva en del häftiga djurgrejer på senaste tiden. Förra helgen var jag ute i skogen rätt tidigt en morgon och fick då se två dovhjortstjurar som utkämpade en strid på liv och död. Det var mäktigt. Inte ett ljud hördes förutom det klonkande ljud som uppstod när två hornkronor kördes ihop och så stod de där och försökte knuffa undan varandra. De märkte inte mig, som stod fullt synlig tio meter därifrån, de märkte inte mina helgalna taxar som gnällde och slet i sina koppel och ville ge en egen dimension av det där med "på liv och död". Vi stod där i säkert tio minuter, sedan gav plötsligt den ena tjuren vika och tog till flykten, den andra följde efter och kvar var bara jag och de ivrigt drevskallande taxarna som jag hade att försöka lugna ner och få hem utan missöden. Det gick bra, och det var en mäktig stund.

I morse var det mer som i en Disneyfilm. Kom såsande mot entrén på jobbet och utanför, i skenet av en lampa så att det blev som belysning på en scen, skuttade två jättegulliga ungkaniner omkring och lekte. Ovanligt välnärda, på gränsen till knubbiga, så frågan är om det inte är tamkaniner på rymmen. De var dock inte så tama att de inte reagerade när DREVSKALLET drog igång. Remus skäller nästan aldrig, men när jaktinstinkten kickar in så blir det ett djävla liv på honom rent ut sagt. Tur att jobbet ligger på ett industriområde, annars hade det varit många som fått sin nattsömn spolierad. Kaninerna skuttade iväg och for ett tag mer omkring som yra höns vid staketet innan de kom på att de nog tagit sig in under grinden och försvann ut på samma ställe. Man kunde ana en viss besvikelse hos en viss tax, som nog gärna hade kunnat tänka sig att pigga upp döden med lite slakt.

Igår fångade min man en mullvad i en fälla på sitt jobb. Av någon oklar anledning tog han sedan hem den och lade den i frysen här hemma. Visserligen i medersta lådan där jag förvarar klövar till viltspår, så det var inte så att den låg öppet bland köttfärs och fiskpinnar. Men VARFÖR? "Jag tänkte om du vill stoppa upp den", var det högst häpnadsväckande svaret jag fick. Vet inte vad jag ger för intryck, men tydligen är jag en sån som verkar vilja stoppa upp döda mullvadar. Bara så ni vet, jag visste det nämligen inte själv.

Läskiga skogen

Har passat juniorversionerna av The Wendels i helgen. Vi har "samsovit" som det tydligen heter nuförtiden, jag, Adrian, Oliver, Remus och Hilding. Det gick väl sisådär. Barnen och taxarna sov nog bra, jag vaknade stup i kvarten av sparkar i njurtrakten, fötter i ansiktet eller gråt-i-sömnen-efter-tappad-napp. Att försöka röra sig i denna konstellation var ungefär som att försöka trycka ner trillingnöten på guldnougatens plats i Aladdinasken. Så jag ligger väl lite back på sömnkontot kan man väl säga. Oliver vaknade, nös två gånger och sa PJOSIT MOJMOJ! Då dör man ju göllighetsdöden lite även om klockan vid detta tillfälle fortfarande skrek "svinotta".

Efter att ha varit vakna i tusen år gick vi på promenad i Läskiga Skogen. Någon här i byn måste ha ett enormt uppdämt pysselbehov, för på en cirka kilometerlång sträcka utmed en stig är det någon som dekorerar träd, stubbar, grenar osv med öga-näsa-mun, hår, skägg och så vidare, samt satt ut små hemgjorda tomtar och luciatåg. Det är lite Blair Which Project över det hela och det verkar dessutom vara en ständigt pågående process, för bara sedan jag gick där senast för några dagar sedan verkade alstren ha mångdubblats. Vi räknade, för Adrian är i räknaråldern, till 114 olika dekorationer, och då vet jag ändå att det finns fler längre fram än vad vi gick.

Det läskiga är att man aldrig ser en enda människa där. Det måste ju ändå ta en del tid att ge sig ut och klistra på ögon på trädstammar, måla ansikten på stenar, sno ihop tallris till tomtekroppar osv. Jag går där rätt ofta och möter aldrig en käft, så man undrar ju lite när allt detta sker. Känner lite att jag borde lägga in en bild, men de är i telefonen och jag hittar inte sladden, men jag har gjort en HASHTAG (håll med om att jag är FRÄN) på instagram som heter #sakermanhittariläskigaskogen, så sök där så ser ni vad jag menar.

I de blindas rike är den enögde kung

Läste i DN att någon djävla tomte har stämt Stockholms stad på 22000 spänn för att denne blivit avvisad från damtoaletten och hänvisad till herrtoaletten när personen ifråga i själva verket var transsexuell och varken identifierade sig som man eller kvinna men om personen ifråga tvingades välja så valde (okej, här kommer nog premiären för mig att använda ordet) hen det kvinnliga könet.
Kan inte föreställa mig att någon med någorlunda kvinnliga attribut skulle bli avvisad från en damtoalett och istället schasas iväg till herrarnas, så jag utgår från att personen ifråga såg ut som en man. Och visst kan man se ut som en man men ändå identifiera sig som kvinna, men hur i HELVETE ska folk veta det? Och är det så DJÄVLA farligt att vara tvungen att gå på herrtoaletten då? Det finns miljontals med människor som inte ens har tillgång till rent dricksvatten, det finns miljontals människor som måste göra sina behov där de står och går och på så sätt orsakar sanitära olägenheter och sprider sjukdomar, det finns miljontals människor som lever utan de vattenburna avloppssystem som vi ser som självklarheter och som är en av grundpelarna för vår välfärd och höga levnadsstandard (som många inte tänker på, men så är det) och det finns miljontals människor som lever i samhällen där offentliga toaletter är en ofattbar lyx. Men här kommer nån djävla lättkränkt västerländsk gnällröv och känner sig diskriminerad och ska ha ersättning för det övergrepp det uppenbarligen innebär att bli anvisad till en toalett som är avsedd för det kön man inte identifierar sig själv och sin känsliga lilla personlighet med. Jag finner inte ord, och då menar jag inte precis att jag är stum av beundran. Skäms på er.