lördag 31 december 2016

2016 års lista, YEAH

Att göra ett årsbokslut är rätt bra. Jag kopierar helt enkelt 2015 års lista rakt av och ser om något har förändrats:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?Jag fick en ny tjänst med en massa läskigt ANSVAR (fast säkert utvecklande och bra för mig, och mer klirr i kassan dessutom). Ett par månader senare blev jag headhuntad för ett jobb jag sökte i vredesmod förra året men inte fick eftersom hen som skulle sluta inte skulle sluta när allt kom omkring, fast nu skulle hen det i alla fall. Tackade dock nej till detta, vilket kanske var MITT LIVS MISSTAG, men då får jag väl stå för det.


2. Höll du några av dina nyårslöften?
 Nyårslöftet för 2016 var att laga och äta mer vegetariskt, och det har jag nog gjort på det stora hela, men det går ju att förbättra. Har dessutom ENBART köpt kött från glada kor, grisar och kycklingar, i alla fall mot slutet av året när jag hittade en fantastisk leverantör.
(Mitt löfte för 2015 var att börja använda min fönsterputsmaskin och det har jag FORTFARANDE inte gjort). 

3. Kommer du ha några nya för nästa år?
 Jamen fönsterputsningen för helvete. Plötsligt händer det?

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
 Nix.

5. Dog någon som stod dig nära?
Min fader konungen, tyvärr.

6. Vilka länder besökte du?
Sverige och Danmark.

7. Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?
2016 var bara sådär. Jag jobbade och stressade för mycket och det vill jag ha MINDRE av 2017. MINDRE sa jag.

8. Vilket datum från år 2016 kommer du alltid minnas, och varför?
 20 juni, när min fader konungen fick "flytta hem" (som det alltså hette i söndagsskolan och även om jag inte är kristen så tycker jag ändå att tanken  är lite fin. Att man bara är här tillfälligt och sen finns det något bättre som väntar).

9. Vad var din största framgång 2016?
 Hildings tävlingsresultat, att folk som gått hundkurser för mig är nöjda med mig som instruktör, att jag lyckats med svåra grejer på jobbet trots rätt sopiga förutsättningar. Typ så.

10. Vad är du mest nöjd med?
 Det är nog Hildings brukstävling, det var liksom en sån där dag när ALLTING stämde (utom framförgåendet, men vi vann ändå).

11. Största misstaget?
 Kommer inte på något konkret, men förmodligen att jag har lagt för mycket tid och energi kring saker som egentligen saknar betydelse.

12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
 Förutom de vanliga krämporna (värk i nacke/axlar/leder) så har jag skadat ett senfäste i armen. S-J-U-K-T irriterande.  

13. Bästa köpet?
En värmedyna för nacke och axlar. 

14. Vad spenderade du mest pengar på?
Största enskilda posterna: Förutom diesel så var det bränslepellets samt byte av insatsrör i skorstenen (såna där lattjolajbansutgifter som ingen mäklare någonsin berättar om när man står där och dreglar över sitt drömhus). Arborister kom och fällde några träd som stod dumt till, och de ägnade sig inte åt någon direkt välgörenhet kan jag berätta. Tur det finns ROT. Eller om det var RUT.
  
15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
 Att jag rodde en del jobbgrejer i land trots taskiga förutsättningar. Livet med min man och hundarna. Att vi bor där vi bor.

16. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2016?
Loke Nyberg och Elweroth. Och så Lars Winnerbäck förstås.

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
 Gladare än 2015, men det var inte direkt tjo vad det var livat i holken hela 2016 heller.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
2016 präglades av att jag gjorde alldeles för mycket på rätt många plan, så: ingenting.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Se fråga 18.

20. Hur tillbringade du julen?
Julafton degade jag och min man i soffan, på juldagen kom barn och barnbarn på middag. Det var PRECIS DJÄVLA LAGOM.

21. Hur många one night stands?
Jamen herregud, noll.

22. Hur många har du nobbat?
Säger som förra året, har nobbat "lukrativa erbjudanden" om att sitta med i föreningsstyrelser. I övrigt befinner jag mig aldrig i sammanhang där någon försöker stöta på en 48-årig monogam kärring med åsikter.

23. Favoritprogram på TV?
SKAM!

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jahadå! Hat är fan så mycket bättre än ignorans.  

25. Bästa boken du läste i år?
Jamen det går ju inte att välja EN? Den som finner och Sista vakten av Stephen King. Alla böckerna om Ruth Galloway av Elly Griffiths (okej, jag läste kanske inte alla i år, men de flesta och de är bra ALLIHOP).

fredag 30 december 2016

Gruvdamen

Har läst ut Gruvdamen av Daniel Svanberg, tyckte den började lite träigt men att den ändå hade potential. Så här beskrivs den nämligen:
När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.
När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.
Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget. Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka …

Spännande, eller hur? Särskilt för en som gillar läsk, som jag då. Problemet är bara att det aldrig blir speciellt spännande. Det är någonting med berättartekniken som gör att det bitvis inte blir mer spännande än att läsa en inköpslista. Det griper liksom inte tag. Jacob känns inte trovärdig, hans fru känns inte trovärdig, Börje känns inte trovärdig, Lionel känns inte trovärdig, Bengt känns inte trovärdig, och sen är det mest ett evinnerligt tjat om hur jetlaggad Jacob är, varvat med hur mycket han älskar sin fru. Och sen står mest berättelsen och stampar och tuggar och kommer aldrig riktigt vidare. Det som skulle kunna ha varit läskigt blir mest bara...gäsp, trist. Synd, för det fanns som sagt potential.

Den här boken får alltså bara en järnmalmsfyndighet av fem möjliga. Sad but true.

 

Bloggutmaning: Summering av 2016

Dags att ta itu med Mirres nästa bloggutmaning, som lyder som följer:

1. Roligaste händelsen under året.
2. Bästa köpet under året.
3. Bästa kulturupplevelsen under året.
4. Sämsta personliga händelsen.
5. Beskriv 2016 med 3 ord.

Jaha, det var ju easy as a small pancake. Eller? Håll i hatten, för här kommer mina svar:

1. Roligaste händelsen var nog de gånger som jag tävlat lydnad och bruks med Hilding och fått 9 eller 9,5 på linförighet eller fritt följ, som är de absolut svåraste momenten. Roligt för att ingen förväntar sig det av en tax, roligt för att jag rätt länge sa om Hilding att "honom kommer jag nog bara att tävla agility med, för något lydnadsämne är han ju inte". Det var då det.

Resultat från en av Hildings tävlingar. SÅ NÖJD!

2. Mitt bästa köp var en värmedyna för nacke och axlar som jag köpte på extrapris på Kjell & Company. Har ofta ont och är spänd i musklerna och då är det skönt med värme, men en vanlig fyrkantig värmedyna ligger ju inte kvar. Den här känns som en stor varm härlig kompiskram om axlarna. Synd att den inte är trådlös, då skulle jag gå omkring med en sån på mig jämt:

Bilden är snodd från Kjell & Company,
men det kan de väl bjussa på eftersom
jag gör gratis reklam här?
  3. Bästa kulturupplevelsen...hm, det regnar ju inte precis av kulturupplevelser i mitt liv. Har inte varit på en enda liten ynka konsert, inga konstutställningar och ett par biobesök öppnar ju inte precis upp dörrarna till kulturelitens högborg. Jag får dra till med SKAM, denna helt fantastiska tv-serie. Tv, det är väl kultur...väl? Känns inte som att jag kommer att få någon kompisförfrågan från Björn Ranelid eller inbjudan till Svenska Akademien sådär i rappet.

Bästa kulturupplevelsen. Bästa uttrycket?

4. Sämsta personliga händelsen var att min pappa dog, rätt så oväntat även om han fyllt 80. Men han var ingen gammal skröplig åldring utan pigg och alert och med många år kvar att leva, trodde vi alla. Sen fick han en tumör och dog, bara sådär. Det var ju rätt så B om jag får säga vad jag tycker. Men sådär är det ju jämt. Snälla människor får "flytta hem" (som det hette i söndagsskolan) i förtid medan de onda får leva i evighet. Finns ej någon rättvisa kring detta, tyvärr.  


Min fader konungen i sin krafts dagar.
Det här är en bild från lokaltidningen som gjorde något
reportage om skidverksamheten i den lokala idrottsföreningen,
där han var aktiv i många år.
5. Jag summerar 2016 med de tre orden: Kan Bli Bättre. Tycker att 2016 har varit ett rätt rövigt år även utan ovan nämnda dödsfall. Mycket jobb, mycket stress, mycket tjafs hit och dit. Så ska det inte vara. Hoppas 2017 levererar bättre. HAPPY NEW YEAR!


onsdag 28 december 2016

Dan efter dan efter dopparedan


För hundra miljoner år sen, när det där med internet precis hade passerat flugstadiet, så hade alla som var något att räkna med en egen hemsida, som man kodade själv i html och den som hade de grällaste färgerna och de längsta scrollande textremsorna och mest blinkande gif-animationerna vann. TYP. Ja, men det hade väl sin charm. Någonstans här dök det även upp ett fenomen som kallades EFIT, vilket stod för Ett Foto I Timmen, vilket alltså betydde att man under en bestämd dag tog ett foto i timmen under en dag och la upp på sin härliga hemsida, samt länkade till själva EFIT-hemsidan så att man kunde ta del av andras EFIT-bilder. Jag vet att jag var med där en period, men sen vet jag inte riktigt vad som hände, förmodligen blev det väl "för jobbigt" (a k a 2000-talslättja), men fenomenet EFIT är still going strong, kunde jag konstatera med en googling. Och när det för ett par dagar sedan var dags att tänka ut nästa bloggutmaning, så ploppade EFIT upp som ett litet tomtebloss. Mirre har redan levererat, så nu är det min tur. Voilà, här har ni min 27 december 2016:

8-ish: Frukost. Vaknade kl 5 (när min mans klocka ringde), kl 6 (när Remus ville
bli upplyft i sängen), kl 7 (oklar anledning) och låg sedan och drog mig, för
ÄR DET JULLOV SÅ ÄR DET. Här är min frukost: yoghurt, bran flakes,
hallon, apelsinjuice, ostmacka. Mmm.





9-ish: Taxarna tycker det är dags för DAGENS TAXPROMENAD och det är
knappt man får ta på sig skorna så bråttom har de att få komma ut.
Här kan man även detaljstudera vår hall som alltså inte är inredd enligt modell
"ljust och fräscht" utan snarare  "murrigt brunt à la 70-tal", men
whatever. Bonusdetalj: mitt ben, iklätt fräsiga narkotikajeans.


 


10-ish: På tur. Det är dagen efter stormen URD.
Soligt och lagom blåsigt = härligt vinterväder.
 



11-ish: Fortfarande på tur.

12-ish: Äntligen hemma, tycker jag, som anser
att 3 timmars promenad är lite småjobbigt.
Taxarna: Not so much, de började genast jaga
varandra. Och då har de väl tagit ungefär en
miljard steg mer än vad jag har gjort. Jaja. Här
bor vi.


13-ish: Lunch! ALLT OM MAT ringde och ville anställa mig som matfotograf,
nähä, det var visst bara i fantasin. Det är alltså inte Whiskas kattmat på menyn,
utan hemgjorda cannelloni med grönkål och ricottaost i tomatsås, sallad och en näve
brysselkål. Till det, "Chateaux de Helge å", a k a kranvatten. Porslinet har tillhört
min mormor, det heter Asiatic Pheasants, om någon undrar.

 

14-ish: Förenar nytta med nöje och hugger lite ved.
 
15-ish: Handlar i vår lokala COOP-butik.
Det var jag ganska ensam om.

 

16-ish: Unnar mig en fika och en härlig läsupplevelse.
 



17-ish: Kommer på att jag är tvungen att baka bröd om jag vill ha någon
ostmacka imorgon. I vanliga fall bakar jag bröd på söndagar, men det
här med att ha jullov sätter ju allt ur spel.



18-ish: Taxen sover, jag läser. Och äter apelsin.
19-ish: Kollar färdigt på säsong 2 av SKAM. Alltså, denna serie: Så djävla bra.

20-ish: Betalar räkningar. Jättemånga räkningar. SÅ FESTLIGT.


21-ish: Bröden är klara!

Samtidigt: Gör även detta festliga: tömmer diskmaskinen.
Ibland känns det som att jag inte gör annat.
Och då är vi ändå bara två personer, som dessutom
använder koppar och glas mer än en gång innan
vi anser att de är redo för disk. Nu är vår visserligen
bara 45 cm bred och sväljer därför inte så mycket, men
ändå: behöver tömmas sjukt ofta.




22-ish: Dimper i säng med den här låne-e-boken,
som började lite träigt men som verkar ha potential
att innehålla en och annan läskighet. Återkommer med
recension när jag är klar.  


 Jodåsåatt, så ser alltså en helt vanlig ledig dag ut chez moi. SÅ SJUKT SPÄNNANDE? Eller kanske inte. Hade nog inte överlevt så länge som proffsbloggare, misstänker jag.











tisdag 27 december 2016

Ninnaninnaninanna, några böcker av Stephen King som man enligt mig inte får missa

Mirre vill veta vilka böcker av Stephen King som man MÅSTE läsa, och spontant ville jag svara: ALLIHOP. För jag är en Stephen King-fan av stora mått och har läst allt han skrivit (okej, inte inköpslistor och kom-ihåg-lappar och sånt som jag antar även en bestsellerförfattare nedlåter sig till att hålla sig med, men i alla fall alla hans böcker som översatts till svenska, plus lite till). Fast sen tänkte jag efter: nää...det finns nog några som man kan hoppa över? Gick upp och granskade min HELIGA STEPHEN KING-bokhylla, det är alltså en komplett bokhylla från golv till tak som är dedikerad till Mästarens böcker, och kom fram till att man nog bör sätta upp följande titlar på sin att-läsa-bucket list:

1. Mr Mercedes. Första delen i en trilogi, och är inte en skräckbok utan en helt vanlig deckare/thriller som börjar lite klichéartat med en frånskild halvalkad pensionerad polis som börjar rota i ett brott och KOMMER NÅGOT PÅ SPÅREN som den vanliga polisen har missat. Här kan man känna "gäsp", men det ska man inte göra, för det hela utvecklar sig till en pulshöjande nagelbitarbladvändarorgie med helt fantastiska karaktärer.
2. Den som finner. Del två i ovan nämnda trilogi, samma polis, samma andra fantastiska karaktärer, samma ram kring ursprungsberättelsen, men ett annat brott. Kan man väl säga, och TA MEJ FAN om det inte blir en pulshöjande nagelbitarbladvändarorgie där alla är ute i sista sekunden och man kommer på sig själv med att försöka läsa så snabbt man bara kan för att liksom...hinna före. Så var det även i Mr Mercedes, kan jag meddela.
3. Sista vakten. Del tre i samma trilogi, och den rekommenderar jag utan att  tveka, fastän jag inte ens läst den klart än. Har jag puls? Biter jag på naglarna? Vänder jag blad som om det inte fanns någon morgondag? Önskar jag trots det att den aldrig ska ta slut? Ja på allt. Samma karaktärer som i 1 och 2, men här ställs allt på sin spets, kan man väl säga utan att avslöja något. LÄS FÖR HELVETE.
4. Dolores Claiborne. Är inte heller något skräckbok, utan bara en spännande och lite gripande historia, "ett kvinnoöde" skulle man väl kunna säga. Är även en bra film med Kathy Bathes i huvudrollen. Men boken är mycket mer nyanserad och därför också mycket bättre.
5. Och på tal om Kathy Bathes: Lida, of course. Filmen är bra, Kathy Bathes är fantastisk som Annie Wilkes, men boken är såklart ännu bättre. Plot: Känd författare skadas i bilolycka och råkar bli konvalescent/fånge hos sitt största fan, som också råkar vara sjuksköterska och fullblodspsykopat av stora mått.
6. Köplust. Den har filmatiserats med Max von Sydow i huvudrollen, vilket borde vara någon slags kvalitetsgaranti, men det är det inte. Filmen är INTE bra, men boken är det. Plot: En främling öppnar en antikaffär i Stephen Kings fiktiva stad Castle Rock, och invånarna får köpa saker de verkligen vill ha till löjligt låga priser, mot att de utför ett litet practical joke mot någon annan i stan, varpå allting eskalerar och får dominoeffekter av Guds nåde. Spännande och fullt realistiskt med tanke på hur folk är.
7. Drakens ögon, om man gillar fantasyberättelser i stil med Sagan om ringen och Narnia-böckerna. Klassisk kamp mellan gott och ont som inte alls gör ont utan bara är spännande. Gillar också det här att Stephen King liksom inte tvångsmässigt fortsätter på den inslagna och uppenbarligen lönsamma vägen med skräck, skräck och mera skräck (även om jag gillar det OCKSÅ), utan helt oblygt ger sig in i andra genrer, och gör det BRA dessutom. Det enda Stephen King inte är bra på är att skriva sexscener. Nu är det inga i just den här boken, utan det var bara en allmän reflektion. Ouuch, jag rodnar bara jag tänker på det, och då är jag inte speciellt pryd av mig. Det är bara så dåligt. Nä, nu släpper vi det och går över till:
8. Sommardåd och Vinterverk, är två böcker som innehåller vardera två noveller (eller en bok med fyra noveller, beroende på utgåva). Sommardåd innehåller novellerna Vårbedrift, mera känd under sitt filmnamn Nyckeln till frihet, behöver jag säga mer? samt Sommardåd som också filmatiserats under samma namn, en spännande historia om en amerikansk helyllegrabb som blir...besatt av sin granne som visar sig vara en gammal naziofficer. Jättebra skildring av hur vansinnet kryper fram, typ. Vinterverk innehåller novellerna Höstgärning, mera känd under sitt filmnamn Stand by me, behöver jag säga mer? samt Vinterverk, som man faktiskt kan hoppa över för den är bara sådär. Men de andra: WOW.

Ja, det här är väl lite att börja med så att säga. ENJOY!
   

måndag 26 december 2016

Sista vakten

Sitter just nu och fullkomligt sträckläser Stephen Kings senaste, Sista vakten alltså. Försöker begränsa mig, för en stund sen tänkte jag strängt: "ett kapitel till, sen ska jag gå och duscha" (måste passa på innan stormen Urd smäller till och eventuellt gör oss strömlösa), men så var det kapitlet så kort, och i nästa hände något extremt dramatiskt och ja, det är som en drog. Så. Himla. Spännande. Anar dessutom att det kommer att sluta sorgligt. Med tårar, från min sida då eftersom jag tydligen inte klarar av att läsa eller se sorgliga grejer på film längre.

Alltså, jag tycker på riktigt så synd om folk som inte läser böcker. Som aldrig får uppleva den där känslan av att försvinna in i en annan värld på ett sätt som inte är drogrelaterat. Vilket fattigt liv. Det är väl därför de tvångsmässigt ägnar sig åt ljus och fräsch heminredning och bygger trädäck i alla djävla väderstreck. Själv är man ju nöjd med att ha någonstans att sitta och en god bok. Sen att Sköna Hem hellre skulle begära sig själva i konkurs än att göra ett reportage härifrån är ju en annan femma.

söndag 25 december 2016

URD!

Nu ska det bli storm också! URD heter denna. Är himla glad över att vi låtit fälla fyra stora träd på tomten, bara för det kommer väl något av de träd som vi tyckte INTE var "i riskzonen" att drösa ner på något olämpligt ställe. Typ över huset, men jag har i alla fall betalt hemförsäkringen från IF, så det ska väl ordna sig då om man får tro reklamen. I annat fall är ett bittert blogginlägg eller två att vänta.

Jag gillar inte stormar. Jag växte upp på landet, där blev det strömavbrott vid minsta vindpust eftersom alla elledningar gick ovan jord. Eller så slog åskan ner och så blev det strömavbrott på grund av det, eller så var det åska i luften och då var man ändå tvungen att dra ur alla sladdar för säkerhets skull. Är således inte helt handlingsförlamad när det kommer till att klara sig utan ström, men det är BORING. Speciellt på vintern när det är mörkt och kallt. Har förstås batterilampor och batteriradio och tändstickor och en miljon värmeljus och vedkaminer med kokplatta och dunkar med extravatten, så vi sitter ju verkligen inte i sjön, men ändå. Stormar är inte min melodi alls. Urd kan hemskt gärna få passera obemärkt förbi, det har jag inget alls emot.

Swisch. det var visst julen som svepte förbi, och så Fattigfällan på det

Japp, julen har både kommit och gått rätt så obemärkt förbi i den här familjen som inte är mycket för traditioner. Idag var ett barn med familj här och vi åt pannbiff och potatismos. Not so juligt, men trevligt såklart. Det andra barnet "pallade inte fira mer jul" och så var det bra med det. Min man svepte in på mellandagsrean och köpte ett Playstation 4, så nu sitter han och spelar något äventyrsspel och är helt absorberad och har dessutom ockuperat tv:n. Själv sitter jag här och har korkat upp en flaska, nej FEL-FEL-FEL, hällt upp ett glas vitt ur BiB:en och ska snart öppna Sista vakten, Stephen Kings sista bok om Bill Hodges, som jag har haft i min ägo i flera månader, men sparat till ett speciellt tillfälle. Oklart när detta speciella tillfälle skulle inträffa, jag ville bara ha gott om tid att kunna hushålla på bästa sätt med denna berättelse som jag förstås tror är svinbra eftersom de två tidigare böckerna i denna trilogi var det. Återkommer med en recension.

En bok som INTE var bra var Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk. Den handlar om en person som blir sjuk, ersättningen från Försäkringskassan dröjer och vips dalar hon rakt genom maskorna på det sociala skyddsnätet som man trodde fanns och hamnar på samhällets botten. Det borde vara en skrämmande skildring, men jag blir faktiskt mest irriterad på huvudpersonen "Beata". Om man är egen företagare så måste man väl ändå kolla upp vad som gäller om man blir sjuk? Och även om jag är övertygad om att det finns socialarbetare som inte är lämpliga för den typen av jobb så känns hela den här skildringen som verkar gå ut på att folk som jobbar på soc inte har något annat för sig än att sitta och fingranska folks kontoutdrag och ringa och ifrågasätta varför man köpt ditt eller datt, och att de regelmässigt sätter sig på tvären och nekar folk pengar bara för att de kan, hela den delen av historien, som är vä-hä-ldigt omfattande, känns RÄTT SÅ ensidigt berättad och jag har svårt att tro att det är så här det går till i det stora hela. Är inte helt oinsatt i såna här frågor, känner både folk som jobbar och folk som går på soc (som det ju inte heter längre, men whatever), jag får lite uppfattningen att det finns delar av "Beatas" historia som inte berättas.
Och sen tycker jag att det är ett evigt gnäll på folk som på olika sätt vill hjälpa henne, det enda hon verkar vilja är att få cash i näven. Äta hos andra vill hon inte, pengar insatta på kontot är inte bra för då får hon mindre från soc nästa månad, hon ägnar sida upp och sida ner (känns det som) åt att beklaga sig över att folk erbjuder vinterjackor utan att fatta att man kanske redan har en och den sliter man inte ut i första taget, hon tycker det är förnedrande när folk erbjuder sig att betala en räkning istället för att ge henne pengar till den. Nu är jag kanske extremt oempatisk, men det skiter jag i. Jag VET att det är lätt att sitta på sitt breda vita medelklassarsle och tycka att folk är idioter, jag VET att marginalerna mellan rätt och fel inte är så himla stora och att det ibland kan handla om väldigt, väldigt små grejer och fel beslut vid fel tillfällen som gör att det liksom tippar över på fel håll och vips är man nere i något träsk eller i en ond cirkel. Men den här boken gör mig bara irriterad och jag tycker lite att "Beata" ändå har ett socialt skyddsnät i form av välbärgad familj och vänner som många andra saknar, och då duger det fan i mig inte att bara sitta och gnälla över att man blir bjuden på lunch på Grand istället för att få en femhundring i näven. 

Nä, det här var en besvikelse. Den får bara en betalningsanmärkning av fem möjliga.   

torsdag 22 december 2016

Mitt liv som proffsbloggare - the real shit

Stiger upp, äter frukost, läser ett gammalt nummer av tidningen Buffé. Går ut med taxarna. Kommer hem, micrar en överbliven matlåda, äter medan jag läser Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk, städar, byter sängkläder, sätter in papper i pärmar, åker iväg och handlar grönkål och hämtar spillvirke. Kommer hem. Krystar ur mig föregående samt skriver detta blogginlägg. Ska nu kolla på MASTERCHEF ENGLAND och en massa andra matlagningsprogram. Hodeladihodeladi hoppsan vilken dag.

Bloggutmaning - Mitt liv som PROFFSBLOGGARE

Om ni (alla mina cirka 3½ läsare) tycker att det varit tyst här i bloggen så beror det på Bloggutmaningen Från Helvetet som Mirre levererade:  Du ska låtsas att du är en jätteytlig proffsbloggare för en dag. Hur ser ett av dina typiska blogginlägg ut då?

Jamen LÄÄÄÄÄÄTT, tänkte jag en sekund innan jag körde fast så det visslade om det. Är väl därför jag aldrig någonsin har drömt om en skådespelarkarriär, tydligen är det omöjligt för mig att "gå in i en karaktär". Jag trodde det skulle vara plättlätt att låtsas vara en sån där urlöjlig personlig reklambloggare som jag läser med viss regelbundenhet av en enda anledning, och det är för att få reta mig på fenomenet i allmänhet och människorna bakom bloggarna i synnerhet.  Men att själv låtsas som att jag var En Sån Där? Det var fan i mig inte det lättaste!

MEN DET SOM INTE DÖDAR HÄRDAR, som det heter, så här kommer ett typiskt blogginlägg från LIVSSTILSBLOGGAREN ANNA:


Morron finisar! Dagen började med att jag  tog en lååååång skön sovmorgon i min underbara Hästens säng (som ni av en ren händelse råkar hitta till extrapris HÄR). Min man hade passat på att fixa en härlig frukost åt oss under tiden som jag sov ut efter gårdagens härliga bloggmingel med alla coola personer som jag lärt känna via min blogg! Så det var verkligen en toppenkväll på alla sätt. Sen var det jättehärligt att bara få tassa upp och sätta sig vid ett dukat frukostbord. Jag tycker verkligen att man ska prioritera att sitta tillsammans och njuta av frukosten istället för att bara stressa iväg till jobbet som alla andra gör! Speciellt nu när det snart är jul är det ju extra viktigt att bara få rå om varandra!

En helt vanlig vardagsfrukost, framdukad av min älskade man!
 

Efter frukosten så fick jag ett ryck och möblerade om. Tyckte inte att vår nya soffa kom riktigt till sin rätt där den stod innan, och passade även på att hänga upp mina nyköpta gardiner och lite andra accessoarer som jag fyndat HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR. Älskar vårt underbara hem, men det finns ju alltid saker som kan förbättras, eller vad tycker ni?

Före


Efter
Visst blev det en fantastisk skillnad? Tycker det blev mycket mer hemtrevligt och ombonat! Sen bjöd min underbara man på lunch! Så himla romantiskt av honom. Tycker det är underbart att vi, trots att vi jobbar sååå hårt båda 2, verkligen försöker ta oss tid att göra "det där lilla extra" i vardagen! Jag tror det är viktigt för relationen!

Dagens härliga lunch!
Efter den underbart goda lunchen så satte jag mig ner för att svara på era härliga kommentarer och mail! Det ger verkligen sååååå mycket att ha kontakt med mina läsare, ni är bara bäst allihop! Det är många som har mailat och undrar hur mitt lilla hemmakontor ser ut! Måste erkänna en sak...det är verkligen ett "dåligt samvete" ibland! Det blir så lätt att saker samlas på hög där, men jag vill vara ärlig mot mina läsare och visa upp hur det ser ut i verkligheten. Jag jobbar hårt med bloggen 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, och då kan man inte alltid ha perfekt ordning överallt!  

Mitt jättestökiga kontor, hihi!

 
Efter ett par timmars mailsvarande så var det dags för en liten joggingrunda och ett tufft träningspass på gymmet. Jag har blivit erbjuden att prova en ny kollektion träningskläder från RÖVHATT COLLECTION, och de är bara såååååå sköna! De passar verkligen till all sorts träning! Ni hittar dom HÄR.  

När jag kom hem så överraskade min underbara älskade man mig med att ha bjudit in några av våra härliga vänner på middag som han själv hade lagat! Han är verkligen sååååååå duktig! Och vi har världens bästa vänner! <3 <3 <3 Det blev många härliga skratt innan det var dags att avrunda kvällen och krypa ner i sin härliga Hästens säng!

Några av våra underbara vänner!
Imorgon väntar ännu en underbar dag! Ha det bäst, finisar!!!




tisdag 20 december 2016

Ett blogginlägg med en massa länkar till andra blogginlägg för visst är det så att allt man bloggade om förr i världen var mycket roligare och bättre skrivet?

Eftersom jag har ett djävla måndagsexemplar till kropp och jämt får en massa krämpor så måste jag med jämna mellanrum masa mig iväg till sjukgymnaster, kiropraktorer och andra medicinmän för att få olika typer av behandling. Gud vad jag har fått behandling. Nålar och Gregor Clegane-massage och stötvågor och allt möjligt. Ja, men nu går jag hos en fysioterapeut och behandlar en överbelastat bicepsfäste som vägrar sluta löjla sig. Och han, fysioterapeuten då, påminner så sjukt mycket om någon som jag inte kommer på vem det är. För mig som är ansiktsblind borde det här ju vara vardagsmat, kanske vän av ordning invänder. Fast det är det inte, för när man är ansiktsblind känner man ju inte igen någon människa överhuvudtaget. Det är mer vilsamt (åtminstone så länge man inte träffar någon man borde känt igen) än att hela tiden ha någon guppande i utkanten av medvetandet.

Men så idag kom jag på vem det var. John Locke, i tv-serien Lost. Hur man nu kan göra en sådan association när man inte har kollat på Lost sen det gick på tv för år och dar sen, och när man dessutom gav fan i alltihop någonstans i mitten av den fjärde säsongen för det blev FÖR DJÄVLA RÖRIGT. Sen har jag sett geniala post it-versionen Lost in 3 minutes med Alex Day (youtube:a för nu orkar jag inte länka mer) och känner därför inte längre något behov av att veta hur det gick för passagerarna på Oceanic Flight 815.

Men så här ser alltså min fysioterapeut ut för er som alltid har undrat:

Fysioterapeut?


Den åttonde dödssynden

Har precis avslutat Den åttonde dödssynden av Rebecka Edgren Aldén, och den var helt okej. Lättsmält spänningsroman, kan man väl säga. Ingen jättekomplicerad intrig, men blev ändå rätt spännande även om vissa grejer gick att räkna ut och därför kändes lite väl gjorda. Tycker även att huvudpersonens bakgrundshistoria var rätt tunn, där hade man kunnat fylla på med mycket mer detaljer för att bygga upp karaktären ännu mer och göra henne mer komplex och levande. Nu blev det lite tvådimensionellt och fattigt ibland. Men ja, helt okej historia med en rätt så oväntad slutscen som åtminstone fick mig att först höja och sedan rynka på ögonbrynen. Den får fyra vanföreställningar av fem möjliga.  

Bloggutmaning - grevinnan och betjänten

Nu är Mirre och jag igång med våra bloggutmaningar! Den här gången var det min tur att utmana, och jag tyckte jag kom på ett riktigt genidrag med nedanstående:

Du är grevinnan i "Grevinnan och betjänten", men har tröttnat på Amiral von Schneider och de andra trökiga osynliga gamla gubbarna. Om du får välja fritt bland levande och döda i något sammanhang offentligt kända personer, vilka blir dina 4 gäster runt middagsbordet...och vem får vara betjänten?




Så himla roligt, eller hur? För sent insåg jag att även jag själv skulle bli tvungen att komma på fyra personer att bjuda på middag, plus en betjänt som serverade. GULP? Jag som hatar middagar med vita dukar och vin i karaff och linneservetter och tusen bestick där man måste sitta och konversera med okända. Jag förstår Bob Dylan när han tackade nej till att komma och hämta Nobelpriset, jag hade bangat p g a dresscoden och middagen. Fast kanske ändå inte? Maten är väl god? Fast i år fick de typ friterad renlav som tillbehör, det kändes väl inte sådär jättelockande ändå. Allvarligt?

Ja, men i alla fall. Fullt så seriöst blir det kanske inte på min bjudning. Mina fyra gäster blir nämligen följande:

1. Stephen King. Förutom att jag tror att han är en hyvens kille så tänker jag mig att han ska sitta och underhålla med spännande anekdoter om hur tankarna har gått när han suttit hemma på kammaren och knåpat ihop alla sina läskigheter. Sen blir han kanske inspirerad av miljön och så blir kanske jag huvudperson i hans nästa bok? MOHAHAHA. Det är kanske inte så smickrande, eller jo. Gud vad det skulle vara smickrande.

Sir Toby.


2. Jamen KUNGEN. Alltså hans majestät konungen, Carl XVI Gustaf. Tänker mig att han blir lite berusad, lossar på slipsen och börjar prata avspänt om sitt vardagsliv. Vad är det första kungen gör när han kommer hem? Vilket är hans favoritprogram på tv? Händer det att man äter fiskpinnar med snabbmakaroner i köket på Drottningholm? Såna grejer som alla vill veta men ingen journalist någonsin frågar om.

Amiral von Schneider.


3. Joan Baez. Jag tror hon är en dötrevlig person som har otroligt mycket intressant att berätta. Sen föreställer jag mig också att hon tar med sig gitarren och spelar och sjunger lite mellan varven, och det är ju inte heller fel om man säger.

Mr(s) Pomeroy.



4. Som the dear mr(s) Winterbottom bjuder jag Valentina Teresjkova. Alltså den första kvinnan i rymden. Hon borde ju kunna bidra med EN HEL DEL spännande inside information om a. rymden. b. Sovjetunionen behind-the-scenes. c. allt möjligt annat intressant att berätta om.


And the dear mr(s) Winterbottom.


James' roll får axlas av David Lynch. En regissör borde väl vara bra på att styra upp saker så att det blir som man har tänkt sig? Sen har han säkert också en hel del intressant att berätta medan vi dukar av och röjer undan och sånt som man gör när alla vännerna gått hem.

James


Jag tror det blir riktigt lyckat faktiskt. Gäller bara att hitta ett datum när alla kan, hur svårt kan det vara?

fredag 16 december 2016

Rouge One

Jaha, vi gick ju och kollade på den nya Star Warsfilmen härförleden. Jag är väl inget BRINNANDE FAN av Star Wars, men min man är och mitt intresse för Rebellerna och Imperiets kamp i rymden har väl åtminstone gått från iskallt till något mer än fingervarmt under årens lopp, så vem vet hur det här kommer att sluta? Kanske dyker jag upp på en premiär utklädd till Stormtrooper? När jag anlände till gallerian där Ankeborgs biograf är belägen så var det nämligen någon som vaggade omkring där i vit plastdräkt och mask. Det var en mycket märklig känsla, det där att se en Stormtroopersoldat åka rulltrappa samt posera med folk som ville ta selfies. Men man vet aldrig, nästa gång kanske det är jag som går all in?

Ja, men filmen då? Utan att avslöja mer än smulor av handlingen så jo, men den var faktiskt bättre än förväntat. Jag trodde den skulle vara en ren spinoff-krigsfilm utan några av de vanliga karaktärerna, men den lät sig villigt fogas in i kronologin som...typ episod 3B, och det var ju i alla fall några kända ansikten (men kunde ha varit mycket fler om ni frågar mig, och jag fattar ju såklart att det inte är så himla lätt att ha med Luke Skywalker som han såg ut för 40 år sen, men hur svårt kan det vara att göra några scener med Chewbacca eller C3PO? Vem som helst kan ju klä ut sig till dom, och att råma som en wookie och tala som en brittisk aristokrat är ju liksom inte så svårt).

Sen gillar jag ju även det här som säkert är jättepolitiskt korrekt uttänkt, att det är en stark och smart kvinna i huvudrollen som INTE går och tindrar med ögonen efter en karl hela djävla tiden, utan som är kompetent och kan ta vara på sig själv. Eller, det börjar ju bra med det i alla fall, sen orkade väl filmteamet inte tänka så mycket längre utanför den normkritiska boxen för när det stod klart att inte Rådet var eniga i huruvida man skulle åka till Rymdtjottahejti och hämta ritningarna till Dödsstjärnan och därför blev det nej, och det var ett gäng som anmälde sig som frivilliga i Kampen, och då var det såklart bara karlar. Samma i Sagan om ringen-filmerna, där är det också i princip enbart individer av manligt kön som får dra på sig ringbrynja och slipa svärd och dra ut i fält och bekämpa ondskan. Sånt blir man ju lite trött på, inte för att jag menar att det är så himla eftersträvansvärt att gå ut i krig med svintaskiga odds där man med största sannolikhet blir dödad innan man hinner säga "Lucasfilm", men jag menar om man har en fiktiv värld där allting är möjligt så måste man väl inte applicera varenda djävla vit västerländsk mansnorm i den, KAN MAN JU TYCKA. Det är ju ändå snart 2017 och då borde väl även en filmproducent kunna tänka lite längre än näsan räcker. Men nä, där finns det mycket kvar att jobba med.

Men ja, bortsett från ovanstående så var det en helt okej film. Vi såg den i 3D och det var...tja, mäktigt såklart. Rymden gör sig väldigt bra i 3D. Synd bara att mina 3D-glasögon var bautastora och gled ner någon millimeter varje gång jag blinkade, och blinkar gör man rätt ofta under 2 timmar och 13 minuter, så det kändes som att jag mest fick sitta och syssla med att rätta till dom. Borde kanske haft Stormtrooper-hjälm trots allt? Men i alla fall: Jag ger den här filmen tre och en halv ljussablar av fem möjliga.

torsdag 15 december 2016

If I ruled the world

Jag fick en skojig blogg-utmaning av Mirre: Om du fick vara Gud för en dag - vad gör du? och det är ju något med utmaningar som gör att jag genast vill spotta i nävarna och sätta igång. Såklart finns det hundra miljoner grejer för en nybliven Gudinna att ta tag i, men om man bara har en dag på sig så vill det nog till att man gör en rejäl prioriteringslista. Eller jag vet ju i och för sig inte hur det går till med det gudomliga, men jag föreställer mig nog att det kanske är lite ansträngande? Gud, alltså the original shit, knogade ju på i sex dagar och vilade den sjunde, men det framgår ju inte hur mycket av arbetsdagarna som gick åt till att faktiskt utföra själva arbetsuppgifterna, det kan ju ha varit avbrott för mat och sömn och toabesök och rökpauser och såna grejer också kan man ju föreställa sig. Eller sånt kanske de gudomliga sätter sig över? Det är väldigt oklart, känner att man liksom saknar någon form av tidsstudie över själva skapelsen för att veta hur man ska disponera sin dag.

Ja, men lite basic grejer som Gudinnan Anna kommer att jobba med under sin dag är i alla fall följande:
1.  Fixa till den där buggen i människors hjärnor som gör att det krigas, mördas, våldtas och bombas i snart vartenda djävla hörn på jorden (kan man förresten säga så? jorden är ju rund. Får kanske fixa den detaljen också, eller då blir hela galaxen uppfuckad, nej jag skiter nog i det). Till saken: Alltså, man kan ju inte lyssna på EN ENDA NYHETSSÄNDNING utan att vilja skära upp pulsådrorna med fjärrkontrollen, så illa ställt är det med världen. Det borde gå att fixa någon slags spärr, i stil med Asimovs första robotlag (En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada). Gudinnan Annas första lag lyder alltså: Ge fan i att ställa till elände för andra. HUR SVÅRT KAN DET VARA?
2. Sen får man nog lägga en hel del jobb på renoveringsobjektet Jorden, som kanske snarast är att beskriva som "ett fynd för den händige". Här passar Gudinnan Anna på att städa upp, täta ozonlagret, laga polarisarna, rena luft och vatten och såna  grejer. Förutsätter en obegränsad budget och en hel stab med Arga Snickaren-hantverkare så att det går att fixa det mesta på 24 timmar.
3.  I samband med renoveringen kommer Gudinnan Anna att kartlägga alla jordens resurser, och sen fördela dom HELT RÄTTVIST, helt oberoende av nationalitet, etnicitet, kön, namn eller vad det än må vara som gör att vissa tycker att de har rätt att roffa åt sig och sko sig på andras bekostnad. Det är väl en annan bugg i den mänskliga hjärnan som måste fixas, note to self.
4. Eftersom 1-3 är vä-hä-ldigt präktiga om än praktiska och bra saker så kommer Gudinnan Anna som fjärde grej att fixa så att det är möjligt att äta obegränsade mängder choklad varje dag utan att gå upp ett gram i vikt. Förutsätter att 1-3 fixar världssvälten och såna grejer så att man inte behöver ha dåligt samvete för att man har i-landsproblem.
5. Det går ju inte att fixa evigt liv, för då skulle ju planeten bli överbefolkad innan man  hann blinka. Men jag tror att Gudinnan Anna ska börja se över möjligheten att fixa tillträde till "andra sidan" för de som vill? Så blir inte döden så deppig och jobbig, utan man kan bara ta bussen till Nangijala-ish och hänga lite med folk som kastat in handduken (och som inte ska bli några jobbiga spökzombies utan såklart vara som vanligt) och sen åka tillbaks till sitt vanliga liv igen när man fått träffa sina nära och kära som inte längre är i detta livet. Det kanske man inte hinner fixa på EN dag, men man kan ju lämna över stafettpinnen till någon annan som kan jobba vidare med det projektet. OCH KOM IHÅG VAR NI HÖRDE DET FÖRST.

Det får bli agendan för min dag som Gudinna. Nu bollar jag tillbaks frågan till Mirre: SHOOOT!

tisdag 13 december 2016

Depp^3

Depp i kubik alltså, och detta på grund av handbolls-EM. SOM BÖRJADE SÅ BRA med vinst mot gruppfavoriten Spanien, men sen blev det mest kattskit av alltihop och igår gick drömmen om en semifinalplats upp i rök, och då spelade svenskorna ändå så himla bra. Visst, lite väl många tekniska fel i anfallsspelet, och det var väl det som gjorde att det inte blev blågul seger igår. Men försvarsspelet var ju to die for och Bundsen i målet var ju SU-VE-RÄN. Men det hjälpte ju inte, tyvärr, så fort Sverige segat sig upp till lika eller ett mål under så fick Frankrike straff eller så kastade svenskorna bort bollen eller så blev det offensiv foul och sen låg Sverige under med tre mål igen. RÖVEN! Och det är ju en sak att förlora med låt oss säga 10 mål, för då är man ju inte bättre och det är inte mycket att säga om det, men att kriga i motvind i 60 minuter och förlora med yttepyttemarginaler, så djävla surt. Då kunde de ju lika gärna ha vunnit, menar jag. Jaha, men det är ju bara att bita i det sura handbollsäpplet och se vad herrarna kan åstadkomma i januari. Over & out från den här bittra tv-soffsexperten.

Svartsjön, obs! SPOILERVARNING!

Har kollat på säsong ett av Svartsjön, har för mig att jag har läst någonstans att det ska komma en säsong två, men




(((((((((((((((((!!!!!!!!! SPOILER-VARNING!!!!!!!!!!!!!))))))))))))))))))))






hur ska dom kunna göra det när nästan alla dog? Och varför är det ALLTID så att så fort det är skräckfilmstema så är det en tjej som är "lite slampig" som är den första att stryka med, medan de som är präktiga och moraliska överlever. Så också här. Och varför kunde inte han den där Dag och Jostein odla sin himla marijuana hemma hos sig, det är väl knappast så att Norrlandspolisen gör slumpmässiga tillslag i stugorna på kalfjället i tron att de ska spränga en potentiell knarkliga? Och varför åkte inte hela gänget bara DÄRIFRÅN när folk började dö till höger och vänster? Det är väl inte rimligt att: oj, nu hittade vi XXX ihjälslagen i källaren, nä men vi lägger väl honom i garaget så länge och ser vad som händer. SKULLE INTE TRO DET VA.

Nä, det var något av en besvikelse. Idag ska det visst släppas en ny säsong av SKAM. Den gillar jag skarpt, så jag hoppas den lever upp till förväntningarna.

Fucking djävla Musikhjälpen

Herregud vad vi måste prata om Musikhjälpen, känner jag. Det känner jag visst varje år, kolla här och här och här så man kan säga att det är någon form av tradition. Och jag har visst sagt det förr och jag säger det igen: principen är bra, men vad är vitsen med att folk ska sitta instängda i någon djävla bur och lalla på om ingenting dygnet runt? Om man ska prata på radio ska man väl ändå ha någonting vettigt att säga, men bortsett från när de pratar om vad pengarna som Musikhjälpen drar in ska gå till så är det ungefär lika intressant som att råka lyssna på några på bussen som sitter och pratar om folk man inte känner som har gjort saker man inte är intresserad av. Och så blir det orimligt långa pauser ibland när de-som-pratar inte vet vad de ska säga. I morse, seriöst, så tog det kanske fem minuter för person A att tala om för person B att det fanns en lucka och att den gick att öppna och så kunde man prata med folk utanför. Sen fanns det ingen mikrofon utanför, så hälften av "samtalet" föll bort i ett ohörbart mummel. LYCKAT? Nä, inte direkt, om ni frågar mig.

Jag tycker dom på Musikhjälpen ska ta till sig pappan i Ebba och Didriks råd:
1. Vad vill jag säga?
2. Är det intressant för någon annan?
3. Hur ska jag säga det på enklast och tydligast vis?

Sen tycker jag dom kan bemöda sig med att skriva ett manus. Om man pratar i radio så ska man väl prata i radio och hålla någon slags tråd, inte bara sitta och mumla osammanhängande om lite vad som helst som råkar falla en in. GAH! Hade gärna betalt pengar för att SLIPPA höra detta.

Imorgon tar jag med min trippel-cd med Bruce Springsteen i bilen. Bruce får hålla mig sällskap fram tills detta är över för i år. Tack för ordet.    

lördag 10 december 2016

Lip-tv

Vet inte om det är så för alla som blir äldre, men jag har i alla fall med åren blivit löjligt lättrörd. Det är ju tvivelaktigt om det är något positivt i den utvecklingen. Man börjar sin karriär som Terminator och slutar som valfri karaktär spelad av Helena Bergström, hur fränt är det på en skala? Noll, cirka, om ni frågar mig. Som idag: satt och kollade på Nobelprisutdelningen och fick på riktigt lipen i halsen när det framgick att en av årets pristagare i fysik var i förstadiet till demens och fick ledas fram till kungen för att ta emot sitt pris och sedan lotsas ut i kulisserna utan att se ut att fatta någonting av vad som skedde. Fy så sorgligt och ovärdigt. Men att få en klump i halsen och bli fuktig i ögonen på grund av det? INTE OKEJ?

fredag 9 december 2016

Meningen med livet?

Instagrammade precis en bild av elden i Stora Kaminen och hashtaggade det med #meningenmedlivet. Kollade sen på andras bilder med samma hashtag och då var det cirka tusen bilder på nyfödda barn. Tveksamt om något av mina barn läser min blogg, men utifallomatt:
SORRY.

Fru söker skämskudde 2

Mirre hade en så fyndig rubrik att jag helt skamlöst snor den rakt av. Men vi måste prata om Bonde söker fru känner jag. Tror jag har sett alla säsonger utom en (den där han den där Karl-Petter eller vad han hette som sen var med i en massa B-kändissammanhang) och med undantag för den som jag av naturliga skäl inte kan uttala mig om så är det här SÄMSTA SÄSONGEN ever. Så himla tråkigt och tillrättalagt allting. Lika bra att dra igång motorsågen direkt:

1. PER. Fick han vara med bara för att han var svärfar till STEFAN, denna klämkäcka och flåshurtiga buskiskille från förra säsongen som tog hjälp av mamma för att städa? Även om de inte har några blodsband är de obehagligt lika både till utseende och sätt. HÖ HÖ HÖ, är liksom det mest intelligenta som yttras, men det får man ju å andra sidan höra desto oftare. Får allergiska utslag av hela personen. Dessutom kunde han väl antingen mörkat sina känslor för Carola tills det var dags för slutval, alternativt sagt som det var till de andra med en gång, fast då hade det väl inte blivit bra tv. Men hur bra tv är det när han sitter och moltiger helt efterblivet så fort de andra kvinnsen var närvarande, medan munnen går som en lärkvinge när han är ensam med Carola? Ja, tills de ställde honom mot väggen och inte ens då kunde han säga rakt ut vad han kände utan höll på och slingra sig hit och dit. MES.

2. JENNIFER. Har generellt svårt för beskäftiga människor, och hon ger väl beskäftigheten ett ansikte, och det känns som att hon tycker att alla ska "öppna upp sig" och "ta för sig", men samtidigt ska hon själv gå omkring och spela lite svår och hard to get. Och varför är hon till exempel med och spelar någon slags präktig storasysterroll hemma hos ERIK och lägger sig i ifall han berättar för "sina tjejer" om Sigrid eller inte, det ska väl hon skita i?
Förra veckan skickade Jennifer i alla fall hem ledsna BRANDON med hundögonen och taskig självkänsla, och igår var det dags att fimpa lama DAVID, som mest svansat omkring och sett ut som att han är lite rädd för att få stryk, till förmån för charmören CHARLIE GULDVINGE. Alltså bara namnet får ju en att köpa upp hela Jysks sortiment av skämskuddar och gräva ner sig för all framtid. "Är du här för min skull eller för att du vill vara med i tv"? frågade hon ledande för några avsnitt sen, och han bara "nää, jag är ju här för din skull", och det hade väl VEM SOM HELST fattat att svaret skulle bli eftersom han hade åkt ut med badvattnet om han hade sagt att han var där bara för att han ville ha sina 15 minutes of fame. Jamen hon kommer ju att bli så BLÅST av den här ungtuppen, det fattar ju vem som helst.

3. ERIK. Säsongen började rafflande med att han och SIGRID hamnade i säng med varandra på Sundbyholms slott. Här skulle man ju kunna höja på ögonbrynen åt att Erik är 21 och Sigrid typ dubbelt så gammal, men de är ju båda vuxna människor som gör vad de vill så just det är väl inget att oja sig över. Men att de är med i ett program för att "hitta kärleken" (det är ju inte precis som att Bonde söker fru kör med KoK-konceptet* för att få bra tv) och sedan bara gick vidare med sina gruppdejter som om inget hade hänt. EH. Ja, men i alla fall. Gillar ändå inte Erik, tycker han verkar vara en dryg och bortskämd typ som är van att få vad han vill, och den typen gillar jag inte. Nu mot slutet har det stått mellan MY, som låtsas vara pigg och glad men inte vill prata om sina känslor (varför är man ens med i ett sånt program då?) och som verkar vilja kokettera över hur svår hon är, samt gnälliga LINNEA som bryter ihop och bölar så fort Erik tittar åt ett annat håll, och som tycker att svartsjuka är "något fint". Ja, nu valde han LINNEA och det kommer att gå åt helvete eftersom hon enligt mig är en manipulativ drama queen med  tårar som vapen. Han får vad han förtjänar.

4. SIGRID. Sigrid kände ingen attraktion för någon av sina karlar och skickade hem allihop. Jag förstår henne där, för de bara svansade ju omkring och slog nästan knut på sig själva för att vara till lags. Folk som svansar omkring och vill vara till lags = det mest avtändande som finns i min värld. Sen känns det som att Sigrid är en sån som vill styra och ställa med folk, och då går ju den ekvationen inte riktigt ihop. Sen halade hon plötsligt utan TV4:s hjälp fram dalmasen PÅL som ett ess ur rockärmen och vips blev båda blixtförälskade. Man kan ju undra varför ett sånt KAP plötsligt fanns tillgänglig och beredd att släppa allt med noll sekunders varsel så fort Sigrid viftade med lillfingret, och gud vad PINSAMT att höra honom prata om hur vackert det var att se Sigrid bada, "det blir ett vackert minne" på bästa Kalle Moreus-dialekt, om någon han känt i typ en kvart. P-I-N-S-A-M-T var ordet. Det verkar ju dessutom som att det skulle ha funkat att få  ihop det även utan medverkan av Linda och filmteamet, så vad var det här om inte ett rop på att få vara med i tv? Gäsp vad tröttsamt. Gäsp vad tråkigt och ointressant. Och så dialogen då: "Jaha, hur förför man dig då?" i samma ton som man frågade efter vägen till någons hus. PIIIIINSAMT.


Sammanfattningsvis till TV4: GÖR OM, GÖR RÄTT.



* KoK = Kröka Och Knulla, ett vinnande koncept enligt Paradise Hotel- och Big Brother-tv-producenter


torsdag 8 december 2016

Fantastiska vidunder och hur man hittar dem

Var på bio igår och såg ovan nämnda film. Och: NJA? Min man gillade den, men jag tycker nog att storyn var rätt tunn och att rätt så mycket var transportsträckor och utdragna scener som bara gick ut på att saker välte, krossades, ramlade och gick sönder med tillhörande krasch-och-bang-effekter. Gillade i princip bara scenerna med de SMÅ GÖLLIGA vidundren, det kunde ha varit mycket mer av det och mycket mindre av Ondska-Som-Far-Omkring-I-Luften-Och-Slår-Sönder-Hela-New-York.  Mera nifflare och böjsvansar och mörtflappar och husalfer och såna grejer alltså. Sen måste man såklart älska Newt Scamander och gänget kring honom, de var ju väldigt mysiga. Men resten av storyn som hade någon slags politisk koppling kändes...lite obegriplig, och då är filmen från 11 år. Jag är 48 och har en ziljon högskolepoäng och fattade ändå inte allt. Fast man kanske måste ha läst alla Harry Potterböckerna för att göra det? Jag pallade bara de fem första, sen orkade jag inte med att allting blev så himla nattsvart och deppigt och att all världens ondska vilade på Harrys späda axlar, det var mycket roligare i de första böckerna när Hagrid hade skojiga djur och formlerna slog fel för att Rons trollstav var trasig och såna grejer. DET ÄR VÄL PÅ DEN NIVÅN JAG ÄR DÅ.

Aja. Nästa vecka blir det Star Wars.

onsdag 7 december 2016

I'd rather be a sparrow than a snail

Den här bilden var kanske det roligaste jag sett på länge:

Snodd från Facebook
Mvh
Lättroad_68:a

Förrän rosig morgon lyser över Himmelmora kam

Igår, den 6 december, så var jag klar med alla julklapparna. Slipper härmed sätta min fot i stan på denna sidan nyår om jag inte vill, och det vill jag helst inte. H-A-T-A-R folk i allmänhet och folk i julhandeln i synnerhet. 6 december, det är ändå rätt sent, jag brukar vilja vara klar till första advent. Men den kom ju så sabla tidigt i år så jag får väl vara förlåten.

Handbolls-EM har börjat! Sveriges premiärmatch mot Spanien gav ju både gåshud och mersmak, tyvärr höll det inte hela vägen mot Slovenien igår. Idag är jag astrött p g a att matchen började ungefär samtidigt som jag brukar gå och lägga mig, och därmed alltså slutade beyond läggdags, och dessutom med förlust då. Surt. Och ikväll ska vi gå på bio, det blir nog till att försöka taktik-powernappa på bussen in till stan för att inte nicka till om det skulle visa sig att filmen - Fantastiska vidunder och var man hittar dem - inte är så bra som vi tror och trailern utlovar.

Har även sett trailern till den nya Star Wars-filmen, som jag råkade tokboka biljetter till häromdagen. Vet inte om jag tycker att den verkar vara så himla bra? Var det liksom inte lite överenskommet att Han Solo ändå skulle...återkomma, på något vis? Annars blir jag BITTER. Och var är Chewbacca, prinsessan Leia, Luke Skywalker, C3PO och de andra karaktärerna som ju liksom ÄR själva Star Wars? De enda man kände igen i trailern var Stormtroopers, och det är ju bara en flock vita plastgubbar utan själ. Hoppas filmen är bättre än så.

Annars har jag, liksom ALLA ANDRA, börjat titta på den norska serien SKAM, som går på SVT. Och ja, den är ju bra även om målgruppen kanske inte är surkärringar-på-väg-mot-50. Men det flyter på, jag såg tre avsnitt på raken igår och kände mig extremt glad för att jag inte är tonåring. Även om jag fick googla vad en russebuss var för något och fortfarande inte riktigt förstår fenomenet. Men det ger sig kanske?   

tisdag 6 december 2016

Vänd dig inte om

Har nyligen avslutat boken Vänd dig inte om av Tove Alsterdal, och den var väl SÅDÄR om jag får säga vad jag tycker, och det får jag ju eftersom tryckfrihetsförordningen firade 250 år i dagarna. Jag har läst nån bok av henne innan, Tove Alsterdal alltså, I tystnaden begravd, om jag minns det rätt så handlade den om nån...norrländsk gubbe som hittades mördad i nån jaktkoja och nån journalist som började gräva i det och vips var de i Ryssland och blev jagade av maffian? Lite för omständligt och långsökt för min smak. Vänd dig inte om fick finfina recensioner i DN och skulle handla om Beckomberga, och är det något som triggar min läslust så är det gamla mentalsjukhus och såna grejer. Blev dock besviken, då det nästan inte alls handlade om det, utan mest var det istället en SABLA omständlig berättelse kring Svantes död och hur rimligt är det att man kan bila ner till Rumänien och bara leta rätt på en random tiggare som man sett som hastigast sitta och kura på Brommaplan? Gäsp. Känns nästan som att det enda förlåtande draget i den här boken var att det medverkade en tax, och han kom ju inte förrän precis i slutet. Tummen ner.

Läser nu Välkommen hem av Ninni Schulman, har läst de andra böckerna i den serien och gillat dom, men nu känner jag att jag börjar bli lite trött på Magdalena. Eller det var kanske mest det här att hon inte, absolut inte, absolut inte under några som helst omständigheter ville gå på någon klassåterträff, OCH SÅ GÅR HON ÄNDÅ? Seriöst, stanna hemma, det hade jag gjort, det har man rätt till när man är vuxen. Fast då hade det förstås inte blivit någon bok. Jaja, än så länge har det inte ens skett något mord, så jag får väl ge mig till tåls.

måndag 5 december 2016

När George Lucas började samarbeta med fackföreningsrörelsen

Fick två biocheckar av mitt fackförbund Unionen, som tack för att jag är förtroendevald, vilket jag tycker känns som en lite märklig formulering men jag förstår ju andemeningen och tanken är god och dessutom var det väldigt trevligt att öppna ett kuvert som man trodde innehöll något trökigt cirkulär och så var det film!
Igår satt vi och pratade om att vi skulle gå och se filmen Fantastiska vidunder och hur man hittar dem, för den verkar vara i vår smak och min man hade snappat upp att den gick på Ankeborgs bio i detta nu. Så jag gick in på SF:s sida i telefonen och kollade och jodå, det gjorde den. Men allting är ju så smått och pyttigt i telefonen att jag bestämde mig för att gå in och boka via datorn istället så att det säkert blev rätt. Så det gjorde jag. Sen tog det ju lite tid för den här stenåldersmänniskan att fippla in numren på de här biocheckarna så att det skulle bli graaatis, men jag lyckades till slut. Och så kom ett mail med en bekräftelse på två biljetter till - Rouge One - A Star Wars Story. Eh, JAHA? Fattar inte och orkar inte ens spekulera i hur detta gick till, men misstänker en stark och foliehattsrelaterad komplott av något slag. Nu hade vi förvisso tänkt se Star Warsfilmen ÄNDÅ, men kanske att man kan få bestämma sånt själv? Tydligen inte. Aja, nu blir det i alla fall bio både den här och nästa vecka och det gör ju inte direkt ont. Film ÄR bäst på bio, åtminstone om folk låter bli att bete sig som as. Eller tror att de sitter hemma i tv-soffan, som när vi såg den förra Star Warsfilmen. Bio kan verkligen kicka igång hatet mot hela mänskligheten. Men nu ska jag inte ta ut någon ilska i förväg utan återkommer väl med något beskt blogginlägg efteråt, 2000-talets sätt att hantera vrede. Joråsåatt.

söndag 4 december 2016

Söndagen är äntligen vilodagen

Idag är jag på toppen av ett gigantiskt krön av en period av jättemycket-att-göra-på-jobbet och inlämningsuppgift-från-helvetet på en liten distanskurs på kvartsfart som jag råkade anmäla mig till i den extremt naiva tron att "det nog inte skulle ta så mycket tid". Ha ha fucking ha säger jag om det så här i efterhand. Ja, än har den feta damen inte brustit ut i sång, för det återstår en hemtenta, men alla inlämningsuppgifter - och de var många - är i alla fall avklarade nu. Så nu är en svinlång period av faktiskt helt ohälsosam stress till ända. Och igår var jag på thaimassage där man blir omhuldad som ett litet foster, och idag var det HELT TOMT i kalendern. Och det bästa av allt, hantverkaren från helvetet har Ä-N-T-L-I-G-E-N fått tummen ur och fixat kaminen i vardagsrummet. Min bild av den ultimata avkopplingen är nämligen: sitta/ligga i soffan, glo på tv/läsa och, viktigast av allt: elda i kaminen (tydligen är man bara stressad under den kalla delen av året). Vi är ju så himla lyckligt lottade att vi har två kaminer, men den andra, som går under benämningen "Farbror Eriks kamin" eftersom den, tja, en gång i tiden tillhörde Farbror Erik (fan vet vem han egentligen var farbror till, men den, kaminen alltså, stod i alla fall i  min mans förra hus och den tog vi helt snålt med oss när vi flyttade till detta) är så himla liten att det bara får plats typ tre minimala vedträn som brinner upp på nolltid, plus att rummet som den står i är husets minsta rum, vilket gör att det blir rätt trångt när två vuxna och tre hundar ska knö ner sig i den lilla tvåsitssoffan som står inklämd tillsammans med min mans jättestora ritbord som han vägrar göra sig av med, min farfars gamla sekretär som jag också vägrar göra mig av med, en fåtölj som min man en gång "fyndade" på loppis men som helt ärligt bara är rätt snygg men inte speciellt bekväm, så inte ens hundarna vill ligga i den, och "tv:n" består av min lilla laptop med, vad kan det vara, 12" skärm eller något sånt. Jo, men det funkar och det är väl lite mysigt på sitt sätt. Men jag har ändå saknat Stora Kaminen, och att sitta framför vår flådiga HD-tv när vi nu har en, samt att kunna röra sig utan att det känns som att man försöker ta sig upp ur en sardinburk.

Så det är vad som står på agendan nu i eftermiddag, elda, läsa, kolla på tv. Det gör ju heller inget att damernas handbolls-EM råkar börja idag. Tidigare idag har jag hunnit med att gå en långpromenad med taxarna, baka bröd, lägga sista handen vid samt lämna in ovan nämnda inlämningsuppgift från helvetet, göra en omgång julgodis, påbörjat ett långkok som står och puttrar i detta nu samt löst fredagens korsord i DN, som var på temat "tryckfrihet". Samt burit in ved och grävt upp lite jordärtskockor ur den frusna jorden. AH, vilken härlig dag. Tänk sen när man blir pensionär, då kan man göra sånt här jämt. Synd att det är så långt till pensionen. Aja, nu ska jag läsa en deckare (Vänd dig inte om, av Tove Alsterdal, den är sådär än så länge, men kanske tar sig längre fram?), portionera in allt skräp som ackumulerats i vedlåren under tiden som Stora Kaminen varit sjukskriven,  ner i Stora Kaminens mage så att vardagsrummet kanske till och med börjar likna ett vardagsrum och inte en sopstation, samt slappa med ett halvt öga på Slovenien-Serbien-matchen i handboll. BECAUSE I'M WORTH IT!  Hejpåre.

fredag 2 december 2016

December?

Jaha, nu är det december och officiellt VINTER. Min sämsta årstid kan man ju lätt säga. Hatar mörker, kyla och jul. Eller det är kanske att ta i att jag hatar jul, för oftast innehåller den ju trevliga saker som till exempel ledighet och god mat och det är ju saker som står väldigt högt upp på listan över braigheter. Vad jag hatar med julen är den sociala stressen, att man måste få ihop ett umgänge som man egentligen inte är så värst intresserad av och allt måste bli så djävla LYCKAT och det vid ett enda tillfälle, som om man bara har en enda chans i hela världen och det är helt omöjligt att göra om och göra rätt. Om julen skulle råka bli lite halvdan, med bränd skinka, smutsiga fönster, dassigt väder och smågräl så är det i det närmaste likvärdigt med att ha tillbringat den i ett koncentrationsläger. "Det är ju bara jul en gång om året" säger folk i en rätt så uppfordrande ton när man försöker backa undan eller minska ner eller ändra på något, som om det inte skulle komma en ny nästa år, eller som att kungen har låtit utfästa dödsstraff på att konsumera Janssons frestelse, Kalle Anka och ischoklad andra dagar än den 24 december.

Plus att jag verkligen avskyr den här konsumtionshetsen, året om men den ger sig ju aldrig så väl tillkänna som i juletid både innan och efter. Ta ett studiebesök på Elgigantens mellandagsrea och kom sen inte och påstå att det inte finns pengar i det här landet (obs, jag vet att det finns folk som verkligen är fattiga även i Sverige, och det är inte dom som avses, utan det är mer kategorin lättkränkta människor som påstår att de inte tycker att de har råd att skicka med ungarna matsäck till friluftsdagar i skolan i samma andetag som de tänder en cigg och låter krokodiltårarna strila över de nygjorda tribaltatueringarna). Sen blir man ju ibland (läs: jämt) förvånad över hur lite självinsikt människor har. Följer en såkallad livsstilsblogg där det köps kläder, leksaker till barnen och prylar till hemmet som om det inte fanns någon morgondag, och ändå skriver personen bakom bloggen att hen "nästan aldrig köper någonting till mig själv". Och hur kan folk på riktigt ens med att låtsas bekymra sig över miljön i samma andetag som de googlar efter billiga flygresor till Thailand?

Ur led är tiden. Det går inte att skylla på december, tyvärr. Gud vilket deppigt inlägg det här blev. Egentligen skulle jag skriva om att det var någon som ringde in till nattradion och pratade om Nicke Lilltroll och tvärsäkert påstod att det var något som sändes på radio "under kriget". Jag är uppvuxen med Nicke Lilltroll, visserligen på grammofonskiva men ändå, jag känner mig ju knappast som någon som är 80-ish. En snabb googling visade dock att personen-som-ringde-in-till-radion-för-att-berätta-detta hade FEL, så jag blev raskt några decennier yngre och det var ju i alla fall rätt skönt.

tisdag 29 november 2016

Grandpa took the handshake

Jamen alltså guuuud vad tiden går. Som man brukar säga. Är det verkligen första advent på söndag? sa alla jätteförvånat förra veckan, och det var det ju även om man fortfarande vadar omkring i ett deppigt novemberträsk. Jag smackade upp alla våra tre adventsstakar på ett par minuter i söndags morse och vips blev det lite mysigt. Mindre mysigt att min man tagit bort tätningslisterna kring ena fönstret i vardagsrummet och glömt sätta dit nya, så igår när jag damp ner i soffan för att pusta ut efter en synnerligen stressig dag så smög sig en härlig minusgradsvind in och lade sig som ett stråk runt nacken. Då gick jag upp på ovanvåningen och eldade i lilla kaminen (stora kaminen väntar på omvårdnad från en hantverkare som aldrig kommer och jag har snart gett upp hoppet om att NÅGONSIN få sitta i vardagsrummet och elda en brasa igen) och kollade på ett avsnitt av min nya drog, "Jockiboy och Jonna" på tv3. Fattar verkligen INGENTING. Vilka är dom? Varför är de kända? Vem betalar för att se deras lama klipp om typ ingenting på youtube? Hur kan de ha en massa fans som springer fram till dom jämt och vill ta selfies tillsammans med dom? Hur kan de ha ett BOLAG med ANSTÄLLDA bara genom att filma lite och lägga ut på youtube? Va? Va? Va? Frågade min dotter om hon tittade på sånt och fick ett indignerat NEJ! Jag är 30,5 år gammal! till svar. Så jag tillhör gissningsvis inte heller målgruppen, om hon nu inte menade att det var för pensionärer men det tror jag inte.  Ja, men i alla fall så kan jag inte sluta titta. Jag har aldrig sett något från deras "kanal" (som man tydligen säger om youtubeklipp), men den här behind-the-scenes-serien som går på tv3 är min nya avkoppling. I Dallas svepte de in med ett I need a drink så fort det var en pressad situation inom Ewing Oil, men jag kopplar tydligen av med att se på Jockiboy och Jonna. Joråsåatt.  

För övrigt har jag för första gången i mitt liv varit med om att ha blivit hälsad på med kyss på kinden. Av en i princip helt främmande karl, eller det var i ett jobbsammanhang så det var ju inte en random främling på gatan, men ändå. VAD GÖR MAN? Nu gick det så himla fort så jag hann inte göra något alls, men vad säger vett och etikett egentligen om såna här tilltag? Förväntas man kyssa tillbaks, eller ska man bara stå där som nån bleksiktig Downton Abbeykaraktär och ta emot? Och ska det vara på ena kinden (det var det i det här fallet) och finns det i så fall någon dold agenda för vilken, typ att "kysser du på höger kind är du BÖG" (menar ej att det är något fel med det, men när jag var ung, i ungefär samma veva som Jesus red in i Jerusalem på en åsna, så florerade det tusen rykten om hur ens sexuella läggning kunde avslöjas genom helt diffusa signaler, typ i vilket öra man hade örhänge, på vilken handled man hade ett armband, et cetera. HUR I HERRANS NAMN ska man kunna hålla reda på sånt?) som är allmänt känd för alla utom mig? Eller ska man pussa på båda kinderna, men är det inte så de gör i filmer där hårdkokta maffiatyper från Balkan träffas, det blir kanske helt fel vibbar när man ska knyta affärskontakter som inte involverar narkotika och penningtvätt tänker jag.

Så himla komplicerat, kan folk inte bara hälsa med ett stadigt handslag som man (jag) begriper hur man ska hantera? Mvh Obildad_68:a