Till stallet istället, v 21 2026

Igår var det ridning, hade Köttbullen, K sa att hon hade varit "lite trött" på första lektionen men jag tänkte att det är ju hennes normala grej, att gå och såsa med ett litet barn vars skänklar knappt når nedanför sadelkåporna på ryggen (på plussidan: lugn och trygg, gör inget dumt eller oväntat), man får liksom ange tonen från start och renodla de framåtdrivande hjälperna. Men hon var otroligt seg även när jag red henne. Kändes som att jag hade 200 kilo deg att fösa runt ridbanan, plus att hon lade sig i handen och var framtung och jobbig. Plus att K tvingade mig att ha kortare tyglar än vad jag gillar att ha. Jag förstår varför i teorin, för när jag har den längd på tygeln som jag tycker känns bekväm så går Köttbullen på bogarna i framvikt och det är ju inte det som är tanken. Men när jag har så korta tyglar som K tycker att jag ska ha så tycker jag att JAG ligger i framvikt, och det är ju inte heller tanken. Men det är väl lättare att fixa till antar jag. 

Vi red på stora utebanan, har jag sagt att jag inte gillar stora utebanan? Men säger K att vi ska rida på stora utebanan, then stora utebanan it is. Hon hade i alla fall ställt ut koner så att det blev som ett normalt fyrkantsspår innanför det jättejättestora fyrkantsspåret på hela stora utebanan. Vi red mycket övergångar och tempoväxlingar, eller det var väl tanken. Tyckte inte det hände jättemycket när jag tempoväxlade framåt. Det var bara tungt och jobbigt för alla inblandade, dvs mig och Köttbullen. Galoppen i höger varv var okej, galoppen i vänster varv kändes riktigt trevlig om man nu ska säga något positivt. Men framför mig hade jag S som red en unghäst som inte riktigt orkar hålla galoppen några längre sträckor, så då fick vi också bryta av då och då. Synd, för jag kände att formen var på gång. 

Aja. Det var varmt och Köttbullen har fortfarande rätt mycket päls, pratade klippning med en av stalltjejerna efteråt. Hoppas de får tid till det. Fast idag är det teori och nästa måndag missar jag ridningen för då är det något himla ordförandenätverk med distriktet där man tydligen förväntas ta en för laget. Ingen ridning förrän nästa tisdag alltså, om jag nu inte får för mig att åka på drop in. Den som lever får se. 

45: Morbus Addison

Har läst 45: Morbus Addison av Linda Skugge, detta är handlingen:

Fem år har gått, Linda Skugge lever med en kronisk sjukdom som påverkar hela hennes tillvaro. Hon skriver ärligt och rakt på sak om livet med sjukdomen. Men också om livet som skrivande person, om att fundera på om Kurt Cobain kanske också var kroniskt sjuk, om hur mordet på John F Kennedy kanske egentligen gick till. Om att söka i litteraturen för att hitta mening. Och om att ständigt snurra i sjukvårdens maskineri och försöka få hjälp.

Om Linda Skugge skriver ärligt och rakt på sak så tycker jag att den här boken, helt ärligt och rakt på sak, är en enda lång litania om hur synd det är om Linda Skugge. Alltså, det är klart att det är synd om alla som har en allvarlig kronisk sjukdom, inklusive Linda Skugge, jag är ju inte helt känslomässigt avstängd SÅ. Men det är, ursäkta mig, ett himla tjatande om det, och hur hon trots att hon knappt orkade gå till busshållplatsen ändå kunde driva företag och försörja fem personer och betala ut löner till anställda. Som om det vore en tävling i vem som är sjukast men kan bita ihop mest fastän en sådan jämförelse är helt poänglös när man bara har sig själv som referensram. Den här boken får en liten kortisondos av fem möjliga.  

260518

Åsåvaremåndagigen, känns som att jag inleder varenda vecka med den meningen, men men. Återkommen till verkligheten efter en toppenhärlig långhelg är jag i alla fall. 

I onsdags hade jag och S bestämt att träffas för att dels jobba med helvetessystemet IDROTT ONLINE, dels besvara en skrivelse som handlar om saker som hör till den låsta bloggen, hav tålamod ni som väntar på nästa blodtryckshöjande steg i the ongoing föreningslivsdrama. Det kommer. 

Vi hade en trevlig kväll. Åt ostmackor, bekämpade helvetessystemet, snackade en hel del skit om en person som det behöver snackas skit om. Var hemma vid 20-tiden. Bestämde mig för att bryta min 9 månader långa streak av daglig yinyoga. Eller överlag se över min träning, något måste förändras för jag pallar inte med att känna av höfter och sätesmuskler i vartenda djävla steg. Tröstade mig med att okynnesbeställa en bok om Hannibal och de puniska krigen på Bokus, oklart om det hjälper att läsa om andras stordåd när man själv gissningsvis hade fått problem redan i första uppförsbacken i Alperna, men men. Ska till en sjukgymnast, förlåt fysioterapeut, idag. Hoppas på att få ett strängt schema och regler att följa och att sedan bli bra. Min dotter tror att jag promenerar för mycket, så jag har behövt börja processa det också. Igen. När jag fick artros i knäna så sa läkaren på vårdcentralen att långpromenader var inte att tänka på för det bröt ner mer än vad det byggde upp. Det var en deppig period med cykling och korta hundpromenader, men det var också kanske 5 år sedan? Och sedan dess har jag ju gått massor och knäna har hållit för både det och löpning, men riktigt bra är det ju inte om man ser till helheten. Måste kanske dra ner på promenader ett tag? Jag håller ju på med min Fylke-till-Mordor-utmaning, men det är ju inte som att självaste Sauron kommer att kasta en evig förbannelse över mig om jag avbryter den. Hoppas jag i alla fall. Det är väl mest det att jag gillar promenader och det ska väl ändå vara skonsamt och är inte människan ändå byggd för att vara i rörelse, homo ambulans jämfört med homo sedens, osv. Jaja, ska inte måla fan på väggen utan lyssna på fysioterapeutens råd först. Det behöver ju inte heller vara allt-eller-inget, hoppas jag. 

 

I torsdags gick jag långpromenad (är inte klar med processandet än) och sedan låg jag på soffan och läste tills det var dags att bege sig till dottern med familj för GAMBLING. När barnen var små hade vi ett spel som jag tror man fick när man var med i någon barnbokklubb som hette Cillas Boklek som både jag och min dotter minns att vi spelade ofta och tyckte var roligt. Ingen vet dock vart det har tagit vägen, men det som inte finns i hemmet finns på Tradera så ett sådant budades hem. När vi kom dit stod resten av klanen och annonserade ut att de hade hört min dotter förklara vad Cillas Boklek gick ut på och tyckte det lät "skittråkigt", men jag och min dotter framhärdade. För den oinvigde så påminner Cillas Boklek lite vagt om "finns i sjön" fast istället för en vanlig kortlek är det litterära familjer på olika teman. Det kan t ex vara "Skurkar och bovar" och då är det olika litterära skurkar i stil med Ville Vessla och Professor Moriarty, eller de olika karaktärerna i Mumintrollen. Om man själv har en eller flera kort i, till exempel "Skurkar och bovar" så får man fråga valfri person "Har du 'Skurkar och bovar'" och då måste den personen svara ja om den har det, och då får man fråga vidare "Har du Ville Vessla"? och då måste den personen ge en det kortet. Har personen inte det så får man ta upp ett kort ur leken och den som sagt nej får fråga någon annan. Då VET ju den personen att man har minst ett kort i familjen "Skurkar och bovar" och också att den INTE har Ville Vessla. Det är dock förbluffande svårt att hålla reda på vem som frågat vad, i alla fall om man som vi var sex personer som spelade. Alla var dock efteråt eniga om att det var ett jätteroligt spel (vad var det vi sa?), och dotterns sambo (som var den som varit mest skeptisk) hade till och med sagt "det här ska vi ta med när vi ska hälsa på min syster nästa gång". 
Därefter spelade vi När då då?, som jag aldrig spelat förut men det var också kul. Det var en massa kort med historiska händelser, man började med att dra ett kort och så fick man en utgångshändelse, till exempel "Titanics undergång". Nästa kort kanske var "första världskrigets utbrott" och då skulle man placera det antingen innan eller efter utgångskortet, man behövde alltså inte känna till exakt när något hänt utan bara om det hände innan eller efter något annat. Sen kunde man välja att antingen låsa sina kort eller chansa och fortsätta, men då blev man av med alla kort från den omgången om man svarade fel. Först till 10 kort vann. Det gjorde inte jag kan jag säga, för det var svårare än vad man kunde tro och jag låste inte korten i tid. Aja. Det var i alla fall en jättetrevlig kväll, också mysigt att en 14- och en 17-åring stannar hemma och spelar spel istället för att hänga framför datorn eller drälla på stan. 

I fredags gick jag långpromenad, städade och sedan rensade jag i min garderob, vilket var välbehövligt. Fyllde 5 (!) säckar med kläder som jag väldigt sällan eller aldrig använder, så nu är det luftigt och fint i garderoben. Och framför allt överskådligt. Hittade plagg som legat inklämda längst bak som jag inte sett på säkert 10 år. Inte saknat heller, uppenbarligen. 

Min man fixade pizza till middag och jag gick ut med hundarna en sväng i trädgården. Grannen var också ute med sin hund, så vi släppte ihop dom så de fick race:a loss. Sen började vi, jag och min man alltså, kolla på How to get to heaven from Belfast på Netflix och sedan skulle han spela flipper på Playstation och jag gick och lade mig och läste. Alltså, att ligga nyduschad i säng med rena lakan och läsa en bra bok när kvällen är ung är fan i mig TOP NOTCH eller vad det heter. Det trodde man inte när man var tonåring och det kändes som att livet var slut om inget hände en fredags- eller lördagskväll. 

I lördags gick jag långpromenad, sedan städade jag i hönshuset och fortsatte rensa i garderoben. Nu var turen kommen till kategorin underkläder och strumpor. Fyllde två säckar med osköna trosor och  sekunda strumpor (använder ju nästan aldrig strumpor så de flesta är urgamla och resåren är därefter) samt trasiga och urtvättade plagg som jag av någon anledning verkar ha väldigt svårt att skiljas från, men nu åkte till exempel en t-shirt som man fick om man blev medlem i gymmet NAUTILUS år 2006 och även en med Helloweentryck från när min son hade en hårdrocksperiod någon gång när han gick i mellanstadiet, han fyller 35 i år, och som jag sedan tog över när han började intressera sig för klassisk musik istället. Den typen av plagg rensades nu kallhamrat ut och fyllde ytterligare två säckar med lump. 

Igår var det härligt väder, övriga dagar har det varit lite kallt. Gick min vanliga söndagsrunda, sedan var jag ute i trädgården och plockade pinnar. Min man är nämligen väldigt förtjust i att klippa av varenda pinne som han tycker är i vägen för honom, så varje gång han är i hönsgården (där en massa buskar växer med imponerande hastighet, förmodligen på grund av hönsgödseln) så hämtar han sekatören och går loss. Sedan blir pinnarna liggande där eller möjligen kan han kosta på sig att hiva ut dom i trädgården där de sedan blir liggande. Tack och lov är han inte i hönsgården speciellt ofta. Nu tog jag tag i projekt plocka upp varenda djävla pinne. Fyllde två stora korgar som jag förflyttade till den hörna av trädgårdslandsdelen av trädgården där det ligger en hög med ris som aldrig flyttas på och där jag hoppas igelkottar övervintrar. När jag återvände stod hönsen i samlad flock och blängde på mig med uppfordrande min. Kom på att de  sannolikt förknippar mig bärandes på någon form av behållare med att den ska innehålla något för dom ätbart, så återvände lydigt och rensade bort en massa kirskål ur en pallkrage. Sen var alla nöjda och glada. Planterade lite fröer och sedan satt jag i trädgården och drack te och läste en roman om Henrik VIII som jag ville läsa-om eftersom jag inte läst den sedan jag var i 20-årsåldern (men ni kan fortfarande väcka mig mitt i natten och jag kan rabbla namnen på hans sex fruar, i vilken ordning han gifte sig med dom, vilka han lät avrätta och varför samt varför övriga äktenskap upphörde, jodåsåatt).  NJÖT. Pratade en stund i telefon med min dotter, sen började det bli kallt så jag gick in och förberedde middag. Vi åt, kollade på How to get to heaven from Belfast och var i säng vid 20-tiden. 

Idag är det som sagt jobb, fysioterapeutbesök, måste också åka till Biltema och köpa en lampa till bilens halvljus, lämna böcker på bibblan och dumpa de där fem säckarna med kläder i någon sån där välgörenhetscontainer. Ridning ikväll! Det blir skralt med ridningen framöver, för imorgon är det teori. Nästa måndag missar jag p g a att jag måste vara med på ett möte, nåt himla ordförandenätverk tydligen. Sen är det väl vanlig vecka efter det, veckan därpå åker jag till Norge och missar båda gångerna, och sedan är det plötsligt sista veckan på terminen! Ofattbart. Jaja, nu måste jag arbeta. 

Årets tjur - SE HELA LISTAN!

Jag bor ju granne med ett naturreservat som också är en stor kohage där det går kor från maj till november ungefär. De som äger korna brukar skriva i den lokala Facebookgruppen när korna släpps ut och också vilken tjur som går med flocken. Förra året skrev de inget, alternativt missade jag det inlägget. Korna gick där förstås ändå (saker kan ju hända även om det inte skrivs om det på Facebook), och det störde mig lite att jag inte visste vad årets tjur hette. Skulle det vara O'Hare? Eller kanske min favorit Mesmerizer (sånt kingigt namn!)? Såg dock ingen tjur på hela förra året! Nu är den här hagen både stor och kuperad, så även om jag ser delar av den dagligen så ser jag inte korna varje dag, och även om man ser korna så är det ju inte säkert att man ser hela flocken. Uppenbarligen missade jag 2025 års tjur, men nyss läste jag ett inlägg i den lokala Facebookgruppen att årets tjur är densamme som förra året och hans namn är VINK. Listan över de 10 senaste årens tjurar som alla väntat på är därmed komplett:

2017: Mesmerizer

2018: Napoleon

2019: Ossian

2020: Mesmerizer

2021: O'Hare

2022: O'Hare

2023: O'Hare

2024: O'Hare

2025: Vink

2026: Vink

260513

I måndags regnade det. Det är värt ett omnämnande, för det känns som att det var väldigt längesen. Inte för att det har varit ökenhetta, tvärtom har väl temperaturen varit det för årstiden normala men det har inte kommit en droppe  regn på säkert en månad, minst. Men i måndags strilade det ner från arla till särla, det kändes välbehövligt. 

Var i stallet på kvällen, vi hade teori om anatomi. Det var ärligt talat ganska tråkigt, vet liksom inte riktigt var jag ska applicera kunskapen om djupa och ytliga böjsenan, gaffelbandet och griffelbensspetsen. Men det är väl svårt att hitta på teori till vuxengrupper som kommit far beyond "sadelns och tränsets delar" samt "hästens tecken och färger". Aja. Vårt gäng är det ju alltid roligt att träffa i alla fall. 

Igår var jag ju då i Malmö på konferens hela dagen. Eller jag smet lite innan den slutade faktiskt, för då skulle jag hinna med en buss som gjorde att jag var hemma vid 18 istället för 19.30. Vara hemma vid 18 när man varit uppe och igång sedan 04 kändes som ett rimligt alternativ, och konferensen hade övergått från att vara konferens till workshops i smågrupper där man förväntades sitta och interagera med andra. Det gjorde jag - ett tag, sedan skyllde jag på logistikproblem och slank iväg som en pestsmittad råtta. Eller vadfan, det är ju inte som att man går i på högstadiet och skolkar för att stå och röka bakom gympasalen och försöka vara tuff. Men det kändes lite så. 

Kom hem, var disciplinerad och gick av bussen en hållplats tidigare så jag skulle få ihop mina steg för dagen. Sen blev det inte mycket gjort. Tränade yinyoga, åt min matlåda, spelade lite spel på mobilen, duschade, gick och lade mig. 

Idag är det onsdag, men det är som fredag eftersom det är röd dag imorgon och jag har tagit ledigt på fredag. LÅNGHELG! Ikväll ska jag hem till S, vi ska sitta och knåpa med lärgrupper i Idrott Online samt  formulera ett skarpt svar på en skrivelse (mer om det i den låsta bloggen när jag får tid), OH THE JOY OF FÖRENINGSLIVET. Imorgon ska vi hem till min dotter för spelkväll, vi ska spela Cillas Boklek och När då då?, har vi enats om. Det förra har jag inte spelat sedan barnen var små och det senare aldrig, men det lät kul när jag fick det beskrivet för mig. INTE MONOPOL!!!, skrev min dotter och det håller jag med om. Monopol är verkligen inte särskilt kul, i alla fall om man spelar enligt reglerna. När jag och mina syskon spelade Monopol som barn så hade vi en regel som sa att om någon köpt en gata i en färg så fick ingen annan köpa av den färgen (stationerna och El- och Vattenverket var undantagna), på så sätt går det mycket fortare att få ihop ett imperium av hus och hotell och utblotta sina medspelare (eller själv bli utblottad). Om alla sitter med strötomter och ingen får bygga så tar det ju hundra år att spela klart, och det där med att byta tomter med varandra har i alla fall inte funkat i vår familj, ingen vill släppa ifrån sig någonting utan man sitter med låsta lägen och synnerligen dålig stämning.  Dålig stämning kunde det väl bli ändå, det inleddes med gräl om vem som skulle få ha strykjärnet eller skon som spelpläs och avslutas med händelser som när min bror, yngst i syskonskaran och möjligen illvilligt påhejad av sin ett respektive två år äldre systrar) köpte Hornsgatan och Västerlånggatan och trodde att han gjort ett kap för att de var så billiga och han därför hade mycket pengar kvar, medan jag och min syrra gjorde listiga investeringar på Norrmalmstorg och Diplomatstaden med omgivande gator och så småningom satt med så stora mängder fastigheter att hyresbeloppen för att hamna där uppsteg till astronomiska summor. 

Men Monopol blir det alltså inte imorgon och tur är väl det, förutom grejen med reglerna har jag lite svårt för moderniseringen, det ska vara lösa sedelbuntar att sitta och bläddra i och känna sig som Krösus Sork, inte något himla kreditkort.  Plus att det alltid slutar med gråt och tandagnisslan och det vill man ju undvika om möjligt. I övrigt är det inte så mycket planer i helgen, det blir väl hemmafix och ta det lugnt tänker jag. 

 

Svart jul

Har läst Svart jul av Ninni Schulman, detta är handlingen:

Julen är inte Magdalena Hanssons bästa tid på året, men hon ser ändå fram emot den traditionsenliga juldagsdansen på Jonte. Hemma i Hagfors är det som om tiden har stått stilla, men själv är hon en annan efter en termin på journalistutbildningen hon så länge drömt om.

Mitt i festyran förvinner en av hennes vänner och hittas senare livlös i en snödriva. Vad har hon råkat ut för? Och vem är den skyldiga?

Svart jul är en stämningsfull och drabbande skildring av hur en efterlängtad festkväll kan sluta i tragedi.

Jag har läst och gillat alla böcker i Hagfors-serien, även om jag mot slutet kände mig ganska trött på alla Magdalenas (och Petras, och Christers) bekymmer, men böckerna minns jag som både bra och spännande. Den här, som ska vara en såkallad prequel, kändes däremot ganska gjord. Inget nytt under solen direkt utan det stora hela har väl på något sätt redan beskrivits i senare böcker. På baksidestexten står det att det här är "en spännande kortroman", men stryk spännande. Den här boken får två (och då är det bara för att jag är allmänt välvilligt inställd till Ninni Schulman) fyllechaffisar av fem möjliga. 

För sent

Har läst För sent av Colleen Hoover som jag blev tipsad om i någon Facebookgrupp. Detta är handlingen: 

Sloan är beredd att göra vad som helst för människorna hon älskar. Och det gör hon också, varje dag. I den tilldragande Asa Jackson, som också är en notorisk narkotikahandlare, har hon hittat en livlina att hålla sig fast i, trots att det innebär kompromisser med moralen.
När Sloan träffade Asa var hon i desperat behov av pengar för att bekosta sin bror Stephens vårdkostnader. Nu har hon blivit ekonomiskt beroende av honom, och han har i sin tur utvecklat en obehaglig besatthet av henne. En besatthet som växer sig starkare, och farligare, för varje dag som går.
När den civila narkotikapolisen Carter kommer in i bilden uppstår omedelbar attraktion mellan honom och Sloan, trots att hon vet att Asa kommer att döda Carter om han får reda på det. Tillsammans måste Sloan och Carter nu hitta en väg ut - innan det är för sent.

Jag läste ju Layla av samma författare för ett litet tag sen, och tyckte väl den var SÅDÄR. Jag tyckte också denna bok var SÅDÄR, eller knappt ens det faktiskt. Tyckte inte det var speciellt sannolikt att den här Sloan skulle vara så opåverkad av att leva i ett förhållande med en fullblodspsykopat att hon omedelbart kunde riskera sitt liv för den här "omedelbara attraktionen" för en annan människa. Eller så är det jag som aldrig känt en sån stark och omedelbar attraktion att jag inte kan sätta mig in i det? Inte vet jag, men det här var i alla fall ingen bok för mig. Den får två väldigt små knarkkarteller av fem möjliga.