260718 - semester dag 15

Drömde i natt att jag hade kommit på ett oerhört snillrikt sällskapsspel, det var något med kort där det stod något på övre halvan och något annat på den undre och nu har jag såklart glömt bort den snillrika delen som gjorde just det här spelet jättejätteroligt, och kommer således aldrig att bli multimiljonär i den branschen. Det var ju tråkigt.

Idag har varit en händelselös dag, har mest legat och läst efter att ha stökan undan långpromenad och ett pass yinyoga under förmiddagen. Min man susade iväg till svärmor för att hjälpa henne att döstäda. Eller vad de nu håller på med, min man är ju känd för att inte kunna slänga saker och att cirka allting kan vara bra att ha, men han är en blek avbild av svärmor som i det närmaste är att betrakta som hoarder. Känner faktiskt noll procent dåligt samvete för att jag inte är där och hjälper till, den här relationen mellan min man och min svärmor går väl enklast att beskriva som it's complicated, och jag har ingen lust att agera slagpåse dom emellan.

Har som sagt inte gjort särskilt många knop idag och tänker inte ha dåligt samvete för det heller, men snart ska jag i alla fall masa mig ut i köket och laga lasagne. Det får räcka som aktivitet. 

Farväl till Panic Beach

Har läst Farväl till Panic Beach av Sara Stridsberg, detta är handlingen:

”Ibland tänker jag att jag skulle vilja springa hela vägen genom Mattis barndom för att skydda honom från stormen som är på väg att dra in och lyfta upp honom och bära i väg honom och gömma honom för de förbannelser som tycks vila över vår familj. Lika ofta tänker jag att jag skulle passa på att döda honom då, även om det skulle betyda att ingen av oss någonsin skulle ha funnits. Inte jag, inte Eddie.”

På en bänk i Berzelii park sitter Nina Stjärne, förkrossad av sorg. Hon har förlorat sin lillasyster och nu rör sig tankarna tillbaka till evighetsstranden på Panic Beach, fylld av djurskelett och ensamma barnlekar. Där tillbringade de somrarna i skuggan av fadern Matti, som alltid väntat på döden.

I Berzelii park tar också familjen Stjärnes berättelse sin början, hundra år tidigare. Deras historia är som ett mörkt tidvatten som drar med sig drömmar och förhoppningar, barn och föräldrar, ut i djupet. Som en aldrig avstannande pil flyger frågan om förlåtelsen genom åren.

Jag tyckte väldigt mycket om språket i den här boken, men det var också allt. Det var alldeles för många människor som bara slängdes in utan att få någon form av introduktion, plötsligt fanns det bara en Helena eller en Leo eller en Lykke med utan att man, eller i alla fall inte jag, fattade hur de hängde ihop med släkten eller om de ens gjorde det. Berättelsen hoppar dessutom fram och tillbaka i tiden utan att det på något vis framgår och allt känns som en djävla röra helt enkelt. Den här boken får två släktkrönikor av fem möjliga.

260717 - semester dag 14

Igår kväll kom min man hem med ett ton körsbär och skulle göra körsbärspaj. Som vanligt när han ska ägna sig åt någon form av matlagning så drar han fram vad som känns som varenda bytta och kastrull och pinal som köksskåpen överhuvudtaget kan uppbringa och mängden disk blir ju därefter. Sen började han leta planlöst efter en körsbärsurkärnare som vi tydligen också har. Någonstans. Orkade inte vara delaktig utan gick istället och lade mig och läste om Alexander den stores liv tills jag somnade någonstans strax efter erövringen av Persepolis. Vaknade i morse, föreställde mig att köket skulle vara kaos, vilket verkligen kan ödelägga mitt humör. Det var det dock inte och körsbärspajen stod färdiggräddad på spisen. 

Masade mig ut på långpromenad med tanken att det kanske inte skulle bli så varmt, för det var lite mulet. Men istället för svalare så var det kvavt och klibbigt och inte på något vis behagligt. Kom hem och gjorde lite rehab, renskrev och skickade ut nyhetsbrev från ridklubben, stekte nyttiga kvargplättar till lunch och lade mig sedan med en bok i skuggan på uteplatsen. Slumrade lite, men sen kom min man och började slamra och väsnas vilket omöjliggjorde sömn. Läste och dumsurfade omvartannat. Skulle egentligen ha träffat S men hon fick förhinder så det blir på måndag istället. Förhinder till kvällens middag på restaurang fick också min dotter med familj så det blev bara jag, min man, min son och hans fru. Lite synd men det blev ju i alla fall billigare, hehe. Vi körde inom Biltema på väg till stan, jag köpte kanalplast och grillspett som jag ska tillverka skyltar till vår ponnyridning i stallet av, min man köpte nån sågklinga. Sen åkte vi till en indisk restaurang och åt god mat och hängde med son och sonhustru några timmar. Sen åkte vi hem och nu är det läggdags, hodeladihodeladihoppsanvilkendag. 

260716 - semester dag 13

Ännu en stekhet dag, men till helgen ska det vända och bli svalare samt regna, vilket jag ser fram mot för det behövs verkligen och för att värmen är jobbig. Orkar inget, sover dåligt och har ständigt en lätt huvudvärk på lur. Men det är ju bara att gilla läget och glädjas åt en semester där man i alla fall inte hade några särskilda planer utan kan slappa med någorlunda gott samvete. 

Idag träffade jag en hel drös bekanta när jag var ute med hundarna, vilket inte direkt hör till vanligheterna, jag brukar oftast inte möta en kotte överhuvudtaget. Vad folk än pysslar med på nästan-Österlen så inte är det skogspromenader i alla fall. Min mamma brukade vara bekymrad över mina långa och ensamma skogspromenader och hade en slags föreställning om att det finns mördare som lurar i skogarna, redo att kasta sig över oskyldiga offer (numera är hon lite gaggig, ursäkta uttrycket, och bryr sig inte längre) när de intet ont anande strosar förbi. Jag försökte förklara för henne att om någon a. är ute efter ett slumpmässigt offer så är det en mycket dålig idé att ställa sig på pass i skogarna runt nästan-Österlen för där kan det förmodligen gå dagar och veckor utan att något annat än rådjur och dovhjortar passerar, b. mig ovetandes är ute specifikt efter mig så spelar det ju ingen roll var jag går för då får den ju förr eller senare tag på mig var jag än är, samt c. att det farligaste en kvinna kan göra rent statistiskt är att skaffa en pojkvän eller man, ensamma skogspromenader på landsbygden ligger LÅNGT ner på listan över riskbeteenden. Det senare är kanske inte precis en tröst, men men.

Jag gick i alla fall på en liten skogsväg som nästan bara är två hjulspår, plötsligt kom det en bil. Det ligger en liten skjutbana därinne i skogen, det är nästan aldrig någon aktivitet där men nu gissade jag att det var någon som skulle dit. Det var det men det visade sig vara en som jag tränat viltspår för back in the days. Vi stod och snackade en stund, sen kom en till bil och då var det ytterligare en jag tränat viltspår för. De känner varandra så det var kanske ingen högoddsare att de skulle till samma skjutbana, men ändå.

När jag sedan var i slutet av skogen dök Rök-Lennart från rehaben upp, fick ju stanna och byta några ord med honom också. Dagens samtalsämne var fästingar, inte så värst uppiggande. Slutligen mötte jag utanför affären en f d kollega som bor här i byn och som gick i pension för kanske...8 år sen? och som jag inte sett röken av sedan dess trots att vi alltså bor i samma by. Så det var en ovanligt social promenad för att vara mig.

Kom hem, städade, bytte sängkläder och gjorde såna här nyttiga kvargplättar till lunch. De är inte jättegoda, men man blir åtminstone mätt. Sen har jag mest slappat på uteplatsens skugga. Min man åkte för att hjälpa svärmor att klippa häcken och för att plocka körsbär. Efter förra besöket hade han med sig en jättepåse och klagade oavbrutet på de enorma mängder som fanns kvar, oplockade. Han har också någon idé om att göra körsbärspaj, jag tycker dock att tillagade körsbär får en fadd och trist smak men det behöver ju inte han tycka. Vi får väl se i vilket mentalt skick han befinner sig i när han återvänder. 

260715 - semester dag 11-12

Det är jättevarmt, så varmt att det inte blir ett skapandes grand gjort. Gått långpromenad med hundarna på morgnarna, tränat ett benpass idag och yinyoga igår. Igår åkte min man till Köpenhamn över dagen så då passade jag på att verkligen göra ingenting, bortsett från att röja lite i ett köksskåp. Kan nästan inte tänka mig något segare än att trängas bland horder av folk i storstadsmiljö OCH 27 grader varmt. Men min man tycker sånt är toppen, tur att han ändå har kommit på att vi inte är siamesiska tvillingar utan att han faktiskt kan göra sånt på egen hand, alla blir nöjda, särskilt jag som BÅDE slipper göra sånt jag tycker är jobbigt OCH får egentid. 

Idag tänkte jag ändå försöka göra någon form av nytta så efter lunchen traskade jag ut i skogen för att plocka hallon. Det finns sinnessjuka mängder men tyvärr har det varit så varmt och torrt att väldigt många som häromdagen var nästan mogna istället har skrumpnat ihop, så jag gav upp efter att ha fått ihop en liter ungefär. Gick hem med svetten rinnande och kände mig nästan som Jesus på Golgata. Har sedan legat på soffan och ätit körsbär och läst. Det lär inte hända så värst mycket mer idag, misstänker jag. Matlådemiddag och Legends och sen kanske jag fortsätter kolla på Inte ett ord. Har kollat igenom hela första säsongen av den danska sjukhusserien Dag och natt. Gillar den även om alla barnen som föds är minst 3 månader gamla och personalens arbetstid verkar vara helt oreglerad och det är konstigt att ha huvudpersonen i Brottet som barnmorska (hon är ju polis), William från Exit som kristen barnläkare (han är ju ett svin), en som spelade tuff narkotikasmugglare i en serie som jag glömt vad den hette som en annan jättesnäll barnläkare samt Gustav Löwander från Vår tid är nu som en inte fullt lika snäll anestesiläkare. Nu har jag börjat på säsong 2 men då släpps bara ett avsnitt i veckan så nu får jag vänta in nästa eftersom jag är för snål för att bli PLUS-medlem eller vad det nu heter på TV4 som ger en tillgång till hela säsonger och minskar reklamen. 

Det var allt, over & out.

Återgäldaren

Har läst Återgäldaren av Josefine Sandblom, detta är handlingen: 

Deckarförfattaren Sandra Falk är van vid farliga intriger, men när hon själv utsätts för grova trakasserier blir hon så paralyserad att hon tappar skrivförmågan. Oron för hur det kommer slå mot hennes ekonomi gör att hon låter Alma - en aspirerande författare från en av hennes skrivkurser flytta in som inneboende.

Till en början är Alma helt ovetande om hotbilden, men när hon blir akut sjuk efter att ha smakat på innehållet i ett anonymt paket kan Sandra inte längre dölja att någon tycks vilja skada henne. Med flera inbokade framträdanden på Bokmässan beger de sig motvilligt till Göteborg, trots insikten om att en okänd gärningsman kan gömma sig var som helst i folkhavet.

Vad Sandra inte berättar om är det ödesdigra misstag hon begick som ung, och att den som ligger bakom dagens hot tycks känna till hennes mörka hemlighet. Dilemmat är att det bara finns en enda person som vet vem hon en gång var - och att den personen är död.

Det här var ingen större hit om ni frågar mig, känns som det var kanske 10 % berättelse och 90 % utfyllnad, till exempel en halv sida som bara handlar om vad huvudpersonen har i sin handväska. Trist dialog, platt story som bara pågår utan att någonsin lyfta och bli spännande. Den här boken får en liten hallonrem av fem möjliga. 

Stockholmsvitt

Har läst Stockholmsvitt av Karin Magnusson och det tycker jag att du också ska göra. Detta är handlingen:

Stefan har bestämt sig för att måla en sista lägenhet innan han ska dö. Drömmarna om familjen och den egna målerifirman har sedan länge gått förlorade. Hans bästa vän svarar inte längre i telefon och tystnaden hänger över det liv som var. En gång delade han bord med småstadens elit, men någonstans efter en lyckad midsommar och en katastrofal kräftskiva tog han ett beslut som förändrade allt.

Åh, vad jag tyckte om den här boken. Det är inget för den som vill ha feelgood, känns lite som en blandning av Tusenbröder och Falling down minus det kriminella. En påminnelse om att väldigt mycket i livet handlar om tur och att den turen också skapar förutsättningarna för att kunna göra smarta val. Den här boken får fem renoveringar av fem möjliga, schas till bibblan med er allihopa.