torsdag 19 november 2026

261119

 På mitt nya kontor, eller så himla nytt är det väl inte längre, har väl suttit här nu i ett par månader eller så?, men i alla fall, där finns ett litet extraelement, alltså inget som är kopplat till det vattenburna värmesystemet. Hon som hade detta kontor tidigare var frusen av sig och införskaffade ett sånt på eget bevåg tillsammans med hon som satt i rummet bredvid med motiveringen att just de två rummen var särskilt kalla. VD gillade det inte, han tyckte att vi betalade tillräckligt mycket ändå i uppvärmningskostnader för detta bygge som är från en tidsepok då olja var en oändlig resurs som var i princip gratis, och isoleringen är gjord därefter. Jag kan hålla med om att rummet är, om inte svinkallt så i alla fall ett par grader svalare än mitt tidigare kontor, så jag använder extraelementet dagligdags. Elementet står under ett bord så det syns inte direkt, och vad VD inte vet har han inte ont av. Ibland beter han sig som att han betalade alla företagets utgifter ur egen ficka. Sitter i min lilla bubbla av värme och skiter faktiskt i om elkostanderna ökar, det får väl ändå anses vara marginellt i det här sammanhanget och det drabbar inte heller någon fattig. 

Igår var det jobb, sedan i princip bara hem och vända för att sedan åka tillbaks till stan och flytta möbler och projekt make styrelserummet great again. När jag började rida på klubben och styrelserummet var styrelserum, så fanns det ett stort bord med tillhörande stolar där, men när man senare byggde omklädningsrum av ena halvan av det tidigare styrelserummet så försvann dom, vet inte om man tyckte att det inte fanns plats (detta hände under min 7-åriga paus så jag har ingen koll på hur man resonerade), men i alla fall var det någon som ersatte dom med två ovala köksbord och tolv såna där tunga runda köksstolar med karm i massivt mörkbetsat trä som väl tog minst lika mycket plats om inte mer. Det blir ju heller inte bra att sätta ihop två ovala bord till ett långbord för det blir en massa utrymme vid kortsidans rundningar som inte kan utnyttjas, och de här 70-talsstolarna tar förfärlig massa plats på grund av karmarna, och inte heller kan man stapla dom på ett vettigt sätt, och städa golvet bland alla bords- och stolsben var inte att tänka på. Styrelserummet förvandlades till ett genomgångsrum där borden och stolarna mest användes som avställningsyta för allsköns BÖS, vilket såg för djävla trist ut rent ut sagt. Innanför styrelserummet ligger kontoret, och det känns väl sådär att nya besökares första intryck av klubben ska vara att det mest av allt liknar ett råttbo. 

I alla fall. Igår kväll kom A till jobbet med sitt hästsläp som vi fyllde med labbets konferensrumsmöbler. Inte för att dom är särskilt fancy, men bordet är i alla fall i ljust trä och stolarna är stapelbara samt går att hänga på bordet när de inte används, så att man kommer åt att städa golvet. Vi flyttade också runt på lite hyllor och grejer och DJÄVLAR vilken skillnad det blev. Tyvärr missade vi de klassiska före- och efterbilderna, men det gick från att vara ett dystert och skabbigt typ förråd till hyfsat fräsch möteslokal. Kände mig OERHÖRT nöjd med insatsen. Ikväll ska vi ha styrelsemöte och inviga det. Känns också bra att kunna sitta ostört samtidigt som man inte utesluter folk från klubbrummet. Där är typ som en hall med toaletter och innanför det ligger själva klubbrummet, som inte direkt är ljudisolerat så om man går på toa så är det inga problem att höra vad som sägs inne i klubbrummet även om dörrarna är stängda. Inte för att vi alltid diskuterar hemliga saker på styrelsemötena, men ibland händer det ju att det som sägs inte ska vara för allas öron. Så det känns bra också ur den aspekten. 

Nu är det jobb, sen hem och städa och därefter tillbaks till stallet igen för ovan nämnda möte. Hej och hå vad det rullar på. 

onsdag 18 november 2026

261118

Igår hade jag två möten på raken, som i sin tur genererade två nya arbetsuppgifter varav den ena har deadline redan på fredag. Det handlar i och för sig "bara" om att samla in och sammanställa en massa historiska data kring verksamheten, fastigheten och vårt tillstånd för miljöfarlig verksamhet, men det är inte så enkelt som att allting är sparat på ett och samma ställe så det kommer nog att bli en hel del rotande eftersom man också efterfrågar saker som "köpekontrakt för fastigheten". Som företaget har ägt sedan 1962, jamen lycka till med det. Man ska äta sitt bröd i sitt anletes svett, osv. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade yinyoga, slöade i soffan och sedan var det dags att åka till stallet. Sedan hem, duscha och så i säng, det går som i ett. Idag är det jobb och ikväll ska vi flytta lite möbler från jobbet till stallet. När jag började rida där så fanns det klubbrum, teorisal och styrelserum. Sen dess har teorisalen blivit omklädningsrum för medlemmar, och hälften av det som var styrelserum har blivit omklädningsrum för personalen, så nu har man både teori och styrelsemöten i klubbrummet. Det känns sådär att behöva köra ut folk ur klubbrummet för att vi ska ha styrelsemöte och förra gången krockade det med någons teoriundervisning så då fick vi klämma in oss på det ganska lilla kontoret. Nu känner jag att det är dags för en förändring, och eftersom vi har ett utmärkt konferensrumsbord med tillhörande stolar som numera bara står och dräller på jobbet så ska det fraktas till stallet, allt bös som nu står i den del av f d styrelserummet som inte är omklädningsrum ska bort och så ska vi make styrelserummet great again. Det kommer att bli toppen. Antar att det kommer att ta hela kvällen och så är det bara hem och i säng och så är det dags för ekorrhjulet att snurra ytterligare ett varv. 




Till stallet istället, v 47 2026, pt 2

Igår hade jag Spanjorskan, det känns som att det var ett tag sen och jag hade också en känsla av att det inte gick så bra sist jag hade henne? Det är ju såklart en vanligare känsla än känslan av WOW! MAGISKT!, så det stämmer säkert. Men igår gick det bra! Fick jobba en del för att få henne i form, hålla henne i RAMEN som det heter nuförtiden, men sen gick det bra. Vi gjorde en övning med volter där vi red två varv på volten som volt och sedan växlade mellan det och att rida två varv på volten som ruter ruter ess, alltså samma vändpunkter men med raka linjer istället för böjda. Skritten är inte helt enkel, där är det svårt att hitta det rätta dragläget. Tror det är ett ridskolehästfenomen, de lär sig att skritt är vila och då blir kvaliteten därefter. Traven gick bättre, pushar man Spanjorskan för mycket blir hon stressad och springig, driver man för lite så jobbar hon inte genom kroppen ordentligt, men tycker jag hittade ett bra mellanläge. Sen red vi en övning på volten där syftet var renodling av galopphjälperna, vi skulle fatta galopp och bara galoppera 2-3 språng och sedan bryta av och fatta ny galopp igen. Sånt är SÅ nyttigt, vi diskuterade det lite i gruppen efteråt. När man var liten så var galoppen liksom finalen på hela ridlektionen och det var så himla viktigt att få hästen i galopp till varje pris, och jag tror lite av det fortfarande hänger med. Om man till exempel ska galoppera på volterna och hästen inte fattar galopp direkt, eller fattar fel så man måste bryta av och fatta ny, då får man ju rida innanför voltspåret för att inte vara ivägen för de andra, och till slut så nästan jagar man in hästen i galopp för det blir lite som att att köra in i en rondell i rusningstrafik, man måste passa på när det blir en lucka. Och då blir det ju ingen direkt kvalitet på galoppfattningarna. Spanjorskans fattningar blev väl inte så fina direkt, men det gick bättre och bättre och det är som sagt en SÅ nyttig övning. När vi sen skulle galoppera utan att bryta av var hon jättefin och jobbade på hur bra som helst i båda varven, så det var en härlig känsla. 

Jag gillar min tisdagsgrupp, men tycker den är avsevärt kaosigare än måndagsgruppen. Nästan varje gång vi galopperar så är det någon eller några som bryter av och ställer sig i mitten, visst, det är ju bättre att de står där istället för på spåret som till exempel Häxan brukade göra, men det blir också svårt att till exempel göra volter för det är man ju inte den enda som gör och när inte alla galopperar känns det som att det är folk överallt. Det är en tant (vi är väl i och för sig alla tanter, men hon är lite äldre än vi andra) som har någon form av krämpa, så hon klarar inte att hålla igång galoppen, och så är det en som är lite försiktig av sig och driver inte på och rider man då en häst som saknar egen motor så är det ju som att be om ett avbrott. Igår var vi sju stycken, två red på volten vid C, två på volten vid A och jag och de ovan beskrivna red på stora mittvolten och det tycker man ju skulle vara väldigt görbart, men ibland får jag känslan av att det är mer ordning på en barnlektion. 

Efteråt stod det en blyg ungdom och hängde runt ponnyernas boxar i stallet, jag frågade om hon möjligtvis hade lust att sätta på Spanjorskan täcket och "hjälpa mig" att leda henne till hagen. Är så fint att se hur en sån liten grej gör att någon lyser upp som om man erbjudit dom en fin present. I vårt stall är det inte alls så hierarkiskt och stingsligt som det var när jag var liten och gick på ridskola, där det fanns första-, andra- och till och med tredjeskötare och Gud nåde den som så mycket som  bara petade på "deras" hästar. Så är det nog (förhoppningsvis) inte någonstans längre nu när det finns värdegrunder och ledstjärnor och sånt som ingen hade hört talas om på tidigt 80-tal. Eftersom vi bodde så långt bort från ridskolan så var jag bara där den dagen jag red lektion, så det var omöjligt att ta sig in i den gemenskapen, men jag minns tydligt hur GLAD man blev när man fick hjälpa till med något som hade med hästarna att göra, om det så bara var att hänga upp en sadel. Känns fint att kunna göra någon annan glad med så enkla medel. 

tisdag 17 november 2026

261117

I helgens som gick lyfte vi ju in kattburen med sovande kycklingar (eller ja, nu är de väl snarare att betrakta som unghöns) och stängde till luckan ut till hönsgården så att de inte skulle kunna rusa ut direkt när dagen randades utan förhoppningsvis fatta att Höns-Hilton är deras nya boende. När jag gick ut för att öppna för dom så struttade hönsen (de vuxna) omkring på golvet och var mäkta upprörda över att det inte var som vanligt, detvillsäga att man går ut och börjar sprätta det första man gör när man slår upp ögonen. Kycklingarna/unghönsen yrade omkring uppe på sittpinnarna och verkade tycka det var väldigt spännande alltihop och hade inte särskilt bråttom ut. 
När kvällen kom var jag ute och kollade så att alla verkligen fattat att kattburen numera stod inne i hönshuset, och de visade sig vara duktiga killar och tjejer som kom ihåg detta. Skönt, nu behöver man inte längre bekymra sig om det. Jag hade tänkt låta kattburen stå kvar inne i hönshuset några dagar för att de ska kunna fortsätta sova där om de vill, men när jag var ute och tittade till dom igår kväll så var kattburen tom och de hade positionerat sig lite här och där bland övriga höns, så nu är de väl officiellt inte kycklingar längre tänker jag. 

Tillbringade alldeles för stor del av gårdagens arbetstid med att röja. Man kan ju tycka att folk som haft det som sin dedikerade arbetsuppgift skulle ha hunnit med ett och annat på de två månader som gått sedan sista produktionsdagen, men det var väl inte så kul som det verkade så de har bokstavligt talat släppt allt och gått därifrån för att aldrig mer återvända, och det långt innan deras sista anställningsdag. Nu ser allting ut som om kriget dragit fram, fullt med skräp på golvet, hyllor som är halvtömda och bänkar som är belamrade med sånt som man inte vet om det ska sparas eller kastas. Jag har fått på min otacksamma lott att gå igenom all dokumentation och bedöma om det är något som behöver sparas för framtiden, men innan jag ens kommit så långt måste jag röja mig fram så jag har någon slags plats att sortera på. Det är ingen uppgift man tar sig an med hoppsasteg direkt. Idag ska jag dessutom ha två möten angående nya arbetsuppgifter som jag ska få/har fått och som jag kommer att behöva lägga en hel del tid och fokus på för i nuläget vet jag knappt vad något av det går ut på, och då handlar det inte ens om mitt nya ansvarsområde som är PPWR, detvillsäga Packaging and Packaging Waste Regulation, oh the joy of being a tillverkningsindustri, för han som har det nu har fått ett annat uppdrag och då fanns ju jag där med ett vakuum i befattningsbeskrivningen där jag tidigare haft mina labbrelaterade uppgifter. Det är helt rimligt, vad som inte är rimligt är att jag måste lägga tid på att röja efter andra som varit anställda för att röja. Plus att jag måste skriva klart en rapport från ett uppdrag på min Danmarksresa, plus allt det vanliga dårå. Men JAJA. Det löser sig. 


Till stallet istället, v 47 2026, pt 1

Igår hade jag Gubbhästen och i början kändes det inte alls bra. Tycker det är så konstigt att det fungerade så otroligt bra de första gångerna utan att jag egentligen gjorde något särskilt, men sedan är det som att han bara Nädu, nu är jag trött på det här samarbetet. Han gör ju det han ska, skrittar, travar, galopperar och svänger när man ber honom, men formen är helt miserabel och han är liksom inte kontaktbar. Det borde ju ha varit tvärtom kan man ju tycka, att i början när man inte känner varandra så kan det ju bli lite knackigt men efter hand som man lär sig blir det bättre, men här är det precis tvärtom. Men det är ju jag som måste lära mig att hitta fram till honom när han stänger av. 
Igår red vi en övning med volter och övergångar, och i början kändes det SKIT rent ut sagt. L säger att jag måste hålla honom i RAMEN, men det är ju lättare sagt än gjort. Jag har ju kämpat i åratal med Köttbullen, hon är verkligen inte enkel men där har jag ju i alla fall lite tricks att ta till för att få henne lösgjord och någorlunda samarbetsvillig. Dom knapparna har jag inte hittat på Gubbhästen än, men det får väl komma efter hand. Efter hand som lektionen gick så tycker jag faktiskt att det gick lite bättre, även om det kändes långt ifrån bra, förutom när vi galopperade på slutet för då kändes han jättefin. Nu gäller det att inte ge upp utan jobba vidare för att hitta och bibehålla samverkan och kontakt. Ingenting ska ju vara enkelt, tydligen. 

måndag 16 november 2026

261116

Då var det måndag och back in business igen. Resan hem gick bra, inga tåg var försenade, det var inga obehöriga på spåren eller gränskontroller som ledde till polisinsatser utan allt rullade på som det skulle. Klev på tåget på södra Fyn strax innan 09.00, bytte tåg i Odense och i Köpenhamn, tog slutligen bussen från Ankeborg och damp ner hemma på Nästan-Österlen vid 14.30 ungefär. Så smidigt när allt fungerar och det finns rim och reson i uttrycket "det går som tåget". 

Gick ut en sväng med hundarna, packade upp min väska och sedan blev det inte mycket mer gjort den dagen. Slöade i soffan, åt hämtmat och kollade på The Tudors. Som vi nu har gett upp efter kanske fem avsnitt, tycker inte det händer någonting överhuvudtaget plus att det är tusen människor att hålla ordning på. Ni kan väcka mig mitt i natten och jag kan rabbla Henrik VIII:s sex fruar utan att blinka samt kan redogöra för en massa mer eller mindre ovidkommande fakta kring äktenskapen och har i alla fall ett hum om hur husen Lancaster och York blev huset Tudor, men att hålla ordning på alla de snarlika karaktärerna i den här produktionen känns som en totalt övermäktig uppgift. Kollade istället klart på den svenska filmen Stormen på Netflix som jag började kolla på när jag var i Danmark. Den var enligt mig förfärligt dålig, så det var helt bortkastat. Började istället kolla på någon polisserie som jag har glömt vad den hette men den var inte heller bra. Då gav jag upp och gick och lade mig. 

I lördags gick jag en härlig långpromenad på förmiddagen. Kom hem, städade i hönshuset och funderade på hur jag skulle få kycklingarna att börja gå in där på kvällarna, de sover ju fortfarande i en stor hög i den kattbur som står ute i hönsgården och som de bott i sedan de var små, de har inte riktigt fattat grejen med att sova på pinnar än. Bestämde mig för att lyfta in hela buren i hönshuset på kvällen när de gått och lagt sig så att de vaknar därinne, och sedan låta buren stå kvar där och hoppas att de kommer ihåg det på kvällen. 
Resten av lördagen tillbringade jag i soffan med en bok. Totade ihop någon slags kycklinggratäng till kvällsmat och sen var det tidigt i säng eftersom jag ställt klockan på 04.00 på söndagen. Kände mig oerhört opepp när jag masade mig upp och gick ut med hundarna. Det var kallt, det var mörkt, det var halt och jag hade noll sug att åka till stallet. Men det gjorde jag såklart ändå. Var väl hemma igen vid 12.30 så det var ju ändå mycket kvar av dagen. Tände i kaminen och barrikaderade mig i soffan och världscupen i Stuttgart där både Peder och Henrik gick till omhoppning och slutade trea respektive fyra. Min man for iväg på sin Qi Gong/Tai Chi-träning och jag lagade vegetarisk lasagne och planerade den kommande veckan. Nu är det en sån där hektisk vecka IGEN! Ridning ikväll och imorgon kväll, idag ska vi dessutom ha AU-möte innan ridningen, på onsdag ska vi hämta möbler till stallet och på torsdag är det styrelsemöte. PUH. Men sen är det väl inget mer förutom ett stallpass på söndag men det är ju  bara utsläpp och inte direkt betungande. 

Nu ska jag väl bara försöka styra upp jobbveckan också. 

Till stallet istället, v 46 2026

Igår var jag alltså med på mitt livs första Pay & Ride. Jag har visserligen ridit programridning förut, men då har det varit för någon ridlärare och inte för en riktig domare som dömer som om det vore en riktig tävling. 
Hade Gubbhästen och kände direkt när jag satt upp att han skulle bli svår att få kontakt med. Vet inte om de där första gångerna jag red honom bara var ren tur och att han hade bra dagar och planeterna stod rätt, osv? För nu är det i alla fall inte så längre. Han gör vad han ska, det är inte det, men det finns liksom inget samspel och han blir inte lösgjord. Kände mig dum och klumpig och i vägen bland proffsen på framridningen och kunde inte riktigt fokusera och tyckte jag mest hattade hit och dit och höll undan för andra som svävade fram i mäktiga ökningar. 
Väl inne på banan kände jag att det var lika bra att bara satsa på att styra runt och hålla programmet i huvudet och inte hålla på och greja en massa för att försöka få det att se snyggt ut, det tåget hade liksom gått. Eller kanske snarare aldrig lämnat lokstallarna. Feedbacken jag fick var att det var mjuk och fin ridning och bra vägar, så det var ju i alla fall lite positivt. Sen fick jag också till mig att jag kunde jobbat lite mer med att ställa igenom i hörnpasseringarna, och det kan jag ärligt säga att jag inte hade en tanke på, jag var fullt fokuserad på att hålla programmet i huvudet och tänka på vart jag skulle ta vägen, hahaha. 

Så känslan efteråt var väl inte direkt WOW!, men nu har jag i alla fall varit utanför komfortzonen och vänt, det ska ju vara utvecklande påstås det.