260825

Igår var det rehab och när jag satt och cyklade på motionscykeln som uppvärmning så kom fysioterapeuten och sa Har du inte lite väl lite motstånd? och vred upp till vad han tyckte var lagom mycket motstånd. Där rök den möjligheten att sitta och slöa till. ROBERT var också där, så igår fick alla kolla på Jay Leno's Garage, istället för naturfilmer på tv:n, ZzzZzzZzz. Visst, det spelar väl ingen roll SÅ och det är väl fint att fysioterapeuten kan tänka utanför boxen och sådär. Jag föreställer mig att en ganska stor del av en fysioterapeuts patienter består av människor som inte är särskilt motiverade så det blir kanske någon form av kick att hitta det lock och pock som kan få just den här personen att göra sina övningar. Alla är ju inte som jag som bara gör som jag blir tillsagd, hade förmodligen blivit ett utmärkt soldatämne. Säger fysioterapeuten (vilket han gjorde igår) att nästa gång du gör utfallssteg så får du ta vikter så svarar jag "hur tunga"?, och det FAST jag tycker det är apjobbigt att göra utfallssteg med enbart kroppsvikt. 

Efter rehaben så åkte jag och handlade bygglim åt min man. Det finns få saker som är så störiga som att få ett sms med orden "kan du köra inom Biltema på vägen hem?" Jag fattar såklart att det är onödigt att han ska flänga in till stan när jag redan är där, men ändå. Hatar Biltema hett och innerligt. Hittade dock limmet utan att behöva tappa det på grund av bristande logik i artikelnummersystemet som annars är det vanliga.  Åkte sedan hem, gick en promenad med hundarna, matade kycklingarna med överbliven spaghetti. Det var så otroligt gulligt att se hur de fick tag på en bit och sprang iväg på sina småsmåsmå kycklingben för att hinna mumsa i sig den innan något syskon kom och lade sig i. Har äntligen hittat ett system att dela in dom i färger så att man kan räkna in dom, det är inte lätt när de myllrar omkring överallt utan man får liksom försöka bocka av efter hand. Nu är det i alla fall: 4 gula, 3 svartvita, 2 bruna, 2 gråsvarta, 1 grå samt en med någon slags obestämd udda gråbrun färg som ingen annan har. 

Gick in, åt kvällsmat, bytte om, åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig och kunde som vanligt inte sova utan hjärnan snurrade på, just another manic Monday som det heter. Idag är det jobb,  hundpromenad, coreträning, betala räkningar och ridning som står på schemat. Dags att ta itu med den här dagen. 

Till stallet istället, v 35 2026, pt 1

Vi, alltså ridklubben, har skaffat Hippocrates som är ett administrativt system för ridskolor, där finns många finesser och en av dom är att man har som sin egen sida där man kan se sina fakturor (tråkigt) och vilken häst man blivit tilldelad inför sin ridlektion (betydligt roligare). Igår stod det "ej tilldelad" väääldigt länge, jag var också vääääldigt spänd på att se så att säga resultatet av förra veckans snack med L om att jag vill rida andra ponnyer än Köttbullen, åtminstone ibland. 

Det blev Spanjorskan! Jag red ju henne några gånger i våras och blev väldigt förtjust. Det är en helt annan typ av ponny än Köttbullen, hon är lugn och snäll men ändå lite känsligare för hjälperna och hon går att rida i form utan att det snudd på känns som kamp till sista blodsdroppen. Du såg lite gladare ut idag, kommenterade L efteråt och jag försökte förklara att det är inte som att jag är sur när jag rider Köttbullen, det är bara så förtvivlat tungt och jobbigt emellanåt och då finns det liksom inte energi kvar att stråla som en sol. 

Vi red på stora utebanan, som för en gångs skull var väldigt fin nu när det har regnat litegrann. Annars är den antingen tung (om det har regnat mycket) eller stenhård och dammig (om det inte har regnat). Vi red volter och övergångar och det kändes toppenfint med Spanjorskan. I galoppen orkade hon inte riktigt bära sig, hon är rätt tjock efter betet så det är kanske inte så konstigt. Sen blev hon väldigt brydd för det var någon som under pågående lektion släppte ut våra shettisar i hagen bredvid stora utebanan. Man skulle ju kunna tycka att det var vardagsmat i hennes värld, men i Spanjorskans var det tydligen lite halvläskigt. Aja, inget dramatiskt hände mer än att hon stod emot och inte ville gå fram ordentligt på den delen av ridbanan. 

Nu återstår att se: får jag rida EN ANNAN PONNY i kväll, och i så fall vem? Hoppas på Gossen, alternativt en D-ponny som jag bara har ridit en enda gång tidigare men som jag minns som väldigt trevlig. Eller så blir det kanske Köttbullen, den som lever får se. 

Det dyrbara

Har läst Det dyrbara av Linn Ullman, detta är handlingen:

Jon Dreyers liv går i bitar. Hans stora litterära livsprojekt har gått i stå, han är konsekvent och smärtsamt otrogen mot sin fru Siri, något hon i sin tur är plågsamt medveten om. Deras tonåriga dotter är våldsam och oregerlig, och Siri försöker samtidigt förhålla sig till en mor som börjat supa igen efter tjugo års nykterhet.Allt börjar med att barnflickan Mille försvinner utan ett spår. Ovissheten om vad som hänt bultar som ett mörkt hjärta i familjen Dreyers liv. När Mille två år senare hittas död har sönderfallet gått mycket långt. 

Jag tyckte inledningsvis om den här boken, det var fint språk och ändå lite intressanta karaktärer. Men sen tyckte jag hela berättelsen gick i stå, det hoppades hit och dit och blev mest bara en djävla röra kändes det som, och karaktärerna blev en bit in i boken bara jobbiga. Den här boken får två hytter av fem möjliga. 

260824

Då var det måndag och det här skulle bli sista produktionsveckan EVER, men i fredags kom besked om att vi ska fortsätta en vecka till för det hade ramlat in en oväntad och rätt stor order. Jahapp. Inte för att det spelar någon större roll för mig, men det är ju bra för de två säsongsanställda i personalen som skulle ha slutat som på fredag, de fick en vecka till. Övriga ska sluta 30/9 och sen blir det bara jag, M och K kvar. Som det är sagt nu i alla fall, det var i och för sig sagt tidigare att TG skulle sluta sista maj och PC sista augusti och några säsongsanställda var det inte ens tal om, och så blev det ju inte. Så vi får väl se hur det här utvecklas. 

Helgen har varit lugn. I fredags bestämde vi oss för att köpa hämtmat och så kollade vi på Love Is Blind Poland, alltså vilka stolpskott. Vi gillar bara Martha och Damian, alla andra verkar ju vara mer eller mindre vrickade.  Sen vet man ju såklart aldrig hur det har klippts för att få alla att framstå som paranoida svartsjukedramatiker, förmodligen en hel del. 

I lördags gick jag långpromenad med hundarna, Laban är inte halt längre och pinnade lyckligt med. Sen tränade jag ett corepass och gjorde rehab. Sen tog jag en bok och flydde ut i trädgården. Det ser ut som KRIGET överallt för min man håller ju på att måla fönstren, och till det hör att han också ska slipa och måla fönsterkarmarna, vilket är synnerligen välbehövligt men nu ligger det slipdamm och står grejer överallt. Det är ju en övergående fas förvisso men för den skull behöver man ju inte omge sig av kaos. När detta är klart ska vi i alla fall påbörja THE MAKEOVER of vardags- och matrum. Ser sjukt mycket fram mot detta. 

Igår gick jag min vanliga söndagsrunda, upptäckte då en ny skogsväg som jag aldrig lagt märke till förut. Nu är det kanske inte så konstigt som det låter, för det har gallrats i den skogen nu i somras och ibland så använder de gamla igenvuxna timmarvägar så de helt plötsligt ser ut som att det är en ny väg. Bestämde mig för att se vart den ledde och trodde först att jag skulle bli tvungen att vända och gå tillbaka för efter några hundra meter så blev det mer av en stig och de kan ju sluta mitt i ingenting. Men den här ledde ut på en annan väg och jag gick på den ett tag och hade ingen aning om var jag var, hehe. Alltså, jag visste ju på ett ungefär så det var inte som att jag var helt vilse. Sen visade det sig att vägen jag kom ut på inte var så okänd som jag trodde, så den där känslan av att wow, jag har hittat en ny runda! kom av sig. Jag har massor av jättefina rundor, men efter 15+ år så HAR jag gått dom allihop åtskilliga gånger. 

Kom hem, min man hade åkt iväg för att köpa mer färg. Satt en stund nere i ungdomshönsgården och glodde på kycklingarna, de är så gulliga när de pilar omkring och upptäcker världen. Gick sedan in och åt lunch, min man kom hem och jag åkte till stallet på möte. Åkte sedan hem, gjorde en god tomatsås på en påse tomater som min man köpt för flera veckor sedan och som han lagt i nedersta lådan i kylskåpet istället för i tomatlådan. Jag har sett påsen men trott att det var potatis, det är ju lite nackdelen med de här papperspåsarna. Men det var bara en som hade blivit dålig, de andra var okej fast lite skrumpna men det märks ju inte i en sås. 

Ja, det var väl helgen det. Den här veckan händer väl inget speciellt, rehab idag och på onsdag, bio på torsdag och i helgen blir det stallet. 

Fjärilen från Tibet

Har läst Fjärilen från Tibet men det behöver du inte nödvändigtvis göra. Detta är handlingen:

Skräckroman som utan omskrivningar skildrar hur helvetets portar slås upp mitt i den nutida svenska vardagen: Vrålande fasa och kroppar som slits sönder av krafter bortom allt förstånd. Under en resa i Tibet konfronteras svenske Martin med undergångens ansikte och råkar på sin väg tillbaka föra med sig en storm av förintelse, som drabbar trygga bönder, osäkra ungdomar, ensamstående mödrar, barn, åldringar: Ingen skonas!

Jag hörde talas om den här boken via något Instagramkonto där kommentarer samstämmigt vittnade om att det här var minsann det läbbigaste som någonsin gått i tryck, och man är ju inte den som är den så jag raskt in i bibblans app och reserverade den. Blev GRYMT besviken, tyckte den var otroligt trälig i sitt berättande, dialogen var stolpig, dispositionen kändes som en högstadieelev skulle kunna ha gjort det bättre, själva beskrivningen av den här "stormen av förintelse" kändes högst oklar och karaktärerna var synnerligen trista. Ingenstans tyckte jag att det fanns något som gjorde att jag satt som på nålar och övervägde om jag skulle våga läsa vidare nu när mörkret fallit, eller om jag skulle bli tvungen att ta en dos motgift i form av valfri Britta och Silver-bok för att kunna somna. Den här boken får en överkorsad fjäril av fem möjliga. 

260821

Då var det dags för fredag igen, det är helt galet vad veckorna rusar iväg. Igår började jag röja lite i det som ska bli mitt nya kontor på jobbet. Tidigare har det suttit en person som jobbat med löner där och jag vet inte vad det är med folk som slutar, men det där med att tömma sitt rum verkar inte vara något man gör? Rensade ut en massa pärmar om löneavtal från 2014/2015 (för så länge har det rummet stått tomt), men sen är det ju inte bara att HUTTA (som det heter på skånska och alltså betyder slänga och inte att man tar en sup) för det kan ju vara något personalrelaterat som måste sparas forever (det måste det kanske inte alls, men ingen här vet riktigt och då resonerar man som så att det är bättre att spara än att slänga). Tänker mig att jag ska få hjälp att bära upp ett skrivbord (eftersom det befintliga inte är höj- och sänkbart som man ju ändå vill att det ska vara) och sen kan jag flytta in lite pö om pö (gud vad det uttrycket såg töntigt ut i skrift). 

Efter jobbet åkte jag till Willys och handlade, sedan till Jula och köpte pannlampor till stallet för nu börjar det ju bli mörkt om kvällarna men hästarna sover fortfarande ute i sina hagar långt från stallet och då är det inte jättekul att gå där och försöka lysa sig fram med mobiltelefonens ficklampa samtidigt som man ska leda en häst. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, städade, tränade ett pass yinyoga. Kollade/lyssnade på sändningarna från VM-hoppningen i Aachen under tiden jag städade, det gick ju betydligt bättre för Sverige igår. Nu ligger de på sjunde plats inför finalen och ALLT KAN HÄNDA. Åt alla håll visserligen, men än lever hoppet (hö hö). 

Städade sedan ur två hyllor i skafferiet och av rena farten fick jag också rensat i det vi kallar "skåpet ovanför mikron" där vi förvarar konserver och annat som inte får plats i skafferiet. Nu är det snyggt, prydligt och överskådligt, bortsett från de två återstående hyllorna i skafferiet dårå, men dom ska jag förhoppningsvis ta i helgen. Känner mig extremt NÖJD. 

Inga planer finns för de kommande dagarna, ska på möte i tävlingskommittén i stallet på söndag men det är inte direkt betungande. I övrigt hoppas jag mest på att det blir långpromenader, kolla på hästhoppning och gulla med kycklingar i helgen. Alla goda ting är tre, osv. Nu: jobbelijobb. 

260820

De första gångerna jag var på rehab i maj så tänkte jag efteråt att jaha, var det här allt jag skulle göra? Det var det såklart inte utan det har byggts på med övningar efterhand, så nu är jag på deppgymmet i cirka en och en halv timme per gång och igår kände jag att jag nog får börja byta om innan de här passen för jag var genomsvettig efteråt. 

Fången var där igår, i sällskap av en lite mer diskret vakt som satt på en stol i receptionen och scrollade på sin telefon istället för att stå med armarna på ryggen inne i själva träningslokalen. Han, fången alltså, ser otroligt butter ut och säger inte många ord, men det är väl inte så kul att sitta inne såklart och så har han  dessutom ont i en arm och det kan ju ta ner humöret på vem som helst. 

Efter rehaben åkte jag hem, gick ut med hundarna, försökte räkna in kycklingarna men de myllrar åt alla håll och kanter så det är lättare sagt än gjort. Upptäckte nämligen en kyckling som gått genom nätet till den del av hönsgården som vi kallar ungdomsgården och yrade omkring på fel sida. När vi byggde ungdomsgården så var det egentligen bara tänkt som en provisorisk lösning, vi använde en rulle med hönsnät som vi råkade ha liggande, men enligt mig är just hönsnät det sämsta man kan använda till att bygga en hönsgård med, det är alldeles för klent, men nu är det ju en hönsgård inne i hönsgården så att säga och den riktiga hönsgården är byggd av putsnät. Maskorna i hönsnätet är dessutom så stora att kycklingar obehindrat kan promenera rakt igenom till deras mödrars stora förtret, och även till kycklingens fasa när den upptäcker att den är ensam i stora världen och inte hittar tillbaks till det hål genom vilket den inträdde där. Därför har vi satt upp såkallat kycklingnät längst ner, men det går tydligen att hitta skarvar och hål även i det. Nästa projekt blir dörför att sätta putsnät även till ungdomsgården, men fan vet om vi inte också måste kycklingsäkra trädgården för de vandrar genom staketet lika obehindrat som genom maskorna i hönsnätet. 

Fick det till slut till att ingen kyckling saknades, så jag kunde gå in och äta kvällsmat. Kollade på  slutet av sändningarna från VM i Aachen, missade alla svenskar men det gick ju ändå bara sådär. Sedan rensade jag bland mina kokböcker, behöll bara Rutiga Kokboken, Sju sorters kakor samt en som jag hittat på loppis som hette Jägerhustruns kokbok och som bland mycket annat innehåller recept på hur man tillagar både ekorre och bäver. Det är ingenting jag någonsin har funderat på utan den behöll jag bara för dess kuriosavärde. Tömde sedan två hyllor i skafferiet, torkade rent och satte tillbaks allting snyggt och prydligt igen. Städa hela skafferiet känns som en övermäktig uppgift, framför allt tycker jag det är så otroligt tråkigt, men jag har tänkt att jag ska ta en hylla i taget, förr eller senare blir man ju då klar (som jag beskt brukar säga till min man när han påstår att han "håller på hela tiden" med sina evighetsprojekt som aldrig blir färdiga). Nu blev det två hyllor, fyra återstår. Sen tyckte jag det kunde vara nog med präktighet och slängde mig i soffan med en bok. Min man kom hem, han hade varit med svärmor på ett föredrag om åldrande och sade sig ha fyllt kvoten för pensionärsumgänge för lång tid framöver. I alla fall har han, de, lyckats hitta en lägenhet åt svärmor, tydligen har hon stått i en bostadskö i en annan kommun än den hon bor i nu, oklart varför eftersom hon också deklarerat att hon tänker bo i sitt hus och njuta av sin trädgård till den dagen hon dör. Hon är 86 år och har inte varit uppe på sin egen ovanvåning på flera år för hon vågar inte gå i trappan, hon kan varken klippa gräs eller skotta snö eller rensa ogräs för hon både går och ser dåligt, och en Alzheimerdiagnos underlättar ju inte heller.
Nu har min man i alla fall lyckats övertyga henne om hur mycket enklare det kommer att bli för svärmor att bo i en marklägenhet där man inte behöver tänka på skötsel och underhåll och där man ändå kan ha en liten trädgårdsplätt, och som genom ett smärre mirakel dök det upp en sådan i den kommun där hon hade en bra köplats, och igår var de även och skrev kontrakt för den så nu blir det flytt redan i oktober. Skönt att få henne installerad där innan vintern tänker jag. Det löser ju inte alla problem men det blir förhoppningsvis lite enklare. Både för henne och min man (och i förlängningen även för mig). 

Idag händer väl inget särskilt, det är jobb och sen städning. Och sen är det plötsligt fredag. Nästa vecka är sista produktionsveckan EVER på mitt jobb, 28 augusti stängs vad som återstår av produktionen ner för gott. Sen återstår demontering av utrustning och om ytterligare en månad blir vi bara tre personer kvar på bygget. Känns konstigt, men man får ju bara vänja sig och gilla läget.