Here comes your ghost again
fredag 25 september 2026
260925
torsdag 24 september 2026
260924
onsdag 23 september 2026
Föraktet
Isak är fotograf och har dragit sig tillbaka till Stockholm efter en lång tid i New York. Hans liv är inrutat och anonymt, och det är precis så han vill ha det.
En dag får han telefonsamtalet han fruktat, det som ska tvinga honom tillbaka till uppväxtens Motala. Småstaden där han var tvungen att gömma den han var.
Det handlar om Emma. Systern som han inte har pratat med eller mött sedan den mörka dagen för många år sedan då han lämnade barndomshemmet. Isak kan inte längre fly minnena av den han en gång var, minnen fyllda av skam och självförakt. Och allt det som Emma lämnat efter sig.
260923
tisdag 22 september 2026
260922
Kommer ingen vart med någonting, känns det som. Inte kan jag flytta till mitt nya kontor för det där arkivskåpet ligger fortfarande där som en strandad val. Nu har jag ju bett C om hjälp och han skulle i sin tur be TG om hjälp och båda har bekräftat att de ska fixa det, inga problem. Men sen händer inget, och hur mycket ska man egentligen behöva tjata? Nu har i och för sig de fyra som skulle ha slutat den sista september, vilket inkluderar C och TG, fått förlängt en månad till, så det brinner ju inte lika mycket i knutarna som det skulle ha gjort annars. Men ändå. Irriterande. Har också fått ett par mindre projekt som jag inte riktigt vet hur jag ska angripa, och det är också irriterande. AJA. Det ger sig väl.
Efter jobbet igår så åkte jag till stallet för att vara med på APT. Det gick snabbt och smidigt, åkte sedan hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass SKIVSTÅNG på Vibes, nu snackar vi. Det var lagom nivå av jobbighet, tyckte att Sanna & Jenny pustade lite väl mycket med tanke på att de ju ändå är f d elitidrottare och ändå har träning som sina JOBB och ibland får jag känslan av att de stånkar lite extra bara för att man själv inte ska känna sig som en otränad slöhög i jämförelse. Sen kom jag på att de hade nämnt att deras stång var en 20-kilos och jag köpte ju en sån här fjösig "skolstång" som väger 6 kg, plus att jag hade två lika fjösiga 2-kilos viktskivor på, så min stång vägde ju totalt bara hälften av vad deras gjorde. JAJA. Tänkte att jag ska följa det här skivstångsprogrammet och se vart det leder mig.
Idag har jag planerat en dag av MYZ. Min man är i Köpenhamn, så i eftermiddag och kväll står det egentid på schemat. Ska träna yinyoga och såklart promenera med hundarna, men i övrigt så lite som möjligt. Tända doftljus och slappa i soffan. Kanske släpper jag ut kycklingarna i trädgården så att de får utforska världen utanför hönsgården? Vi är visserligen inte 100 % klara med att sätta putsnät längst ner på staketet, men nästan och jag tänker att man kan nog ställa för något kompostgaller lite provisoriskt, plus att jag inte tror att de kommer att gå så jättelångt ut i trädgården första gången de är ute. Fast vem vet? Lillemor och Liselott är ju lite äventyrliga av sig och brukar ibland flaxa över staketet till trädgårdslandet och gå där och sabotera, så de kanske drar med sig alla ungarna på världens turné? Inte för att det finns jättemycket att sabotera i trädgårdslandet just nu, har hamnat i någon slags downperiod när det kommer till odlande, känner liksom inte att jag tycker det är lika kul längre. Men de, Lillemor och Liselott, som alltså är kycklingarnas äventyrliga mammor, kanske mer håller sig i närheten av hönsgården nu när de har ett helt gäng småbarn att se efter? Vi får se. Någon gång måste de ju ändå släppas ut, de är ju ändå 6 veckor gamla nu och behöver få se något annat än hönsgården.
Till stallet istället, v 39 2026
Igår var det teori i stallet på temat tömkörning. Vi har gjort det någon gång innan och för en miljon år sedan tömkörde jag mitt russ rätt mycket, fast det var för att han skulle köras in, inte för att "jobba från marken" som ju är det nya svarta i hästvärlden. S och jag fick stallets absolut STÖRSTA häst på vår lott, han är nästan 180 cm i mankhöjd och att gå bakom honom kändes som att man hade huvudet, sitt eget alltså, ungefär i jämnhöjd med hasorna. Det var oväntat svårt att styra en så stor häst när man själv bara är tre äpplen hög, eller det beror förstås också på att jag inte är särskilt van att vare sig tömköra eller longera. När jag var medryttare på Lille P så brukade jag i och för sig longera honom en stund innan jag red, men det gjordes nog inte med någon större finess. Synd, för det hade varit kul att kunna.