Tystnadsplikt

Har läst Tystnadsplikt av Tina Trender. Har tidigare läst En bra man och den fristående fortsättningen Allt är perfekt och tyckt att de var okej. Detta är handlingen:

På en vårdcentral i Farsta möter kuratorn Frida människor i gränslandet mellan liv och död, skuld och hopp. En döende man som inte vågar kontakta sin son. En kvinna vars kropp skriker när orden tagit slut. En identitet som kräver mod att uttalas. 
I Fridas samtalsrum sätter de ord på upplevelser de inte vågat prata högt om, som skammen, kärleken, rädslan och de val som formar ett liv. När berättelserna väl har uttalats kan de inte längre förnekas och något måste förändras.
Frida försöker hålla balansen mellan professionalism och medmänsklighet, men varje möte lämnar spår, varje människa ruckar på något i henne.

Den här boken var väl på gränsen mellan okej och sådär, tyckte jag. Tyckte karaktärerna var rätt så stolpiga och i vissa fall överdrivna, det var väl mest det som störde mig. Språket var bra, fast i vissa fall något krystad dialog. Man hade ju också velat veta mer om vad Frida hade varit med om tidigare, som det  nu endast hintades om. Den här boken får tre vårdcentraler av fem möjliga. 

260316

Måndag igen efter en alldeles underbar helg, synd att den redan är slut men det är väl kanske det som är grejen med helger, att det bara ska vara en liten smakbit och sen får man gå och sukta efter nästa. 

I alla fall. I fredags slutade jag tidigare och gick på thaimassage. Hon som masserade frågade om jag ville ha "normalt eller hårt". Jag gillar ju när de tar i lite, men det känns också alltid lite riskabelt att svara "hårt" när man inte riktigt vet skalan. Ungefär som att man säger att man gillar stark mat och så blir man serverad någonting som skulle kunna ha kryddats med salpetersyra och eld. Jag svarade i alla fall "hårt" och fick mig en omgång som var to die for. Och då menar jag på det bra sättet. GUD, jag kände mig verkligen som en ny och bättre människa när jag gick därifrån nittio minuter senare. Får väl se till att få in någon form av regelbundenhet kring massage som jag hade förr, då gick jag ungefär en gång i månaden. Det borde man ju kunna unna sig när man a. har en skröpplig kropp och b. ändå har det rätt så hyggligt ställt ekonomiskt. 

Efter massagen åkte jag och tvättade bilen. Jag har lite fobi för såna där automatiska biltvättar och ännu värre kring såna där gör-det-själv-ställen, så jag åker alltid till Preem för där förstår jag mig på hur det fungerar. Någon gång i livet ska jag vidga mina vyer kring det, men det blev inte den här gången. Åkte sedan hem, gick ut med hundarna och sen var det helg på riktigt. Kollade på ett avsnitt av The beast in me, en serie som jag började kolla på för längesen som jag fortfarande inte sett klart. Mycket mer än så blev det inte gjort, gick och lade mig tidigt och sov som en gris. 

I lördags regnade det och var inte det minsta vårigt. Gick en långpromenad och lyssnade på Historiepodden. Kom hem och hängde upp mig själv på tork, snudd på. Tände en brasa, läste, började kolla på Love is blind Sverige. Såg ett par avsnitt, råkade sedan läsa en spoiler på sociala medier så nu vet jag en som blir dumpad, folk som inte kan skriva SPOILERVARNING på sina inlägg borde inte få ha tillgång till internet. Kommer såklart ändå att kolla klart på den här säsongen, hehe. Det är väl inte lika extrema typer som är med, man har ju liksom lagt ribban vid Sergio (säsong 1) och han den där Ola eller vad han hette med stenarna som hummade hela tiden (säsong 2) och i jämförelse med dom verkar ju alla i säsong 3 i princip vara helt normala, men jag har förstås bara sett två avsnitt (eller om det är tre), så än kan det väl hända drama. 

Igår var väl i princip en upprepning av lördagen, det är inte som att jag fyller min egentid med syndfulla backanaler direkt. Kan inte riktigt beskriva vad det är som är så lustfullt med den här ensamheten, för min man är verkligen inte klängig eller överdrivet på, och jag gör i ju princip ingenting som jag inte skulle kunna göra när han är hemma. Men det är något med tystnaden och att slippa förhålla sig till någon annan människa som är väldigt vilsamt.  

Tände en brasa, låg i soffan och läste och kollade på skidskytte. Sen kom min man hem och var uppåt efter sin helg i Köpenhamn. Så gött att han till slut har kommit på att han faktiskt kan åka iväg själv istället för att bara tjata på mig att vi ska åka tillsammans, när det inte är min grej och det dessutom då blir ett avsevärt större (och dyrare) projekt eftersom vi då måste lämna hundarna på pensionat. Nu är det win-win för hela slanten om ni frågar mig. Och honom, tror jag i alla fall. 

Då är det nya vecka och nya tag. Den här veckan drar den lilla produktionslinjen, den som fortfarande finns kvar, igång. Vilket innebär att jag får addera labbjobb till mina redan befintliga arbetsuppgifter. Det är inte exakt ett drömscenario för min del, men det är ju bara för den här säsongen. Har dessutom tvingat PC att gå med på att hen ska vara min backup så att inte allting står och faller med att jag är på plats. Den delen av labbjobbet är den jag kan sämst och jag har inte gjort några den typen av analyser sedan...2020 kanske? Blev helstressad när jag kollade i kalendern för jag trodde jag bara hade den här veckan på mig att dels friska upp mina egna kunskaper och dels utbilda PC för jag ska ju åka och jobba på fabriken i Danmark veckan innan påsk och på huvudkontoret veckan efter påsk. Men det var visst två veckor till påsk, skönt. GAAH, måste komma ihåg att boka tågbiljetter också. Påsk har hela tiden känts så extremt avlägset, men nu är det inte det längre så det är väl lika bra att ta itu med detta asap så det blir gjort. 

 

260313

Äntligen fredag, även om det nu råkar vara fredagen den 13, mohahaha. Även om jag inte direkt tror det skulle hända något speciellt på just det datumet, det kan väl lika gärna staplas elände på vartannat till exempel tisdagen den 22 eller vilken dag som helst. 

Sprang den lilla Pi-rundan efter jobbet igår, det blåste motvind så det var lite halvjobbigt, men det var ju bara att knoga på. Åkte hem, gick ut med hundarna, städade, tränade yinyoga, åt kvällsmat, läste en stund och sedan var det dags att åka till stallet för styrelsemöte. Allt gick som på räls, kan man väl säga. Ingen stress och allt flöt på som det skulle. Styrelsemötet gick också bra även om det var ovanligt många borta, så nästa möte blir det väl till att dra allting en vända till för de som inte var där. Fick i alla fall en väldigt bra känsla för nya styrelsen, hoppas den håller i sig. 

Idag är det liten kick-off på jobbet. Vi brukar ju ha det varje år för säsongspersonalen, men nu har vi ju bara två personer som jobbar i produktionen och det känns väl ändå LITE overkill? Men nähä, då skulle man plötsligt ta in en tredje, enligt PC för att de andra två "kommer att ha fullt upp". Det tillåter jag mig att betvivla, jag tror snarare att om inte alla tre så åtminstone den tredje kommer att gå och dra benen efter sig och inte ha något att göra stora delar av tiden, kom ihåg var ni hörde det först. 

Det är alltså två produktionspersonal kvar, varav den ena är ett sånt djävla stolpskott. Det spelar ingen roll hur många gånger man går igenom en rutin och förklarar hur man ska göra och varför det är viktigt att man ska göra exakt [så här]. Han nickar och håller med om allt, men sen gör han ändå lite som han själv vill. Gissar att han tänker att det bara är de som inte kan sitt jobb som behöver följa rutiner och instruktioner och att dom därför inte gäller honom. Det är så djävla tröttsamt, för det blir ju alltid merarbete för den som kommer efter när saker inte görs rätt från början men det skiter ju han i. Har alltid gjort, men ännu värre är det väl nu när han vet att han inte har jobbet kvar efter den här säsongen. Det är klart att jag fattar att det inte är kul att bli uppsagd när man har varit på samma ställe i snart 35 år, men vad jag inte fattar är varför man inte vill avsluta snyggt? Blir irriterad bara jag tänker på det, som tur är så hade jag lagt in ledighet i min kalender i god tid, ska ju gå tidigare för att gå på massage, så jag kan med gott samvete säga att jag bara kan vara med en del av dagen.  

Så dagens plan är: jobb till 10.30, därefter massage. Sen ska jag tvätta bilen! Har ju lovat mig själv (och bilen) att sköta den och se till att den är någorlunda snygg och prydlig, vilket är lite enklare nu när man inte ständigt åker omkring med bilen full av hundträningsgrejer. Det hjälper också till att min man väldigt sällan använder bilen, han har nämligen en förkärlek för att äta när han kör hem från jobbet och då blir hela bilen så småningom full av smulor och omslagspapper och servetter och tomma PET-flaskor och grejer. Han slänger i alla fall inte ut det genom fönstret, det får man ändå ge honom. Få saker provocerar mig så mycket som folk som tror att vägren och diken är deras personliga soptunnor där det är fritt fram att slänga allt man inte vill ha inne i bilen. GRRRAAAH! 

Sen ska jag hem, gå en promenad i förhoppningsvis härligt vårväder, och sedan är det SOFFA! BOK! Kanske någon serie på Netflix! Tidigt i säng! Och sen en helg med egentid. Mmmm. Men först: en avslagen kick off med avslagna människor. 

 

 

260312

Herregud, nu har snart halva mars också gått, sa min man igår och då hade jag lust att svara att 11 av 31 dagar bara är ungefär 35 %, detvillsäga rätt långt från hälften? Men dagarna trillar iväg och snart har han  ju rätt. Det är i alla fall vår i luften och det är ju det viktigaste. Borde börja planera för sådder och liknande snart. Förra året blev ju verkligen inget vidare, men nu är det nytt år och nya möjligheter. Ska också göra ett sista försök med dahlior. Första gången jag testade gick det bra, jag förkultiverade och planterade ut efter konstens alla regler och de blommade som bara den, jag grävde upp knölarna på hösten och lade dom i papperspåsar, men så lade jag dom ifrån mig i carporten vedporten medan jag bara skulle göra något annat lite snabbt och där blev de sedan liggande. Hela vintern, och så var det med den saken. Sen pratade jag med grannen och hon sa att hon bara stoppade ner knölarna i jorden utan att förkultivera och hennes blommade också av bara den, så då tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök och på ett nytt ställe. Första gången hade jag dom i upphöjda odlingslådor, men nu ville jag ha dom i mina pallkragar runt uteplatsen. Det var som ett bjuda in till någon form av mördarsniglarnas motsvarighet till Nobelbanketten, visade det sig, och eftersom 2025 var ett motgångarnas år i så mycket annat så jag orkade jag inte bedriva  något krig i min egen trädgård dessutom. Grävde inte ens upp knölarna, så det var ju pengarna i sjön ännu en gång. MEN NU DÅ? Har beställt en "mystery box" som ska anlända om några veckor och sen får vi väl se om 2026 blir det år då dahliorna kommer att blomma manshöga i casa de Johansson. 

Igår var en rätt lugn jobbdag. Åkte till Willys och Granngården och köpte människo- och hönsmat, sedan hem och ut i den härliga vårsolen. Gick 7 kilometer, tränade sedan ett corepass och yinyoga. Tillbringade sedan kvällen med att ligga i soffan och läsa och hade det utmärkt. Vid 19.30 masade jag mig upp och vek tvätt samt bäddade rent i sängarna för att slippa göra det som idag. Ikväll är det nämligen styrelsemöte i stallet och då måste allting gå som på räls innan för mötet börjar 17.30 vilket innebär att jag måste åka hemifrån senast 17.00 och innan dess ska jag ha hunnit gå ut med hundarna, städa och äta kvällsmat. Det är lite knöligt, men hellre börja tidigt så att man åtminstone rent teoretiskt kommer hem i någorlunda vettig tid än tvärtom. Minns hur provocerad jag blev när jag var med i en styrelse i en annan klubb och de mötena skulle börja kanske 18.30 och det är väl fine, men det var också alltid någon som var försenad och då skulle man antingen sitta och vänta in den eller de personerna, eller så hette det att mötet skulle börja ändå, men sen när den eller de personerna till slut dök upp så började mötet liksom om från början igen och så gick timmarna. Otroligt irriterande om ni frågar mig, mötesdisciplinens främsta förespråkade. Jag är fortfarande medlem men inte med i den närmaste kretsen i den klubben längre. Något har dock hänt (som inte har med mig att göra ska väl påpekas) för hela styrelsen avgick i princip vid senaste årsmötet. Det är väl något slags föreningslivsdrama som ligger bakom, är inte första och lär inte bli sista gången heller. Pratade med en  person på Ridsportförbundet härförleden angående händelserna som jag skrivit om i den låsta bloggen. Det är väl ingen tröst, men ni är långt ifrån ensamma, sa hen och beskrev hur det stormade i diverse klubbar runt om i distriktet. Fast jag tycker det ÄR en tröst för man funderar ju ändå lite självkritiskt om man själv är en del av problemet och om man kunde gjort något annorlunda (i det här specifika fallet: nej, det är och kunde man inte). 

Som jag längtar efter helgen! Två helger på raken har det varit aktiviteter både lördag och söndag, men nu är det tomt i kalendern. Och min man ska vara i Köpenhamn hela helgen. Och imorgon ska jag a. sluta tidigt, b. på massage. Mmmm. 

 

260311

Igår kändes det som första riktiga vårdagen! 15 grader varmt och skarpt soldis, så underbart. Kommer det ett bakslag nu, och det gör det säkert för det är ju trots allt bara i början av mars ännu, så lär man ju bli deprimerad. Har man en gång kunnat gå med uppknäppt jacka och kika på surrande bin runt vintergäck och snödroppar och krokusar så borde det vara förbjudet för Kung Bore att visa sig. En av de mest tillfredsställande filmscener som finns är i den tecknade versionen av Häxan och lejonet när Vita Häxan är ute och åker i sin släde och plötsligt börjar få det extremt kämpigt eftersom snön har börjat smälta och det visar sig att hennes förbannelse (alltid vinter, men aldrig jul) över landet Narnia är bruten. 

Gick en härlig runda efter jobbet, blev tvungen att ta av mig jackan och knyta den runt midjan, så varmt var det! Kom hem, tränade pilates och yinyoga. Testar just nu en ny grej med yinyogan och det är att undvika vissa av övningarna, till exempel Duvan och Nålsögat. Har ju haft problem med någon variant av falsk ischias sedan någon gång innan jul och fått höra av både kreti och pleti att då ska det fan i mig stretchas. Min kiropraktor har lagt till brasklappen "med måtta", detvillsäga inte dagligen så säg att jag har gjort någon variant av antingen Duvan eller Nålsögat ungefär varannan eller var tredje dag och då fått en ganska intensiv stretch av sätes- och höftmuskler och det har ju varit utmanande men inte ogenomförbart. Däremot har jag inte blivit märkbart bättre, så för ett tag sedan började jag fundera på om jag istället skulle göra tvärtom och ge fan i att stretcha? Men jag gillar ju att göra yinyoga!, och jag gillar ju också att kunna variera mellan de här färdiga yinyogaprogrammen på Vibes så att någon säger vad jag ska göra istället för att jag själv ska behöva ligga och kolla på någon himla timer. Så då bestämde jag mig istället för att byta ut några av de mer för mig utmanande övningarna mot andra som inte tar så himla mycket på just sätesmusklerna. Och! tycker nog, peppar peppar, no jinx osv, att det börjar kännas bättre? Även om det har funnits dagar när jag inte haft jätteont så har det ändå varit som en trötthet och känsla av mjölksyra i sätesmusklerna och röven är ju liksom involverad i varje steg man tar så det är ju en rätt trist känsla.  Försökte lansera teorin att "jag kanske är en sån som inte ska stretcha överhuvudtaget?" för min kiropraktor i måndags, men tyckte nog inte att han köpte den idén rakt av. Men, whatever makes your boat float. Jag hoppas verkligen jag är något på spåren här. 

Idag är det jobb, sedan åka till Granngården och köpa hönsmat, därefter hem och njuta av en "ledig" kväll som det känns när jag inte behöver ge mig iväg någonstans. Imorgon kväll är det styrelsemöte, men sen slutar jag tidigt på fredag och lördagen och söndagen är helt tomma. Och det ska dom förbli!, sa jag till S häromdagen när vi klagade över att det var så djävla mycket nu. Kanske inte jobbmässigt, men i övrigt. Mars brukar annars vara en helvetesmånad på jobbet, men i år kan jag, för första gången någonsin tror jag, unna mig lyxen att kunna jobba fokuserat med en sak i taget istället för att springa som en  skållad råtta och släcka bränder överallt. Kan definitivt vänja mig vid den känslan, hehe.  

Till stallet istället, v 11 2026

Igår sa ridlärare I att Köttbullen hade varit "extremt loj" på första lektionen. Vi får hålla lite koll på henne, sa hon också, det kan ju vara mycket så här års. Fällning, brunst, trött av att ha varit ute i solen, och så det där outtalade som man hoppas ska ha någon naturlig förklaring istället för att det ska vara någon  form av sjukdom.  Jag blev trött av att höra beskrivningen av övningen som var: hörnpassering, öppna längs halva långsidan, 10-metersvolt mitt på långsidan och så sluta längs med resten av långsidan, räta ut, hörnpassering, räta ut, ny hörnpassering och så var det samma sak på andra långsidan, det gick i ett och var svinjobbigt. Köttbullen var dock inte lojare än vanligt, tyckte jag. Men man måste ange tonen och ställa lite krav redan från början, hon får absolut inte gå och dra benen efter sig när man skrittar fram för då har man det emot sig resten av lektionen. Men det är ju inte så lätt för en nybörjare att få till, och då är Köttbullen inte snar att utnyttja situationen till sin fördel. 

Djävlar vad vi fick jobba! Vi var bara fyra stycken, sedan var det en häst som visade sig vara kanske inte halt men definitivt inte ren, så då var vi bara tre. Vi red runt runt och kämpade med öppnorna och slutorna och tiometersvolterna, varv efter varv efter varv. Och Köttbullen blev SÅ FIN. Hennes slutor är kanske inte mycket att skriva hem om, men effekten av att försöka putta in hennes bakdel innanför spåret visade sig i att hon började trampa under och samla sig på ett sätt som var på gränsen till magiskt. Jag kunde känna hur hon tog i med bakbenen genom hela kroppen och hur bogarna började lossna...och där var lektionen slut. Och det var kanske tur för annars hade kanske både hon och jag fallit döda ner. Så nöjd! 

260310

I fredags skulle jag ha haft ett avstämningsmöte med min chef, det har vi varannan vecka, men så flyttade han det hux flux till som igår och EFTER att min arbetstid slutat. Han brukar annars vara rätt så bra på att komma ihåg det, men även solen har sina fläckar och jag vill inte vara den som krånglar och ändrar tider när det inte händer oftare än någon gång då och då, speciellt inte när hans kalender är fullbokad och min just nu inte är det. Kompenserade genom att gå en lite längre runda på lunchen i det alldeles underbart ljuvliga vårvädret. Drog av mig skorna och njöt av känslan av att gå barfota på en remsa visset fjolårsgräs bredvid vägen. Gång- och cykelvägarna är fortfarande fulla av vasst grus så där måste man ha skor, i alla fall nu när fotsulorna fortfarande är lite tunna och vinterklena. Krockade med ett yrvaket bi som uppenbarligen tyckte att min panna kunde fungera som landningsbana, det är väl ändå ett vårtecken som heter duga. 

Var hos kiropraktorn, han knäckte loss låsningar i min bröstrygg så att det efteråt nästan kändes som att jag skulle kunna få huvudrollen i en eventuell nyinspelning av Exorcisten eftersom det nästan kändes som att jag kunde vrida huvudet 360 grader. Lätt överdrift kanske, men det gjorde i alla fall skillnad. 

Sprang efter jobbet, jag kallar den för Pi-rundan eftersom den är 3,14 kilometer. Det gick bra, utifrån mina förutsättningar alltså. Jag är ju i princip nöjd bara kroppen håller och att det inte känns som att jag är på väg att dö jämmerdöden under tiden. Nu kändes det som att jag hade kunnat springa lite längre, men jag besinnade mig och höll mig till Planen. Som är att köra den här distansen åtminstone ett par veckor till för att kroppen ska hinna vänja sig, och sedan öka lugnt och fint istället för att omedelbart hamna i något slags citius, altius, fortius-mode, som mitt undermedvetna alltid tycks göra. 

Åkte hem, svängde inom bibblan för att lämna en bok, gick ut med hundarna. Tränade ett grymt skivstångspass fast med hantlar, var helt död i armarna efteråt så det tog nog där det skulle. Lite yinyoga på det och sen var det soffan en stund innan det var dags att åka till stallet. Det var teori, och vi var flera som kände oss lite slitna. Jag hade kunnat tänka mig en helt kravlös genomgång av hästens tecken och färger, sa jag på skoj, men det blev istället någon slags introduktion till frihetsdressyr där vi alla fick varsin häst som vi skulle få att följa med och stanna bara med hjälp av kroppsspråk. Jag fick Irländskan, hon är rätt brötig att hantera och i början fattade hon inte alls utan bara stövlade på, men det gick bättre och bättre och till sist stannade hon bara jag sträckte upp mig och sköt fram bröstkorgen lite. Detta hade jag helst velat göra med Köttbullen, men hon hade blivit klippt och pysslad med tidigare på dagen så K tyckte det var bättre att göra något med de hästar som bara hade fått gå i hagen. Kul var det hur som helst. Hade mina nya barfota-stallskor på mig och de var lite tröga att få på men SUPERSKÖNA att gå i. 

Idag ska det bli 15 grader varmt! Det märks inte på morgnarna för då är det fortfarande minusgrader, men det gör väl också att det blir såna där soliga fina dagar. Bara att tacka och ta emot.