Another warning, pt 3

Another warning, pt 3

260525

I fredags susade jag iväg till en handelsträdgård efter jobbet. Vi har en regnvattentunna som det är hål i botten på, vilket gör den tämligen värdelös som regnvattentunna. Men jag tänkte att man kan använda den att plantera i, och för ett tag sedan fick jag en vision av att man skulle kunna skära upp den i sidan och trä den runt ett eländigt plommonträd som växer vid vår uteplats och som vi har försökt ta död på i åratal.  Det är ett sånt där gammalt träd som ger kanske 5 plommon varje höst så det är ju inte som att man står och faller med den avkastningen direkt. Problemet med plommonträd är ju att de skjuter rotskott som om det inte fanns någon morgondag, vi fick ta bort stenplattorna på uteplatsen eftersom det sköt upp rotskott i varenda skarv som fick plattorna att luta åt alla möjliga riktningar och oss att vricka fötterna. Men det är ju inte bara att såga ner ett sånt träd för då går det i försvar och skickar upp en hel legion av skott som likt en romersk armé tänker lägga hela världen under sina fötter. För kanske fem år sedan ringbarkade jag trädet för att det skulle dö en mer stillsam död och rotskotten att gå samma öde till mötes, men trädet är envist och fortsätter att åtminstone delvis leva, som ett plommonträdens Frankenstein. Nu råkar det också växa en väldigt fin kaprifol som slingrar sig upp mot stammen så trädet i sig fyller en viss funktion, men nu kände jag att det kunde pigga upp att också trä en del av den trasiga regnvattentunnan runt stammen, så att det ser ut som att trädet växer i en stor kruka, och i denna kruka ville jag ha kryddväxter. Utöver det vill jag ha klematis som slingrar sig utmed stolparna på vår pergola som min man har byggt, eller pergola-to-be för att vara mer korrekt, för den har inga takbjälkar men det kommer kanske vilket år som helst. Satte därför sprätt på en hel del pengar i nämnda handelsträdgård, men det kände jag att jag kunde göra eftersom majlönen var på ingång. I maj får man nämligen utbetalt semester och arbetstidsförkortning som man inte tagit ut och inte får spara, i pengar och när jag kikade på lönebeskedet så konstaterade jag nettolönen var högre än bruttolönen, så jag tyckte jag kunde unna mig lite slös. 

För några år sedan tvingades jag avtala bort min övertidsersättning, något jag motsatte mig i det längsta eftersom jag historiskt sett jobbat över otroligt mycket. Inte för att det är ett självändamål, men det gjorde ju åtminstone inte ont i plånboken. Först erbjöd de fem extra semesterdagar. Det hånskrattade jag bara åt. Visade hur mycket min genomsnittliga övertid var, hur mycket det gav i pengar och hur mycket det skilde mellan den summan och värdet av fem extra semesterdagar. Dessutom, och vad viktigare är: den som ständigt snuddar vid övre gränsen för hur mycket övertid som överhuvudtaget är tillåten är inte direkt hjälpt av extra semesterdagar som man ändå inte hinner ta ut.  Sa att om vi överhuvudtaget ska komma någonstans i den här diskussionen så måste förutsättningarna ändras. Det gjorde dom, min tjänst blev mer renodlat strategisk istället för att vara BÅDE operativ och strategisk och utöver det innehålla en hel del lite-av-varje-som-ingen-vet-var-det-hör-hemma-så-det-får-du-ta-hand-om. Utöver förändrad tjänst erbjöds jag 5000 extra i månaden plus fem extra semesteradagar, och då kände jag lite att now we're talking. Så så fick det bli. Är generellt nöjd med upplägget, visst har jag fortfarande mycket att göra i perioder och då är det ju surt att känna det som att man jobbar gratis, men jag har också perioder där det är ganska lugnt. Och framför allt kan jag själv planera och styra tiden, det är inte den här piskan att detta-måste-vara-klart-innan-du-går-hem-varje-dag som det var när jag jobbade operativt. Minns inte riktigt när detta avtal gjordes, men kanske...2018 eller däromkring? Har dock fortfarande aldrig hänt att jag tagit ut alla semesterdagar eller all arbetstidsförkortning, så varje majlön blir lite som julafton på kontot. 

I alla fall. I lördags kollade jag på termometern innan jag gav mig ut på min långpromenad, tänkte att solen måste ha stått på här för den visade nästan 20 grader vid åttatiden på morgonen. Men nej, det var verkligen så varmt. Hade bara shorts och t-shirt och var ändå genomsvettig 2½ timme senare. Var sedan ute i trädgården och planterade och fixade tills det var dags att bege sig till stallet för att bygga bana inför söndagens Pay & Jump. Igår gick jag upp tidigt, gick 10 kilometer, åt frukost, åkte till stallet och var speaker på ovan nämnda Pay & Jump. Det var inte många starter så det gick raskt undan. Satt sedan kvar och snackade med S och A i någon timme, sedan åkte jag hem. Det var inte riktigt lika varmt som på lördagen, framför allt blåste det en del. Satt på uteplatsen och läste och hade det gött ändå så jag klagar inte. 

Idag är det REHAB efter jobbet. Blir ingen ridning ikväll för jag ska vara med på något himla ordförandenätverk som tack och lov är på Teams så man slipper i alla fall ge sig iväg någonstans, men jag är ändå inte jättepepp. Dels för att jag missar ett ridtillfälle och dels för att jag är ytterst osäker på om jag har något att tillföra på distriktsnivå och vice versa. Tycker distriktet handlar mest om tävling och väldigt lite om ridskolor och vanliga hobbyryttare, men det kanske är jag som har fördomar så det återstår att se.  

Har velat hit och dit hela helgen, inte aktivt kanske men det har liksom puttrat på i bakhuvudet, om jag ska gå på AW på onsdag. Tycker ju generellt att många av mina kollegor är rätt trista och att det räcker att behöva ha med dom att göra åtta timmar om dagen utan att man ska avsätta fritid till det. MEN sen  finns det dom som är jättetrevliga, de flesta av dom har slutat p g a den förestående nedläggningen, men några ska tydligen dyka upp på onsdag. Det vill man kanske inte missa? MEN sen är det det här när man är några stycken och det ska bokas bord och så blir det något slags långbord och då hamnar man ju där man hamnar, och om ration trevliga/tråkiga är 25/75 så är ju sannolikheten för att man hamnar bredvid eller mitt emot någon (i mina ögon, jag utgår från att känslorna är ömesidiga) riktig tråkmåns rätt hög. Förra gången jag var med på en AW så hamnade jag mitt emot TG som "underhöll" med skrönor om sin motorcykel. Jag har väldigt svårt att se tjusningen i att åka motorcykel, men jag vet nu att det finns få saker som är tråkigare än att lyssna på någon annans redogörelser om hur de färdats från A till B och som aldrig heller slutar mala. Har väl inte tillräckligt mycket Saga Norén i mig för att bara "det här intresserar mig inte" och byta plats, och man kan ju inte direkt heller hugga någon i armen och bara "DU SITTER MED MIG". Eller kan och kan, men det finns ju ett liv efter en AW också. AJA, jag får väl se hur jag gör. 

260522

Igår var det dags för rehab! Var lite tidig och fysioterapeut A hade varnat för att han kunde bli några minuter sen men sa att det bara var att gå in i träningslokalen. Mötte ett äldre par som jag lite vagt kände igen men jag är ju så hopplöst ansiktsblind. Mannen kom fram och frågade lite skämtsamt om jag inte hade hundarna med mig, frun hakade på om hon tyckt att det sett ut som jag och bredde på om det hopplösa i att träffa folk på "fel" plats och sammanhang, vilket jag i sanning kan relatera till, jag har ju t o m problem med att känna igen folk på RÄTT plats och sammanhang. Tänkte att det måste ju ha varit några som gått hundkurs för mig, men kunde inte placera dom. 

Började cykla på en träningscykel i väntan på A, som kom efter ett par minuter och sa att det var ju bra att jag börjat, jag kunde fortsätta i en tio minuter ungefär.  Gjorde så och sneglade lite runt omkring på deppgymmet, där går ju bara folk som är skadade på olika sätt, där finns ju folk som har enorma utmaningar bara med att lyfta en arm eller ett ben så man ska väl inte klaga, tänkte jag. 

Trodde jag skulle få lite styrkeövningar men nehe, först ska den trilskande fascian få sig en omgång. Fick börja med att stå mot en vägg och trycka en hård liten gummiboll mellan röv och vägg så att säga, och varje gång jag hittade en öm punkt så skulle jag hålla fast där och lyfta benet sakta och kontrollerat 10 gånger och så jobba mig igenom säte och höfter systematiskt. Detta tog EVIGHETER eftersom det fanns ömma punkter exakt överallt, men till slut var jag klar. Om du tyckte det var jobbigt så kommer nästa övning att vara värre, sa A obekymrat och plockade fram en stor foamroller som jag förväntades ligga på på sidan och pressa sig fram och tillbaka och böja och sträcka benet så att utsida lår fick sig en omgång. När man kommer ner en bit så kan man inte ligga på samma sätt längre för det gör helt enkelt FÖR ont, meddelade han som om det var det mest naturliga i världen och demonstrerade hur jag skulle stötta upp höften med någonting som påminde om såna där plattor man hade i simskolan för att avlasta. Jag kan konstatera att han hade helt rätt i det gjorde FÖR ont, men det var ju bara att bita ihop och kämpa på. 

Sen kom tredje övningen och den var om möjligt ÄNNU värre. För det var att göra en variant av yogapositionen Duvan (ni får bildgoogla, orkar inte förklara) för att stretcha sätet. Duvan förutsätter dock att man har en rörlighet i sina knän som jag inte har. Jag försökte, för det måste man ju göra, men fick det inte att funka. A kom med lite olika förslag på varianter, men jag kunde inte känna att det tog i sätet eftersom det gjorde så ont i knät. Blev nästan lipfärdig av frustration, men man får ju bita ihop. Till slut kom A på att jag kunde sitta på en stol med ena benet över andra knät och så böja mig framåt. Det klarade jag av, NÄTT OCH JÄMNT, och det är också den här typen av rörelser som jag försöker undvika för det känns som att benen håller på att slitas loss från lederna, det gör så DJÄVLA ont. Men enligt A sitter lederna inte där  jag pekade att det känns, och det här var något jag måste göra så jag hade inget för att beklaga mig där inte.

Åkte hem rätt mör och deppig. Gick ut med hundarna i skogen, sen när jag var nästan hemma så trillade poletten ner kring det äldre paret som inte alls har gått någon hundkurs för mig utan bor så att man passerar deras hus på ett av ställena där man går upp i skogen och då brukar vi byta några ord om de är ute i trädgården. Så var den gåtan löst! Ringde K för att fråga om kvällens möte. Då visade det sig att K hade trott att S skulle kalla berörda mötesdeltagare och S hade trott att K skulle kalla och därmed hade ingen blivit kallad. Jamen det var ju skönt för mig, som egentligen inte hade något att tillföra på detta möte utan mest skulle vara med för att representera styrelsen. 

Kom hem, städade, bäddade rent i sängarna. Min man kom hem, vi började prata om att grannarna, de som flyttade in efter att de onda grannarna Tengil och Katla äntligen tog ner skylten, nyligen dött, frun för ett par månader sedan och mannen nu i helgen. Hur många har egentligen dött på den här gatan? undrade min man i dramatisk ton. Vi började rabbla, vi har egna namn på (nästan) alla grannar, både döda och levande: Dom i Kastanjehuset (2 st), Tengil, Katla, Bullarna (2 st), Kexfarbrorn, Bensinmorfars (2 st), Gammelfarmor. Det blir 10 personer på de drygt 15 år vi bott här, eventuellt 11 för vi kom inte ihåg om Kexfarbrorn också hade haft en fru som i så fall dog först. Det känns ändå rätt mycket med tanke på att det inte ens finns 20 hus på gatan. Rena rama Midsomer! Dock ska tilläggas, innan kommissarie Barnaby tillkallas, att alla som dött har varit 80+. Men ändå!

Efter detta morbida samtal åt vi kvällsmat och jag beklagade mig över tortyrrehaben. Gick och lade mig tidigt eftersom jag tyckte att jag var trött. Kunde jag somna? NEJ! Seriöst, jag kunde knappt hålla ögonen öppna men så fort jag lagt ifrån mig boken och lagt mig tillrätta, i den sköna sängen med de nytvättade lakanen, så var den känslan borta. RÖVEN! Jaja, nu är det snart helg. 

Fick mail från Instabox igår där de beklagade det inträffade, det finns tydliga rutiner för hur man ska göra när paket är för stort och i det ingår inte att bruka våld, så nu skulle de ta det med berörda parter och vad bra att jag hade bifogat ett foto. Kände mig lite halvtaskig, tänk om någon får en djävla utskällning nu. Fast sen tänkte jag på alla slöa människor vars enda ambition är att följa minsta motståndets lag så att det i första hand ska bli behagligt för dom och då kände jag nog att de förtjänade en skrapa. 

Idag är det min tur att fixa den gemensamma fredagsfrukosten och det brukar jag normalt göra dagen innan, men igår var en sån där dag där mötena klickade in varandra och det inte fanns någon tid att uträtta några ärenden, och efter jobbet skulle jag ju på rehaben så då var det inte heller tid och sen fick jag prioritera att köra hem till hundarna istället för inom en butik. Ska sticka iväg till Maxi och hänga på låset när de öppnar klockan 07.00. På söndag ska vi ha Pay & Jump så helgen kommer väl att gå till det. Förberedelser på lördag och så själva hoppandet på söndag. Och sen är det måndag igen, shalalalala. 

Jag for ner till bror

Har, kanske som sista person i Sverige, läst Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, detta är handlingen:

I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen.

Jag såg tv-serien när den kom, var det i höstas/vintras? Tyckte den var bra. Jag tyckte mycket om boken också, visade det sig. Den är ju speciell på sitt sätt med språket, men det tycker jag funkar väldigt bra i det här fallet. Den får fyra högafflar av fem möjliga, schas iväg till bibblan (om någon mot förmodan skulle vara efter mig i den långa kön av människor-som-läst-Jag-for-ner-till-Bror-för-längesedan). 

260521

Igår skrev jag ett vänligt men bestämt mail till Clas Ohlson och Instabox och bifogade en bild på det med våld  i Instaboxen intryckta paketetet som det krävdes fem personer att få ut. Skrev att jag föreställde mig att det fanns en maxgräns för storlek där någon på Clas Ohlson borde ha reagerat, och även om det nu fallerade där så borde väl ändå finnas rutiner för Instaboxpersonal när ett paket inte får plats med mindre än att man knör in det med full kraft så att det sedan inte går att rubba. Fick ett svar och en ursäkt från Clas Ohlson, de hade brustit i sina rutiner och skulle ta det vidare med "lagret". Från Instabox, inte ett ljud. Min man och jag spekulerade i huruvida Instaboxchaufförer är såna som sökt jobb på Post Nord men inte fått det, ungefär som man i alla fall förr sa om väktare att det var såna som inte kom in på polishögskolan, som om nu det var ett självändamål för alla och envar. Nu är jag kanske onödigt dömande, en gång är ingen gång osv. Väntar nu en försändelse från Bokus, den ska väl inte gå att misslyckas med i alla fall? 

Efter jobbet åkte jag till Willys och handlade, zzzZZZzzz. En gång för många år sen när jag och min exman hade ett sånt där klassiskt småbarnsföräldragräl om vem som gör vad och framför allt mest och jag beklagade mig över att det alltid var jag som handlade så dristade han sig att säga Men du gillar ju att handla. Då var skilsmässan nära, kan jag ju säga. Åkte sedan hem och packade pepp-påsar som ska delas ut på hopptävling på söndag. Det är inte så många anmälda, men man får ju lik förbannat tröska sig igenom arrangemanget. 

Sen kom min man hem och vi bestämde att vi skulle kolla på Gladiator II. Eller i alla fall halva för i vanlig ordning orkade vi inte se en hel film utan man får låtsas att det är en miniserie. Älskade den första filmen med Russel Crowe i huvudrollen, än så länge tycker jag att nyinspelningen är helt okej. Är ju väldigt svag för romarriket på film, det är så maffigt. Tyvärr, för min omgivning får man kanske säga, öppnar det alltid upp för diskussioner kring praktiska detaljer om när romarnas fälttåg. Till exempel: hur var trossen organiserad? Måste ju ha varit ENORMA mängder mat som skulle fraktas och tillagas till alla de här romerska soldaterna som inte verkade göra annat än att marschera mellan slagfälten. Och hur löste de det med latriner? Är väl inget om någon enstaka romersk soldat gör sina behov i någon buske, men de där legionerna bestod ju av tusentals mannar som väl var och en åtminstone någon gång under dagen  hade behov av att tömma tarm och task som det (tydligen) hette i det militära på den gamla goda tiden när allt var som det skulle. 

Är tydligen inne i en sömnsvacka. Igår var jag ju trött p g a att jag sovit som en råtta på natten. Igår kväll gick jag och lade mig tidigt, VAR trött, kunde ändå inte somna. Så djävla irriterande. Så när klockan ringde i morse kände jag mig som en sengångare. 

Idag ska jag på REHAB och, utgår jag från, få övningar för mina trista Farmor Anka-höfter som jag ska utföra, utgår jag också från, framför min fysioterapeut så att han kan leda in mig på rätt väg. Jag ogillar starkt att göra saker-jag-inte-är-hundra-på-hur-de-ska-göras framför någon som är helt hundra på hur det ska göras, men det är väl bara att gilla läget. Sen hem och städa, därefter tillbaka till stan för möte i stallet. Gäsp. 

Ett gott nytt år

Har läst Ett gott nytt år av Malin Stehn, detta är handlingen:

17-åriga Jennifer försvinner från en fest. I en annan del av staden skålar hennes mamma Lollo in det nya året med sina gamla vänner, Nina och Malena. De har inte så mycket gemensamt längre, men familjernas nyårsfirande är fortfarande tradition. När föräldrarna vaknar efter en kväll med för många glas och lite för mycket ärlighet är mardrömmen ett faktum. Försvinnandet sätter vännernas värld i gungning och mörka hemligheter tvingas upp till ytan. Hur väl känner de varandra? Och vad hände egentligen på nyårsnatten?

Jag tyckte den här boken var rätt bra, det var en helt rimlig berättelse utspelad ur familjernas perspektiv, alltså ingen polisdeckare i ordets rätta bemärkelse. Bra språk och rätt bra driv, lättkonsumerad liksom. Kanske lite väl mycket utfyllnadsdetaljer, man behöver kanske inte redogöra för exakt varje klädesplagg  och måltid som som passerar revy, men helt okej. Den får tre nyårsraketer av fem möjliga.  

260520

Igår gjorde jag och vår VD den slutgiltiga anmälan om nedläggning av verksamhet. Det var såklart lite deppigt, men ändå mest formalia, den där blixten från klar himmel som slog ner i augusti förra året har ju såklart landat och nu är detta ens vardag. Om tre månader stänger den sista produktionslinjen och sen blir det vad det blir. Slutliga beskedet om vart den ska flyttas är ännu inte taget om jag förstått saken rätt. Men här blir det i alla fall inte. 

Det har snackats lite löst om att vi som är kvar ska hyra in oss på något kontorshotell sen, för det är ju inte direkt smart att värma upp en jättebyggnad som denna för att tre personer ska sitta och häcka på varsitt kontor. Men inget beslut är taget där heller vad jag vet. Funderade på vad som ska hända sen, för båda de andra är äldre än jag och kommer väl därför gå i pension innan jag gör det. Ska jag då sitta helt själv på något kontor som ska representera Sverige? Ingen vet, den som lever får se, osv. 

Åkte hem efter jobbet, svängde inom Coop för att hämta ett paket via Instabox. Smidigt va, man slipper stå i kö och så vidare. Paketet, som innehöll trädgårdsdynor från Clas Ohlsson, var något större än det största Instabox-facket som också var placerat i översta raden för säkerhets skull, men skam den som ger sig tänkte väl någon Instabox-chaufför och mulade in hela paketet med våld. Den personen stod inte längst fram i ledet när förståndsgåvorna delades ut, kan man väl säga. Jag kunde inte rubba paketet överhuvudtaget, för jag nådde bara till nederkanten av Instabox-facket och paketet satt som korken i en flaska. Fick be en av de anställda om hjälp, som inte lyckades bättre än jag utan en kamrat fick tillkallas. Kamraten kom med en pall och ett livsfarligt balanserande tog vid. Ytterligare två av Coops anställda plus en förbipasserande kund fick engageras i detta företag innan Instaboxen kunde förlösas under dramatiska former. Allt detta tog såklart avsevärt längre tid än vad det skulle gjort att hämta ut det från postombudet. Vet inte vem man ska skylla på, någon på Clas Ohlsson borde väl ha mätt och jämfört med största möjliga storleken som går att skicka med Instabox, eller Instabox själva som helt uppenbart ger fan i att paketen är för stora, bara de kan tryckas in såpass att luckan går att stänga.

Som om det inte var nog med det så var hela infarten från stora vägen in på vår lilla gata uppgrävd och det var ytterst besvärligt att trixa sig förbi. När jag sedan skulle ut på stora vägen igen några timmar senare tog det ungefär hundra år för det kom en strid ström bilar som aldrig verkade ta slut. Har ju vänstersväng när jag ska ut på stora vägen mot stan, fick stå säkert fem minuter där man i vanliga fall knappt ens behöver stanna eller på sin höjd låta två-tre bilar passera, om det inte är Kiviks Marknad eller något annat jippo på Österlen förstås. Måste ha varit en traktor eller nåt sånt som legat och puttrat på i godan ro och skapat en jättekö. Såg knappt något heller på grund av att det hade satts upp avspärrningar och grejer på grund av den här, som det visade sig vara, vattenläckan. Inget som påverkar oss mer än att vattnet ska stängas av några timmar idag på förmiddagen, men det kvittar ju när man ändå inte är hemma.  

Åkte till stallet för möte och teori. Teorin var att I skulle rida en av ridskolehästarna och samtidigt förklara vad hon gjorde och varför. Det är alltid kul att se ridlärarna rida ridskolehästar, fast det är alltid de stora hästarna som jag nästan aldrig rider. Hade gärna velat se någon sitta på Köttbullen, jag ser ju aldrig henne när hon går ordentligt, bara när hon såsar runt med nybörjare på ryggen och ser ut som hon håller på att somna. 

Sen gick vi ut med hästar i hagar, var hemma vid 21. Min man hade redan gått och lagt sig och jag kände rätt snart den här härliga känslan att nu, NU kommer jag snart att somna, sen ryckte han till i sömnen och BING så var jag klarvaken och sedan var det såklart lögn att somna. Helvete också. Nu fick jag inte den goda nattenss sömn som jag tyckte mig behöva, utan känner mig allmänt sleten och har lite ont i huvudet med. Aja, det är bara att kriga sig genom dagen. Idag ska jag i alla fall ingenstans efter jobbet, bara hem. Kanske packa upp och provsitta mina trädgårdsdynor från Clas Ohlsson, fast då måste jag också packa upp och montera ihop min DYNBOX som jag köpte på Jula för ett tag sen. Vi får väl se vad eftermiddagen kan tänkas ha i sitt lilla sköte.