260204

 Men FAN vad jag är trött. Igår tänkte jag att nu ska jag banne mig åka raka vägen hem efter ridningen och gå raka vägen i säng efter duschen, så jag får min skönhetssömn. Jaha, men nähä, så blev det alltså inte. För det första hade de tidigare grupperna dragit över tiden, så vi kom inte igång förrän närmare 19.30. Vilket innebar att vi inte slutade förrän 20.30. Efter stallfixet så satt jag och S kvar en stund i omklädningsrummet och snackade taktik inför kommande styrelse- och årsmöte innan vi kom oss för att masa oss ut till bilarna. Så den där skönhetssömnen blev rätt rejält naggad i kanten. 

Men idag ska jag ingenstans! Har ett jättelångt och gissningsvis jättetråkigt möte idag på förmiddagen i ett sammanhang där jag inte känner att jag bidrar med någonting och p g a att jag inte varit med från början i detta projekt inte heller riktigt fattar vad de andra pratar om (därav tråkigheten), men där det när som helst skulle kunna förväntas av mig att jag steppar upp och börjar bidra. Det är liksom inte heller ett sånt sammanhang där man kan säga Ursäkta, men jag fattar faktiskt ingenting utan jag hoppas att saker har ramlat på plats om eller när det blir aktuellt att jag ska göra något. Men det är så tråkigt att bara sitta och lyssna. Förra mötet var som en sån där evighetslång OÄ-lektion på mellanstadiet när det pratades om inlandsisar och rullstensåsar och man knappt kunde hålla ögonen öppna och bara längtade efter rast. I min låg- och mellanstadieskola fanns det ingenting som hette att "det ringde ut", det fanns heller ingen klocka i klassrummet utan det kändes som att lektionen slutade när läraren bestämde det och att läraren måste älska inlandsisar och rullstensåsar, för helvete vad länge det skulle malas på om det. När det ringde in (genom att läraren öppnade ett fönster och pendlade med en sån där gammal skolklocka med skaft) så kändes det däremot som att det bara gått några minuter. Funderar på om det fortfarande är tvingande att gå ut på rast? Det var det i alla fall när jag gick på låg- och mellanstadiet, minns hur GÖTT det var när man började högstadiet och fick göra som man ville. Rätt ofta smet vi in och spelade rundpingis i gympasalen på rasten och då fick man, om man blev påkommen och det blev man väl rätt ofta, bannor som inte var av denna världen. Frisk luft var tydligen viktigare än fysisk aktivitet, enligt de lärare som varenda rast satt intryckta i sitt pyttelilla lärarrum och bolmade på cigaretter som om det inte fanns någon morgondag. Det var tider det! 

Efter att jag gnetat mig genom denna dag så ska jag åka till Willys och handla, därefter hem och inte göra något speciellt förutom det jag alltid gör: promenad, någon slags träning. Sen soffa och bok. Kanske se någon film med min man, nu när vi kan återgå till normalt tv-tittande efter veckor med handbolls-EM.  

Till stallet istället, v 6 2026, pt 2

Hade Köttbullen igår och det stod skänkelvikningar på schemat. Köttbullen råkar tycka att skänkelvikningar, ja alla former av sidvärtsrörelser, är en ytterst onödig uppfinning så jag var beredd på att få jobba riktigt hårt. Det fick jag också. Men det gav resultat! Mot slutet så var traven så luftig och fin att man knappt kunde tro att det var samma ponny, hon som har så markbundna gångarter och gärna går på bogarna. Tyvärr var det ju dags att sluta då, såklart. Så är det jämt. Men härlig känsla! 

260203

Igår plockade jag ner adventsljusstakarna på jobbet, det kändes som att det var dags för det nu. När jag plockade fram dom i november så var alla rum bebodda och nu gick jag och plockade undan i tomma kontor. Hemma har jag fortfarande adventsstjärnorna uppe, tycker det behövs varje uns av ljus så här års. Fast nu börjar det ju faktiskt bli lite ljusare så att det märks, inte som att man lever i ett djävla grävlingsgryt 24/7. Våra adventsstjärnor är heller inte så värst adventiga utan skulle nog egentligen kunna komma undan som vilken fönsterbelysning som helst om man inte är så petig med detaljerna. Vilket vi inte är, men det är ju också onödigt att ha framme när de inte används. Det där brukar ge sig av sig självt. 

Surfade in på Allentes hemsida för att säga upp abonnemanget eftersom handbolls-EM nu är slut, över, finito. Det var inte alls så enkelt som tjejen som ringde upp mig för att fråga hur det gick påstått, men till slut hittade jag någon slags chattfunktion i alla fall. Chattboten frågade efter anledning och jag svarade att jag inte var nöjd p g a att appen kraschade lite oftare än vad man skulle kunna önska plus att jag fått åtskilliga felmeddelanden om att maximalt antal användare var uppnått trots att det bara var jag som använde appen. Hade kunnat skriva en roman om detta men man hade bara 140 tecken på sig. Då ville chattboten skicka mig till teknisk support och jag fick skriva JAG VILL AVSLUTA vad som kändes som ungefär 10 000 gånger innan den äntligen fattade. Lite som igår när jag inte orkade googla utan frågade Chat-GPT vad den visste om russhingsten Condor och den gladeligen började rabbla upp information om varmblodshingsten Condor född 2007, SWB-valacken Condor, också född 2007 och nån KWPN/SF-hingst från 80-talet med samma namn. Menade jag kanske istället El Condor Pasa, en världsberömd galopphäst? Ge mig mer info!, krävde Chat-GPT och jag svarade "gotlandsruss" fastän jag tyckte jag redan hade varit tydlig med det, men DÅ kunde den servera information om Condor 282, B-premierad russhingst född 1972. Så "russhingst" är tydligen inte tillräckligt mycket inledande fakta för att Chat-GPT ens ska selektera bland informationen. Jaja. Nu är jag i alla fall fri från Allente-abonnemanget och får hoppas att någon annan än ViaPlay ska ha sändningsrättigheterna till nästa handbollsmästerskap. 

Efter jobbet åkte jag hem, strävade ut med hundarna, kom hem och tränade ett pass för axlar och armar på Vibes. Var inte jättejobbigt, men det känns idag så det tog nog där det skulle. Gjorde fotrehab och ett pass yinyoga och sen var det soffan tills det var dags att åka till stallet. 

Sov som en PISSRÅTTA i natt (hur en sån nu sover). Kunde först inte somna och när jag väcktes av klockan kändes det som att jag varit vaken hela natten, vilket i sig är motsägelsefullt eftersom man inte kan väckas om man inte sover. Men det var en usel nattsömn. Hade till och från som kramp i ena vaden, helt ologiskt och oklart varför. Och hjärnan snurrade på med allt möjligt. Suck. Kände mig mer död än levande när jag kravlade mig ur sängen, men det är väl bara att kriga sig igenom den här dagen också. 

Till stallet istället, v 6 2026, pt 1

Igår tog det sannerligen emot när jag skulle till stallet. Fem grader kallt, snålblåst så det kändes som femtio och så är det det där med att masa sig upp ur soffan när man legat där och gonat till sig i värmen. Av med paltorna (bara det är ju en plåga när det är kallt), på med ridkläderna, sätta sig i en iskall bil och vrooma iväg. Fast det blir ju alltid bra när man väl kommer fram. Fick Älskling och med henne är det alltid ett schå med utrustningen för hon har ingen egen sadel utan använder antingen Spanjorskans eller Tösens, så då får man flänga runt och se vilken som råkar vara ledig. Förra veckan hade jag Spanjorskans, det är den sadel som ligger bäst på Älskling, men nu gick hon barnlektion så då fick jag ta Tösens sadel istället. Då visade det sig att Älskling nog gått ner lite i vikt (vilket behövdes) för sadelgjorden var för lång. Och Älskling är av typen bred/rund över ryggen och nästan ingen manke, så man måste spänna ordentligt och flera gånger för annars glider den. Så K fick springa och låna Irländskans sadelgjord istället. Sen var det samma schå lektionen efter, för då var det en som skulle ha Tösen och då får vi stå inne i ridhuset och sadla av och sadla på och springa och byta tillbaks sadelgjorden igen och så vidare. Oh the joy of being en fattig förening. 

Lektionen var på temat bogen in och öppna. Det gick ganska bra, tycker jag. Älskling är inte direkt skolad och nu är hon inte heller riktigt igång eftersom hon har varit halt, så hon stod emot en del framför allt i vänster varv. Hon är känslig och också ibland lite stoig, stannar och kickar efter skänkeln när det inte passar henne och sådär. Men vi kämpar på, och när lektionen var slut kunde jag trava av henne på helt lång tygel och bara använda vikthjälperna för att styra och där pinnade hon på så fin i formen att det var en ren fröjd. Mmm. Älskling. Idag blir det nog Köttbullen. 

En bra man

Har läst En bra man av Tina Trender. Detta är handlingen:

Thomas tyngs av skilsmässan, jobbförlusten och den skakiga relationen till dottern. Med neddragna rullgardiner i den alltför dyra lägenheten krymper hans värld, och hur han än vill göra rätt blir allting ändå fel. Alltmer uppgiven söker han tröst i nätporr och hamnar i ett destruktivt missbruk. Ett ödesdigert misstag sätter allt på spel, något som hotar hans redan bräckliga tillvaro. Då får han ett anonymt meddelande. Någon känner till vartenda felsteg han tagit. Någon som inte vill honom väl ...

Den här boken nominerades till Crimetime Award som "årets deckardebut" 2024, vilket jag tycker är direkt felaktigt för det här var långt ifrån vad jag kallar deckare, möjligen "spänningsroman", men inte riktigt det heller? Har svårt att sätta etikett på den här boken, vilket inte på något vis betyder att jag tyckte den var dålig, för det tyckte jag inte. Den var rätt välskriven och även om jag tyckte att Thomas gjorde en hel del minst sagt korkade val så är det lätt att förstå att det egentligen inte är särskilt mycket som behövs för att allting ska kantra och rasa. Kändes dock lite väl tjatigt och upprepande ibland, och slutet var lite avhugget, men eftersom detta är en planerad serie så får man kanske veta mer i kommande böcker? Den här boken får tre och ett halvt glas whisky av fem möjliga. 

Vad kan hända efter ett möte?

 Som alla säkert frågar sig: VAD kan hända efter ett möte? 

260202

Det finns ju en och annan som höjer på ögonbrynen när jag säger att jag sitter helt ensam på ett i övrigt tomt kontor i en i övrigt tom byggnad och jobbar. Du kan ju flytta över till andra sidan, föreslår en del, detvillsäga den byggnad som rymmer de andra kontoren. Men det återstår ju en säsong av lilla produktionslinjen och då måste jag ha tillgång till labbet och då blir det ju bara bökigt att sitta någon annanstans än i anslutning till det. Plus att när fastigheten väl är såld så kommer jag ju ändå att få byta kontor på något sätt, så då kan jag väl lika gärna vänta på det. Men det sociala då? undrar andra, och frågar ni mig så tycker jag det fungerar toppen. Minns hur det var förr när vi var så att säga en egen organisation med egna avdelningar och fikarummet blev en punkt dit alla gick på bestämda tider och man träffade andra än de man jobbade med och diskussionerna var många och långa och gick både högt och lågt. Så är det verkligen inte längre, vi har ju omorganiserats ner i en slimmad matrisorganisation där i princip ingen här har varken chef eller kollegor på plats, utan man är bara en del av en kugge i ett jättestort maskineri. Utöver det gjorde smarttelefonernas intåg att folk tillbringade mer tid med att sitta och glo i den än att diskutera en insändare i pappersversionen av lokaltidningen eller händelseutvecklingen i senaste avsnittet av någon tv-serie på fikat. Sen kom covid och efter det har det där med fikaraster som social grej aldrig riktigt återhämtat sig hos oss. Tycker i alla fall jag, men det kan ju bero på att jag är rätt osocial. Funderade på det när jag jobbade hemma två dagar förra veckan, för jag tycker ju det är så outsägligt tråkigt så kanske är jag inte så osocial som jag tror? Bestämde mig därför för att börja dokumentera vad vi egentligen pratar om i fikarummet, för att se om det är något som faktiskt tillför något i mitt liv. Diskussioner kan ju vara väldigt utvecklande, jag har många diskussioner med olika kollegor men kanske inte just dom som jag rent fysiskt möter varje dag. Och kanske inte främst dom där diskussionerna om allt mellan himmel och jord som faktiskt var rätt roliga back in the days. Nu tycker jag det är så roligt längre, och visst vill ni ha HELA LISTAN (som det skulle ha hetat i kvällspressen)? Det får ni i alla fall:

Fikarumssnacket vecka 6
Måndag: hemmakontor
Tisdag: hemmakontor
Onsdag: K:s förstoppade katt (var väl inte så mycket diskussion utan mer en monolog inklusive exakt alla symtom)
Torsdag: Veckans avsnitt av Uppdrag Granskning: Varför tog de Malins bebis? 
Fredag: Att det känns kallare ute när det blåser än vad termometern visar.  

Efter jobbet åkte jag hem och gick ut med hundarna. Mötte två små barn som varit i någon pulkabacke och åkt. Hälsade på dom sådär som man gör när man möts i en by av storleksordningen att inte alla känner exakt alla, men det är liksom outtalat att man ändå säger hej till alla man möter. Ett av de små barnen (kan ha varit 6-7-årsåldern nånting) hälsade glatt tillbaka och tillade dessutom Ha en trevlig helg! Så otroligt gulligt, det gjorde hela min dag kändes det som. 

Hem och kolla på handboll där inte mycket gick som jag ville på hela helgen. Såg först matchen om femte och sjätte pris mellan Sverige och Portugal som Sverige förlorade. Sedan första semifinalmatchen  mellan Tyskland och Kroatien där jag hejade på Tyskland som faktiskt vann, och sedan andra semin där Island mötte Danmark och jag hejade på Island som förlorade. Igår kollade jag först på bronsmatchen mellan Island och Kroatien, där jag hejade på Island men Krotatien vann. Och slutligen finalen mellan Danmark och Tyskland där jag hejade på Tyskland, men Danmark vann. Jaja, det var väl kul för dom, osv. Nu är handbolls-EM över, tack för det för det har ändå varit roligt. Plus att det är gött att ha något att hänga upp sitt liv på när man ska tröska sig genom de inledande oxveckorna. 

Resten av helgen hände inte mycket. I lördags var jag i stallet på ett möte för att stötta K, det avlöpte bra tyckte jag och jag hade nog egentligen inte behövt vara med, men sånt kan man ju inte veta i förväg. Annars har jag mest legat i soffan och läst och kollat på handboll, när jag inte varit ute och traskat med hundarna eller tränat yinyoga. Är dödstrött på snö och kyla. Det har blåst rejält hela helgen, vilket gör att (helt enligt fredagens fikarumssnack) det ju känns mycket kallare, plus snödrev dårå. Vet inte hur många inlägg på sociala medier jag läst där folk undrar hur vägarna är mellan X och Y och så postar andra bilder på decimetertjockt snölager på och meterhöga drivor vid sidan av vägarna. Men nu verkar vinden ha avtagit för när jag körde till jobbet i morse var det inga som helst problem. Men fortsatt kallt ska det vara hela veckan. S-U-C-K.