A warning!

 A warning! 

260218

 Igår var det fettisdagen och eftersom vår VD är en sån där ortodox person som anser att det är då och endast då som det är tillåtet att äta semlor så är det också tradition att han bjuder på detta. Jag älskar semlor och har absolut inget emot att äta det både till jul och snudd på midsommar (har dock aldrig testat det senare), men man vet ju också att en semla är en kaloribomb av rang så jag försöker väl mer begränsa mitt intag av den anledningen än att det skulle vara årstidsmässigt fel. Det finns heller inget deppigare än en sån där liksom industritillverkad semla i plastask med svettig grädde som man nyper åt sig i någon kyldisk på Coop, men tack och lov hade VD:n varit inom något konditori och fått så att säga äkta vara. Mums! 

Gnetade på och fick ordning på det jag skulle presentera, men givetvis på bekostnad av annat. Nu är det jättemycket i Projektmappen i inkorgen, men det kommer väl en tid när jag ska hinna beta av det också. Åkte hem, gick ut med hundarna, kom hem lagom till att herrarnas skidskyttestafett började. Det har ju inte riktigt varit de svenska skidskyttarnas OS det här, sa jag till min granne i söndags och fortsatte med ett Varje gång jag har tittat så har det gått åt skogen, så jag tror inte jag ska titta idag. Och då gick  väl Ponsiluoma och tog guld i jaktstarten! Hade sändningen igång medan jag tränade pilates, och det blev i alla fall ett brons, även fast jag tittade. 

Idag ska vi ha projektmöten med världen, vilket innebär morgonmöte med Asien och eftermiddagsmöte med USA, vilket innebär lång dag för undertecknad men jag tänker jobba hemma i eftermiddag och kanske då vara ledig en stund mitt på dagen istället. Kändes mycket konstigt att gå tomhänt till jobbet men i planen ingår att vara hemma till lunch och då känns det ju onödigt att släpa med sig matlådan bara för att släpa hem den igen några timmar senare.

Idag fyller mitt yngsta barnbarn 14 år. Helt galet. Han önskar sig ingenting utom pengar så det är ju enkelt fixat. Han är också så stor att han absolut inte vill ha något kalas, men äldsta barnbarnet fyller år 25 mars så vi ska träffas och ta en fika "någonstans mellan födelsedagarna". Äldsta barnbarnet ska för övrigt jobba hela sportlovet. Nyss var de ju småglin båda två? 

Har grym träningsvärk i hela kroppen. Kände ingenting igår morse efter måndagens hantelpass, men det smög sig på under dagen och när jag kom till stallet igår kväll så kände jag mig som en giktbruten åldring. Blev ju inte på något vis yngre och raskare av ett 90 minuters dressyrpass, men det var ju bara att kriga på. Idag ska jag i alla fall förhoppningsvis kunna ta det lugnt efter jobbet. Ligga på soffan, läsa en deckare, kanske kolla på tv? Har fortfarande inte sett klart Parterapi i Gagnef trots att jag gillar den. Det får kanske bli kvällens projekt.  

 

Till stallet istället, v 8 2026

Denna vecka är det ju sportlov, då är det inga vanliga lektioner utan teoriclinics och extraaktiviteter. En av extraaktiviteterna var "lyxdressyr". "Lyx" i det här fallet innebar att passet var 90 minuter långt istället för normala 45 eller 60. Anmälde mig direkt, för hur många gånger har man inte suttit efter att ha kämpat sig blå för att få till det och till slut känt att NU ÄNTLIGEN är vi på banan, och då är lektionen slut. 

Hade Köttbullen. Hon var lite sur i boxen, kanske hade hon föreställt sig att hon skulle stå där och chilla. Men när vi väl kom igång var hon jätte-JÄTTE-fin. Och äntligen fanns det tid att göra det där som man skulle vilja hinna göra varje lektion, som i Köttbullens fall: trava ganska länge på halvlång tygel och med många övergångar. Sen var det i princip bara att ta tyglarna och börja rida. Vi red ganska mycket öka/minska volten i skritt och trav, fram- och bakdelsvändningar, förvänd galopp på båge och slutligen lite travökningar. Köttbullen jobbade på så himla fint och var, för att vara henne, oerhört pigg och framåt. Förvända galoppen gick toppen, hon bytte inte en enda gång (det är inte heller som att hon byter lite snyggt och prydligt utan mer att det blir korsgalopp och det plötsligt känns som att man sitter på en ojämt lastad centrifug) och bröt inte heller av till trav som hon ju annars har en tendens att göra när kraven blir henne övermäktiga. När vi travade av efteråt var hon så fin, lyfte på benen och jobbade med hela kroppen. Så! Nöjd! 

260217

 Igår var en rätt händelselös dag. Jobbade och gnodde på, är rätt stressad för idag ska jag ha en presentation och imorgon ytterligare en, i två helt skilda områden och jag är inte klar med varken den ena eller den andra. Än. Men ska lägga några intensiva morgontimmar på den första idag, riva av mötet inklusive presentation och sedan ta itu med det andra. Gillar inte att ha det så här, jag vill känna att det finns marginaler men nu är det som det är, detvillsäga M-Y-C-K-E-T. Blir också otroligt provocerad över människor runt omkring mig som mest lallar runt och drar benen efter sig, det är såklart ingens fel att det inte finns något att göra för dom, men när de inte ens kan göra rätt på det lilla som görs så blir man ju trött. 

Körde hem igår, det blåste och var snödrev. Man skulle ju kunna tro att all snö skulle vara borta vid det här laget så mycket som det har blåst de senaste veckorna, men icke. Tröttsamt. Strävade ut med hundarna i intensiv motvind och kände mig  nästan som Karl-Oskar när han var ute i snöstorm och tvingas slakta oxen Starkodder för att inte sonen ska förfrysa (jättejättesorglig sekvens).  Eller ja, det var kanske att ta i. Men kallt var det. Kom hem och tränade ett bitigt hantelpass med Vibes. Sedan frös jag inte direkt längre, var sådär matt och avdomnad i armarna så att det kändes som på gränsen till att jag orkade lyfta tillbaks hantlarna i sin låda efteråt. Sen låg jag på soffan och diskuterade med Chat-GPT kring hur ett surt mail från en sur kärring skulle bemötas. Klippte och klistrade ihop svaret, filade till det så att det inte skulle låta så Chat-GPT:igt och skickade iväg. Nöjd! 

Ingen ridning igår för det är sportlov och därmed teorivecka och därmed clinics och aktiviteter. Men idag ska jag gå på extra dressyrträning, samt också titta på när ridlärarna rider. Det blir kul. Fast kallt, som det alltid är i ridhus. NU FÅR DET ÄNDÅ VARA NOG SNART?

Allt kött är hö

Det här är en bok jag inte tänker läsa klart: Allt kött är hö av Kajsa Leo. Detta är handlingen: 

Dylan Svenssons polislegitimation hänger på en skör tråd efter en incident med en kollega.
Hon blir omplacerad till idyllen Slånbäck, där polisen Mikael Nylén är spårlöst försvunnen. Mikael, som dessutom är influencer och kyrkligt engagerad, tycks inte ha en enda fiende i det lilla radhusområdet. Dylan blir alltmer desperat i sin jakt på de hemligheter hon är övertygad döljer sig bakom Mikaels perfekta fasad och spåren leder henne på snåriga vägar till skolan, kyrkan och bygdens slakteri.
Bland Slånbäcks alla vänliga leenden skymtar Dylan ett kollektivt mörker. Samtidigt kämpar hon för att behålla sin polislegitimation i det privata kaoset av kvinnor, föräldraskap och en mor som med sina obesvarade samtal river upp minnen som Dylan helst vill hålla undanträngda.

Den här boken stod på "nyss återlämnat"-hyllan på bibblan och jag kände först ett kraftigt motstånd över en karaktär som hette Dylan Svensson, men beslöt mig för att ändå ge den en chans. Sen visade det sig vara del två i en visserligen fristående serie, men ändå. Tröttnade nästan omedelbart, tyckte alla karaktärer var så utstuderat överdrivna och handlingen platt. Gav upp efter cirka en tredjedel, livet är för kort för att läsa dåliga böcker. Den får en överkorsad influencer av fem möjliga. 

260216

För att upprepa något som redan sagts en miljon gånger: faaaan vad jag är trött på vinter och kyla. I helgen har det med skånska mått mätt varit svinkallt, runt 15 minus. Ska man ge det en förmildrande omständighet så har det åtminstone varit soligt och vindstilla. Men det räcker inte för mig. Fick upp ett minne på Facebook från 2020 med rubriken Årets första uteritt! Då var det tydligen både barmark och så många plusgrader att man kunde tänka sig ett pass i paddocken och man kunde känna att våren var på gång. Nu är den, paddocken alltså, mer som en betongplatta av is och snö, föga inbjudande.

Erbjöd mig att mocka i stallet i lördags för ingen hade skrivit upp sig på stalltjänst och jag skulle ändå dit för att ha möte med ungdomssektionen. Då inträffade det här som är så fint med föreningslivet: En annan person erbjöd sig omedelbart att fixa utsläppet på morgonen. En tredje sa att hon kunde också ta nån box när hon ändå var där. Jag städslade min dotter som mockningshjälp/sällskap och när vi kom till stallet  i lördags så möttes vi av funkisinstruktören som meddelade att hon mockat två boxar. Min dotter började mocka och jag fick spola rn häst som har genomgått en operation i skapet och ska spolas med kallt vatten trettio minuter fyra gånger om dagen. Trettio minuter är OTROLIGT lång tid när man bara ska stå i spolspiltan och hålla i en slang. Efter femton minuter ska man byta sida, men det är också allt som händer. Tur att hästen ifråga är snäll och står stilla, tror han tyckte det var rätt skönt även om man själv inte kan föreställa sig att det skulle vara det när man får kronjuvelerna spolade med kallt vatten en vinterdag. Jag tog mig alltså an dagens första trettiominuterspass, och medan jag stod där så kom en fjärde frivillig och sa att hon kunde packa några höpåsar. När jag var klar med spolningen så var min dotter och person 3 klara med mockningen i stora stallet. Dottern och jag gick in för att mocka åt två av lektionshästarna som står i privatstallet. När vi precis var klara så kom en femte person, en femtonåring som skulle ha jobbat som ryttarassistent på funkisridningen, och meddelade att hennes elev inte hade dykt upp så hon tänkte mocka under den timmen så att hon gjorde skäl för lönen, så hon skramlade in i storponnystallet och satte igång. Jag och min dotter tvättade och fyllde vattenspannar och packade lite höpåsar, och det var klart var också storponnystallet färdigmockat och klart. Det var dags för lunchfodring och innan jag visste ordet av hade diverse olika personer försvunnit åt olika håll med diverse höpåsar och -vagnar. 

Bestämde mig för att utfodra mig själv, och medan jag och en till satt i klubbrummet och åt vår medhavda matsäck så stack en sjätte person in huvudet och frågade om det var något kvar att mocka för i så fall kunde hon ta det. Det var bara småponnystallet kvar så det fixade hon och en sjunde person medan jag och person 4 hade möte med ungdomssektionen. Därefter var det dags för spolning nummer två av den opererade hästen och när jag ytterligare trettio minuter senare var klar med det återstod bara att packa småponnyernas pyttehöpåsar, vilket var gjort i ett nafs, i alla fall om man jämför med att packa till vissa stora hästar. Jamen en så härlig dag som genomsyrades av hjälpsamhet och gott kamratskap. 

Igår gjorde jag ingenting särskilt mer än att gå en långpromenad med hundarna och sedan ligga på soffan och slöa, men det kan man väl få göra en ledig söndag. Men nu är det ny vecka och nya tag. Såg på väderprognosen att det mot slutet av veckan ska bli några enstaka plusgrader på dagtid åtminstone. Det ser man ju fram mot. 

Vet att ni alla har längtat ihjäl er efter förra veckans lista över vad vi pratar om i fikarummet, så här kommer den:

9/2: K:s tvättmaskin som larmar "något om avloppsvatten", inklusive en ordagrann återgivning av samtalet med servicefirman.
10/2: Ingenting
11/2: Ingenting
12/2: Jobbsnack
13/2: Mello

Veckans vinnare blir nog jobbsnacket, så det säger väl en del om hur kul vi har det. Jaja, tur man ändå har andra kollegor att hänga med även om det sker i andra former än den rent fysiska. Har en på pappret rätt lugn vecka utan så värst många möten, men off the record har jag inte en sekund över eftersom vi är i sluttampen av att stänga 2025 i Projektet och det kräver en djävla arbetsinsats. Har as we speak 233 olästa mail från systemet jag jobbar i, när jag gick hem i fredags var det kanske 60. Så all tid som inte är möten kommer att gå åt till det och det är ändå inte säkert jag kommer att vara i fas när veckan är över. Men ja, det är ju bara att spotta i nävarna, kavla upp ärmarna och köra på, here we goooo. 

260213

Igår var en dag av småkaos. Ni minns kanske att TG någon gång i november satte en jättestor låda på labbet och ombad mig och A2 att fylla den med grejer som skulle till Norge? Eftersom TG inte direkt är den som ser till att saker och ting händer så hände det inte direkt någonting alls förrän i början av januari när jag fick frågan från mina norska kollegor om vi hade några skrivbord över som kunde skickas med samma leverans. Då började PC gaffla om att allting skulle deklareras med tulltaxenummer och värde, varpå jag satte ner foten och menade på att om någon omber någon annan att packa en jättelåda med saker UTAN att nämna detta så får väl den förstnämnde, i det här fallet TG, ta det på sig och göra om och göra rätt. PC backade lite då och sa något halvsvävande att vi (vilka djävla vi, kan man ju undra) fick ta det när X (som brukar vara den som bokar frakter) var tillbaks från semester eller tjänsteresa, minns inte riktigt vilket det var. Och ja, sen hände absolut ingenting mer än att TG och hans kompanjon packade upp allting igen och ställde det på bänkar och golv och där fick det stå. Utöver det hände alltså INGENTING på en månad eller så. Eller jo, produktionen i Norge har kommit igång efter vinteruppehållet och då och då skickades det upp råvaror från oss till dom, men det har jag ingenting med att göra. Men den här lådan stod där den stod. Den står i en del av labbet som inte längre används eftersom den utrustningen också har skickats till Norge så det är bara ett tomt rum där jag aldrig är längre.

Igår fick jag frågan från min norska kollega om jag kunde skicka upp de labbvågar som vi tidigare avtalat att de skulle få. Labbvågarna tillhörde inte de saker som jag och A2 packat ner, men när jag gick ut i labbet och kollade så var de likväl inte kvar. Skickade frågan till TG och hans danska kollega H som vid ett par tillfällen varit här och hämtat utrustning och grejer. Cc:ade min chef för det är på den måden man gør det i Danmark för att få saker att hända. Jo, dessa vågar hade TG och hans följeslagare J virat in i bubbelplast och packat ner i lådan samtidigt som de packade upp det andra. För en månad sedan alltså. Min chef svarade Jeg forstår ikke hvorfor det ikke for laengst er sendt. Det har ju vaeret kendt laenge at vi skulle starta med att producere og dermed også teste på lab i Norge. Og jeg har kommunikeret med H om nedpakning og hvad der skulle hvor hen. Jeg forventer i HURTIGST muligt får ALT sendt til Norge, som skal derop. 

Ja, sen dröjde det inte många minuter innan TG kom lufsande ner till mig, som en björn som vaknat ur vintersömnen, och undrade på sitt otroligt irriterande tafatta och tröga sätt om jag kunde hjälpa honom att peka ut vilka grejer som skulle till Norge. Det kunde jag inte eftersom jag hade ett möte som började precis då, utan jag hänvisade till den inventarielista som jag för i helvete (sa inte exakt så) gjort redan i september och som han haft i sin ägo ungefär lika länge. Under mitt möte ringde PC, jag klickade bort hen, sen möttes vi i fikarummet och hen undrade om jag hade tid att "hjälpa dom", men det hade jag inte eftersom jag hade ett annat möte som började om några minuter. Och exakt vad är det ni inte fattar? sa jag inte, men jag hade god lust. Väldigt irriterande när man själv har massor att göra och de två just nu  om inte mest sitter av tiden så jobbar de i alla fall inte ihjäl sig. 

Jag hade inte heller lust att jobba ihjäl mig så jag lämnade dom med hänvisning till att min arbetstid var slut. Jag kan absolut ställa upp och hugga i med både det ena och det andra, men inte för att TG och PC  spelar strategisk-inkompetens-kortet. När jag kom i morse var i alla fall lådan packad och transport bokad. HA!

Resten av dagen tycker jag mest jag fick ägna åt små minibrandsläckningar åt alla håll. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, städade, körde ett "yinyoga express"-pass och sedan åkte jag till stallet för styrelsemöte. Det var ett bra möte men tog lång tid. Var hemma 21.30 så skönt att det är fredag idag. Skulle egentligen ha träffat min fd kollega A2 ikväll men det verkar som att varenda restaurang var fullbokad (pga Alla hjärtans dag imorgon?) så vi beslöt oss för att skjuta fram det en vecka. Lite skönt att slippa ge sig iväg, det har varit en djävla vecka och än är den inte slut. Imorgon är det möte med ungdomssektionen i stallet och eventuellt ska jag också ha lite stalltjänst. På söndag skulle det egentligen ha varit Pay & Jump men den har blivit inställd på grund av vädret. Också skönt. Vi hade Pay & Jump förra sportlovet och då var det tio grader kallt utomhus och säkert tjugo grader kallt inomhus i ridhuset. Nej, det var det såklart inte, men det kändes som det och då hade jag ändå en liten värmefläkt som sällskap i mitt ödsliga domartorn. Men nu får jag alltså en ledig söndag, längtar redan!