Innan natten tar oss

Har läst Innan natten tar oss av Camilla Grebe, detta är handlingen:

September 1972. Kriminalpolisen Bettan Hedin återvänder till sitt barndomshem i sörmländska Skevsta för att begrava sin far. Det är tänkt att bli ett kort besök, men när bygden drabbas av en ofattbar katastrof blir hon kvar för att utreda ett misstänkt dödsfall. Spåren leder decennier tillbaka i tiden och visar att det förflutna är allt annat än dött.

Tja, det här var väl en rätt ordinär polisdeckare, kände jag. Den klassiska hemvändaren som snubblar över ett brott och dras in i utredningen etc, standardmall 1a liksom. Den var inte direkt dålig, men inte heller jättebra. Tyckte karaktärerna var rätt platta och att det blev lite väl övertydligt med tidsmarkörerna, det räcker ju med att det framgår att det är tidigt 70-tal, sen behöver man ju inte klämma in tidstypiska detaljer i var och varannan mening bara för det. Den här boken får tre små batikskjortor av fem möjliga. 

261005

Då var man äntligen back in business igen, vardag och allt är som vanligt och precis som jag vill ha det. Typ. Det är ju sånt man kan unna sig att säga när man har ett jobb där det efter 25 + år hittills inte funnits två dagar som varit likadana. Minns mitt förra jobb, där ALLA dagar var likadana och man till slut tyckte att det var lite livat om det så bara var något som gick sönder och behövde lagas, inte för att det var roligt i sig för det ställde ju till det i andra avseenden, men åtminstone att det hände något som bröt den där förfärliga monotonin som fick ens åtta dagliga timmar att ibland verka som åtta år. 

Men i alla fall. I onsdags eftermiddag satte jag mig på tåget och åkte till LUFTHAVNEN Kastrup. Mötte upp med min chef, tog flyget till Oslo, traskade till biluthyrningen och väntade där i vad som kändes som hundra år på en revisor från Tjeckien som min chef organiserat samåkning med. Den tjeckiske revisorn dök till slut upp, vi åkte till stan där vår norska fabrik ligger, kom fram, checkade in, åt middag och så i säng, lång dags färd mot natt var äntligen över. 

Gick upp tidigt nästa morgon och tog en power walk innan hotellfrukosten. Mmm...hotellfrukost. Sen bar det av ut till fabriken för revision. Till lunch fick vi räksmörgås, jag gillar inte räkor, men man får ju ta vad som bjuds. På eftermiddagen bar det av mot LUFTHAVNEN Gardermoen, vilket tar någon timme från fabriken räknat. Efter 45 minuter kom ett halvkvävt Stop the car, I must vomit från baksätet där den tjeckiske revisorn satt. Det var ingen större skrattfest att behöva stå i vägrenen på E6 i rusningstrafik med en spyende revisor i diket, men vad gör man. Min chef trodde att han, revisorn alltså, kanske blivit åksjuk men revisorn trodde det berodde på räkorna. Då är det ju inte heller jättefestligt att själv ha ätit samma räkor, kan jag säga. Eller ja, inte exakt samma såklart, men typ. Vi kom i alla fall vidare och fram till hotellet utan fler missöden. Det hotellet var kanske det deppigaste jag varit på i hela mitt liv, har aldrig bott på ett flygplatshotell förut så jag vet inte om alla är lika dystra. Fattar såklart att ingen bygger ett hotell för att man i första hand vill att andra människor ska ha det lite gött utan att det främst är för att man ska tjäna pengar på att folk måste ha någonstans att bo i närheten av flygplatsen så att de ska slippa gå upp mitt i natten för att ta ett svintidigt flyg. Men detta hotell utstrålade verkligen att här spelar det verkligen ingen roll om folk trivs eller ej för hit kommer de eftersom de inte har något annat att välja på. Sängen var obekväm, fåtöljen var i någon slags formgjuten plast täckt med något nålfiltsmatteliknande tyg som absolut inte inbjöd att sitta i, etc. Men jaja. Vi strålade samman på kvällen för middag, då trodde vi att revisorn hade återhämtat sig (eftersom han dök upp och beställde mat), men när maten kom in blev han grön i ansiktet och avvek med raska steg. Då började både jag och min chef noja över att det kanske var något smittsamt, så den middagen blev väl inte så trevlig som den skulle kunna ha blivit annars. 

Revisorns flyg skulle gå aptidigt nästa morgon, så han skulle ta sig själv till flygplatsen med någon slags matarbuss, så nu behövde vi i alla fall inte ta ansvar för honom mer. Vårt flyg gick vid niotiden, så vi sammanstrålade vid 06.30 för hotellfrukost (det var det enda som var bra på detta hotell), sedan utcheckning, åka och tanka hyrbilen, lämna hyrbilen, checka in på flyget och så hem. Vi landade strax efter 10 på LUFTHAVNEN Kastrup och skildes åt där, jag hoppade på tåget mot Sverige och kom över bron, sen skulle tåget göra några minuterst uppehåll i Hyllie p g a gränskontroll. Definitionen av "några minuter" prövades hårt för tiden gick och absolut ingenting hände. Sen hette det att det var förseningar på grund av "polisingripande", av detta märkte jag inget eftersom jag satt ensam i en tyst kupé och lika gärna hade kunnat befinna mig på månen. Till slut var tåget så försenat att det togs ur trafik, fick därför ta mig av och kasta mig på ett annat tåg till Malmö C. När jag kollade i appen vad jag hade för valmöjligheter så visade det sig att det var förseningar överallt pga signalfel någonstans mellan Lund och Eslöv, JAHAPP. Fick ta bussen från Malmö istället och förväntade mig nästan att den skulle få motorstopp eller punktering eller något, men den rullade på som den skulle. Min biljett, som ändå varar 180 minuter efter aktivering, hann gå ut och jag var tvungen att köpa en ny när jag skulle byta till bussen mot Nästan-Österlen. Nu behöver jag ju inte betala den själv, men ändå. Störigt. Var hemma vid 15-tiden, JÄTTETRÖTT. Tog med mig hundarna ut i skogen för att komma i balans med mig själv och själen och världsalltet och hela skiten. Min man lagade middag, detvillsäga satte in två fryspizzor i ugnen, sen kollade vi på GVFÖ och så gick jag och lade mig vid typ 20.30. 

Vaknade på lördagen efter 11 timmars välbehövlig nattsömn. Åt frukost, gick ut med hundarna, vädret var typiskt brittsommarväder och min jacka blev på tok för varm. Kom hem, åt lunch. Städade i hönshuset, satt en lång stund och bara tittade på kycklingarna när de sprätte runt i trädgården. Mina två faverollekycklingar har tydligt utkristalliserat sig som en tupp och en höna, hönan är den med missbildad näbb och jag har döpt henne till Marie Antoinette eftersom a. faverolle är en fransk ras och b. Marie Antoinette tillhörde huset Habsburg på mödernet och vad är Habsburgarna kända för om inte sina hakor? Gick sedan in och lade mig i soffan, låg och läste hela eftermiddagen tills det var dags att laga middag. Min man putsade fönstren, som nu äntligen är klara, utom ett som det var en spricka i och som han ska byta. Vi började kolla på säsong två av The Gentlemen på Netflix, sedan gick jag och lade mig tidigt som alltid. 

Igår vaknade jag tidigt, gick min vanliga söndagsrunda, lyssnade på veckans avsnitt av Historiepodden, veckans avsnitt av Flashback Forever samt ett halvt avsnitt av Saddle Up. Tränade ett pass yinyoga och gjorde rehab, gjorde nyttiga kvargplättar till lunch. Läste ett tag, tog sedan tag i evighetsprojektet med filmer och skivor. Efter min ganska osentimentala rensning av skivor så visade det sig att väskan som rymmer 160 skivor var full när jag kom fram till bokstaven W som i Winnerbäck, och där fanns ju ett gäng. Skivor alltså. Tänkte att jamen dom kan jag behålla i sina fodral, för Winnerbäck är ju ändå Winnerbäck liksom, trodde för en sekund att jag var klar där, men kom sedan på att jag har ytterligare en hylla med klassisk musik, samlingsskivor och liknande, så det var bara att in på Clas Ohlsson och beställa ytterligare en väska. PUH! Men nu är i alla fall det mesta nedpackat. Tänkte jag innan jag kom på att det ju också finns LP-skivor. Men det kan ju inte vara så många, och jag kan heller inte tänka mig att jag kommer spara exakt alla. Minns inte ens när jag lyssnade på en vinylskiva senast och kommer aldrig att sakna raspet och knastret och hacken. 

Jaha, då är det ny vecka och nya tag. Det ser ut som en fullspäckad sådan. Ridning ikväll, ridning imorgon kväll, AU-möte på onsdag, bio på torsdag och på lördag eftermiddag ska jag och S jobba med Idrott Online, sista rycket innan det helvetessystemet stänger ner i november. Men jag får i alla fall sova i min egen säng på nätterna. 

260930

Sista september idag! G-A-L-E-T. Imorgon börjar hösten på riktigt, känns det som. Det märktes direkt inte i morse när jag tog bussen till jobbet, gick från stan istället för att ta buss sista biten och den jacka som kändes varm och gosig när jag väntade på bussen halv sju på morgonen (då är det väl alltid ruggigt?) gjorde att sista delen av promenaden till jobbet var rena rama svettfestivalen. 

Igår fick jag kontakt med IT-supporten som skulle fixa så att jag kom åt filsystemet, vilket han gjorde, och få skrivaren att kommunicera, vilket han inte gjorde för den "var inte på nätverket". Istället tyckte IT-killen att jag skulle be TG att kolla i serverrummet så att det...ja, jag minns inte exakt hur det formulerades men det var switchar och portar och grejer. TG har kanske vissa tekniska färdigheter, men IT är definitivt INTE en av dom. Men det har bestämts att varje sajt ska ha en som är "lokal IT-ansvarig" och vår IT-chef är enligt sig själv meget pragmatisk och tycker att det räcker att sätta ett namn på ett organisationsdiagram så är saken löst. TG:s titel är Maintenance Specialist och då ligger det tydligen nära till hands att också vara lite haj på det här med datorer. Tänkte kanske vår IT-chef, eller så tänkte han inte alls utan bara satte dit första bästa namn han kom på. 

Påtalade detta för IT-chefen och han menade på att det fanns ju en annan printer som jag skulle kunna använda tills dess att "någon från IT-avdelningen" hade vägarna förbi. Sannolikheten för att "någon från IT-avdelningen" skulle besöka en fabrik som inom kort ska läggas ner är så låg att den inte ens är mätbar, så här fick man, jag, vara bäste dräng (eller i mitt fall: piga?). Tog mig in i serverrummet, brände åtskilliga hjärnceller (kändes det som) för att försöka förstå hur allt hängde ihop i det virrvarr av servrar och portar och blinkade lampor som jag stod inför, fattade sedan att det nätverksuttag som fanns på mitt kontor hade någon form av motsvarighet i någon switch (kanske det heter?) och kopplade sedan in min skrivare LIKE A FUCKING QUEEN. Kände mig så orimligt nöjd efteråt att jag var tvungen att sms:a IT-killen och berätta det. Tyckte förmodligen också det var viktigt att inte TG skulle få någon form av oförtjänt cred, hehe. 

Ja, det var väl det hela. Åkte hem, gick promenad, tränade ett skivstångspass som helt ärligt var lite i lamaste laget, jag blev knappt trött. Nu har jag ju ingen TUNG SKIVSTÅNG som väger 20 kilo och det här är en serie introduktionspass inför vad som komma skall som jag hade tänkt jag skulle plöja mig igenom, men kände att här var det inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Är säker behövligt. Vilket säkert behövs om man har TUNG SKIVSTÅNG och inte en fjösig skolstång. Men men. Jag ska nog hitta en balans så småningom. 

I eftermiddag åker jag till LUFTHAVNEN och därifrån vidare till Norge där jag ska tillbringa resten av veckan. Kommer gissningsvis att vara socialt urlakad efter det, så det passar ju bra att det inte är något inbokat i helgen. Då blir det nog slutrensning av filmer och skivor, hundpromenader och kycklingmys. Over & out. 

Till stallet istället, v 40 2026, pt 2

Igår var det teori och tömkörning (igen). Fick Cowboyhästen, en liten stor häst, betydligt behändigare i formatet än förra veckans jättehäst. Dock sades det om henne att hon var väldigt vinglig så hon var inte lätt att ha på töm. Tyckte dock att det gick rätt bra, nästan bättre än förra veckan, men det var såklart för att vi började i hennes lätta varv. Sen bytte vi till hennes svåra varv och då var det som två fyllon som var ute och örlade runt i manegen. Fick väl LITE koll på det efter hand, men det var verkligen med betoning på lite. Gud vad det var svårt, och vad hjälplös man känner sig när man bara har två tömmar att greja med och dessutom inte är ett dugg van. Men ja, det var väl en nyttig erfarenhet. 

Såg i nån lokal hästgrupp på Facebook att de som har Lille P, som jag var medryttare på för några år sedan, sökte ny medryttare till honom. Sug att svara: noll procent. Känns som att det är något skumt där, de var trevliga och så men på den tiden när jag var där hade de fyra hästar varav jag hade hand om Lille P och de andra tre upplevde jag mest var hagprydnader som de också letade medryttare till. Spola till nutid så finns utöver dessa två unghästar (det dräktiga stoets föl plus att hon fått ett föl till), de har skaffat två shettisar till barnen och för ett tag sen såg jag att de även hade köpt ett russ. Barnen är typ 2 och 4 år så det är ju inte som att de blivit för stora för shettisarna, plus att jag då och då ser att de svarar folk som söker en ponny att pyssla och rida med. Jaja, det är ju inte min sak men tycker upplägget känns lite märkligt. Om jag hade haft en egen häst hade jag absolut kunnat tänka mig att ha en medryttare, framför allt för att man inte ska behöva vara låst alla dagar i veckan, men det känns ju knepigt att behöva ha som ett helt system med folk som ska rida och ta hand om ens hästar. Tycker jag dårå. Men var och en blir väl salig på sin tro antar jag. 

260929

Sitter på mitt nya kontor och känner mig trött. Igår funkade ju allt, idag funkar inget. Kommer inte åt några filer, kan inte skriva ut, det enda som funkar är internet och mail. JAHAPP. Har i alla fall fått ett mail från vår IT-chef som föreslog att vi skulle titta på detta "i morgen tidligt (tirsdag)", Vi har nog inte riktigt samma definition av vad som är "tidligt", men men. Han hör väl av sig när han vaknat. 

Jobbdagen igår flöt väl på helt okej, det går ju bra att jobba när man har ett system som samarbetar med en. När jag kom hem efter jobbet höll min man på att putsa fönster! De där fönstren har ju lyfts av och på hela sommaren känns det som och skrapats och slipats och oljats och målats i hundra olika omgångar, och de har sett ut därefter med slipdamm mellan rutorna och fingeravtryck överallt så djävlar i havet vilken skillnad det blev! Efter en runda med hundarna åt jag kvällsmat, fick bestämma mig för att skippa den planerade träningen för jag kom på att vi hade bokat in ett möte med RF SISU som vi skulle klämma in innan ridningen. Mötet gick bra, sen var det ridning och så hem och i säng. 

Idag ska jag ha möte med min chef och vi ska styra upp logistiken kring vår Norgeresa imorgon. Ser noll procent fram mot den, men det är ju bara att tugga i sig. Måste packa och fixa inför den INNAN jag åker till stallet ikväll. Resestressen! Det är ju i och för sig "bara" ner till Kastrup, flyg till Gardermoen, hyrbil till hotellet nära den norska fabriken imorgon, och min chef är med och ska köra hyrbilen (förutsätter jag, och nog han också). Sen besöka den norska fabriken på torsdag i samband med en FPC-revision, sedan tillbaks till Oslo på kvällen, övernatta på något hotell vid flygplatsen och så flyg hem på fredag förmiddag. Så det är ju inte så blodigt som det skulle kunna vara, men jag tycker ändå det är mer jobbigt än inte jobbigt, särskilt innan. Sen blir det väl mer go with the flow, men jag kommer ALDRIG att bli en människa som uppskattar att vara på resande fot mer än att vara hemma. 

Känner mig inte riktigt hemmastadd på mitt nya kontor. Det susar jättemycket i ventilationen och känns inte direkt trivsamt, jag har liksom inte heller fått något flow i hur jag förflyttar mig utan det känns bara avigt och konstigt hur jag än gör. Men det ger sig väl med tiden. Nähä, men jag får väl gå de där tio stegen till kaffeautomaten nu dårå. 

Till stallet istället, v 40 2026

Igår hade jag Spanjorskan, och wow vad det kändes bra! Det var ju teori måndagen efter att vi ridit för tränare på söndagen, och förra veckan hade jag ju Ångloket. Men nu fick jag alltså Spanjorskan. Försökte applicera de tips jag fick av tränaren, till exempel att jag måste trampa lite extra i den inre stigbygeln på böjda spår för annars trycker hon (Spanjorskan, inte tränaren) mig lite utåt, samt vara oerhört lätt på yttertygeln. Vi red en övning som först var att vända med rak häst i hörnen, mycket svårare än man kan tro, och sedan rida en halv framdelsvändning i varje hörn, också mycket svårare än man kan tro. Men Spanjorskan var duktig och efter ett tag hittade vi någon form av kommunikation. Sedan var det dags för galopp och då blev det lite samma WOW-känsla som när jag red för tränaren, att jag kunde galoppera varv efter varv där hon gick stadigt på tygeln och bjöd på fint framåt. Mot slutet skulle vi rida skänkelvikning och då blev nog Spanjorskan lite stressad och jag inte tydlig i mina hjälper, så det gick inte så bra och hon blev springig och het. Fast L tyckte det var toppen att jag "plockat fram en växel till" så det såg kanske inte så illa ut som det kändes. Men bortsett från det så var det en härlig känsla nästan hela lektionen. 

L frågade om jag hade ridit Lillhästen något, och jag sa att jag gjort det någon enstaka gång men det var längesen. För Gossen hade varit oerhört seg på barnlektionerna så hon funderade på något alternativ till mig på tisdagen, fast sen kom vi på att det ju är teori och inte aktuellt. Jag har ridit Lillhästen en eller två gånger, det är en VÄLDIGT trevlig ponny, inte så mycket ponnykänsla kanske utan mer som en storhäst i ponnyformat, men överlag en sån där drömmig individ som gör det han ska utan några konstigheter och som varken är lat eller het utan har lagom mycket motor, så jag sa förstås att jag gärna rider honom. Vi får väl se hur det blir med den saken, Lillhästen är ju en sån som alla gillar och han går såklart rätt mycket. Men när L berättade hur seg Gossen varit så var det i andemeningen att det inte skulle vara så kul för mig. Sånt bryr sig inte K om när hon fördelar hästar, upplevde henne som mer strikt med vilka som har gått och vilka som inte gått och så fick det bli därefter, medan L verkar vara mer inne på att det ska finnas en bra kemi mellan häst och ryttare. Och när jag red i Bästa Måndagsgruppen™ så hette det (när vi hade ridlärare I och senare A) att eftersom vi skulle föreställa vara lite rutinerade (det var ju inte direkt våra ord, obs) så fick vi minsann fick ta de hästar som inte gick så mycket. Kändes såhär i efterhand lite som att det inte fanns någon direkt omsorg om att det skulle bli en bra matchning, utan mer som att man var någon slags slasktratt som aldrig fick rida de "bästa" hästarna för dom var liksom dedikerade till mindre rutinerade elever. Det är väl fine SÅ, men de kan ju inte heller BARA gå med nybörjare och där är L bra som menar att även de hästarna mår ju bra av att bli ordentligt genomridna. Vet att K tycker likadant, men hon har liksom fastnat i att jag BARA vill rida Köttbullen, och nu har jag ju ändå vidgat mina vyer en del och hittat andra alternativ. Vill dock hålla mig på ponnysidan! Aja, vi får väl se hur det blir med min kommande tisdagshäst. 

 

Ovanjorden

Har läst Ovanjorden av Mikael Berglund, detta är handlingen:

En av de sista dagarna av sommarjobbet på förskolan i Ammarnäs träffar Oskar renskötaren Eija, storasyster till ett av barnen. Det blir början på en omvälvande relation till Eija och till människorna, fjällen, vattendragen och själva luften omkring henne.

Ovanjorden är en suggestiv berättelse om samhörighet och tillit, och om hur marken kan upplevas ge vika då två människor lyckas komma varandra riktigt nära, om så bara ett ögonblick i taget.

Jag har hört mycket gott om denna bok och jag tyckte mycket om språket, men förstod inte riktigt själva berättelsen. Eller relationerna, eller snarare bristen på dessa eller hur man nu ska uttrycka det. Det var mycket starka känslor som ledde till...ingenting? Tyckte också det var svårt att flyt i läsandet när det är insprängt mängder av samiska ord och uttryck som man inte vet vad de betyder och som endast delvis kan förstås av sammanhanget. Den här boken får tre renar av fem möjliga.