260929

Sitter på mitt nya kontor och känner mig trött. Igår funkade ju allt, idag funkar inget. Kommer inte åt några filer, kan inte skriva ut, det enda som funkar är internet och mail. JAHAPP. Har i alla fall fått ett mail från vår IT-chef som föreslog att vi skulle titta på detta "i morgen tidligt (tirsdag)", Vi har nog inte riktigt samma definition av vad som är "tidligt", men men. Han hör väl av sig när han vaknat. 

Jobbdagen igår flöt väl på helt okej, det går ju bra att jobba när man har ett system som samarbetar med en. När jag kom hem efter jobbet höll min man på att putsa fönster! De där fönstren har ju lyfts av och på hela sommaren känns det som och skrapats och slipats och oljats och målats i hundra olika omgångar, och de har sett ut därefter med slipdamm mellan rutorna och fingeravtryck överallt så djävlar i havet vilken skillnad det blev! Efter en runda med hundarna åt jag kvällsmat, fick bestämma mig för att skippa den planerade träningen för jag kom på att vi hade bokat in ett möte med RF SISU som vi skulle klämma in innan ridningen. Mötet gick bra, sen var det ridning och så hem och i säng. 

Idag ska jag ha möte med min chef och vi ska styra upp logistiken kring vår Norgeresa imorgon. Ser noll procent fram mot den, men det är ju bara att tugga i sig. Måste packa och fixa inför den INNAN jag åker till stallet ikväll. Resestressen! Det är ju i och för sig "bara" ner till Kastrup, flyg till Gardermoen, hyrbil till hotellet nära den norska fabriken imorgon, och min chef är med och ska köra hyrbilen (förutsätter jag, och nog han också). Sen besöka den norska fabriken på torsdag i samband med en FPC-revision, sedan tillbaks till Oslo på kvällen, övernatta på något hotell vid flygplatsen och så flyg hem på fredag förmiddag. Så det är ju inte så blodigt som det skulle kunna vara, men jag tycker ändå det är mer jobbigt än inte jobbigt, särskilt innan. Sen blir det väl mer go with the flow, men jag kommer ALDRIG att bli en människa som uppskattar att vara på resande fot mer än att vara hemma. 

Känner mig inte riktigt hemmastadd på mitt nya kontor. Det susar jättemycket i ventilationen och känns inte direkt trivsamt, jag har liksom inte heller fått något flow i hur jag förflyttar mig utan det känns bara avigt och konstigt hur jag än gör. Men det ger sig väl med tiden. Nähä, men jag får väl gå de där tio stegen till kaffeautomaten nu dårå. 

Till stallet istället, v 40 2026

Igår hade jag Spanjorskan, och wow vad det kändes bra! Det var ju teori måndagen efter att vi ridit för tränare på söndagen, och förra veckan hade jag ju Ångloket. Men nu fick jag alltså Spanjorskan. Försökte applicera de tips jag fick av tränaren, till exempel att jag måste trampa lite extra i den inre stigbygeln på böjda spår för annars trycker hon (Spanjorskan, inte tränaren) mig lite utåt, samt vara oerhört lätt på yttertygeln. Vi red en övning som först var att vända med rak häst i hörnen, mycket svårare än man kan tro, och sedan rida en halv framdelsvändning i varje hörn, också mycket svårare än man kan tro. Men Spanjorskan var duktig och efter ett tag hittade vi någon form av kommunikation. Sedan var det dags för galopp och då blev det lite samma WOW-känsla som när jag red för tränaren, att jag kunde galoppera varv efter varv där hon gick stadigt på tygeln och bjöd på fint framåt. Mot slutet skulle vi rida skänkelvikning och då blev nog Spanjorskan lite stressad och jag inte tydlig i mina hjälper, så det gick inte så bra och hon blev springig och het. Fast L tyckte det var toppen att jag "plockat fram en växel till" så det såg kanske inte så illa ut som det kändes. Men bortsett från det så var det en härlig känsla nästan hela lektionen. 

L frågade om jag hade ridit Lillhästen något, och jag sa att jag gjort det någon enstaka gång men det var längesen. För Gossen hade varit oerhört seg på barnlektionerna så hon funderade på något alternativ till mig på tisdagen, fast sen kom vi på att det ju är teori och inte aktuellt. Jag har ridit Lillhästen en eller två gånger, det är en VÄLDIGT trevlig ponny, inte så mycket ponnykänsla kanske utan mer som en storhäst i ponnyformat, men överlag en sån där drömmig individ som gör det han ska utan några konstigheter och som varken är lat eller het utan har lagom mycket motor, så jag sa förstås att jag gärna rider honom. Vi får väl se hur det blir med den saken, Lillhästen är ju en sån som alla gillar och han går såklart rätt mycket. Men när L berättade hur seg Gossen varit så var det i andemeningen att det inte skulle vara så kul för mig. Sånt bryr sig inte K om när hon fördelar hästar, upplevde henne som mer strikt med vilka som har gått och vilka som inte gått och så fick det bli därefter, medan L verkar vara mer inne på att det ska finnas en bra kemi mellan häst och ryttare. Och när jag red i Bästa Måndagsgruppen™ så hette det (när vi hade ridlärare I och senare A) att eftersom vi skulle föreställa vara lite rutinerade (det var ju inte direkt våra ord, obs) så fick vi minsann fick ta de hästar som inte gick så mycket. Kändes såhär i efterhand lite som att det inte fanns någon direkt omsorg om att det skulle bli en bra matchning, utan mer som att man var någon slags slasktratt som aldrig fick rida de "bästa" hästarna för dom var liksom dedikerade till mindre rutinerade elever. Det är väl fine SÅ, men de kan ju inte heller BARA gå med nybörjare och där är L bra som menar att även de hästarna mår ju bra av att bli ordentligt genomridna. Vet att K tycker likadant, men hon har liksom fastnat i att jag BARA vill rida Köttbullen, och nu har jag ju ändå vidgat mina vyer en del och hittat andra alternativ. Vill dock hålla mig på ponnysidan! Aja, vi får väl se hur det blir med min kommande tisdagshäst. 

 

Ovanjorden

Har läst Ovanjorden av Mikael Berglund, detta är handlingen:

En av de sista dagarna av sommarjobbet på förskolan i Ammarnäs träffar Oskar renskötaren Eija, storasyster till ett av barnen. Det blir början på en omvälvande relation till Eija och till människorna, fjällen, vattendragen och själva luften omkring henne.

Ovanjorden är en suggestiv berättelse om samhörighet och tillit, och om hur marken kan upplevas ge vika då två människor lyckas komma varandra riktigt nära, om så bara ett ögonblick i taget.

Jag har hört mycket gott om denna bok och jag tyckte mycket om språket, men förstod inte riktigt själva berättelsen. Eller relationerna, eller snarare bristen på dessa eller hur man nu ska uttrycka det. Det var mycket starka känslor som ledde till...ingenting? Tyckte också det var svårt att flyt i läsandet när det är insprängt mängder av samiska ord och uttryck som man inte vet vad de betyder och som endast delvis kan förstås av sammanhanget. Den här boken får tre renar av fem möjliga. 

260928

I fredags blev jag kallad till ett möte som låg efter att min ordinarie arbetstid slutat, det gillar jag inte men det händer inte jätteofta så jag fick bita i det sura och lalla ur mig en massa Of course, that will be fine, no problem. Hela dagen gick utan att jag fick någon kontakt med filsystemet. Mail och internet funkade, men jag kunde inte riktigt jobba som jag hade tänkt. Ingen på supporten hörde av sig heller för den delen. Ägnade mig åt att installera mig på Nya Kontoret istället så jag hade att göra och försökte att inte låtsas som att jag också har såkallat riktigt jobb som jag förväntas utföra, men jag är rätt snabb och deadline är fortfarande ganska långt borta så det ska väl ordna sig. Baxade in en lådhurts, fäste upp kablar och rensade bland grejer. Du inreder ju som om du ska sitta där för evigt och fastigheten inte alls ska säljas, sa C ironiskt och javisst, det är väl en massa jobb för någonting som kanske varar ett år eller så, men det blir ju så mycket lättare nästa gång det ska flyttas tänker jag. Plus att jag måste väl ändå trivas under tiden.

Åkte hem och gick ut med hundarna. Vi skulle på orgelkonsert senare på kvällen, så vi köpte hämtmat och mulade i oss till ett avsnitt av Gift vid första ögonkastet XL som jag har börjat följa bara för att det blivit en sån himla snackis och ja, herregud, var hittar dom alla dessa människor någonstans? Sen åkte vi in till stan och lyssnade på när min son plus en stråkorkester gav en konsert till firande av att det var 120 år sedan Dmitrij Sjostakovitj föddes. Det, och mycket annat fick vi lära oss eftersom han, min son alltså, mellan styckena också föreläste om nämnda kompositörs liv och leverne. 

Var hemma vid 21.30, gick raka vägen och lade mig eftersom jag ställt klockan på 05.00 nästa morgon. Vaknade, gick ut med hundarna och åkte sedan till stallet för ett stallpass med in- och utsläpp av hästar. Det gick bra, men det ska bli skönt nästa gång när alla sover inne och det BARA är att släppa ut. Nu är det vissa som sover inne och ska ut, vissa som sover inne och INTE ska ut, vissa som sover ute och ska in  och vissa som sover ute och inte ska in men ska flyttas till en hage med mer gräs. Det var ett pusslande och planerande för att få ihop det så att man skulle slippa gå flera gånger men ingen skulle bli lämnad ensam. Som väl är fanns det ett gäng tjejer som skulle rida lektion klockan 12 men som ändå på plats jättetidigt och de ville gärna hjälpa till att leda hästar. Mmm...stalltjejer. De bästa som finns. 

Åkte hem, fixade klart med staketet i trädgården så nu är det kycklingsäkrat med putsnät längst ner runt hela hönsens del av trädgården så att man slipper försöka locka tillbaks kycklingar som plötsligt spatserar omkring inne hos grannen. Kycklingarna har blivit otroligt djärva på bara några dagar, från att ha lite ängsligt hållit sig i närheten av hönsgårdens trygghet så är de nu mest inne i den del vi kallar för djungeln. Det är ett äppelträd där halva kronan har knäckts och ligger på gräsmattan, men det är fortfarande liv i det så det får vara så för det är hönsens favoritplats på jorden. Bakom det är det syrenbuskar och diverse annan växtlighet där det också är trevligt att strosa omkring, om man är höna. Alternativ om man är människa som gillar att lajva Rambo på uppdrag, men det kanske är mindre vanligt. 

Låg sedan på soffan och läste tills det var dags att laga middag. Gick och lade mig tidigt p g a TRÖTT. 

Igår gick jag långpromenad och lyssnade på veckans avsnitt av Historiepodden om Kaspar Hauser, plus ytterligare ett avsnitt om Londons kloaksystem, plus ett avsnitt av Saddle Up om Jens och Lunatic. Kom hem, gick till bibblan för att hämta och lämna böcker, kom hem igen, åt lunch. Slöade sedan på soffan men min man var flitig och höll på med evighetsprojektet utrensning av böcker och filmer så efter ett tag kände jag att det eventuellt var läge att ta tag i det. Efter en diger arbetsinsats har nu alla filmer som jag ämnar behålla placerats i en praktisk liten väska som är kanske 30 x 30 x 7 centimeter och rymmer 160 skivor. Sorterade även upp dom någorlunda efter genre, vilket gick snabbare än vad jag trott. Gjorde också en andra rensning, så nu får alla filmer plats i en väska, plus några boxar som jag tänker behålla som de är. Ägnade mig sedan åt att rätt så osentimentalt rensa bland skivor som jag en gång i tiden köpt för att man kanske hört EN bra låt och så visade det sig att resten var skit, samt påbörjade arbetet med att placera de återstående i en likadan väska. Där jobbar jag strikt alfabetiskt så där uppstod inget problem med genre som med filmerna. Har nu kommit till bokstaven K, så det går ändå framåt. Fast nu lär det dröja ett tag tills jag kan fortsätta. Ikväll och imorgon är det ridning, på onsdag åker jag till Norge på jobbresa och kommer hem på fredag. Så det får bli till helgen. 

Nu har jag kommit åt filsystemet på jobbet, istället är det skrivaren som tydligen inte tålde att bli flyttad från ett hus till ett annat. ATT DET ALLTID SKA VARA NÅGOT. Får väl skicka ett nytt mail till den kära supporten, pust och stön, over and out. 

260925

Plötsligt, eller i alla fall igår, hände det, att det här stora arkivskåpet blev flyttat från det som nu är mitt nya kontor. Visserligen ligger det nu som en strandad val i korridoren utanför, det var som sagt otroligt tungt och svårflyttat, men jag har kunnat börja installera mig. Flyttade över mina skärmar plus dator och skrivare igår så nu finns det inte längre någon återvändo. TYVÄRR verkade det inte som att anslutningarna till filservern pallade med att datorn flyttades 200 meter, så nu kommer jag inte åt någonting jag behöver för att kunna sköta mitt arbete. Kan inte heller skriva ut något, skrivaren fick väl också någon form av separationsångest. Internet fungerar i alla fall så jag har mailat supporten, men de dyker inte upp förrän vid 8-tiden så jag har gott om tid att ägna mig åt kontorsinredning. Har hängt upp mina SNYGGA gardiner som jag köpt på Erikshjälpen, istället för de institutionsliknande fula som hängde här. Sen har jag baxat ut ett skåp (spånskiva från IKEA, flyttbart för en person) som jag inte ska använda, samt placerat ut skrivbord och sidobord där de ska vara. Eller där jag tror de ska vara, jag får väl känna mig för lite. Snodde en skrivbordsstol från ett av de tomma kontoren för att slippa släpa min uppför trapporna, men vet inte om jag gillar den. Det är säkert en vanesak, jag får väl ge det några dagar och min gamla lär ju inte gå någonstans. 

Brister i detta rum: väldigt få eluttag. Huset är byggt på 60-talet och då tänkte man sig väl inte att man skulle ha datorer och skrivare och grejer av Guds nåde. Det här rummet som är mitt nya kontor har stått tomt i tio år och fick inte vara med när det byttes armaturer och drogs ny el i de kontor som användes, så jag har en sån där trist gammal lysrörsarmatur som tillsammans med de instistutionsbeige väggarna får ljuset att påminna om skolkorridorer. Och inte alls tillräckligt många vägguttag, har jag redan konstaterat, så att leta upp en förgreningsdosa står högt på priolistan idag. Samt att hämta min papperskorg, för det fanns det inte heller någon i detta nya rum. Jaja. Det blir nog bra med det. Har också prioriterat att sätta upp en bild som jag tagit med mig från mitt gamla kontor, föreställande Rödluvan och vargen och med texten No matter how stupid you feel, remember, Little Red Riding Hood couldn't figure out that a talking wolf wasn't her grandmother. Det är sånt man kan behöva tänka på ibland. 

Plus i detta rum, eller det har väl inte så mycket med rummet att göra i och för sig, men ändå: att kunna äta sin lilla frukost med kvarg och bär i fikarummet och ställa in sin lilla skål i diskmaskinen efteråt, istället för att sitta och sleva i sig vid skrivbordet och stå och diska i en trång vask i ett lika trångt förråd/omklädningsrum efteråt. Igår tömde jag kylskåpet, inte för att det var så mycket men ändå, och stängde av det. Satte ner alla element på endast underhållsvärme. Gick därifrån med en känsla av att en epok hade gått i graven, men jaja. Så himla dramatiskt behöver det kanske inte vara ändå. 

260924

Jamen då ses vi på torsdag, sa jag till en kollega igår, som nämnde att hen skulle vara ledig som idag. Tänkte det var tisdag igår, men det var det ju inte. Blev helt förvirrad, men nu är det alltså torsdag och inget annat. 

Igår kom jag igång med mina två nya projekt, skönt. Hatar när man är i det där skedet att man vet ATT något måste göras men inte hur man ska gå tillväga för att komma igång. Men nu är de i alla fall up and running. 

Kom hem, upptäckte att en av kycklingarna hade tagit sig ur ungdomsgården, alltså den lilla delen av hönsgården där kycklingarna är. När vi byggde den använde vi en rulle gammalt hönsnät som vi hittade någonstans, men hönsnät har för stora maskor och därför traskade kycklingarna obekymrat rätt igenom och det var på den tiden när vi kläckte i maskin och de inte hade någon mamma som kunde locka tillbaks dom. Så jag satte upp kycklingnät längst ner, men det måste ha varit Made in Hong Kong (som man sa förr när något var av tvivelaktig kvalitet) för det höll bara något år eller så, sen var det hål i det också. Nu inför denna kullen satte vi ytterligare en rulle kycklingnät liksom lite innanför väggarna, det har väl ändå fungerat bra såtillvida att alla har hållit sig innanför det, däremot har det varit meckigt att behöva kliva över det när man ska in och ut med vatten och mat. Jaja, kycklingarna är ju numera så stora att de kan flaxa både upp och ner och hit och dit, så nu var det en som tagit sig över kycklingnätet och hamnat i den decimeterbreda remsa som är mellan nätet och själva hönsnätsväggen och därifrån var det ju en smal sak att forcera hönsnätet. Jaja, då var det väl lika bra att ta bort det extra kycklingnätet och låta resten av flocken komma ut och upptäcka världen. Är visserligen inte helt klar med att sätta putsnät längst ner på staketet i trädgården, men de är ju inte heller målsökande missiler in till grannarna. Än i alla fall, men till dess ska det ju vara klart. Mycket riktigt var de fullt nöjda med att bara utforska resten av hönsgården, några tog en liten lov ut i trädgården men höll sig mest under humlen som växer precis utanför, ingen vågade sig ut på öppna gräsmattan. Men det kommer de ju att göra med tiden, så i helgen får det bli staketfix. Mötet med resten av hönsflocken var för övrigt helt odramatiskt, de gamla accepterade stoiskt att jaha, nu är det småbarn överallt. De har ju både sett och hört dom i flera veckor, så det var ju inte som att de var helt främmande även om det har varit ett staket emellan. 

Satt länge i hönsgården och tittade på de små liven (som i och för sig inte är så små längre). Två av kycklingarna är ju av rasen Faverolle, där jag först trodde att båda var hönor men sedan visade det sig att den ena var en tupp. Det ser man på fjäderdräkten, för tupparna har mycket mer svart i sin. Nu är jag osäker på den jag trodde var en höna för jag tycker att den också börjar bli väldigt mörk även om man fortfarande kan se en tydlig skillnad på dom. Men den är kanske bara sen i utvecklingen? Aja, det ger sig med tiden. Det är ju en salig blandning raser, de enda jag är säker på är tre Ancona och två Sussex. Men nu har jag kunnat identifiera en som en Vorwerk. En annan skulle kunna vara en Silverudds Blå, men där är det osäkert. Möjligen är de andra Barnevelder i olika färgvarianter, men det är TVEK. Det kommer också att ge sig såklart. Provade Google Lens, men den var helt värdelös på att identifiera kycklingar och påståd sturskt att det var pärlhöns.  

Fortsatte det träliga arbetet med att rensa bland dvd-filmer och fatta beslut om att slänga eller spara? Kommer jag någonsin att se-om alla säsongerna av Sons of Anarchy till exempel? De flesta av de här serierna man köpte som boxar förr finns ju numera på streamingtjänsterna och det är väl lite väl analt att vilja spara i händelse av...ja, vadå? Att alla streamingtjänster momentant stängs ner, att internet slås ut, att ryssen kommer? Då har man nog större problem än att man inte får se Jax och Clay och de andra surputtarna i SAMCRO vroooma omkring på sina hojar och sälja vapen och knark, tänker jag mig i alla fall. Och man kan ju omöjligt spara ALLT. Så de åkte i loppishögen tillsammans med boxar som till exempel Breaking Bad och Walking Dead, herregud jag har ju inte ens sett klart serien för jag pallade inte den här djävla Negan, och sen när Glenn dog, ja förlåt för spoiler men det vet väl alla vid det här laget?, då tappade jag helt sugen.

Ja, så gick den eftermiddagen och kvällen. Idag är det torsdag, det står städning på schemat. Svårt att städa när det är kaosigt i hela hemmet, ska sätta hårt mot hårt och tvinga min man att putsa fönstren och plocka undan exakt allt som har med fönsterrenoveringen att göra, för nu får det vara KLART. Min man har som bekant svårt för att komma igång med saker, men när väl startsträckan är avklarad kan han hålla på i evigheter för han har också väldigt svårt att avsluta, det finns alltid små små detaljer som man kan  hålla på och pilla med till döddagar. Min hobbypsykologiska teori är att så länge man inte är klar så kan heller ingen klaga på att det inte blev bra. Inte för att jag någonsin klagat, men det är väl något i hans såkallade bagage. Ja, i alla fall så är det väl vad som står på agendan efter jobbet idag. STÄDNING alltså. Blö. 

 

 

Föraktet

Har läst Föraktet av Marcus Jarl, detta är handlingen:

Isak är fotograf och har dragit sig tillbaka till Stockholm efter en lång tid i New York. Hans liv är inrutat och anonymt, och det är precis så han vill ha det.

En dag får han telefonsamtalet han fruktat, det som ska tvinga honom tillbaka till uppväxtens Motala. Småstaden där han var tvungen att gömma den han var.

Det handlar om Emma. Systern som han inte har pratat med eller mött sedan den mörka dagen för många år sedan då han lämnade barndomshemmet. Isak kan inte längre fly minnena av den han en gång var, minnen fyllda av skam och självförakt. Och allt det som Emma lämnat efter sig.

Jag har läst Trädgårdsmästarens dotter, Om en syster och Dina färger var blå av samma författare varav jag gillade de två första och tyckte den tredje var sisådär. Den här boken var inte ens sisådär, jag fick  riktigt kämpa mig igenom den. Tyckte den var mörk och trist och karaktärerna kändes varken intressanta eller sympatiska, det kändes också som att de avsnitt som utspelade sig på tidigt 2000-tal var övergödda med tidstypiska detaljer på ett sätt som inte kändes trovärdigt. Den här boken får ett mörkrum av fem möjliga.