260329

I fredags slet jag som en gnu för att bli klar med några otacksamma sista-uppgifter som bara dök upp och absolut inte kunde vänta 14 dagar. Blev klar. Kom ihåg att skriva ut mina biljetter samt ta med laddare och mina skyddsskor hem. Det finns låne-skyddsskor på den danska febriken, men jag tycker det är smått olustigt och vill ha mina egna. Sprang 5 kilometer efter jobbet, det kändes helt okej och som att jag hade kunnat fortsätta lite till. Nöjd! 

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade yinyoga, damp ner i soffan. Min man kom hem, vi bestämde oss för fryspizza till middag medan vi kollade på His & Hers på Netflix. Vi bestämde också att INTE hyra släp och åka till tippen på lördagen utan vi tar det efter påsk. Sen kollade jag färdigt på Love Is Blind och tack gode Gud att det gick som det gick. Maken till stolpskott får man leta efter. 

Vaknade tidigt på lördagen, lite orolig för hur det skulle kännas i kroppen (majoriteten av mina löparrelaterade krämpor känns inte när jag springer utan kommer som ett surt brev på posten dagen efter), men det kändes okej! Blev glad! Gick ut med hundarna, kom hem, funderade på att åka till Lantmännen och köpa såjord men började packa min väska istället. Lagade vegetarisk lasagne till middag och så hade jag ambitionen att avsluta The beast in me men det var visst två avsnitt kvar och inte ett som jag trodde. Kom på att det var sommartid på gång så jag ställde fram klockorna och gick och lade mig en timme tidigare. Förr tyckte man det var coolt att vara uppe så länge som möjligt och liksom skryta med hur lite man sov, nuförtiden är det många timmars oavbruten nattsömn dom har blivit någon slags statusmarkör. 

Idag har jag gått min vanliga söndagsrunda, ätit lunch, blivit skjutsad till tåget av min man, åkt ett tåg till Kastrup, ett annat till Odense och ett tredje till Svendborg. Helt odramatisk resa där allt bara flöt på och så att säga gick som på räls, höhö. Ligger i skrivande stund och jäser på ett hotellrum med nån dansk kriminalserie på tv:n i bakgrunden. Gäller att passa på att ha det STILLA OG ROLIGT för det blir nog rätt intensiva dagar som väntar. Over & out. 

260327

Tack gode Gud att det är fredag, den här veckan har sannerligen inte varit nådig. Är hyperstressad över allt som måste fixas nu innan jag ska vara borta från jobbet i två veckor. HATAR också det här med att behöva tänka i så många steg: tåget från Kastrup går 15.20 och hur dags måste jag då ta tåget från Ankeborg för att hinna dit och vara i god tid, och hur dags måste jag då ta bussen hemifrån mig för att hinna med det tåget och hur dags måste jag i så fall stiga upp? Hela dagen blir liksom helt sönderstyckad och jag med känns det som. Jag antar att människor som gillar att resa tycker sånt här är helt naturligt och hanterar det med en klackspark, men jag avskyr det och tycker det är otroligt besvärande. Får försöka trösta mig med att resan efter påsk bara är till Kastrup och inte till en avkrok på Fyn som inkluderar tågbyten och minutiös planering. Till Kastrup tar man sig på en och en halv timme från Ankeborg. 

Igår testade jag mina nya linser. Kan inte påstå att jag fick någon supersyn direkt, i alla fall inte på långt håll. Men på nära håll funkar de bättre, så nu slipper jag sitta och fumla med läsglasögon från Biltema som en annan Leif GW så fort jag ska läsa något smått. Hade gärna sett lite bättre på långt håll också, men det går tydligen bara att få antingen det ena eller det andra, se bra på både långt och nära håll är endast glasögonormar förunnat tydligen. 

Åkte hem, släpade mig ut på promenad, kände mig helvissen. Värk i kroppen och trött. Kom hem, städade, yinyogade, lade mig på soffan. Min man kom hem och tillkännagav att han inte tänkte städa förrän imorgon (dvs idag) för han var "helt slut". Han gick och lade sig vid 19.30 så det var han nog. Själv låg jag och läste och hade vaga planer på att se nya avsnitt av Love Is Blind, men orkade inte. Gick och lade mig vid 21 och somnade som en stock. 

Kände mig återställd när jag vaknade, men är så stressad. Har VIDRIGT mycket att göra idag och inte blev det bättre av att folien till en etikettskrivare tog slut idag. Hittade inga fler rullar. Höll på att bli tokig för VEM tar den sista rullen utan att beställa en ny? (svar: någon som inte längre är kvar). Sånt provocerar mig bortanför alla gränser. Vi har ändå ett djävla kanbansystem för det här, men det spelar ju ingen roll när folk är idioter av episka mått. Det är tusen års leveranstid på sån folie dessutom, men har jag tur kanske jag kan norpa åt mig en rulle när jag är på fabriken i Danmark för de har likadana printrar där. Fingers crossed, etc. Nu måste jag ta itu med min megalånga to-do-lista, boka hemresa, skriva ut biljetter, packa grejer OCH SÅ VIDARE. Vad jag hatar resor. 

 

260326

Igår var en lång dag. Den här veckan har överlag varit väldigt splittrad på grund av att jag varit tvungen att lära upp PC och TG på de uppgifter som jag har fått pådyvlat mig och som måste utföras i labbet, och som jag alltså inte kommer att kunna göra följande två veckor eftersom jag inte kommer att vara på plats. Och det är väl en sak att lära upp folk som är tänkta ska jobba där, som kan terminologin och förstår vad man ska göra och varför, men en helt annan sak att lära upp folk som i hela sitt yrkesliv gjort något helt annat och som aldrig satt sin fot på ett labb. Det har väl ändå gått ganska skapligt, men det tar tid som jag egentligen inte har. Nu är det 349 olästa mail i Projektets inkorg till exempel. GAAH.

Var med på ett möte i vårt danska bolag igår, och herregud vilken skillnad det är. I det danska mötet var det ett otroligt engagemang, det diskuterades och alla pratade och hade åsikter. När vi har motsvarande möten i Sverige så är det mest jag som pratar och föreslår saker. Frågar jag vad folk tycker så är det knappt någon som säger något annat än möjligen jo...ja...det låter väl bra, nästan oavsett vad som sägs. Skulle jag inte komma med ett konkret förslag att säga bu eller bä om så hade det blivit knäpptyst (jag har provat). Så det var i alla fall lite uppfriskande, även om tekniken lämnade en del övrigt att önska. Danskarna satt ett stort gäng i en möteslokal och så hade de kopplat upp en dator med högtalare, vilket gjorde att jag ibland inte hade en aning om vem som sade vad för det är inte alla jag känner igen på rösten, och det pratades också rätt friskt i mun på varandra. På dääääänsk såklart. 

Slutade alltså sent, sen visade det sig att min man hade varit på vårdcentralen och var på väg hem och då tänkte jag att då kan jag passa på att slinka inom stan och hämta mina nya kontaktlinser nu när jag inte behövde stressa hem till hundarna. Passade på att ta en promenad också. Alltså jag gillar att gå ut med hundarna, det är inte det, men ibland är det också lyxigt att bara få strosa fritt och dit man själv vill, och slippa förhålla sig till lyktstolpar och rådjursvittring och vad annat som kan komma i ens väg när man är hund på promenad. 

Kom hem vid 17-tiden och tänkte som jag brukar att jag aldrig skulle vilja ha såna arbetstider att det skulle vara ens standard. Blev sur för vi hade fått en årsleverans av värmepellets och de hade ställt pallarna så himla dumt så det tog evigheter att parkera. Plus att de inte hade tagit tompallarna som vi ändå betalar för eftersom de ingår i ett retursystem. 

Gjorde fotrehab och yinyoga och sen skulle min man och jag ha en filmkväll. Först blev vi nästan osams för när han ska bläddra mellan filmerna så gör han det så satans fort att jag inte ens hinner läsa vad den handlar om, och när jag säger det så säger han att han vet att jag inte kommer att gilla den. Det har han väl ganska ofta rätt i men för den sakens skull behöver man väl inte hetsa som om Jack Uppskäraren låg på lur. Sen tog det tusen år innan vi ens hittade en film som båda kunde tänka sig att se. Det blev till slut Hanna, en film som handlar om Hanna som uppfostras av sin far (en avhoppad CIA-agent av något slag) till yrkesmördare, att ständigt vara redo att någon ska överfalla en, att döda och att klara hårda strapatser. Hamnade ganska snabbt i ett läge där jag liksom gled in och ur ett slags halvdåsande tillstånd som är väldigt behagligt men som jag av någon anledning alltid mörkar och låtsas vara klarvaken så fort min man talar med mig. Vet inte om det har att göra med att när jag var liten så var mina föräldrar rätt strikta med att det var läggdags klockan si och så, men någon gång kunde det göras undantag om det till exempel var något speciellt på tv. Men om man under dessa snudd på heliga tillfällen visade tecken på att vara trött så fick man omedelbart gå upp och lägga sig istället, det var av någon anledning totalförbjudet att somna i soffan. Så därför tror jag att jag har utvecklat en slags superkraft där jag kan gå från snudd på sovande till klarvaken och börja föra ett superalert resonemang om filmen jag (inte) tittar på i samma millisekund som frågan "sover du?" uttalats. Fastän jag är vuxen och det är helt legitimt att sova i soffan om man nu skulle känna för det. 

Idag ska jag ha lönesamtal. Eftersom jag har en dansk chef så är det inte ett samtal så som man tänker sig ett lönesamtal där man har möjlighet att påverka lönesättningen, utan det brukar gå till som så att han säger "det här är din nya lön" och sen får man tacka och ta emot även om det också uttalas en floskel att man kan höra av sig om man har synpunkter. Nu har jag aldrig varit direkt missnöjd, men jag stör mig lite på principen. Men det är sånt som bestäms så högt upp i företagshierarkin att det ska nog bra mycket till om det ska ske några förändringar på den punkten. På det viset kan jag sakna när vi var en platt organisation och man löneförhandlade med sin chef och kom man inte överens (vilket vi aldrig gjorde eftersom min fd chef var en uttalad snåljåp) så fick hans chef bestämma om det möjligtvis fanns några kronor över att lägga i Johanssons lönekuvert (och det fanns det oftast eftersom han ändå visste att Johansson gör ett bra jobb). Dom som bestämmer nu vet nog inte ens om att jag finns, och då är det ju rätt svårt att motivera varför just jag skulle ha en så fet löneökning. Jaja. 2.5 % säger avtalet så det blir väl någon krona i alla fall. Som äts upp av allt som ökar i pris på grund av de här djävla krigen. Tankade igår och då kunde man ju verkligen hålla sig för skratt, nu kostar bensinen nästan 20 kronor litern. Visst, det var väl värre när jag hade dieselbil och dieseln kostade 27 för några år sedan, men ändå. SLUTA UPP MED DETTA. Känns såklart otroligt förmätet att gnälla om höga bensinpriser när det i princip är den enda krigskonsekvensen som drabbar en, men men. 

  

Till stallet istället, v 13 2026, pt 2

Igår hade jag Köttbullen. Vi hade också vikarie, som vi haft en gång innan och då skulle vi göra en övning där man rider runt en liten fyrkant och gör som en halv framdelsvändning i varje hörn och sen fick vi bara göra det i ena varvet? Den här gången skulle vi göra exakt samma övning, inget fel på det för det är en bra övning (även om inte Köttbullen håller med) och då tänkte jag att den här gången ska vi väl göra i båda varven som ju är det normala, förra gången var säkert bara hjärnsläpp. Men NÄ? Det var fortfarande bara i ena varvet. Sa lite försynt efteråt att jag gärna hade sett att vi gjorde den i båda varven, men vet inte om det gick fram. Fattar att det inte är så himla lätt att bara bli inkastad som vikarie med kort varsel, men...ja. 

Köttbullen var som sagt måttligt imponerad av övningen och eftersom DET ENDA varvet var hennes svåra så gick det väl sådär. Sen gjorde vi en övning där vi galopperade längs med fyrkantsspåret och gjorde en övergång till trav vid C, B, A och E, trava några steg och så ny galoppfattning. Med tanke på Köttbullens tidigare ENORMA problem med galoppfattningarna var det ju en utmanande övning, speciellt som hon fortfarande har lite svårt att fatta rätt galopp på rakt spår i vänster varv. Men det gick SÅ DJÄVLA BRA! Rätt galopp alla gånger utom en, och då hann det ju bli ETT ANTAL fattningar.  Frustig och glad och framåt kändes hon också. Gött! 

260325

Idag fyller mitt äldsta barnbarn 17 år. SJUTTON ÅR. Det är faktiskt helt sjukt. I min värld är han kanske...10? Har svårt att ta in att han går på gymnasiet, tränar på gym, har extrajobb och önskar sig en rakapparat i födelsedagspresent. Faktiskt helt galet. 

Har varit på mammografi nu på morgonkvisten. Förundras lite över att det ska vara så svårt att göra en sån undersökning utan att personalen ska behöva stå och knuffa och puffa på en så att man hamnar rätt. Eller är det bara jag som är så trög att det liksom inte kommer intuitivt hur man ska ställa upp sig?

I övrigt är det väl inget nytt under solen, är trött som fan för det har blivit sent i säng både måndag och tisdag. Och idag måste jag jobba längre än vad jag vill på grund av ett möte som jag måste vara med på. Är halvsugen på att åka hem och ta mötet hemifrån för att åtminstone vara hemma när arbetsdagen är slut, men jag får se hur dagen utvecklar sig. Är ju lite annat att pyssla med också dessvärre. 

260324

Livet som labbråtta rullar på, det tar avsevärt mer tid än vad jag tänkt att det skulle göra men det är väl bara att bita ihop och gilla läget. Passar sig kanske inte riktigt att klaga över att man har mycket att göra när man jobbar på ett företag som ska läggas ner och man är en av de få som fått behålla jobbet. Samtidigt: the story of my joblife, att alltid behöva jonglera med ett helt djävla bollhav av spretiga arbetsuppgifter. Min fd kollega A2 sa en gång att Det känns som att ALLT på det här företaget är inne och vänder hos dig minst en gång, och det är kanske lite tillspetsat men ändå något åt det hållet. 

Om cirka en vecka har jag varit anställd på företaget i 25 år. Vet inte om det kommer att uppmärksammas? En kille i produktionen som började samtidigt som jag blev uppsagd tillsammans med alla andra som blev det i höstas och då tyckte dom, oklart vilka faktiskt men jag antar PC och VD, att han kunde få en guldklocka trots att han "bara" varit anställd i 24 och ett halvt år när situationen nu var som den var, det var ju inte som att han slutade frivilligt. Så jag tycker kanske att jag också borde få en, 25 år är väl ändå 25 år, men ingen har sagt något, vet inte om det är något som faller mellan stolarna på grund av att jag har en dansk chef? Skär hellre av mig ena handen än förödmjukar mig och liksom BER om att få en guldklocka, där går väl ändå gränsen för vad man vill utsätta sig för. Blir man inte mer uppmärksammad än så för lång och trogen tjänst så kan det kvitta tycker jag. Mvh: Sign. Jag är inte bitter. Hahaha. 

Gav mig själv en vilovecka från träning. Har ju känningar av ischias/diskbuktning/ryggskott eller vad fan det nu kan vara sedan någon gång innan jul, inte jätteilla men det är inte heller jättebra och det är inte på något vis självklart vad som är hönan och vad som är ägget här. För det mesta rekommenderas det ju att man SKA träna och vara aktiv och inte ligga på soffan i veckor som man gjorde förr om man hade ryggskott, utan här ska man bita ihop och kämpa på i vardagen och det har jag också gjort, och det har absolut gjort nytta. Men nu känns det som att ischiasnerven är ILSKEN, hade det varit en mänsklig gestalt hade den varit högröd i ansiktet, svurit långa Kapten Haddock-eder och hyttat med knuten näve, och det vill inte riktigt gå över. Så nu testar jag att backa och låta den vara ifred så mycket som möjligt. Ridning, promenader, yinyoga är det enda på schemat den här veckan, och yinyogan anpassar jag så att det inte är några positioner som stretchar sätet för det verkar inte Den Ilskna Nerven gilla överhuvudtaget. Jag får prova detta ett par veckor i alla fall och se om det gör någon skillnad. Oh the joy of having a måndagsexemplar till kropp. 

Fick sms från Specsavers att mina nya provlinser finns att hämta. Suck, typ. Ska jag nu bli tvungen att baxa mig in till stan också. Ska på mammografi imorgon så i den bästa av världar skulle man kunna ha passat på att göra det samtidigt, men mammografin är redan 07.30 och så dags är ju ingen optiker i hela världen öppen (eller det finns kanske optiker som har öppet 24/7 i storstäderna, VAD VET JAG?), så det får väl bli en extrarunda. Är ju dock lite nyfiken på om min syn kommer att bli så bra som den verkade vara när jag satt på Specsavers och svarade på tusen "bättre eller sämre"-frågor. Jag vet ju att det går att få örnblick med progressiva glasögon, frågan är vilken typ av fågelsyn som bifokala linser kan generera. Googlade "fågel med dålig syn" och den fågel som anses ha den sämsta synen är kivifågeln, vilket de  å andra sidan kompenserar med ett fenomenalt lukt- och känselsinne, de har till och med morrhår vid näbbroten. Så nu vet ni det. 

Till stallet istället, v 13 2026, pt 1

Igår hade jag Älskling igen. Förra veckan tyckte jag ju att det kändes bra, men K tyckte inte att hon gick fram ordentligt. Men då var det ju hennes första lektion på ganska länge eftersom hon varit halt, så det må väl kanske vara hänt? Igår tänkte jag i alla fall att nu ska hon fram, men det är svårt alltså. För hon skiter litegrann i skänkel men är HYPERkänslig för spöet, alltså jag menar verkligen inte att jag rappar henne, utan bara ett otroligt försiktigt litet pet för att förstärka skänkeln när hon inte tar den. En fluga som slår sig ner känns förmodligen mer, Köttbullen hade bara ryckt på axlarna men Älskling håller på att krypa ur skinnet. Samtidigt har hon lite humör, så igår flög några bakben i luften när hon tyckte att det blev för jobbigt. Men i övrigt kändes det bra, hon gnodde på riktigt fint emellanåt och K var nöjd. Vi red massor av övergångar och det är ju alltid nyttigt, men särskilt för Älskling tror jag för hon är lite...speciell, hon är liksom BÅDE känslig och vill vara till lags men samtidigt lite avtrubbad och ponnyenvis/tjurig. Så ibland blir hon förvirrad när hon inte riktigt förstår, liksom "vadå, ska jag trava nu igen, jag saktade ju nyss av" och så blir hon ängslig och springig och går bakom hand. Men igår tyckte jag vi fick till ett fint samarbete. Känner mig NÖJD!