It goes on and on

 It goes on and on

260908

Igår hade jag ett jobbmöte där en av deltagarna hade ny frisyr och också en annorlunda klädstil mot vad hon brukar ha, jag sa något snällt om det, och hon sa att hon känt att det var dags för en förändring. Sen försökte jag förklara begreppet "tjejnyår" och de tyckte det var AMAZING med "girl's new year in September" och att det fanns ett begrepp för det. 

Efter jobbet var det dags för rehaben, det som från början kanske tog max en halvtimme är nu uppe i typ 90 minuter så det ska bli skönt att kunna förlägga den tiden så att det passar lite bättre in i det såkallade livspusslet. Igår hann jag hem, gå en runda med hundarna, mata kycklingarna (och med det avses alltså inte bara att slänga åt dom lite mat utan också att sitta och glo på dom när de kilar omkring och är urgulliga) och äta kvällsmat, sen var det i princip dags att byta om och åka till stallet. Efter ridningen satt S och jag kvar en god stund och babblade om senaste utvecklingen i den ständigt pågående realitysåpan "C:s värld" så jag var inte hemma förrän omkring 21.30. 

Nu är det verkligen mörkt på morgnarna. I normala fall släcker jag ytterbelysningen samtidigt som jag släcker i hallen innan jag går hemifrån, tycker det är lite onödigt att den, ytterbelysningen alltså, inte hallen, ska stå och lysa på ingenting, men i morse så såg jag knappt nyckelhålet när jag skulle låsa ytterdörren så det kanske börjar bli dags att låta den stå på. Ytterbelysningen alltså, inte ytterdörren. Vi är vad som känns som de enda människorna i hela Sverige som inte har någon fasadbelysning på vårt hus, och bor på en såkallad skafttomt så gatubelysningen når inte fram till oss, och nu är det som sagt MÖRKT. Skönt i och för sig att det inte längre är gryningsljus och tusen miljoner hjortar och rådjur som är ute och strosar från A till B utan att bry sig ett skvatt om att det råkar vara en 90-väg mellan.  Man får ju såklart  alltid vara på sin vakt ändå, men inte fullt lika intensivt som för några veckor sedan då jag körde genom skogen precis då dagen började gry och det kändes som ett himla safari.

Det går trögt med flytten till mitt nya kontor, det beror främst på att jag behöver hjälp med att flytta ett skrivbord från bottenplan på en byggnad till första våningen i en annan, och just nu har alla fullt upp med nedmonteringen av fabriken. Ser just nu inga direkta fördelar med att flytta, för jag har insett att jag inte längre kommer att ha tillgång till något omklädningsrum med skåp att hänga grejer i. Utan nu ska man över på finsidan där man aldrig någonsin har varit i kontakt med begreppet "arbetskläder" (och därför finns det såklart inga omklädningsrum heller) och där man förväntas hänga sina ytterkläder på en klädhängare i korridoren. Det kan jag såklart göra, men var ska jag ha mina träningskläder? Min yogamatta? Mina extra ombyten? och allt annat som jag hittills förvarat i skåpet i omklädningsrummet. Aja, det går såklart att hitta en lösning på det vad det lider. Fördel är tillgång till diskmaskinen i fikarummet, så jag kommer i alla fall slippa stå och diska min lilla frukostskål i vasken i omklädningsrummet som jag gör nu. Omklädningsrummet är en väldigt liten skrubb som också fungerar som kök, eftersom man lyckats klämma in ett kylskåp, mikro och kaffebryggare där, samt förråd. Det saknas diskbänk och avställningsytor och ser ut därefter så just den biten kommer jag väl inte direkt att sakna. 

 

Till stallet istället, v 37 2026, pt 1

Igår var det dags för ett pass med Spanjorskan igen. Börjar gilla henne mer och mer, eller det har jag väl gjort hela tiden men inte ridit henne tillräckligt kontinuerligt för att lära känna henne. Det gör jag väl inte riktigt än heller, men det känns i alla fall som att vi håller på att bygga någon form av relation. Hon är så mjuk och trevlig att sitta på och det känns som att det händer något med min egen ridning också, att jag blir mer balanserad och lyhörd. 

Vi red på stora utebanan, ingen speciell övning, mest volter och övergångar i skritt, trav och galopp men det räcker ju fint. Spanjorskan har det lite jobbigt med att hålla galoppen, det beror nog dels på att hon är rätt så rund efter betet och det är lite jobbigt för henne, dels på att hon går mycket barnlektioner och om/när de galopperar där så är det kanske max en långsida i taget. Så där får jag kämpa en del, fattningarna blir inte heller de bästa men det är ju bara att knota på. Jobba med sitsen, Nu har du inte någon tendens till stolsits längre, sa L och det var ju skönt att höra. Stolsits liksom! Jag! Pffff! Det är jobbigt att rida och hela tiden tänka på sitsen när man inte behövt göra det speciellt mycket förut (fast uppenbarligen borde jag ha behövt göra det även förut), kanske inte så mycket fysiskt som mentalt. Var därför fysiskt och mentalt slut efter lektionen, hehe. 

Ovännen

Har läst Ovännen av Moa Herngren, detta är handlingen:

Karolin trodde att hon hade kontroll. Hon har skilt sig, skaffat en ny lägenhet och försöker få livet att fungera som ensamstående förälder. Men när hennes mamma plötsligt hamnar på sjukhus blir det för mycket och Karolin inser att hon står mitt i en kris. Som tur är har hon Saga kvar, sin allra bästa vän och klippa i livet.

Karolin och Saga har varit oskiljaktiga sedan mellanstadiet. Saga är som en extra familjemedlem i Karolins familj och gudmor till hennes dotter. Men nu när Karolin behöver sin vän som allra mest har något hänt.

Saga har träffat en man. Karolin märker hur Saga förändras i hans närhet. Hur hon plötsligt slutar höra av sig. Hur hon glider undan. Är han inte lite kontrollerande?

När Saga berättar att hon och Jon ska flytta ihop kommer det som en chock. Inte bara för att det gått så kort tid – utan för att Saga har tagit beslutet utan att säga ett ord till Karolin.

Karolin försöker vara glad. Försöker lita på Saga. Då gör Saga plötsligt slut med Karolin – helt utan förklaring.

Jag har tidigare läst Tjockdrottningen, Skilsmässan,Svärmodern och Syskonfejden av samma författare, det är ingen serie utan alla är helt nya berättelser och karaktärer men lite på samma tema, relationer som skaver. Har tyckt de tidigare böckerna varit helt okej, men inte mer än så. Tycker lite samma sak om den här boken. Okej, men inte mer. Tycker Karolin är för överdrivet klängig/krävande, och Saga för överdrivet mesig/konflikträdd för att det ska kännas riktigt sannolikt. Den här boken får tre kompisar av fem möjliga. 

260907

I fredags fick vi veta att det inte skulle bli någon produktion den dagen utan det som producerades på torsdagen var det sista som någonsin skulle produceras i den här fabriken. Hade jag vetat det hade jag kanske varit lite mer vördnadsfull när jag betade av vad som skulle visa sig vara sista arbetsinsatsen i labbet tidigt på fredagsmorgonen, men nu blev det som vilken dag som helst istället. 

Gick och förtidsröstade på lunchen på ett bibliotek i närheten av jobbet där det fanns röstmottagare varje dag och inte bara en dag i veckan som hemma i byn. Så nu är det gjort. Efter jobbet åkte jag hem, gick en sväng med hundarna, tränade ett pass yinyoga och sen gjorde vi pizza och började kolla på en ny serie på Netflix, Big Mistakes, eller så ny vet jag inte om den är, men ny för oss. Den var rätt rolig, fast också rätt förutsägbar. Gick och lade mig rätt tidigt, läste och somnade. 

På lördagen vaknade jag tidigt och kände mig utvilad. Gick en långpromenad med hundarna, städade i hönshuset och slappade sedan i soffan större delen av eftermiddagen. Det var fint väder medan jag var ute och gick, men hela eftermiddagen var det jättekonstigt väder, soligt ibland, sedan kom det störtskurar från ingenstans och fem minuter senare lyste solen igen och sådär höll det på.
För ett tag sedan tog jag ju upp med min man att jag tycker vi ska ta bort alla hyllor med filmer och skivor i vardagsrummet, han var lite motsträvig men nu har han anammat idén och fått feeling. Så han höll på med det medan jag läste. 

Igår ringde klockan vid 04, som om det vore arbetsdag. Tog mig upp, gick en mil med hundarna, åt frukost och körde sedan iväg för dagens funktionärsuppdrag på en av våra grannklubbar. Hamnade i sekretariatet och fick hjälpa till med att mata in resultat i Equipe och vara allmän hjälpreda. Till en början med kände jag mig som en praoelev men det gick rätt fort att komma in i det hela och någon nytta gjorde man väl förhoppningsvis. Också kul att vara på en så fin och nybyggd anläggning och ett extra plus var att komma till ett färdigt arrangemang där allt (ofta tråkigt och jobbigt) förarbete redan är fixat av någon annan. Det tog dock ändå exakt hela dagen, åkte hemifrån vid 07.45 och var hemma strax efter 17. Hade förberett enkel middag, korv och potatismos, så det gick snabbt att fixa till. Sen kollade vi på ett avsnitt av Big Mistakes och så var helgen slut, typ. 

Dags för ny vecka och nya tag då. Den här veckan är sista veckan med rehab på deppgymmet, om inte fysioterapeuten säger något annat men det tror jag inte. Ska bli rätt skönt att slippa ha rehab direkt efter jobbet två dagar i veckan, särskilt på måndagarna när jag ska iväg till stallet sen på kvällen. Rehaben lär jag förstås inte slippa men det blir lättare att ta den lite mer när det passar mig och inte i första hand när fysioterapeuten kan.  Annars har jag inget direkt inplanerat den här veckan förutom att jag eventuellt ska träffa A2 någon kväll men det är inget spikat än. 

Snackade ihop mig med S och A angående händelserna i den låsta bloggen och vi bestämde oss för vilken väg vi skulle ta vidare ur den soppan. Vi får se hur det slutar, oh the joy of föreningsliv. 

 

260904

Igår eftermiddag när jag hade varit ute med hundarna så tänkte jag att jag kunde passa på att gå och förtidsrösta. Tror ALDRIG jag har röstat på valdagen faktiskt, i alla fall inte som jag minns, trots att jag har röstat i varje val sen jag blev myndig så det börjar ju med ålderns rätt ändå bli några gånger (känns viktigt att påpeka, man vill ju inte att folk ska tro att man är en soffliggare som inte värnar om sina demokratiska skyldigheter). Pratade med min bror i telefon medan jag gick ner till bibblan, han hade blivit ifrågasatt av sin 15-årige son varför han inte röstade på själva valdagen "för det är tradition" (vad han nu fått det ifrån), men både jag och min bror var eniga om att det är bättre att göra det i god tid "för tänk om man glömmer". Kom fram till bibblan, då var det bara möjligt att förtidsrösta vissa speciella tider och dagar, och igår var inte en sån dag. WTF? Det har väl ALLTID varit så att förtidsröstningen har varit öppen när bibblan varit öppen, men tydligen inte längre. I och för sig har det väl aldrig varit någon direkt rush till förtidsröstningen i vår lilla by tidigare valår, det måste ju vara både lite slöseri med resurser samt också vara dödens tråkigt att sitta som röstmottagare när det kanske kommer en person varannan timme, så det kanske inte är så konstigt att det stramas åt. Men ändå. Snopet. 

Passade på att hämta lite böcker jag reserverat när jag ändå var där och knatade hemåt i duggregn och en lätt höstkänsla. Skönt att det är slut med värmebölja, även om det fortfarande är varmt. Städade i röran hemma, min man håller fortfarande på med fönstren och det känns som att han ALDRIG blir klar. Åt kvällsmat, slöade i soffan, läste lite och så var den dagen över. 

Nu är det fredag! Och idag är det den allra sista produktionsdagen EVER på fabriken. Det var ju egentligen menat att det skulle vara förra fredagen, så det blev något av ett antiklimax när det blev förlängt en vecka till. Men på måndag kommer dom och ska börja riva ut de återstående maskinerna och utrustningen så nu är det ingen återvändo om så hundra kunder står och bankar på dörren och vill ha material. Den andra produktionslinjen, som flyttades upp till Norge förra året, där har jag numera vant mig vid att det bara är en tom fabrikslokal som återstår, det kändes väldigt märkligt i början men nu är det vardag och jag lär väl vänja mig vid att andra halvan av fabriken också kommer att förvandlas till ett skal. Men just nu känns det konstigt, det gör det. 

Känner mig trött, för jag vaknade vid 02.30 i natt och kunde inte somna om. Oklart varför, det var inte som att jag kände mig stressad eller något, det var bara det att sömnen inte ville infinna sig. Lär väl somna vid 20-tiden ikväll istället, men det var många år sen jag tyckte det var lite som att förlora (oklart mot vad, tiden?) om man gick och lade sig tidigt, nu ser jag det mer som en ynnest, haha.

 

I helgen ska jag vara funktionär på en WE-tävling som en av våra grannklubbar anordnar. Har aldrig varit på en WE-tävling i hela mitt liv så det kan ju bli en intressant erfarenhet. Tänkte jag, tills jag såg att jag var uppsatt i sekretariatet. GULP. Där måste man ju ha koll. Har dock varit väldigt transparent med att jag inte har det så jag hoppas att förväntningarna hos grannklubben är låga.  Hade ju varit hemskt om de förväntar sig att det ska komma någon som är både kunnig och självgående. En gång i tiden var jag queen of tävlingssekretariat, men det var på den gamla goda tiden när allt sköttes manuellt och det gick att ha koll. Nu är både system och regelverk så uppdaterade att det som man en gång kunde när man satt som en stor spindel i sekretariatsnätet och hade järnkoll på allt är helt utdaterat, och  det känns som att tävlingsverksamheten generellt är lite på utdöende. Det har blivit som en ond cirkel där det är för dyrt att arrangera och för svårt att få sponsorer, då måste man höja startavgifterna och då drar folk öronen åt sig eftersom allting annat som licenser och transporter också har blivit apdyrt, och så blir det för få starter och klubbarna går med förlust och till slut är det väl ingen som vill ordna tävlingar för vanliga dödliga längre, då blir det väl bara stora tävlingar med stora sponsorer för eliten. Trist utveckling tycker jag. 

260903

Igår var det lång dags färd mot natt, det kändes så i alla fall. Först jobb, sedan rehab, sedan stannade jag kvar i stan för att gå på den här klubbkvällen där man kunde prova kläder. 

På jobbet snackade jag med en person som har som jobb att åka runt till olika företag och byta ut entré- och gångmattor samt hämta personaltvätt, jag vet inte vad han heter trots att han gått som som barn i huset här i en massa år, vi kallar honom bara "mattkillen" när vi talar om honom och när man talar med honom har det aldrig funnits ett behov av att känna till hans namn. Förra gången mattkillen var här så varslade jag honom om att från och med snart kommer det inte att sitta någon i min byggnad, och igår tog han mattorna utan att ersätta dom med några nya. Nu ser det jättekonstigt ut eftersom golvet har blekts där det inte legat mattor. Men det är ju snart inget jag behöver bekymra mig om. 

Har fortsatt rensa på mitt kontor. Jag har ju bett om hjälp att forsla över ett skrivbord och ett sidobord, för det som stod på nya kontoret var inte höj- och sänkbart. Det är ännu inte gjort, men vilken dag som helst händer det. Det ska också tömmas ett jättestort arkivskåp med personalhandlingar som ska flyttas ut från mitt nya kontor, oklart när det blir av men förhoppningsvis också inom kort. Upptäckte häromdagen att det inte fanns någon lådhurts i det nya kontoret, letade runt i övriga tomma kontor på det våningsplanet, men nä. Vill folk inte ha lådor till sina skrivbord? Min befintliga lådhurts är av metall och aptung, tänkte först att Äh, jag behöver kanske inga skrivbordslådor och att det jag haft i mina lådor kunde jag väl lika gärna ha i en liten korg i ett skåp. Började sedan rensa och HERREGUD vad mycket bös som ryms i två skrivbordslådor när man haft 25+ år på sig. Trots att jag slängde åtskilligt så kände jag också att herregud vad besvärligt det kommer att bli att rafsa runt i den där korgen varenda gång jag vill fylla på häftklamrar, ha en ny penna, ta en huvudvärkstablett eller sätta på ett plåster. Hittade sedan en lådhurs som stod som gömd i ett av de tomma kontoren, så den tänker jag helt sonika sno till mitt nya kontor. Hur gör folk som jobbar på såna där aktivitetsbaserade arbetsplatser där man flyttar runt och gissningsvis inte har personliga skrivbordslådor med personligt bra-att-ha-stash? Illuminate me, pls. 

Rehaben gick bra, nu är det bara nästa vecka kvar och sen antar jag att jag ska knuffas ur fysioterapeutboet och klara mig på egen hand. Åkte sedan inom Maxi på väg till stallet för att bunkra lite kvarg, känns som att det är någon slags brist på det för det har varit synnerligen urplockat på hyllorna i alla butiker jag har varit i på senare tid. I alla fall den goda, smaksatta kvargen. Den (i mina ögon rätt) äckliga naturella finns det gott om. Det verkar vara en trend som pågår  just nu med att man måste äta protein som om det inte fanns någon morgondag, eller så är det bara mina algoritmer på sociala medier som har fuckat upp. Plus smaksatta kvarghyllan i åtskilliga butiker. 

Körde vidare till stallet, parkerade och tog en promenad i skogen där vi brukar rida, då kom det en störtskur som inte var av Guds nåde, det kändes som att regndropparna var i storleksordningen vindruvor. Trodde nästan att det haglade för det gjorde nästan ont, men det var bara regn. Kom tillbaks till stallet som en dränkt katt, efter ett tag kom J för vi skulle skriva ihop en bidragsansökan i Idrottsarenan, Riksidrottsförbundets nya system som ska ersätta Idrott Online och av det jag sett hittills är jag inte dödsimponerad. Men vi får väl se hur det blir när LOK-stöd och sånt ska hanteras i det nya systemet, det kan ju omöjligt bli värre än i Idrott Online. Eller? Det kan det förmodligen. Sen var det dags för klädprovning, alla plagg jag tog på mig återlämnades lätt fuktiga men det får bli någon annans problem (NAP). Hittade en jacka som jag gillade, dottern hittade en annan modell som hon gillade och jag sa att det kan vara att tomten är tidig i år.

Åkte sedan hem, frös som en hund. Duschade och gick och lade mig. När jag vaknade i morse kändes det nästan lyxigt att veta att jag inte skulle någonstans efter jobbet idag, utan kunde bara åka hem och vara hemma. Min favoritsysselsättning, mmm.