261009

När jag bytte kontor så funderade jag lite på hur det skulle bli med den såkallade vardagsmotionen. Mitt gamla kontor låg i en annan byggnad och då blev det ju automatiskt några hundra meters promenad fram och tillbaks till fikarummet varje dag, plus att det alltid var något man behövde göra ute i labbet eller åtminstone gå och hämta ett papper i skrivaren i korridoren, så man fick någon anledning att lyfta röven från kontorsstolen. Nu sitter jag 10 meter från fikarummet och har skrivaren på armlängds avstånd, så här fick det bli lite nya rutiner om jag inte ska förfalla alldeles. Så nu går jag ett varv i raskt tempo runt bygget innan jag börjar jobba och samma runda (möjligen att jag varierar mig och går andra hållet) i samband med frukosten, tar kanske 10 minuter, plus min vanliga lunchpromenad. Det blir i alla fall några tusen steg under dagen, vilket ju är bättre än inget. Känner också att jag blir mer skärpt när jag får lite frisk luft ett par gånger under arbetsdagen jämfört med att bara sitta och dega framför datorn åtta timmar i sträck. 

Igår var det biodags! Vi såg Resan till Piemonte, svensk film med de gamla vanliga, höll jag på att skriva, nä men det var Helena Bergström och Kjell Bergqvist och Peter Dalle och Björn Kjellman och nån mer, filmen var väl exakt vad man kan förvänta sig med det persongalleriet. Den var väl rätt okej för att vara i genren förutsägbar svensk dramakomedi, skulle jag väl säga. 

Innan bion pratade jag i telefon med min bror, då kunde jag inte för mitt liv komma på vad filmen vi skulle se hette, något i stil med En enkel till Antibes, var det närmaste jag kom. Sms:ade sedan Filmen hette Resan till Piemonte lite snabbt under reklamen, tyckte det var lite konstigt att jag inte kunde se någon sms-historik men tänkte att nä, men det kanske är dålig täckning eller något. Efter filmen hade jag fått ett sms  från min bror, fast undertecknat "Lasse" som inte kände till något om någon film, men hade jag frågat "Uffe"? Fattade INGENTING, tills jag kom på att jag råkat skicka sms:et till min brors jobbnummer istället för hans vanliga, men han bytte jobb för ett par år sedan så numera tillhörde både jobbet och numret "Lasse". Hade helt förträngt att jag ens hade hans jobbnummer inlagt men nu kom jag ihåg att det var nån gång som han ringde från det numret för hans privata telefon hade laddat ur, eller något sånt, och då hade jag väl sparat det under hans profil. Min brors tidigare, och "Lasses" nuvarande jobb är som vaktmästare på en folkhögskola där det finns en filmlinje och i den rollen är man inte främmande för att det sms:as filmtitlar till höger och vänster (jag skickade en ursäkt och förklaring till "Lasse" som då kände sig manad att förklara hur han hade tänkt och resonerat kring sitt svar). 

Kom hem, min man hade lyckats baxa ut en stor hörnhylla som tidigare stått i, ja ett hörn såklart, av vardagsrummet, men de senaste dagarna har den stått mitt på golvet, som en djävla sarkofag och varit allmänt i vägen. Nu står den i carporten och är allmänt i vägen där istället, tillsammans med en skrivbordsstol som jag baxade hem från ett av de tomma kontoren på jobbet, som jag ska ha på mitt Flickrum™. Misstänker att jag förr eller senare kommer att få övergå till hemmakontor, antingen när fastigheten säljs eller när mina två kvarvarande kollegor går i pension, vilket de ju planerat att göra i utgången av 2027. Tror ej att jobbet har lust att betala drift eller hyra av ett kontor för en person, så då gäller det att kunna ordna det för sig. Den främsta anledningen till att jag inte gillar att jobba hemma är främst för att jag inte har en bra plats att sitta på, men får jag bara en skön stol och två skärmar så ska det nog gå att lösa.

Nu är det fredag! Skönt, tycker det har varit mycket flängande i veckan. Idag har jag ett möte där jag tydligen förväntas säga några ord om Projektet. Övriga mötesdeltagare är idel höjdare från Top Management, men jag får väl göra som Bo Widerberg sa till Krister Henriksson att han skulle göra när han, Krister Henriksson, var nervös inför någon svår roll han skulle spela på teatern: det är väl bara att gå in och utstråla tre meter kuk. Japp, så får det bli. 

261008

Igår ringde min projektledare, vi pratade en stund om ditt och datt innan hon kom till sitt egentliga ärende, som var att hon ville kolla om det stämde att jag skulle vara ledig vecka 44. Ja, jo, det gjorde det ju, hur så? undrade jag, och hon sa att på torsdagen den veckan hade hon ett möte med våra ägare som hon gärna ville att jag skulle vara med på. Vi ägs av ett investmentbolag, de äger hela vår koncern och en hel drös andra företag, och det är sannerligen inte kreti och pleti som blir inbjudna till möten med dom, tror inte ens vår VD har träffat dom, så det här var ju stort. Så jag sa som jag brukar att jag är flexibel, inget är hugget i sten och vill du ha mig med så är jag all yours. Tänkte att det kan väl vara bra att tänka på den såkallade karriären och mitt höstlov blir ju ändå inte riktigt som jag har tänkt mig i och med att min man är hemma och dräller, om det inte skulle visa sig att han skulle bli anställd inom kort, men det ser lika mörkt ut på arbetsmarknaden som det gjorde på Kameruns avbytarbänk (även om det inte finns något bevis för att Arne Hegerfors verkligen sagt så), så jag kommer ju ändå inte att få de där oceanerna av egentid som jag tänkt. Fast hon var tvungen att kolla med dom först för det är som sagt inte kreti och pleti som blir inbjudna hur som helst, så det är inte säkert att det blir något av det. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett corepass, åt kvällsmat och sedan var det bara att sätta sig i bilen och åka tillbaks till stan igen för ett möte i stallet. Innan dess skulle jag bara få in hönsen i hönsgården, vilket inte var det lättaste för kycklingarna är nu i en ålder där de inte längre följer sina mödrar blint utan tycker att de är stora killar och tjejer som vill utforska världen. Sedan Marie Antoinette gick hädan är det nu "bara" tolv att hålla ordning på, men de tolv driver mig långsamt till vansinnets rand genom att vara överallt och ingenstans på en och samma gång. Elva av dom lockade jag in i hönsgården, men Lilla Grå var till synes spårlöst försvunnen. Hittade honom, för jag tror det är en tupp, till slut i trädgårdslandet där han förnöjt krafsade runt i odlingsbäddarna, helt obekymrad om att hans syskon och föräldrar hade gått in i hönsgården för längesen. 

Åkte sedan till stallet, hade möte som gick rätt bra och hyfsat fort så jag var hemma till 19.30. I brevlådan låg Stephen Kings senaste bok Andra världar av dessa som är tredje delen i den svit som inleddes med Talismanen och fortsatte med Svarta Huset. Behöver nog dock läsa-om dessa två eftersom de utgavs på svenska 1986 respektive 2004 och jag har bara rätt så vaga minnen av handlingen. Har för mig att jag gillade Talismanen men tyckte att Svarta Huset helt ärligt bara var sådär, men det kan ju ha ändrat sig, det har ju ändå gått ett antal år sedan dess. Jag började ju läsa Stephen King i tonåren för att jag gillade skräck, men numera har jag utvecklat en mer nyanserad bild av hans författarskap och tycker nästan han är som bäst när han INTE skriver läsk. 

Idag är det jobb, sedan hem och städa lite och så tillbaks till stan för bio med Club ROMIF. Vi är nu i en fas i vardagsrenoveringen där det står saker exakt överallt, så det är ju inte så mycket lönt att städa i det djävla kaoset, men i alla fall städa badrum och kök samt byta sängkläder. I helgen ska vi diskutera vissa praktiska lösningar så att vi kommer vidare med vardagsrummet. Hoppas jag i alla fall.  

 

261007

För tusen år sedan laddade jag ner Too Good To Go-appen, men har hittills aldrig använt den eftersom det inte funnits någon butik i min relativa närhet som varit ansluten och det känns ju rätt så kontraproduktivt att åka in till stan, sex mil tur och retur, för att köpa en kasse slumpvis utvalda matvaror till ett lägre pris. Men nu har Coop hemma i byn anslutit sig så igår hämtade jag en kasse bröd och en kasse frukt och grönt till det facila priset av sammanlagt 55 kronor. Båda påsarna var innehållsmässigt helt okej, så det här kommer jag absolut att göra fler gånger. 

Kom hem, släppte ut hönsen, gick promenad med hundarna, tränade yinyoga. Sen tog jag en spann hönsfoder och skulle locka in hönsen i hönsgården så att jag kunde stänga för natten innan jag skulle till stallet. Hönsen går väl an att få in, men kycklingarna är i en äventyrlig ålder och far hit och dit som yrväder, rusar in i hönsgården, pickar i sig lite mat, rusar ut igen. Nu hade fyra av dom dessutom tagit sig över staketet in till trädgårdlandet och fattade inte hur de skulle kunna ta sig tillbaka och blev mycket upprörda när de fattade att det vankades mat som de eventuellt inte skulle få ta del av. Men till slut var alla på plats utom Marie Antoinette. Det tyckte jag var jättekonstigt, för hon är ALLTID först framme när det vankas mat. Letade en god stund efter henne, hittade henne till slut död inne i hönsgården. ÅH NEJ, vad deppigt. Lilla Marie Antoinette med den missbildade näbben som var så tam och personlig. Blev riktigt nedstämd en stund, vi spekulerade i vad som kunde ha hänt för hon var helt oskadd, och när jag släppte ut dom i trädgården tidigare på eftermiddagen så var hon som vanligt först ut av alla. Men hon kan ju ha haft någon annan defekt också utöver den missbildade näbben, nåt som inte syntes utanpå. Det är tydligen inte meningen att jag ska få ha en Faverollehöna, sa jag dramatiskt till min man, för jag tror att det är tredje gången jag köper avelsägg av Faverolle, det här var första gången det resulterade i levande kycklingar och nu återstår bara tuppen. Han är alldeles OTROLIGT stilig, men det hjälper ju inte, han kommer ändå att hamna i grytan om det inte skulle visa sig att han är stum. Vilket jag håller för 100 % osannolikt. 

JAJA. Åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig. Drömde en mardröm om att jag var fruktansvärt osams med min syrra, minns inte om vad och om det var som att vi var barn eller vuxna, men jag var så arg att jag låg i fosterställning och skrek rakt ut. I drömmen alltså. Vaknade med käkar som var som fastlimmade i varandra och en tendens till huvudvärk. Dessutom skulle jag och min man byta bil idag för han behövde Korpens dragkrok och takräcke för att hjälpa svärmor att flytta grejer. Jag fick ta svärmors bil (som vi har tagit från henne eftersom vi tycker att en som är närmare 90 och med Alzheimers inte ska vara ute på vägarna i allmänhet, och i synnerhet inte när hon dessutom både ser dåligt och knappt kan gå och utöver det inte begriper att det skulle vara ett problem i trafiken. Insåg när jag vroomade iväg i svärmorsbilen att jag blivit otroligt bortskämd med den komfort som Korpen erbjuder. Den är bekväm, blir varm fort, är TYST. Svärmors gamla bil lät som ett helt tröskverk i jämförelse. Men jaja, jag tog mig från A till B och det är ju huvudsaken. 

Idag ska vi ha AU-möte i stallet. Samtidigt ska det vara hoppträning för en extern tränare, så jag hoppas att det ska gå att kombinera med att kolla lite på det.  Vi får se. Nu är det dags att börja gno ihop brödfödan. 

Till stallet istället, v 41 2026, pt 2

L var fortfarande sjuk igår, så vi hade en vikarie som vi haft någon gång tidigare, hon är precis nyutexaminerad som ridlärare, och är glad och käck och trevlig som person, men jag gillar henne inte som ridlärare. Hon började med att säga att L hade sagt att vi skulle rida skänkelvikning, och ställde frågan "hur gör man en skänkelvikning" rakt ut i luften, riktad till ingen särskild. Då är det enligt mig inte helt ovanligt att alla tänker att någon annan ska svara och därför svarar ingen, och då får man väl antingen besvara frågan själv, eller rikta den till någon specifik person. I alla fall behöver man inte säga "men hallå, ni är faktiskt en dressyrspecial, vet ni inte hur man gör en skänkelvikning?" i en ton som gränsar till arrogant. Det vet vi väl, men det är ju en sak att göra och en annan sak att sätta ord på det, alla har väl inte haft Ridhandboken som kurslitteratur det senaste året. Tur i alla fall att det inte var i den andra gruppen, för där har det nyligen börjat en tjej som är övertygad om att hon rider sämst av alla och att hon egentligen inte alls platsar i en dressyrgrupp, och vi får hela tiden försäkra henne om att vi alla är glada amatörer och hon inte är ett dugg sämre än någon annan. 

Vi red ungefär samma övning som i måndags. Jag hade Gossen och det var lite samma sak med honom som med Spanjorskan, det gick svinbra i höger varv, jag kunde riktigt känna hur han korsade benen och jobbade på riktigt riktigt fint, men i vänster varv stod han emot och sköt ut bogen och förböjde sig. Där jag i måndags fick tips av I att ta in Spanjorskan på en volt när hon inte ville flytta i sidled fick jag inga tips alls av den här ridläraren. Vi var också åtta stycken, jämfört med fem i måndags, så det var inte riktigt samma plats att börja volta på diagonalerna och hålla på. Det blev dock lite bättre med sidvärtsrörelserna efter hand, för till skillnad mot Spanjorskan blir inte Gossen stressad och hetsig när han inte förstår utan han ska liksom bara övertygas om att det är nödvändigt. Det är ju inte heller jätteofta som ponnyerna får skänkelvika, så man får ju också ha viss förståelse för att det är ovant och jobbigt för dom. Kände mig ändå hyfsat nöjd efteråt. 

261006

Igår började jag jobba med Projektet, det har varit lite nedprioriterat ett tag men nu är det dags att ta tag i det och avsluta Q3. När vi var i Norge pratade jag och min chef en del om min såkallade karriär. Jag har ju i alla år haft en tjänst som på olika sätt varit kopplad till produktionen, men nu när det inte längre finns någon produktion så måste jag såklart fylla upp de kanske 25 % som återstår när Projektet fått sitt. Så nu kom vi fram till att jag ska bli expert på miljöledningssystem. På mitt jobb ingår ordet "expert" i VÄLDIGT många jobbtitlar (dock inte min) så just terminologin är nog inget att haka upp sig på även om jag tycker det känns som att det förväntas av mig att jag ska kunna exakt ALLT från och med nu. Jag har jobbat med miljöledningssystem i en massa år så det är inget som är nytt eller främmande annat än att jag nu ska vara en resurs till andra fabriker än den svenska. Vilket såklart är utmanande eftersom man inte har kontroll över vad som händer när man inte är på plats, men det blir säkert bra med den saken. Så nu ska vi stråla samman i Danmark några dagar om en dryg månad och göra upp PLANER. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass med skivstång. Vet inte om jag ska hoppa fram lite i det här skivstångsprogrammet, med risk för att låta dryg så känns de här kom-igång-passen lite...mesiga? Fast all träning är ju bra träning, etc. Min man var och hjälpte svärmor med hennes flytt så honom hann jag bara träffa i hallen för han kom hem när jag var ombytt och klar och skulle iväg till stallet, och när jag kom hem hade han gått och lagt sig. JAJA, man sliter ju inte på varandra direkt. 

Åkte till stallet, red, hämtade en massa djävla kakburkar som jag tyckte att jag behövde stödköpa för jag orkade inte sälja själv. Får väl ställa dom på jobbet och hoppas på att de blir uppätna de här kommande veckorna när vi fortfarande är några stycken, från och med 1 november ska vi ju bara vara tre personer kvar här. Fast från början var det sagt att övriga skulle sluta sista augusti, men så blev det ju inte och sista oktober är kanske inte heller hugget i sten, VAD VET JAG? 

Idag är det jobb, handla, hundpromenad, yinyoga, ridning, sen hem och i säng. Det går i ett, men det är väl så livet ska vara. 

Till stallet istället, v 41 2026, pt 1

Igår var L sjuk så vi skulle ha I istället. I var min tisdagsridlärare i våras, nu har hon lektioner på onsdagarna istället tyvärr. I den bästa av världar skulle jag vilja rida för L ena dagen och antingen I eller K andra dagen, men jag trivs jättebra med L så det är inte som att jag klagar på tillvaron. Men nu rider jag ju Spanjorskan på måndagar och Gossen på tisdagar, om jag nu inte ska byta till Lillhästen. Vi får väl se hur det blir med den saken. 

Igår var temat skänkelvikning. Spanjorskan är väl inte direkt vad jag skulle kalla skolad. Hon går mycket med sänkt rygg och huvudet i vädret, men till skillnad från Köttbullen är hon mjuk och relativt lätt att få på tygeln när det bara handlar om att rida runt fyrkantsspåret. Har ju märkt att hon är stel i vänster sida, och detta märktes ännu tydligare i skänkelvikningen för vänster skänkel. Övningen var att vi skulle vända vid A och sedan rida skänkelvikning och komma ut någonstans mellan E och S i höger varv, respektive B och R i vänster varv. Vi började i höger varv och det var SÅ DRÖMMIGT, hon flyttade fint och bara flöt undan för skänkeln, rak och fin i kroppen och det var egentligen bara för mig att sitta på och stötta med yttertygel och -skänkel. Vi bytte sedan varv och då blev det SÅ MARDRÖMMIGT, för hon gjorde sig helt okänslig för vänsterskänkeln, förböjde halsen och krånglade till det någon så in i vassen. Petade till med spöet för att hon skulle lyssna på skänkeln och det tog hon som ett kränk och blev hetsig och springig, jag kände själv att jag blev stark i handen och det var ingen bra känsla alls. Efter ett tag skulle vi lägga till galoppfattning på spåret och sedan rida ett varv i galopp på volten vid C. Det gick däremot oväntat bra, fattningarna blev väl inte så fina men galoppen var rund och bärig och jag hade kunnat rida många varv på den volten istället för att fortsätta med skänkelvikningen i vänstervarvet. Men så kan man ju inte göra, hehe. Får hitta på något sätt att komma åt den där vänstersidan helt enkelt. Bara att kämpa på! 

Innan natten tar oss

Har läst Innan natten tar oss av Camilla Grebe, detta är handlingen:

September 1972. Kriminalpolisen Bettan Hedin återvänder till sitt barndomshem i sörmländska Skevsta för att begrava sin far. Det är tänkt att bli ett kort besök, men när bygden drabbas av en ofattbar katastrof blir hon kvar för att utreda ett misstänkt dödsfall. Spåren leder decennier tillbaka i tiden och visar att det förflutna är allt annat än dött.

Tja, det här var väl en rätt ordinär polisdeckare, kände jag. Den klassiska hemvändaren som snubblar över ett brott och dras in i utredningen etc, standardmall 1a liksom. Den var inte direkt dålig, men inte heller jättebra. Tyckte karaktärerna var rätt platta och att det blev lite väl övertydligt med tidsmarkörerna, det räcker ju med att det framgår att det är tidigt 70-tal, sen behöver man ju inte klämma in tidstypiska detaljer i var och varannan mening bara för det. Den här boken får tre små batikskjortor av fem möjliga.