260319

Jag får ha lite andra rutiner nu när produktionen har kommit igång och jag helt plötsligt ska arbeta i labbet igen. Den del som är kvar är den del som jag tyckt sämst om, typiskt men nu är det ju bara att gilla läget. Känns som att man lägger minst lika mycket tid på att rengöra som att göra själva analyserna och det är väl måttligt upphetsande om ni frågar mig. Nästa vecka ska jag lära PC och TG att göra dessa analyser, för  efter nästa vecka så är jag ju faktiskt inte på plats överhuvudtaget på 14 dagar och det måste ju såklart flyta på ändå. Det är inte rocket science, det som ska utföras, men det är inte heller rocket scientists som ska utföra det så vi får väl se hur det går. 

Igår var en såkallad lugn hemmakväll. Åkte och handlade efter jobbet, hem och ut på promenad, hem och lämna hundarna, ner till bibblan för att hämta och lämna böcker, hem igen och träna ett bålpass med hantlar. Fast det hade nog varit bättre med kettlebell för man använde ändå bara ena hanteln, men då vet jag ju det om jag ska köra det passet fler gånger. Körde yinyoga och fotrehab och sedan lade jag mig i soffan och slöscrollade på telefonen medan jag åt kvällsmat. Min man kom hem och vi pratade om första världskriget. För ett tag sedan försökte jag sätta mig in i detta för jag kände att det var som en slags lucka i min allmänbildning där. Man vet ju att det började med skotten i Sarajevo men bortsett från årtalen och i grova drag vilka som stred på vilka sidor så är det i övrigt är det rätt skralt med kunskaper för min del. Inte har det blivit bättre sedan jag har försökt få ihop en helhet, för det är ju helt enkelt en djävla röra. Och allt detta för att jag funderade på låttexten till And The Band Played Walzing Mathilda och kände att jag inte riktigt hade klart för mig varför australiensare egentligen kommenderades iväg till Gallipoli (pga att de var en del av det brittiska samväldet vet jag nu). Sen skulle min man "gå upp och sträcka ut sig", och jag antar att han somnade för han kom inte ner igen. Själv kollade jag på ett avsnitt av Love Is Blind Sverige, är på avsnitt 4 tror jag, nu har de i alla fall kommit ur kapslarna och åkt iväg på semester. 

!!!!! ----   SPOILER ALERT ---- !!!!!!

Alltså jag gillar INGEN. Alla tjejer utom den blonda ser ju exakt likadana ut så jag kan inte skilja dom åt. Får upp så många röda flaggor av den kristna killen att det nästan är i paritet med Sergio och Ola i tidigare säsonger, tycker han har en sjukt obehaglig blick och så verkar han kontrollerande och allmänt obehaglig. Ludvig som tjatar om att han behöver "fysisk bekräftelse" känns inte heller jättecharmigt. Säljkillen som pratar östgötska verkar vara helt självupptagen och när han blev påstridig kring varför han inte skulle kunna bli djup bara för att han inte hade något trauma i bagaget känns också mer som att han ser det här som en tävling som ska vinnas snarare än något annat. Kirurgen och basketspelaren verkar väl än så länge mest normala bland killarna. Tjejerna kan jag som sagt inte ens skilja åt. Och Fabian! Hur kan man inte vilja ha en Fabian? Tyckte så synd om honom, fast efter den dumpningen så står nog hela singel-Sverige på kö och är redo att laga hans krossade hjärta. Så han klarar sig nog. 

Nätter utan gryning

Har läst Nätter utan gryning av Ninni Schulman. Det är den tredje delen i en svit som inleddes med Som vi lekte, följd av Käraste Lena. Detta är handlingen: 

När lantbrevbäraren Herman Ångström försvinner kontaktas Ingrid Wolt på Siljans spaningsbyrå av hans pappa. Hermans fru påstår att hennes man är bortrest på facklig konferens och polisen tar inte hans oro på allvar eftersom de menar att en vuxen och fullt frisk man har rätt att vara där han vill. Ingrid tar sig an fallet och upptäcker att Hermans liv inte är så lugnt som alla trott. Och konferensen existerar inte ens. Vem ljuger, och varför?
Samtidigt njuter Ingrid av att äntligen kunna röra sig fritt utan rädsla eftersom hennes ex-man sitter häktad. Men hur länge varar den friden?

Jag gillade de två första böckerna i den här såkallade Siljansserien väldigt mycket och såg fram mot att  få läsa den här tredje delen. Tyckte nog dock den var i tunnaste laget? Alltså själva historien, fallet eller vad man ska kalla det, var ju okej även om jag rätt snabbt anade vem som var den skyldige. Men det var ändå ett lite friskt grepp sådär. Tyckte däremot att det börjar bli lite irriterande det här med att ideligen påtala att det är 80-tal genom att med jämna mellanrum liksom klistra in tidstypiska detaljer på ett överdrivet tydligt sätt som inte på något vis tillför berättelsen något. Det är långt ifrån så illa som att skriva till exempel "hon kunde inte använda sin mobiltelefon för såna fanns inte på den tiden", men det känns ändå...lite ansträngt. Ej naturligt. Den här boken får tre (ändå rätt stora) dalahästar av fem möjliga. 

260318

Igår var jag och kollade min syn. Den hade blivit lite sämre, oh the joy of being äldre. Glasögonen klarar sig men jag ska få ny styrka på linserna. Naturligtvis hade de inte den styrkan hemma, det har de aldrig, utan då beställer de och så får man ett sms att man får ta sig in till deras butik i stan och hämta. Skicka hem till någon är tydligen omöjligt. Nu ska jag helt ärligt säga att jag inte heller kom på den tanken förrän jag var på väg därifrån så jag ska kanske inte gnälla för mycket på Specsavers, men de kunde ju åtminstone tänka tanken att kanske inte ALLA deras kunder bor och verkar i närområdet (speciellt inte  som besöket inkluderade genomgång av kunduppgifter så att de skulle ha rätt adress och telefonnummer). Men jaja. Allt annat såg i alla fall bra ut. Hoppas att de nya linserna innebär att jag kan se som en örn. 

Sprang efter jobbet, utökade min runda från 3 till 4 kilometer och det kändes rätt okej. Nu ska jag springa 4 kilometer ett par veckor, därefter blir det 5 fram tills loppet som är om en månad ungefär. Om kroppen håller så vill jag fortsätta springa ett par gånger i veckan, åtminstone fram tills det blir för varmt i sommar om det nu blir en sån sommar. Note to self: SPRING INTE om det är över 20 grader, det är inte värt det. 

Kom hem och hittade hönan Änglamark avliden i hönsgården. Så sent som i förrgår strosade hon omkring i trädgården och såg ut att må hur bra som helst, igår: stendöd. Det är såklart sånt som händer, men kul är det ju inte. Har inga problem med att vare sig slakta eller äta mina egna höns, men att ta hand om en självdöd höna (eller vilket djur som helst egentligen) är av någon anledning förenat med ett visst äckel hos mig även om den inte på något vis är stadd i förruttnelse. Det räcker med känslan av rigor mortis, brrr. 

Tränade pilates och yinyoga, sedan stressläste jag i en bok som måste lämnas tillbaks på bibblan som idag. Åkte till stallet för teori, vi kollade på Youtubeklipp på biomekaniken hos dressyrhästar och hur det hade utvecklats och förändrats över tid, det var jätteintressant. Sen kvällsfodrade vi. Det är nog min favoritsyssla i stallet (tätt hotad av känslan av när man mockat och sopat stallgången och ställer ifrån sig sopkvasten och är KLAR), det är så mysigt efteråt när alla hästar står och mumsar. Åkte sedan hem, läste ut boken-som-ska-lämnas-tillbaka-till-bibblan-idag-och-som-inte-gick-att-låna-om och somnade alldeles för sent p g a det. Men idag ska jag ingenstans! Ser fram mot en såkallat lugn hemmakväll. 

Till stallet istället, v 12 2026

Igår fick jag ha Älskling, hurra. Hon har varit halt och vilat ett tag och det här var första lektionen på några veckor. Någon kondition att tala om hade hon inte, men det gick rätt bra ändå utom i galoppen där hon stod emot och tyckte det var jobbigt. Petade (och då menar jag bokstavligen PETADE) till henne med spöet på bakdelen och då for den upp. Det gjorde jag inte om, fast när jag pratade med K om det efteråt sa hon att det skulle jag. Jo, jag vet att Älskling har en del ponnytjurighet i sig och att hon måste gå fram för att arbeta ordentligt i form, så jag får väl försöka vara lite o-mesigare nästa gång. Men det är svårt, för hon är samtidigt ganska känslig och blir stressad när hon inte förstår så det är ju inte som med Köttbullen att man bara kan gasa på hur som helst. Köttbullen kan absolut också bli stressad, men då blir hon tjurig och stannar medan Älskling trippar iväg med symaskinssteg i racerfart.  En balansgång som heter duga. 

Vi hade en praktikant som skulle få hålla en egen lektion under K:s överinseende. Dagens övning var öppna längs långsidan med volt mitt på. Det gick väl ganska bra även om Älskling inte är direkt skolad och inte kan särskilt mycket. Men det får hon ju lära sig. 

Ikväll är det teori så därför blir det nog bara ett ridpass den här veckan om jag inte får feeling och kör drop in på fredag. Den som lever får se. 

260317

Det är väl typiskt att när man kommer till jobbet, kanske inte direkt full av arbetslust för även om jag gillar mitt jobb är det inte den typen av känslor jag har, utan jag ser det mer som något man ska beta av för att sedan kunna få njuta sitt otium vid dagens slut, och det är ju en bonus om det man ska göra upplevs som kul, spännande och/eller utmanande vilket mitt ofta gör. Djävlar vilken lång mening det blev, den får jag nog aldrig ihop så jag börjar om: Det är väl typiskt att när man kommer till jobbet och ska sätta igång med sina stordåd, ja då är det någon form av datahaveri som sätter käppar i hjulet för en. I mitt fall kom jag inte åt själva filsystemet igår morse. Det var ju väldigt tråkigt eftersom jag behövde ett antal filer för att kunna utföra det arbete jag planerat att göra denna nådens måndagsmorgon. Av detta blev det alltså intet, för vår IT-support masar sig inte till jobbet förrän 08.00, det finns visserligen ett sånt där nödnummer som man ska kunna ringa 24/7 men det är mer avsett för om hela fabriker står stilla och tickar enorma summor pengar för varje minut som går utan att någonting fakturerbart produceras, det är inget man ringer om man är en simpel tjänsteman som inte kommer åt sina älskade Excelark om man inte vill hamna på IT:s svarta lista för all överskådlig framtid. Efter långt om länge kom ett meddelande att det skulle startas om någon server, och man skulle kunna tro att den stod någonstans i  trakterna kring Mongoliet och att de personligen skulle vara tvungna att korsa Gobiöknen likt Djingis Khans kavalleri under fälttåget mot Tangut år 1225, så lång tid tog det. Och sen funkade det lik förbannat inte så att en IT-människa var tvungen att fjärrstyra min dator och fixa och trixa. 

Då får man hitta på något annat istället, inte under själva fjärrstyrningen men under tiden som vår IT-avdelning färdades mot trakterna kring Ulan Bator, eller vad de nu sysslade med som tog sån tid. Bokade tågbiljetter till min ena Danmarksresa, den andra är bara till Kastrup så det är bara att hoppa på Öresundståget och låta sig fraktas dit, men ska man ta sig över både Öresund och Stora Bält så kräver det bokning och platsbiljetter och grejer. Det gick väl bra men det gick inte att skriva ut så det var väl något annat IT-relaterat fel som kanske hörde ihop med det första, kanske inte. Vem skriver ut biljetter när man kan visa upp dom i sin telefon, undrar kanske vän av teknik och miljö, och jag håller med i princip men samtidigt känner jag att jag måste ha en biljett att kunna titta på då och då, för det är något med mig och avgångar där hissen inte alltid verkar gå hela vägen upp, utan en avgångstid 15.26 kan mycket väl i min hjärna omvandlas till 15.36 om jag inte då och då får glo på biljetten, inbillar jag mig i alla fall, och eftersom jag redan från början hatar att resa så vill jag inte ha några extra stressmoment i form av att tvingas springa omkring som ett vilset får och leta efter rätt perrong under tidsnöd eller, ännu värre, missa hela avgången bara för att hjärnan i ett parallellt och mycket motsägelsefullt universum har gett mig tio minuter extra och vackra tankar om att jag har gott om tid att ta mig från A till B. Och då vill jag snabbt kunna slita upp den, inte ta upp telefonen, knappa in koden, leta rätt på biljetten och sedan plira närsynt på en pytteliten text och försöka se om det står 15.26 eller 15.36. 

Bokade ingen hemresa för i den bästa av världar kan jag lifta med min chef till Odense  när vi jobbat klart och kan ta tåget direkt därifrån, vilket ger mig lite mer flexibilitet. Men jag får ju såklart kolla med honom först så att inte han planerat något annat efter jobbet den dagen. 

Åkte hem med en känsla av att knappt ha gjort något överhuvudtaget, fast jag hade såklart varit med några möten. Kom på att jag skulle till stallet tidigare, vi är några stycken som träffas varje månad och skriver ihop ett nyhetsbrev och nu var det dags för det. Så det blev en sån där dag (IGEN) när allt var tvunget att det skulle gå som på räls. Hem, ut med hundar, träna, kvällsmat, byta om, iväg igen. Hemma klockan 21, duscha, gå och lägga sig, hodeladihodeladihoppsanvilkendag. 

På tal om att stå och plira närsynt så ska jag till Specsavers idag för linskontroll, det borde jag ha varit för längesen i alla fall enligt alla mail de skickar ut med andemeningen att det snart är dags, nu är det dags, nu är det hög tid och slutligen nu borde du verkligen ha varit här för ett bra djävla tag sen. Sist jag var där sa de att det är begränsat hur mycket man kan korrigera kombinationen närsynthet och ålderssynthet med linser och ja, jag ser ju som en örn med mina progressiva glasögon och det kan man sannerligen inte säga att jag gör med linser, varken på långt eller nära håll faktiskt. Så fort jag kommit hem och jag har tränat klart så åker de ut och behöver jag då se något på håll (till exempel en tv) så tar jag på glasögonen, men läsa och scrolla på mobilen gör jag helst utan vare sig det ena eller det andra. Jag gillar inte att ha glasögon, det går väl an när man inte ska göra något men om man ska springa, rida, vara ute i regn och rusk så är de mest i vägen om ni frågar mig. Vet att det är en vanesak, men också att vissa grejer vänjer man sig inte vid. Som det där när man kommer in från kylan och ens glasögon immar igen. Så djävla ovärdigt. Hoppas att Specsavers kan komma med en revolutionerande lösning så att jag kan fortsätta ha linser och se bättre än vad jag gör idag. Fast jag tror väl inte riktigt på det själv. 

Ikväll är det teori i stallet så då behöver jag i alla fall inte ytterligare en dag där man liksom måste ha ett körschema där allting måste klaffa på minuten. Gött. Nu ska jag jobba för idag verkar allt fungera som det ska, hurra hurra.  

Tystnadsplikt

Har läst Tystnadsplikt av Tina Trender. Har tidigare läst En bra man och den fristående fortsättningen Allt är perfekt och tyckt att de var okej. Detta är handlingen:

På en vårdcentral i Farsta möter kuratorn Frida människor i gränslandet mellan liv och död, skuld och hopp. En döende man som inte vågar kontakta sin son. En kvinna vars kropp skriker när orden tagit slut. En identitet som kräver mod att uttalas. 
I Fridas samtalsrum sätter de ord på upplevelser de inte vågat prata högt om, som skammen, kärleken, rädslan och de val som formar ett liv. När berättelserna väl har uttalats kan de inte längre förnekas och något måste förändras.
Frida försöker hålla balansen mellan professionalism och medmänsklighet, men varje möte lämnar spår, varje människa ruckar på något i henne.

Den här boken var väl på gränsen mellan okej och sådär, tyckte jag. Tyckte karaktärerna var rätt så stolpiga och i vissa fall överdrivna, det var väl mest det som störde mig. Språket var bra, fast i vissa fall något krystad dialog. Man hade ju också velat veta mer om vad Frida hade varit med om tidigare, som det  nu endast hintades om. Den här boken får tre vårdcentraler av fem möjliga. 

260316

Måndag igen efter en alldeles underbar helg, synd att den redan är slut men det är väl kanske det som är grejen med helger, att det bara ska vara en liten smakbit och sen får man gå och sukta efter nästa. 

I alla fall. I fredags slutade jag tidigare och gick på thaimassage. Hon som masserade frågade om jag ville ha "normalt eller hårt". Jag gillar ju när de tar i lite, men det känns också alltid lite riskabelt att svara "hårt" när man inte riktigt vet skalan. Ungefär som att man säger att man gillar stark mat och så blir man serverad någonting som skulle kunna ha kryddats med salpetersyra och eld. Jag svarade i alla fall "hårt" och fick mig en omgång som var to die for. Och då menar jag på det bra sättet. GUD, jag kände mig verkligen som en ny och bättre människa när jag gick därifrån nittio minuter senare. Får väl se till att få in någon form av regelbundenhet kring massage som jag hade förr, då gick jag ungefär en gång i månaden. Det borde man ju kunna unna sig när man a. har en skröpplig kropp och b. ändå har det rätt så hyggligt ställt ekonomiskt. 

Efter massagen åkte jag och tvättade bilen. Jag har lite fobi för såna där automatiska biltvättar och ännu värre kring såna där gör-det-själv-ställen, så jag åker alltid till Preem för där förstår jag mig på hur det fungerar. Någon gång i livet ska jag vidga mina vyer kring det, men det blev inte den här gången. Åkte sedan hem, gick ut med hundarna och sen var det helg på riktigt. Kollade på ett avsnitt av The beast in me, en serie som jag började kolla på för längesen som jag fortfarande inte sett klart. Mycket mer än så blev det inte gjort, gick och lade mig tidigt och sov som en gris. 

I lördags regnade det och var inte det minsta vårigt. Gick en långpromenad och lyssnade på Historiepodden. Kom hem och hängde upp mig själv på tork, snudd på. Tände en brasa, läste, började kolla på Love is blind Sverige. Såg ett par avsnitt, råkade sedan läsa en spoiler på sociala medier så nu vet jag en som blir dumpad, folk som inte kan skriva SPOILERVARNING på sina inlägg borde inte få ha tillgång till internet. Kommer såklart ändå att kolla klart på den här säsongen, hehe. Det är väl inte lika extrema typer som är med, man har ju liksom lagt ribban vid Sergio (säsong 1) och han den där Ola eller vad han hette med stenarna som hummade hela tiden (säsong 2) och i jämförelse med dom verkar ju alla i säsong 3 i princip vara helt normala, men jag har förstås bara sett två avsnitt (eller om det är tre), så än kan det väl hända drama. 

Igår var väl i princip en upprepning av lördagen, det är inte som att jag fyller min egentid med syndfulla backanaler direkt. Kan inte riktigt beskriva vad det är som är så lustfullt med den här ensamheten, för min man är verkligen inte klängig eller överdrivet på, och jag gör i ju princip ingenting som jag inte skulle kunna göra när han är hemma. Men det är något med tystnaden och att slippa förhålla sig till någon annan människa som är väldigt vilsamt.  

Tände en brasa, låg i soffan och läste och kollade på skidskytte. Sen kom min man hem och var uppåt efter sin helg i Köpenhamn. Så gött att han till slut har kommit på att han faktiskt kan åka iväg själv istället för att bara tjata på mig att vi ska åka tillsammans, när det inte är min grej och det dessutom då blir ett avsevärt större (och dyrare) projekt eftersom vi då måste lämna hundarna på pensionat. Nu är det win-win för hela slanten om ni frågar mig. Och honom, tror jag i alla fall. 

Då är det nya vecka och nya tag. Den här veckan drar den lilla produktionslinjen, den som fortfarande finns kvar, igång. Vilket innebär att jag får addera labbjobb till mina redan befintliga arbetsuppgifter. Det är inte exakt ett drömscenario för min del, men det är ju bara för den här säsongen. Har dessutom tvingat PC att gå med på att hen ska vara min backup så att inte allting står och faller med att jag är på plats. Den delen av labbjobbet är den jag kan sämst och jag har inte gjort några den typen av analyser sedan...2020 kanske? Blev helstressad när jag kollade i kalendern för jag trodde jag bara hade den här veckan på mig att dels friska upp mina egna kunskaper och dels utbilda PC för jag ska ju åka och jobba på fabriken i Danmark veckan innan påsk och på huvudkontoret veckan efter påsk. Men det var visst två veckor till påsk, skönt. GAAH, måste komma ihåg att boka tågbiljetter också. Påsk har hela tiden känts så extremt avlägset, men nu är det inte det längre så det är väl lika bra att ta itu med detta asap så det blir gjort.