260924

Jamen då ses vi på torsdag, sa jag till en kollega igår, som nämnde att hen skulle vara ledig som idag. Tänkte det var tisdag igår, men det var det ju inte. Blev helt förvirrad, men nu är det alltså torsdag och inget annat. 

Igår kom jag igång med mina två nya projekt, skönt. Hatar när man är i det där skedet att man vet ATT något måste göras men inte hur man ska gå tillväga för att komma igång. Men nu är de i alla fall up and running. 

Kom hem, upptäckte att en av kycklingarna hade tagit sig ur ungdomsgården, alltså den lilla delen av hönsgården där kycklingarna är. När vi byggde den använde vi en rulle gammalt hönsnät som vi hittade någonstans, men hönsnät har för stora maskor och därför traskade kycklingarna obekymrat rätt igenom och det var på den tiden när vi kläckte i maskin och de inte hade någon mamma som kunde locka tillbaks dom. Så jag satte upp kycklingnät längst ner, men det måste ha varit Made in Hong Kong (som man sa förr när något var av tvivelaktig kvalitet) för det höll bara något år eller så, sen var det hål i det också. Nu inför denna kullen satte vi ytterligare en rulle kycklingnät liksom lite innanför väggarna, det har väl ändå fungerat bra såtillvida att alla har hållit sig innanför det, däremot har det varit meckigt att behöva kliva över det när man ska in och ut med vatten och mat. Jaja, kycklingarna är ju numera så stora att de kan flaxa både upp och ner och hit och dit, så nu var det en som tagit sig över kycklingnätet och hamnat i den decimeterbreda remsa som är mellan nätet och själva hönsnätsväggen och därifrån var det ju en smal sak att forcera hönsnätet. Jaja, då var det väl lika bra att ta bort det extra kycklingnätet och låta resten av flocken komma ut och upptäcka världen. Är visserligen inte helt klar med att sätta putsnät längst ner på staketet i trädgården, men de är ju inte heller målsökande missiler in till grannarna. Än i alla fall, men till dess ska det ju vara klart. Mycket riktigt var de fullt nöjda med att bara utforska resten av hönsgården, några tog en liten lov ut i trädgården men höll sig mest under humlen som växer precis utanför, ingen vågade sig ut på öppna gräsmattan. Men det kommer de ju att göra med tiden, så i helgen får det bli staketfix. Mötet med resten av hönsflocken var för övrigt helt odramatiskt, de gamla accepterade stoiskt att jaha, nu är det småbarn överallt. De har ju både sett och hört dom i flera veckor, så det var ju inte som att de var helt främmande även om det har varit ett staket emellan. 

Satt länge i hönsgården och tittade på de små liven (som i och för sig inte är så små längre). Två av kycklingarna är ju av rasen Faverolle, där jag först trodde att båda var hönor men sedan visade det sig att den ena var en tupp. Det ser man på fjäderdräkten, för tupparna har mycket mer svart i sin. Nu är jag osäker på den jag trodde var en höna för jag tycker att den också börjar bli väldigt mörk även om man fortfarande kan se en tydlig skillnad på dom. Men den är kanske bara sen i utvecklingen? Aja, det ger sig med tiden. Det är ju en salig blandning raser, de enda jag är säker på är tre Ancona och två Sussex. Men nu har jag kunnat identifiera en som en Vorwerk. En annan skulle kunna vara en Silverudds Blå, men där är det osäkert. Möjligen är de andra Barnevelder i olika färgvarianter, men det är TVEK. Det kommer också att ge sig såklart. Provade Google Lens, men den var helt värdelös på att identifiera kycklingar och påståd sturskt att det var pärlhöns.  

Fortsatte det träliga arbetet med att rensa bland dvd-filmer och fatta beslut om att slänga eller spara? Kommer jag någonsin att se-om alla säsongerna av Sons of Anarchy till exempel? De flesta av de här serierna man köpte som boxar förr finns ju numera på streamingtjänsterna och det är väl lite väl analt att vilja spara i händelse av...ja, vadå? Att alla streamingtjänster momentant stängs ner, att internet slås ut, att ryssen kommer? Då har man nog större problem än att man inte får se Jax och Clay och de andra surputtarna i SAMCRO vroooma omkring på sina hojar och sälja vapen och knark, tänker jag mig i alla fall. Och man kan ju omöjligt spara ALLT. Så de åkte i loppishögen tillsammans med boxar som till exempel Breaking Bad och Walking Dead, herregud jag har ju inte ens sett klart serien för jag pallade inte den här djävla Negan, och sen när Glenn dog, ja förlåt för spoiler men det vet väl alla vid det här laget?, då tappade jag helt sugen.

Ja, så gick den eftermiddagen och kvällen. Idag är det torsdag, det står städning på schemat. Svårt att städa när det är kaosigt i hela hemmet, ska sätta hårt mot hårt och tvinga min man att putsa fönstren och plocka undan exakt allt som har med fönsterrenoveringen att göra, för nu får det vara KLART. Min man har som bekant svårt för att komma igång med saker, men när väl startsträckan är avklarad kan han hålla på i evigheter för han har också väldigt svårt att avsluta, det finns alltid små små detaljer som man kan  hålla på och pilla med till döddagar. Min hobbypsykologiska teori är att så länge man inte är klar så kan heller ingen klaga på att det inte blev bra. Inte för att jag någonsin klagat, men det är väl något i hans såkallade bagage. Ja, i alla fall så är det väl vad som står på agendan efter jobbet idag. STÄDNING alltså. Blö. 

 

 

Föraktet

Har läst Föraktet av Marcus Jarl, detta är handlingen:

Isak är fotograf och har dragit sig tillbaka till Stockholm efter en lång tid i New York. Hans liv är inrutat och anonymt, och det är precis så han vill ha det.

En dag får han telefonsamtalet han fruktat, det som ska tvinga honom tillbaka till uppväxtens Motala. Småstaden där han var tvungen att gömma den han var.

Det handlar om Emma. Systern som han inte har pratat med eller mött sedan den mörka dagen för många år sedan då han lämnade barndomshemmet. Isak kan inte längre fly minnena av den han en gång var, minnen fyllda av skam och självförakt. Och allt det som Emma lämnat efter sig.

Jag har läst Trädgårdsmästarens dotter, Om en syster och Dina färger var blå av samma författare varav jag gillade de två första och tyckte den tredje var sisådär. Den här boken var inte ens sisådär, jag fick  riktigt kämpa mig igenom den. Tyckte den var mörk och trist och karaktärerna kändes varken intressanta eller sympatiska, det kändes också som att de avsnitt som utspelade sig på tidigt 2000-tal var övergödda med tidstypiska detaljer på ett sätt som inte kändes trovärdigt. Den här boken får ett mörkrum av fem möjliga. 

260923

Igår smet jag från jobbet en kvart tidigare, inte av någon särskild anledning egentligen utan...tja, bara för att jag kunde? Åkte till den lokala sporthandlaren och hämtade klubbkläder som jag beställt till mig och min dotter. En tjock vinterjacka till henne, en lite tunnare vinterjacka plus en väst till mig. Åkte sedan hem och gick ut med hundarna, det var riktigt härligt väder. Sådär exakt lagom varmt för att kunna gå i t-shirt men slippa svettas. 

Kom hem, tränade ett långt och skönt yinyogapass. När jag var klar med det så såg jag att jag hade ett missat samtal från min syrra. Hon ringer nästan aldrig, inte jag heller för den delen. Inte för att vi har en dålig relation, det är mer att vi inte har speciellt mycket gemensamt. Tänkte att det kanske hade hänt något, alternativt att det var något med mamma som behövde styras upp, men det visade sig bara handla om att hon, min syrra alltså, var gräsänka och hon njuter inte av ensamhet och egentid som en annan, utan då måste hon ha någon att prata med för att inte livet ska bli trist. Eftersom samtal med min syrra mer går ut på att hon håller en evighetslång monolog om sig och sitt och inte är jätteduktig på att släppa in andra i samtalet så blir det också ganska trist, men men. Sedan ringde min dotter, vi babblade en god stund om allt möjligt och sen var det i princip kväll. Där rök den lediga eftermiddagen! På kvällen började jag med projektet att rensa ut bland dvd-filmer. Har ju köpt som väskor att ha filmer och skivor i, det ryms 160 skivor i en väska som är typ i storleksordningen LP-skiva, fast mycket tjockare.  Det började bra, sen insåg jag att min OCD light inte mådde bra av att bara trycka in skivorna huller om buller, någon djävla ordning måste det väl ändå vara? I en filmhylla så SER man ju var Indiana Jones-boxen står, eller hittar snabbt sina Tarantinofilmer för man vet hur de ser ut. Ska man bläddra i en pärm måste det finnas någon form av systematik, det kändes liksom inte bra att ha starka filmer som Riff Raff och Norma Rae inklämda på samma sida som Kvarteret Skatan. Får kanske sortera upp dom efter genre eller nåt, men ja, det får bli steg två. Steg ett är att tömma alla dvd-fodralen och få in skivorna i väskorna, där har jag inte ens kommit halvvägs. Fyllde en jättekasse med tomma dvd-fodral, dom ska jag ge till en som tävlar i nose work för det är tydligen hårdvaluta i såna kretsar.  

Ja, sen var den lediga kvällen över och idag är en ny dag. Har ett möte som börjar efter att jag egentligen slutat, suck men det är väl bara att tugga i sig. Idag är eventuellt dagen då det där arkivskåpet kommer att försvinna från mitt nya kontor, hörde jag ryktas om igår. Vi får väl se hur det blir med den saken. Då skulle jag kunna ägna morgondagen åt att flytta-på-riktigt, detvillsäga baxa över dator och skärmar och skrivare, liksom installera mig. När vårt huvudkontor flyttade från en lokal till en annan i det kontorshotell där de hyr in sig så hade de en flyttfirma som fixade allt sånt, men vi får traska och kånka med våra grejer. Sånt är livet. 

260922

Kommer ingen vart med någonting, känns det som. Inte kan jag flytta till mitt nya kontor för det där arkivskåpet ligger fortfarande där som en strandad val. Nu har jag ju bett C om hjälp och han skulle i sin tur be TG om hjälp och båda har bekräftat att de ska fixa det, inga problem. Men sen händer inget, och hur mycket ska man egentligen behöva tjata? Nu har i och för sig de fyra som skulle ha slutat den sista september, vilket inkluderar C och TG, fått förlängt en månad till, så det brinner ju inte lika mycket i knutarna som det skulle ha gjort annars. Men ändå. Irriterande. Har också fått ett par mindre projekt som jag inte riktigt vet hur jag ska angripa, och det är också irriterande. AJA. Det ger sig väl.

Efter jobbet igår så åkte jag till stallet för att vara med på APT. Det gick snabbt och smidigt, åkte sedan hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass SKIVSTÅNG på Vibes, nu snackar vi. Det var lagom nivå av jobbighet, tyckte att Sanna & Jenny pustade lite väl mycket med tanke på att de ju ändå är f d elitidrottare och ändå har träning som sina JOBB och ibland får jag känslan av att de stånkar lite extra bara för att man själv inte ska känna sig som en otränad slöhög i jämförelse. Sen kom jag på att de hade nämnt att deras stång var en 20-kilos och jag köpte ju en sån här fjösig "skolstång" som väger 6 kg, plus att jag hade två lika fjösiga 2-kilos viktskivor på, så min stång vägde ju totalt bara hälften av vad deras gjorde. JAJA. Tänkte att jag ska följa det här skivstångsprogrammet och se vart det leder mig. 

Idag har jag planerat en dag av MYZ. Min man är i Köpenhamn, så i eftermiddag och kväll står det egentid på schemat. Ska träna yinyoga och såklart promenera med hundarna, men i övrigt så lite som möjligt. Tända doftljus och slappa i soffan. Kanske släpper jag ut kycklingarna i trädgården så att de får utforska världen utanför hönsgården? Vi är visserligen inte 100 % klara med att sätta putsnät längst ner på staketet, men nästan och jag tänker att man kan nog ställa för något kompostgaller lite provisoriskt, plus att jag inte tror att de kommer att gå så jättelångt ut i trädgården första gången de är ute. Fast vem vet? Lillemor och Liselott är ju lite äventyrliga av sig och brukar ibland flaxa över staketet till trädgårdslandet och gå där och sabotera, så de kanske drar med sig alla ungarna på världens turné? Inte för att det finns jättemycket att sabotera i trädgårdslandet just nu, har hamnat i någon slags downperiod när det kommer till odlande, känner liksom inte att jag tycker det är lika kul längre. Men de, Lillemor och Liselott, som alltså är kycklingarnas äventyrliga mammor, kanske mer håller sig i närheten av hönsgården nu när de har ett helt gäng småbarn att se efter? Vi får se. Någon gång måste de ju ändå släppas ut, de är ju ändå 6 veckor gamla nu och behöver få se något annat än hönsgården. 

 

Till stallet istället, v 39 2026

Igår var det teori i stallet på temat tömkörning. Vi har gjort det någon gång innan och för en miljon år sedan tömkörde jag mitt russ rätt mycket, fast det var för att han skulle köras in, inte för att "jobba från marken" som ju är det nya svarta i hästvärlden. S och jag fick stallets absolut STÖRSTA häst på vår lott, han är nästan 180 cm i mankhöjd och att gå bakom honom kändes som att man hade huvudet, sitt eget alltså, ungefär i jämnhöjd med hasorna. Det var oväntat svårt att styra en så stor häst när man själv bara är tre äpplen hög, eller det beror förstås också på att jag inte är särskilt van att vare sig tömköra eller longera. När jag var medryttare på Lille P så brukade jag i och för sig longera honom en stund innan jag red, men det gjordes nog inte med någon större finess. Synd, för det hade varit kul att kunna. 

260921

Då var det måndag igen! Helgen har gått i ett nafs, har inte hunnit med så mycket mer än BOOT CAMP i stallet. I fredags när jag kom hem så hade min man tagit med sig hundarna och åkt till svärmor, så för en gångs skull kunde jag göra EXAKT VAD JAG VILLE efter jobbet. Visade sig vara: gå en promenad (fast utan hundar som omväxling då), träna ett pass yinyoga och sedan ligga på soffan och lata mig i tystnaden. 

I övrigt var det mest stall för hela slanten. Igår var vi i och för sig klara redan vid ett. Åkte hem, duschade, åt lunch och gubbsov sedan på soffan i en och en halv timme. Sen gick det väl "sådär" att somna på kvällen, vilket ju gick lätt att räkna ut, men jag var SÅ trött, det gick inte att motstå när sömntåget tuffade förbi där på eftermiddagen. 

Idag ska jag ut till stallet en kort sväng efter jobbet för att vara med på APT med personalen, oh the joy of being ordförande. Sen är det teori ikväll, morgondagens ridning tror jag faktiskt att jag avbokar p g a att min man är i Köpenhamn och det kan vara gött att utnyttja egentiden med att vara hemma och drälla istället för att flänga iväg på kvällen igen. Ska försöka vara duktig och boka in mig på igenridning någon gång också, det ideala hade varit om man kunde få till ett pass med Bästa Måndagsgruppen™ som ju rider efter vår grupp på måndagarna, och att man kunde rida dubbelpass på en och samma häst. Eller ponny, som jag ju då föredrar. Aja, det får bli en senare fråga. 

Till stallet istället, v 38 2026, pt 3 & 4 - BOOT CAMP!

 I helgen var det BOOT CAMP. Det konceptet har utvecklats en del sedan 2017, som var första gången jag var med. De tidiga åren ingick att vi själva fixade gemensam middag, antingen tacos eller hemgjord pizza, något år gjorde vi pastasallad på rester från ett barnridläger. Det var väl ett SÅDÄR upplägg, dels är man trött och varm och svettig, dels är man hungrig och så ska man då stå och slabba med matlagning i ett klubbrumskök som emellanåt är allt annat än fräscht, och det tar tusen år innan man kan äta och ska man  till exempel göra pizza får man äta i omgångar efter hand som det blir klart eftersom det bara får plats en plåt i taget i ugnen. NÄE, tyckte vi (vi är nästan alltid samma gäng som är med, plus minus några stycken för det är ju alltid någon som inte kan och någon ny, men en stabil kärna) efter att ha prövat det några år. Sen blev det någon variant med att beställa pizza med utkörning, det var väl något bättre även om det också blev en massa väntetid. Men de senaste gångerna har det ingått lunch eller middag på restaurang och det är faktiskt toppen även om det såklart kostar lite mer. Men det är det värt för att få äta god mat och slippa annan väntetid än det som är normalt när man går på restaurang. 

Den här gången var upplägget så här: Indelning i grupper varav halva gruppen red först, sedan den andra, därefter lunch och så ett gemensamt ridpass. Vi var bara åtta stycken så det gick bra, men ett ridpass efter  en stor och stadig måltid var minst sagt jobbigt. Hade varit bättre att börja tidigare, riva av alla ridpassen och sedan avsluta med lunch, men då vet man ju det till en annan gång. Detta var på lördagen, och sen på söndagen var det ridning två och två för en extern dressyrtränare. 

Bortsett från det där med maten, eller rättare sagt att ridningen efter maten var jobbig, så var det som vanligt mycket trevligt. Hade Spanjorskan, vi red först ett pass dressyr på lördagen, sedan markarbete (efter den där omtalade lunchen dårå) och jag tyckte nog att hon blev rätt fin. Men det var inget mot vad hon blev på söndagen! Vi har inte ridit så mycket på böjda spår för L, så jag har inte fått någon riktig uppfattning om att Spanjorskan har någon sida som är svårare än den andra, hennes grej är annars att hon har en inte så liten tendens till hjorthals för hon går med höjt huvud och sänkt rygg och blir trippig om man inte ramar in henne ordentligt mellan hand och skänkel. Nu visade det sig vara vänster varv som var en annan av hennes små akilleshälar, fick därför jobba mycket på volt och ställa igenom och vara fjäderlätt men ändå stadig i ytterhanden så att hon skulle bli lägre i formen och jobba genom kroppen istället för att bara spänna sig och trippa. Och sen bara LOSSNADE det och vi galopperade varv efter varv runt fyrkantsspåret och hon gick så stadigt och fint på tygeln och det i princip var bara för mig att åka med och njuta. Det var ett hallelujamoment av guds nåde, såna är sällsynta så det här får jag kanske leva på till 2032 eller så. Hehe. Kände mig oerhört nöjd, men trött. Idag är det teori, och det är väl nästan lite tur för man är rätt SLETEN i kroppen efter den här helgen. Men kul var det!