260922

Kommer ingen vart med någonting, känns det som. Inte kan jag flytta till mitt nya kontor för det där arkivskåpet ligger fortfarande där som en strandad val. Nu har jag ju bett C om hjälp och han skulle i sin tur be TG om hjälp och båda har bekräftat att de ska fixa det, inga problem. Men sen händer inget, och hur mycket ska man egentligen behöva tjata? Nu har i och för sig de fyra som skulle ha slutat den sista september, vilket inkluderar C och TG, fått förlängt en månad till, så det brinner ju inte lika mycket i knutarna som det skulle ha gjort annars. Men ändå. Irriterande. Har också fått ett par mindre projekt som jag inte riktigt vet hur jag ska angripa, och det är också irriterande. AJA. Det ger sig väl.

Efter jobbet igår så åkte jag till stallet för att vara med på APT. Det gick snabbt och smidigt, åkte sedan hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass SKIVSTÅNG på Vibes, nu snackar vi. Det var lagom nivå av jobbighet, tyckte att Sanna & Jenny pustade lite väl mycket med tanke på att de ju ändå är f d elitidrottare och ändå har träning som sina JOBB och ibland får jag känslan av att de stånkar lite extra bara för att man själv inte ska känna sig som en otränad slöhög i jämförelse. Sen kom jag på att de hade nämnt att deras stång var en 20-kilos och jag köpte ju en sån här fjösig "skolstång" som väger 6 kg, plus att jag hade två lika fjösiga 2-kilos viktskivor på, så min stång vägde ju totalt bara hälften av vad deras gjorde. JAJA. Tänkte att jag ska följa det här skivstångsprogrammet och se vart det leder mig. 

Idag har jag planerat en dag av MYZ. Min man är i Köpenhamn, så i eftermiddag och kväll står det egentid på schemat. Ska träna yinyoga och såklart promenera med hundarna, men i övrigt så lite som möjligt. Tända doftljus och slappa i soffan. Kanske släpper jag ut kycklingarna i trädgården så att de får utforska världen utanför hönsgården? Vi är visserligen inte 100 % klara med att sätta putsnät längst ner på staketet, men nästan och jag tänker att man kan nog ställa för något kompostgaller lite provisoriskt, plus att jag inte tror att de kommer att gå så jättelångt ut i trädgården första gången de är ute. Fast vem vet? Lillemor och Liselott är ju lite äventyrliga av sig och brukar ibland flaxa över staketet till trädgårdslandet och gå där och sabotera, så de kanske drar med sig alla ungarna på världens turné? Inte för att det finns jättemycket att sabotera i trädgårdslandet just nu, har hamnat i någon slags downperiod när det kommer till odlande, känner liksom inte att jag tycker det är lika kul längre. Men de, Lillemor och Liselott, som alltså är kycklingarnas äventyrliga mammor, kanske mer håller sig i närheten av hönsgården nu när de har ett helt gäng småbarn att se efter? Vi får se. Någon gång måste de ju ändå släppas ut, de är ju ändå 6 veckor gamla nu och behöver få se något annat än hönsgården. 

 

Till stallet istället, v 39 2026

Igår var det teori i stallet på temat tömkörning. Vi har gjort det någon gång innan och för en miljon år sedan tömkörde jag mitt russ rätt mycket, fast det var för att han skulle köras in, inte för att "jobba från marken" som ju är det nya svarta i hästvärlden. S och jag fick stallets absolut STÖRSTA häst på vår lott, han är nästan 180 cm i mankhöjd och att gå bakom honom kändes som att man hade huvudet, sitt eget alltså, ungefär i jämnhöjd med hasorna. Det var oväntat svårt att styra en så stor häst när man själv bara är tre äpplen hög, eller det beror förstås också på att jag inte är särskilt van att vare sig tömköra eller longera. När jag var medryttare på Lille P så brukade jag i och för sig longera honom en stund innan jag red, men det gjordes nog inte med någon större finess. Synd, för det hade varit kul att kunna. 

260921

Då var det måndag igen! Helgen har gått i ett nafs, har inte hunnit med så mycket mer än BOOT CAMP i stallet. I fredags när jag kom hem så hade min man tagit med sig hundarna och åkt till svärmor, så för en gångs skull kunde jag göra EXAKT VAD JAG VILLE efter jobbet. Visade sig vara: gå en promenad (fast utan hundar som omväxling då), träna ett pass yinyoga och sedan ligga på soffan och lata mig i tystnaden. 

I övrigt var det mest stall för hela slanten. Igår var vi i och för sig klara redan vid ett. Åkte hem, duschade, åt lunch och gubbsov sedan på soffan i en och en halv timme. Sen gick det väl "sådär" att somna på kvällen, vilket ju gick lätt att räkna ut, men jag var SÅ trött, det gick inte att motstå när sömntåget tuffade förbi där på eftermiddagen. 

Idag ska jag ut till stallet en kort sväng efter jobbet för att vara med på APT med personalen, oh the joy of being ordförande. Sen är det teori ikväll, morgondagens ridning tror jag faktiskt att jag avbokar p g a att min man är i Köpenhamn och det kan vara gött att utnyttja egentiden med att vara hemma och drälla istället för att flänga iväg på kvällen igen. Ska försöka vara duktig och boka in mig på igenridning någon gång också, det ideala hade varit om man kunde få till ett pass med Bästa Måndagsgruppen™ som ju rider efter vår grupp på måndagarna, och att man kunde rida dubbelpass på en och samma häst. Eller ponny, som jag ju då föredrar. Aja, det får bli en senare fråga. 

Till stallet istället, v 38 2026, pt 3 & 4 - BOOT CAMP!

 I helgen var det BOOT CAMP. Det konceptet har utvecklats en del sedan 2017, som var första gången jag var med. De tidiga åren ingick att vi själva fixade gemensam middag, antingen tacos eller hemgjord pizza, något år gjorde vi pastasallad på rester från ett barnridläger. Det var väl ett SÅDÄR upplägg, dels är man trött och varm och svettig, dels är man hungrig och så ska man då stå och slabba med matlagning i ett klubbrumskök som emellanåt är allt annat än fräscht, och det tar tusen år innan man kan äta och ska man  till exempel göra pizza får man äta i omgångar efter hand som det blir klart eftersom det bara får plats en plåt i taget i ugnen. NÄE, tyckte vi (vi är nästan alltid samma gäng som är med, plus minus några stycken för det är ju alltid någon som inte kan och någon ny, men en stabil kärna) efter att ha prövat det några år. Sen blev det någon variant med att beställa pizza med utkörning, det var väl något bättre även om det också blev en massa väntetid. Men de senaste gångerna har det ingått lunch eller middag på restaurang och det är faktiskt toppen även om det såklart kostar lite mer. Men det är det värt för att få äta god mat och slippa annan väntetid än det som är normalt när man går på restaurang. 

Den här gången var upplägget så här: Indelning i grupper varav halva gruppen red först, sedan den andra, därefter lunch och så ett gemensamt ridpass. Vi var bara åtta stycken så det gick bra, men ett ridpass efter  en stor och stadig måltid var minst sagt jobbigt. Hade varit bättre att börja tidigare, riva av alla ridpassen och sedan avsluta med lunch, men då vet man ju det till en annan gång. Detta var på lördagen, och sen på söndagen var det ridning två och två för en extern dressyrtränare. 

Bortsett från det där med maten, eller rättare sagt att ridningen efter maten var jobbig, så var det som vanligt mycket trevligt. Hade Spanjorskan, vi red först ett pass dressyr på lördagen, sedan markarbete (efter den där omtalade lunchen dårå) och jag tyckte nog att hon blev rätt fin. Men det var inget mot vad hon blev på söndagen! Vi har inte ridit så mycket på böjda spår för L, så jag har inte fått någon riktig uppfattning om att Spanjorskan har någon sida som är svårare än den andra, hennes grej är annars att hon har en inte så liten tendens till hjorthals för hon går med höjt huvud och sänkt rygg och blir trippig om man inte ramar in henne ordentligt mellan hand och skänkel. Nu visade det sig vara vänster varv som var en annan av hennes små akilleshälar, fick därför jobba mycket på volt och ställa igenom och vara fjäderlätt men ändå stadig i ytterhanden så att hon skulle bli lägre i formen och jobba genom kroppen istället för att bara spänna sig och trippa. Och sen bara LOSSNADE det och vi galopperade varv efter varv runt fyrkantsspåret och hon gick så stadigt och fint på tygeln och det i princip var bara för mig att åka med och njuta. Det var ett hallelujamoment av guds nåde, såna är sällsynta så det här får jag kanske leva på till 2032 eller så. Hehe. Kände mig oerhört nöjd, men trött. Idag är det teori, och det är väl nästan lite tur för man är rätt SLETEN i kroppen efter den här helgen. Men kul var det!  

260918

Äntligen fredag!, kände jag när klockan ringde för den här veckan är det ett stort minus på sömnkontot och inte blir det någon direkt tid för återhämtning i helgen heller eftersom det är BOOT CAMP imorgon och så ska jag rida för tränare på söndag. Men men, det är ju roliga saker åtminstone. 

Igår packade jag ner det sista av mitt labb, nu finns det nästan inget kvar som påminner om arbete längre. Sen försökte jag och en av killarna i produktionen flytta det där jättestora arkivskåpet som står i mitt blivande kontor, men det är någon sån där brandsäkerhetsklassning på det skåpet så det vägde ju vad som kändes som minst ett ton, och produktionskillen hade precis varit och lämnat blod och kände sig lite klen. Men han lovade att han skulle ta hjälp av TG imorgon, detvillsäga idag, så nästa vecka kanske jag kan installera mig där? 

Efter jobbet tog jag en promenad, åkte sedan till stallet för K och jag skulle träffa en arg förälder. Hen var arg för hen tyckte att vi hade anklagat hens barn för att ha gjort något som inte är tillåtet men enligt föräldern hade ungen inte alls hade gjort detta (trots avslöjande filmer på TikTok) och varför lyssnade vi mer på skvallerbyttor än på barnet och yadayadayada? K hade fem missade samtal från den här föräldern, det kändes ju oroväckande men hon ringde upp och då var det annat ljud i skällan, för nu hade ungen erkänt att hen visst gjort det där. Jaja, då var ju saken ur världen i alla fall för den här gången, ungen skämdes och har förhoppningsvis lärt sig en läxa. 

Sen var det styrelsemöte och så var det i princip bara hem och lägga sig och sen var det morgon igen. Gäsp. Jaja, det är bara att ta sig igenom den här dagen också.

Vad tystnaden innebar

Vad tystnaden innebar

260917

Igår höll jag på hela dagen och stökade på det numera stökigaste labbet på jorden, eller hela bygget känns just nu som ett krigsdrabbat område där saker ligger spridda överallt som om det slagit ner en bomb. Grejer överallt, det är saker som ska kastas, saker som ska sparas, saker som ska packas, inredning som ska skruvas loss och kånkas ut för vidare transport till Polen, samtidigt som hela gården är full av stora lastbilar och lyftkranar som ska ta de stora grejerna, tankar och silos och sånt. Samtidigt som det löpande ska skötas, det går väl sådär just nu. Men men. Det finns ett slut på allt, och detta ligger ett par veckor bort i tiden, sen ska allt vara skickat, fabriker och lager och övriga byggnader vara tomma och sista arbetsdag för de fyra som fick vara kvar till det bittra slutet och som nu själva måste sluta. 

Var det känslomässigt jobbigt? undrade min man när jag suckade lite över min röriga dag, men nej, det var faktiskt mest fysiskt jobbigt att släpa på tunga instrument och stora klumpiga bänkar, ingen hjälp hade jag heller för alla var upptagna med annat. Det känslomässiga känner jag mig rätt klar med, inte för att det som händer är direkt kul, men ett jobb är ett jobb är ett jobb och så länge jag har mitt kvar så är det andra numera rätt sekundärt, det är ju knappast det första företaget som läggs ner och någon gång får man ju sluta deppa över det och gå vidare i livet. 

Hade svårt att få något gjort efter jobbet, skulle iväg till stallet igen på kvällen för att tillsammans med S se till att det inte blev något drama i C-såpan (mer om det i den låsta bloggen). Det blev det hur som helst inte för hon dök aldrig upp, men som vi sa: bättre att ha åkt dit i onödan än att INTE ha gjort det och sedan behövt känna att fan, vi skulle ha varit där... 

Sen satt S och jag kvar och babblade en god stund, i vanlig ordning. TYVÄRR, för även om det är väldigt trevligt så kommer man ju hem så himla sent. Och idag ska jag och K först ha möte med en sur förälder, sedan är det styrelsemöte på det, S-U-C-K, jamen det är väl bara att knota på. Åker inte hem mellan jobb och möten för det blir i princip bara hem och vända, så det får gå i ett. 

Min man deklarerade att han skulle åka till Köpenhamn måndag till onsdag nästa vecka, ville passa på innan han blir arbetslös "på riktigt", han har lön till och med sista september. Ur egentid-för-mig-perspektiv är det ju inte så bra, för jag jobbar ju på dagarna och är i stallet både måndag och tisdag kväll. Fast på måndag har vi teori så då blir det inte så sent, funderar nästan på att skippa ridningen på tisdagen bara för att få den där kvällen med tystnad och lugn och ro hemma? Ska ju på BOOT CAMP i helgen, så lär ju vara lagom mör i vilket fall som helst.  Aja, jag får se hur jag gör, behöver ju inte bestämma mig förrän samma dag.