260818

Igår var det först jobb, sedan rehab. Min fysioterapeut tycker det går bra, jag tycker också det går på rätt håll. Vill inte jinxa, men FAN VAD DET ÄR SKÖNT ATT KUNNA GÅ UTAN ATT DET GÖR ONT. Eller, jag har fortfarande känningar, men inte alls på samma sätt som tidigare när jag var tvungen att mentalt stålsätta mig varje gång jag skulle gå uppför en trappa, kliva upp på en trottoarkant eller gå uppför en backe. Det kan jag nu göra utan att det känns som att någon kör in en kniv i hamstringsmuskeln, man sänker helt klart kraven för vad som är livskvalitet i takt med att ens djävla krämpor ökar. 

Nästa gång får du ta ett gummiband med mer motstånd för nu tycker jag det ser  för lätt ut, sa fysioterapeuten till mig igår angående en övning där jag går i sidled med böjda ben och ett gummiband runt vristerna. Det KÄNNS inte lätt, men det säger han beror på att jag nu har mer böjning på benen och tar större steg jämfört med tidigare. Första gången jag gjorde den övningen gav han mig ett gummiband som det stod "medium" på, jag kunde knappt flytta foten i sidled och fick be om LIGHT-varianten. Förnedrande. Imorgon är det upp till bevis om jag blivit starkare på de här 3 månaderna. 

Åkte sedan hem och gick raka vägen ner i hönsgården för att titta till de små liven. Den svaga kycklingen som jag gått omkring med i bh:n som om den vore mitt eget barn överlevde tyvärr inte natten, men det hade jag ju lite på känn. Trist men det är ju sånt som händer. Övriga såg ut att vara alive and kicking och de båda mammorna Lillemor och Liselott må ha varit halvkassa ruverskor, men nu har de gått all in i hönsmammarollen. Jag skulle kunna sitta en hel dag och bara kolla på hur de interagerar, går runt och övervakar så att allt går rätt till och så plötsligt bestämmer de sig för att nähä barn, nu är det läggdags och så lägger de sig och puffar upp sig och kurrar och vips kommer alla kycklingbarnen och kryper in under fjädrarna. 

Gick ut med båda hundarna, Laban är i princip ohalt nu. Kom hem, åt kvällsmat och så var det dags att byta om och åka till stallet. Ponnyerna flyttat till en hage som ligger rätt nära stallet så det tog inte TIMMAR att gå dit och tillbaka efter ridningen, det är ju alltid skönt. Hade dock svårt att somna när jag kom hem, hade som kramp i ena vaden av någon för mig okänd anledning. Så idag är jag TRÖTT, men det är ju bara att kriga sig igenom denna dag också. Efter jobbet idag ska jag träna och sen är det teori i stallet ikväll så jag kommer förhoppningsvis hem i skaplig tid så man kan få SOVA, ZzzZzzZzz. 

Till stallet istället, v 34 2026

Igår var det Köttbullemåndag. Tyvärr (för mig) går hon barnlektion precis innan och det är ju inte som att hon jobbar ihjäl sig, utan snarare att då hamnar hon längst in i sin komfortzon och går och drar benen efter sig och ibland hjälper det inte hur mycket man än kämpar för man når inte riktigt fram till henne. Så sammanfattningsvis kändes hon SEG och TUNG. Nu var det visserligen varmt och hon skulle behöva klippas för hon har rätt mycket päls och hovskägget är enormt. Och sen kämpar vi med vad som är rätt längd på tygeln, det jag tycker är lagom och bekvämt är ju tydligen minst den decimeter för långt, men när jag kortar upp den så lägger hon sig i handen och det känns som att man rider med två tunga ICA-kassar i händerna. Men om jag rider med "bekväm" tygellängd så går hon på bogarna och det är ju inte heller något vidare. 

Aja, vi kämpar på. Vi red en övning i trav med en massa övergångar och tempoväxlingar, och jag tycker nog att hon efter hand blev väldigt lyhörd och fin för hjälperna och att hon jobbade genom ryggen och i alla fall mot slutet hamnade i ett litet framåtläge. Man får vara glad för de små stunderna ibland. 

Kärnveden

Har läst Kärnveden av Ulrika Lagerlöf. Det är sista delen i en trilogi som inleddes med Hjortronmyren och Blekjorden som jag båda tyckt varit helt okej. Detta är handlingen:

När en människa hittas begravd i skogen utanför Djupsele leder spåren tillbaka till sommaren 1977. Tidpunkten då Evas pappa försvann, men också en tid präglad av protester mot kalhyggen och växtgifter. I dåtidens Djupsele oroar sig Siv för hur gifterna som sprids i skogen ska påverka både natur och människor.

I nutiden försöker Eva förstå vad som egentligen hände med hennes pappa. Medan timmerkåtan återuppförs i gläntan vid sjön växer banden mellan generationerna, och det som begravts kommer upp till ytan. När är det tid att glömma och förlåta, och när är det dags att ta strid?

Jag tyckte den här boken var ungefär som de två inledande; välskriven men en smula förutsägbar. Stör mig fortfarande på att det ingenstans, någonsin, nämns någonting om pandemin och hur det påverkade människor och samhälle. Den här trilogin utspelar sig under 2022-2023 (de delar som utspelas i modern tid). Då var det väl i allra högsta grad aktuellt med vaccinationer, restriktioner, COVID, men här umgås man hej vilt med vem som och det utan en tanke på riskgrupper (gamlingar t ex). Aja, man kan inte få allt. Den här boken får tre miljörättsaktivister av fem möjliga. 

260817

Då var det måndag, idag regnar det och det är så SKÖNT efter vad som känns som månader med stekande sol. Enligt prognosen ska det regna varje dag den här veckan och ingen, bortsett från möjligen alla bönder, är gladare än jag. 

I fredags hade jag bestämt mig för att tvätta bilen. Jag är så dålig på det och det är ju en otroligt löjlig sak att vara dålig på eftersom jag alltid tvättar bilen i en automat och det är ju verkligen inte så att jag behöver tänka på något annat än att betala och rulla in bilen där. Men jag tycker det är lite olustigt, kanske är det för att jag såg Vi hade i alla fall tur med vädret när jag var i en känslig ålder, haha. I mitt barndomshem tvättades dessutom mig veterligen inga bilar, möjligen kunde pappa spola av det värsta dammet (oh the joy of färdas på grusvägar) med en vanlig vattenslang, men avfettning och vaxning och såna grejer var ingenting man ägnade sig åt i casa de Johansson där man för övrigt bara hade skruttbilar som hölls ihop med tro, hopp och Plastic Padding så det kändes förmodligen lite bortkastat att putsa upp dom som om de vore värda något. 

När jag köpte min Kia 2014, som då var den nyaste bil jag ägt (den var tillverkad 2011) så bestämde jag att jag skulle tvätta den i alla fall en gång i månaden. Det höll i kanske...tre månader, sen blev det längre och längre mellan gångerna och sedan inte alls. Tänkte samma sak angående bilen som jag har nu, men det har hittills bara blivit av en (1) gång. Men nu så!, tänkte jag entusiastiskt, för det finns ju inget som hindrar att man återupptar sina gamla ambitioner även om inledningen varit synnerligen svag. 

På vägen till jobbet ligger en sån där dygnet-runt-öppen biltvätt (eller den heter i alla fall CARWASH 24 H), men på hemvägen verkar det alltid vara kö där så varför inte slinka in på väg till jobbet?, kom saktfärdiga jag på för ett tag sen, och sedan har det ju av olika skäl dröjt ett tag mellan tanke och handling men i fredags morse susade jag in där, och då visade det sig att den inte alls hette CARWASH 24 H utan WASHWORLD och hade öppet mellan 7-22. Det hjälpte ju inte mig klockan 04.45 så jag fick åka därifrån med oförrättat ärende. Tog mig samman och åkte dit efter jobbet istället, och fick för första gången i mitt 58-åriga liv uppleva en biltvätt inifrån. Jag har nämligen alltid tvättat bilen på Preem tidigare, och där betalar man i kassan, kör in bilen, går in i ett litet bås och knappar in en kod som man fått när man betalat, och sen får man stå utanför och glo tills bilen är tvättad. Men på det här WASHWORLD så betalade man i en automat utanför och sen fick man rulla in och sitta kvar. Kändes oerhört obehagligt när de där borstarna började röra sig, det var lite samma känsla som när man sitter på ett stillastående tåg och tåget bredvid börjar köra och man inte vet om man står stilla eller ej. Men jag överlevde. 

Åkte hem, min man var sugen på att äta kräftor så det hade jag köpt. Jag gillar inte kräftor så jag gjorde kycklingwraps istället. Tyvärr luktade allting runt bordet kräftor, så min smakupplevelse var väl sisådär men det var ju åtminstone trevligt att sitta ute och äta. Sen flyttade vi höns, läs mer om det nedan, och sedan gick jag och lade mig rätt tidigt. 

I lördags gick jag upp tidigt och gick en promenad med Tage. Laban är inte direkt halt längre, men går fortfarande lite orent så en långpromenad kändes onödig. Kom hem och så satte vi oss i bilen och susade iväg till en gård där man kan köpa kycklingar. Av de 12 svindyra avelsäggen jag köpt till hönan Lillemor så hade det bara blivit en (1) ynklig kyckling. Tanken var att vi skulle ha petat in några av äggen under Lillemors syster Liselott, som lagt sig att ruva någon vecka senare av ren solidaritet (eller nåt), men det blev inte av. Väl på plats blev jag lite carried away av att se vad som kändes som miljoner (fast det var kanske ett femtiotal) rätt så nykläckta kycklingar myllra omkring och tyckte det kunde vara fantastiskt roligt att bara få en näve random raser istället för de jag på förhand tänkt ut p g a egenskaper som är för mig önskvärda (robusta, tåliga, svag ruvlust). Det där med svag ruvlust får man ju för övrigt ta med en nypa salt, bevisligen. Lillemor och Liselott är av rasen Cream Legbar, men de har uppenbarligen inte läst sin egen rasbeskrivning. De är i sin tur framruvade av Ulrika, som i sin tur kläcktes i äggkläckare ur avelsägg som skulle vara Silverudds Blå men hon jag köpte av hade låtit sina barn hjälpa till att plocka äggen så de blev visst lite sammanblandade, för Ulrika är någon slags blandras av Gud vet vad men det spelar ju ingen roll. Ja, hur som helst. Vi köpte 10 kycklingar av blandade raser, tror att några är Ancona, några är Barnevelder, någon är Silverudds Blå och möjligen hörde jag Barnevelder nämnas också, men resten har jag fan i mig ingen aning om. Det ger sig. Vi fick en kyckling på köpet och när vi kom hem visade det sig vara 12 stycken, det är uppenbarligen inte lätt att räkna när de myllrar omkring sådär. Man får ju kallt räkna med att minst hälften är tuppar så det är inte så mycket som det låter.

Sen började Den Stora Kycklinglogistiken. Eller den påbörjades i och för sig redan i fredags kväll. När vi bestämde oss för att skaffa höns hade vi inte en tanke på att vi skulle ha hönor som ruvade, och redena består av fack som sitter en bit upp på väggen dit en spänstig höna lätt kan ta sig, en nykläckt kyckling riskerar däremot att falla över kanten och det är långt ifrån säkert att de andra hönsen ser välvilligt på detta nya inslag i deras vardag och verklighet. I de här facken finns små kattlådor (för att det ska vara enkelt att ta ut och rengöra och byta strö) och ett annat tänkbart scenario hade varit om en kyckling lyckas klättra över kanten och sedan bli fast mellan kattlådan och väggen, det har visserligen aldrig hänt med en kyckling (än) men däremot hittade jag en ihjälklämd mus där en gång. 

Vi har gjort en avdelning i hönsgården där man kan stänga ute de andra hönsen, men det är ju inte så enkelt som att man bara kan säga till de ruvande hönsen att från och med nu ska ni ligga därinne istället, utan vi har gjort så att vi på kvällen har tagit kattlådan och hönan och skjutsat in den i en liten hundbur (som nog egentligen är en kattbur) och stängt in hönan där över natten så hon inte har möjlighet att gå ifrån äggen p g a stress över flytten. Det låter kanske elakt men höns är inte nattaktiva så de brukar somna om väldigt snabbt och sen när man öppnar buren nästa morgon så tänker de inte på att de är någon annanstans.  

Hönan Lillemor hade ju lyckats ruva fram en enda ynklig kyckling av rasen Faverolle på 12 ägg där 6 var Faverolle och 6 av rasen Maran. Eftersom 21 dagar hade passerat med råge så bestämde vi oss för att slänga resten av äggen, men när vi bar iväg dom så var det pip och hålslag i tre stycken så det var bara att försöka fukta dom så gott det gick (det är en hinna runt kycklingen och den är i normala fall inget problem att ta sig igenom, men om kläckningen tar tid så kan hinnan börja torka och bli seg och svårgenomtränglig) och peta tillbaks dom in under Lillemor igen och hoppas på det bästa. Detta gjorde vi alltså på fredagskvällen. Sen kom vi hem med 12 kycklingar på lördagseftermiddagen, de fick bo i ett gammalt akvarium tills det blev kväll. Det går liksom inte bara att släppa ihop kycklingar med hönor och tro att de automatiskt ska känna moderskänslor, utan man får peta in dom när ruvhönan sover och hoppas på det bästa, detvillsäga att hon på morgonen därpå tror att det är hennes ägg som har kläckts. Vi petade in 6 av kycklingarna under Lillemor samt flyttade Liselott och stängde in henne i en annan hund/kattbur, sen fick vi vänta ett tag så att hon fick lugna ner sig och komma till ro och så gjorde vi om samma operation där. 

Tidigt på söndagsmorgonen så var jag nere i hönsgårdens barnkammare och tittade till de små liven. Lillemors kycklingar var ute och tultade omkring, Liselott låg kvar och "ruvade" när jag öppnade hennes bur så det var ett gott tecken. Gick ut på promenad, kom tillbaka och då var både Lillemor och Liselott ute och spatserade i hönsgården. Inne i Lillemors bur låg dock en väldigt klen kyckling som måste ha kläckts ur ett av de där äggen med hålslag som vi nästan kastade. Kände på den, den var kall och jag som annars är mycket för att naturen ska ha sin gång blev lite blödig och stoppade ner den i bh:n. Snart började det både pipa och sprattla därinne och så länge det finns liv finns det hopp. Den fick ligga där hela dagen, sen petade jag in den under Lillemor på kvällen när hon gått och lagt sig. Tror dock inte mycket på den här senkläckta kyckligen, den känns väldigt svag och chansen att den överlevt i natt är nog inte ens 10 %. Två av köpekycklingarna verkar också lite svagare och slöare än de andra, så det återstår väl att se om de hämtar sig. 

Visade sig igår kväll att Lillemor och Liselott systerligt knött in sig i en och samma bur med ALLA kycklingar huller om buller, så OTROLIGT gulligt. Här kommer en bild på merparten av gullisarna när de gemensamt upptäckte vattenbehållaren och tog sig några slurkar var. Det är annars inte jättelätt att få dom att fastna på bild, de rör sig hela tiden utom när de sover och när de sover så ligger de under sina mammor. 

260814

Då var det fredag och snart rullar vi in i andra halvan av augusti. Det är fortfarande högsommarvärme, jag är så less på den. Eller, det är såklart skönt att bara kunna gå ut i t-shirt och shorts och det är skönt att sitta i trädgården, men det är torrt som fnöske överallt, ingenting växer, i de större åarna är det bara futtiga rännilar med vatten och de mindre är helt uttorkade. Börjar bli lite sugen på höstregn och rusk nu faktiskt. 

Igår var en rätt händelselös dag. Jobbade, åkte hem, gick en kort runda med hundarna. Städade, det gick ganska snabbt och då var det inte för att jag var så himla effektiv utan för att vissa ställen är det inte lönt att städa på pga att min man fortfarande håller på att måla fönster och då ser det ut därefter. Bäddade rent i sängarna, tränade ett pass yinyoga som jag egentligen skulle ha tränat dagen innan men det tyade jag icke pga att jag var så trött efter min upphottade rehab. 

En halvrolig grej från jobbet: PC är en sån där människa som alltid ska vara värst, vad det än gäller. Säger man att det var tjugo minusgrader hemma en morgon så har PC haft tjugofem, har det kommit två decimeter snö så nog fan har PC fått tre. Har man köpt oxfilé för 199 kronor kilot så har PC hittat både svensk och KRAV-märkt och gudvetvad för 99 kronor. Har man ont i huvudet en dag så har PC en hjärntumör...nä, kanske inte riktigt men ni fattar. Nu berättade jag i alla fall i fikarummet att det hade varit en fånge på mitt rehabgym och att det känts lite weird att det stod en vakt och...tja, vaktade, medan man gjorde sina övningar. Ja, men då hade PC mött en fånge på Synsam, som hade kommit eskorterad av BÅDE polis och Kriminalvårdens personal, med BÅDE hand- och fotbojor. Förväntade mig nästan att det skulle komma en beskrivning av en sån där kätting med järnkula också, men så långt gick det aldrig.

Åkte sedan till stallet för styrelsemöte, kom hem vid 21-tiden, duschade, gick och lade mig och nu är det en ny dag. I helgen ska vi eventuellt åka till ett ställe där de säljer kycklingar. Hönorna Lillemor och Liselotte har ruvat i tusen år, jag har köpt avelsägg som borde ha kläckts, eventuellt kommer att kläckas när som helst. Tror tyvärr att både Lillemor och Liselotte är ganska kassa som ruvhönor, jag vet ju att höns lämnar äggen då och då för att äta och dricka, men tycker att de här damerna är ute på vift lite väl ofta. Ulrika, den av våra hönor som har ruvat fram flest kycklingar, har jag aldrig ens en gång sett lämna redet. Jag fattar ju att det händer även om jag inte ser det, men jag har uppfattat att det nog bara varit väldigt korta stunder för att sköta de primära behoven, medan Lillemor och Liselott har setts både ligga och sandbada i trädgården och vara ute och drälla i största allmänhet, helt ansvarslöst. Vet inte riktigt hur mycket sån frånvaro som äggen tål? Men slutar ruva gör de lik förbannat inte, så jag tänker att vi kan ta en genväg och köpa kycklingar och stoppa in under dom när de sover, det har vi testat förut och det gick bra så det kan man ju hoppas att det gör den här gången också. 

 

260813

Igår var jag först hos tandläkaren och sedan var det rehab efter jobbet. Tandläkaren gick bra, allt såg fint ut och det är ju skönt. Rehaben gick också bra. Det var en FÅNGE som tränade bland oss andra deppgökar, noterade bara först att det var en person jag aldrig sett förut som satt på träningscykeln mitt emot mig och värmde upp, men sen fick jag syn på en uniformerad vakt med Kriminalvårdens logga som cirklade omkring lite planlöst i lokalen och noterade då att personen på träningscykeln hade såna där grå mjukiskläder och nån innetoffla som man eventuellt kan ha sett på fängelsefilmer, plus någon form av passerkort i en plastficka runt halsen. Jag har ju en övning där jag bara ska gå runt inne i lokalen i fem minuter och vara fokuserad på att inte vagga fram som en trött anka (vilket är avsevärt lättare nu när jag inte längre är så stel och öm i höfterna, peppar peppar, no jinx osv) så när jag hade cyklat klart började jag också cirkla omkring för att eventuellt snappa upp lite information kring denna för mig lite spännande händelse för jag trodde verkligen inte att fångar fick åka iväg sådär, de har väl såklart också rätt till vård men jag tänkte mer att det var fysioterapeuter som åkte dit istället. Men uppenbarligen inte. Lyckades dock inte överhöra några smaskiga detaljer och sen kom min fysioterapeut och dängde på mig vikter som jag skulle ha när jag gick omkring, så så gick det med privatspanandet. Min fysioterapeut har verkligen fått feeling efter sin semester, för herregud vad han plötsligt tycker att jag ska "öka utmaningarna". Så nu är det nya övningar och hantlar till de övningar jag tidigare bara gjort enbart med kroppsvikt. De här passen tar längre och längre tid, igår hann jag inte klart innan fysioterapeutens tid var slut, så sista delen fick jag göra helt ensam i lokalen (fången och vakten hade gått för längesen, men jag hörde att fångens fysioterapeut sa "vi ses nästa vecka" så det kanske blir en följetong det här). 

Tog en liten promenad efteråt, gick bort till Erikshjälpen som ligger någon kilometer från deppgymmet. Var inte ute efter något särskilt utan det var mest bara för att det kan vara kul att kolla vad som finns, vilket ärligt talat mest var skräp. Gick därifrån lika tomhänt som när jag kom dit, traskade tillbaks till bilen och susade hem. Var helt slut pga en kombination av jobbig träning, värme och lågt blodsocker, så det blev inte så värst mycket gjort hemma, men jag fick i alla fall putsat klart resten av besticken, så nu är de i skick som nya. 

Ikväll är det styrelsemöte i stallet, så det lär väl bara bli jobba, hem och ut med hundar, städa och så iväg igen. 

260812

Igår nämnde jag för PC att jag skulle byta kontor och till vilket jag tänkte byta. Just i den korridorstumpen finns det fyra kontor, två mindre och två större. De två större var förr avsedda för VD och ekonomichefen och PC höjde på ögonbrynen när jag sa att jag tänkte ta ett av de mindre, men varför ska jag sitta och vräka mig i nån himla svit, det tycker jag känns töntigt. De två mindre är identiska och ligger vägg i vägg med varandra, det ena har bara stått tomt sedan 2015 eller så, och det andra har använts som förråd för arbetskläder så därinne är det hyllor längs med väggarna. Kändes därför enklast att ta det oanvända. Frågade PC om jag vid tillfälle kunde få hjälp av hens personal att bära upp ett skrivbord dit, för det som står där är inte höj- och sänkbart. PC är ju en sån som alltid ska ha rätt, så hen inledde med att ifrågasätta påståendet att det befintliga skrivbordet inte var höj- och sänkbart. Sen föreslog hen att det var bättre om jag tog det rum som använts som förråd "eftersom det är större". Nu hade jag ju förvisso inlett hela konversationen med att deklarera att jag inte behövde så stort utrymme, men det hade tydligen inte gått in. Tjejgissade (dvs när man VET att man har rätt men måste formulera det som en fråga för att inte framstå som dryg) att jag "trodde" rummen var lika stora. Eftersom de är det. Men om PC säger att det ena rummet är större så är det tydligen det. Suck. 

Efter jobbet åkte jag till Ö&B och köpte några små ramar. För ett tag sedan fick jag ju feeling och packade ner alla mina priser från lydnads- och brukstävlingar som stått på en hylla i hallen. Nu står bara änglahundarnas urnor där, tänkte att det kunde vara lite fint att också ha varsitt foto vid respektive urna, därav ramarna. 

Hade en stund över innan jag behövde åka till stallet, passade på att putsa bestick med hjälp av aluminiumfolie, bikarbonat och varmt vatten. Har bestick i nysilver som är fina men de blir ju tråkiga efter ett tag och nu hade det här taget varat rätt länge. Gjorde alla kaffe- och matskedar, nu återstår knivar och gafflar. Blir kanske av ikväll. Tänker försöka bli bättre på att göra såna här tråkiga saker som ju egentligen inte tar särskilt lång tid men som av någon anledning aldrig blir av. Som att rensa ETT skåp i köket, eller putsa ETT fönster istället för att göra jättestädochrensningsprojektet Allan.  

Åkte sedan till stallet för ett möte innan ridningen. Efter ridningen skulle det som vanligt traskas till hagar och sen var det bara hem och duscha och så i säng. 

Idag vankas det både tandläkare och rehab. Ej jättepepp på vare sig det ena eller det andra, men man har ju inte så mycket att välja på. När jag körde till jobbet i morse var vägen till jobbet, som är en  sån där förbifartsväg så man slipper åka inom centrum, avstängd, det var tydligen någon akut asfaltsskada som behövde åtgärdas per omgående. "Följ orange skyltning" stod det och det var nog fan den snålaste omledningsskyltning jag sett i hela mitt liv. EN skylt dirigerade en till vänster, men sen förväntades man själv känna till hur man skulle köra i flera korsningar innan man kom till en rondell där det stod en ensam orange skylt och pekade in mot centrum. Det var det hela och det kan jag ju tycka är knapphändigt. Det är ju såklart inget problem för mig som vet vilka alternativa vägar som står till buds, men tänk om man kommer till Ankeborg för första gången? Alla har väl inte tillgång till GPS? 

Den här avstängningen sabbade också min plan för var jag skulle parkera i samband med mitt tandläkarbesök, det finns nämligen en stor gratisparkering i anslutning till den här förbifartsvägen. Nu får jag istället ta en annan gratisparkering lite längre bort, men det har väl ingen dött av. Ingen har väl heller dött av att betala parkeringsavgift, men när det gäller sånt är jag SNÅL. Tar hellre tio minuters promenad än att betala 20 kronor för att parkera, hehe.