Så var det måndag igen efter en skön och vilsam helg. I fredags avslutade jag den sista procenten av Projektet, tog tidig lunch och åkte sedan hemåt. Stannade på vägen och köpte hönsmat och nya hundkoppel, tidigare förra veckan så lossnade karbinhaken från Tages koppel bara sådär, eller det var väl på grund av slitage för både hans och Labans koppel har flera år på nacken. Nu hände det ingenting mer än att Tage plötsligt kom lös medan vi fortfarande var på gårdsplanen, så det var bara att kalla in honom och gå in och ta ett reservkoppel. Hade det hänt om han hade fått korn på en katt eller något vilt så hade utgången varit mer oviss, visst kommer han normalt sett när man ropar men jaktinstinkten är STARK. Och det går ju liksom inte att träna kontrollerat i skarpt läge heller. Nu har jag i alla fall minskat risken att han kommer lös p g a utslitna gamla koppel.
Åkte hem, gick ut med hundarna och tänkte att hönsmaten kunde jag ta in lite senare. Det glömde jag, så i morse luktade bilen lite som en filial till Lantmännen, men det finns ju värre lukter här i världen (till exempel den där tungt vaniljparfyrmerade hyrbilen jag hade i höstas). Min man skulle åka till Köpenhamn med sin kompis direkt efter jobbet, så jag hade ingenting att förhålla mig till. Om man ska reflektera över vad jag gör under min egentid så är det strängt taget ingenting speciellt och framför allt inget som jag inte gör annars. Själva göttigheten ligger nog mest i att kunna göra det när jag själv känner för det utan att först behöva diskutera eller anpassa mig till någon annan. Vad jag gjorde på fredagen efter min hundpromenad var att jag tränade ett benpass, åt mackor till kvällsmat och låg sedan och slöade i soffan medan jag tittade på Skilsmässobarn på SVT Play.
I lördags gick jag en långpromenad och avverkade sedan ett arbetspass i trädgården i härligt väder. Sedan min man började med Stora Ombyggnaden Av Uthus-projektet så har delar av trädgården sett ut som jag vet inte vad. Sen vi var på tippen för ett par veckor sedan har det mesta av högarna med kasserat byggmaterial försvunnit, men inte allt för en del är fortfarande work in progress för något annat diffust projekt som han håller på med som går ut på att han ska göra någon slags uteplats i vinkeln mellan uthuset och växthuset. Själv är jag mer intresserad av den riktiga uteplatsen, så nu röjde jag där samt planterade alla miljoner mystery box-dahliaknölar som jag råkade klicka hem när jag fick feeling i vintras någon gång. Tänker mig att jag ska sitta på uteplatsen i ett hav av blommande dahlior i sommar, vi får väl se hur det går med det.
Gick in och lagade middag, åt framför tv:n och sedan gick jag väl och lade mig efter att ha läst och slötittat på tv en stund. En bra dag! Gårdagen började mindre bra för jag vaknade med otroligt jobbig huvudvärk, sån där som dunkar fram en smärtsignal i varje pulsslag. Roligare start på dagen kan man ju ha. Kravlade mig upp, åt frukost, klämde en dubbel treo och tog med hundarna ut i skogen och när jag kom hem igen var huvudvärken borta. Tränade yinyoga och låg sedan mest på soffan och läste tills min man kom hem och underhöll mig med skrönor om sin Köpenhamnsvistelse. Sedan började han dividera om att han ville att vi skulle åka till Bornholm och jag bara SUCK (inombords). Trodde vi var förbi det där med att han tycker att vi ska resa än hit och än dit. Jag vet inte hur många gånger jag har deklarerat att jag inte gillar att åka båt och ändå tjatar han om Bornholm som om den inom kort skulle sjunka till havets botten och därför måste besökas per omgående. Det är säkert jättefint där, det är inte det, men jag är helt osugen, för det slutar alltid med att jag blir projektledare.
När min man reser ensam eller med sin kompis är han ju mycket väl i stånd till att boka hotell och fixa med både det ena och det andra, men så fort jag ska med så faller det liksom på mig att bli familjens reseledare och styra upp allt från boende till hundpensionat. Och eftersom Laban är OTROLIGT misstrogen mot människor han inte känner så kan vi bara lämna honom på hans uppfödares pensionat eftersom de känner honom kan förhålla sig till det på ett vettigt sätt. Det finns säkert andra som kan det också, men det vet man ju inte innan och jag skulle inte få en lugn stund om jag misstänkte att folk skulle hålla på och härja med och stressa honom. Då blir det ju inte mycket till semester direkt. Det är väl mest det, plus att det alltid är meckigt att anpassa sig till detta specifika hundpensionat och deras fasta tider för hämt och lämn. Det går väl an om det ligger någonstans på vägen, men eftersom dom bor i Tjottahejti så gör det sällan det och då inleds varje resa med att vi först måste åka nästan 10 mil norrut och sedan 10 mil söderut igen innan vi ens har rullat en meter i riktning mot den tänkta destinationen. Och samma sak när man ska hem igen då. Plus att det inte direkt är gratis att ha hundar på pensionat heller.
Sen om vi väl kommer iväg så ivrar alltid min man för att vi ska till ett eller annat MUSEUM och glo på gamla krukskärvor och annat forntidsbös som har grävts upp som bevis på tidigare civilisationers civilisation. Det är absolut inte så att jag är helt ointresserad av historia, tvärtom, men jag tycker just museum som fenomen är så fruktansvärt tråkigt. För ett par somrar sedan var vi på Varbergs museum och jag kände att jag var klar efter att ha scannat av rummet som Bockstensmannen låg i, vilket tog kanske 10 minuter, men då ska man alltid trava runt i timmar för att liksom få ut maximalt av vad man har betalt i inträde. Ja, det fanns annat som var intressant också, det ska jag erkänna, men det är något med mig och museum som inte riktigt klickar. Jag blir så trött i huvudet av alla intryck, och trött i benen av att gå och stanna, gå och stanna hela tiden och det slutar med att jag blir som ett gnälligt barn som undrar om vi inte ska gå hem snart (obs, endast inombords), medan min man tycker det är TOPPEN och kan stå hur länge som helst framför montrarna och läsa och reflektera och begrunda.
Tycker ju att det här upplägget, att han (som gillar att resa) reser själv eller med en kompis medan jag (som ogillar att resa) stannar hemma med hundarna är helt perfekt, vilket jag också kommunicerat ett stort antal gånger och med stor tydlighet. Finns absolut ingenting att missförstå här, men min man tänker väl att droppen urholkar stenen, ej genom sin tyngd utan genom att ständigt falla. Eller nåt.
Hur som helst. Vi åt middag och avslutade serien Nero på Netflix. Med tanke på hur många gånger vi diskuterade Men vänta nu, blev inte prästen mördad? eller Hur var det med prinsen, blev han skadad i förra avsnittet? så har väl handlingen inte lämnat något djupare intryck direkt, så det var rätt skönt att den tog slut.
Nu är det ny vecka och nya tag! Ikväll är det teori i stallet, så ingen ridning idag och inte heller imorgon för då ska jag på konferens i Malmö hela dagen, och även om jag möjligen skulle hinna hem så känns det för meckigt att behöva kasta sig iväg igen det första man gör. Sen är det ju kort vecka den här veckan, Kristi Himmelsfärd på torsdag och jag har tagit ledigt på fredag. Långhelg...mmm. Som man längtar.
