Till stallet istället, v 13 2026, pt 2

Igår hade jag Köttbullen. Vi hade också vikarie, som vi haft en gång innan och då skulle vi göra en övning där man rider runt en liten fyrkant och gör som en halv framdelsvändning i varje hörn och sen fick vi bara göra det i ena varvet? Den här gången skulle vi göra exakt samma övning, inget fel på det för det är en bra övning (även om inte Köttbullen håller med) och då tänkte jag att den här gången ska vi väl göra i båda varven som ju är det normala, förra gången var säkert bara hjärnsläpp. Men NÄ? Det var fortfarande bara i ena varvet. Sa lite försynt efteråt att jag gärna hade sett att vi gjorde den i båda varven, men vet inte om det gick fram. Fattar att det inte är så himla lätt att bara bli inkastad som vikarie med kort varsel, men...ja. 

Köttbullen var som sagt måttligt imponerad av övningen och eftersom DET ENDA varvet var hennes svåra så gick det väl sådär. Sen gjorde vi en övning där vi galopperade längs med fyrkantsspåret och gjorde en övergång till trav vid C, B, A och E, trava några steg och så ny galoppfattning. Med tanke på Köttbullens tidigare ENORMA problem med galoppfattningarna var det ju en utmanande övning, speciellt som hon fortfarande har lite svårt att fatta rätt galopp på rakt spår i vänster varv. Men det gick SÅ DJÄVLA BRA! Rätt galopp alla gånger utom en, och då hann det ju bli ETT ANTAL fattningar.  Frustig och glad och framåt kändes hon också. Gött! 

260325

Idag fyller mitt äldsta barnbarn 17 år. SJUTTON ÅR. Det är faktiskt helt sjukt. I min värld är han kanske...10? Har svårt att ta in att han går på gymnasiet, tränar på gym, har extrajobb och önskar sig en rakapparat i födelsedagspresent. Faktiskt helt galet. 

Har varit på mammografi nu på morgonkvisten. Förundras lite över att det ska vara så svårt att göra en sån undersökning utan att personalen ska behöva stå och knuffa och puffa på en så att man hamnar rätt. Eller är det bara jag som är så trög att det liksom inte kommer intuitivt hur man ska ställa upp sig?

I övrigt är det väl inget nytt under solen, är trött som fan för det har blivit sent i säng både måndag och tisdag. Och idag måste jag jobba längre än vad jag vill på grund av ett möte som jag måste vara med på. Är halvsugen på att åka hem och ta mötet hemifrån för att åtminstone vara hemma när arbetsdagen är slut, men jag får se hur dagen utvecklar sig. Är ju lite annat att pyssla med också dessvärre. 

260324

Livet som labbråtta rullar på, det tar avsevärt mer tid än vad jag tänkt att det skulle göra men det är väl bara att bita ihop och gilla läget. Passar sig kanske inte riktigt att klaga över att man har mycket att göra när man jobbar på ett företag som ska läggas ner och man är en av de få som fått behålla jobbet. Samtidigt: the story of my joblife, att alltid behöva jonglera med ett helt djävla bollhav av spretiga arbetsuppgifter. Min fd kollega A2 sa en gång att Det känns som att ALLT på det här företaget är inne och vänder hos dig minst en gång, och det är kanske lite tillspetsat men ändå något åt det hållet. 

Om cirka en vecka har jag varit anställd på företaget i 25 år. Vet inte om det kommer att uppmärksammas? En kille i produktionen som började samtidigt som jag blev uppsagd tillsammans med alla andra som blev det i höstas och då tyckte dom, oklart vilka faktiskt men jag antar PC och VD, att han kunde få en guldklocka trots att han "bara" varit anställd i 24 och ett halvt år när situationen nu var som den var, det var ju inte som att han slutade frivilligt. Så jag tycker kanske att jag också borde få en, 25 år är väl ändå 25 år, men ingen har sagt något, vet inte om det är något som faller mellan stolarna på grund av att jag har en dansk chef? Skär hellre av mig ena handen än förödmjukar mig och liksom BER om att få en guldklocka, där går väl ändå gränsen för vad man vill utsätta sig för. Blir man inte mer uppmärksammad än så för lång och trogen tjänst så kan det kvitta tycker jag. Mvh: Sign. Jag är inte bitter. Hahaha. 

Gav mig själv en vilovecka från träning. Har ju känningar av ischias/diskbuktning/ryggskott eller vad fan det nu kan vara sedan någon gång innan jul, inte jätteilla men det är inte heller jättebra och det är inte på något vis självklart vad som är hönan och vad som är ägget här. För det mesta rekommenderas det ju att man SKA träna och vara aktiv och inte ligga på soffan i veckor som man gjorde förr om man hade ryggskott, utan här ska man bita ihop och kämpa på i vardagen och det har jag också gjort, och det har absolut gjort nytta. Men nu känns det som att ischiasnerven är ILSKEN, hade det varit en mänsklig gestalt hade den varit högröd i ansiktet, svurit långa Kapten Haddock-eder och hyttat med knuten näve, och det vill inte riktigt gå över. Så nu testar jag att backa och låta den vara ifred så mycket som möjligt. Ridning, promenader, yinyoga är det enda på schemat den här veckan, och yinyogan anpassar jag så att det inte är några positioner som stretchar sätet för det verkar inte Den Ilskna Nerven gilla överhuvudtaget. Jag får prova detta ett par veckor i alla fall och se om det gör någon skillnad. Oh the joy of having a måndagsexemplar till kropp. 

Fick sms från Specsavers att mina nya provlinser finns att hämta. Suck, typ. Ska jag nu bli tvungen att baxa mig in till stan också. Ska på mammografi imorgon så i den bästa av världar skulle man kunna ha passat på att göra det samtidigt, men mammografin är redan 07.30 och så dags är ju ingen optiker i hela världen öppen (eller det finns kanske optiker som har öppet 24/7 i storstäderna, VAD VET JAG?), så det får väl bli en extrarunda. Är ju dock lite nyfiken på om min syn kommer att bli så bra som den verkade vara när jag satt på Specsavers och svarade på tusen "bättre eller sämre"-frågor. Jag vet ju att det går att få örnblick med progressiva glasögon, frågan är vilken typ av fågelsyn som bifokala linser kan generera. Googlade "fågel med dålig syn" och den fågel som anses ha den sämsta synen är kivifågeln, vilket de  å andra sidan kompenserar med ett fenomenalt lukt- och känselsinne, de har till och med morrhår vid näbbroten. Så nu vet ni det. 

Till stallet istället, v 13 2026, pt 1

Igår hade jag Älskling igen. Förra veckan tyckte jag ju att det kändes bra, men K tyckte inte att hon gick fram ordentligt. Men då var det ju hennes första lektion på ganska länge eftersom hon varit halt, så det må väl kanske vara hänt? Igår tänkte jag i alla fall att nu ska hon fram, men det är svårt alltså. För hon skiter litegrann i skänkel men är HYPERkänslig för spöet, alltså jag menar verkligen inte att jag rappar henne, utan bara ett otroligt försiktigt litet pet för att förstärka skänkeln när hon inte tar den. En fluga som slår sig ner känns förmodligen mer, Köttbullen hade bara ryckt på axlarna men Älskling håller på att krypa ur skinnet. Samtidigt har hon lite humör, så igår flög några bakben i luften när hon tyckte att det blev för jobbigt. Men i övrigt kändes det bra, hon gnodde på riktigt fint emellanåt och K var nöjd. Vi red massor av övergångar och det är ju alltid nyttigt, men särskilt för Älskling tror jag för hon är lite...speciell, hon är liksom BÅDE känslig och vill vara till lags men samtidigt lite avtrubbad och ponnyenvis/tjurig. Så ibland blir hon förvirrad när hon inte riktigt förstår, liksom "vadå, ska jag trava nu igen, jag saktade ju nyss av" och så blir hon ängslig och springig och går bakom hand. Men igår tyckte jag vi fick till ett fint samarbete. Känner mig NÖJD! 

260323

I fredags sprang jag en tur efter jobbet, det kändes som alltid fruktansvärt i början men rätt okej efter någon kilometer eller så när maskineriet liksom rasslat igång. Åkte hem, svängde inom affären och köpte köttfärs, gick ut med hundarna och körde sedan ett pass yinyoga när jag kom hem igen. När jag var klar hade jag fått ett sms att min väntade leverans hade blivit levererad, jag hade valt hemleverans utan signering och medan jag låg och åmade mig i rådjurets position så hade en varubil kört upp på gårdsplanen, hivat av ett par rätt stora paket och vänt, och det utan att hundarna så mycket som lyfte på nosen. Annars kan de minsann föra ett sabla liv så fort något eller någon passerar tomtgränsen, men inte den här gången.

För ett tag sedan bestämde jag mig för att investera i ett nytt täcke för mitt gamla har sett sina bästa dagar  för ett bra tag sedan. Tänkte att nu djävlar ska jag unna mig lite lyx och flärd, så jag beställde ett (i min värld) otroligt exklusivt och fluffigt duntäcke där jag vid beställningen hade velat mellan en modell där dunet var insytt i en massa fyrkanter som det brukar vara och en annan där det bara fanns sydda stödkanter runt en stor fyrkant. Fanns också en variant utan sömmar där allt dun låg som löst inuti täcket men sånt där går ju fetbort för är det något jag hatar så är det när täckets fyllning inte finns där man vill att den ska vara, även om denna verkade vara den mest exklusiva om man skulle se till priset. När det kom till kritan så valde jag ändå varianten med en stor fyrkant, eller "valde" ska jag väl kanske säga, för det visade sig att den med många fyrkanter inte fanns i lager och alternativet "vänta" tycker jag känns otroligt segt när jag väl har bestämt mig för något. Beställde också två lyxiga kuddar, för två av de tre befintliga som jag använder har hängt med i vad som känns som minst tusen år och ser därför ut och känns som om de mycket väl skulle kunna ha tillhört Olof Skötkonung eller någon i hans hushåll (den tredje kudden är en Tempurkudde som inte verkar åldras på samma sätt). 

Det var alltså denna leverans som anlänt, två rätt stora paket och jag tänkte att det var väl ett paket för kuddarna och ett för täcket då. Öppnade det första och där låg ett täcke. Blev lite förvirrad för det var varianten med många sydda fyrkanter som enligt hemsidan inte fanns i lager, så jag trodde först att jag mindes fel och att jag kanske ändå hade beställt detta? Öppnade det andra och där låg  kuddarna och det täcke jag (enligt orderbekräftelsen som jag var tvungen att kolla) faktiskt hade beställt. HMM? Var det här någon form av bonus? Var det någon på lagret som tyckte det var skumt att beställa TVÅ kuddar men bara ETT täcke? (min man skulle nog hellre dra över sig någon av Olof Skötkonungs gamla filtar än att lägga tusenlappar på ett täcke). Är det bara att tacka och ta emot? Det hoppas jag. 

Gjorde tacos till kvällsmat och så kollade vi lite på Klovn för min man var stressad och "pallade inte med en massa socialrealism" (som han tyckte Legenden var), och sen hände det väl inte speciellt mycket mer utan vi gick och lade oss vid 21-tiden som två pensionärer. 

På lördagen vaknade jag tidigt, åt frukost och gick ut på långpromenad. Det var minusgrader och rimfrost men det försvann snabbt och det blev en härlig vårdag med sol och blå himmel. Såg tofsvipan! Det är väl ändå det officiella vårtecknet? 

På eftermiddagen åkte jag till stallet och hjälpte till att ta in hästarna. Det tog lite tid för ingen hade täcke på sig ute (rimligt, eftersom det var 10 plusgrader), men skulle ha täcke på sig inne (också rimligt eftersom det skulle bli minusgrader på natten). Dessutom var det en av de nyare hästarna som för första gången provade att sätta nosen i eltråden och fick sig en rejäl kyss, så det tog också en del tid innan hon lugnade ner sig. Allt som allt tog det en och en halv timma, då hade vi ändå hjälp av ett barn som försynt frågade om hon möjligtvis kunde få hjälpa till och blev själaglad när hon fick. Ååh, det minns man ju hur det var när man själv var liten och hur överlycklig man blev när man fick hjälpa till med något på ridskolan, om det så bara var att skyffla spån inne i ridhuset. 

Åkte hem, lagade mat och sen kollade vi klart på Legenden eftersom min mans stressnivåer hade sjunkit till mer normal nivå. Sen kollade jag på The beast in me och sen var det läggdags.

Igår var en slapp dag. Gick långpromenad, tränade yinyoga men sedan var det mest soffan för hela slanten. Kollade på avslutningen av skidskyttets världscup och läste omväxlande. Lagade middag, vi började kolla på en ny serie (His & Hers) och sedan kollade jag ikapp på Love Is Blind och alltså herregud vilka stolpskott. Tycker han Daniel är så SJUKT OBEHAGLIG,

(((( !!!! --- SPOILER ALERT --- !!!! ))))

det tyckte jag redan inne i kapslarna när han började tjafsa om att han inte hade något trauma och därför inte kunde vara djup (alltså...), men nu har han ju gått över alla gränser känns det som. Han verkar så genuint oförstående inför helt basala känslomässiga behov och vem i modern tid kallar den man avser att gifta sig med för "kärringen" när man pratar om henne? Också märklig situation kring det här att han spelade in deras samtal och sedan försökte få det till att det var på Johannas initiativ, klassisk gaslightning. Och det här att han sa till Ellen (hette hon va?, den som han egentligen var intresserad av) att "du var nummer ett på min lista dag ett, dag två, dag tre", osv, fattar han inte att Johanna kommer att få se det om inte annat så när programmet sänds? Känns som att han valde Johanna primärt för att hon hade ett liv i Sydney som han gärna ville ta del av då och då. 
Får även  kraftiga psykopatvibbar av Lars-Erik (VEM kallar en person som är född på 1990-talet för LARS-ERIK? är ju en mycket intressant fråga), det känns som att han mycket väl skulle kunna ha en hel flock med styckmördade exflickvänner nedgrävda lite varstans om ni frågar mig. Det är något med blicken och skrattet som klingar falskt och obehagligt. När det gäller Angelica och Aron så tror jag någon av dom kommer att tröttna ganska snart, hon på att han är så långsam och liksom flegmatisk, han på att hon är så rastlös och stimmig. Opposite attracts måhända, men om man börjar reta sig på såna personlighetsdrag redan inledningsvis i relationen så finns det nog inte mycket att bygga vidare på när den första förälskelsen lagt sig. Tror jag. Ludvig tycker jag är så sjukt irriterande, som en liten fluga som surrar omkring med sitt eviga dividerande om hur viktigt det är för honom med "fysisk bekräftelse" , totalt tondöv för att tjat inte precis är en leg opener. De enda som verkar någorlunda normala är Ibrahim och Anniela, men hon verkar ju tycka att han ska ge upp allt och flytta till Stockholm på vinst och förlust medan han inte verkar jättesugen. Nu får jag hålla mig till på torsdag för att se hur det går med detta. 

Nu väntar en ny vecka. Är lite stressad för på söndag ska jag åka till Däääänmäääärk och innan dess måste jag ha lärt upp PC och TG angående vissa grejer som de måste utföra i min frånvaro. Ska ju vara borta måndag till onsdag veckan därpå, är sedan ledig på skärtorsdagen (det är ju röd dag i Danmark så då måste jag väl också få vara ledig? skojade jag) och så är det påsk. Och på annandagen åker jag till Danmark igen, är borta tisdag-onsdag, sedan ledig torsdag-fredag som lite kompensation för två lite avstyckade helger. Puh. Over & out for now. 

260320

När klockan ringde i morse var jag D-Ö-D. Kändes det som, eller inte för att jag vet hur det känns. Men jag var så trott. Kändes som att jag stöp som en klubbad oxe och sedan inte rörde mig ur fläcken på hela natten och var väl inne i den djupaste av djupsömn. Den hade ju gärna fått fortsätta, men nu blev det alltså inte så. 

Igår var en sån där dag där allting gick in i vartannat, det var jobb, hem, promenad, städning, träning, kvällsmat och så iväg till K för ett möte. Kom hem vid 21, duscha, i säng och en grisblinkning senare var det alltså morgon. 

Är lite less på alla arbetsuppgifter som hamnat på mig efter att folk slutat. Det går ju bra på pappret och jag har ju själv gått med på det (fast jag hade ju inte direkt något val), men i verkligheten flyter det inte alls på lika smidigt som i teorin. Bland annat ska jag ankomstregistrera alla leveranser. Det är inte speciellt tidskrävande OM den som tar emot godset gör sitt. Och det gör han inte. Godsmottagaren ska räkna antalet pallar och hur mycket som har kommit och av vad. Inte EN ENDA leverans i år har blivit rätt, det är bruttovikt istället för nettovikt, det är fel antal pallar, fel artikelnummer, fraktdokumentation som han hävdar med livet självt som vittne inte har funnits med leveransen, och som sedan hittas i trucken någon vecka senare. Har tagit upp det med PC som svarade ungefär att "ja, vi misstänkte ju att det skulle bli så". Frågade varför de hade satt X på godsmottagning och Y, som är erkänt noggrann och som dessutom har jobbat med det tidigare, i produktionen, det hade väl varit bättre om de hade gjort tvärtom, men då kröp det fram att de inte ville ha X i produktionen heller. Alltså, jag är FÖR anställningstrygghet men ibland önskar man att man bara kunde vråla YOU'RE FIRED, som i en amerikansk film. Eller verklighet.    

JAJA. Det är ju i alla fall snart helg och den planerade aktiviteten på söndag blev ju inställd så jag har ingenting planerat. Kanske åker jag till stallet och hjälper till att mocka imorgon för det var ingen som hade skrivit upp sig på stalltjänst. Några kunde göra punktinsatser, många punktinsatser blir ju till sist en helhet och det är ju alltid fint att kunna bidra med något. 

Idag händer väl inget särskilt i övrigt. Ska springa min lilla runda efter jobbet, sen hem och dråsa ner i soffan efter hundpromenaden såklart. Tror vi ska ha tacos ikväll, det känns som att det var hundra år sen sist och det är ju alltid gott. Borde också steka tusen pannkakor i helgen för att bli av med de ägg som är kvar från sent i höstas för nu har hönsen börjat komma igång med värpningen igen efter sitt vinteruppehåll. Det är också alltid gott. 

260319

Jag får ha lite andra rutiner nu när produktionen har kommit igång och jag helt plötsligt ska arbeta i labbet igen. Den del som är kvar är den del som jag tyckt sämst om, typiskt men nu är det ju bara att gilla läget. Känns som att man lägger minst lika mycket tid på att rengöra som att göra själva analyserna och det är väl måttligt upphetsande om ni frågar mig. Nästa vecka ska jag lära PC och TG att göra dessa analyser, för  efter nästa vecka så är jag ju faktiskt inte på plats överhuvudtaget på 14 dagar och det måste ju såklart flyta på ändå. Det är inte rocket science, det som ska utföras, men det är inte heller rocket scientists som ska utföra det så vi får väl se hur det går. 

Igår var en såkallad lugn hemmakväll. Åkte och handlade efter jobbet, hem och ut på promenad, hem och lämna hundarna, ner till bibblan för att hämta och lämna böcker, hem igen och träna ett bålpass med hantlar. Fast det hade nog varit bättre med kettlebell för man använde ändå bara ena hanteln, men då vet jag ju det om jag ska köra det passet fler gånger. Körde yinyoga och fotrehab och sedan lade jag mig i soffan och slöscrollade på telefonen medan jag åt kvällsmat. Min man kom hem och vi pratade om första världskriget. För ett tag sedan försökte jag sätta mig in i detta för jag kände att det var som en slags lucka i min allmänbildning där. Man vet ju att det började med skotten i Sarajevo men bortsett från årtalen och i grova drag vilka som stred på vilka sidor så är det i övrigt är det rätt skralt med kunskaper för min del. Inte har det blivit bättre sedan jag har försökt få ihop en helhet, för det är ju helt enkelt en djävla röra. Och allt detta för att jag funderade på låttexten till And The Band Played Walzing Mathilda och kände att jag inte riktigt hade klart för mig varför australiensare egentligen kommenderades iväg till Gallipoli (pga att de var en del av det brittiska samväldet vet jag nu). Sen skulle min man "gå upp och sträcka ut sig", och jag antar att han somnade för han kom inte ner igen. Själv kollade jag på ett avsnitt av Love Is Blind Sverige, är på avsnitt 4 tror jag, nu har de i alla fall kommit ur kapslarna och åkt iväg på semester. 

!!!!! ----   SPOILER ALERT ---- !!!!!!

Alltså jag gillar INGEN. Alla tjejer utom den blonda ser ju exakt likadana ut så jag kan inte skilja dom åt. Får upp så många röda flaggor av den kristna killen att det nästan är i paritet med Sergio och Ola i tidigare säsonger, tycker han har en sjukt obehaglig blick och så verkar han kontrollerande och allmänt obehaglig. Ludvig som tjatar om att han behöver "fysisk bekräftelse" känns inte heller jättecharmigt. Säljkillen som pratar östgötska verkar vara helt självupptagen och när han blev påstridig kring varför han inte skulle kunna bli djup bara för att han inte hade något trauma i bagaget känns också mer som att han ser det här som en tävling som ska vinnas snarare än något annat. Kirurgen och basketspelaren verkar väl än så länge mest normala bland killarna. Tjejerna kan jag som sagt inte ens skilja åt. Och Fabian! Hur kan man inte vilja ha en Fabian? Tyckte så synd om honom, fast efter den dumpningen så står nog hela singel-Sverige på kö och är redo att laga hans krossade hjärta. Så han klarar sig nog.