260901

Och då var det fan i mig september? Höst? Nu? Känner mig som vanligt som att jag inte hängt med i svängarna, men så är det väl för dom flesta tänker jag. Minns när man var liten och det började dra ihop sig till skolstart och det kändes som att sommarlovet hade varat halva ens liv. Nu försvinner semestern på en grisblinkning, några sovmorgnar bara och sen är allt som vanligt igen känns det som. 

Igår var en ganska händelselös jobbdag, sen var det rehab efter jobbet och det enda som hände där var väl att jag gick från 2-kiloshantlar till 4-kilosdito i de övningar jag gör med hantel. Surkartet ROBERT var där, han verkade ha feeling för han sågs både cykla (utan att tvinga resten av deppgymmet att titta på Jay Leno's Garage dessutom) och göra någon slags övning med en boll. Det går framåt! Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, åt kvällsmat, åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig. Nästa vecka är sista veckan på rehaben, sen antar jag att jag ska fortsätta på egen hand och det ska bli rätt skönt att inte behöva ha tider att passa och framför allt att kunna ta den fortsatta (som jag utgår från att jag ska göra) rehabträningen de dagar när jag inte ska iväg till stallet så det blir stress och fläng. 

Idag är det jobb, sedan hem för hundpromenad, coreträning och kvällsmat, sedan tillbaka till stan för ridning och sen hem igen för att gå i säng. September, here we go. 

Till stallet istället, v 36 2026, pt 1

Igår hade jag Spanjorskan, jag börjar verkligen bli mer och mer förtjust i henne även om vi fortfarande är i ett försiktigt-lära-känna-varandra-stadium och det finns mycket kvar i vår kommunikation som kan förbättras. Men hon rör sig så mjukt och trevligt och går stadigt i form, åtminstone större delen av tiden. Sen rider jag förstås med för långa tyglar, det känner jag ju själv och det påpekade L också. Men det ska vi börja ta tag i nästa vecka. GULP. Försökte tänka mycket på sitsen, att inte hamna i bakvikt på sittbenen men fan vad svårt alltså. För när jag försökte fördela tyngden mellan sittben och blygdben så kändes det som att jag satt framåtlutad som en hösäck, det kanske det inte såg ut så men det var så det kändes. 

Vi red på stora utebanan, igen särskild övning utan ganska mycket självständigt med volter och övergångar. Den här gången gick det lite bättre med galoppen, men Spanjorskan har lagt sig till med en rejäl gräsmage så hon orkar inte hur mycket som helst. Själv svalde jag x antal flygfän eftersom jag tydligen rider med munnen lite halvöppen? Det var inte särskilt varmt, men ändå rann svetten i strida strömmar efteråt. Kände mig ändå rätt nöjd efter lektionen, det känns roligt att rida en häst där man åtminstone känner att man har kommunikation redan från början istället, jämfört med Köttbullen som är ganska avstängd. Fördelen med det senare är att hon ju är lite förlåtande, men det behöver ju inte alltid vara en fördel när det kommer till att renodla sitt finlir så jag hoppas jag får fortsätta med Spanjorskan. 

Rovdrift

Det här var en bok som inte alls föll mig i smaken: Rovdrift av Elsa och Cornelia Swärd, detta är handlingen: 

En sen septemberkväll hittas en kropp utan huvud i Frihamnen i Stockholm. Kriminalkommissarie Maggan Kipowski och hennes flickvän, reportern Vera Bonde, nystar i det makabra fallet från varsitt håll samtidigt som deras förhållande knakar i fogarna. När polisen hittar en koppling till ett tidigare mord görs en upptäckt som sätter skräck i hela landet. Maggan pressas till sitt yttersta för att hitta mördaren och medan utredningen får hela riksdagshuset att skälva planerar gärningsmannen sin stora final.

Den här boken beskrevs som "en helt otrolig bladvändare" och något om att boken låg bra till "i en tävling om vidrigaste vidrigheter". Det tyckte dock inte jag. Den här boken skulle utspela sig i en inte alltför avlägsen framtid, år 2033, och det gjordes i mina ögon en väldig grej av att det fanns en polis som var en hen och att alla vid en presentationsrunda också skulle redogöra för vilket pronomen man föredrog, det tyckte jag kändes ganska krystat och naturligtvis framställdes den här hen-polisen också som otroligt förträfflig på alla plan. Till skillnad från ena huvudkaraktären Maggan som inte bara var en tuff snut utan också gick omkring med en (godartad men dock växande) hjärntumör som hon GIVETVIS inte hade berättat om för sin flickvän trots att hon både hade dubbelseende och yrsel och synbortfall och en hel radda andra symtom som inte på något vis fick henne att sjukskriva sig en sekund. Lessnade ganska omgående på den här berättelsen, slöbläddrade framåt för att se om den möjligen verkade ta sig men nä. Den fick åka tillbaks till bibblan med tre fjärdedelar olästa. 

260831

 Alltså, sista augusti idag? Sista officiella sommardagen, imorgon börjar hösten. Hittills har jag haft noll  känsla för att det börjar bli höst för det har fortfarande varit t-shirt-och-shorts-värme om dagarna, inte minsta antydan till krisp i luften. 

I fredags var min tanke att jag skulle svänga utom stallet efter jobbet för jag hade, vad jag trodde var ett papper som firmatecknaren skulle skriva på. På förmiddagen ringde min man, han hade varit hos veterinären med Tage som det inte alls verkar gå någon större nöd på för han är samma glada spelevink som alltid, men han har börjat dricka och även då också kissa lite mer än vad som känns som normalt så det kändes som något man borde kolla upp. Det visade sig att något levervärde var förhöjt, så nu ska han äta någon slags levermedicin och både veterinären och min man tyckte tydligen att det var enklast för alla inblandade om receptet skrevs i mitt namn (veterinären för då slipper han ändra uppgifter i sitt system, min man för då slipper han gå på apoteket och hämta ut) så efter jobbet började den där roliga leken Jakten På Ett Apotek Som Har Medicinen Hemma. Det är märkligt, förr när det bara fanns det statliga apoteket så hände det ALDRIG att medicinen var slut någonstans, men nu när det finns 800 olika sorters apotek som har öppet jämt så har de ingen medicin i lager. Som väl är har de i alla fall möjlighet att kolla andra apoteks lagersaldon så man slipper åka runt i blindo. Första apoteket kammade jag noll, men det skulle finnas på APOTEKET HJÄRTAT på Maxi. Hatar APOTEKET HJÄRTAT på Maxi för där är alltid knökmycket folk, jämt. Vet inte om APOTEKET HJÄRTAT har någon speciell policy kring att de ska överinformera alla kunder om exakt allting som kan hända eller inte hända när man tar eller inte tar den medicinen, men det känns så för det tar alltid tusen år för allting går så långsamt och personalen ska alltid prata så himla mycket med var och en, tacka vet jag vanliga apoteket där allting visserligen också går långsamt men personalen i alla fall inte aktivt inleder dialoger i stil med "var det något annat du undrade över idag?" för det är ju att be om att folk ska öppna upp och börja prata om sina krämpor, vilket ju är något som folk älskar att göra. 

Åkte vidare från vanliga apoteket, där medicinen alltså inte fanns, till Willys för det låg på vägen till APOTEKET HJÄRTAT samt att de, Willys alltså, hade extrapris på lax. När jag kom dit var laxen slut, så det var bara att pallra sig ut igen och vidare till det där djävla APOTEKET HJÄRTAT.  Kom dit, fick en föreläsning i slow motion om Tages medicin av en anställd men kunde till sist styra kosan mot stallet. När jag kom till stallet visade det sig att det jag trodde var ett papper jag skulle skriva på i själva verket var ett rekommenderat brev som firmatecknare skulle hämta ut. På PostNords ombud på - ja, varför inte - Ica Maxi, där jag precis varit. Det var bara att sätta sig i bilen och vrooma tillbaks igen. När jag väl kommit fram i kassan till PostNord-ombudet sa de att "för att hämta ut ett rek så måste man ha en fullmakt" i en lite tråkig ton, tyckte jag. Började argumentera för min rätt som firmatecknare att hämta ut ett rekommenderat brev för det var minsann inget man blir hur som helst kan jag meddela för den som tror något går enkelt. Det var justerade och påskrivna årsmötesprotokoll och protokoll från konstituerande möte och foto på mitt körkort som laddades upp i PostNords företagsportal och sedan tog det 10 arbetsdagar att få det godkänt. Lik förbannat skulle det nu alltså behövas någon himla fullmakt, det hade ingen sagt så jag menade på att det borde väl ändå räcka om jag loggade in på PostNords företagsportal och kunde visa upp att det var vår ridklubb (som var adressaten på rek:et) och att det var jag som var jag. Till slut gav hon-i-kassan motvilligt med sig "för den här gången". Tackade översvallande och kände mig så nöjd, trodde att det var ett hästpass som varit på omregistrering i vad som känns som en halv livstid, men det visade sig vara en kallelse till en bouppteckning som redan varit (eftersom det här rek:et legat hos PostNord-ombudet jättelänge pga att det minsann inte bara är att registrera sig som firmatecknare på PostNords företagsportal). Det är nämligen en tantaluring som jag bara minns vagt från 90-talet som DÅ testamenterade delar av sin kvarlåtenskap till ridklubben (innan någon drar efter andan och börjar fundera på vad vi ska göra med miljonerna så är det inga miljoner vi talar om, tyvärr) och nu hade hon alltså gått bort. Jaja, det var inte mycket att göra, det är inte närvarokrav vid en bouppteckning och jag antar att någon kommer att meddela oss vad som eventuellt fanns kvar när alla andra fått sitt (vi var sist på listan). 

SUCK. Åkte tillbaks till stallet med detta brev, snackade lite med folk och fä, gick en promenad runt alla hästhagarna och åkte sedan hem. Gick och lade mig tidigt eftersom jag skulle ha tidigt stallpass på lördagen. Stallpassen är indelade i morgon (utsläpp) och eftermiddag (insläpp), jag hade skrivit upp mig på morgonpasset. På lördagen ringde klockan 05.00, inte för att jag behövde vara i stallet så tidigt utan för att jag ville hinna gå en långpromenad med hundarna först. Var sedan i stallet vid 8.30, inväntade M som kom någon minut senare, och påbörjade det utsläpp som i själva verket var ett insläpp av de hästar som skulle gå lektion, eftersom hästarna fortfarande sover ute. Vi fick hjälp av några ungdomar så det gick i ett litet nafs. Stannade kvar ett tag efter att vi var klara, sopade, tömde gödselkorgarna i ridhuset och lite sånt där småfix som alltid behövde göras. 

Åkte hem, städade i hönshuset, åt lunch, slöade sedan på soffan en stund tills jag kände att näe, jag måste göra NÅGOT. Lade ett par högar med utrensade böcker i en kasse för vidare färd mot loppis, gick upp med ett par av böckerna som jag skulle spara för att ställa i bokhyllan i mitt Flickrum™, såg att det fanns behov av att rensa även där och fyllde ytterligare en kasse. Hade sedan fått upp ångan så det blev en omgång rensning av de såkallade finkläderna. Kånkade ner två säckar med kläder och lade i bilen där det redan låg en från rensningen förra veckan. Sen kände jag mig nöjd med min insats och då var det dags att laga middag. Vi kollade färdigt på Love Is Blind Polen, alltså herregud vilka stolpskott. Har nog aldrig varit med om att folk bölat så mycket för så lite och fan vad de krånglar till allting. Sen fattar jag med att det är klippt och vinklat för att det i första hand ska bli bra TV. Men ändå. 

Igår gick jag upp vid 06, gick med hundarna, åkte sedan till stallet för att fixa inför Öppet Hus. Förra året var det jättemycket folk, i år var det inte lika stor tillströmning för vi har inte riktigt haft ork att göra så mycket reklam annat än på sociala medier, det är bara att vara självkritisk och göra om och göra rätt. Det var ändå en trevlig dag, älskar verkligen att hänga med folk i stallet och det var gott om folk som hjälpte till. Jag hade ett enda ansvarsområde och det var att göra en tipsrunda. Hade lagt ner ganska mycket krut på att göra icke-googlingsbara frågor för det är ju den stora utmaningen man har som tipsrundeansvarig, det är ju inte kul med frågor i stil med "hur hög får en ponny bli" där svaret är en googling bort och alla har alla rätt. Men på själva dagen handlar det ju bara om att sätta upp frågor och ta ner dom igen när allt är över, så jag kan inte påstå att jag jobbade ihjäl mig direkt. Ska i och för sig rätta frågorna och meddela vinnaren också, men det fixar jag i eftermiddag. 

Då går vi in i absolut sista produktionsveckan EVER på den här fabriken. Det var egentligen förra veckan, men det blev framflyttat en vecka p g a en stor order. Men nu är det bokat firmor som ska komma och börja demontera utrustning från och med nästa vecka så nu spelar det ingen roll om så kungen vill beställa. Det är en lite märklig känsla, overklig liksom. Men jaja, det är som det är.

Idag är det rehab efter jobbet, sedan ridning, nu kör vi. 

   

260828

Då var det fredag igen! Igår fick jag undan ett par surdegar på jobbet som liksom har hovrat över mig ett tag och pockat på uppmärksamhet. Gött. Det bjöds på smörgåstårta till lunch, minns inte varför men tror det var någon som köpt skrot av oss och som ville tacka för lasthjälp. Detta tutades ut på ett morgonmöte tidigare i veckan, och jag tycker att jag har förklarat så många gånger att jag inte gillar smörgåstårta att jag inte måste säga det EXAKT VARJE GÅNG, så då gjorde jag inte det. Igår kom jag till lunchrummet med min matlåda och givetvis kommenterade folk, som de gör EXAKT VARJE GÅNG, någonting som går ut på att om man säger tack men nej tack till smörgåstårta, då är man också lite småtråkig, en puritan som inte kan med att unna sig av livets goda, snudd på otacksam också. Men tyck det då, känner jag mest.  

Minns när vår förre produktionschef slutade. Han gillade inte mig, jag gillade inte honom heller för den delen så det var väl en av få saker som vi var överens om, att vi inte gillade varandra. Men man får ju ändå bete sig på en arbetsplats kan man ju tycka, och man kan ju också snudda vid tanken att vi har olika roller och bidrar på olika sätt till ett gemensamt mål, men han sa rakt ut att han tyckte att det jag jobbar med var rena larvet, något som enbart losers höll på med. Jag skulle hellre städa offentliga toaletter än att ha ditt jobb, sa han till mig en gång, jag menar vem fan säger ens så? Det där larvet som jag håller på med räddade dessutom röven på honom mer än en gång när det var revision eller tillsynsbesök från myndigheter, men hans självförtroende var i storleksordning världsdel och hans självbild därefter, så han tyckte nog lik förbannat att det  mest var tack vare hans egen förträfflighet. När han slutade gick han runt personligen till alla utom mig och meddelade att på fredag blir det smörgåstårta. När fredagen kom så gick jag upp till fikarummet och mikrade min matlåda precis som jag brukar medan alla andra satt och åt av nämnda smörgåstårta. En normal person hade väl kanske då sagt Oj, visste du inte om att det skulle bli smörgåstårta idag? och sedan lagt till någon form av inbjudan i stil med att "det räcker till dig också" (för det gör det ju alltid, en smörgåstårta tar ALDRIG slut). Men inte han inte, istället ställde han sig framför mig där jag satt med min matlåda med isterband och stuvad potatis och började demonstrativt oja sig över vad synd det var att inte VD var på plats och kunde möjligen en som bodde i närheten av VD:n ta med sig en doggy bag och överlämna till honom så att han också fick lite smörgåstårta? Så löjlig liten människa. Aja, det var tider det. 

Åkte hem, städade lite halvhjärtat för min man håller fortfarande på med fönstren och verkar aldrig bli färdig så det ser ut som en byggarbetsplats på hela nedanvåningen och är strängt taget ingen större mening med att försöka damma och plocka. Åkte sedan in till stan och såg Blir du ledsen om jag dör? på bio med CLUB ROMIF. Den var bra, rätt mörk fast ändå med glimtar av ljus här och där. Tydligen bygger den på en bok som i sin tur är based on a true story, så det blev in på bibblan och reservera. 

Nu är det fredag, ska jobba och sedan åka ut till stallet och skriva på något papper som behövde skrivas på av behörig firmatecknare, oh the joy of föreningslivet. Sen är det stallpass imorgon och öppet hus på söndag och det var den helgen det. Men det ska väl bli lite tid till kycklingmys och hundpromenader  också hoppas jag. 

260827

HerreGUD vad jag är trött idag. Igår hade jag och S bestämt att vi skulle träffas och dricka lite vin för att fira att vårt massiva arbete med Idrott Online är i hamn. För den här gången, det bara pågår ju och den där Idrottsarenan är ju fortfarande avlägsen när det kommer till LOK-stödsrapportering. Och utifrån vad jag har sett av det som lanserats är jag inte jätteimponerad, så jag förväntar mig egentligen inte att någonting kommer att bli lättare. 

Hur som helst. Efter jobbet var det först rehab. Min fysioterapeut är GRYMT sträng mot mig. Andra kan han lirka och nästan gulla lite med, men så fort jag tycker att någonting börjar kännas lite bra så är han där och tycker att jag ska öka något, antingen vikter eller antalet repetitioner. Ingen rast och ingen ro där inte. Men det funkar ju, och jag blir ju också långsamt bättre. Vet någon gång i våras när jag var ute och gick och lite uppgivet tänkte Tänk om man bara hade kunnat ta en promenad utan att det gör ont. Nu kan jag det. Har nog också förändrat mitt förhållningssätt till träningen lite, förr har jag liksom bara köttat på och tänkt att ju mer desto bättre, men nu är jag mer återhållsam och ger mig själv lite vilodagar emellanåt. Är helt enkelt mer SNÄLL MOT MIG SJÄLV (tror jag i alla fall) och hoppas att min bindväv uppskattar det. 

Flängde sedan hem för att ställa bilen, gulla lite med hundar och kycklingar och sedan åka tillbaks till stan igen med bussen. Mötte upp med S, det stället vi hade tänkt gå till var abonnerat så vi gick till ett lokalt vattenhål istället. Åt varsin hamburgare, drack två glas öl (S) respektive vin (jag). Åkte sedan hem med 20-bussen, var präktig och klev av en hållplats tidigare och promenerade sista biten. Kände mig mindre präktig när jag upptäckte att fodralet till mina hörlurar låg kvar på bussen. Nu sjöng visserligen dessa hörlurar på absolut sista versen och det var bra längesen jag investerade i ett par nya som har legat och väntat på att de befintliga ska dra sin sista suck. Nu fick de lite hjälp på traven så att säga. I övrigt hade vi en trevlig kväll.  Vaknade i morse och kände mig fortfarande mätt, vilket jag inte gillar. Men det går säkert över. 

Idag är det först jobb, sedan bio med CLUB ROMIF på kvällen. Det blir säkert trevligt. Sedan är det stallpass på lördag och öppet hus i stallet på söndagen, så helgen lär väl rinna iväg i ett nafs.  

260826

Igår var en rätt så händelselös jobbdag. Bar över mina trötta krukväxter från gamla kontoret till nya och hoppas och tror att de kan få ett bättre liv där. Mitt nuvarande kontor ligger i markplan och precis intill en intern gångväg, och även om jag inte direkt gör något jättehemligt på jobbet så gillar jag inte att vem som helst kan glo in när som helst. I början hade jag alltid persiennerna nere, men det är FÖR deppigt så därför investerade jag i sån där insynsskyddande plastfilm som man kan fästa på fönstren, den här med mönster så att det lite ser ut som såna där blyinfattade fönster som finns i kyrkor. Funkar skitbra för alla utom krukväxterna som nog inte får det ljus de vill ha för att frodas och grönska. Men Nya Kontoret ligger en trappa upp så där behövs inget insynsskydd så kanske kommer jag att sitta och jobba i en riktig djungel framöver, vem vet? Eller kanske inte, jag är inte så värst omhändertagande när det kommer till krukväxter. Tycker det är snyggt och så, men har inte riktigt det intresset som krävs. 
Jag har nu också rensat ut allt som är gammalt och som inte ska arkiveras från Nya Kontoret, nu återstår egentligen bara att flytta det som ska arkiveras till arkivet samt att få dit ett skrivbord och en stol, plus att det ska flyttas ut ett stort arkivskåp med personalakter (eftersom Nya Kontorets förra invånare jobbade med löner), men sen kan jag börja flytta över de grejer jag ska ha med mig från gamla kontoret. Har rensat en del, men det finns mer som inte nödvändigtvis behöver sparas. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick en runda med hundarna, tränade ett corepass, åt kvällsmat. Sedan hade jag ett par timmar kvar innan det var dags att åka till stallet, läste lite men kände hur ögonlocken blev alldeles otroligt tunga. Kanske läge för en powernap?, sa min hjärna men man höll på med fönstren så det var öppet överallt och fastän det var varmt så frös jag för det var sånt himla tvärdrag. Bestämde mig därför för att gå upp och kanske ta en liten tupplur, men så skulle jag bara ta med mig något som skulle in i kattvinden, och när jag väl var inne i kattvinden så passade jag på att rensa lite. Nu har turen kommit till de såkallade finkläderna. Jag är ju inte mycket för sånt och eftersom jag extremt sällan befinner mig i situationer som kräver att man ska vara uppklädd så är det inget jag i normala fall lägger krut på. Men en del såkallade outfits har jag ändå samlat på mig, nästan allt är köpt på Myrorna eller Erikshjälpen och nästan allt är bara använt bara en eller ett par gånger och nästan inget av det är något som jag känner mig bekväm i, känner mig bara utklädd och löjlig. Känner att jag kommit till ett skede i livet där det mesta nog kommer att ryka. Hade kunnat börja redan igår, men så ringde K och undrade om jag kunde tänka mig att åka till stallet lite tidigare och promenera med en av hästarna som hade kolikkänning, så då gjorde jag det. Efter ridningen traskade jag till två olika hagar med två olika ponnyer, så jag var inte hemma förrän 21.30. 

Ikväll ska jag träffa S och vi ska dricka vin och fira att vi äntligen är klara med LOK-stödsansökningarna i helvetessystemet Idrott Online. Det har vi sagt många gånger, men det har aldrig blivit av på grund av logistik. S och jag bor egentligen inte särskilt långt från varandra, drygt en och en halv mil tror jag, men med kollektivtrafik är ett djävla HÄRKE att ta sig för man måste först åka tre mil åt ett håll för att sedan byta buss och åka två mil åt ett annat håll, så nu har vi bestämt att vi ska träffas i stan istället. Men först är det jobb, sedan rehab, sedan hem och lämna bilen och så tillbaks igen, hodeladihodeladihoppsanvilkendag.