tisdag 3 februari 2026

260203

Igår plockade jag ner adventsljusstakarna på jobbet, det kändes som att det var dags för det nu. När jag plockade fram dom i november så var alla rum bebodda och nu gick jag och plockade undan i tomma kontor. Hemma har jag fortfarande adventsstjärnorna uppe, tycker det behövs varje uns av ljus så här års. Fast nu börjar det ju faktiskt bli lite ljusare så att det märks, inte som att man lever i ett djävla grävlingsgryt 24/7. Våra adventsstjärnor är heller inte så värst adventiga utan skulle nog egentligen kunna komma undan som vilken fönsterbelysning som helst om man inte är så petig med detaljerna. Vilket vi inte är, men det är ju också onödigt att ha framme när de inte används. Det där brukar ge sig av sig självt. 

Surfade in på Allentes hemsida för att säga upp abonnemanget eftersom handbolls-EM nu är slut, över, finito. Det var inte alls så enkelt som tjejen som ringde upp mig för att fråga hur det gick påstått, men till slut hittade jag någon slags chattfunktion i alla fall. Chattboten frågade efter anledning och jag svarade att jag inte var nöjd p g a att appen kraschade lite oftare än vad man skulle kunna önska plus att jag fått åtskilliga felmeddelanden om att maximalt antal användare var uppnått trots att det bara var jag som använde appen. Hade kunnat skriva en roman om detta men man hade bara 140 tecken på sig. Då ville chattboten skicka mig till teknisk support och jag fick skriva JAG VILL AVSLUTA vad som kändes som ungefär 10 000 gånger innan den äntligen fattade. Lite som igår när jag inte orkade googla utan frågade Chat-GPT vad den visste om russhingsten Condor och den gladeligen började rabbla upp information om varmblodshingsten Condor född 2007, SWB-valacken Condor, också född 2007 och nån KWPN/SF-hingst från 80-talet med samma namn. Menade jag kanske istället El Condor Pasa, en världsberömd galopphäst? Ge mig mer info!, krävde Chat-GPT och jag svarade "gotlandsruss" fastän jag tyckte jag redan hade varit tydlig med det, men DÅ kunde den servera information om Condor 282, B-premierad russhingst född 1972. Så "russhingst" är tydligen inte tillräckligt mycket inledande fakta för att Chat-GPT ens ska selektera bland informationen. Jaja. Nu är jag i alla fall fri från Allente-abonnemanget och får hoppas att någon annan än ViaPlay ska ha sändningsrättigheterna till nästa handbollsmästerskap. 

Efter jobbet åkte jag hem, strävade ut med hundarna, kom hem och tränade ett pass för axlar och armar på Vibes. Var inte jättejobbigt, men det känns idag så det tog nog där det skulle. Gjorde fotrehab och ett pass yinyoga och sen var det soffan tills det var dags att åka till stallet. 

Sov som en PISSRÅTTA i natt (hur en sån nu sover). Kunde först inte somna och när jag väcktes av klockan kändes det som att jag varit vaken hela natten, vilket i sig är motsägelsefullt eftersom man inte kan väckas om man inte sover. Men det var en usel nattsömn. Hade till och från som kramp i ena vaden, helt ologiskt och oklart varför. Och hjärnan snurrade på med allt möjligt. Suck. Kände mig mer död än levande när jag kravlade mig ur sängen, men det är väl bara att kriga sig igenom den här dagen också. 


Till stallet istället, v 6 2026, pt 1

Igår tog det sannerligen emot när jag skulle till stallet. Fem grader kallt, snålblåst så det kändes som femtio och så är det det där med att masa sig upp ur soffan när man legat där och gonat till sig i värmen. Av med paltorna (bara det är ju en plåga när det är kallt), på med ridkläderna, sätta sig i en iskall bil och vrooma iväg. Fast det blir ju alltid bra när man väl kommer fram. Fick Älskling och med henne är det alltid ett schå med utrustningen för hon har ingen egen sadel utan använder antingen Spanjorskans eller Tösens, så då får man flänga runt och se vilken som råkar vara ledig. Förra veckan hade jag Spanjorskans, det är den sadel som ligger bäst på Älskling, men nu gick hon barnlektion så då fick jag ta Tösens sadel istället. Då visade det sig att Älskling nog gått ner lite i vikt (vilket behövdes) för sadelgjorden var för lång. Och Älskling är av typen bred/rund över ryggen och nästan ingen manke, så man måste spänna ordentligt och flera gånger för annars glider den. Så K fick springa och låna Irländskans sadelgjord istället. Sen var det samma schå lektionen efter, för då var det en som skulle ha Tösen och då får vi stå inne i ridhuset och sadla av och sadla på och springa och byta tillbaks sadelgjorden igen och så vidare. Oh the joy of being en fattig förening. 
Lektionen var på temat bogen in och öppna. Det gick ganska bra, tycker jag. Älskling är inte direkt skolad och nu är hon inte heller riktigt igång eftersom hon har varit halt, så hon stod emot en del framför allt i vänster varv. Hon är känslig och också ibland lite stoig, stannar och kickar efter skänkeln när det inte passar henne och sådär. Men vi kämpar på, och när lektionen var slut kunde jag trava av henne på helt lång tygel och bara använda vikthjälperna för att styra och där pinnade hon på så fin i formen att det var en ren fröjd. Mmm. Älskling. Idag blir det nog Köttbullen. 

måndag 2 februari 2026

En bra man

Har läst En bra man av Tina Trender. Detta är handlingen:

Thomas tyngs av skilsmässan, jobbförlusten och den skakiga relationen till dottern. Med neddragna rullgardiner i den alltför dyra lägenheten krymper hans värld, och hur han än vill göra rätt blir allting ändå fel. Alltmer uppgiven söker han tröst i nätporr och hamnar i ett destruktivt missbruk. Ett ödesdigert misstag sätter allt på spel, något som hotar hans redan bräckliga tillvaro. Då får han ett anonymt meddelande. Någon känner till vartenda felsteg han tagit. Någon som inte vill honom väl ...

Den här boken nominerades till Crimetime Award som "årets deckardebut" 2024, vilket jag tycker är direkt felaktigt för det här var långt ifrån vad jag kallar deckare, möjligen "spänningsroman", men inte riktigt det heller? Har svårt att sätta etikett på den här boken, vilket inte på något vis betyder att jag tyckte den var dålig, för det tyckte jag inte. Den var rätt välskriven och även om jag tyckte att Thomas gjorde en hel del minst sagt korkade val så är det lätt att förstå att det egentligen inte är särskilt mycket som behövs för att allting ska kantra och rasa. Kändes dock lite väl tjatigt och upprepande ibland, och slutet var lite avhugget, men eftersom detta är en planerad serie så får man kanske veta mer i kommande böcker? Den här boken får tre och ett halvt glas whisky av fem möjliga. 

Vad kan hända efter ett möte?

 Som alla säkert frågar sig: VAD kan hända efter ett möte? 

260202

Det finns ju en och annan som höjer på ögonbrynen när jag säger att jag sitter helt ensam på ett i övrigt tomt kontor i en i övrigt tom byggnad och jobbar. Du kan ju flytta över till andra sidan, föreslår en del, detvillsäga den byggnad som rymmer de andra kontoren. Men det återstår ju en säsong av lilla produktionslinjen och då måste jag ha tillgång till labbet och då blir det ju bara bökigt att sitta någon annanstans än i anslutning till det. Plus att när fastigheten väl är såld så kommer jag ju ändå att få byta kontor på något sätt, så då kan jag väl lika gärna vänta på det. Men det sociala då? undrar andra, och frågar ni mig så tycker jag det fungerar toppen. Minns hur det var förr när vi var så att säga en egen organisation med egna avdelningar och fikarummet blev en punkt dit alla gick på bestämda tider och man träffade andra än de man jobbade med och diskussionerna var många och långa och gick både högt och lågt. Så är det verkligen inte längre, vi har ju omorganiserats ner i en slimmad matrisorganisation där i princip ingen här har varken chef eller kollegor på plats, utan man är bara en del av en kugge i ett jättestort maskineri. Utöver det gjorde smarttelefonernas intåg att folk tillbringade mer tid med att sitta och glo i den än att diskutera en insändare i pappersversionen av lokaltidningen eller händelseutvecklingen i senaste avsnittet av någon tv-serie på fikat. Sen kom covid och efter det har det där med fikaraster som social grej aldrig riktigt återhämtat sig hos oss. Tycker i alla fall jag, men det kan ju bero på att jag är rätt osocial. Funderade på det när jag jobbade hemma två dagar förra veckan, för jag tycker ju det är så outsägligt tråkigt så kanske är jag inte så osocial som jag tror? Bestämde mig därför för att börja dokumentera vad vi egentligen pratar om i fikarummet, för att se om det är något som faktiskt tillför något i mitt liv. Diskussioner kan ju vara väldigt utvecklande, jag har många diskussioner med olika kollegor men kanske inte just dom som jag rent fysiskt möter varje dag. Och kanske inte främst dom där diskussionerna om allt mellan himmel och jord som faktiskt var rätt roliga back in the days. Nu tycker jag det är så roligt längre, och visst vill ni ha HELA LISTAN (som det skulle ha hetat i kvällspressen)? Det får ni i alla fall:

Fikarumssnacket vecka 6
Måndag: hemmakontor
Tisdag: hemmakontor
Onsdag: K:s förstoppade katt (var väl inte så mycket diskussion utan mer en monolog inklusive exakt alla symtom)
Torsdag: Veckans avsnitt av Uppdrag Granskning: Varför tog de Malins bebis? 
Fredag: Att det känns kallare ute när det blåser än vad termometern visar.  

Efter jobbet åkte jag hem och gick ut med hundarna. Mötte två små barn som varit i någon pulkabacke och åkt. Hälsade på dom sådär som man gör när man möts i en by av storleksordningen att inte alla känner exakt alla, men det är liksom outtalat att man ändå säger hej till alla man möter. Ett av de små barnen (kan ha varit 6-7-årsåldern nånting) hälsade glatt tillbaka och tillade dessutom Ha en trevlig helg! Så otroligt gulligt, det gjorde hela min dag kändes det som. 

Hem och kolla på handboll där inte mycket gick som jag ville på hela helgen. Såg först matchen om femte och sjätte pris mellan Sverige och Portugal som Sverige förlorade. Sedan första semifinalmatchen  mellan Tyskland och Kroatien där jag hejade på Tyskland som faktiskt vann, och sedan andra semin där Island mötte Danmark och jag hejade på Island som förlorade. Igår kollade jag först på bronsmatchen mellan Island och Kroatien, där jag hejade på Island men Krotatien vann. Och slutligen finalen mellan Danmark och Tyskland där jag hejade på Tyskland, men Danmark vann. Jaja, det var väl kul för dom, osv. Nu är handbolls-EM över, tack för det för det har ändå varit roligt. Plus att det är gött att ha något att hänga upp sitt liv på när man ska tröska sig genom de inledande oxveckorna. 

Resten av helgen hände inte mycket. I lördags var jag i stallet på ett möte för att stötta K, det avlöpte bra tyckte jag och jag hade nog egentligen inte behövt vara med, men sånt kan man ju inte veta i förväg. Annars har jag mest legat i soffan och läst och kollat på handboll, när jag inte varit ute och traskat med hundarna eller tränat yinyoga. Är dödstrött på snö och kyla. Det har blåst rejält hela helgen, vilket gör att (helt enligt fredagens fikarumssnack) det ju känns mycket kallare, plus snödrev dårå. Vet inte hur många inlägg på sociala medier jag läst där folk undrar hur vägarna är mellan X och Y och så postar andra bilder på decimetertjockt snölager på och meterhöga drivor vid sidan av vägarna. Men nu verkar vinden ha avtagit för när jag körde till jobbet i morse var det inga som helst problem. Men fortsatt kallt ska det vara hela veckan. S-U-C-K. 

  

fredag 30 januari 2026

260130

På mitt jobb har vi två fikarum, det är inte uttalat att det är för den ena eller andra gruppen men beroande på att det ena ligger närmast produktionslokalerna och det andra närmast kontoren så är det i praktiken så att det ena är för kollektivanställda och det andra för tjänstemän. I varje fikarum finns det en kaffeautomat. Den som är i tjänstemännens fikarum har sedan några dagar tillbaks vägrat ge ifrån sig det som man lite slarvigt benämner som "mjölk", men det där vita pulvret har nog aldrig varit i närheten av en ko. När jag upptäckte det i måndags morse så gjorde jag det som brukar behöva göras, nämligen 1. kolla om behållaren behöver fyllas på, 2. rensa röret som går ut från behållaren för det händer att det kloggar igen av värmen som alstras av varmvattnet. Inget av detta behövde dock göras. I behållaren sitter det som en skruv som matar ut pulvret, och jag misstänker att det är den som inte fungerar. Just i måndags morse eller vilken dag det nu var jag upptäckte det så hade jag inte tid att greja mer med det just då, jag har överhuvudtaget inte mycket tid till övers eftersom vi håller på att stänga Projektet för 2025 samtidigt som Projekt-26 ska igång, plus allting annat som jag har att göra. Vår VD har också mycket att stå i, men de andra jobbar sannerligen inte ihjäl sig utan går mest och väntar på att säsongen av lilla produktionslinjen ska dra igång, vilket sker om någon månad eller så, vilket är ytterligare en anledning till att jag inte har jättedåligt samvete över att jag bara lämnade det åt sitt öde. 

Tänkte därför att nästa person som ko kanske antingen har bättre mjölkfixarskills än jag, alternativt kan ta på sig att felanmäla, det är bara att scanna en QR-kod som sitter klistrad på automaten. Tycker också egentligen att TG, som ju ändå är anställd som "underhållsspecialist" är närmare till hands att felanmäla ickefungerande kaffeautomater än vad jag är. Dessutom dricker jag bara en kopp kaffe om dagen medan andra springer där och fyller på varje timme känns det som.
Men vad gör då övrigt folk när de inte får en fulländad Latte Macchiato från kaffeautomaten? Den förste som kom efter mig hämtade en påse sånt där mjölkpulver och ställde den på diskbänken bredvid kaffeautomaten så att man får dosera sin "mjölk" själv. Den andre som kom efter den förste upptäckte inte denna påse utan hämtade ytterligare en, så nu står det två öppnade enkilospåsar med mjölkpulver på en redan liten diskbänk. Nu har hela veckan gått och ingen verkar tycka det är rimligt att  göra en felanmälan på en automat som är relativt nyservad och ändå inte fungerar som den ska. Själv har jag, av ren princip, börjat hämta min dagliga kopp kaffe i de kollektivanställdas fikarum. Det är egentligen mer logiskt för mig att göra det, för detta fikarum ligger närmare labbet än vad tjänstemännens fikarum gör, det är endast av gammal vana som jag lunkat över till det sistnämnda. Vi får väl se om någon tar tag i det här. Jag misstänker att det inte kommer att ske. 

Efter jobbet igår åkte jag och handlade till vår gemensamma fredagsfrukost, sedan hem och ut med hundarna och så städa, tillbaka in till stan för biobesök med min dotter. Vi såg The Housemaid, en film där handlingen enligt svenska Wikipedias synnerligen torftiga beskrivning är: Filmen handlar om en kvinna som är nöjd över att få börja som hembiträde åt ett förmöget par. 
EEEH, det var väl ändå LITE mer än så? Ja, hur som helst. Filmen var ändå helt okej, jag hade ju läst boken så det kom ju inte som en jättechock när allting inte alls var som det verkade för det visste jag ju redan. Tyckte också att tidslinjen var rätt märklig, det kändes som att vissa grejer som i boken varade i dagar verkade som att det var överspelat på en kvart eller så i filmen. Det kan man väl ändå försöka spegla lite bättre, helst utan att kopiera råmanus till Bron över floden Kwai. Också lite platt persongalleri där man inte direkt ansträngt sig för att skildra dynamiken i relationerna. Men jaja, ändå helt okej.  

Innan filmen var vi och åt på ett café får man väl ändå kalla det, men där de har sallader och lite enklare maträtter som är helt okej. Beställde en Ceasarsallad, fick då frågan från yngligen i kassan om det skulle vara med kyckling och bacon? Är det inte det som ÄR Ceasarsallad? hade jag lust att svara men det gjorde jag såklart inte. Senare googlade jag upp att originalreceptet varken innehöll det ena eller det andra så det var kanske tur att man inte stod där och drygade sig.
 
Åkte sedan hem, var sjukt trött men tränade ett litet pass yinyoga och sen var det läggdags. Nu är det i alla fall fredag. Ikväll blir det handboll för hela slanten, först match om femte och sjätte plats där Sverige möter Portugal, sedan de båda semifinalerna där Danmark möter Island (hejar på Island) och Kroatien möter Tyskland (hejar på Tyskland). Imorgon ska jag till stallet på ett möte, sedan har jag varit i valet och kvalet om jag skulle vara med på extraträning i dressyr på söndag men har landat i att inte. Har haft rätt mycket på senaste tiden och känner att jag behöver inte boka upp varenda sekund i livet. Plus att det är så djävla KALLT. Men lite synd ändå eftersom Köttbullen är inne i en samarbetsvillig fas, kunde vara kul att se vad den externa tränaren har att säga om det. Men det får bli nästa gång, om en månad. 



torsdag 29 januari 2026

260129

Det har inte snöat sedan i tisdags morse, ändå låg det decimetertjockt med snö på sina ställen på vägen som varit plogad och saltad och torr och fin sedan i alla fall i tisdags eftermiddag. Detta på grund av blåst som gett snödrev där det är öppet. Genom skogen var det helt okej att köra men så fort man kom ut på vägsträckor som omges av fält så visste man knappt vart vägen tog vägen eller om vi är på en åker och åker, som min morfar Nisse brukade säga (detta tyckte jag var höjden av humor när jag var liten). 

Igår jobbade jag lite längre än vanligt på grund av ett möte, jag fattar ju att när folk bokar möten så tänker de inte i första hand på att det råkar passa mig bäst med förmiddagsmöten och jag har sagt att det är okej, jag är flexibel, osv, men knyter näven i fickan och tänker att det var väl då själva faan. Fast det händer inte jätteofta och igår kompenserade jag genom att ta lite längre lunchpromenad än vanligt. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, traskade ner till biblioteket och hämtade och lämnade böcker. Pratade en stund med bibliotekarie-Eva om cozy crime-genren, strävade sedan hemåt igen. Plockade fram hantlarna och tränade ett svinjobbigt pass med Vibes och varvade sedan ner med yinyoga. Sedan följde sextio minuters nervpåfrestande handbollsdrama i matchen mellan Kroatien och Ungern där jag både svor och skrek åt både spelare och domare i ren frustration. Hatar generellt när folk gnäller på domare men det här var faktiskt väldigt enögt till Kroatiens favör. En av sakerna man älskar med handboll är ju det här med passivitetsvarning, men när matchen stod och vägde och klockan tickade mot full tid så fick kroaterna stå och bolla gris i upp mot en halv minut innan de ens gjorde en ansats till att anfalla, medan jag tyckte handen kom upp betydligt snabbare när Ungern var i anfall och försökte dra ner tempot. Och så var det det där med det bortdömda målet dårå. Det som hade kunnat förändra ALLT. Men nu är det som det är. Klagade hos Chat-GPT för min man, (som egentligen inte alls är sportintresserad men har insett att i princip den enda möjligheten att umgås med sin fru under december och januari går genom handbollsmästerskapen) gav upp engagemanget i samma sekund som det stod klart att Sverige inte gick vidare, och den (Chat-GPT) påstod att det norska domarparet hade en förkärlek för "att gynna laget som har tryck framåt" (i det här fallet: Kroatien, Ungern hade ju inget att spela för). Källa: väldigt okänd, så det här får man väl ta med en nypa salt. Men det kändes ändå bra med lite medhåll av artificiell intelligens. 

Blev uppringd av nån stackare på Allente som väl hade till arbetsuppgift att ringa runt till alla nya kunder och fråga hur det gick och om det var något jag undrade över. Jag sa som det var, att jag signat upp enbart för att kunna se handbolls-EM och avsåg att avsluta mitt abonnemang så fort sista bollen gått i mål så att säga. Dessutom är jag inte speciellt imponerad över appen, tycker den hänger sig och  kanske inte varje gång jag använt den, men i alla fall oftare än "någon enstaka gång" så har jag fått felmeddelande att maximalt antal användare är uppnått, och då är det BARA jag som använder den och man ska kunna vara upp till fyra personer. Så det är ju ytterst irriterande, speciellt när det händer mitt i ett spännande skede av en match, förklarade jag för den stackaren som ringde och ville kolla hur det gick för mig som ny användare (jag är dock alltid väldigt vänlig). Plus att jag kan ju tycka att om jag sparar "handbolls-EM herrar" som favorit så ska jag väl bara kunna gå in på mina favoriter och snabbt och lätt komma till dagens matcher, men nehe, så enkelt skulle det tydligen inte heller vara. Detta tog jag inte upp med hon som ringde, för jag ska ju som sagt inte fortsätta och vad ska hon göra åt det? Såatteh, NJA. Nu har jag ju bara betalat 99 kronor för detta, det var väl ett lockpris såklart men tveksamt om jag ens hade tyckt det vore prisvärt med 99 kronor per månad för att tampas med konstiga felmeddelanden plus det faktum att appen hänger sig, kraschar och laggar stup i kvarten. Nä, gör om och gör rätt, Allente. 

Idag är det i alla fall dags för Club ROMIF:s första biobesök 2026. Vi ska se The Housemaid, kan bli kul för vi har båda läst och gillat boken som filmen bygger på. Egentligen ska vi ju gå på den film som visas i salong 4, men i december gjorde vi ett undantag eftersom det gick en barnfilm i salong 4, så vi såg Regnmannen, och nu är det DEN som går i salong 4 och så bra var den verkligen inte att man har lust att se den igen. Men från och med nästa månad så är vi nog i fas igen.