260715 - semester dag 11-12

Det är jättevarmt, så varmt att det inte blir ett skapandes grand gjort. Gått långpromenad med hundarna på morgnarna, tränat ett benpass idag och yinyoga igår. Igår åkte min man till Köpenhamn över dagen så då passade jag på att verkligen göra ingenting, bortsett från att röja lite i ett köksskåp. Kan nästan inte tänka mig något segare än att trängas bland horder av folk i storstadsmiljö OCH 27 grader varmt. Men min man tycker sånt är toppen, tur att han ändå har kommit på att vi inte är siamesiska tvillingar utan att han faktiskt kan göra sånt på egen hand, alla blir nöjda, särskilt jag som BÅDE slipper göra sånt jag tycker är jobbigt OCH får egentid. 

Idag tänkte jag ändå försöka göra någon form av nytta så efter lunchen traskade jag ut i skogen för att plocka hallon. Det finns sinnessjuka mängder men tyvärr har det varit så varmt och torrt att väldigt många som häromdagen var nästan mogna istället har skrumpnat ihop, så jag gav upp efter att ha fått ihop en liter ungefär. Gick hem med svetten rinnande och kände mig nästan som Jesus på Golgata. Har sedan legat på soffan och ätit körsbär och läst. Det lär inte hända så värst mycket mer idag, misstänker jag. Matlådemiddag och Legends och sen kanske jag fortsätter kolla på Inte ett ord. Har kollat igenom hela första säsongen av den danska sjukhusserien Dag och natt. Gillar den även om alla barnen som föds är minst 3 månader gamla och personalens arbetstid verkar vara helt oreglerad och det är konstigt att ha huvudpersonen i Brottet som barnmorska (hon är ju polis), William från Exit som kristen barnläkare (han är ju ett svin), en som spelade tuff narkotikasmugglare i en serie som jag glömt vad den hette som en annan jättesnäll barnläkare samt Gustav Löwander från Vår tid är nu som en inte fullt lika snäll anestesiläkare. Nu har jag börjat på säsong 2 men då släpps bara ett avsnitt i veckan så nu får jag vänta in nästa eftersom jag är för snål för att bli PLUS-medlem eller vad det nu heter på TV4 som ger en tillgång till hela säsonger och minskar reklamen. 

Det var allt, over & out.

Återgäldaren

Har läst Återgäldaren av Josefine Sandblom, detta är handlingen: 

Deckarförfattaren Sandra Falk är van vid farliga intriger, men när hon själv utsätts för grova trakasserier blir hon så paralyserad att hon tappar skrivförmågan. Oron för hur det kommer slå mot hennes ekonomi gör att hon låter Alma - en aspirerande författare från en av hennes skrivkurser flytta in som inneboende.

Till en början är Alma helt ovetande om hotbilden, men när hon blir akut sjuk efter att ha smakat på innehållet i ett anonymt paket kan Sandra inte längre dölja att någon tycks vilja skada henne. Med flera inbokade framträdanden på Bokmässan beger de sig motvilligt till Göteborg, trots insikten om att en okänd gärningsman kan gömma sig var som helst i folkhavet.

Vad Sandra inte berättar om är det ödesdigra misstag hon begick som ung, och att den som ligger bakom dagens hot tycks känna till hennes mörka hemlighet. Dilemmat är att det bara finns en enda person som vet vem hon en gång var - och att den personen är död.

Det här var ingen större hit om ni frågar mig, känns som det var kanske 10 % berättelse och 90 % utfyllnad, till exempel en halv sida som bara handlar om vad huvudpersonen har i sin handväska. Trist dialog, platt story som bara pågår utan att någonsin lyfta och bli spännande. Den här boken får en liten hallonrem av fem möjliga. 

Stockholmsvitt

Har läst Stockholmsvitt av Karin Magnusson och det tycker jag att du också ska göra. Detta är handlingen:

Stefan har bestämt sig för att måla en sista lägenhet innan han ska dö. Drömmarna om familjen och den egna målerifirman har sedan länge gått förlorade. Hans bästa vän svarar inte längre i telefon och tystnaden hänger över det liv som var. En gång delade han bord med småstadens elit, men någonstans efter en lyckad midsommar och en katastrofal kräftskiva tog han ett beslut som förändrade allt.

Åh, vad jag tyckte om den här boken. Det är inget för den som vill ha feelgood, känns lite som en blandning av Tusenbröder och Falling down minus det kriminella. En påminnelse om att väldigt mycket i livet handlar om tur och att den turen också skapar förutsättningarna för att kunna göra smarta val. Den här boken får fem renoveringar av fem möjliga, schas till bibblan med er allihopa. 

260713 - semester dag 10

Idag inledde vi med en diskussion om vår 15 år gamla gräsklippare som har fått ålderskrämpor och behöver lämnas in på service för att återfå sina vitala funktioner.  Min man hade då en idé om att låna sin moders gräsklippare för att få bukt på den trädgård som numera mer påminner om en djungel under de veckor det har tagit för min man att processa att han inte kommer att få liv i den. Jag sa att han kunde ju då passa på att lämna in den på service på Lantmännen när han ändå var på det hållet och han svarade då något som gick ut på att det inte var någon idé eftersom alla Österlens sommargäster lämnar in sina gräsklippare på service "så här års" och att väntetiden kunde vara i paritet med den tid som det tog för Moses att leda Israels folk ur Egypten (40 år). Frågade hur lång tid det skulle ta för gräsklipparen att laga sig själv och så blev det lite dålig stämning för det här är en grej som är lite typisk för min man när han ställs inför något tråkigt/jobbigt; att hitta på något som rättfärdigar att det på något sätt inte är lönt och vips har man en ursäkt för att slippa. 

Det regnade lite smått så jag tog med min regnjacka när jag gick ut med hundarna, vilket visade sig vara helt meningslöst eftersom det bara kom ungefär 18 droppar. När jag kom tillbaks hade min man åkt, så jag har haft en dag med ensamtid för han skulle inte bara låna en gräsklippare utan också jobba lite med en pågående övertalningskampanj för att få svärmor, inne på det 86:e jordsnurret och nyligen diagnosticerad med Alzheimer, att flytta från sitt stora hus långt ute på vischan där hon inte riktigt klarar av att bo, till åtminstone en marklägenhet i väntan på att de äldreomsorgliga insatserna ska kicka in. Svärmor är dock väldigt ointresserad av detta eftersom hon vill ha "en sista sommar i trädgården" och det hade väl varit okej om inte detta varit en neverending story som följs av en höst och vinter av prokrastinerande och snart är det vår och så är det dags för den absolut sista sommaren och sådär har det pågått nu i några år. Så jag väntade inte hem honom i rappet direkt. 

Gick till bibblan och lånade böcker och till affären för att hämta ett paket med en sån där grönsakssvarv eller vad det nu kan tänkas heta som ska ge mig i första hand rivna morötter som jag älskar att äta men hatar att riva och ständigt är på jakt efter något som förenklar den processen. Gjorde någon slags nyttiga kvargplättar till lunch som jag sett ett recept på för ett tag sen och tänkt jag skulle prova, de blev väl rätt okej. Tränade ett hantelpass med Vibes, organiserade bland mina träningsgrejer och sedan väntade soffan och en god bok. 

Nyss kom min man hem, han hade i alla fall varit och lämnat gräsklipparen på service. 2 månaders väntetid, så han hade ju en poäng i det där med alla Österlens sommargäster osv. Men nu är den väl i alla fall placerad i någon form av kösystem får man väl hoppas. Nu klipps gräset med svärmors klippare. Snart dags för matlådemiddag och sen blir det väl nån tv-serie. Livet va? Gött. 

Vi brukade bo här

Har läst Vi brukade bo här av Martin Kliewer, detta är handlingen:

När Charlie och Eve får möjlighet att köpa ett avskilt hus djupt inne bland bergen till ett vrakpris ser de genast potentialen. Det är inte första gången de renoverar och säljer vidare ett gammalt hus, och den här gången räknar de med en rejäl vinst. Allt ser lovande ut.

Tills det en dag knackar på på dörren.

Mannen på trappan säger att han en gång bodde här. Han vill bara ta en snabb rundtur med familjen – ett sista farväl. Men när familjen kliver in över tröskeln händer något. Rummen börjar kännas fel. Små saker flyttar sig. Dörrar står öppna som ingen minns att de öppnat. Blickar dröjer för länge.

Eve vill få ut dem – men familjen dröjer sig kvar som om huset fortfarande vore deras. När Charlie plötsligt försvinner börjar verkligheten spricka i sömmarna. Är det Eve som har tappat greppet?

Den här boken beskrevs som "psykologisk skräck med en kuslig och obehaglig stämning som håller en på helspänn, men njaaeee, kände väl jag mest, och nu menar jag inte att jag är en sån som koketterar med hur opåverkad jag är av skräck för det finns böcker och filmer som jag, vid snart 58 jordsnurr, endast läser när det är ljust p g a mycket livlig fantasi. Men det här var inte en sån bok. Tyckte mest det var irriterande att karaktärerna gjorde saker som ingen normal skulle göra. På slutet kom en vändning som var väldigt elegant, men den här boken får trots allt inte mer än två mathissar av fem möjliga. 

Betongsuggan

Det här är en bok jag gav upp: Betongsuggan av Josefin Branzell, detta är handlingen:

Tät granskog omgärdar den grå betongsuggan som huserar ett trettiotal kriminella pojkar. I Betongsuggan samsas pojkarna med behandlingspersonal, vårdpersonal och lärare. Svenskläraren Katarina har arbetat på ungdomshemmet i ett decennium. Hon är engagerad i sina elever och tycker om att utmana dem, något som uppskattas men också möter motstånd.

Alex är nära att få betyg i svenska och slipar på sitt argumenterande tal om dåliga ungdomshem, Stephen läser Stig Dagerman och lär sig att läsa mellan raderna, medan Melvin försöker förstå var han har hamnat någonstans. Samtidigt som pojkarna kämpar med skolan, ska de också överleva i en miljö som inte alltid kan garantera deras säkerhet. 

Under ett år får vi i korta nedslag följa livet inne i Betongsuggan, genom svenskläraren Katarinas ögon. Med ett komiskt öga för detaljer och en svidande klarsynthet skildrar författaren vardagen inne på ett ungdomshem, där förövare och offer ryms i samma person. Samtidigt blottläggs ett systemfel, där samhället gång på gång misslyckas med att skydda, stötta och ge pojkarna verkliga förutsättningar till förändring. 

Det lät intressant men tyvärr kändes hela boken (eller så långt som jag orkade, 100 sidor kanske?) ungefär lika grå och trist som sin titel. Det fanns liksom inget i den här berättelsen som engagerade mig. Den får ett överkorsat galler av fem möjliga.

260712 - semester dag 8+9

Nu är jag sådär nästan obehagligt dagvill som man, eller åtminstone jag, bara blir på sommarsemestern och på julledigheten (som i min värld de senaste 25 åren alltid varit omkring 3 veckor). Är det tisdag? Är det lördag? Vad ÄR det egentligen för dag? och sen kommer man på att det spelar ingen roll eftersom man har massor av lediga dagar framför sig och inga planer på någonting. Den ultimata ledigheten alltså. Mmmm.

Igår gjorde jag inget särskilt. Träffade en fd ridkompis på hundpromenaden, hon bor några kilometer bort och vi samåkte till ridskolan ett tag men sen skaffade hon egen häst. Mötte henne till nämnda häst utmed vägen där hon bor, vi stod och pratade en stund och sedan knotade jag vidare i hettan. Hem, tränade yinyoga, åt lunch. Slöade sedan på uteplatsen med en bok tills det var dags för Falsterbo Derby. Åt sedan matlåda till middag och kollade på Legends på Netflix, min man har spolat Inte ett ord så den får jag se klart själv tydligen. 

Gick och lade mig tidigt, vaknade till då och då och kollade på SVT Sport-appens nyhetsflashar om kvartsfinalen mellan England och Norge som gick till förlängning. Bestämde mig för att se på riktigt om det blev avgörande med straffar, men plötsligt stod det 2-1 till England och klockan på 120 minuter så där dog den norska medaljdrömmen. Aja, bra gjort att ta sig så långt i alla fall.

Idag ska det bli närmare 30 grader varmt. Har avverkat morgonpromenad (11 km), en runda till affären för proviantering, ett corepass med Vibes och lunch. Nu hägrar soffan på uteplatsen, en kopp te och en bok. Där planerar jag att stanna tills sändningarna från Falsterbo Grand Prix börjar, sen blir det tv-soffan för hels slanten. Over & out for now.