Dina färger var blå

Har läst Dina färger var blå av Marcus Jarl, detta är handlingen:

Lina Råman jobbar som sjuksköterska på neonatalen. Hennes liv är fullt av dramatiska förlossningar, kuvöser, långa nattpass och krisande föräldrar. Hon längtar efter egna barn, men hennes man har alltid varit tydlig med att han inte vill ha några. Han ägnar sig istället åt att smygtitta i skokartongen som ligger gömd längst in i garderoben. Där förvarar Lina minnena av sin första pojkvän, och kanske även sitt livs stora kärlek, Ted. Han som försvann.

En dag är Ted tillbaka. Han säger att han har tre månader kvar att leva och att han vill tillbringa dem med Lina. En önskan som sätter Linas och Samuels äktenskap under enorm press. Lina måste få veta vad som hände den där dagen när han försvann. Motvilligt inser Samuel att det är den enda möjligheten för både honom och Lina att kunna gå vidare.

Har tidigare läst Trädgårdsmästarens dotter, och Om en syster som jag tyckte mycket om. Jag tyckte inte lika mycket om den här. Tyckte själva premisserna var lite väl konstruerade och jag kände flera gånger att för helvete Lina, släpp sargen och gå vidare i livet, det är väl ändå inte rimligt att haka upp hela sitt liv på ett gammalt ex och härbärgera så starka känslor för den personen. Ej rimligt om ni frågar mig (eller så är det jag som aldrig har varit _så_ kär i någon?). NJA. Den här boken får tre (rätt små) krossade hjärtan av fem möjliga. 

260731

 Igår hade jag veckans enda möte, med Projektledaren, det handlade kanske 1 % om Projektet och 99 % om annat. Jag gillar Projektledaren, men hon är en smula konspiratoriskt lagd och nu tror hon att "something bad is going to happen in August". Källa: magkänsla, den ska man väl i och för sig inte bortse från, plus att vår (alltså koncernens) VD hade tagit ovanligt mycket semester i år och det brukade han inte göra. Det var ju lite lite att gå på, kan jag känna, men men. Projektledaren sitter ju ändå bland höjdarna på huvudkontoret i Danmark, och är det någonstans stämningarnas vindar blåser så att man kan känna av dom så är det väl där. Så om det händer något i augusti så vet jag var jag hörde det först. Den som lever får se, osv. 

Bortsett från det mötet hände det inget särskilt. Gnetade på med Projektet, har tagit mig från 558 till 460 olästa mail i Projektinkorgen så det går ju åtminstone framåt om än i sakta mak. Men skarp deadline är inte förrän i mitten av augusti så än känns det som att det är gott om tid. 

Efter jobbet gick jag en runda i mina gamla hoods innan jag åkte hem. Det är ett sånt där miljonprogramsområde med dåligt rykte, jag tycker mest det är intressant att se hur mycket som har förändrats sedan jag flyttade därifrån för över 30 år sedan så då och då tar jag en runda för att kolla läget. Inte mycket är sig likt, barnens dagis har byggts om och ut till oigenkännlighet, där Rikets Sal förde en tynande tillvaro ligger nu en moské som eventuellt är mer välbesökt, det har ploppat upp nya små affärer och marklägenheter lite här och där och egentligen är det nog bara vårdcentralen som ser ut som den alltid har gjort. 

Det var asvarmt igår så den där promenaden runt memory lane var inte helt och hållet behaglig trots att det var skugga nästan hela tiden och det ändå fläktade en aning. Släppte ut hönsen i trädgården, dividerade sedan med min man om ett förestående projekt på nedanvåningen som kanske inte direkt har undertiteln feng shui, men något åt det hållet ändå. Är så in i döden trött på att väggarna är fyllda av hyllor där DVD-filmer trängs med CD-skivor och för att inte tala om alla LP-skivor som ingen jävel någonsin lyssnar på. Det är ju inte som att man sätter på en skiva längre, oavsett format, kan inte ens minnas när jag gjorde det senast. Och man behöver kanske inte heller spara exakt varenda DVD-film som man någonsin ägt, det känns som att vi drunknar i grejer och det ger mig panik. Så nu ska det rensas, dock inte som i nu-NU för min man håller på att måla fönstren och det måste prioriteras p g a vädret, men under hösten. Har bett chat-GPT göra en visualisering av vardagsrummet utan dessa filmer och skivor, och den bilden tar jag fram och glor på ibland i smyg. Som porr, haha. 

När vi hade gått och lagt oss var det fortsatt asvarmt, trots öppna fönster och tvärdrag. Så småningom började det blixtra, sedan mullra och till slut regna. Kunde inte somna p g a det, så idag är jag trött. Men nu är det ju i alla fall fredag och jag har inga direkta planer vare sig för kvällen eller helgen, så det ska nog gå att ta sig igenom den här dagen också. Idag är det min tur att handla till den gemensamma  fredagsfrukosten på jobbet så jag planerar att hänga på låset till Willys när de öppnar klockan 07.00, innan dess måste jag hinna undan med lite grejer här på jobbet så nu är det over & out. 

260730

Nu är det värmebölja igen! Igår när jag körde hem så var det 28 grader, inte så illa som de 35 som det var tidigare i somras men tillräckligt för att jag ska bli helt orkeslös. På jobbet går det bra, vi har bra AC i lokalerna, men i övrigt? Ser ingen som helst njutning med det här. 

Igår på jobbet började vi prata om pensionen. Eller först pratade vi om vart vi ska ta vägen och M (a k a vår VD) sa något att så länge fastigheten inte är såld så sitter vi kvar här. Sen kom vi in på pensionen. M och K, som inom kort kommer att vara mina enda kollegor på plats, är båda födda 1965 och jag har väl någon gång snuddat vid tanken att de ska gå i pension tre år innan mig. Fast nu visade det sig att båda hade planer på att gå i förtid. 2029 ut om inget oförutsett inträffar! deklarerade K och M nickade instämmande; så hade även han tänkt. Jaha, men då vet man att om tre och ett halvt år så är jag ensam på bygget? Själv har jag inga såna planer, utan jag har väl tänkt att man knotar väl på tills det är dags, under förutsättning att man får leva och ha hälsan såklart. Man vill ju inte bli någon fattigpensionär som tvingas vända och vrida på vartenda öre. 

Sen gled samtalet över på tidsperspektiv, för nu fyllde jag ju 58 i förra veckan, och nu börjar ju liksom nedräkningen i form av 10 år till pension om man tänker att man ska gå vid riktåldern. Och 10 år är ju ingenting, jag har ju jobbat på detta företag i 25 år men det känns som...på sin höjd 10?Då fällde K de magiska orden Har du fått din guldklocka? Jag nämnde ju det för PC någon gång i våras och hen "skulle undersöka saken", fast sen hände det ju ingenting mer. Nu lovade i alla fall M att han skulle "ta tag i det". Vad det nu innebär, ingen vet men den som lever får kanske en guldklocka vad det lider? 

Efter jobbet traskade jag iväg till min son och hans fru, som bor inte så långt från mitt jobb. Vi fikade och  babblade ett par timmar, sen traskade jag tillbaks till jobbet där bilen stod (eftersom det bara är betalparkering där min son bor och jag är SNÅL) och åkte hem. Orkade inte gå ut med hundarna (det hade min man gjort tidigare på dagen så det var inte som att de inte kom ut), orkade inte heller träna p g a värmen, men gjorde i alla fall min rehab även om det också satt långt inne. Sen åt jag kvällsmat och degade i soffan med korsdrag som knappt ens märktes. Min man hade skrapat och målat fönster och var inte heller jättepigg. Jag okynnesbeställde doftljus på Remoair som gör helt fantastiska ljus som är handgjoda och miljövänliga och ftalatfria och till och med veganska om man tycker det är viktigt. Det sistnämnda är väl ingen dealbreaker för mig, men tycker miljö- och hälsoaspekten är viktig. Ljusen därifrån är p g a ovanstående såklart också svindyra och jag kan väl känna att jag ibland lägger nästan orimligt mycket pengar på doftljus som jag sedan använder väldigt sparsamt eftersom min man inte gillar det, så det får bli när han inte är hemma och det är han ju nästan jämt. Man nu var det REA så då gäller det att passa på, intalade jag mig. 

Min dotter hörde också av sig och vi bestämde att skjuta fram morgondagens biobesök till nästa vecka för hon var upptagen med att maxa sin sista semestervecka med utflykter åt alla håll och kanter. Så idag blir det bara hem och städa och sedan ta det lugnt. Det gör ju inget att man slipper ha tid att passa och vara tvungen att hetsa iväg in till stan igen just idag när det ska bli 30 grader varmt. Tack och lov verkar det i alla fall som att värmeböljan peakar idag och sen ska det bli lite mer drägliga temperaturer framöver. 

Det stora sveket

Har läst Det stora sveket av Walter Kalmaru, detta är handlingen:

Walter Kalmaru bor och lever i Stockholm tillsammans med sin fru Lotta och sina två barn Maya och Salme. En till synes helt vanlig familj lever ett helt vanligt liv när en mörk figur gör entré i deras liv. Maya är 15 år när anorexin tar sitt grepp om henne. Snart har situationen eskalerat bortom all kontroll, och Walter och Lotta gör allt som står i deras makt för att få hjälp från de vårdande instanser som är ämnade att finnas tillhands. Det blir en lång resa mot avgrunden där Mayas psykiska ohälsa till slut tar hennes liv. Längs resan hamnar även Mayas ett år äldre syster Salme i den psykiska ohälsans hänsynslösa grepp och efter ett problematiskt förhållande med fel person ser hon ingen annan utväg än att följa sin lillasyster. Det här är deras historia, men det hade lika gärna kunnat vara din.Det stora sveket är en berättelse om sveket från samhället och det svek två föräldrar känner gentemot sina barn, och illusionen om att vi lever i ett land där vi tas om hand när vi blir sjuka.

Den här boken är en självupplevd berättelse som jag förstår att man som förälder behöver få ur sig. Sätter inget betyg på den p g a det. 

260729

 Igår träffade jag inte en enda människa på jobbet förrän på lunchen. Förra veckan tog något emballage slut och beräknas inte komma förrän i början av nästa vecka, så den här veckan är det ingen produktion. Annars ser man ju alltid någon därinne när jag genar genom fabriken på väg till fikarummet, men idag var det tyst och stilla. De av tjänstemännen som sitter i byggnaden där fikarummet är beläget, dvs alla utom jag, sitter i en korridor som går i vinkel mot korridoren som går till fikarummet, så deras rum passerar man inte och i fikarummet var det tomt vid niotiden när jag var där och åt min lilla frukost. Är väl bara att börja vänja sig, det är ju så här det kommer att bli framöver. Det känns helt galet att om någon månad är det över för alltid, sista produktionsdagen är 31 augusti och sen ska allting monteras ner och skickas iväg, vilket beräknas ta en eller två månader, och därefter slutar alla utom vi tre som ska bli kvar. Oklart vad som händer med oss då, men ett första steg (för mig) är kanske att flytta över till andra byggnaden. Jag trivs jättebra med att sitta helt själv, men jag fattar ju att det inte är rimligt att värma upp hundratals kvadratmeter bara för att jag ska slippa byta kontor, och fastigheten är ju för övrigt till salu så någon gång kommer det ju att hända. Aja, den dagen, den sorgen. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna och tränade sedan ett pass yinyoga. Min man var och hjälpte svärmor så det var lugnt och stilla. Borde ha varit, men jag fick oförklarligt ont i magen vilket såklart tog död på en del av känslan av frid och fröjd. Har, peppar peppar, väldigt sällan problem med magen och det här var kanske inte ens att betrakta som problematiskt, men är det något som är min akilleshäl så har vi det här. Kan ha jordens huvudvärk och ändå fungera rätt skapligt, men minsta lilla magknip så är jag ynkligheten själv. Det försvann dock lika oförklarligt som det dykt upp, så det var väl bara vad man kallar en fis på tvären. 

Idag är det först jobb, sen ska jag hem till min son och hans fru för lite häng med dom. Sen blir det väl vad man kallar för en lugn hemmakväll, over & out. 

Vindarna viskar ditt namm

Har läst Vindarna viskar ditt namn av Anne-Lie Högberg, detta är handlingen:

Vanja lämnar både sin hemort och sitt förflutna för den lockande tjänsten som reporter 30 mil söderut. Men när allt det som lockat visar sig vara en irriterad och otrevlig arbetskamrat och en enformig miljö börjar hon tvivla på om hon tagit rätt beslut. När hon råkar på en gammal artikel om en händelse som ingen vill prata om börjar hon i hemlighet att undersöka det som hänt. Det som ingen vill kännas vid. Allt för att förtränga det som hon själv lämnat bakom sig.     

Linas liv är perfekt. Hon har Jesper, Melker, ett heltidsjobb och ett fint hus. Men det är något som skaver när småbarnslivet och vardagen går som på repeat. Hon inser att den gnista som Jesper en gång tände långsamt håller på att slockna. Och när någon annan blåser liv i hennes glöd vet hon inte om hon skall våga ta klivet ut i det okända.     

Lilly var en gång ägare och grundare för lokaltidningen som alla på orten ivrigt väntade på. Då hade allt varit nytt och spännande. Nutiden skrämmer henne. Nya bekantskaper också. Så när Vanja börjar ställa frågor drar hon sig instinktivt undan. Snart gör sig det förflutna påmint, och sanningarna som uppdagas förändrar allt. 

Det här var en bok jag med viss tvekan plockade åt mig från en sån där snurra på bibblan, tyckte omslaget såg lite väl pastellfärgat och feelgood ut. Fast det var ju ändå en gravsten, och baksidestexten lät väl ändå rätt okej. Tyckte dock den var vääääldigt lätt att lägga ifrån sig och den engagerade inte det minsta. Efter halva boken hade jag fortfarande svårt att skilja på vem som var Vanja och vem som var Lilly och vem var nu Eva nu igen? Snacka om ointressanta karaktärer, sen var det (trots gravstenen) för mycket feelgood-känsla för att vara min typ av berättelse. Den här boken får ett spädbarn av fem möjliga. 

260728

Så var första jobbdagen avverkad och det gick väl ganska lugnt till. Hade lovat mig själv att börja med en mjukstart och därför inte genast kasta mig över Projektets inkorg som jag misstänkte skulle vara överfull. Den innehöll 558 olästa mail, den vanliga inkorgen oräknad men den senare betade jag snabbt igenom, det var bara ett fåtal grejer som krävde svar eller uppmärksamhet. 

Ägnade vad som kändes som merparten av gårdagen åt att komma ikapp med det som faktiskt är fysiskt pappersarbete, vilket förekommer i riklig mängd trots digitalisering och på tre veckor hinner det bli en del. Tycker dock det är otroligt tillfredsställande att sortera högar, scanna in och spara i mappar, sätta in i pärmar och skapa ordning och reda, så jag klagade inte. Nu är jag redo att sätta igång med Projektet. 

Det var verkligen omväxlande väder igår. När jag körde till jobbet ösregnade det, när jag gick till fikarummet vid nio så var det mulet men uppehåll, på lunchpromenaden var det soligt och varmt. När jag gick från jobbet någon timme senare regnade det igen. Precis när jag hade satt mig i bilen ringde K och  ville ha ett bollplank, eftersom min man är hemma så är jag inte piskad att åka hem och gå ut med hundarna så  efter en snabb runda på Willys körde jag ut till stallet en runda. Körde hemåt strax efter 16, då var det tjockt med trafik och det kändes som att det tog evigheter. Kom hem, gick ut med hundarna och på den lilla rundan (45 minuter-ish) hann det både börja och sluta regna tre gånger, däremellan sken solen. Men ja, det behövs verkligen regn så jag klagar inte. 

Tränade ett hantelpass med Vibes, gjorde rehab och åt kvällsmat, det var den dagen det. Min man hade varit flitig och bytt blandare i badrummet, något som har behövt göras en längre tid för den gamla var helt kass, har man vridit kranen åt vänster för att få varmvatten har det bara kommit en minimal stråle. Förmodligen på grund av kalk, men den har inte gått att få loss blandaren med mindre än att kraftigt våld  fick brukas, därför har vi sagt ett bra tag att vi ska byta den och nu blev det alltså av och plötsligt kom vattnet med vad som kändes som en enorm kraft, men det är nog snarare att betrakta som normalt flöde. Kan ju vara trevligt att kunna tvätta händerna i varmvatten om man känner för det. 

Idag händer det inget speciellt, det kan ju vara skönt som omväxling. Imorgon ska jag träffa min son efter jobbet och på torsdag är det bio med Club ROMIF och nästa vecka börjar ju ridningen igen och sen rullar det på. La in om semester/höstlov vecka 44 och lyxade till det med att även ta fredag vecka 43 OCH måndag vecka 45. Vilken djävla lyx ändå. 

260727

Hoppsan, blev visst inget bloggat de sista semesterdagarna, men å andra sidan hände det inget spektakulärt förutom att jag tog tag i den enorma vedhögen som ju legat i carporten vedporten alldeles otroligt länge, men nu är allting uppstaplat och fint och det går att röra sig därinne utan att behöva kliva över högar med grejer för att ens komma fram till veden. Få se hur länge detta nu varar, min man har ju en tendens att se varje tomrum som potentiell avställningsyta där saker ska förvaras "så länge", med verklig betoning på länge. Härförleden beklagade han sig över sin moders bristande ordningssinne och att  det kändes så djävla trist och otacksamt att försöka hjälpa till att bringa ordning i ett hem där "det inte fanns en ledig yta någonstans". Fick hålla tand för tunga där, för är det någonting som retar gallfeber på MIG så är det hans förmåga att skapa högar av grejer han inte riktigt vet var han ska lägga och sedan låta dom i det närmaste bli permanenta installationer. Men kanske blir det här röjandet hos svärmor en ögonöppnare för honom, sent ska syndaren vakna, etc?

I fredags var jag också inne i stan och åt lunch med min dotter, det var najs. Jag kom med bussen lite tidigare så jag bestämde mig för att strosa ett varv på stan först. Förr var ju detta en grej man gjorde, åka in till stan och gå i affärer. Det är inget jag saknar, kan jag ju säga. Minns när barnen var små och jag bodde med min sons pappa, då åkte vi in till stan (som jag minns det i alla fall) varenda lördag. VARFÖR? kan jag fråga mig nu, för jag minns det bara som otroligt jobbigt att böka med barnvagnar och kassar och någons blodsockernivå (ofta min) var alltid vid fotknölarna och stämningen var därefter. Men min dotter  påstår att hon minns det som "jättemysigt" och att vi gick på kafé och åt chokladboll och drack Festis, så det var väl inte enbart elände då.    

Idag är det back to work och det känns väl...okej, antar jag, även om det känns konstigt att börja jobba redan i juli, jag som i princip alltid har haft sen semester, i alla fall de senaste tio åren eller så. Dock har det varit väldigt skönt att ha semester innan ridningen börjar. Även om ridningen är kul så är det något med att det inte känns riktigt som semester när det börjar bli tider att passa på regelbunden basis så att säga. Nu börjar terminen nästa vecka och det är känns helt okej, då har allting återgått till det normala. Gick och lade mig tidigt igår, vaknade i natt av att det hällregnade. Det var ju välbehövligt och kändes också symboliskt och bra. Nu är det ju inte ens augusti än, så det känns lite väl tidigt att tänka höst och nystart men ändå är det lite så det känns. Får väl se om jag kommer fram till vilken sorts människa jag vill vara den här hösten, hehe. 

Mitt lösenord hade gått ut och det är minsann inte bara att byta för allt ska tvåstegsverifieras och jobbtelefonen var helt urladdad så det tog cirka hundra år, men nu tror jag allt är klart. Nu ska jag plöja igenom mailboxen och se vad som har hänt medan jag varit bortkopplad från jobbet. Förhoppningsvis ingenting. 

260721 - semester dag 17-18

Efter att det varit solsken, blå himmel och värme i vad som känns som hundra år så bjöd gårdagen på blygsamma 15 grader och regn. Kändes väldigt ovant med fleece och långbyxor på morgonpromenaden, som jag hann avverka innan regnet kom. Tillbringade större delen av dagen inomhus, görandes ingenting. Egentligen var det en perfekt dag för att stapla veden som legat i en stor hög i carporten otroligt länge, men anledningen till att jag inte tagit tag i det tidigare (bortsett från värmen) är för att min man har en förmåga att trycka in en massa bös i carporten så att det aldrig bara är att sätta igång när man får feeling, utan man måste börja med en storröjning för att överhuvudtaget kunna ta sig fram och det hade jag inte riktigt lust att börja med. 

På kvällen var jag hemma hos S och fixade det sista med LOK-stödet i helvetessystemet Idrott Online, sen hem och in i duschen och ner i bingen.

Idag var det soligt igen. Min man tog bussen för att ta sig till tåget till Köpenhamn där han och hans kompis ska hänga till på torsdag, så nu vankas det egentid. Inledde som vanligt med morgonpromenad, sedan tog jag bilen en runda i byn som ett annat miljösvin men jag skulle hämta ett paket innehållandes en ny matta till hallen som jag misstänkte kunde vara både tungt och otympligt att kånka hem till fots. Körde inom biblioteket, hämtade och lämnade böcker, slängde skräp vid återvinningen, hämtade mattan samt handlade. Kom hem, började röja i carporten, sorterade ut en massa grejer som jag och J hade haft när vi höll hundkurser (som legat i förra bilen och som jag bara tryckt ner i kassar och in i carporten efter att ha stått i en snödriva och tömt den, bilen dårå). Sms:ade J och frågade om hon var intresserad av grejerna, det var hon och skulle återkomma när hon var i krokarna. Körde sedan ytterligare en vända till återvinningen med tomkartonger och plast som utgjorde delar av det bös som min man tycker ligger så bra i carporten i väntan på att han ska få feeling och åka till återvinningen. Om man påtalar att feelingen sitter långt inne så hävdar han att bilen ju aldrig är hemma, och försöker på så sätt pytsa ifrån sig ansvaret på ett ej jättecharmigt sätt.

Gjorde kvargplättar till lunch, tränade yinyoga och gjorde rehab. Kånkade sedan ut den gamla, fula och slitna mattan, dammsög, torkade golv och lister i hallen samt bredde ut den nya och fina mattan. Blev väldigt nöjd. Traskade ner till affären och hämtade ett paket avelsägg för hönan Liselott har legat och surat i ett rede i eviga tider. Håll tummarna för kycklingar om några veckor! 

Bestämde mig sedan för att det fick vara nog med arbetsinsatser för idag så nu sitter jag på uteplatsen med en kopp te och en bok. Bara för det gick solen i moln och eventuellt ser det ut att kunna bli en liten regnskur men det gör ju ingen skada. 

Hon ska heta Happy

Har läst Hon ska heta Happy av Elinore Brandén, detta är handlingen:

September 2006. Bodil längtar efter otyglad galenskap på Östersjön, Ingrid blir lämnad av sin man och en flicka föds. Sjutton år senare hittas ett utskuret hjärta i en förortsrabatt just som Monika passerar. "Hon ska heta Happy" är en brutal berättelse om tillfälligheter och osynlighet, om blod och moderskap. Om två barnmorskor, en pensionerad polis, en utbränd småbarnsmamma och en hemlös kvinna, vars öden på olika sätt tvinnas samman.

Jag gillade den här boken, även om jag först missade tidsangivelserna och trodde allt hände på samma gång istället för växelvis 2006 och 2023. Upplevde den därför som något rörig, vilket den alltså egentligen inte var. Välskriven om än något svag i sina karaktärsbeskrivelser, tyckte inte riktigt någon av dem lyfte. Den här boken får tre stora Finlandsbåtar av fem möjliga. 

260719 - semester dag 16

Idag har varit en i princip helt händelselös dag. Gick min vanliga söndagspromenad, tränade ett corepass, gjorde rehab, åt lunch. Pratade i telefon med min dotter, låg sedan på uteplatsen och läste tills det var dags att gå in, mikra sin matlåda och se klart Legends (mycket sevärd!). 

Nu ska vi tydligen kolla på VM-final i fotboll. Jag tänker att jag kanske i alla fall har ett öga på första halvlek, tveksamt om jag orkar se hela matchen, speciellt inte som att det tydligen ska tryckas in någon himla konsert i halvtid, och oavsett vilket så hejar jag inte på någon och bryr mig inte om vem som vinner. Imorgon börjar sista semesterveckan. Usch vad fort det har gått. Tre veckors semester är i magraste laget, men nu blev det så här i år. 

Kungshamra - 67

Har läst Kungshamra - 67 av Yvonne Hirdman, detta är handlingen:

Hon avskydde den där tiden mellan tre och fem på eftermiddagen, den svåra­ tiden, den som aldrig fylldes med riktigt liv utan bara halvdana föresatser - den där tiden som ofta fylldes ut av bråk mellan smågnälliga barn. Men nu var barnen hos farmor och farfar. Det är då Christa sätter sig på bordet, tänder en cigarett och tittar ut på innergårdens stubbar och känner oron ringla som en orm från magen upp under revbenen.

Genom sju unga evighetsmänniskor och deras småtrassliga liv i ett alltmer politiserat Stockholm tar Yvonne Hirdman i sin romandebut oss rakt in i 60-talet.

Kärlek, politik och bristande barnpassning för Christa, Jonne, Mona, Krister, Sigge, Åke och Unni samman i det gråa studentområdet Kungshamra. De möts på fester, i vilda diskussioner, vid de kvarglömda leksakerna i sandlådan, de tiger och ljuger och grälar. Så sprids de ut i livet. En dödsannons för dem samman igen långt senare och belysningen blir en annan.

Näe, det här var verkligen ingenting för mig. Gillade ingen av karaktärerna, handlingen var seg och på gränsen till obefintlig, gillade heller inte sättet skriva/beskriva genom att trycka in en massa bindesstreck eller tankestreck, eller vad det nu kan tänkas heta, i texten. Den här boken får en marxist av fem möjliga.

260718 - semester dag 15

Drömde i natt att jag hade kommit på ett oerhört snillrikt sällskapsspel, det var något med kort där det stod något på övre halvan och något annat på den undre och nu har jag såklart glömt bort den snillrika delen som gjorde just det här spelet jättejätteroligt, och kommer således aldrig att bli multimiljonär i den branschen. Det var ju tråkigt.

Idag har varit en händelselös dag, har mest legat och läst efter att ha stökan undan långpromenad och ett pass yinyoga under förmiddagen. Min man susade iväg till svärmor för att hjälpa henne att döstäda. Eller vad de nu håller på med, min man är ju känd för att inte kunna slänga saker och att cirka allting kan vara bra att ha, men han är en blek avbild av svärmor som i det närmaste är att betrakta som hoarder. Känner faktiskt noll procent dåligt samvete för att jag inte är där och hjälper till, den här relationen mellan min man och min svärmor går väl enklast att beskriva som it's complicated, och jag har ingen lust att agera slagpåse dom emellan.

Har som sagt inte gjort särskilt många knop idag och tänker inte ha dåligt samvete för det heller, men snart ska jag i alla fall masa mig ut i köket och laga lasagne. Det får räcka som aktivitet. 

Farväl till Panic Beach

Har läst Farväl till Panic Beach av Sara Stridsberg, detta är handlingen:

”Ibland tänker jag att jag skulle vilja springa hela vägen genom Mattis barndom för att skydda honom från stormen som är på väg att dra in och lyfta upp honom och bära i väg honom och gömma honom för de förbannelser som tycks vila över vår familj. Lika ofta tänker jag att jag skulle passa på att döda honom då, även om det skulle betyda att ingen av oss någonsin skulle ha funnits. Inte jag, inte Eddie.”

På en bänk i Berzelii park sitter Nina Stjärne, förkrossad av sorg. Hon har förlorat sin lillasyster och nu rör sig tankarna tillbaka till evighetsstranden på Panic Beach, fylld av djurskelett och ensamma barnlekar. Där tillbringade de somrarna i skuggan av fadern Matti, som alltid väntat på döden.

I Berzelii park tar också familjen Stjärnes berättelse sin början, hundra år tidigare. Deras historia är som ett mörkt tidvatten som drar med sig drömmar och förhoppningar, barn och föräldrar, ut i djupet. Som en aldrig avstannande pil flyger frågan om förlåtelsen genom åren.

Jag tyckte väldigt mycket om språket i den här boken, men det var också allt. Det var alldeles för många människor som bara slängdes in utan att få någon form av introduktion, plötsligt fanns det bara en Helena eller en Leo eller en Lykke med utan att man, eller i alla fall inte jag, fattade hur de hängde ihop med släkten eller om de ens gjorde det. Berättelsen hoppar dessutom fram och tillbaka i tiden utan att det på något vis framgår och allt känns som en djävla röra helt enkelt. Den här boken får två släktkrönikor av fem möjliga.

260717 - semester dag 14

Igår kväll kom min man hem med ett ton körsbär och skulle göra körsbärspaj. Som vanligt när han ska ägna sig åt någon form av matlagning så drar han fram vad som känns som varenda bytta och kastrull och pinal som köksskåpen överhuvudtaget kan uppbringa och mängden disk blir ju därefter. Sen började han leta planlöst efter en körsbärsurkärnare som vi tydligen också har. Någonstans. Orkade inte vara delaktig utan gick istället och lade mig och läste om Alexander den stores liv tills jag somnade någonstans strax efter erövringen av Persepolis. Vaknade i morse, föreställde mig att köket skulle vara kaos, vilket verkligen kan ödelägga mitt humör. Det var det dock inte och körsbärspajen stod färdiggräddad på spisen. 

Masade mig ut på långpromenad med tanken att det kanske inte skulle bli så varmt, för det var lite mulet. Men istället för svalare så var det kvavt och klibbigt och inte på något vis behagligt. Kom hem och gjorde lite rehab, renskrev och skickade ut nyhetsbrev från ridklubben, stekte nyttiga kvargplättar till lunch och lade mig sedan med en bok i skuggan på uteplatsen. Slumrade lite, men sen kom min man och började slamra och väsnas vilket omöjliggjorde sömn. Läste och dumsurfade omvartannat. Skulle egentligen ha träffat S men hon fick förhinder så det blir på måndag istället. Förhinder till kvällens middag på restaurang fick också min dotter med familj så det blev bara jag, min man, min son och hans fru. Lite synd men det blev ju i alla fall billigare, hehe. Vi körde inom Biltema på väg till stan, jag köpte kanalplast och grillspett som jag ska tillverka skyltar till vår ponnyridning i stallet av, min man köpte nån sågklinga. Sen åkte vi till en indisk restaurang och åt god mat och hängde med son och sonhustru några timmar. Sen åkte vi hem och nu är det läggdags, hodeladihodeladihoppsanvilkendag. 

260716 - semester dag 13

Ännu en stekhet dag, men till helgen ska det vända och bli svalare samt regna, vilket jag ser fram mot för det behövs verkligen och för att värmen är jobbig. Orkar inget, sover dåligt och har ständigt en lätt huvudvärk på lur. Men det är ju bara att gilla läget och glädjas åt en semester där man i alla fall inte hade några särskilda planer utan kan slappa med någorlunda gott samvete. 

Idag träffade jag en hel drös bekanta när jag var ute med hundarna, vilket inte direkt hör till vanligheterna, jag brukar oftast inte möta en kotte överhuvudtaget. Vad folk än pysslar med på nästan-Österlen så inte är det skogspromenader i alla fall. Min mamma brukade vara bekymrad över mina långa och ensamma skogspromenader och hade en slags föreställning om att det finns mördare som lurar i skogarna, redo att kasta sig över oskyldiga offer (numera är hon lite gaggig, ursäkta uttrycket, och bryr sig inte längre) när de intet ont anande strosar förbi. Jag försökte förklara för henne att om någon a. är ute efter ett slumpmässigt offer så är det en mycket dålig idé att ställa sig på pass i skogarna runt nästan-Österlen för där kan det förmodligen gå dagar och veckor utan att något annat än rådjur och dovhjortar passerar, b. mig ovetandes är ute specifikt efter mig så spelar det ju ingen roll var jag går för då får den ju förr eller senare tag på mig var jag än är, samt c. att det farligaste en kvinna kan göra rent statistiskt är att skaffa en pojkvän eller man, ensamma skogspromenader på landsbygden ligger LÅNGT ner på listan över riskbeteenden. Det senare är kanske inte precis en tröst, men men.

Jag gick i alla fall på en liten skogsväg som nästan bara är två hjulspår, plötsligt kom det en bil. Det ligger en liten skjutbana därinne i skogen, det är nästan aldrig någon aktivitet där men nu gissade jag att det var någon som skulle dit. Det var det men det visade sig vara en som jag tränat viltspår för back in the days. Vi stod och snackade en stund, sen kom en till bil och då var det ytterligare en jag tränat viltspår för. De känner varandra så det var kanske ingen högoddsare att de skulle till samma skjutbana, men ändå.

När jag sedan var i slutet av skogen dök Rök-Lennart från rehaben upp, fick ju stanna och byta några ord med honom också. Dagens samtalsämne var fästingar, inte så värst uppiggande. Slutligen mötte jag utanför affären en f d kollega som bor här i byn och som gick i pension för kanske...8 år sen? och som jag inte sett röken av sedan dess trots att vi alltså bor i samma by. Så det var en ovanligt social promenad för att vara mig.

Kom hem, städade, bytte sängkläder och gjorde såna här nyttiga kvargplättar till lunch. De är inte jättegoda, men man blir åtminstone mätt. Sen har jag mest slappat på uteplatsens skugga. Min man åkte för att hjälpa svärmor att klippa häcken och för att plocka körsbär. Efter förra besöket hade han med sig en jättepåse och klagade oavbrutet på de enorma mängder som fanns kvar, oplockade. Han har också någon idé om att göra körsbärspaj, jag tycker dock att tillagade körsbär får en fadd och trist smak men det behöver ju inte han tycka. Vi får väl se i vilket mentalt skick han befinner sig i när han återvänder. 

260715 - semester dag 11-12

Det är jättevarmt, så varmt att det inte blir ett skapandes grand gjort. Gått långpromenad med hundarna på morgnarna, tränat ett benpass idag och yinyoga igår. Igår åkte min man till Köpenhamn över dagen så då passade jag på att verkligen göra ingenting, bortsett från att röja lite i ett köksskåp. Kan nästan inte tänka mig något segare än att trängas bland horder av folk i storstadsmiljö OCH 27 grader varmt. Men min man tycker sånt är toppen, tur att han ändå har kommit på att vi inte är siamesiska tvillingar utan att han faktiskt kan göra sånt på egen hand, alla blir nöjda, särskilt jag som BÅDE slipper göra sånt jag tycker är jobbigt OCH får egentid. 

Idag tänkte jag ändå försöka göra någon form av nytta så efter lunchen traskade jag ut i skogen för att plocka hallon. Det finns sinnessjuka mängder men tyvärr har det varit så varmt och torrt att väldigt många som häromdagen var nästan mogna istället har skrumpnat ihop, så jag gav upp efter att ha fått ihop en liter ungefär. Gick hem med svetten rinnande och kände mig nästan som Jesus på Golgata. Har sedan legat på soffan och ätit körsbär och läst. Det lär inte hända så värst mycket mer idag, misstänker jag. Matlådemiddag och Legends och sen kanske jag fortsätter kolla på Inte ett ord. Har kollat igenom hela första säsongen av den danska sjukhusserien Dag och natt. Gillar den även om alla barnen som föds är minst 3 månader gamla och personalens arbetstid verkar vara helt oreglerad och det är konstigt att ha huvudpersonen i Brottet som barnmorska (hon är ju polis), William från Exit som kristen barnläkare (han är ju ett svin), en som spelade tuff narkotikasmugglare i en serie som jag glömt vad den hette som en annan jättesnäll barnläkare samt Gustav Löwander från Vår tid är nu som en inte fullt lika snäll anestesiläkare. Nu har jag börjat på säsong 2 men då släpps bara ett avsnitt i veckan så nu får jag vänta in nästa eftersom jag är för snål för att bli PLUS-medlem eller vad det nu heter på TV4 som ger en tillgång till hela säsonger och minskar reklamen. 

Det var allt, over & out.

Återgäldaren

Har läst Återgäldaren av Josefine Sandblom, detta är handlingen: 

Deckarförfattaren Sandra Falk är van vid farliga intriger, men när hon själv utsätts för grova trakasserier blir hon så paralyserad att hon tappar skrivförmågan. Oron för hur det kommer slå mot hennes ekonomi gör att hon låter Alma - en aspirerande författare från en av hennes skrivkurser flytta in som inneboende.

Till en början är Alma helt ovetande om hotbilden, men när hon blir akut sjuk efter att ha smakat på innehållet i ett anonymt paket kan Sandra inte längre dölja att någon tycks vilja skada henne. Med flera inbokade framträdanden på Bokmässan beger de sig motvilligt till Göteborg, trots insikten om att en okänd gärningsman kan gömma sig var som helst i folkhavet.

Vad Sandra inte berättar om är det ödesdigra misstag hon begick som ung, och att den som ligger bakom dagens hot tycks känna till hennes mörka hemlighet. Dilemmat är att det bara finns en enda person som vet vem hon en gång var - och att den personen är död.

Det här var ingen större hit om ni frågar mig, känns som det var kanske 10 % berättelse och 90 % utfyllnad, till exempel en halv sida som bara handlar om vad huvudpersonen har i sin handväska. Trist dialog, platt story som bara pågår utan att någonsin lyfta och bli spännande. Den här boken får en liten hallonrem av fem möjliga. 

Stockholmsvitt

Har läst Stockholmsvitt av Karin Magnusson och det tycker jag att du också ska göra. Detta är handlingen:

Stefan har bestämt sig för att måla en sista lägenhet innan han ska dö. Drömmarna om familjen och den egna målerifirman har sedan länge gått förlorade. Hans bästa vän svarar inte längre i telefon och tystnaden hänger över det liv som var. En gång delade han bord med småstadens elit, men någonstans efter en lyckad midsommar och en katastrofal kräftskiva tog han ett beslut som förändrade allt.

Åh, vad jag tyckte om den här boken. Det är inget för den som vill ha feelgood, känns lite som en blandning av Tusenbröder och Falling down minus det kriminella. En påminnelse om att väldigt mycket i livet handlar om tur och att den turen också skapar förutsättningarna för att kunna göra smarta val. Den här boken får fem renoveringar av fem möjliga, schas till bibblan med er allihopa. 

260713 - semester dag 10

Idag inledde vi med en diskussion om vår 15 år gamla gräsklippare som har fått ålderskrämpor och behöver lämnas in på service för att återfå sina vitala funktioner.  Min man hade då en idé om att låna sin moders gräsklippare för att få bukt på den trädgård som numera mer påminner om en djungel under de veckor det har tagit för min man att processa att han inte kommer att få liv i den. Jag sa att han kunde ju då passa på att lämna in den på service på Lantmännen när han ändå var på det hållet och han svarade då något som gick ut på att det inte var någon idé eftersom alla Österlens sommargäster lämnar in sina gräsklippare på service "så här års" och att väntetiden kunde vara i paritet med den tid som det tog för Moses att leda Israels folk ur Egypten (40 år). Frågade hur lång tid det skulle ta för gräsklipparen att laga sig själv och så blev det lite dålig stämning för det här är en grej som är lite typisk för min man när han ställs inför något tråkigt/jobbigt; att hitta på något som rättfärdigar att det på något sätt inte är lönt och vips har man en ursäkt för att slippa. 

Det regnade lite smått så jag tog med min regnjacka när jag gick ut med hundarna, vilket visade sig vara helt meningslöst eftersom det bara kom ungefär 18 droppar. När jag kom tillbaks hade min man åkt, så jag har haft en dag med ensamtid för han skulle inte bara låna en gräsklippare utan också jobba lite med en pågående övertalningskampanj för att få svärmor, inne på det 86:e jordsnurret och nyligen diagnosticerad med Alzheimer, att flytta från sitt stora hus långt ute på vischan där hon inte riktigt klarar av att bo, till åtminstone en marklägenhet i väntan på att de äldreomsorgliga insatserna ska kicka in. Svärmor är dock väldigt ointresserad av detta eftersom hon vill ha "en sista sommar i trädgården" och det hade väl varit okej om inte detta varit en neverending story som följs av en höst och vinter av prokrastinerande och snart är det vår och så är det dags för den absolut sista sommaren och sådär har det pågått nu i några år. Så jag väntade inte hem honom i rappet direkt. 

Gick till bibblan och lånade böcker och till affären för att hämta ett paket med en sån där grönsakssvarv eller vad det nu kan tänkas heta som ska ge mig i första hand rivna morötter som jag älskar att äta men hatar att riva och ständigt är på jakt efter något som förenklar den processen. Gjorde någon slags nyttiga kvargplättar till lunch som jag sett ett recept på för ett tag sen och tänkt jag skulle prova, de blev väl rätt okej. Tränade ett hantelpass med Vibes, organiserade bland mina träningsgrejer och sedan väntade soffan och en god bok. 

Nyss kom min man hem, han hade i alla fall varit och lämnat gräsklipparen på service. 2 månaders väntetid, så han hade ju en poäng i det där med alla Österlens sommargäster osv. Men nu är den väl i alla fall placerad i någon form av kösystem får man väl hoppas. Nu klipps gräset med svärmors klippare. Snart dags för matlådemiddag och sen blir det väl nån tv-serie. Livet va? Gött. 

Vi brukade bo här

Har läst Vi brukade bo här av Martin Kliewer, detta är handlingen:

När Charlie och Eve får möjlighet att köpa ett avskilt hus djupt inne bland bergen till ett vrakpris ser de genast potentialen. Det är inte första gången de renoverar och säljer vidare ett gammalt hus, och den här gången räknar de med en rejäl vinst. Allt ser lovande ut.

Tills det en dag knackar på på dörren.

Mannen på trappan säger att han en gång bodde här. Han vill bara ta en snabb rundtur med familjen – ett sista farväl. Men när familjen kliver in över tröskeln händer något. Rummen börjar kännas fel. Små saker flyttar sig. Dörrar står öppna som ingen minns att de öppnat. Blickar dröjer för länge.

Eve vill få ut dem – men familjen dröjer sig kvar som om huset fortfarande vore deras. När Charlie plötsligt försvinner börjar verkligheten spricka i sömmarna. Är det Eve som har tappat greppet?

Den här boken beskrevs som "psykologisk skräck med en kuslig och obehaglig stämning som håller en på helspänn, men njaaeee, kände väl jag mest, och nu menar jag inte att jag är en sån som koketterar med hur opåverkad jag är av skräck för det finns böcker och filmer som jag, vid snart 58 jordsnurr, endast läser när det är ljust p g a mycket livlig fantasi. Men det här var inte en sån bok. Tyckte mest det var irriterande att karaktärerna gjorde saker som ingen normal skulle göra. På slutet kom en vändning som var väldigt elegant, men den här boken får trots allt inte mer än två mathissar av fem möjliga. 

Betongsuggan

Det här är en bok jag gav upp: Betongsuggan av Josefin Branzell, detta är handlingen:

Tät granskog omgärdar den grå betongsuggan som huserar ett trettiotal kriminella pojkar. I Betongsuggan samsas pojkarna med behandlingspersonal, vårdpersonal och lärare. Svenskläraren Katarina har arbetat på ungdomshemmet i ett decennium. Hon är engagerad i sina elever och tycker om att utmana dem, något som uppskattas men också möter motstånd.

Alex är nära att få betyg i svenska och slipar på sitt argumenterande tal om dåliga ungdomshem, Stephen läser Stig Dagerman och lär sig att läsa mellan raderna, medan Melvin försöker förstå var han har hamnat någonstans. Samtidigt som pojkarna kämpar med skolan, ska de också överleva i en miljö som inte alltid kan garantera deras säkerhet. 

Under ett år får vi i korta nedslag följa livet inne i Betongsuggan, genom svenskläraren Katarinas ögon. Med ett komiskt öga för detaljer och en svidande klarsynthet skildrar författaren vardagen inne på ett ungdomshem, där förövare och offer ryms i samma person. Samtidigt blottläggs ett systemfel, där samhället gång på gång misslyckas med att skydda, stötta och ge pojkarna verkliga förutsättningar till förändring. 

Det lät intressant men tyvärr kändes hela boken (eller så långt som jag orkade, 100 sidor kanske?) ungefär lika grå och trist som sin titel. Det fanns liksom inget i den här berättelsen som engagerade mig. Den får ett överkorsat galler av fem möjliga.

260712 - semester dag 8+9

Nu är jag sådär nästan obehagligt dagvill som man, eller åtminstone jag, bara blir på sommarsemestern och på julledigheten (som i min värld de senaste 25 åren alltid varit omkring 3 veckor). Är det tisdag? Är det lördag? Vad ÄR det egentligen för dag? och sen kommer man på att det spelar ingen roll eftersom man har massor av lediga dagar framför sig och inga planer på någonting. Den ultimata ledigheten alltså. Mmmm.

Igår gjorde jag inget särskilt. Träffade en fd ridkompis på hundpromenaden, hon bor några kilometer bort och vi samåkte till ridskolan ett tag men sen skaffade hon egen häst. Mötte henne till nämnda häst utmed vägen där hon bor, vi stod och pratade en stund och sedan knotade jag vidare i hettan. Hem, tränade yinyoga, åt lunch. Slöade sedan på uteplatsen med en bok tills det var dags för Falsterbo Derby. Åt sedan matlåda till middag och kollade på Legends på Netflix, min man har spolat Inte ett ord så den får jag se klart själv tydligen. 

Gick och lade mig tidigt, vaknade till då och då och kollade på SVT Sport-appens nyhetsflashar om kvartsfinalen mellan England och Norge som gick till förlängning. Bestämde mig för att se på riktigt om det blev avgörande med straffar, men plötsligt stod det 2-1 till England och klockan på 120 minuter så där dog den norska medaljdrömmen. Aja, bra gjort att ta sig så långt i alla fall.

Idag ska det bli närmare 30 grader varmt. Har avverkat morgonpromenad (11 km), en runda till affären för proviantering, ett corepass med Vibes och lunch. Nu hägrar soffan på uteplatsen, en kopp te och en bok. Där planerar jag att stanna tills sändningarna från Falsterbo Grand Prix börjar, sen blir det tv-soffan för hels slanten. Over & out for now. 

Den låsta dörren

Har läst Den låsta dörren av Freida McFadden, detta är handlingen:

Elvaåriga Nora Davis anade aldrig vad som pågick i deras hus medan hon satt på sitt flickrum och gjorde läxor. Inte förrän polisen en dag knackade på dörren och det upptäcktes att hennes pappa mördat flera kvinnor i källaren.
Decennier senare avtjänar Noras pappa fortfarande sitt livstidsstraff, medan hon själv har en framgångsrik karriär som kirurg. Privat lever hon ett tillbakadraget och stillsamt liv. Ingen i hennes omgivning vet att hennes pappa är en ökänd seriemördare, och hon tänker göra allt för att det ska förbli så.
Men när en ung kvinnlig patient hittas mördad, på exakt samma sätt som Noras pappa brukade döda sina offer, börjar hemligheterna komma upp till ytan. Någon vet vem hon är och vill att hon ska få skulden för brottet. Men Nora är inte en mördare som sin far, och polisen har inga bevis mot henne så länge de inte letar i hennes källare...

Jag tyckte den här boken var både och. Rätt spännande och krypande obehaglig, men samtidigt blir man lite trött när det uppstår situationer där vilken normal som helst hade berättat sanningen/gått till polisen men i böckerna kan de ABSOLUT INTE berätta sanningen/gå till polisen vilket givetvis gör att de trasslar in sig i en härva av lögner som känns konstruerad. Nu börjar det nästan bli en sport att förutse twisten i McFaddens böcker, jag har hittills inte lyckats och det gjorde jag inte i den här boken heller. Den får tre källare av fem möjliga. 

260710 - semester dag 7

Vaknade lite senare än vanligt, vid 07.30 nånting, fast hade legat och småslumrat av och till ett bra tag som jag gör hela sommarhalvåret, vaknar när det ljusnar och sen blir det bara brottstycken av sömn tills jag pallrar mig upp. Åt frukost, plåstrade om mina stackars tår och gav mig ut på dagens långpromenad. Gick i skogen, det var skuggigt och skönt i bokskogen men sedan blev det barrskog och då blev det varmt samt en ansamling av bromsar som var ute efter mitt blod. Kom hem, lämpade av hundarna, tågade ner till affären för att köpa mer plåster och lite annat smått och gott. 

Tränade ett kettlebellspass med Vibes, det var nästan för jobbigt även om det bara var drygt 20 minuter. Tvättade av mig, bytte kläder och åt lunch. Gick sedan ut och lade mig i trädgården med en kopp te och en bok. Låg där och hade det allmänt gött i en dryg timme, sen gick jag in och kollade på nationshoppningen från Falsterbo som började bra men slutade sämre för det svenska laget. Nu är det snart dags för middag. Har gjort matlådor så det är bara att värma samt fixa lite sallad, känner verkligen inte för att laga mat vareviga kväll på semestern. I vanliga fall äter vi ju inte middag i veckorna utan då är det matlåda till lumch och då får man livnära sig på mackor eller liknande på kvällen. Tänker att nu under semestern får det bli samma sak fast tvärtom, matlåda på kvällen och vad-man-är-sugen-på till lunch. Enkelt och bra. 

Vi är framme snart

Har läst Vi är framme snart av Aase Berg. Detta är handlingen:

Aase bor ingenstans, inte ens i dagboken efter­som en kritikerkår får psykbryt på den och tycker att Aase Bergs Jag är aldrig hemma bör bli spiken i kistan för hela dagboksgenren.

Samtidigt som en kritiker kallar henne och ­hennes kompisar för bortskämda borgar­kärringar dör en alldeles för ung, underbetald och hårt knegande vän chockartat av arbetsrelaterad utmattning.

Ursinnet växer, försöken att hitta ett hem trots kaospersonlighet, flackande tillvaro, strulande ungar och alldeles för mycket jobb är konstanta, liksom besattheten av hästarna.

Men en ny liten varelse från djurriket skapar en sorts lugn. Det är nog inte långt kvar. Snart är vi kanske hemma._ _ _

Läste ju Jag är aldrig hemma med stor förtjusning för ett tag sen, och tyckte även om den här. TROTS att jag tycker att Aase verkar vara inte så lite självgod, plus att raljerandet  kring sitt underdogperspektiv och de ekonomiska bekymren tenderar att bli rätt löjligt när hon samtidigt har vad som känns som 50 olika boenden, rider på vad som känns som lika många olika ridskolor, köper fabriksny bil samt snyter fram förstahandskontrakt åt döttrarna i Stockholm. Men det är kul att läsa om folks vardag. Lite väl mycket gnäll om att första dagboken fick dåliga recensioner, om man sticker ut hakan så får man väl ändå vara beredd på att få en snyting kan jag väl tycka? Men ändå. Den här boken får ändå fyra (rätt små) lägenheter i Stockholms innerstad av fem möjliga, schas till bibblan. 

260709 - semester dag 6

Vaknade tidigt, åt frukost, gick ut med hundarna. Fick tyvärr skav mellan två tår, stortån och digitus secundus pedis som vi säger i branschen. Blir så p g a hallux valgusen där stortån trycks mot tån bredvid och sen räcker det med ett minimalt sandkorn och ibland inte ens det. Satte på mina nödplåster som jag alltid har med mig men de satt tyvärr inte på plats särskilt länge så det var inte en särskilt behaglig promenad. 

Kom hem, städade, åt lunch, åkte sedan till stallet för att skriva anställningskontrakt med en ny ridlärare, via jobbet för att skriva ut nämnda kontrakt. Gick sedan en sväng ner till hagarna för att titta till hästarna när jag ändå var där. Det är en runda på kanske 2 km och det var tyvärr ungefär 1 km för mycket för andra omgången plåster. Barfotaskor medför ju att tårna rör sig en hel del och då krävs det specialarrangemang med sporttejp och grejer för att plåster som ska skydda skav mellan tårna ska sitta kvar. 2 km trodde jag dock skulle funka, men icke. Stapplade fram som Jesus på Golgata ungefär. Hade återigen ambitionen att åka till Biltema på vägen hem men pallade inte. Susade hem, gjorde en smoothie och låg sedan i soffan och ömsom läste, ömsom dumscrollade tills det var dags att laga middag. Vi började kolla på Inte ett ord på Netflix. Harlan Coben brukar leverera bra skit så den blir nog bra.

Läste sedan lite till och sedan var det läggdags. Ska peta in en hörselpropp mellan tårna så att de där förbannade blåsorna får lite luft. Förhoppningsvis hinner det då bildas lite nytt skinn. 

260708 - semester dag 5

Idag vaknade jag hyfsat tidigt, gick upp, åt frukost, gick ut med hundarna, lyssnade på två avsnitt av Historiepodden under tiden. Kom hem, tränade ett helkroppspass med Vibes, gjorde omelett till lunch. Åkte sedan in till stan för rehab. Nu ska min fysioterapeut ha semester så nästa tid är inte förrän 10 augusti. Ska fortsätta så gott det går på egen hand under tiden, de flesta av övningarna är inte på något vis rocket science. For sedan vidare till Biltema för att införskaffa en sån där foamroller som påminner om en rutkavel. Nämen då var väl just den delen av Biltema (FRITID 57) avstängd p g a att de hade kört in en saxlift där för att greja med något i taket. Det såg ut att dra ut på tiden så jag fick stolpa ut med oförrättat ärende. Röven! Åkte hem, hann vara hemma 40 minuter och sen var det dags att åka hem till S för en sittning med Idrott Online och LOK-stödsredovisningen, oh the joy of föreningslivet. Nu är vi i alla fall till 2/3 klara med vårterminen, nästa lördag ska vi pressa in det sista är planen. Kom hem vid 21, har duschat och nu väntar sängen och en god bok. 

260707 - semester dag 2-4

I lördags kväll svepte jag in till stan för en vinträff med Jenny. Det är i mångt och mycket Skånetrafiken som styr hur vi kan träffas och den här gången hade vi inte så mycket tid på oss, så vi marscherade bara tvärs över gatan till närmaste vattenhål. Två och en halv timmas intensivt umgänge, sen tuffade vi vidare åt varsitt håll.

I söndags morse vaknade jag hyfsat tidigt och i hyfsat skick. Gick min vanliga kuperade söndagsrunda, tränade lite yinyoga, åt lunch och vroomade sedan 25 mil norrut hem till min syrra. Där fick jag mat och vin, den av mina systersöner som också är min gudson tittade förbi. Vi kollade sedan på fotboll, Norge mot Brasilien, gav upp i halvtid och gick och lade oss. 

Vaknade nästa dag till en miljon nyhetsflashar om att Norge slagit ut Brasilien. Åt frukost och sedan begav vi oss iväg till mamma för att tillsammans med vår bror riva av några timmars storstädning, vilket visade sig vara en droppe i havet sett till den arbetsinsats som hade behövts. Mamma har väl alltid haft en rätt lättsam inställning till städning: man städar möjligen när man väntar besök, i alla fall om det är någon som kan tänkas ha åsikter om hur det ser ut hemma hos Johanssons. Numera har hon sällan besök och därför har ambitionsnivåerna för städning ebbat ut från blygsamma till ingenting. 

Jag och min bror skulle angripa köket, tänkte vi. Köket behöver väl inte städas heller, sa mamma avvärjande, vilket visade sig vara årets underdrift. Om man inte räknar några oengagerade drag med en sur disktrasa som städning så tror jag inte det köket har städats sedan den förra hyresgästen flyttade ut 2015. Vi skurade och svor om vartannat och lovade att när mamma någon gång kommer att lämna lägenheten så blir det flyttstäd. Vår syrra hade det inte lättare, för hon hade tagit på sig att rensa i garderoberna, vilket visade sig vara ett Sisyfosarbete eftersom det nog inte gjorts i modern tid om ens någonsin. Sedan fyllde vi bilen med klädpåsar och skräp som vi åkte vi till återvinningscentralen med. 

Sedan bar det av hem till syrran för dusch och ombyte. Vi tog en promenad, sedan var det mat och vin och prat i solen på uteplatsen, sen åkte vår bror hem till sig och vi kollade lite på fotboll och sedan var den dagen över.

Idag har jag mest åkt bil, tycker jag. Gick en promenad när jag kom hem för att få ihop dagens steg, via bibblan och affären. Kom hem, städade lite till av bara farten (?), sedan blev det pizza till kvällsmat och så i säng.

Imorgon ska jag på rehab och sedan hem till S för fortsatt arbete med LOK-stödsrapportering i helvetessystemet Idrott Online. Man vet att roa sig på semestern tydligen. 

260704 - semester dag 1

Igår hade jag diffusa planer på att åka till Biltema och införskaffa någon slags foamroller med handtag, som en sån där rutkavel som man har till knäckebröd, hade jag ägt en sån hade den säkert funkat utmärkt men nu har jag inte det och har inte heller planer på att börja baka eget knäckebröd utan nu är det FASCIAN som jag tror skulle uppskatta en sådan behandling. Har sett flera tanter sitta och rulla med en sån på rehaben och tänkte att det skadar ju inte att testa. Jag vill inte jinxa men känner att något har hänt. Bra är det fortfarande inte, men bättre. Kan röra höfterna mer, har ett annat klipp i steget och ibland kan jag bara resa mig upp och börja gå utan vidare istället för att inleda med den verkliga walk of shame och vackla och vagga fram som en slaktfärdig anka.

I alla fall. Åkte ut till stallet efter jobbet och lämnade några dokumenthållare där. Kände sedan att nä, jag orkar inte med något Biltema så jag åkte hem och gick ut med hundarna istället. Blev uppringd från jobbet angående ett problem som uppstått, lovade att ringa tillbaks när jag kom hem eftersom det krävde att man delade skärm och jag har inte Teams på min privata telefon. Kom hem, löste problemet, loggade sedan in på banken för att föra över en större summa pengar från mitt sparkonto till en person som ska sälja två hästar till ridklubben. Eftersom likviditeten är sisådär så köper jag dom och sen köper klubben dom av mig på avbetalning, jag äger dom på pappret tills de är slutbetalda men klubben står för alla andra omkostnader under tiden. Köpte ju en häst från Litauen på detta sätt i höstas, vilket krävde inte mindre än fyra (4) personliga besök på banken, men nu var det en svensk säljare så det skulle väl gå i ett nafs tänkte jag NAIVT. Nehe, först överskred beloppet min beloppsgräns, för att ändra beloppsgräns var jag tvungen att fotografera av mitt pass via bank-ID-appen. Sen skapade transaktionen ett larm i bankens bedrägeriövervakningssystem så jag var tvungen att vänta i 30 minuter innan jag fick försöka igen. Funkade fortfarande inte så jag fick ringa banken och förklara läget. Då ska jag bara ställa lite kontrollfrågor här sa bankkillen och startade sedan ett regelrätt förhör. Fullständigt namn? Adress? Hur länge hade jag bott på den adressen? Varför hade jag konton på både Swedbank och Sparbanken? Vad var det för typ av hästar? Kände jag säljaren? Hade jag träffat henne personligen? Svarade att det var en bekant till min ridlärare, vilket utlöste en skur av nya frågor: Vad hette min ridlärare? Hur länge hade jag känt henne? Var det en person jag skulle säga att jag litade på? osv osv. Hur folk bär sig åt för att begå ekobrott är för mig ett stort mysterium, men till slut blev jag godkänd och fick åtkomst till mina egna pengar. PUH. Var helt matt efter den övningen. 

Vi köpte hämtmat och kollade på näst sista avsnittet av The Boroughs, sen gick jag och lade mig och läste, somnade tidigt. 

Vaknade vid 7 i morse, gick upp, åt frukost, gick ut med hundarna, tränade ett corepass, gjorde lite fascia-rehab. Gjorde tonfiskssallad till lunch. Nu ligger jag i skuggan på uteplatsen med en bok och en kopp te. Planerar att göra så resten av eftermiddagen faktiskt. Ikväll ska jag in till stan och dricka vin med Jenny, kort och intensivt men det var enda möjligheten att ses inom överskådlig framtid. Imorgon eftermiddag bär det av hem till min syrra där jag stannar till tisdag. 

260703

Då har den alltså äntligen kommit, sista jobbdagen innan semestern, om åtta timmar väntar tre veckors ledighet. Det känns tidigt, jag brukar ju alltid ha sen semester (och gnälla om det, haha). Känns konstigt att ha semestrat klart innan juli ens har tagit slut, men det är väl en vanesak antar jag. 

Igår jobbade jag, åkte sedan hem och städade, tränade yinyoga och gjorde en smoothie i min nya trådlösa blender som jag klickade hem i ren tristess under helgens värmebölja. Det går ju utmärkt att göra smoothies med stavmixern, men den ska ju asas fram, kopplas in, kopplas ur, plockas isär och diskas och när det var så varmt som det var förra helgen kändes det som övermäktigt och som av en ren slump (fast det var det garanterat inte) så kom det upp en reklamvideo på en liten smidig blender som man laddar med en usb-kontakt, gör sin smoothie, vänder upp och ner på den och sätter på ett lock i botten och så kan man använda blendern som bägare och sen när man är klar fyller man den bara med vatten och en droppe diskmedel, kör knivarna några sekunder och så har den diskat sig själv. Fungerade faktiskt över förväntan och den är så liten att man kan ha den stående framme utan att den känns som att den är i vägen. 

Slöade i soffan en stund och sedan tog jag bussen till stan och mötte upp med A för middag och vin. Trevligt som alltid. Kände mig seg när klockan ringde men det är ju bara att släpa sig upp och ge sig iväg. Det är ju inte direkt som att man har druckit tills flaskan är tom och dansat på borden tills solen gått upp, två glas vin till maten och så hem med bussen vid 21. Lagom.

Idag ska jag som sagt jobba, ligger bra i fas med allt så hoppas att jag till och med kan slinka iväg lite tidigare för det tycker jag man får göra sista dagen innan semestern. Ska svänga förbi stallet på väg hem och kolla om en nyckel jag har passar till ett skåp som är låst och som ingen vet var nyckeln till det är. Sen hem och, ja jag vet inte riktigt men kanske påbörja njutet? 

260702

Igår hände det inget särskilt på jobbet förutom att vår VD lite raljerande frågade när jag tänkte flytta över till dom. Jag sitter ju själv i en huslänga som består av verkstad, lager och labb med en liten kontorsdel. Andra längan består av fabruk, matsal och kontor, där sitter övriga tjänstemän. Just nu är det inte aktuellt med någon flytt för så länge lilla produktionslinjen är igång så behöver jag ha tillgång till labbet och då är det ju ingen mening med att ha sitt kontor någon annanstans. Men sen, till hösten? Att flytta över till andra sidan känns föga lockande. Där sitter alla på rad med kontor som har glasväggar ut mot korridoren och det är jag noll sugen på. Inte för att jag bedriver någon ljusskygg verksamhet som inte tål insyn, men jag gillar att ha väggar och dörrar som går att stänga och sen är man ifred. Men jag fattar ju samtidigt att det inte är rimligt att värma upp en hel byggnad bara för att jag vill ha mycket personal space. Men ska jag flytta över så ska jag kräva att få ett av kontoren på andra våningen, med vanliga väggar så man inte behöver sitta som en apa på ett zoo. Om det nu blir så, om inte fastigheten blir såld och vi får flytta till något kontorshotell eller börja jobba hemifrån. Den som lever får se. 

Rehab efter jobbet, det gick bra. Fick avboka på måndag p g a påbudet om städning hos mamma. Sen är det bara ett besök kvar, nästa onsdag. Undrar sen om fysioterapeuten tycker att jag är färdigrehab:ad sen eller om jag får fortsätta gå dit. Den som lever får se där också. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, åkte sedan hem till S för några timmar för LOK-stödsrapportering i helvetessystemet IDROTT ONLINE. Vi tog väl oss halvvägs genom vårterminens grupper innan vi gav upp och bestämde att vi ska ses igen nästa onsdag för att göra klart. Fick också ett positivt besked kring personen vi vill anställa, vi ska höras idag och bestämma när vi ska träffas och skriva kontrakt. Vågar inte ropa hej förrän det är klart. 

Hem, in i duschen och så i säng. Idag är det jobb, städning och sen ska jag träffa min fd kollega A, vi ska gå på Pinchos och äta och dricka vin. Sen är det bara en dag kvar och sen är det S-E-M-E-S-T-E-R. Galet ändå. 

Läraren

Har läst Läraren av Freida McFadden, detta är handlingen:

Eve ser ut att ha allt. Ett stabilt äktenskap, ett vackert hem, ett bra jobb som matematiklärare. Varje morgon vaknar hon bredvid sin charmige man Nate, och tillsammans går de till arbetet på Caseham High School. Men under ytan är inte allt som det verkar.
När den nya terminen börjar återvänder en elev som Eve aldrig trodde hon skulle behöva ställas inför igen: Addie Severson. Förra året skakades hela skolan av en stor skandal, med Addie och en lärare i händelsernas mitt. Det sägs att hon är manipulativ och farlig, en flicka som skadar andra och förstör allt i sin väg.
Men ingen känner den verkliga Addie. Ingen vet vilken hemlighet hon bär på - eller hur långt hon är beredd att gå för att skydda den.

Jag har ju bränt igenom en del Freida McFaddenböcker vid det här laget: Hembiträdet, Hembiträdets hemlighet, Hembiträdet ser dig, Pojkvännen och Psykiatern (samt står i kö för Hyresgästen) och har överlag gillat dom. Det är lättsmält, bra tempo och alltid med en twist som heter duga. Nu satt jag och var liksom lite beredd på twisten, vet inte om det var därför men den här gången var det i alla fall inte som att jag spärrade upp ögonen, i alla fall inte jättemycket. Tyckte även att det fanns lite väl mycket plotholes för att få det hela att gå ihop, men det var ändå rätt okej. Den här boken får tre högklackade skor av fem möjliga. 

260701

 Så var det juli helt plötsligt, tycker varje gång det blir ny månad så hajar man liksom till och tänker va!?, är det redan...? Det måste hända något med tiden när man blir äldre, när man var liten så kändes ju ett sommarlov som ett helt LIV och jag vet under en period när barnen var små och man liksom vadade omkring i en ändlös sörja av städa och tvätta och diska och hämta och lämna och däremellan gåuppgåtilljobbetjobbajobbaätalunchsammasakhänderimorgon, Då kändes det också som att tiden gick väldigt långsamt, men nu? En grisblinkning så har det gått en månad, ett halvår, ett djävla decennium? 

Jobbade länge igår p g a ett seminarium på eftermiddagen, kompenserade det genom att gå en längre lunchpromenad. Ringde och avbokade min sedan länge inbokade tid hos kiropraktorn som är som imorgon, tycker jag fått bra hjälp av fysioterapeuten och då känns det lite onödigt att betala 600 spänn för att han, kiropraktorn alltså, ska konstatera att "det ser bra ut" som han gjort de senaste två besöken. Har ju gnetat ihop till ett frikort genom min rehab, men kiropraktorbesök räknas inte in i det och då blev jag snål, fast det har främst med att göra med att jag inte riktigt känt att mina tidigare besök har gjort någon direkt nytta, medan jag efter 6 veckors rehab hos fysioterapeut ändå kan märka en viss skillnad för mina problem med höfterna. Men jag behöver ju inte betala för att gå till någon som bara konstaterar att det är ju bra att det blivit bättre. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, hade telefonmöte med K under tiden angående en ridlärare som inte kommer att komma tillbaks till hösten och hur vi löser det, samt våndor kring en som vi hoppas på att få anställa men mycket ska landa och ingen vågar hoppas något förrän kontrakt är skrivet. Försökte sedan få tag på denna person för att ge henne vad som förhoppningsvis är ett erbjudande hon inte kan motstå. Fick inget svar, skickade ett sms, fick sedan ett sms om att hon skulle ringa mig senare. HATAR verkligen att vänta på samtal, men det var ju bara att gilla läget. Tränade ett hantelpass med Vibes, åt kvällsmat, läste lite. Sen ringde personen och jag levererade erbjudandet. Hon ska nu tänka på saken och återkomma. Tackar hon ja tror jag det kan bli riktigt riktigt bra. Tackar hon nej så står vi på ruta 1 och har inget bra alternativ att gå vidare med. Föreningsliv: inget för de nervsvaga. Håll tummarna, pls. 

Sedan slökollade vi på fotboll, Norge mot Elfenbenskusten. Jag hejade lite på Norge, egentligen bryr jag mig inte men det kan väl vara kul för dom, men min man fick för sig att heja på Elfenbenskusten. Samtalet rörde sig mycket kring Haalands utseende, jag tycker han ser ut att vara gjord av plast, som en Kendocka eller möjligen en Action Man-figur, han ser helt enkelt inte naturlig ut. Men det behöver man ju inte göra om man är bra på fotboll, även om gårdagens avgörande mål verkligen inte var särskilt snyggt (säger den plötsliga fotbollsexperten kritiskt från soffan).

Sveriges match mot Frankrike började klockan 23 men så intresserad är jag inte att jag sitter uppe och kollar, det hade jag möjligen gjort om det varit final men det vet ju alla inte kommer att hända och  mycket riktigt slutade guldgrävandet i USA efter sextondelsfinalen den här gången. 

Idag är det jobb, sedan rehab, sedan ska jag hem till S för vi ska redovisa LOK-stöd för vårterminen i Idrott Online, OH THE JOY OF FÖRENINGSLIVET. Fast vi brukar ha rätt kul och det är hur som helst roligare att vara två om tråket än att sitta ensam och påta med det. Sen är det bara två jobbdagar kvar till S-E-M-E-S-T-E-R!