Läraren

Har läst Läraren av Freida McFadden, detta är handlingen:

Eve ser ut att ha allt. Ett stabilt äktenskap, ett vackert hem, ett bra jobb som matematiklärare. Varje morgon vaknar hon bredvid sin charmige man Nate, och tillsammans går de till arbetet på Caseham High School. Men under ytan är inte allt som det verkar.
När den nya terminen börjar återvänder en elev som Eve aldrig trodde hon skulle behöva ställas inför igen: Addie Severson. Förra året skakades hela skolan av en stor skandal, med Addie och en lärare i händelsernas mitt. Det sägs att hon är manipulativ och farlig, en flicka som skadar andra och förstör allt i sin väg.
Men ingen känner den verkliga Addie. Ingen vet vilken hemlighet hon bär på - eller hur långt hon är beredd att gå för att skydda den.

Jag har ju bränt igenom en del Freida McFaddenböcker vid det här laget: Hembiträdet, Hembiträdets hemlighet, Hembiträdet ser dig, Pojkvännen och Psykiatern (samt står i kö för Hyresgästen) och har överlag gillat dom. Det är lättsmält, bra tempo och alltid med en twist som heter duga. Nu satt jag och var liksom lite beredd på twisten, vet inte om det var därför men den här gången var det i alla fall inte som att jag spärrade upp ögonen, i alla fall inte jättemycket. Tyckte även att det fanns lite väl mycket plotholes för att få det hela att gå ihop, men det var ändå rätt okej. Den här boken får tre högklackade skor av fem möjliga. 

260701

 Så var det juli helt plötsligt, tycker varje gång det blir ny månad så hajar man liksom till och tänker va!?, är det redan...? Det måste hända något med tiden när man blir äldre, när man var liten så kändes ju ett sommarlov som ett helt LIV och jag vet under en period när barnen var små och man liksom vadade omkring i en ändlös sörja av städa och tvätta och diska och hämta och lämna och däremellan gåuppgåtilljobbetjobbajobbaätalunchsammasakhänderimorgon, Då kändes det också som att tiden gick väldigt långsamt, men nu? En grisblinkning så har det gått en månad, ett halvår, ett djävla decennium? 

Jobbade länge igår p g a ett seminarium på eftermiddagen, kompenserade det genom att gå en längre lunchpromenad. Ringde och avbokade min sedan länge inbokade tid hos kiropraktorn som är som imorgon, tycker jag fått bra hjälp av fysioterapeuten och då känns det lite onödigt att betala 600 spänn för att han, kiropraktorn alltså, ska konstatera att "det ser bra ut" som han gjort de senaste två besöken. Har ju gnetat ihop till ett frikort genom min rehab, men kiropraktorbesök räknas inte in i det och då blev jag snål, fast det har främst med att göra med att jag inte riktigt känt att mina tidigare besök har gjort någon direkt nytta, medan jag efter 6 veckors rehab hos fysioterapeut ändå kan märka en viss skillnad för mina problem med höfterna. Men jag behöver ju inte betala för att gå till någon som bara konstaterar att det är ju bra att det blivit bättre. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, hade telefonmöte med K under tiden angående en ridlärare som inte kommer att komma tillbaks till hösten och hur vi löser det, samt våndor kring en som vi hoppas på att få anställa men mycket ska landa och ingen vågar hoppas något förrän kontrakt är skrivet. Försökte sedan få tag på denna person för att ge henne vad som förhoppningsvis är ett erbjudande hon inte kan motstå. Fick inget svar, skickade ett sms, fick sedan ett sms om att hon skulle ringa mig senare. HATAR verkligen att vänta på samtal, men det var ju bara att gilla läget. Tränade ett hantelpass med Vibes, åt kvällsmat, läste lite. Sen ringde personen och jag levererade erbjudandet. Hon ska nu tänka på saken och återkomma. Tackar hon ja tror jag det kan bli riktigt riktigt bra. Tackar hon nej så står vi på ruta 1 och har inget bra alternativ att gå vidare med. Föreningsliv: inget för de nervsvaga. Håll tummarna, pls. 

Sedan slökollade vi på fotboll, Norge mot Elfenbenskusten. Jag hejade lite på Norge, egentligen bryr jag mig inte men det kan väl vara kul för dom, men min man fick för sig att heja på Elfenbenskusten. Samtalet rörde sig mycket kring Haalands utseende, jag tycker han ser ut att vara gjord av plast, som en Kendocka eller möjligen en Action Man-figur, han ser helt enkelt inte naturlig ut. Men det behöver man ju inte göra om man är bra på fotboll, även om gårdagens avgörande mål verkligen inte var särskilt snyggt (säger den plötsliga fotbollsexperten kritiskt från soffan).

Sveriges match mot Frankrike började klockan 23 men så intresserad är jag inte att jag sitter uppe och kollar, det hade jag möjligen gjort om det varit final men det vet ju alla inte kommer att hända och  mycket riktigt slutade guldgrävandet i USA efter sextondelsfinalen den här gången. 

Idag är det jobb, sedan rehab, sedan ska jag hem till S för vi ska redovisa LOK-stöd för vårterminen i Idrott Online, OH THE JOY OF FÖRENINGSLIVET. Fast vi brukar ha rätt kul och det är hur som helst roligare att vara två om tråket än att sitta ensam och påta med det. Sen är det bara två jobbdagar kvar till S-E-M-E-S-T-E-R!