Alltså vad är allt det här löjlet med BLACK FRIDAY egentligen? Ja, jo, jag vet att det är en sedvänja från USA som inträffar i samband med Thanksgiving och som innebär superrea och startskott för julhandeln, men ändå? Blir precis matt av all den här köphysterin och shoppa för shoppandets egen skull. Börjar nästan lacka ur på folk som handlar på second hand också, eftersom 99 kunder av 100 som trängs utanför Erikshjälpen när de ska öppna inte direkt har BEHOV (om inte I shop, therefore I am på något outgrundligt sätt har klämt sig in hos Maslow) i stil med "jag äger inga kaffekoppar och måste därför köpa några om jag inte ska tvingas dricka kaffe direkt ur kannan", utan att man till varje pris och hela tiden ska ersätta det man redan har och som är fullt fungerande, med något annat, coolare, nyare, fränare, mer retro eller vad det nu kan vara som inte passar för fel på det man redan har. Ja, det här är väl något av min käpphäst, för det känns som att jag har mässat om detta förut. "Man tröttnar ju på julprydnaderna" var det någon i min relativa närhet som sa häromdagen, och jag kan ju känna att OKEJ, mina 79-kronorsstakar från Jysk är väl inte att så att Ernst Kirschsteiger ringer mig och vill ha tips på hur man julpyntar, men vadfan, de lyser ju. Har precis släpat upp dom ur källaren, konstaterat att de funkar och tja, då får de hänga med ett år till (har däremot väldigt svårt att förlika mig med att det är första advent på söndag, hur gick det här till?)
Ja, och sen gnälls det om att "vi" inte har råd att hjälpa flyktingar. Men om årets julklapp är en djävla robotdammsugare för lata rika svin så finns det nog fan pengar, skulle jag vilja påstå. SÅDÄR. Nu var det sagt.
fredag 27 november 2015
onsdag 25 november 2015
Nämen en lista till!
Den här hittade jag hos Eva:
1. Om du hade fått en dotter nu, vad hade du döpt henne till?
OMG, alltså bara tanken på att få ett barn till känns så extremt främmande, och ett namn på detta barn har jag alltså inte ens funderat på (och tanken med listor är väl ändå att man ska fylla i dom rätt så spontant, alltså inte gå och grubbla forever på att få ihop politiskt korrekta svar?)
2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Jamenvadfan? Sex utan kärlek funkar väl, men jag skulle inte vilja ha ett förhållande som bara baserades på sex. Skulle heller inte vilja ha ett kärleksfullt förhållande utan sex, för då kan man ju lika gärna vara ihop med en kompis? Knepigt det där.
3. Vilken var den senaste filmen du såg?
Såg "En underbar jävla jul" igår, och jag tyckte den var jätterolig.
4. Har du bra självförtroende?
I vissa avseenden: ja. I andra avseenden har jag en tendens att fastna lite i Jante och jamen inte ska väl jag? Jobbar på den senare biten.
5. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu?
Vara långledig, bara vara hemma, gå taxpromenader, läsa böcker, se på film och elda i kaminen.
6 Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Idag? Träna hundar, plugga, kolla på "Bonde söker fru".
7. Beskriv ditt utseende.
Alldagligt?
8. Skriv namnet på någon du ser upp till
Kommer faktiskt inte på någon bara sådär.
9. Någon du har kysst.
Min man.
10. Har du kvar klädesplagg från när du var liten?
Ja, när vi flytt-rensade i mina föräldrars hus hittade jag en klänning på vinden som jag tog med mig hem. Annars är jag inte mycket för att spara på grejer av nostalgiska skäl, men den här var lite 70-tals-retro-cool.
11. Den du senast sov över hos?
Min syrra.
12. Är du nöjd med din profilbild på Facebook?
Ja, mycket. För kännedom: det är en bild på taxarna.
13. Vad väljer du, godis eller chips?
Godis, oftast bara några bitar mörk choklad. Till exempel Lindts "A touch of sea salt".
14. Pinsammaste minnet från skoltiden?
Jamen var inte exakt ALLT pinsamt på den tiden?
15. Hur uppvaktar man dig?
Genom att inte göra det...typ. Nä, men jag är väldigt känslig för när folk är för "på" innan jag är det (och jag är en slow starter), då springer jag hundra mil åt andra hållet. Är också skitdålig på att uppfatta hintar och subtila signaler, så att vara för diskret funkar väl inte heller jättebra.
16. Har du rykten efter dig?
Inte vad jag vet, men det är man väl den sista som får veta i så fall?
17. Din absolut sämsta egenskap?
Långsint med mycket bra minne.
18. Din bästa egenskap?
Att kunna förlåta och gå vidare trots ovanstående egenskap. Det är dock en bit jag har fått JOBBA RÄTT MYCKET MED, kan jag väl erkänna.
19. En låt du är beroende av?
Signalen på mobilens väckerklocka är nog det enda jag är BEROENDE av "i musikväg" på det sättet. Men om det menas en låt jag tycker är jättebra och som jag lyssnar på mycket så är det just nu: "We go home" med Adam Cohen.
20. Vad stod det i ditt senaste sms?
"Jag slutar 16, kan vara i Kristianstad kl 17", från Jenny.
21. Vem skulle du ta med dig till en öde ö?
Ernst Kirschsteiger. HAHAHA, skojar bara. Det beror på hur länge det är tänkt att man ska vara borta. Är det för obestämd framtid så svarar jag min man och mina barn. Är det typ bara för någon vecka så svarar jag Jenny.
22. Kan man vara vän med sitt ex?
NJA. Det beror väl i och för sig lite på varför det tog slut? Fast oavsett anledning så har jag generellt rätt svårt att begripa mig på folk som hänger med sina ex stup i kvarten och som inte verkar kunna klippa banden, varför gjorde ni slut överhuvudtaget då om det nu var så djävla bra? Jag och min exman är absolut inte ovänner, men det är ju inte heller så att vi umgås, annat än när vi träffas på kalas och jul och sånt som involverar barnen. Det händer liksom inte att vi spontanringer till varandra bara för att höra hur läget är, eller att vi skulle träffas för att ta en fika och prata gamla minnen. NO WAY.
23. Har du kysst en kompis?
Verkligen inte.
24. Hur ofta dricker du alkohol?
I snitt en gång i veckan skulle jag tro.
25. Vad är din åsikt om droger/folk som tar droger?
Att det aldrig för något gott med sig för någon.
26. Vad hatar du?
Inskränkthet och alla effekter det för med sig i smått och stort.
27. Hade du kunnat ha distansförhållande?
Been there, done that och det kan väl fås att fungera, men jag tycker det är trist att inte ha en vardag ihop. Har lite svårt för det där att när man väl träffas så ska allting hända och att man måste passa på att göra det och det och det när man nu äntligen träffas och att det blir så mycket förväntningar på att allt ska vara perfekt liksom. Man får stressa som ett as för att hinna stöka undan allt tråk innan man träffas så att man inte slösar bort tiden på att till exempel stå i kö på återvinningsstationen för att slänga skräp, och det passar sig inte att vilja gå långpromenader ensam eller ligga på soffan och läsa en bok en hel eftermiddag. Och om man jobbar måndag till fredag och bara kan träffas på helgerna är det så mycket annat som man inte hinner eller orkar i veckorna som man då måste välja bort, så nä. Det är inte riktigt min grej känner jag.
28. Vad handlade din senaste dröm om?
Jag drömde att jag skulle hålla en spårkurs (för hundar), och när kursdeltagarna dök upp så var det flera av dom som var barn, och det hade jag inte räknat med och hade ingen plan för hur jag skulle hantera det för de hade ju liksom noll grundkunskaper. Och sedan blev det kolsvart ute innan vi hann lägga några spår och jag hann inte prata om allt jag hade tänkt ta upp inför nästa gång. Ja, ni hör ju själva hur kontrollmänniskan i mig vrider sig i vånda.
29. Vad väger du?
Ingen aning, jag har inte vägt mig på säkert 20 år.
30. Hur lång är du?
158 cm.
31. Vilken är den bästa svenska filmen?
Spontant kom jag att tänka på "Vägen ut". Den är otroligt förutsägbar och Björn Kjellmans karaktär är ju fullkomligt orimlig, men jag gillar den ändå.
32. De bästa svenska skådespelarna?
Reine Brynolfsson, Sverrir Gudnason, och så måste jag förstås säga Sofia Helin som Saga Norén, Länskrim, Malmö. Fast kanske är det karaktären jag gillar?
33. Vilken väljer du, Harry Potter eller Twilight?
Harry Potter.
34. Ditt humör för tillfället?
Trött och lite stressad.
35. En vacker person?
Är en person som jag gillar och respekterar. Om det bara handlar om utseende (fast för mig handlar det nog mer om utstrålning) så är mitt personliga frikort Bruce Dickinson i Iron Maiden. Fast för ett tag sen såg jag honom iförd en sån där Beppemössa, och då var jag nästan beredd att tänka om. Kan förlåta stripigt hår och bredrandiga trikåbrallor från 80-talets hårdrocksscen, men vid Beppemössan går min gräns för sexuell attraktion.
36. Har du instagram?
Ja, theotherannajohansson. Mest bilder på taxar och kontaktannonser och saker som händer i läskiga skogen.
37. Vem kramade du senast?
Min man.
38. Vem träffade du senast?
Min man.
39. När slog du dig senast?
Senaste smärtan: bet av en nagel och råkade ta för mycket, men det var ju självförvållat. Och i helgen fick jag skoskav. Att "slå mig" som att gå in i eller snubbla på saker händer hela tiden, det är inget jag lägger på minnet.
40. Någon du vill träffa?
Just nu håller jag på att längta ihjäl mig efter Jenny, vi träffas verkligen alldeles för sällan. Imorgon ska detta dock rådas bot på (se fråga 20).
41. När grät du senast?
Förmodligen till något helt irrelevant, som ett naturprogram med apor.
42. Sminkar du dig varje dag?
Hahaha, nej. Verkligen inte, det händer typ aldrig.
43. Vem är du mest lik, mamma eller pappa?
Utseendemässigt liknar jag nog mest pappa. Eller farmor om man ska vara helt korrekt (påstås det åtminstone, jag minns bara min farmor som en gråhårig gumma i gungstol och det är ju inte så djävla smickrande att få höra att man är lik).
44. Är du helsvensk?
Jag och mina föräldrar är födda i Sverige, så om det är definitionen av helsvensk, så: ja.
45. En artist du inte gillar?
Laleh.
46. En artist du gillar?
Lars Winnerbäck.
47. Vad är det bästa som har hänt dig?
Barn och barnbarn är ju fina grejer. Sen gillar jag ju min man, våra hundar och vårt hus väldigt mycket också.
48. Vad vill du bli när du blir äldre?
Alltså, jag längtar sjukt mycket efter att få obegränsat med tid och att kunna göra vad jag vill när jag vill och hur jag vill (för då är man väl ändå så gammal att man inte behöver bry sig längre?). Förhoppningsvis har man hälsa och ekonomi till att göra det också.
1. Om du hade fått en dotter nu, vad hade du döpt henne till?
OMG, alltså bara tanken på att få ett barn till känns så extremt främmande, och ett namn på detta barn har jag alltså inte ens funderat på (och tanken med listor är väl ändå att man ska fylla i dom rätt så spontant, alltså inte gå och grubbla forever på att få ihop politiskt korrekta svar?)
2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Jamenvadfan? Sex utan kärlek funkar väl, men jag skulle inte vilja ha ett förhållande som bara baserades på sex. Skulle heller inte vilja ha ett kärleksfullt förhållande utan sex, för då kan man ju lika gärna vara ihop med en kompis? Knepigt det där.
3. Vilken var den senaste filmen du såg?
Såg "En underbar jävla jul" igår, och jag tyckte den var jätterolig.
4. Har du bra självförtroende?
I vissa avseenden: ja. I andra avseenden har jag en tendens att fastna lite i Jante och jamen inte ska väl jag? Jobbar på den senare biten.
5. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu?
Vara långledig, bara vara hemma, gå taxpromenader, läsa böcker, se på film och elda i kaminen.
6 Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Idag? Träna hundar, plugga, kolla på "Bonde söker fru".
7. Beskriv ditt utseende.
Alldagligt?
8. Skriv namnet på någon du ser upp till
Kommer faktiskt inte på någon bara sådär.
9. Någon du har kysst.
Min man.
10. Har du kvar klädesplagg från när du var liten?
Ja, när vi flytt-rensade i mina föräldrars hus hittade jag en klänning på vinden som jag tog med mig hem. Annars är jag inte mycket för att spara på grejer av nostalgiska skäl, men den här var lite 70-tals-retro-cool.
11. Den du senast sov över hos?
Min syrra.
12. Är du nöjd med din profilbild på Facebook?
Ja, mycket. För kännedom: det är en bild på taxarna.
13. Vad väljer du, godis eller chips?
Godis, oftast bara några bitar mörk choklad. Till exempel Lindts "A touch of sea salt".
14. Pinsammaste minnet från skoltiden?
Jamen var inte exakt ALLT pinsamt på den tiden?
15. Hur uppvaktar man dig?
Genom att inte göra det...typ. Nä, men jag är väldigt känslig för när folk är för "på" innan jag är det (och jag är en slow starter), då springer jag hundra mil åt andra hållet. Är också skitdålig på att uppfatta hintar och subtila signaler, så att vara för diskret funkar väl inte heller jättebra.
16. Har du rykten efter dig?
Inte vad jag vet, men det är man väl den sista som får veta i så fall?
17. Din absolut sämsta egenskap?
Långsint med mycket bra minne.
18. Din bästa egenskap?
Att kunna förlåta och gå vidare trots ovanstående egenskap. Det är dock en bit jag har fått JOBBA RÄTT MYCKET MED, kan jag väl erkänna.
19. En låt du är beroende av?
Signalen på mobilens väckerklocka är nog det enda jag är BEROENDE av "i musikväg" på det sättet. Men om det menas en låt jag tycker är jättebra och som jag lyssnar på mycket så är det just nu: "We go home" med Adam Cohen.
20. Vad stod det i ditt senaste sms?
"Jag slutar 16, kan vara i Kristianstad kl 17", från Jenny.
21. Vem skulle du ta med dig till en öde ö?
Ernst Kirschsteiger. HAHAHA, skojar bara. Det beror på hur länge det är tänkt att man ska vara borta. Är det för obestämd framtid så svarar jag min man och mina barn. Är det typ bara för någon vecka så svarar jag Jenny.
22. Kan man vara vän med sitt ex?
NJA. Det beror väl i och för sig lite på varför det tog slut? Fast oavsett anledning så har jag generellt rätt svårt att begripa mig på folk som hänger med sina ex stup i kvarten och som inte verkar kunna klippa banden, varför gjorde ni slut överhuvudtaget då om det nu var så djävla bra? Jag och min exman är absolut inte ovänner, men det är ju inte heller så att vi umgås, annat än när vi träffas på kalas och jul och sånt som involverar barnen. Det händer liksom inte att vi spontanringer till varandra bara för att höra hur läget är, eller att vi skulle träffas för att ta en fika och prata gamla minnen. NO WAY.
23. Har du kysst en kompis?
Verkligen inte.
24. Hur ofta dricker du alkohol?
I snitt en gång i veckan skulle jag tro.
25. Vad är din åsikt om droger/folk som tar droger?
Att det aldrig för något gott med sig för någon.
26. Vad hatar du?
Inskränkthet och alla effekter det för med sig i smått och stort.
27. Hade du kunnat ha distansförhållande?
Been there, done that och det kan väl fås att fungera, men jag tycker det är trist att inte ha en vardag ihop. Har lite svårt för det där att när man väl träffas så ska allting hända och att man måste passa på att göra det och det och det när man nu äntligen träffas och att det blir så mycket förväntningar på att allt ska vara perfekt liksom. Man får stressa som ett as för att hinna stöka undan allt tråk innan man träffas så att man inte slösar bort tiden på att till exempel stå i kö på återvinningsstationen för att slänga skräp, och det passar sig inte att vilja gå långpromenader ensam eller ligga på soffan och läsa en bok en hel eftermiddag. Och om man jobbar måndag till fredag och bara kan träffas på helgerna är det så mycket annat som man inte hinner eller orkar i veckorna som man då måste välja bort, så nä. Det är inte riktigt min grej känner jag.
28. Vad handlade din senaste dröm om?
Jag drömde att jag skulle hålla en spårkurs (för hundar), och när kursdeltagarna dök upp så var det flera av dom som var barn, och det hade jag inte räknat med och hade ingen plan för hur jag skulle hantera det för de hade ju liksom noll grundkunskaper. Och sedan blev det kolsvart ute innan vi hann lägga några spår och jag hann inte prata om allt jag hade tänkt ta upp inför nästa gång. Ja, ni hör ju själva hur kontrollmänniskan i mig vrider sig i vånda.
29. Vad väger du?
Ingen aning, jag har inte vägt mig på säkert 20 år.
30. Hur lång är du?
158 cm.
31. Vilken är den bästa svenska filmen?
Spontant kom jag att tänka på "Vägen ut". Den är otroligt förutsägbar och Björn Kjellmans karaktär är ju fullkomligt orimlig, men jag gillar den ändå.
32. De bästa svenska skådespelarna?
Reine Brynolfsson, Sverrir Gudnason, och så måste jag förstås säga Sofia Helin som Saga Norén, Länskrim, Malmö. Fast kanske är det karaktären jag gillar?
33. Vilken väljer du, Harry Potter eller Twilight?
Harry Potter.
34. Ditt humör för tillfället?
Trött och lite stressad.
35. En vacker person?
Är en person som jag gillar och respekterar. Om det bara handlar om utseende (fast för mig handlar det nog mer om utstrålning) så är mitt personliga frikort Bruce Dickinson i Iron Maiden. Fast för ett tag sen såg jag honom iförd en sån där Beppemössa, och då var jag nästan beredd att tänka om. Kan förlåta stripigt hår och bredrandiga trikåbrallor från 80-talets hårdrocksscen, men vid Beppemössan går min gräns för sexuell attraktion.
36. Har du instagram?
Ja, theotherannajohansson. Mest bilder på taxar och kontaktannonser och saker som händer i läskiga skogen.
37. Vem kramade du senast?
Min man.
38. Vem träffade du senast?
Min man.
39. När slog du dig senast?
Senaste smärtan: bet av en nagel och råkade ta för mycket, men det var ju självförvållat. Och i helgen fick jag skoskav. Att "slå mig" som att gå in i eller snubbla på saker händer hela tiden, det är inget jag lägger på minnet.
40. Någon du vill träffa?
Just nu håller jag på att längta ihjäl mig efter Jenny, vi träffas verkligen alldeles för sällan. Imorgon ska detta dock rådas bot på (se fråga 20).
41. När grät du senast?
Förmodligen till något helt irrelevant, som ett naturprogram med apor.
42. Sminkar du dig varje dag?
Hahaha, nej. Verkligen inte, det händer typ aldrig.
43. Vem är du mest lik, mamma eller pappa?
Utseendemässigt liknar jag nog mest pappa. Eller farmor om man ska vara helt korrekt (påstås det åtminstone, jag minns bara min farmor som en gråhårig gumma i gungstol och det är ju inte så djävla smickrande att få höra att man är lik).
44. Är du helsvensk?
Jag och mina föräldrar är födda i Sverige, så om det är definitionen av helsvensk, så: ja.
45. En artist du inte gillar?
Laleh.
46. En artist du gillar?
Lars Winnerbäck.
47. Vad är det bästa som har hänt dig?
Barn och barnbarn är ju fina grejer. Sen gillar jag ju min man, våra hundar och vårt hus väldigt mycket också.
48. Vad vill du bli när du blir äldre?
Alltså, jag längtar sjukt mycket efter att få obegränsat med tid och att kunna göra vad jag vill när jag vill och hur jag vill (för då är man väl ändå så gammal att man inte behöver bry sig längre?). Förhoppningsvis har man hälsa och ekonomi till att göra det också.
måndag 23 november 2015
Boklista!
Hittade en lista någonstans. Listor är roliga, fast kanske roligare att fylla i än att läsa, men i alla fall: ENJOY:
Snabbläsare eller långsamläsare?
Snabbläsare. Minns hur träligt det var i typ mellanstadiet när man tvingades dela bok med någon, vilket av någon anledning hände rätt ofta, och denna någon tog trekvart på sig att läsa en sida. Och inte kunde läraren tänka utanför boxen och para ihop såna som läste snabbt med såna som läste lite långsammare heller, utan här skulle vi sitta i strikt bokstavsordning och våndas (inser såhär i efterhand att det kanske inte var så djävla kul för långsamläsaren att sitta bredvid någon som satt och trummade med fingrarna på bänklocket och frågade "är du klar"? var tionde sekund, men det var ju inget jag tänkte på när jag var 9 år direkt). Aja. Fort ska det gå i alla fall.
Tegelstenar eller tunnisar?
Hellre tegelsten än ett tunt litet häfte, eftersom jag då läser rätt snabbt och är det en superbra berättelse så är det ju lite snopet om den tar slut på nolltid.
Bibliotek eller bokhandel?
Bibliotek är ju THE SHIT alltså. Fyfan vad jag älskar bibblan! Bokhandel är också trevligt, men eftersom jag har en tendens att vilja äga alla böcker och inte har obegränsat med plats så får jag försöka bromsa mig själv och bara köpa såna böcker som jag verkligen vill ha.
Ljudbok eller e-bok?
Bra grejer båda två. Ljudbok är gött när man som jag tillbringar tid i bilen till och från jobb, att dra ner en e-bok i telefonen är fantastiskt. Jag har inga problem med att det är smått och pluttigt, det går fint att läsa ändå och så himla praktiskt att alltid ha en bok att ta till om man får lite dötid.
Inbunden eller pocket?
Det kvittar, bara boken är bra. Ska jag köpa föredrar jag väl pocket eftersom jag är en snål fan.
Vampyrer eller spöken?
Båda! Är i och för sig inte jätteförtjust i de där moderna vampyrhistorierna, som Twilight och True Blood (fast det kanske är på tv?) och allt vad det heter, hellre då en dammig greve Dracula. Eller "Salem's Lot", eller varför inte "Låt den rätte komma in"? Och spöken, skräck, övernaturligt...Mmm.
En i taget eller slalomläsning?
Slalom, alla gånger. Har alltid två-tre böcker igång parallellt, MINST.
Nytt eller gammalt?
Hm, det beror helt på berättelsen.
Bokmärke eller hundöra?
Jag vill gärna vara en sån som använder bokmärken för det verkar vuxet och seriöst, men de trillar alltid ut och/eller försvinner, så det blir hundöra i alla fall.
Snacks eller godis?
Om jag förenade varje lästillfälle med något ätbart så skulle jag gissningsvis väga 250 kg i runda slängar. Nej, behöver inte äta när jag läser. Däremot läser jag gärna när jag äter (om jag är ensam, obs).
Biografier eller memoarer?
Memoarer, tror jag.
Skräck eller chicklit?
Skräck! Chicklit är nog, jämte svårt insnöad science fiction, en av de genrer som tilltalar mig minst.
Soffan eller sängen?
Båda delarna förstås.
Inne eller ute?
Samma där.
Boken eller filmen?
Boken. Har jag läst en bra bok så ser jag gärna filmen, men man blir ju ofta rätt besviken (senaste besvikelsen: "Cirkeln", jättejättebra som bok, medioker som film om man ska uttrycka det snällt).
Twitter eller Facebook?
Som boktips? Ingetdera tror jag. De senaste åren har nog de flesta tipsen kommit från DN:s Boklördag och Bokus' reklamutskick.
Goodreads eller Boktipset?
Pass, vet inte ens vad det är?
Kokbok eller Bakbok?
Båda! När det handlar om kokböcker så ser jag det nog mer som inspiration, orkar aldrig följa recept sådär slaviskt när jag lagar mat, men bakning är ju lite mer kemi och noggrant. Fast jag freestylar en hel del där med får jag väl erkänna.
Te eller kaffe?
Te. Men det är inget måste för att läsa.
Nobelpriset eller Augustpriset?
Varken det ena eller det andra, skulle jag väl säga. Nån kulturmupp blir jag nog aldrig.
Snabbläsare eller långsamläsare?
Snabbläsare. Minns hur träligt det var i typ mellanstadiet när man tvingades dela bok med någon, vilket av någon anledning hände rätt ofta, och denna någon tog trekvart på sig att läsa en sida. Och inte kunde läraren tänka utanför boxen och para ihop såna som läste snabbt med såna som läste lite långsammare heller, utan här skulle vi sitta i strikt bokstavsordning och våndas (inser såhär i efterhand att det kanske inte var så djävla kul för långsamläsaren att sitta bredvid någon som satt och trummade med fingrarna på bänklocket och frågade "är du klar"? var tionde sekund, men det var ju inget jag tänkte på när jag var 9 år direkt). Aja. Fort ska det gå i alla fall.
Tegelstenar eller tunnisar?
Hellre tegelsten än ett tunt litet häfte, eftersom jag då läser rätt snabbt och är det en superbra berättelse så är det ju lite snopet om den tar slut på nolltid.
Bibliotek eller bokhandel?
Bibliotek är ju THE SHIT alltså. Fyfan vad jag älskar bibblan! Bokhandel är också trevligt, men eftersom jag har en tendens att vilja äga alla böcker och inte har obegränsat med plats så får jag försöka bromsa mig själv och bara köpa såna böcker som jag verkligen vill ha.
Ljudbok eller e-bok?
Bra grejer båda två. Ljudbok är gött när man som jag tillbringar tid i bilen till och från jobb, att dra ner en e-bok i telefonen är fantastiskt. Jag har inga problem med att det är smått och pluttigt, det går fint att läsa ändå och så himla praktiskt att alltid ha en bok att ta till om man får lite dötid.
Inbunden eller pocket?
Det kvittar, bara boken är bra. Ska jag köpa föredrar jag väl pocket eftersom jag är en snål fan.
Vampyrer eller spöken?
Båda! Är i och för sig inte jätteförtjust i de där moderna vampyrhistorierna, som Twilight och True Blood (fast det kanske är på tv?) och allt vad det heter, hellre då en dammig greve Dracula. Eller "Salem's Lot", eller varför inte "Låt den rätte komma in"? Och spöken, skräck, övernaturligt...Mmm.
En i taget eller slalomläsning?
Slalom, alla gånger. Har alltid två-tre böcker igång parallellt, MINST.
Nytt eller gammalt?
Hm, det beror helt på berättelsen.
Bokmärke eller hundöra?
Jag vill gärna vara en sån som använder bokmärken för det verkar vuxet och seriöst, men de trillar alltid ut och/eller försvinner, så det blir hundöra i alla fall.
Snacks eller godis?
Om jag förenade varje lästillfälle med något ätbart så skulle jag gissningsvis väga 250 kg i runda slängar. Nej, behöver inte äta när jag läser. Däremot läser jag gärna när jag äter (om jag är ensam, obs).
Biografier eller memoarer?
Memoarer, tror jag.
Skräck eller chicklit?
Skräck! Chicklit är nog, jämte svårt insnöad science fiction, en av de genrer som tilltalar mig minst.
Soffan eller sängen?
Båda delarna förstås.
Inne eller ute?
Samma där.
Boken eller filmen?
Boken. Har jag läst en bra bok så ser jag gärna filmen, men man blir ju ofta rätt besviken (senaste besvikelsen: "Cirkeln", jättejättebra som bok, medioker som film om man ska uttrycka det snällt).
Twitter eller Facebook?
Som boktips? Ingetdera tror jag. De senaste åren har nog de flesta tipsen kommit från DN:s Boklördag och Bokus' reklamutskick.
Goodreads eller Boktipset?
Pass, vet inte ens vad det är?
Kokbok eller Bakbok?
Båda! När det handlar om kokböcker så ser jag det nog mer som inspiration, orkar aldrig följa recept sådär slaviskt när jag lagar mat, men bakning är ju lite mer kemi och noggrant. Fast jag freestylar en hel del där med får jag väl erkänna.
Te eller kaffe?
Te. Men det är inget måste för att läsa.
Nobelpriset eller Augustpriset?
Varken det ena eller det andra, skulle jag väl säga. Nån kulturmupp blir jag nog aldrig.
Post snökaoz
Jaha, här sitter man i mörka trista november och det var tusen år sen man var ledig och det är ytterligare omkring tusen år till jul, och är inte jul förresten ganska ångestladdat och winter is coming och allt det där som vi kan sammanfatta i det av, tror jag, tecknaren Jan Berglin uppfunna och mycket förnämliga ordet MÖRV.
Ja, så blev det väl snökaos i lördags. Alltid annars när de varnar för kasst väder vid kusterna, typ "mycket hårda vindar vid kusterna" så tänker man att det är ju tur att man bor i inlandet då, men nog fan blåser det satan i alla fall, för plötsligt har nästan-Österlen blivit så kustnära att man skulle kunna tro att havsvattnet skvalpade kring tårna när man gick ut och hämtade morgontidningen, vilket det då alltså inte gör. Så jag tog väl den här klass 1-varningen med ro, för den rikliga nederbörden skulle uppenbara sig "vid kusterna mest som regn". Men nehe, då var det plötsligt inland i alla fall och här dråsade det väl ner en 15 centimeter jäveltung blötsnö som lade sig som blytyngder på allting. Vårt största äppelträd klövs på mitten av tyngden, och flera stora grenar knäcktes på tallarna uppe i backen. Så trist, men tristast av allt är all denna snö, och detta konstiga väder. Gick ut med taxarna i går morse, och fick ömsom vada fram i decimeterdjupt smältvatten och ömsom pulsa genom tung snöblandad modd, och det regnade och snöade om vartannat. Kom ett par kilometer söder om byn, och då var det plötsligt barmark. Eller det snöade, men det lade sig inte. Och sen kom det en blixt och så började det åska! Det kändes som att apokalypsen stod i farstun och stampade av sig, jag har nog aldrig varit med om att det snöat OCH åskat samtidigt förut, men man ska tydligen inte lämna denna världen nyfiken. Det kom en tre-fyra rejäla blixtar med tillhörande dunder och brak, sedan började det hagla, sedan regna och slutligen snöa igen.
Och det helknäppa vädret bara fortsatte. Från att ha varit 3-4 plusgrader så slog det om och blev svinkallt, så allt som inte hunnit smälta undan - och det var en hel del, det - har nu förvandlats till massiv is som det kommer att ta veckor innan det töar bort. Är himla glad att jag sopade av bilarna igår INNAN det frös, annars hade jag nog fått ta tjänstledigt för att spetta fram fordonsparken ur inlandsisen.
Nog om vädret. Sitter nu och försöker mysa i fåtöljen framför kaminen, men har ett dötråkigt kompendium skrivet på undermålig svenska att plöja igenom. Det - kompendiet - heter "Vad är kunskap?" och är utgivet av "Myndigheten för skolutveckling", så det tänker man sig ju att det ska vara seriöst och lite rejält, men det hade nog varit mer seriöst att läsa nån skolungdoms blogg. På de första 40 sidorna tjatas det om och om igen, eller åtminstone kunde jag räkna till fem gånger som man nämnde "år 1971, det år då chipset för datorernas utveckling uppfanns". Alltså, tjatigheten i detta, plus CHIPSET? Det kanske inte alla visste, men man tycker väl att en "myndighet för skolutveckling" skulle ha lite djävla koll på vad saker heter? Men uppenbarligen inte. Ja, det är i alla fall denna trista lunta jag har att plöja mig igenom, samt en bok om makt förstås. Är skittrött på att läsa om makt, kan jag ju upplysa om. Makt i sig är ett intressant fenomen, men makt i kombination med pedagogikludd är lite mer än jag kan bära.
Imorgon ska det i alla fall gås på bio. "En underbar jävla jul" tänkte vi se, jag och min dotter, min man hade väl hellre dött än betalat pengar för att se svenskt relationsdrama i regi av Helena Bergström, men det får väl stå för honom. Det känns väl som en produktion som känns både förutsägbar och som skulle kunna barka iväg åt vilket håll som helst på en och samma gång, men svensk film är svensk film och jag gillar det.
Och vad säger ni om "Bron" då? Själv går jag, länskrim Degeberga, mest och göttar mig och säger JAMEN VAD VAR DET JAG SA? VA? VA? VA? till alla jag möter. Eller ja, inte till ALLA jag möter, utan till alla jag möter som jag har diskuterat "Bron" med, vilket är ungefär samma sak i och för sig, men det förra lät ju som om jag gick och brölade i triumf framför mjölkpaketen inne på Konsum, typ. Ska inte avslöja något om handlingen här eftersom det KAN finnas någon av mina cirka tre läsare som kanske inte har hunnit se näst sista avsnittet än, men jag hade i alla fall rätt. Viktigt att poängtera.
Nej, nu åter till GRUNDKURS I PEDAGOGIK så att det blir någon nytta gjord här innan dagen är över (min dag börjar ju rätt så tidigt, så att göra något tankekrävande efter låt oss säga...19.00, är väl rätt så kört om man säger, så det gäller att vara disciplinerad, greppa kompendiet, sluta reta sig på att de skriver "chips" istället för "chip" och försöka omvandla dravlet till någon slags kunskap, det går väl SÅDÄR).
Ja, så blev det väl snökaos i lördags. Alltid annars när de varnar för kasst väder vid kusterna, typ "mycket hårda vindar vid kusterna" så tänker man att det är ju tur att man bor i inlandet då, men nog fan blåser det satan i alla fall, för plötsligt har nästan-Österlen blivit så kustnära att man skulle kunna tro att havsvattnet skvalpade kring tårna när man gick ut och hämtade morgontidningen, vilket det då alltså inte gör. Så jag tog väl den här klass 1-varningen med ro, för den rikliga nederbörden skulle uppenbara sig "vid kusterna mest som regn". Men nehe, då var det plötsligt inland i alla fall och här dråsade det väl ner en 15 centimeter jäveltung blötsnö som lade sig som blytyngder på allting. Vårt största äppelträd klövs på mitten av tyngden, och flera stora grenar knäcktes på tallarna uppe i backen. Så trist, men tristast av allt är all denna snö, och detta konstiga väder. Gick ut med taxarna i går morse, och fick ömsom vada fram i decimeterdjupt smältvatten och ömsom pulsa genom tung snöblandad modd, och det regnade och snöade om vartannat. Kom ett par kilometer söder om byn, och då var det plötsligt barmark. Eller det snöade, men det lade sig inte. Och sen kom det en blixt och så började det åska! Det kändes som att apokalypsen stod i farstun och stampade av sig, jag har nog aldrig varit med om att det snöat OCH åskat samtidigt förut, men man ska tydligen inte lämna denna världen nyfiken. Det kom en tre-fyra rejäla blixtar med tillhörande dunder och brak, sedan började det hagla, sedan regna och slutligen snöa igen.
Och det helknäppa vädret bara fortsatte. Från att ha varit 3-4 plusgrader så slog det om och blev svinkallt, så allt som inte hunnit smälta undan - och det var en hel del, det - har nu förvandlats till massiv is som det kommer att ta veckor innan det töar bort. Är himla glad att jag sopade av bilarna igår INNAN det frös, annars hade jag nog fått ta tjänstledigt för att spetta fram fordonsparken ur inlandsisen.
Nog om vädret. Sitter nu och försöker mysa i fåtöljen framför kaminen, men har ett dötråkigt kompendium skrivet på undermålig svenska att plöja igenom. Det - kompendiet - heter "Vad är kunskap?" och är utgivet av "Myndigheten för skolutveckling", så det tänker man sig ju att det ska vara seriöst och lite rejält, men det hade nog varit mer seriöst att läsa nån skolungdoms blogg. På de första 40 sidorna tjatas det om och om igen, eller åtminstone kunde jag räkna till fem gånger som man nämnde "år 1971, det år då chipset för datorernas utveckling uppfanns". Alltså, tjatigheten i detta, plus CHIPSET? Det kanske inte alla visste, men man tycker väl att en "myndighet för skolutveckling" skulle ha lite djävla koll på vad saker heter? Men uppenbarligen inte. Ja, det är i alla fall denna trista lunta jag har att plöja mig igenom, samt en bok om makt förstås. Är skittrött på att läsa om makt, kan jag ju upplysa om. Makt i sig är ett intressant fenomen, men makt i kombination med pedagogikludd är lite mer än jag kan bära.
Imorgon ska det i alla fall gås på bio. "En underbar jävla jul" tänkte vi se, jag och min dotter, min man hade väl hellre dött än betalat pengar för att se svenskt relationsdrama i regi av Helena Bergström, men det får väl stå för honom. Det känns väl som en produktion som känns både förutsägbar och som skulle kunna barka iväg åt vilket håll som helst på en och samma gång, men svensk film är svensk film och jag gillar det.
Och vad säger ni om "Bron" då? Själv går jag, länskrim Degeberga, mest och göttar mig och säger JAMEN VAD VAR DET JAG SA? VA? VA? VA? till alla jag möter. Eller ja, inte till ALLA jag möter, utan till alla jag möter som jag har diskuterat "Bron" med, vilket är ungefär samma sak i och för sig, men det förra lät ju som om jag gick och brölade i triumf framför mjölkpaketen inne på Konsum, typ. Ska inte avslöja något om handlingen här eftersom det KAN finnas någon av mina cirka tre läsare som kanske inte har hunnit se näst sista avsnittet än, men jag hade i alla fall rätt. Viktigt att poängtera.
Nej, nu åter till GRUNDKURS I PEDAGOGIK så att det blir någon nytta gjord här innan dagen är över (min dag börjar ju rätt så tidigt, så att göra något tankekrävande efter låt oss säga...19.00, är väl rätt så kört om man säger, så det gäller att vara disciplinerad, greppa kompendiet, sluta reta sig på att de skriver "chips" istället för "chip" och försöka omvandla dravlet till någon slags kunskap, det går väl SÅDÄR).
torsdag 19 november 2015
"There is no spoon"
Jaha, här swischar dagarna förbi utan att man direkt kan göra något åt det mer än att hänga med och försöka GILLA LÄGET. Vet inte om det händer något värt att blogga om heller. Det är så djävla deppigt med Paris och alla terroristgrejer att jag liksom känner avsmak för världen. Vill slå näven i bordet och vråla med tordönsstämma att NU FÅR NI VÄL ÄNDÅ LÄGGA AV, om jag bara visste vilket bord.
Nä, vi släpper väl det. Låt oss tala om händelseutvecklingen i "Bron" istället. Alltså den är ju så bra! Och jag gillar extra extra mycket att det är på svt och att det bara visas en gång i veckan och att ALLA MÅSTE VÄNTA, precis som det var på den gamla goda tiden när allt var som det skulle, ni vet då när hela Sverige stannade när Ingemar Stenmark stod i startfållan i Madonna di Campiglio och eventuellt skulle åka hem ännu ett guld. På den tiden var tv-serier någonting som visades med ett avsnitt en gång i veckan och sen fick man vackert sväva i ovisshet kring vem som sköt JR och ifall han skulle överleva eller ej.
Nu är det ju precis hopplöst att följa tv-serier, för folk kan ju inte hålla på sig utan plöjer boxar och säsonger på Netflix som om det inte fanns någon morgondag. När jag och Marcus kollade på "The Following" till exempel, så fick vi ju alltid tassa som två katter runt ett fat med het gröt och väldigt försiktigt höra oss för hur långt den andre hade kommit, så att man inte oavsiktligt råkade spoila någonting. Eller som när "Lost" gick på tv och det alltid fanns någon otrogen fan som kunde ladda ner de avsnitt som visats i USA, som låg ett par veckor före oss, och därför satt inne med inside information, vilket gjorde det omöjligt att spekulera i vad som skulle hända. Det är ju det som är det roliga. Spekulationerna.
Ja, och nu är det bara två avsnitt kvar. Av "Bron" alltså. Jag tror inte Emil är ute ur bilden även om han nu var "fånge". Han är liksom för oskyldigt storögd, och sen tror jag faktiskt inte att Annika hade behövt lite hjälp för att arrangera alla de här "konstverken", hissa upp fullvuxna karlar i tunnor och gud vet allt, hon är ju inte direkt något muskelberg. Och sen är det en diskrepans mellan de olika vittnesmålen kring hur fosterbarnen hade det hos Johanssons. Emil sa att Annika var längst ner, medan han Gustav, det tredje fosterbarnet, sa att de var alla lika. Det hade jag, Länskrim Degeberga, spunnit vidare på. Tror inte heller att Claes har använt spaden, som han kom gående med sist, för att slå ihjäl och gräva ner Annika med, för dels såg den helt oanvänd ut och dels, OM man slår ihjäl någon och gräver ner densamma, så tar man väl inte med sig spaden upp till sin lägenhet efteråt? Och vem försöker sätta dit Saga? Är det Linn i maskopi med hennes mamma, eller är Linns agerande bara missriktad personalpolitik? Men varför? Och Henriks fru och barn, vad hände egentligen med dom? Är det han själv som gjort det, eller finns det ett samband med detta fallet som bara han har sett och var det därför han insisterade på att få jobba med Saga, eller är han också ute efter att sätta dit Saga på något sätt? HERREGUD VAD SPÄNNANDE DETTA ÄR.
Nä, vi släpper väl det. Låt oss tala om händelseutvecklingen i "Bron" istället. Alltså den är ju så bra! Och jag gillar extra extra mycket att det är på svt och att det bara visas en gång i veckan och att ALLA MÅSTE VÄNTA, precis som det var på den gamla goda tiden när allt var som det skulle, ni vet då när hela Sverige stannade när Ingemar Stenmark stod i startfållan i Madonna di Campiglio och eventuellt skulle åka hem ännu ett guld. På den tiden var tv-serier någonting som visades med ett avsnitt en gång i veckan och sen fick man vackert sväva i ovisshet kring vem som sköt JR och ifall han skulle överleva eller ej.
Nu är det ju precis hopplöst att följa tv-serier, för folk kan ju inte hålla på sig utan plöjer boxar och säsonger på Netflix som om det inte fanns någon morgondag. När jag och Marcus kollade på "The Following" till exempel, så fick vi ju alltid tassa som två katter runt ett fat med het gröt och väldigt försiktigt höra oss för hur långt den andre hade kommit, så att man inte oavsiktligt råkade spoila någonting. Eller som när "Lost" gick på tv och det alltid fanns någon otrogen fan som kunde ladda ner de avsnitt som visats i USA, som låg ett par veckor före oss, och därför satt inne med inside information, vilket gjorde det omöjligt att spekulera i vad som skulle hända. Det är ju det som är det roliga. Spekulationerna.
Ja, och nu är det bara två avsnitt kvar. Av "Bron" alltså. Jag tror inte Emil är ute ur bilden även om han nu var "fånge". Han är liksom för oskyldigt storögd, och sen tror jag faktiskt inte att Annika hade behövt lite hjälp för att arrangera alla de här "konstverken", hissa upp fullvuxna karlar i tunnor och gud vet allt, hon är ju inte direkt något muskelberg. Och sen är det en diskrepans mellan de olika vittnesmålen kring hur fosterbarnen hade det hos Johanssons. Emil sa att Annika var längst ner, medan han Gustav, det tredje fosterbarnet, sa att de var alla lika. Det hade jag, Länskrim Degeberga, spunnit vidare på. Tror inte heller att Claes har använt spaden, som han kom gående med sist, för att slå ihjäl och gräva ner Annika med, för dels såg den helt oanvänd ut och dels, OM man slår ihjäl någon och gräver ner densamma, så tar man väl inte med sig spaden upp till sin lägenhet efteråt? Och vem försöker sätta dit Saga? Är det Linn i maskopi med hennes mamma, eller är Linns agerande bara missriktad personalpolitik? Men varför? Och Henriks fru och barn, vad hände egentligen med dom? Är det han själv som gjort det, eller finns det ett samband med detta fallet som bara han har sett och var det därför han insisterade på att få jobba med Saga, eller är han också ute efter att sätta dit Saga på något sätt? HERREGUD VAD SPÄNNANDE DETTA ÄR.
söndag 15 november 2015
After changes upon changes we are more or less the same
Idag har jag något så ovanligt som en helt ledig och ostyckad söndag att förvalta. Har hittills fått gjort både det ena och det andra, men den mesta tiden har jag ägnat åt att lata mig. Dock kanske inte "lata sig" är rätt ord när man sitter och pluggar, men eftersom boken var jätteintressant ("Hur mår maten?" av Per Jensen, det är alltså inte GRUNDKURS I PEDAGOGIK som har upptagit min tid) och jag satt bekvämt i fåtöljen framför kaminen så kändes det ju mer som nöje än plikt, om ni frågar mig. Har även bakat bröd, löst korsord, varit på taxpromenad, legat på spikmatta samt ätit lunch. I natt var det lite frost, och nyss var jag ute i växthuset och skördade årets sista tomater. Säga vad man vill om sommaren 2015, men den lämnade mycket övrigt att önska ifråga om odlingar. Var det inte regn och kyla så var det mördarsniglar till förbannelse, men det gick att skörda tomater i november. UR LED ÄR TIDEN.
Ja, men inte så pjåkigt ändå. Snart, misstänker jag åtminstone, väntar dock jobbighet i form av makt. Eller rättare sagt böcker om gubbar som tycker saker om maktens natur. Men sen blir det festligheter i form av middag och "Bron", så jag tror ändå denna dagen landar på plus.
Ja, men inte så pjåkigt ändå. Snart, misstänker jag åtminstone, väntar dock jobbighet i form av makt. Eller rättare sagt böcker om gubbar som tycker saker om maktens natur. Men sen blir det festligheter i form av middag och "Bron", så jag tror ändå denna dagen landar på plus.
torsdag 12 november 2015
Ett miljösvin talar ut
Gjorde en inlämningsuppgift till min ena distanskurs, den som heter "Grundkurs om djurskydd" och som är jätteintressant, men rätt knepig. Åtminstone knepig på ett annat sätt än GRUNDKURS I PEDAGOGIK FRÅN HELVETET, som ju mest består av ludd. Nu läser vi om fenomenet "makt", vilket jag trodde skulle vara lite mer greppbart, men tror ni inte att det också är en massa trökiga gubbar som tycker en massa där också. Ofta samma trökiga gubbar som tyckte en massa i den förra delkursen dessutom.
Djurskyddet är inte luddigt, utan snarare "mastigt". Mycket med lagtext och grejer, men helt och fullt begripligt. Gillar sånt. Ja, i alla fall, i en av inlämningsuppgifterna så ingick det att man skulle beräkna sitt ekologiska fotavtryck, alltså hur mycket ens livsstil och levnadsvanor belastar den här planeten. Nu var just den här frågan inte av den karaktären att man kunde bli godkänd eller underkänd, utan var väl mer ämnad för att väcka sans och eftertanke, men jag tog mig an den med gott mod eftersom jag tycker om mig själv att jag lever rätt så medvetet. Men nehe, om alla levde som jag skulle det behövas 2,4 jordklot, så här fick jag genast börja granska min visst-inte-så-jättebraiga livsstil med kritiska ögon.
Äter visserligen kött kanske lite oftare än vad man bör, men merparten av köttet som konsumeras är närproducerat från lyckliga kvigor som får gå ute och beta hela livet, vilket dessutom bidrar till att hålla landskapen öppna, vilket i sin tur gynnar den biologiska mångfalden. Fast just nötkött är väl SÅDÄR ur miljösynpunkt, eftersom de lyckliga kvigorna alstrar metangas som om det inte fanns någon morgondag och det är ju rena döden för ozonskiktet. Så det uppvägs väl inte riktigt av det faktum att jag är en snål fan av naturen och ni skulle bara VETA hur mycket jag kan dryga ut en köttbit för att få den att räcka till veckans alla måltider. Så mängden kött som konsumeras står inte direkt i proportion till hur ofta det konsumeras i det här fallet. Och i det här testet fick man bara svara på hur ofta man åt kött, inte hur mycket man åt, men det bör väl vara en djävla skillnad om man äter låt oss säga en köttgryta där mängden kött är kanske max 50 gram per portion, jämfört med om man tuggar i sig en blodig 350-gramsbiff om dagen, om man slår ut det på ett år. Fast visst. Kött är ändå kött. Här finns det förbättringspotential, det medger jag.
Ja, men sen lever jag väl ändå rätt så miljövänligt, va? Har lagom varmt hemma, använder energilampor, låter aldrig någonting stå i standby, kör de låååångsamma miljöprogrammen på disk- och tvättmaskin, komposterar matavfall, sopsorterar, värmer huset med pellets och ved (vilket är koldioxidneutrala värmekällor), köper begagnat eller ännu hellre: inte alls (min bästa sport), kör (numera) en miljöbil, flyger i princip aldrig, äger andelar i vindkraftverk. Ja, då var det väl bilen som var nästa stötesten då, eller det myckna körandet av densamma och bristen på åkande av allmänna färdmedel istället. För vi bor ju på landet med rätt så begränsade möjligheter till att åka kollektivt om det inte ska ta nästan exakt hela dagen att ta sig fram och tillbaks till jobbet, och lite mer än så vill man ju kanske ha ut av livet? Fast det är väl självupptaget och förmätet och lite bortskämt att tänka så, antar jag, men det gör jag och det står jag för so sue me.
Har en avlägsen bekant, eller inte ens bekant för vi har bara träffats vid ett par tillfällen, men skitsamma, den här personen flyttade i alla fall ut på landet med sin familj för att leva i samklang och harmoni med naturen och världsalltet och hela skiten, och hen deklarerade i bestämda ordalag till alla som ville höra att hen minsann "inte tänkte belasta miljön med att köra bil". Så hen cyklade varje morgon till en by för att lämna barn på dagis och tog sedan bussen därifrån till en närliggande stad för att sedan ta tåget till staden där hen jobbade. Ja, och så samma visa fast i omvänd ordning på kvällen, och det funkar väl...ett tag. Men så djävla festligt var det väl inte när arbetsdagen med resor visade sig ta uppemot femton timmar, när bussen var försenad och tåget inställt och det var punka på cykeln, ej heller att vingla fram på cykel med konsumkassar på styret och barn i barnsadel på en smal landsväg utan vägren och gatubelysning (för så är det på landet för er som inte vet).
Det slutade med att den här personen blev utbränd, fick en livskris, sade upp sig från jobbet, skilde sig, köpte bil och flyttade till stan och sen vet jag inte hur det gick eftersom min koppling till den här personen var "granne till X", och när hen flyttade så kunde X inte längre leverera skvaller om densamme. Synd. Men ja, så kan det gå. Fast det är ju förstås ingen ursäkt för att leva som ett miljösvin. Men jobbpendlandet är väl den grej jag känner att jag minst kan påverka. Tyvärr.
Sen var det en jättekonstig fråga om hur mycket pengar man lade på sina husdjur varje år. Vet inte om meningen med det var att man skulle tänka till och sätta det i relation till att det finns folk i världen som inte har mat för dagen och där lägger man själv tusentals pengar på sina djur när man kunde ha skänkt dom till välgörenhet istället, och det är väl en tanke, men riktigt hur det belastar miljön vet jag inte? För övrigt går den största andelen pengar som läggs på husdjur i vårt hem till deras försäkringar, så det är inte så att våra hundar strosar omkring med Paris Hilton-accessoirer och äter oxfilé. Men transaktioner mellan bank och försäkringsbolag är kanske ETT DOLT MILJÖHOT (som kvällstidningarna skulle ha uttryckt det)?
Ja, i alla fall. Jag blev godkänd på inlämningsuppgiften trots mina 2,4 planeter. Läste sen i forumet på LÄRPLATTFORMEN att det var många som hade fått komplettera på en fråga (som handlade om något helt annat) där svaret inte gick att läsa i någon bok eller googla fram, utan man var tvungen att tänka till lite själv, och det hade väl jag gjort då eftersom jag blev godkänd. Känner mig nu ändå aningens smartare än snittet. Lite miljövidrig, men man har väl sina ljusa stunder ändå. HAJHAJ.
Djurskyddet är inte luddigt, utan snarare "mastigt". Mycket med lagtext och grejer, men helt och fullt begripligt. Gillar sånt. Ja, i alla fall, i en av inlämningsuppgifterna så ingick det att man skulle beräkna sitt ekologiska fotavtryck, alltså hur mycket ens livsstil och levnadsvanor belastar den här planeten. Nu var just den här frågan inte av den karaktären att man kunde bli godkänd eller underkänd, utan var väl mer ämnad för att väcka sans och eftertanke, men jag tog mig an den med gott mod eftersom jag tycker om mig själv att jag lever rätt så medvetet. Men nehe, om alla levde som jag skulle det behövas 2,4 jordklot, så här fick jag genast börja granska min visst-inte-så-jättebraiga livsstil med kritiska ögon.
Äter visserligen kött kanske lite oftare än vad man bör, men merparten av köttet som konsumeras är närproducerat från lyckliga kvigor som får gå ute och beta hela livet, vilket dessutom bidrar till att hålla landskapen öppna, vilket i sin tur gynnar den biologiska mångfalden. Fast just nötkött är väl SÅDÄR ur miljösynpunkt, eftersom de lyckliga kvigorna alstrar metangas som om det inte fanns någon morgondag och det är ju rena döden för ozonskiktet. Så det uppvägs väl inte riktigt av det faktum att jag är en snål fan av naturen och ni skulle bara VETA hur mycket jag kan dryga ut en köttbit för att få den att räcka till veckans alla måltider. Så mängden kött som konsumeras står inte direkt i proportion till hur ofta det konsumeras i det här fallet. Och i det här testet fick man bara svara på hur ofta man åt kött, inte hur mycket man åt, men det bör väl vara en djävla skillnad om man äter låt oss säga en köttgryta där mängden kött är kanske max 50 gram per portion, jämfört med om man tuggar i sig en blodig 350-gramsbiff om dagen, om man slår ut det på ett år. Fast visst. Kött är ändå kött. Här finns det förbättringspotential, det medger jag.
Ja, men sen lever jag väl ändå rätt så miljövänligt, va? Har lagom varmt hemma, använder energilampor, låter aldrig någonting stå i standby, kör de låååångsamma miljöprogrammen på disk- och tvättmaskin, komposterar matavfall, sopsorterar, värmer huset med pellets och ved (vilket är koldioxidneutrala värmekällor), köper begagnat eller ännu hellre: inte alls (min bästa sport), kör (numera) en miljöbil, flyger i princip aldrig, äger andelar i vindkraftverk. Ja, då var det väl bilen som var nästa stötesten då, eller det myckna körandet av densamma och bristen på åkande av allmänna färdmedel istället. För vi bor ju på landet med rätt så begränsade möjligheter till att åka kollektivt om det inte ska ta nästan exakt hela dagen att ta sig fram och tillbaks till jobbet, och lite mer än så vill man ju kanske ha ut av livet? Fast det är väl självupptaget och förmätet och lite bortskämt att tänka så, antar jag, men det gör jag och det står jag för so sue me.
Har en avlägsen bekant, eller inte ens bekant för vi har bara träffats vid ett par tillfällen, men skitsamma, den här personen flyttade i alla fall ut på landet med sin familj för att leva i samklang och harmoni med naturen och världsalltet och hela skiten, och hen deklarerade i bestämda ordalag till alla som ville höra att hen minsann "inte tänkte belasta miljön med att köra bil". Så hen cyklade varje morgon till en by för att lämna barn på dagis och tog sedan bussen därifrån till en närliggande stad för att sedan ta tåget till staden där hen jobbade. Ja, och så samma visa fast i omvänd ordning på kvällen, och det funkar väl...ett tag. Men så djävla festligt var det väl inte när arbetsdagen med resor visade sig ta uppemot femton timmar, när bussen var försenad och tåget inställt och det var punka på cykeln, ej heller att vingla fram på cykel med konsumkassar på styret och barn i barnsadel på en smal landsväg utan vägren och gatubelysning (för så är det på landet för er som inte vet).
Det slutade med att den här personen blev utbränd, fick en livskris, sade upp sig från jobbet, skilde sig, köpte bil och flyttade till stan och sen vet jag inte hur det gick eftersom min koppling till den här personen var "granne till X", och när hen flyttade så kunde X inte längre leverera skvaller om densamme. Synd. Men ja, så kan det gå. Fast det är ju förstås ingen ursäkt för att leva som ett miljösvin. Men jobbpendlandet är väl den grej jag känner att jag minst kan påverka. Tyvärr.
Sen var det en jättekonstig fråga om hur mycket pengar man lade på sina husdjur varje år. Vet inte om meningen med det var att man skulle tänka till och sätta det i relation till att det finns folk i världen som inte har mat för dagen och där lägger man själv tusentals pengar på sina djur när man kunde ha skänkt dom till välgörenhet istället, och det är väl en tanke, men riktigt hur det belastar miljön vet jag inte? För övrigt går den största andelen pengar som läggs på husdjur i vårt hem till deras försäkringar, så det är inte så att våra hundar strosar omkring med Paris Hilton-accessoirer och äter oxfilé. Men transaktioner mellan bank och försäkringsbolag är kanske ETT DOLT MILJÖHOT (som kvällstidningarna skulle ha uttryckt det)?
Ja, i alla fall. Jag blev godkänd på inlämningsuppgiften trots mina 2,4 planeter. Läste sen i forumet på LÄRPLATTFORMEN att det var många som hade fått komplettera på en fråga (som handlade om något helt annat) där svaret inte gick att läsa i någon bok eller googla fram, utan man var tvungen att tänka till lite själv, och det hade väl jag gjort då eftersom jag blev godkänd. Känner mig nu ändå aningens smartare än snittet. Lite miljövidrig, men man har väl sina ljusa stunder ändå. HAJHAJ.
onsdag 11 november 2015
Jo, men det är den tiden i månaden när alla förvandlas till jubelåsnor
Skulle precis skriva ett härsket blogginlägg om hur sjuuuukt tråkigt det är när man mailar någon och inte får svar och man måste ha svar för att kunna gå vidare. Alltså okej om man inte får svar på studs, men efter TVÅ DAGAR borde man väl ändå ha fått nåt himla "jag vet inte men ska ta reda på det"-aktigt kan man ju tycka? Sen visade det sig att det var jag som hade mailat till en inaktuell mailadress, så där hade jag ju suttit och härsknat till lite i onödan. Och sen när jag väl mailade till den rätta mailadressen så fick jag verkligen svar på studs, så allt löste sig till det bästa. Så jag vet inte riktigt var jag ska göra av min uppdämda vrede just punkt nu. Har en sån där boxboll, men den ligger i garderoben och lär väl aldrig bli upphängd eftersom vi inte riktigt hittar något bra ställe att ha den på. Nä, jag får väl gå och äta lite ost eller nåt annat konstruktivt istället dårå.
Doesn't matter if we talk, 'cause talk is cheap
Idag var jag på systemet och köpte fyra lådor ekologiskt vin, två vita och två röda. Räknar med att de ska vara åtminstone över helgen, HÖ HÖ HÖ. Nä, det lär väl räcka till långt in på det nya året.
"Hade jag handlat så mycket så hade jag åkt till Tyskland istället" sa en bekant för ett tag sen angående att han visst hade sett oss utanför systemet i somras och tutat och vinkat, men vi hade inte sett honom eftersom vi tydligen hade så djävla mycket att kånka på. Ja, så kan det gå när man bor på landet och måste passa på att bunkra när man är i civilisationen. Vi har ju visserligen ett utlämningsställe här i byn, men det är så djävla bökigt att beställa sen de skippade katalogerna som man kunde stå och bläddra i och hitta inspiration. Nu måste man veta exakt vad det är man vill ha, för annars kan de inte söka upp det i SYSTEMET (HÖ HÖ HÖ) på "datan". Och det har jag ju aldrig nån aning om, eftersom jag dricker lite vad som bara det är ekologiskt och vitt (har i princip slutat med rödvin på grund av att jag numera bara kan dricka max ett halvt glas om jag inte vill belönas med huvudvärk frampå småtimmarna, och roligare kan man ju ha. Ska väl också tillägga att det inte är så att jag är vaken och festar "frampå småtimmarna" (HA HA HA säger jag bara) utan det är alltså det att jag vaknar AV att jag har en djävulsk huvudvärk som inte då är bakfylla, eftersom jag i regel alltid blir trött innan jag blir full. Ont i huvudet ska jag tydligen ändå ha, enligt någon lag om alltings djävlighet). Ja, i alla fall så gäller det att passa på att bunkra, men det är något skamligt mellan svenska folket och dess relation till alkohol. Att mötas på systemet är i princip lika illa som att mötas på en bordell (tror jag i alla fall, har aldrig varit på någon) och har man köpt mer än 37,5 cl av någonting alkoholhaltigt så måste man nästan säga något om att man ska ha gäster på middag, så att inte folk ska tro att man sitter hemma och kranar livet ur sin bib och har ett MISSBRUK.
Var också i ostaffären och köpte en 24 månaders lagrad herrgård som var TO DIE FOR. Herrgård brukar ju annars inte direkt vara något man associerar med mycket smak, men den här var något alldeles i hästväg. Fick smaka den förra fredagen och trodde allvarligt att jag hade dött och kommit till osthimlen. Mmm. Kilopriset var väl också någonting TO DIE FOR, men det är smällar man får ta.
Har nu ätit knäckebröd med denna UNDERBARA ost och är fullständigt belåten. Vinet får dock vänta, så präktiga är vi i detta hemmet att vi aldrig skulle få för oss att ta ett glas alkoholhaltigt på en vardag. Nu ska jag läsa en trökig bok om makt och sedan är det Bonde Söker Fru. Har idag läst en lång tråd på ett forum där alla ÄLSKAR Stefan och HATAR Marcus, och jag känner nästan tvärtom. Eller inte så att jag känner att jag skulle ha velat dejta Marcus om jag hade varit singel, men jag hade inte velat dejta NÅGON i årets säsong. Stefan är ju bara too much (höll helt ärligt på att gömma mig bakom hela JYSK:s sortiment av skämskuddar när han skulle äta hamburgare och prata med mat i munnen och rapa och slafsa och ha sig, och alla bara GUUUD VAD HAN ÄR NATURLIG OCH CHARMIG), Pontus för ung, Daniel för tråkig och Marcus...jag tycker mest att han är rätt intetsägande, så jag fattar inte riktigt vad det är folk hakar upp sig på? Ja, inte min typ som sagt, men det finns de som är värre enligt min mening.
"Hade jag handlat så mycket så hade jag åkt till Tyskland istället" sa en bekant för ett tag sen angående att han visst hade sett oss utanför systemet i somras och tutat och vinkat, men vi hade inte sett honom eftersom vi tydligen hade så djävla mycket att kånka på. Ja, så kan det gå när man bor på landet och måste passa på att bunkra när man är i civilisationen. Vi har ju visserligen ett utlämningsställe här i byn, men det är så djävla bökigt att beställa sen de skippade katalogerna som man kunde stå och bläddra i och hitta inspiration. Nu måste man veta exakt vad det är man vill ha, för annars kan de inte söka upp det i SYSTEMET (HÖ HÖ HÖ) på "datan". Och det har jag ju aldrig nån aning om, eftersom jag dricker lite vad som bara det är ekologiskt och vitt (har i princip slutat med rödvin på grund av att jag numera bara kan dricka max ett halvt glas om jag inte vill belönas med huvudvärk frampå småtimmarna, och roligare kan man ju ha. Ska väl också tillägga att det inte är så att jag är vaken och festar "frampå småtimmarna" (HA HA HA säger jag bara) utan det är alltså det att jag vaknar AV att jag har en djävulsk huvudvärk som inte då är bakfylla, eftersom jag i regel alltid blir trött innan jag blir full. Ont i huvudet ska jag tydligen ändå ha, enligt någon lag om alltings djävlighet). Ja, i alla fall så gäller det att passa på att bunkra, men det är något skamligt mellan svenska folket och dess relation till alkohol. Att mötas på systemet är i princip lika illa som att mötas på en bordell (tror jag i alla fall, har aldrig varit på någon) och har man köpt mer än 37,5 cl av någonting alkoholhaltigt så måste man nästan säga något om att man ska ha gäster på middag, så att inte folk ska tro att man sitter hemma och kranar livet ur sin bib och har ett MISSBRUK.
Var också i ostaffären och köpte en 24 månaders lagrad herrgård som var TO DIE FOR. Herrgård brukar ju annars inte direkt vara något man associerar med mycket smak, men den här var något alldeles i hästväg. Fick smaka den förra fredagen och trodde allvarligt att jag hade dött och kommit till osthimlen. Mmm. Kilopriset var väl också någonting TO DIE FOR, men det är smällar man får ta.
Har nu ätit knäckebröd med denna UNDERBARA ost och är fullständigt belåten. Vinet får dock vänta, så präktiga är vi i detta hemmet att vi aldrig skulle få för oss att ta ett glas alkoholhaltigt på en vardag. Nu ska jag läsa en trökig bok om makt och sedan är det Bonde Söker Fru. Har idag läst en lång tråd på ett forum där alla ÄLSKAR Stefan och HATAR Marcus, och jag känner nästan tvärtom. Eller inte så att jag känner att jag skulle ha velat dejta Marcus om jag hade varit singel, men jag hade inte velat dejta NÅGON i årets säsong. Stefan är ju bara too much (höll helt ärligt på att gömma mig bakom hela JYSK:s sortiment av skämskuddar när han skulle äta hamburgare och prata med mat i munnen och rapa och slafsa och ha sig, och alla bara GUUUD VAD HAN ÄR NATURLIG OCH CHARMIG), Pontus för ung, Daniel för tråkig och Marcus...jag tycker mest att han är rätt intetsägande, så jag fattar inte riktigt vad det är folk hakar upp sig på? Ja, inte min typ som sagt, men det finns de som är värre enligt min mening.
måndag 9 november 2015
Det var dans och hålligång
Stormen Freja kom och stormen Freja gick, inte direkt obemärkt, men rätt så skonsamt förbi oss trots massiva klass 2-varningar. Det kändes faktiskt skitlöjligt att prata om att man måste hem och stormsäkra, för på dagen var det fan i mig fullständigt vindstilla. Och när jag gick och lade mig var det inte blåsigare än vanligt, nästan så att jag trodde att SMHI hade skämtat aprilo med mig. Men sen på natten så blåste det upp lite mer rejält, sådär så att vinrankorna som växer utanför vår ytterdörr slet sig loss och började piska på fönster och dörrar så att man lätt skulle kunna tro att det stod en seriemördare à la amerikansk skräckfilm och krafsade därutanför. Men mer dramatiskt än så blev det alltså inte, och det är man ju tacksam för. Frejas storebror Sven gjorde oss ju till exempel strömlösa i två dygn mitt i smällkalla senhösten, och då kan man ju mer hålla sig för skratt.
Igår fick jag äntligen se filmen Tjuvheder, och ja, den var bra. Inte på mys-feelgood-sättet (om någon nu trodde det), utan mer sådär så man gick från bion med en svettig ångestklump i magen, BERÖRD så att säga. Inte för att jag någonsin har haft några seriösa planer på att börja knarka (även om jag säger det ibland när det håller på att koka över för mig), men VILKET DJÄVLA LIV att leva liksom. Här kan vi snacka stressfaktor som är så långt från "livspusslet" man kan komma. Ouuuih. Missa inte den här filmen.
Och tror ni inte att jag fick VG på min hemtenta i pedagogik? Och detta trots att jag tyckte att det här var det luddigaste jag någonsin hållt på med. Känner mig som något himla geni nu. Alternativt någon som kan ösa ut ord till förbannelse och sedan fösa ihop luddet till prydliga högar, men det kanske kan gå på ett ut? Aja, en fjärdedel av denna GRUNDKURS I PEDAGOGIK är i hamn nu, bara resten kvar. Det kan ju gå precis hur som helst med den, eftersom jag nu har börjat på nästa delkurs, som ska handla om "makt", vilket jag tänkte skulle kännas mer hemtamt, men det är väl fan i mig exakt samma ludd här. Så det lär bli mer ångestdrypande inlägg kring detta framöver, misstänker jag.
Igår fick jag äntligen se filmen Tjuvheder, och ja, den var bra. Inte på mys-feelgood-sättet (om någon nu trodde det), utan mer sådär så man gick från bion med en svettig ångestklump i magen, BERÖRD så att säga. Inte för att jag någonsin har haft några seriösa planer på att börja knarka (även om jag säger det ibland när det håller på att koka över för mig), men VILKET DJÄVLA LIV att leva liksom. Här kan vi snacka stressfaktor som är så långt från "livspusslet" man kan komma. Ouuuih. Missa inte den här filmen.
Och tror ni inte att jag fick VG på min hemtenta i pedagogik? Och detta trots att jag tyckte att det här var det luddigaste jag någonsin hållt på med. Känner mig som något himla geni nu. Alternativt någon som kan ösa ut ord till förbannelse och sedan fösa ihop luddet till prydliga högar, men det kanske kan gå på ett ut? Aja, en fjärdedel av denna GRUNDKURS I PEDAGOGIK är i hamn nu, bara resten kvar. Det kan ju gå precis hur som helst med den, eftersom jag nu har börjat på nästa delkurs, som ska handla om "makt", vilket jag tänkte skulle kännas mer hemtamt, men det är väl fan i mig exakt samma ludd här. Så det lär bli mer ångestdrypande inlägg kring detta framöver, misstänker jag.
fredag 6 november 2015
Skära skära bräda
Per Morberg har "lanserat" en skärbräda i massiv ek. Massiv ek är ju inte billigt, men hans skärbräda, med tillägget "PREMIUM" känns som att den är något dyrare än snittpriset på virke. Eller vad sägs om denna brädlapp för endast 3995 kronor?
"Kommer man över denna så kan jag bara gratulera till ett stycke köksinstallation som har evig livstid", lär Per Morberg ha sagt i ett pressuttalande. Ja, det tro fan det, har man lagt fyra papp på ett stycke trä så hade man väl aldrig vågat använda det överhuvudtaget. Men det ser väl snyggt ut kantänka. HERREGUD SÅ DJÄVLA DUMT.
Själv nöjer jag mig med en sån här, eller det är ju TVÅ rättare sagt, kom igen när du kan erbjuda det, Per, en liten och en stor. Ur Ica Basics exklusiva sortiment:
Pris: 29.90, men jag tror inte jag gav mer än en tjuga när jag gjorde denna investering en gång i tiden. Jag har nog haft mina i säkert 10 år, används dagligen till allt och diskas i maskin. Varar gissningsvis i en hel livstid, och skulle så inte vara fallet så blir det ju inte direkt någon ekonomisk katastrof.
OKEJ, nu har jag inte matlagningsprogram i tv och ej heller något rustikt franskt lantkök där jag kan stå och svettas bland påkostade kopparkastruller och svindyra gasspisar som Per Morberg, och där vit plast från Ica Basic kanske inte riktigt gör sig. Men jag äter fantastiskt god mat ändå. Pilutta dig, Per (är för närvarande grundligt trött på att mitt Facebookflöde fylls av såna här "klickmonster" där Per Morberg figurerar och där han säger saker i stil med "Köttfärslimpa är en fantastisk maträtt, läs här för att undvika det enda misstaget man kan göra" eller "Läs här för att lära dig det enkla tricket att få perfekta såser". ALLTSÅ JAG VÄGRAR. För det första blir jag helt rabiat när kändiskockar i stil med ovanstående och Leif Mannerström på ett drygt och självgott sätt står och orerar om hur man tillagar till exempel en rödvinssås, och sedan ryter ifrån om vad som "absolut inte är tillåtet" som om det handlade om att följa ett bindande direktiv som antagits av EU:s ministerråd, DET BESTÄMMER VÄL FÖR FAN INTE DOM? (Per Morberg & Co alltså, inte EU:s ministerråd för där handlar det nog mer om att gilla läget och rätta in sig i ledet, men förhoppningsvis befattar de sig inte med att detaljreglera trivialiteter som typ "det enda rätta sättet att tillaga Boeuf Bourgignon"). Och sen är jag så dödligt less på att ingenting någonnsin kan skrivas ut i klartext utan det är alltid "när du ser vad som händer kommer du inte att tro dina ögon". Den som kom på det skulle ju för fan ha SPÖ. Våga vägra klicka! Och nu var det slut på världens längsta parentes).
Själv nöjer jag mig med en sån här, eller det är ju TVÅ rättare sagt, kom igen när du kan erbjuda det, Per, en liten och en stor. Ur Ica Basics exklusiva sortiment:
OKEJ, nu har jag inte matlagningsprogram i tv och ej heller något rustikt franskt lantkök där jag kan stå och svettas bland påkostade kopparkastruller och svindyra gasspisar som Per Morberg, och där vit plast från Ica Basic kanske inte riktigt gör sig. Men jag äter fantastiskt god mat ändå. Pilutta dig, Per (är för närvarande grundligt trött på att mitt Facebookflöde fylls av såna här "klickmonster" där Per Morberg figurerar och där han säger saker i stil med "Köttfärslimpa är en fantastisk maträtt, läs här för att undvika det enda misstaget man kan göra" eller "Läs här för att lära dig det enkla tricket att få perfekta såser". ALLTSÅ JAG VÄGRAR. För det första blir jag helt rabiat när kändiskockar i stil med ovanstående och Leif Mannerström på ett drygt och självgott sätt står och orerar om hur man tillagar till exempel en rödvinssås, och sedan ryter ifrån om vad som "absolut inte är tillåtet" som om det handlade om att följa ett bindande direktiv som antagits av EU:s ministerråd, DET BESTÄMMER VÄL FÖR FAN INTE DOM? (Per Morberg & Co alltså, inte EU:s ministerråd för där handlar det nog mer om att gilla läget och rätta in sig i ledet, men förhoppningsvis befattar de sig inte med att detaljreglera trivialiteter som typ "det enda rätta sättet att tillaga Boeuf Bourgignon"). Och sen är jag så dödligt less på att ingenting någonnsin kan skrivas ut i klartext utan det är alltid "när du ser vad som händer kommer du inte att tro dina ögon". Den som kom på det skulle ju för fan ha SPÖ. Våga vägra klicka! Och nu var det slut på världens längsta parentes).
Mångfald i köttdisken
Hörde igår på nyheterna att det nu trummats upp att det som säljs som "ytterfilé" inte alls är filé utan biff- eller kotlettrad. Ja, det var ju inget nytt under solen direkt, jag menar, förr fanns det ju inget som hette så och djurens anatomi har ju inte direkt förändrats, alltså måste det ju vara någon styckningsdetalj som helt enkelt bytt namn för att det ska låta lite flådigare och som man därmed kan krama några spänn extra per kilo ur. Lite som när några handlare kom på att "blodapelsin" kunde så att säga väcka om inte ont blod (HÖ HÖ) så åtminstone obehagliga associationer, och därför valde att kalla den "röd apelsin" istället.
Ja, i alla fall så intervjuades nån VD för "Svenskt kött" och han fick frågan ifall han inte tyckte det var dumt att saker hette någonting som de inte var, och han bara: "Nä, jag tycker det är bra med mångfald". Hahaha. Det var så dumt att jag nästan inte fann ord. Alltså, mångfald är ju bra, men "mångfald" för att sanktionera "kalla saker för något de inte är och ta ut dubbla kilopriset" - NJA. Snus är snus om än i gyllene dosor, som det så vackert heter.
Ja, i alla fall så intervjuades nån VD för "Svenskt kött" och han fick frågan ifall han inte tyckte det var dumt att saker hette någonting som de inte var, och han bara: "Nä, jag tycker det är bra med mångfald". Hahaha. Det var så dumt att jag nästan inte fann ord. Alltså, mångfald är ju bra, men "mångfald" för att sanktionera "kalla saker för något de inte är och ta ut dubbla kilopriset" - NJA. Snus är snus om än i gyllene dosor, som det så vackert heter.
Post mortem
Läste ut den här vidriga boken igår. Kan ju utan att avslöja för mycket säga att rätt så många dog på ett rätt så oskönt sätt, och att det nästan övergår min fattningsförmåga, och då har jag ändå en rätt så rik fantasi i de flesta avseenden, hur man ens överhuvudtaget kan komma på så många vedervärdiga sätt att ta livet av folk på. Samt vilka sexuella gärningar man kan tänkas vilja utföra post mortem så att säga, här räcker inte heller min fantasi till, trots att jag ändå funderar över fenomenet ibland. Dock endast i vetenskapligt syfte, ska väl för säkerhets skull tilläggas, eftersom jag tydligen återkommer till detta då och då här i bloggen. Kanske skulle försöka mig på att skriva en roman om detta, eller nävisstnä, den var visst redan skriven. Ja. Läs den här boken om ni vill äcklas, förfäras och fascineras över det mänskliga psykets utflykter till helvetets avgrunder. Annars, låt bli.
torsdag 5 november 2015
Booooiiiiiing, dagens boktips:
Läser just nu en rätt så vidrig bok som heter Utsökta lik av Poppy Z Brite. Boken handlar om seriemördare, som förutom att de är seriemördare även har den lilla egenheten att de är nekrofiler. Och/eller kannibaler, som om inte skulle vara nog med ovanstående. Och det är alldeles ENORMT detaljerat beskrivet allt vad man kan ta sig till med en kropp medan den lever, är döende samt så småningom både stendöd och på väg att förruttna. Så. Djävla. Äckligt att ni anar inte.
Min man hakade lite upp sig på att det är en kvinna som har skrivit boken. "Hur vet HON hur det går till?" undrade han när jag återberättade en särdeles läskig sexuell händelse mellan en levande och en död man (vi har så romantiska samtalsämnen hemma). Då skulle jag vilja veta vilken man som har lust att stiga fram och säga att hörrudu Poppy, så där känns det faktiskt verkligen inte alls. Det kunde han inte svara på (och tack och lov satt han inte inne med någon vidare information i ämnet, SA HAN ALLTSÅ).
Som om det inte vore nog med ovanstående äckelpäckel så utspelar sig boken i homokretsar under tidigt 90-tal, när aids var en galopperande farsot som inte fintades bort med bromsmediciner i en handvändning. Även diverse aidsrelaterade krämpor finns jättedetaljerat beskrivet. Googla inte, jag upprepar, googla INTE Kaposis sarkom medan ni sitter och äter en knäckemacka. Det gjorde jag och då är ju Google alltid så vänlig och serverar lite bilder på köpet, och det var inte alls stimulerande för aptiten kan jag väl säga.
Kan förstås inte lägga den här boken ifrån mig eftersom jag måste veta hur det går. Om någon nu mot förmodan överhuvudtaget överlever.
Min man hakade lite upp sig på att det är en kvinna som har skrivit boken. "Hur vet HON hur det går till?" undrade han när jag återberättade en särdeles läskig sexuell händelse mellan en levande och en död man (vi har så romantiska samtalsämnen hemma). Då skulle jag vilja veta vilken man som har lust att stiga fram och säga att hörrudu Poppy, så där känns det faktiskt verkligen inte alls. Det kunde han inte svara på (och tack och lov satt han inte inne med någon vidare information i ämnet, SA HAN ALLTSÅ).
Som om det inte vore nog med ovanstående äckelpäckel så utspelar sig boken i homokretsar under tidigt 90-tal, när aids var en galopperande farsot som inte fintades bort med bromsmediciner i en handvändning. Även diverse aidsrelaterade krämpor finns jättedetaljerat beskrivet. Googla inte, jag upprepar, googla INTE Kaposis sarkom medan ni sitter och äter en knäckemacka. Det gjorde jag och då är ju Google alltid så vänlig och serverar lite bilder på köpet, och det var inte alls stimulerande för aptiten kan jag väl säga.
Kan förstås inte lägga den här boken ifrån mig eftersom jag måste veta hur det går. Om någon nu mot förmodan överhuvudtaget överlever.
Och DÄR slog medelålderskrisen till med full kraft
Funderade precis på fullt allvar att lägga till "Guld och gröna skogar" med Hasse Andersson på min favoritplaylist på Spotify. VEM ÄR JAG EGENTLIGEN?
onsdag 4 november 2015
En onsdag i början av november
Dagarna puttrar på. Den här hösten har varit minst sagt hektisk och nu är jag väl såkallat på upploppet av vad som har verkat vara en oändlig räcka av diverse göromål, de flesta självvalda och roliga men inte desto mindre kan det ju kännas lite sådär ibland när man inte riktigt minns när man, alltså jag, hade en helt tom helg utan måsten senast, var det måhända under semestern i somras? Känner mig emellanåt rysligt effektiv och REDIG som bollar med heltidsjobb, distansstudier, föreningsliv, hundträning och lite annat smått och gott på en och samma gång. Men det är klart, det blir inte så mycket tid över till annat. Jag har ju inte direkt något rikt socialt liv där jag hänger med vänner över en fika i timmar eller löser alla världsproblemen med en sådan självklarhet som bara en hel kvälls bibb-pimplande kan åstadkomma. Det beror dock mer på att de fåtal människor jag skulle vilja hänga med i timmar eller svinga en bägare med i regel är lika sabla upptagna, så att det nästan krävs en dator med kapacitet som matchar NASA:s rymddatorer och som förmår bolla med ett oändligt antal parametrar för att dessa kalendrar ska kunna synkas.
Annat som får stryka på foten är TV-tittande och - här kommer en liten retlig passning till Mirre - smartphone-relaterade aktiviteter. Det har jag nästan rationaliserat bort helt och hållet, även om jag fortfarande tycker att det går att kapa mer på den fronten. Jag kollar igenom Facebook och Instagram ett par gånger per dag. Har inte miljontals som jag följer så det går rätt snabbt, och det mesta är ju ändå rätt ointressant och därför inget att lägga någon större vikt vid.
Sen spelar jag Ruzzle. Det är nog min största tidstjuv, men även den har bantats ordentligt på sista tiden. Förr spelade jag med (eller menar jag mot?) kanske tio-femton personer samtidigt och eftersom varje runda är två minuter så kunde jag ju bli sittande uppemot en halvtimme innan jag betat av alla, DEN GÅNGEN. Sen bara surrar det ju till så har alla spelat sin runda och det är min tur igen. Nä, det duger faktiskt inte, så där har jag bantat ner till ett par-tre stycken motståndare som får sig en dust ett par gånger om dagen när jag har en stund över. Sen får det fan i mig vara bra.
Och TV, ja, vad är det? Nu är det ju inte speciellt svårt att avstå från TV eftersom det mest är skit som visas. Det är alltid lika roligt när folk gnäller över att de är så stressade och inte hinner någonting, men de har djävlar i mig koll på varenda tv-serie som någonsin visats. Här kan man ju lätt vinna TIMMAR varje dag kan jag ju säga om folk undrar hur man hinner med både det ena och det andra trots ett fullspäckat schema. Så: bort med smartphonen och tv:n (vännerna rekommenderar jag dock att man behåller). Ingen regel utan undantag dock, här är mina serier jag följer slaviskt:
1. BRON. Fyfan vad bra den är. Älskar Saga Norén och i söndags höll jag på att börja lipa när hon lämnade över ett känsligt ärende till Henrik, eftersom hon hade tagit till sig att hon var mindre lämpad att hantera det. Fast det måste man kanske ha en aspergare i familjen för att förstå storheten i. Och Henrik har jag också börjat gilla, lite motvilligt sådär. Inte slår han Martin inte, men han verkar ändå lite snäll och omtänksam och kan ta Saga på rätt sätt. Vikigt att veta: Sagas fiender är mina fiender. Fast om det är han, Henrik, som ligger bakom det här med den försvunna frun och barnen så blir jag sur, det blir för mycket Shutter Island-effekt. Eller Patient 67 om vi ska försöka oss på att vara lite litteraturtrogna.
2. BONDE SÖKER FRU. Alltså jag bara älskar detta program, även om det har blivit mycket mer tillrättalagt och strömlinjeformat än de första säsongerna. Så här tycker jag hittills om årets bönder:
a. STEFAN. Får mig automatiskt att treva efter skämskudden. Alltså, jag tror absolut att Stefan är en jättetrevlig människa och jag skulle inte ha något emot att ha honom som till exempel arbetskamrat. Men dejta...hujedamej. Inte nog med att han går på dejt med nävar som såg ut som om de aldrig har varit i närheten av en tvål, det står liksom BUSKIS i pannan på honom. Och i förra veckan såg man att han bara var en millisekund från att ge en av tjejerna en rejäl dask i baken, sådär som vissa karlar gör för att de tror att det är sånt som kvinnor uppskattar. Tro mig, det är det INTE. Man hade hoppats att det där fenomenet skulle ha dött ut med pilsnerfilmerna, men så är uppenbarligen inte fallet. Så Stefan går bort. Fast han är bra tv, det är han. Har en känsla av att han väljer PIA.
b. DANIEL. Älgbonden. Tycker han verkar vara så tråkig att klockorna stannar. Fast å andra sidan, om jag hade dejtat någon som hon den där bruden med alla tänderna som han var och handlade med förra veckan, som var så extremt PÅ hela tiden, så hade jag förmodligen också tagit till en trist approach för att markera mitt ointresse, så det var kanske bara taktik, vad vet jag? Sen tycker jag hela konceptet med "älgbonde" verkar mystiskt, vad gör man liksom med dom förutom att fara ut med fyrhjuling och kapa sly? Det verkade ju mer vara en turistattraktion än "bondgård" om ni frågar mig, men kriterierna för att vara "bonde" i "Bonde söker fru" är väl minst sagt luddiga. Hur som helst, känslan jag har nu är att kan KANSKE får ihop det med hon den där som han var på promenad med i förra veckan. Fast hon hade ju visst barn, och det verkade han ju se som ett stort problem, så det kanske ändå inte blir något trots att TV4 klippte ihop det så att det såg ut som att romantiken låg och dallrade där mellan de norrländska myggsvärmarna.
c. MARCUS. Killen som inte fick "kemi" med någon på gruppdejten utan istället fick lov att bjuda in ett helt nytt harem till sin gård. Jag kan förstå den biten med kemin. Jag tror absolut inte på "kärlek vid första ögonkastet", men känner ganska så per omgående om någon jag dejtar så att säga är liggbar. Och är han inte det från början så blir han definitivt inte det sen heller hur hyvens personen än visar sig vara i andra avseenden. Alltså inte sagt att man inte kan bli goda vänner för det, men programmet heter ju inte "Bonde söker kompis". Sen tycker jag att Marcus som person verkar vara extremt slätstruken, får liksom inget grepp alls om hans personlighet. Och hur gammal var den här tjejen som kom sist, tolv år eller? Nä, hon var väl typ tjugo, men såg yngre ut, och när hon berättade om sin resa dit så fick man nästan intrycket av att det var första gången hon någonsin var ute på egen hand utan att ha mamma och pappa med. Jamen jättebra bondmore-material, verkligen. Och hon den här som inte kunde komma på speed-dejtingen för att hon skulle ställa ut sin hund just den dagen. Alltså, varför vill man (i det här fallet Marcus) ens dejta nån som prioriterar bort en på det sättet? Svårt att ens säga vem han skulle kunna få ihop det med, för det har ju inte hänt så mycket där än och man har inte fått koll på någon av tjejerna förutom hon med babyfacet då.
d. PONTUS. Hästkillen. Ja, han har det ju inte lätt, eller: herregud så handfallen han verkar. Kanske är han van vid att tjejer faller som mogna päron för honom, för det brukar tjejer göra för heterosexuella hästkillar, och att det därför är en helt ovan situation att han själv måste "jobba lite"? Inte vet jag, men jag tror inte han får ihop det (varaktigt) med någon av de han valt ut. Sen tyckte jag det var extremt töntigt att han och nån tjej skulle gå iväg och "prata lite" och så lunkade de iväg med en häst som fick beta lite under samtalet, som sedan rundades av med att Pontus sa "nä, det är väl bäst vi går tillbaka, han blir så tjock annars". De lär ju knappast ha suttit där i timmar, för då skulle allt gräset varit nedbetat och det var det inte, utan snarare en kvart. Ja, nåt måste man väl säga för att markera att samtalet är över. Men ändå, så himla lamt.
Så nu vet ni vad jag ska göra ikväll klockan 20.00. TO BE CONTIUNED!
Annat som får stryka på foten är TV-tittande och - här kommer en liten retlig passning till Mirre - smartphone-relaterade aktiviteter. Det har jag nästan rationaliserat bort helt och hållet, även om jag fortfarande tycker att det går att kapa mer på den fronten. Jag kollar igenom Facebook och Instagram ett par gånger per dag. Har inte miljontals som jag följer så det går rätt snabbt, och det mesta är ju ändå rätt ointressant och därför inget att lägga någon större vikt vid.
Sen spelar jag Ruzzle. Det är nog min största tidstjuv, men även den har bantats ordentligt på sista tiden. Förr spelade jag med (eller menar jag mot?) kanske tio-femton personer samtidigt och eftersom varje runda är två minuter så kunde jag ju bli sittande uppemot en halvtimme innan jag betat av alla, DEN GÅNGEN. Sen bara surrar det ju till så har alla spelat sin runda och det är min tur igen. Nä, det duger faktiskt inte, så där har jag bantat ner till ett par-tre stycken motståndare som får sig en dust ett par gånger om dagen när jag har en stund över. Sen får det fan i mig vara bra.
Och TV, ja, vad är det? Nu är det ju inte speciellt svårt att avstå från TV eftersom det mest är skit som visas. Det är alltid lika roligt när folk gnäller över att de är så stressade och inte hinner någonting, men de har djävlar i mig koll på varenda tv-serie som någonsin visats. Här kan man ju lätt vinna TIMMAR varje dag kan jag ju säga om folk undrar hur man hinner med både det ena och det andra trots ett fullspäckat schema. Så: bort med smartphonen och tv:n (vännerna rekommenderar jag dock att man behåller). Ingen regel utan undantag dock, här är mina serier jag följer slaviskt:
1. BRON. Fyfan vad bra den är. Älskar Saga Norén och i söndags höll jag på att börja lipa när hon lämnade över ett känsligt ärende till Henrik, eftersom hon hade tagit till sig att hon var mindre lämpad att hantera det. Fast det måste man kanske ha en aspergare i familjen för att förstå storheten i. Och Henrik har jag också börjat gilla, lite motvilligt sådär. Inte slår han Martin inte, men han verkar ändå lite snäll och omtänksam och kan ta Saga på rätt sätt. Vikigt att veta: Sagas fiender är mina fiender. Fast om det är han, Henrik, som ligger bakom det här med den försvunna frun och barnen så blir jag sur, det blir för mycket Shutter Island-effekt. Eller Patient 67 om vi ska försöka oss på att vara lite litteraturtrogna.
2. BONDE SÖKER FRU. Alltså jag bara älskar detta program, även om det har blivit mycket mer tillrättalagt och strömlinjeformat än de första säsongerna. Så här tycker jag hittills om årets bönder:
a. STEFAN. Får mig automatiskt att treva efter skämskudden. Alltså, jag tror absolut att Stefan är en jättetrevlig människa och jag skulle inte ha något emot att ha honom som till exempel arbetskamrat. Men dejta...hujedamej. Inte nog med att han går på dejt med nävar som såg ut som om de aldrig har varit i närheten av en tvål, det står liksom BUSKIS i pannan på honom. Och i förra veckan såg man att han bara var en millisekund från att ge en av tjejerna en rejäl dask i baken, sådär som vissa karlar gör för att de tror att det är sånt som kvinnor uppskattar. Tro mig, det är det INTE. Man hade hoppats att det där fenomenet skulle ha dött ut med pilsnerfilmerna, men så är uppenbarligen inte fallet. Så Stefan går bort. Fast han är bra tv, det är han. Har en känsla av att han väljer PIA.
b. DANIEL. Älgbonden. Tycker han verkar vara så tråkig att klockorna stannar. Fast å andra sidan, om jag hade dejtat någon som hon den där bruden med alla tänderna som han var och handlade med förra veckan, som var så extremt PÅ hela tiden, så hade jag förmodligen också tagit till en trist approach för att markera mitt ointresse, så det var kanske bara taktik, vad vet jag? Sen tycker jag hela konceptet med "älgbonde" verkar mystiskt, vad gör man liksom med dom förutom att fara ut med fyrhjuling och kapa sly? Det verkade ju mer vara en turistattraktion än "bondgård" om ni frågar mig, men kriterierna för att vara "bonde" i "Bonde söker fru" är väl minst sagt luddiga. Hur som helst, känslan jag har nu är att kan KANSKE får ihop det med hon den där som han var på promenad med i förra veckan. Fast hon hade ju visst barn, och det verkade han ju se som ett stort problem, så det kanske ändå inte blir något trots att TV4 klippte ihop det så att det såg ut som att romantiken låg och dallrade där mellan de norrländska myggsvärmarna.
c. MARCUS. Killen som inte fick "kemi" med någon på gruppdejten utan istället fick lov att bjuda in ett helt nytt harem till sin gård. Jag kan förstå den biten med kemin. Jag tror absolut inte på "kärlek vid första ögonkastet", men känner ganska så per omgående om någon jag dejtar så att säga är liggbar. Och är han inte det från början så blir han definitivt inte det sen heller hur hyvens personen än visar sig vara i andra avseenden. Alltså inte sagt att man inte kan bli goda vänner för det, men programmet heter ju inte "Bonde söker kompis". Sen tycker jag att Marcus som person verkar vara extremt slätstruken, får liksom inget grepp alls om hans personlighet. Och hur gammal var den här tjejen som kom sist, tolv år eller? Nä, hon var väl typ tjugo, men såg yngre ut, och när hon berättade om sin resa dit så fick man nästan intrycket av att det var första gången hon någonsin var ute på egen hand utan att ha mamma och pappa med. Jamen jättebra bondmore-material, verkligen. Och hon den här som inte kunde komma på speed-dejtingen för att hon skulle ställa ut sin hund just den dagen. Alltså, varför vill man (i det här fallet Marcus) ens dejta nån som prioriterar bort en på det sättet? Svårt att ens säga vem han skulle kunna få ihop det med, för det har ju inte hänt så mycket där än och man har inte fått koll på någon av tjejerna förutom hon med babyfacet då.
d. PONTUS. Hästkillen. Ja, han har det ju inte lätt, eller: herregud så handfallen han verkar. Kanske är han van vid att tjejer faller som mogna päron för honom, för det brukar tjejer göra för heterosexuella hästkillar, och att det därför är en helt ovan situation att han själv måste "jobba lite"? Inte vet jag, men jag tror inte han får ihop det (varaktigt) med någon av de han valt ut. Sen tyckte jag det var extremt töntigt att han och nån tjej skulle gå iväg och "prata lite" och så lunkade de iväg med en häst som fick beta lite under samtalet, som sedan rundades av med att Pontus sa "nä, det är väl bäst vi går tillbaka, han blir så tjock annars". De lär ju knappast ha suttit där i timmar, för då skulle allt gräset varit nedbetat och det var det inte, utan snarare en kvart. Ja, nåt måste man väl säga för att markera att samtalet är över. Men ändå, så himla lamt.
Så nu vet ni vad jag ska göra ikväll klockan 20.00. TO BE CONTIUNED!
tisdag 3 november 2015
Såssiala medier
Vet inte om det alltid har varit så, eller om det är för att folk bloggar om exakt allt och ingen detalj är för oviktig för att inte förtjäna ett eget blogginlägg så att det liksom blir synliggjort vad folk tycker på ett annat sätt idag jämfört med förr, när folk inte hade någonstans att kanalisera sina kanske rätt så oviktiga och ointressanta tankar och därför höll käft istället för att blogga eller instagramma eller statusuppdatera på Facebook. Med detta menar jag alltså inte att jag är ett föredöme som bara skriver viktiga och intressanta och nyanserade och samhällsomvälvande blogginlägg, för det gör jag ju inte. Utan mer att sociala medier har gjort att man får en inblick i folks liv som man aldrig så mycket som skulle ha sagt hej till annars eftersom man verkligen inte har så mycket som ångan av ett piss gemensamt. Rika, trendiga människor med stort intresse för mode och heminredning lär ju knappast springa benen av sig för att bjuda hem mig för att visa sin nya soffa eller vad de har ätit till middag liksom.
Så: fördelen med sociala medier är att man liksom kan glutta in i folks liv. Sen fattar jag ju att det oftast är en starkt regisserad version som visas upp, men för en nyfiken fan som jag så är det ju ändå lite guld. Vissa bloggar läser jag för att jag tycker att personerna bakom bloggarna verkar vara såna HYVENS typer som jag skulle kunna tänka mig att hänga med IRL och där jag håller med om allt som skrivs, och andra läser jag av precis motsatt skäl och av ungefär samma orsak som jag ibland kollar på Svenska Hollywoodfruar: för att förfasas över vilka djävla SPÅNKORGAR det finns.
.
Som till exempel föräldrar som tar BVC:s hälsokontroller som en slags duktighetstest för sina barn. Att det liksom verkar som att det handlar om nån djävla prestation att följa längd-och-viktkurvan, att det är "duktigt" att inte skrika när man blir vaccinerad och när man talar om termer som "godkänd" i typ BOEL(Blicken Orienterar Efter Ljud)-testet. Samt föräldrar som fyller blogginlägg efter blogginlägg med tusen och åter tusen bilder på sina barn. Alltså, jag FATTAR ju att man vill ta bilder på barnen, det gör jag med (eller: barnbarnen då), men seriöst: det blir lite löjligt när det å ena sidan nästan tävlas om vilka barn som är minst tid på dagis (eftersom man då är man en Bra Förälder™), men samtidigt sitter denna såkallat närvarande förälder med telefonen som en djävla utväxt i handen och instagrammar skiten ur varenda detalj i tillvaron istället för att ägna tiden åt barnen.
Det blir liksom lite komiskt när föräldrar gapar om att de minsann inte skaffat barn för att de ska vara på dagis hela dagarna, men sedan håller på att fippla med en massa annat och knappt fixar att underhålla ungarna själva utan en massa paddor och poddar och evighetsrullande barnprogram och spel på smartphonen. Här vill man ju ställa sig som en gammal fossil från den tiden när "Anslagstavlan" sågs som fullgod tv-underhållning och undra om det ändå inte var bättre förr? Saker man får lov att tycka när man är så djävla gammal som jag är, OCH haft småbarn på den tiden när man inte kunde fuska sig fram med någon himla morgonbolibompa som underhållning klockan sex om lördagsmorgnarna. Det var minsann bara att kliva upp och sätta igång att göra djur av kottar och vedträn medan karlarna var ute och slog ihjäl en mammut eller två. Eller nåt i den stilen, det fanns ju inte instagram på den tiden och därför har det väl aldrig hänt. TYP.
Så: fördelen med sociala medier är att man liksom kan glutta in i folks liv. Sen fattar jag ju att det oftast är en starkt regisserad version som visas upp, men för en nyfiken fan som jag så är det ju ändå lite guld. Vissa bloggar läser jag för att jag tycker att personerna bakom bloggarna verkar vara såna HYVENS typer som jag skulle kunna tänka mig att hänga med IRL och där jag håller med om allt som skrivs, och andra läser jag av precis motsatt skäl och av ungefär samma orsak som jag ibland kollar på Svenska Hollywoodfruar: för att förfasas över vilka djävla SPÅNKORGAR det finns.
.
Som till exempel föräldrar som tar BVC:s hälsokontroller som en slags duktighetstest för sina barn. Att det liksom verkar som att det handlar om nån djävla prestation att följa längd-och-viktkurvan, att det är "duktigt" att inte skrika när man blir vaccinerad och när man talar om termer som "godkänd" i typ BOEL(Blicken Orienterar Efter Ljud)-testet. Samt föräldrar som fyller blogginlägg efter blogginlägg med tusen och åter tusen bilder på sina barn. Alltså, jag FATTAR ju att man vill ta bilder på barnen, det gör jag med (eller: barnbarnen då), men seriöst: det blir lite löjligt när det å ena sidan nästan tävlas om vilka barn som är minst tid på dagis (eftersom man då är man en Bra Förälder™), men samtidigt sitter denna såkallat närvarande förälder med telefonen som en djävla utväxt i handen och instagrammar skiten ur varenda detalj i tillvaron istället för att ägna tiden åt barnen.
Det blir liksom lite komiskt när föräldrar gapar om att de minsann inte skaffat barn för att de ska vara på dagis hela dagarna, men sedan håller på att fippla med en massa annat och knappt fixar att underhålla ungarna själva utan en massa paddor och poddar och evighetsrullande barnprogram och spel på smartphonen. Här vill man ju ställa sig som en gammal fossil från den tiden när "Anslagstavlan" sågs som fullgod tv-underhållning och undra om det ändå inte var bättre förr? Saker man får lov att tycka när man är så djävla gammal som jag är, OCH haft småbarn på den tiden när man inte kunde fuska sig fram med någon himla morgonbolibompa som underhållning klockan sex om lördagsmorgnarna. Det var minsann bara att kliva upp och sätta igång att göra djur av kottar och vedträn medan karlarna var ute och slog ihjäl en mammut eller två. Eller nåt i den stilen, det fanns ju inte instagram på den tiden och därför har det väl aldrig hänt. TYP.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)