260923

Igår smet jag från jobbet en kvart tidigare, inte av någon särskild anledning egentligen utan...tja, bara för att jag kunde? Åkte till den lokala sporthandlaren och hämtade klubbkläder som jag beställt till mig och min dotter. En tjock vinterjacka till henne, en lite tunnare vinterjacka plus en väst till mig. Åkte sedan hem och gick ut med hundarna, det var riktigt härligt väder. Sådär exakt lagom varmt för att kunna gå i t-shirt men slippa svettas. 

Kom hem, tränade ett långt och skönt yinyogapass. När jag var klar med det så såg jag att jag hade ett missat samtal från min syrra. Hon ringer nästan aldrig, inte jag heller för den delen. Inte för att vi har en dålig relation, det är mer att vi inte har speciellt mycket gemensamt. Tänkte att det kanske hade hänt något, alternativt att det var något med mamma som behövde styras upp, men det visade sig bara handla om att hon, min syrra alltså, var gräsänka och hon njuter inte av ensamhet och egentid som en annan, utan då måste hon ha någon att prata med för att inte livet ska bli trist. Eftersom samtal med min syrra mer går ut på att hon håller en evighetslång monolog om sig och sitt och inte är jätteduktig på att släppa in andra i samtalet så blir det också ganska trist, men men. Sedan ringde min dotter, vi babblade en god stund om allt möjligt och sen var det i princip kväll. Där rök den lediga eftermiddagen! På kvällen började jag med projektet att rensa ut bland dvd-filmer. Har ju köpt som väskor att ha filmer och skivor i, det ryms 160 skivor i en väska som är typ i storleksordningen LP-skiva, fast mycket tjockare.  Det började bra, sen insåg jag att min OCD light inte mådde bra av att bara trycka in skivorna huller om buller, någon djävla ordning måste det väl ändå vara? I en filmhylla så SER man ju var Indiana Jones-boxen står, eller hittar snabbt sina Tarantinofilmer för man vet hur de ser ut. Ska man bläddra i en pärm måste det finnas någon form av systematik, det kändes liksom inte bra att ha starka filmer som Riff Raff och Norma Rae inklämda på samma sida som Kvarteret Skatan. Får kanske sortera upp dom efter genre eller nåt, men ja, det får bli steg två. Steg ett är att tömma alla dvd-fodralen och få in skivorna i väskorna, där har jag inte ens kommit halvvägs. Fyllde en jättekasse med tomma dvd-fodral, dom ska jag ge till en som tävlar i nose work för det är tydligen hårdvaluta i såna kretsar.  

Ja, sen var den lediga kvällen över och idag är en ny dag. Har ett möte som börjar efter att jag egentligen slutat, suck men det är väl bara att tugga i sig. Idag är eventuellt dagen då det där arkivskåpet kommer att försvinna från mitt nya kontor, hörde jag ryktas om igår. Vi får väl se hur det blir med den saken. Då skulle jag kunna ägna morgondagen åt att flytta-på-riktigt, detvillsäga baxa över dator och skärmar och skrivare, liksom installera mig. När vårt huvudkontor flyttade från en lokal till en annan i det kontorshotell där de hyr in sig så hade de en flyttfirma som fixade allt sånt, men vi får traska och kånka med våra grejer. Sånt är livet. 

260922

Kommer ingen vart med någonting, känns det som. Inte kan jag flytta till mitt nya kontor för det där arkivskåpet ligger fortfarande där som en strandad val. Nu har jag ju bett C om hjälp och han skulle i sin tur be TG om hjälp och båda har bekräftat att de ska fixa det, inga problem. Men sen händer inget, och hur mycket ska man egentligen behöva tjata? Nu har i och för sig de fyra som skulle ha slutat den sista september, vilket inkluderar C och TG, fått förlängt en månad till, så det brinner ju inte lika mycket i knutarna som det skulle ha gjort annars. Men ändå. Irriterande. Har också fått ett par mindre projekt som jag inte riktigt vet hur jag ska angripa, och det är också irriterande. AJA. Det ger sig väl.

Efter jobbet igår så åkte jag till stallet för att vara med på APT. Det gick snabbt och smidigt, åkte sedan hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass SKIVSTÅNG på Vibes, nu snackar vi. Det var lagom nivå av jobbighet, tyckte att Sanna & Jenny pustade lite väl mycket med tanke på att de ju ändå är f d elitidrottare och ändå har träning som sina JOBB och ibland får jag känslan av att de stånkar lite extra bara för att man själv inte ska känna sig som en otränad slöhög i jämförelse. Sen kom jag på att de hade nämnt att deras stång var en 20-kilos och jag köpte ju en sån här fjösig "skolstång" som väger 6 kg, plus att jag hade två lika fjösiga 2-kilos viktskivor på, så min stång vägde ju totalt bara hälften av vad deras gjorde. JAJA. Tänkte att jag ska följa det här skivstångsprogrammet och se vart det leder mig. 

Idag har jag planerat en dag av MYZ. Min man är i Köpenhamn, så i eftermiddag och kväll står det egentid på schemat. Ska träna yinyoga och såklart promenera med hundarna, men i övrigt så lite som möjligt. Tända doftljus och slappa i soffan. Kanske släpper jag ut kycklingarna i trädgården så att de får utforska världen utanför hönsgården? Vi är visserligen inte 100 % klara med att sätta putsnät längst ner på staketet, men nästan och jag tänker att man kan nog ställa för något kompostgaller lite provisoriskt, plus att jag inte tror att de kommer att gå så jättelångt ut i trädgården första gången de är ute. Fast vem vet? Lillemor och Liselott är ju lite äventyrliga av sig och brukar ibland flaxa över staketet till trädgårdslandet och gå där och sabotera, så de kanske drar med sig alla ungarna på världens turné? Inte för att det finns jättemycket att sabotera i trädgårdslandet just nu, har hamnat i någon slags downperiod när det kommer till odlande, känner liksom inte att jag tycker det är lika kul längre. Men de, Lillemor och Liselott, som alltså är kycklingarnas äventyrliga mammor, kanske mer håller sig i närheten av hönsgården nu när de har ett helt gäng småbarn att se efter? Vi får se. Någon gång måste de ju ändå släppas ut, de är ju ändå 6 veckor gamla nu och behöver få se något annat än hönsgården. 

 

Till stallet istället, v 39 2026

Igår var det teori i stallet på temat tömkörning. Vi har gjort det någon gång innan och för en miljon år sedan tömkörde jag mitt russ rätt mycket, fast det var för att han skulle köras in, inte för att "jobba från marken" som ju är det nya svarta i hästvärlden. S och jag fick stallets absolut STÖRSTA häst på vår lott, han är nästan 180 cm i mankhöjd och att gå bakom honom kändes som att man hade huvudet, sitt eget alltså, ungefär i jämnhöjd med hasorna. Det var oväntat svårt att styra en så stor häst när man själv bara är tre äpplen hög, eller det beror förstås också på att jag inte är särskilt van att vare sig tömköra eller longera. När jag var medryttare på Lille P så brukade jag i och för sig longera honom en stund innan jag red, men det gjordes nog inte med någon större finess. Synd, för det hade varit kul att kunna. 

260921

Då var det måndag igen! Helgen har gått i ett nafs, har inte hunnit med så mycket mer än BOOT CAMP i stallet. I fredags när jag kom hem så hade min man tagit med sig hundarna och åkt till svärmor, så för en gångs skull kunde jag göra EXAKT VAD JAG VILLE efter jobbet. Visade sig vara: gå en promenad (fast utan hundar som omväxling då), träna ett pass yinyoga och sedan ligga på soffan och lata mig i tystnaden. 

I övrigt var det mest stall för hela slanten. Igår var vi i och för sig klara redan vid ett. Åkte hem, duschade, åt lunch och gubbsov sedan på soffan i en och en halv timme. Sen gick det väl "sådär" att somna på kvällen, vilket ju gick lätt att räkna ut, men jag var SÅ trött, det gick inte att motstå när sömntåget tuffade förbi där på eftermiddagen. 

Idag ska jag ut till stallet en kort sväng efter jobbet för att vara med på APT med personalen, oh the joy of being ordförande. Sen är det teori ikväll, morgondagens ridning tror jag faktiskt att jag avbokar p g a att min man är i Köpenhamn och det kan vara gött att utnyttja egentiden med att vara hemma och drälla istället för att flänga iväg på kvällen igen. Ska försöka vara duktig och boka in mig på igenridning någon gång också, det ideala hade varit om man kunde få till ett pass med Bästa Måndagsgruppen™ som ju rider efter vår grupp på måndagarna, och att man kunde rida dubbelpass på en och samma häst. Eller ponny, som jag ju då föredrar. Aja, det får bli en senare fråga. 

Till stallet istället, v 38 2026, pt 3 & 4 - BOOT CAMP!

 I helgen var det BOOT CAMP. Det konceptet har utvecklats en del sedan 2017, som var första gången jag var med. De tidiga åren ingick att vi själva fixade gemensam middag, antingen tacos eller hemgjord pizza, något år gjorde vi pastasallad på rester från ett barnridläger. Det var väl ett SÅDÄR upplägg, dels är man trött och varm och svettig, dels är man hungrig och så ska man då stå och slabba med matlagning i ett klubbrumskök som emellanåt är allt annat än fräscht, och det tar tusen år innan man kan äta och ska man  till exempel göra pizza får man äta i omgångar efter hand som det blir klart eftersom det bara får plats en plåt i taget i ugnen. NÄE, tyckte vi (vi är nästan alltid samma gäng som är med, plus minus några stycken för det är ju alltid någon som inte kan och någon ny, men en stabil kärna) efter att ha prövat det några år. Sen blev det någon variant med att beställa pizza med utkörning, det var väl något bättre även om det också blev en massa väntetid. Men de senaste gångerna har det ingått lunch eller middag på restaurang och det är faktiskt toppen även om det såklart kostar lite mer. Men det är det värt för att få äta god mat och slippa annan väntetid än det som är normalt när man går på restaurang. 

Den här gången var upplägget så här: Indelning i grupper varav halva gruppen red först, sedan den andra, därefter lunch och så ett gemensamt ridpass. Vi var bara åtta stycken så det gick bra, men ett ridpass efter  en stor och stadig måltid var minst sagt jobbigt. Hade varit bättre att börja tidigare, riva av alla ridpassen och sedan avsluta med lunch, men då vet man ju det till en annan gång. Detta var på lördagen, och sen på söndagen var det ridning två och två för en extern dressyrtränare. 

Bortsett från det där med maten, eller rättare sagt att ridningen efter maten var jobbig, så var det som vanligt mycket trevligt. Hade Spanjorskan, vi red först ett pass dressyr på lördagen, sedan markarbete (efter den där omtalade lunchen dårå) och jag tyckte nog att hon blev rätt fin. Men det var inget mot vad hon blev på söndagen! Vi har inte ridit så mycket på böjda spår för L, så jag har inte fått någon riktig uppfattning om att Spanjorskan har någon sida som är svårare än den andra, hennes grej är annars att hon har en inte så liten tendens till hjorthals för hon går med höjt huvud och sänkt rygg och blir trippig om man inte ramar in henne ordentligt mellan hand och skänkel. Nu visade det sig vara vänster varv som var en annan av hennes små akilleshälar, fick därför jobba mycket på volt och ställa igenom och vara fjäderlätt men ändå stadig i ytterhanden så att hon skulle bli lägre i formen och jobba genom kroppen istället för att bara spänna sig och trippa. Och sen bara LOSSNADE det och vi galopperade varv efter varv runt fyrkantsspåret och hon gick så stadigt och fint på tygeln och det i princip var bara för mig att åka med och njuta. Det var ett hallelujamoment av guds nåde, såna är sällsynta så det här får jag kanske leva på till 2032 eller så. Hehe. Kände mig oerhört nöjd, men trött. Idag är det teori, och det är väl nästan lite tur för man är rätt SLETEN i kroppen efter den här helgen. Men kul var det!  

260918

Äntligen fredag!, kände jag när klockan ringde för den här veckan är det ett stort minus på sömnkontot och inte blir det någon direkt tid för återhämtning i helgen heller eftersom det är BOOT CAMP imorgon och så ska jag rida för tränare på söndag. Men men, det är ju roliga saker åtminstone. 

Igår packade jag ner det sista av mitt labb, nu finns det nästan inget kvar som påminner om arbete längre. Sen försökte jag och en av killarna i produktionen flytta det där jättestora arkivskåpet som står i mitt blivande kontor, men det är någon sån där brandsäkerhetsklassning på det skåpet så det vägde ju vad som kändes som minst ett ton, och produktionskillen hade precis varit och lämnat blod och kände sig lite klen. Men han lovade att han skulle ta hjälp av TG imorgon, detvillsäga idag, så nästa vecka kanske jag kan installera mig där? 

Efter jobbet tog jag en promenad, åkte sedan till stallet för K och jag skulle träffa en arg förälder. Hen var arg för hen tyckte att vi hade anklagat hens barn för att ha gjort något som inte är tillåtet men enligt föräldern hade ungen inte alls hade gjort detta (trots avslöjande filmer på TikTok) och varför lyssnade vi mer på skvallerbyttor än på barnet och yadayadayada? K hade fem missade samtal från den här föräldern, det kändes ju oroväckande men hon ringde upp och då var det annat ljud i skällan, för nu hade ungen erkänt att hen visst gjort det där. Jaja, då var ju saken ur världen i alla fall för den här gången, ungen skämdes och har förhoppningsvis lärt sig en läxa. 

Sen var det styrelsemöte och så var det i princip bara hem och lägga sig och sen var det morgon igen. Gäsp. Jaja, det är bara att ta sig igenom den här dagen också.

Vad tystnaden innebar

Vad tystnaden innebar

260917

Igår höll jag på hela dagen och stökade på det numera stökigaste labbet på jorden, eller hela bygget känns just nu som ett krigsdrabbat område där saker ligger spridda överallt som om det slagit ner en bomb. Grejer överallt, det är saker som ska kastas, saker som ska sparas, saker som ska packas, inredning som ska skruvas loss och kånkas ut för vidare transport till Polen, samtidigt som hela gården är full av stora lastbilar och lyftkranar som ska ta de stora grejerna, tankar och silos och sånt. Samtidigt som det löpande ska skötas, det går väl sådär just nu. Men men. Det finns ett slut på allt, och detta ligger ett par veckor bort i tiden, sen ska allt vara skickat, fabriker och lager och övriga byggnader vara tomma och sista arbetsdag för de fyra som fick vara kvar till det bittra slutet och som nu själva måste sluta. 

Var det känslomässigt jobbigt? undrade min man när jag suckade lite över min röriga dag, men nej, det var faktiskt mest fysiskt jobbigt att släpa på tunga instrument och stora klumpiga bänkar, ingen hjälp hade jag heller för alla var upptagna med annat. Det känslomässiga känner jag mig rätt klar med, inte för att det som händer är direkt kul, men ett jobb är ett jobb är ett jobb och så länge jag har mitt kvar så är det andra numera rätt sekundärt, det är ju knappast det första företaget som läggs ner och någon gång får man ju sluta deppa över det och gå vidare i livet. 

Hade svårt att få något gjort efter jobbet, skulle iväg till stallet igen på kvällen för att tillsammans med S se till att det inte blev något drama i C-såpan (mer om det i den låsta bloggen). Det blev det hur som helst inte för hon dök aldrig upp, men som vi sa: bättre att ha åkt dit i onödan än att INTE ha gjort det och sedan behövt känna att fan, vi skulle ha varit där... 

Sen satt S och jag kvar och babblade en god stund, i vanlig ordning. TYVÄRR, för även om det är väldigt trevligt så kommer man ju hem så himla sent. Och idag ska jag och K först ha möte med en sur förälder, sedan är det styrelsemöte på det, S-U-C-K, jamen det är väl bara att knota på. Åker inte hem mellan jobb och möten för det blir i princip bara hem och vända, så det får gå i ett. 

Min man deklarerade att han skulle åka till Köpenhamn måndag till onsdag nästa vecka, ville passa på innan han blir arbetslös "på riktigt", han har lön till och med sista september. Ur egentid-för-mig-perspektiv är det ju inte så bra, för jag jobbar ju på dagarna och är i stallet både måndag och tisdag kväll. Fast på måndag har vi teori så då blir det inte så sent, funderar nästan på att skippa ridningen på tisdagen bara för att få den där kvällen med tystnad och lugn och ro hemma? Ska ju på BOOT CAMP i helgen, så lär ju vara lagom mör i vilket fall som helst.  Aja, jag får se hur jag gör, behöver ju inte bestämma mig förrän samma dag. 

260916

Igår morse kom det en kryptisk mötesinbjudan från min chef, i normala fall är han väldigt transparent och kommunikativ och det är aldrig några frågetecken kring vad vi ska ha möte om eller vad syftet med mötena är, men nu kom det bara "kan vi ha ett snabbt gruppmöte" och ingenting om varför. Såg dessutom i hans kalender att han precis haft ett möte med sin chef, ett möte som absolut inte funnits där dagen innan och det kändes oroväckande. Förra gången det uttrycktes sådär kryptiskt var för ett år sedan när fabriken skulle läggas ner, nu tänkte jag att det kanske har fattats något strategiskt beslut att hela vår avdelning ska läggas ner eller något annat lika drastiskt, men till slut visade det sig att det "bara" handlade om en omorganisation, att vår business unit skulle delas i två och att vår chef skulle få en ny chef. Det var några ångestfyllda timmar där. 

Har äntligen kommit igång med att börja packa ner det som ska skickas iväg, det har varit obegripligt lång startsträcka. Jag har gjort en inventarielista, jag har mätt dimensioner och tagit reda på inköpsår och skaffat fram gamla manualer och det har beslutats vad som ska skickas vart, men själva det praktiska har varit oerhört svårstartat. Kan inte direkt skylla på att det är emotionellt jobbigt, för det tycker jag egentligen inte att det är, det har bara varit en lång seg uppförsbacke till start. Men nu så. Fick också lite fart på de här som är betrodda med nyckel till det heliga arkivskåpet som ska tömmas, så att det i alla fall blev tömt. Nu ska det bara flyttas ut ur mitt blivande kontor så att jag kan börja flytta in. Fick också tillåtelse att ta ner en oerhört ful tavla som hänger i korridoren utanför och som kommer att vara mitt nya blickfång. Jag kommer att få tas in på mentalsjukhus om jag ska vara tvungen att se på den tavlan åtta timmar om dagen, deklarerade jag dramatiskt. Det är lite stingsligt med konsten på väggarna på jobbet, det har funnits en konstförening och det är väl dom som har köpt in tavlorna en gång i tiden för de är lite sådär skitnödigt pretentiösa, de flesta är i mitt tycke asfula men det får man väl inte säga i det här djävla landet. I korridoren utanför mitt nuvarande kontor hänger en plansch med Abbey Road-motivet som jag tänker att jag ska ta med mig och hänga upp utanför mitt nya kontor. Nuvarande tavla, den som jag alltså har fått tillåtelse att ta ner, är ett foto av en torso i brons, helt obegriplig för en vanlig dödlig. 

Annars hände väl inget särskilt. Åkte hem, gick ut med hundar, tränade ett corepass, gjorde rehab. Åkte tillbaks till stallet igen, red, åkte hem, duschade, kom i säng alldeles för sent för min man hade varit iväg och hjälpt svärmor och vi hade inte träffats på hela dagen så vi hade lite att babbla om. Sen vaknade jag i natt av att det åskade och blixtrade och regnade SATAN, men nu får jag bara ta mig igenom den här dagen med det här feta minuset på sömnkontot. 

Till stallet istället, v 38 2026, pt 2

Igår fick jag rida min älskade Gosse igen, var nöjd i princip bara av att se hans namn bredvid mitt i elevportalen. Vi red på stora utebanan, hade en övning där vi red galopp på liten fyrkant och jobbade med hörnpasseringarna. Fick beröm för min sits!, inte i galoppen för där är det fortfarande svårt att hitta balansen mellan att sitta på den heliga treenigheten sittbenen och blygdbenet utan att bli spänd i korsryggen. Men i traven när till och med jag kunde känna att nu stämde allt och till och med händerna var där de skulle vara, så hojtade plötsligt L Det är bara en frack och hög hatt som fattas. Efter lektionen skojade vi om att jag skulle ha det på mig på söndag när jag ska rida för tränare. Det hade ju varit lika delar jätteroligt som pinsamt. Minns fortfarande när jag skulle tävla i hoppning för första gången, på en extern  och officiell tävling. På den tiden, det här var väl tidigt 90-tal, var det förfärligt petigt med klädseln, moment efter moment i tävlingsreglementet talade om vad man fick ha och inte ha på sig. Det skulle vara vita ridbyxor, möjligen att det var tillåtet med ljust beige, men tveksamt (och vem i hela helvetet kom på att VITA ridbyxor ska vara standard i en sport där man i princip skitar ner sig bara man närmar sig en häst?), det skulle vara figursydd kavaj (man fick väl vara tacksam att den i alla fall inte behövde vara skräddarsydd?) och man var tvungen att ha antingen vit skjorta och plastrong, eller vit polotröja. Fan vet om det inte också var obligatoriskt med handskar, i alla fall om man tävlade dressyr? Ja hur som helst så var vi ett litet gäng ridskoleryttare som skulle iväg till grannklubben och starta en Clear Round i hoppning, och det var ju ett fasligt schå med vad man skulle ha på sig, alla var ju tvungen att införskaffa både det ena och det andra så att man var TR-mässigt klädd och eftersom TR på den tiden var små fysiska häften för varje gren som man fick köpa dyrt från Ridsportförbundet, det var sannerligen inte var mans egendom, det fanns inte heller överdrivet många affärer som sålde ridkläder i närområdet så det var en rätt ängslig tid. Minns då att min dåvarande ridlärare en gång innan tävlingen när vi pratade om vem som skulle till var och köpa vad i klädväg, strängt mönstrade oss med blicken och sa med ödesmättad röst Om någon av er kommer i röd kavaj så kommer jag att låtsas som att jag inte känner er. Röd kavaj var det ju i princip bara personer på samma nivå som Hugo Simon och David Broome och Nick Skelton och dom som hade, att komma iförd det på en lokal tävling hade varit ett socialt självmord av episka mått. Alla dök upp i svart eller mörkblå kavaj så vår ridlärare behövde i alla fall inte skämmas för vår utstyrsel. 

BOOT CAMP i helgen, varav ena dagen är "vanlig" träning och andra dagen ska vi rida för tränare. Ska ha Spanjorskan, det blir kul och spännande. Har ju haft henne på en BOOT CAMP tidigare när Köttbullen hade flisat upp en hov.  Då var hon (Spanjorskan) rätt ny och då hade jag aldrig ridit henne förut. Ska bli spännande att se vad som kommer ut av det här när jag dels känner henne bättre och dels kanske också har blivit lite bättre själv, hehe. 

260915

Igår var en rätt händelselös dag på jobbet. Blir lite irriterad på att de som ska röja i det där djävla arkivskåpet på mitt nya kontor absolut inte gör det med mindre än att jag tjatar hål i huvudet på dom. Visst, alla har väl att göra och det är ju inte så man slår frivolter av lycka över en sån arbetsuppgift, men det var ju inte min idé att jag skulle byta kontor och då kan man väl få lite hjälp, speciellt när man inte ens är betrodd med nyckel till nämnda arkivskåp. Hon som haft kontoret innan jobbade ju med löner och då finns det en massa sekretess där, som sjukintyg och om det gjorts drogtester och ifall man haft utmätning på lönen från Kronofogden och liknande, så det är klart att inte kreti och pleti ska ha tillgång till det. Men då kan väl dom som är betrodda få tummen ur och tömma skåpet så att det kan flyttas. Kan man ju tycka i alla fall. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett benpass med hantlar som var rätt bitigt. Beställde sedan en skivstång! för Vibes har nyligen släppt en serie skivstångspass och det kan ju vara najs att ha lite mer variation i sin träning. Har kollat lite snabbt på skivstänger innan, men tyckt att de kostat tusentals kronor och också varit två meter långa, vilket känns bökigt i den lilla hörna av matrummet som jag skämtsamt kallar för "gymmet". Men nu hittade jag en variant som kallades för "skolstång" som bara var 150 cm lång och som "fungerar bra till enklare hemmaträning", underförstått inget för dom riktigt coola men dit räknas ju jag ändå inte. Samt att den kostade 349 kronor, vilket kändes som ett rimligt pris för att inte vara en av de riktigt coola. 

Efter träningen åt jag kvällsmat och började sedan rensa bland mina skivor och gjorde liksom upp med ett förflutet där stora skivsamlingar var lika med status. Gud vad man var avundsjuk på dom där killarna (var det ju oftast) som hade läskback efter läskback (de där gamla, kvadratiska, BRA läskbackarna) fylld med LP-skivor som man själv på sin höjd i nåder kunde spela av på kassettband (men det var inte alls lika statusbetonat att ha hyllmeter med Maxell 60-minuters med handskrivna omslag) som sedan ofelbart trasslade upp sig och fick lirkas ut med kirurgisk precisision och snurras upp igen med hjälp av en blyertspenna. I ALLA FALL. Jag har under åren innan Spotify ändå samlat på mig en rätt hyfsad samling CD-skivor, varav en del är såna jag köpt för att jag hört en bra låt med något band, och sen har det visat sig att skivan innehållit just EN bra låt och resten har varit skit. Rätt många skivor har också tillhört mitt ex, som blev ett ex när det uppdagades att han varit otrogen med typ hela Sverige och drog som en avlöning (möjligen påhejad av min massiva VREDE) och sedan aldrig återvände, inte ens för att hämta sin gigantiska skivsamling. Behöll en del, sålde mängder på loppis och Tradera. HA! I alla fall, nu har vi ju bestämt att vi inte ska ha väggarna tapetserade med hyllor fulla av skivor, och nu kände jag också att det var dags att börja rensa ut bland de där skivorna-med-bara-en-bra-låt samt merparten av de skivor som jag behållt från mitt ex för hans och min musiksmak hade få gemensamma beröringsytor och många av skivorna behöll jag kanske främst för att jag tyckt att ju fler skivor man har desto bättre är det. Nu har jag köpt såna där väskor som man kan förvara skivor i, men det skadar ju inte att rensa lite också, tänkte jag och fyllde rätt raskt och osentimentalt en stor pappkasse med halvdan musik som inte alls känns som att den är byggd utav glädje. Det var två hyllor (av rätt många), sedan var det dags att byta om och åka till stallet. Men nu är det i alla fall påbörjat.

Idag ska jag försöka piska på de där som ska rensa arkivskåpet, samt börja packa ner labbgrejer. Sen hem, göra rehab, kanske rensa lite till och så ridning ikväll. 

 

Till stallet istället, v 38 2026, pt 1

Vi har ju numera en såkallad elevportal i stallet, där man redan på eftermiddagen kan gå in och kolla vilken häst man ska rida (det finns såklart en massa andra finesser i denna elevportal också, men för vanliga dödliga är väl detta det huvudsakliga användningsområdet). Nu har jag ju haft Spanjorskan på måndagarna och Gossen på tisdagarna några veckor, och vår nya ridlärare L verkar inte vara en sån som byter runt på hästar bara för att. En av grejerna med att gå i specialgrupp är ju ändå att man (mer eller mindre) får ha samma häst hela tiden, och det har väl varit det enda folk generellt har varit pyttelite missnöjda med när vi hade K som ridlärare, att det bara var vissa som fick rida samma häst hela tiden medan andra fick byta nästan varje vecka. Jag hörde ju till dom som fick rida samma häst, Köttbullen, men då var det ju som att jag nästan inte FICK rida någon annan fastän jag ibland ville. Hur som helst, loggade in i elevportalen igår eftermiddag och GULP! nu skulle jag inte alls ha Spanjorskan utan helt plötsligt stod det Ånglokets namn. Jag gillar ju inte a. att rida nya hästar, b. att rida HÄSTAR, c. att rida hästar som är hetsiga och/eller springiga. Nu blev det en ridskolornas motsvarighet till Kinderägg, fast inte på ett bra sätt. Eller jag ska kanske inte säga att jag inte gillar att rida hästar, det är bara det att det känns så ovant och stort när man som jag nästan bara har ridit ponny. Och jag kanske inte heller ska säga att jag inte gillar att rida nya hästar, för ridning är ju ridning, men jag tycker det är lite jobbigt innan man vet var man har dom. Hetsiga och springiga hästar är jobbiga när jag känner att det inte finns någon kommunikation, och så blir jag stressad och så känner hästen det och blir ännu hetsigare/springigare och det blir ju absolut ingenting bättre av. 

Vem är då Ångloket? Det är en LITEN stor häst, kanske 155 eller så. Det är ju ändå positivt, fast hon rör sig stort. Det jag har sett av henne är att det är en snäll häst att rida, hon varken sticker eller bockar eller  är tittig eller så, men fort ska det gå, hon springer när det är roligt, hon springer när hon inte förstår vad hon ska göra och blir det jobbigt så försöker hon springa ifrån problemet. Fart löser allt, verkar Ångloket resonera. Detvillsäga ingen häst för mig, har jag tänkt och jag har heller aldrig ridit henne förrän igår dårå. Anledningen till att jag fick henne var att resten av grupperna hade hoppning, och Ångloket får inte hoppa för hon har en gammal skada som gör att hon inte riktigt håller för det. Annars älskar hon att hoppa, och naturligtvis går det fort då också. 

Jaja, det var ju bara att kravla sig upp och iväg. Var måttligt pepp men tänkte att nu får jag ju försöka vara situationen vuxen och inte bete mig som det autistiska barn jag ibland kan bli (inombords). Vi red på stora utebanan, och jag får väl säga att det ändå gick rätt skapligt i skritt och trav. Men sen skulle vi galoppera och då blev hon URSTARK och bara älgade iväg. L sa att hon gör så för att hon tycker det är jobbigt och det kanske hon gör, men det var jobbigt för mig också! Fick galoppera henne på en väldigt liten volt i hörnorna på stora utebanan och då kunde jag få ihop henne någorlunda, men sen lade hon sig i handen och blev generellt springig och jobbig och totalt okänslig både för hand och säte, så det var tur att lektionen var slut sen. NJA, kändes det väl (fast både L och mina gullisar till ridkompisar sa att det sett bra ut, men det tror jag de sa bara för att vara snälla).  

JAJA. Hoppas det bara var en tillfällig lösning på grund av hoppningen. Bara att bryta ihop och komma igen. 

260914

Då var det ny vecka igen, och nu är halva september också avverkad. Helgen gick i ett nafs, helt obegripligt. I fredags åkte jag hem, gick ut med hundarna, gick sedan ner till kycklingarna för att ge dom lite frukt och bröd som blivit över på jobbet. All ny mat tas emot med enorm entusiasm av kycklingarna, och hönorna har ett sjå med att se till att allt går rätt och riktigt till. Där kan man bli sittande, men till slut tog jag mig samman, gick in och tränade ett kort pass yinyoga och sen åkte jag tillbaks in till stan igen för att träffa A2 för mat och vin vid 18. Tog bussen hem vid 21 så det är inga direkta nachspiel som försiggår nuförtiden, det blir också lite begränsat när det bara går en buss i timmen fram till klockan 23 och sen är det slut på det roliga. Inte för att jag är ute och rumlar till klockan 23, utan det är väl mer det att det är drygt att behöva vänta en hel timme om man skulle missa en buss jag ville komma fram till.

Kände mig lite seg på lördagsmorgonen, men det var bara att masa sig upp och ut. Gick en runda på 13 kilometer, kom hem och möttes av min man som meddelade att det hade varit "en man" där och levererat kött. Det hade jag helt glömt bort trots att jag fått sms om det tidigare i veckan, tur att min man var hemma. Vi åt lunch och sen påbörjade vi tråkjobbet med att kycklingsäkra vårt staket. Vi har ju ett nätstaket, typ som fårstängsel fast lite tätare, där kycklingar upp till en viss storlek utan bekymmer kan ta sig igenom. Det har inte alltid varit ett problem, men förra kullen (Plymouth Rock, tyvärr blev det bara tuppar) var väldigt äventyrliga och ibland kändes det som att de var mer inne hos grannarna än hos oss. Och då har grannarna en gräsmatta som är som en golfgreen, medan vår trädgård, i alla fall den del som är hönsens, är väldigt vildvuxen. Höns är ju ursprungligen djungelfåglar och de uppskattar vanligen att det finns buskar och snår att snoka runt i och ta skydd under vid behov, men det här Plymouth Rock-gänget tyckte helt uppenbart att gräset var grönare på andra sidan, vilket det ju också var. Den här djungeln visade sig vara synnerligen besvärlig i kombination med putsnät, som ju är styvt och dant och fastnar exakt överallt. Vi hade delat en rulle på mitten med vinkelslip för det behöver ju bara tätas till i kycklinghöjd, men det var ett djävla jobb ändå. Vi gjorde kanske en tredjedel av trädgården, sen gav vi upp för dagen. Fortsatte slavarbetet igår, men vi blev ändå inte klara. Nu är mina armar helt sönderrivna efter att ha legat och krälat och brottats med frodiga snår och ovilligt putsnät. 

Ägnade eftermiddagen åt att googla på konsument- och avtalsrätt på grund av nya turer i evighetssåpan "C:s värld", sedan var det middag och så kollade vi lite på valvakorna. I skrivande stund verkar det som att det blir rödgrön seger, men det är ju långt ifrån klart än, och sen ska man ju få ihop en regering på det. Den som lever får se. 

Nu är det i alla fall ny vecka och nya tag. Är i det närmaste klar med min kontorsflytt på jobbet, väntar bara på att det där gigantiska arkivskåpet på Nya Kontoret ska tömmas och flyttas, så jag kan komma till och möblera som jag vill ha det. Ridning ikväll och imorgon, sen är det styrelsemöte på torsdag och så har vi förstås våra ständigt pågående vid-sidan-av-möten där det löpande ska dryftas. I helgen är det sedan dressyr-BOOT CAMP, det blir kul.  

Dy

Har läst Dy av Pia Hagmar, detta är handlingen:

Efter en uppslitande skilsmässa flyr Lovisa Göteborg för ett nytt liv i torpet där hon tillbringade sin barndoms somrar. Där hoppas hon hitta tillbaka till sig själv och sitt skrivande. I skogen finns tröst och trygghet, det är vad hon tror. Men sanningen visar sig vara en helt annan. När en försvunnen man hittas mördad rivs det stilla livet i byn Stavrevik itu. Mörka krafter har kommit i rörelse. Skam och skuld sipprar fram och en fasansfull händelsekedja har påbörjats. Vem kan man lita på om man inte kan lita på sig själv? De starka porträtten av Lovisa och de andra kvinnorna i Pia Hagmars spänningsroman griper tag och skakar om. "Dy" är en mörk och omtumlande historia som inte släpper sitt grepp. En berättelse om vad som kan hända när det förflutna hinner i kapp och livet förvandlas till dy.

Jag har tidigare läst Du och jag och vi av samma författare, den salufördes som "en hästbok för vuxna" men som inte imponerade jättemycket på mig. Den här boken skulle däremot vara "en spänningsroman" och det gillar man ju, men alltså, tjaaa? Tempot var långsamt och trots att karaktärerna beskrevs som "starka porträtt" så tyckte jag de var ganska platta och ointressanta. Det hintades förhållandevis mycket om saker som hänt i det förflutna som skulle ha påverkat mycket, sen när det väl avslöjades vad det rörde sig om så fick det typ en halv sida. Också helt orealistiskt att påbörja en renovering där de lokala firmorna a. kan börja jobba i princip på stående fot, b. dyker upp som de ska och jobbar som attan hela tiden istället för att lägga timmar varje dag på att "åka och hämta grejer", som är det vanliga enligt min erfarenhet. Den här boken får två skitstövlar av fem möjliga. 

260911

Då var det fredag igen! I morse kändes det kallt, bara 8 grader, så kanske börjar kanske bli dags att byta ut sommarbyxorna mot de gamla hederliga narkotikajeansen snart. Köpte ju för kanske 2-3 år sen? en byxa som förmodligen är tillverkad av barn i Kina till slavlöner, förlåt världen. Den är supertunn och superstretchig och kanske det skönaste plagg jag någonsin ägt, det känns inte som att man har kläder på sig överhuvudtaget. Eftersom de är så tunna går det utmärkt att vika upp byxbenen ända till knäna utan att det blir knöligt och klumpigt, och vips har man ett par shorts om det skulle visa sig bli varmare än planerat. De är också helt neutrala till utseendet och passar därför till allt, jag älskar dom och går i de här byxorna från det att det börjar bli varmt tills att det inte längre är det. Har såklart köpt på mig ett gäng (förlåt igen, världen) så att man inte ska bli drabbad av att behöva ta på sig något obekvämt om det skulle visa sig att Världens Bästa Byxa™ råkar ligga i tvätten. Men i morse tyckte jag som sagt att det började  kännas lite kallt om benen. 

Igår höll jag på nästan hela dagen med att flytta över grejer till mitt nya kontor. Har fått skrivbordet plus ett avställningsbord på plats, nu är det bara det där gigantiska arkivskåpet som ska tömmas och flyttas, och de som ska göra det...är inte de snabbaste, man får liksom piska på för att något ska hända. 

Jag hade ju bett två av produktionskillarna om hjälp att flytta skrivbordet. En av dom, T, är vad man kallar "lite speciell", väldigt snäll och väldigt mån om att göra rätt, men också väldigt fyrkantig och kan bryta ihop fullständigt om det inte blir som han tänkt sig. Han har bott hemma hos sin mamma hela livet,  han är 60+ nånting (så "kille" är kanske att ta i), mamman blev 94 år och dog häromåret, nu bor T ensam kvar i huset, i sitt gamla pojkrum.
I alla fall. På väggen utanför mitt nuvarande kontor hänger en tavla, eller det är inte ens en tavla utan bara nån inramad IKEA-plansch, föreställande en solros mot en blå himmel. Varje gång T har haft ett ärende till labbet så har han stannat och beundrat tavlan med solrosen och sagt att han tycker den är så fin, och för ett tag sen berättade han för mig att han vid något tillfälle hade tagit en bild på solrosen, "och ibland på kvällarna tar jag fram den bilden i telefonen och sitter och tittar på den". Det var kanske den lessnaste beskrivning av tillvaron jag någonsin hört, så jag lovade T att han skulle få solrostavlan när jag bytte kontor. Igår kånkade jag över tavlan till den andra byggnaden med tanken att överlämna den till T på vår gemensam lunch som vi också skulle ha igår. Sen gick T och hans kollega, mig ovetandes, ner till labbet för att hjälpa till att flytta mitt skrivbord, och då var tavlan med solrosen borta! I T:s värld, som i det närmaste raserades fullständigt. Jaja, det gick i alla fall snabbt att rädda världen i det avseendet, och nu ska T sätta upp den i sitt sovrum "så det blir det första jag ser på morgonen och det sista jag ser på kvällen". 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, städade i den mån man nu kan städa när det pågår en fönsterrenovering. Nu är alla fönster och fönsterkarmar slipade, spacklade, grundmålade samt målade två gånger. Jag vet inte om jag ska stryka dom en tredje gång...? sa min man som gillar att göra allting noggrant, men det får ju finnas gränser så nu satte jag ner foten och sa att nu får det här bli klart någon gång.  

Rensade ovanför skafferi och frys där det av någon outgrundlig anledning hamnat en massa BÖS. Liksom ovanför köksskåpen, det är helt värdelöst med skåp som inte går ända upp till taket. Där ska jag rensa en annan dag, är övertygad om att det finns en del som kan få vandra vidare till loppis eller slängas. Igår hittade jag t ex nån grej som man ångkokar grönsaker i från Tupperware, har för mig att jag fick, eller möjligen fick köpa den väldigt förmånligt för en massa år sen, av en f d kollega som sålde Tupperware som om det inte fanns någon morgondag. Har ALDRIG använt den, det är säkert jättebra kvalitet, men har den stått helt oanvänd i säkert 10 år så är det kanske på tiden att någon annan får ångkoka sina grönsaker i den för det lär inte hända i mitt kök. 

Var trött så jag gick och lade mig ganska tidigt. Har sovit dåligt hela veckan känns det som, men i natt sov jag bra. Gött! Ikväll ska jag träffa A2, vi ska äta och ta ett glas vin eller två. I övrigt innehåller helgen inga större planer förutom att vi ska sätta putsnät längst ner på staketet så att inte kycklingarna valsar in till grannarna när de får börja gå ut i trädgården. De är snart en månad gamla, så det börjar väl bli dags för dom att utforska världen utanför sin lilla hönsgård. 

260910

Igår var sista gången på rehaben, tydligen hade vi en gång i tiden formulerat ett mål, eller så är det fysioterapeuten som jobbar målbaserat, kring ökad rörlighet i höfterna och nu skulle det följas upp. Jamen absolut har jag blivit bättre. Tycker dock inte att jag är som jag var när jag var i min krafts dagar, när det nu var, men innan det här djävla krånglet med höfter och sätesmusklerna började...förra hösten? Minns inte riktigt, men jag vet att jag sprang ett litet traillopp i september och det kändes bra, när jag sedan var i Danmark i december så bodde jag på ett väldigt gammalt hotell utan hiss och med trappor branta som Himalaya så var det som om någon körde in knivar i sätesmusklerna varje gång jag skulle uppför dom, det var till och med jobbigt att promenera och till råga på allt var alla gator i närheten belagda med kullersten som gjorde varje steg till en plåga. Så någon gång däremellan måste ju eländet ha börjat. Ja, men nu är jag  som sagt i alla fall bättre och det är väl bara att kämpa vidare med sina övningar. 

Tog upp frågan med löpning om fysioterapeuten, men han tyckte inte det var något för mig och så fick jag en liten föreläsning om hur mycket det sliter på kroppen, vilken stor kraft man utsätter kroppen för och hur många gånger det upprepas. Allt det där vet jag ju, men det är ju inte som att jag springer ultralopp heller och varför kan alla andra springa om det nu är så skadligt? Fast hela min såkallade löparkarriär har ju varit kantad av skador och krämpor i snart varenda kroppsdel, har det inte varit fötter och tår så har det varit knän eller höfter som har krånglat i varierande grader, det är som att så fort man får ordning på något så flyttar man bara problemet någon annanstans. Men ändå. Jag gillar ju att tänka på mig själv som en som kan springa. Att tänka på sig själv som en som absolut inte kan springa är inte lika kul. Det är å andra sidan inte jättekul att vara halvskadad mest hela tiden, så jag får väl processa detta lite nu och sedan kanske börja med stavgång igen. Vi får se. 

Åkte sedan till Granngården för att köpa en foderautomat till kycklingarna, vi har väl som mest haft 5-6 kycklingar samtidigt förut, nu har vi mer än dubbelt så många och de äter ju som hästar. Åkte sedan hem, möttes av min man som hade feeling och höll på att byta lysrörsarmatur ovanför diskbänken. När vi köpte vårt hus 2009 så stod det i papprena att köket var totalrenoverat 1997 och jag tänkte då och har på något sätt fortsatt att tänka på köket som rätt nytt, trots att vi bytt ut både kyl och frys och diskmaskin och spis efter hand som de har gått sönder. Nu kom alltså turen till den snart 30 år gamla lysrörsarmaturen som tog nästan en minut på sig innan den orkade flimra igång efter att man tryckt på strömbrytaren. Nu: varde ljus, ögonblickligen. Man blir nästan rädd. 

Gick ut med hundarna, kom hem, damp ner i soffan, åt kvällsmat. Sen började vi kolla på filmen om Alexander den store. Den var O-ER-HÖRT dålig, inleddes med att en av Alexanders kamratkrigare på sin ålders höst strosade omkring och höll en minst tio minuter lång monolog som inte på något vis tillförde något till historien. Sen var det snabba klipp till Alexander som barn, Alexander som ung tonåring, Alexander som är den ende som fattar att Bukefalos är rädd för sin egen skugga och därför den ende som kan tämja och rida den ståtliga hästen (vilket sker på ett helt OREALISTISKT SÄTT, mvh hästtjej och snälla, kan inte någon säga till folk som gör film att hästar inte håller på och frustar och  fnyser och gnäggar stup i kvarten?), vips är Alexander 20 år och kung, drar ut i krig, sedan följer ett jättelångt slag mot perserna som visas i ett rasande tempo och där man inte på något vis kan urskilja vem som är i Alexanders armé och vem som är i den persiska och det är bara damm och spjut och stönande män överallt. Ungefär där gav vi upp, då hade det gått en timme och det återstod ytterligare två. Såg sedan att den här filmen blivit nominerad till Golden Raspberry Awards, detvillsäga årets SÄMSTA film. Så det säger ju en del, hehe.

Kämpar på med min jobbflytt, det som hindrar är 1. att det står ett stort arkivskåp i mitt blivande kontor, och det ska tömmas och flyttas först, och det ska göras när de som är lite ansvariga för innehållet har tid, oklart när det kommer att inträffa, samt 2. att jag måste få hjälp att flytta ut befintligt skrivbord samt flytta dit det skrivbord jag ska använda, vilket ska göras när produktionspersonalen har tid och det lär inte bli den här veckan eftersom demontering av fabriken pågår för fullt. Inte för att det är något som är akut, det är mest irriterande att ha det lite halvdant som jag har det nu med några saker här och några där. Men det ger sig väl. 

 

260909

Igår fick jag börja med det tvivelaktiga nöjet att mäta och fotografera utrustning och inredning som ska plockas ner och skickas iväg till andra ställen i koncernen. I fabriken pågår nedmonteringen för fullt och det blir tommare och tommare för var gång man går genom lokalerna. Trist såklart, men på ett sätt ska det bli skönt när det är färdigt så att man kan fokusera på sina nya uppdrag, just nu känns det lite hejsan svejsan över allting. 

I måndags kom min man och sa att han hade sett en snygg matta på rea, det var nog snarare priset än utseendet som lockade honom. Men efter jobbet igår så åkte jag och tog en titt på den, tyckte dock den var trist i färgen plus kändes alldeles för syntetaktig, så den fick stanna på Åhlens Outlet där den hörde hemma. Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass core och så var det kvällsmat och vidare ut till stallet. Hemma vid 21, dusch och i säng. ZzzZzzZzz. 

Idag är det först jobb, sedan rehab, sen ska jag svänga inom Granngården och köpa en foderautomat till kycklingarna för deras bordsskick lämnar mycket övrigt att önska. De kliver omkring i maten och sprätter runt den överallt, det mesta hamnar väl förr eller senare i magarna men det känns som att det också blir mycket spill. Får bara ha lite koll på en kyckling som kläcktes med lite missbildad näbb så att den, näbben alltså, liksom korsar sig, så att den kan äta ordentligt även ur en automat. Det var en av de två  Faverollekycklingarna som kläcktes ur köpe-avelsäggen, det ser ut som att det blir en tupp och en höna av dessa och tyvärr är det hönan som har den missbildade näbben. Men än så länge är hon pigg som attan så  jag antar att hon får i sig vad hon ska även om hon inte kan picka riktigt som andra utan liksom mer får skopa i sig maten, men jag antar att hon har hittat någon metod som funkar. 

Sen blir det kanske filmkväll? Känns som att det var tusen miljoner år sedan. Min man håller ju på att rensa bland dvd-filmerna och har hittat en film om Alexander den store som vi båda är lite sugna på. Så det blir kanske den. 

Till stallet istället, v 37 2026, pt 2

Igår fick jag rida Gossen. Det verkar som att det är den nya ordningen nu, Spanjorskan på måndagar och Gossen på tisdagar, och inte mig emot. Saknar faktiskt inte Köttbullen särskilt mycket, att rida henne alltså, jämfört med de här två är hon oerhört tungriden och det är ju kul om man kan fokusera på något annat. Hon är ju också överbyggd, "som en dåligt hyvlad ost" som en ridlärare sa en gång, vilket hon såklart inte kan hjälpa men det underlättar ju inte direkt när man försöker jobba med formen. 

Vi red faktiskt i ridhuset igår, annars har vi ridit ute nästan varje gång men igår regnade det så då fick det bli inne. Vi red en övning med tempoväxlingar i skritt, trav och galopp. Det var svårt i skritten, i traven gick det rätt bra, galoppen var åter lite svårare för då ville han bryta av, den lille latmasken. Men överlag kändes det bra, han gick stadigt på tygeln hela lektionen och jag tyckte nog att han blev rätt lyhörd för hjälperna. Men vad det är svårt med tygellängden, känner mig inte alls bekväm med att ha så korta tyglar som man "ska" ha. Eller det är väl inte att de är korta egentligen, utan att handen ska vara längre fram men hur lätt är det när man har armar som en Tyrannosaurus Rex? 

Efter vår grupp har det börjat en nybörjargrupp för vuxna, det är väl en av dom som har ridit lite förut fast för många år sen, men de övriga är verkligen på nivån att de knappt vet vad som är bak och fram på hästen. Så häftig grej när folk verkligen börjar från scratch. Minns en gång för länge sen när jag red tillsammans med en kyrkoherde som började rida som 60+-åring för han "ville ha ett ställe där han bara kunde vara Lennart", vilket var svårt hemma i den lilla byn där han bodde och verkade. Kan tänka mig att man med det yrket liksom alltid förväntas vara i tjänst när man träffar folk, det går ju liksom inte riktigt för sig att en präst står på Ica och svär över matpriserna eller grumsar över epadunk på kvällar och nätter, men i stallet kan man ju vara vem som helst, ingen bryr sig. 

 

It goes on and on

 It goes on and on

260908

Igår hade jag ett jobbmöte där en av deltagarna hade ny frisyr och också en annorlunda klädstil mot vad hon brukar ha, jag sa något snällt om det, och hon sa att hon känt att det var dags för en förändring. Sen försökte jag förklara begreppet "tjejnyår" och de tyckte det var AMAZING med "girl's new year in September" och att det fanns ett begrepp för det. 

Efter jobbet var det dags för rehaben, det som från början kanske tog max en halvtimme är nu uppe i typ 90 minuter så det ska bli skönt att kunna förlägga den tiden så att det passar lite bättre in i det såkallade livspusslet. Igår hann jag hem, gå en runda med hundarna, mata kycklingarna (och med det avses alltså inte bara att slänga åt dom lite mat utan också att sitta och glo på dom när de kilar omkring och är urgulliga) och äta kvällsmat, sen var det i princip dags att byta om och åka till stallet. Efter ridningen satt S och jag kvar en god stund och babblade om senaste utvecklingen i den ständigt pågående realitysåpan "C:s värld" så jag var inte hemma förrän omkring 21.30. 

Nu är det verkligen mörkt på morgnarna. I normala fall släcker jag ytterbelysningen samtidigt som jag släcker i hallen innan jag går hemifrån, tycker det är lite onödigt att den, ytterbelysningen alltså, inte hallen, ska stå och lysa på ingenting, men i morse så såg jag knappt nyckelhålet när jag skulle låsa ytterdörren så det kanske börjar bli dags att låta den stå på. Ytterbelysningen alltså, inte ytterdörren. Vi är vad som känns som de enda människorna i hela Sverige som inte har någon fasadbelysning på vårt hus, och bor på en såkallad skafttomt så gatubelysningen når inte fram till oss, och nu är det som sagt MÖRKT. Skönt i och för sig att det inte längre är gryningsljus och tusen miljoner hjortar och rådjur som är ute och strosar från A till B utan att bry sig ett skvatt om att det råkar vara en 90-väg mellan.  Man får ju såklart  alltid vara på sin vakt ändå, men inte fullt lika intensivt som för några veckor sedan då jag körde genom skogen precis då dagen började gry och det kändes som ett himla safari.

Det går trögt med flytten till mitt nya kontor, det beror främst på att jag behöver hjälp med att flytta ett skrivbord från bottenplan på en byggnad till första våningen i en annan, och just nu har alla fullt upp med nedmonteringen av fabriken. Ser just nu inga direkta fördelar med att flytta, för jag har insett att jag inte längre kommer att ha tillgång till något omklädningsrum med skåp att hänga grejer i. Utan nu ska man över på finsidan där man aldrig någonsin har varit i kontakt med begreppet "arbetskläder" (och därför finns det såklart inga omklädningsrum heller) och där man förväntas hänga sina ytterkläder på en klädhängare i korridoren. Det kan jag såklart göra, men var ska jag ha mina träningskläder? Min yogamatta? Mina extra ombyten? och allt annat som jag hittills förvarat i skåpet i omklädningsrummet. Aja, det går såklart att hitta en lösning på det vad det lider. Fördel är tillgång till diskmaskinen i fikarummet, så jag kommer i alla fall slippa stå och diska min lilla frukostskål i vasken i omklädningsrummet som jag gör nu. Omklädningsrummet är en väldigt liten skrubb som också fungerar som kök, eftersom man lyckats klämma in ett kylskåp, mikro och kaffebryggare där, samt förråd. Det saknas diskbänk och avställningsytor och ser ut därefter så just den biten kommer jag väl inte direkt att sakna. 

 

Till stallet istället, v 37 2026, pt 1

Igår var det dags för ett pass med Spanjorskan igen. Börjar gilla henne mer och mer, eller det har jag väl gjort hela tiden men inte ridit henne tillräckligt kontinuerligt för att lära känna henne. Det gör jag väl inte riktigt än heller, men det känns i alla fall som att vi håller på att bygga någon form av relation. Hon är så mjuk och trevlig att sitta på och det känns som att det händer något med min egen ridning också, att jag blir mer balanserad och lyhörd. 

Vi red på stora utebanan, ingen speciell övning, mest volter och övergångar i skritt, trav och galopp men det räcker ju fint. Spanjorskan har det lite jobbigt med att hålla galoppen, det beror nog dels på att hon är rätt så rund efter betet och det är lite jobbigt för henne, dels på att hon går mycket barnlektioner och om/när de galopperar där så är det kanske max en långsida i taget. Så där får jag kämpa en del, fattningarna blir inte heller de bästa men det är ju bara att knota på. Jobba med sitsen, Nu har du inte någon tendens till stolsits längre, sa L och det var ju skönt att höra. Stolsits liksom! Jag! Pffff! Det är jobbigt att rida och hela tiden tänka på sitsen när man inte behövt göra det speciellt mycket förut (fast uppenbarligen borde jag ha behövt göra det även förut), kanske inte så mycket fysiskt som mentalt. Var därför fysiskt och mentalt slut efter lektionen, hehe. 

Ovännen

Har läst Ovännen av Moa Herngren, detta är handlingen:

Karolin trodde att hon hade kontroll. Hon har skilt sig, skaffat en ny lägenhet och försöker få livet att fungera som ensamstående förälder. Men när hennes mamma plötsligt hamnar på sjukhus blir det för mycket och Karolin inser att hon står mitt i en kris. Som tur är har hon Saga kvar, sin allra bästa vän och klippa i livet.

Karolin och Saga har varit oskiljaktiga sedan mellanstadiet. Saga är som en extra familjemedlem i Karolins familj och gudmor till hennes dotter. Men nu när Karolin behöver sin vän som allra mest har något hänt.

Saga har träffat en man. Karolin märker hur Saga förändras i hans närhet. Hur hon plötsligt slutar höra av sig. Hur hon glider undan. Är han inte lite kontrollerande?

När Saga berättar att hon och Jon ska flytta ihop kommer det som en chock. Inte bara för att det gått så kort tid – utan för att Saga har tagit beslutet utan att säga ett ord till Karolin.

Karolin försöker vara glad. Försöker lita på Saga. Då gör Saga plötsligt slut med Karolin – helt utan förklaring.

Jag har tidigare läst Tjockdrottningen, Skilsmässan,Svärmodern och Syskonfejden av samma författare, det är ingen serie utan alla är helt nya berättelser och karaktärer men lite på samma tema, relationer som skaver. Har tyckt de tidigare böckerna varit helt okej, men inte mer än så. Tycker lite samma sak om den här boken. Okej, men inte mer. Tycker Karolin är för överdrivet klängig/krävande, och Saga för överdrivet mesig/konflikträdd för att det ska kännas riktigt sannolikt. Den här boken får tre kompisar av fem möjliga. 

260907

I fredags fick vi veta att det inte skulle bli någon produktion den dagen utan det som producerades på torsdagen var det sista som någonsin skulle produceras i den här fabriken. Hade jag vetat det hade jag kanske varit lite mer vördnadsfull när jag betade av vad som skulle visa sig vara sista arbetsinsatsen i labbet tidigt på fredagsmorgonen, men nu blev det som vilken dag som helst istället. 

Gick och förtidsröstade på lunchen på ett bibliotek i närheten av jobbet där det fanns röstmottagare varje dag och inte bara en dag i veckan som hemma i byn. Så nu är det gjort. Efter jobbet åkte jag hem, gick en sväng med hundarna, tränade ett pass yinyoga och sen gjorde vi pizza och började kolla på en ny serie på Netflix, Big Mistakes, eller så ny vet jag inte om den är, men ny för oss. Den var rätt rolig, fast också rätt förutsägbar. Gick och lade mig rätt tidigt, läste och somnade. 

På lördagen vaknade jag tidigt och kände mig utvilad. Gick en långpromenad med hundarna, städade i hönshuset och slappade sedan i soffan större delen av eftermiddagen. Det var fint väder medan jag var ute och gick, men hela eftermiddagen var det jättekonstigt väder, soligt ibland, sedan kom det störtskurar från ingenstans och fem minuter senare lyste solen igen och sådär höll det på.
För ett tag sedan tog jag ju upp med min man att jag tycker vi ska ta bort alla hyllor med filmer och skivor i vardagsrummet, han var lite motsträvig men nu har han anammat idén och fått feeling. Så han höll på med det medan jag läste. 

Igår ringde klockan vid 04, som om det vore arbetsdag. Tog mig upp, gick en mil med hundarna, åt frukost och körde sedan iväg för dagens funktionärsuppdrag på en av våra grannklubbar. Hamnade i sekretariatet och fick hjälpa till med att mata in resultat i Equipe och vara allmän hjälpreda. Till en början med kände jag mig som en praoelev men det gick rätt fort att komma in i det hela och någon nytta gjorde man väl förhoppningsvis. Också kul att vara på en så fin och nybyggd anläggning och ett extra plus var att komma till ett färdigt arrangemang där allt (ofta tråkigt och jobbigt) förarbete redan är fixat av någon annan. Det tog dock ändå exakt hela dagen, åkte hemifrån vid 07.45 och var hemma strax efter 17. Hade förberett enkel middag, korv och potatismos, så det gick snabbt att fixa till. Sen kollade vi på ett avsnitt av Big Mistakes och så var helgen slut, typ. 

Dags för ny vecka och nya tag då. Den här veckan är sista veckan med rehab på deppgymmet, om inte fysioterapeuten säger något annat men det tror jag inte. Ska bli rätt skönt att slippa ha rehab direkt efter jobbet två dagar i veckan, särskilt på måndagarna när jag ska iväg till stallet sen på kvällen. Rehaben lär jag förstås inte slippa men det blir lättare att ta den lite mer när det passar mig och inte i första hand när fysioterapeuten kan.  Annars har jag inget direkt inplanerat den här veckan förutom att jag eventuellt ska träffa A2 någon kväll men det är inget spikat än. 

Snackade ihop mig med S och A angående händelserna i den låsta bloggen och vi bestämde oss för vilken väg vi skulle ta vidare ur den soppan. Vi får se hur det slutar, oh the joy of föreningsliv. 

 

260904

Igår eftermiddag när jag hade varit ute med hundarna så tänkte jag att jag kunde passa på att gå och förtidsrösta. Tror ALDRIG jag har röstat på valdagen faktiskt, i alla fall inte som jag minns, trots att jag har röstat i varje val sen jag blev myndig så det börjar ju med ålderns rätt ändå bli några gånger (känns viktigt att påpeka, man vill ju inte att folk ska tro att man är en soffliggare som inte värnar om sina demokratiska skyldigheter). Pratade med min bror i telefon medan jag gick ner till bibblan, han hade blivit ifrågasatt av sin 15-årige son varför han inte röstade på själva valdagen "för det är tradition" (vad han nu fått det ifrån), men både jag och min bror var eniga om att det är bättre att göra det i god tid "för tänk om man glömmer". Kom fram till bibblan, då var det bara möjligt att förtidsrösta vissa speciella tider och dagar, och igår var inte en sån dag. WTF? Det har väl ALLTID varit så att förtidsröstningen har varit öppen när bibblan varit öppen, men tydligen inte längre. I och för sig har det väl aldrig varit någon direkt rush till förtidsröstningen i vår lilla by tidigare valår, det måste ju vara både lite slöseri med resurser samt också vara dödens tråkigt att sitta som röstmottagare när det kanske kommer en person varannan timme, så det kanske inte är så konstigt att det stramas åt. Men ändå. Snopet. 

Passade på att hämta lite böcker jag reserverat när jag ändå var där och knatade hemåt i duggregn och en lätt höstkänsla. Skönt att det är slut med värmebölja, även om det fortfarande är varmt. Städade i röran hemma, min man håller fortfarande på med fönstren och det känns som att han ALDRIG blir klar. Åt kvällsmat, slöade i soffan, läste lite och så var den dagen över. 

Nu är det fredag! Och idag är det den allra sista produktionsdagen EVER på fabriken. Det var ju egentligen menat att det skulle vara förra fredagen, så det blev något av ett antiklimax när det blev förlängt en vecka till. Men på måndag kommer dom och ska börja riva ut de återstående maskinerna och utrustningen så nu är det ingen återvändo om så hundra kunder står och bankar på dörren och vill ha material. Den andra produktionslinjen, som flyttades upp till Norge förra året, där har jag numera vant mig vid att det bara är en tom fabrikslokal som återstår, det kändes väldigt märkligt i början men nu är det vardag och jag lär väl vänja mig vid att andra halvan av fabriken också kommer att förvandlas till ett skal. Men just nu känns det konstigt, det gör det. 

Känner mig trött, för jag vaknade vid 02.30 i natt och kunde inte somna om. Oklart varför, det var inte som att jag kände mig stressad eller något, det var bara det att sömnen inte ville infinna sig. Lär väl somna vid 20-tiden ikväll istället, men det var många år sen jag tyckte det var lite som att förlora (oklart mot vad, tiden?) om man gick och lade sig tidigt, nu ser jag det mer som en ynnest, haha.

 

I helgen ska jag vara funktionär på en WE-tävling som en av våra grannklubbar anordnar. Har aldrig varit på en WE-tävling i hela mitt liv så det kan ju bli en intressant erfarenhet. Tänkte jag, tills jag såg att jag var uppsatt i sekretariatet. GULP. Där måste man ju ha koll. Har dock varit väldigt transparent med att jag inte har det så jag hoppas att förväntningarna hos grannklubben är låga.  Hade ju varit hemskt om de förväntar sig att det ska komma någon som är både kunnig och självgående. En gång i tiden var jag queen of tävlingssekretariat, men det var på den gamla goda tiden när allt sköttes manuellt och det gick att ha koll. Nu är både system och regelverk så uppdaterade att det som man en gång kunde när man satt som en stor spindel i sekretariatsnätet och hade järnkoll på allt är helt utdaterat, och  det känns som att tävlingsverksamheten generellt är lite på utdöende. Det har blivit som en ond cirkel där det är för dyrt att arrangera och för svårt att få sponsorer, då måste man höja startavgifterna och då drar folk öronen åt sig eftersom allting annat som licenser och transporter också har blivit apdyrt, och så blir det för få starter och klubbarna går med förlust och till slut är det väl ingen som vill ordna tävlingar för vanliga dödliga längre, då blir det väl bara stora tävlingar med stora sponsorer för eliten. Trist utveckling tycker jag. 

260903

Igår var det lång dags färd mot natt, det kändes så i alla fall. Först jobb, sedan rehab, sedan stannade jag kvar i stan för att gå på den här klubbkvällen där man kunde prova kläder. 

På jobbet snackade jag med en person som har som jobb att åka runt till olika företag och byta ut entré- och gångmattor samt hämta personaltvätt, jag vet inte vad han heter trots att han gått som som barn i huset här i en massa år, vi kallar honom bara "mattkillen" när vi talar om honom och när man talar med honom har det aldrig funnits ett behov av att känna till hans namn. Förra gången mattkillen var här så varslade jag honom om att från och med snart kommer det inte att sitta någon i min byggnad, och igår tog han mattorna utan att ersätta dom med några nya. Nu ser det jättekonstigt ut eftersom golvet har blekts där det inte legat mattor. Men det är ju snart inget jag behöver bekymra mig om. 

Har fortsatt rensa på mitt kontor. Jag har ju bett om hjälp att forsla över ett skrivbord och ett sidobord, för det som stod på nya kontoret var inte höj- och sänkbart. Det är ännu inte gjort, men vilken dag som helst händer det. Det ska också tömmas ett jättestort arkivskåp med personalhandlingar som ska flyttas ut från mitt nya kontor, oklart när det blir av men förhoppningsvis också inom kort. Upptäckte häromdagen att det inte fanns någon lådhurts i det nya kontoret, letade runt i övriga tomma kontor på det våningsplanet, men nä. Vill folk inte ha lådor till sina skrivbord? Min befintliga lådhurts är av metall och aptung, tänkte först att Äh, jag behöver kanske inga skrivbordslådor och att det jag haft i mina lådor kunde jag väl lika gärna ha i en liten korg i ett skåp. Började sedan rensa och HERREGUD vad mycket bös som ryms i två skrivbordslådor när man haft 25+ år på sig. Trots att jag slängde åtskilligt så kände jag också att herregud vad besvärligt det kommer att bli att rafsa runt i den där korgen varenda gång jag vill fylla på häftklamrar, ha en ny penna, ta en huvudvärkstablett eller sätta på ett plåster. Hittade sedan en lådhurs som stod som gömd i ett av de tomma kontoren, så den tänker jag helt sonika sno till mitt nya kontor. Hur gör folk som jobbar på såna där aktivitetsbaserade arbetsplatser där man flyttar runt och gissningsvis inte har personliga skrivbordslådor med personligt bra-att-ha-stash? Illuminate me, pls. 

Rehaben gick bra, nu är det bara nästa vecka kvar och sen antar jag att jag ska knuffas ur fysioterapeutboet och klara mig på egen hand. Åkte sedan inom Maxi på väg till stallet för att bunkra lite kvarg, känns som att det är någon slags brist på det för det har varit synnerligen urplockat på hyllorna i alla butiker jag har varit i på senare tid. I alla fall den goda, smaksatta kvargen. Den (i mina ögon rätt) äckliga naturella finns det gott om. Det verkar vara en trend som pågår  just nu med att man måste äta protein som om det inte fanns någon morgondag, eller så är det bara mina algoritmer på sociala medier som har fuckat upp. Plus smaksatta kvarghyllan i åtskilliga butiker. 

Körde vidare till stallet, parkerade och tog en promenad i skogen där vi brukar rida, då kom det en störtskur som inte var av Guds nåde, det kändes som att regndropparna var i storleksordningen vindruvor. Trodde nästan att det haglade för det gjorde nästan ont, men det var bara regn. Kom tillbaks till stallet som en dränkt katt, efter ett tag kom J för vi skulle skriva ihop en bidragsansökan i Idrottsarenan, Riksidrottsförbundets nya system som ska ersätta Idrott Online och av det jag sett hittills är jag inte dödsimponerad. Men vi får väl se hur det blir när LOK-stöd och sånt ska hanteras i det nya systemet, det kan ju omöjligt bli värre än i Idrott Online. Eller? Det kan det förmodligen. Sen var det dags för klädprovning, alla plagg jag tog på mig återlämnades lätt fuktiga men det får bli någon annans problem (NAP). Hittade en jacka som jag gillade, dottern hittade en annan modell som hon gillade och jag sa att det kan vara att tomten är tidig i år.

Åkte sedan hem, frös som en hund. Duschade och gick och lade mig. När jag vaknade i morse kändes det nästan lyxigt att veta att jag inte skulle någonstans efter jobbet idag, utan kunde bara åka hem och vara hemma. Min favoritsysselsättning, mmm. 

260902

Igår var en rätt händelselös dag på jobbet. Träffade knappt en kotte, pratade knappt med någon. Det var inget fel på dagen som sådan bara för det, mest bara att det inte finns så mycket att skriva om. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett corepass, åkte till stallet, kom hem och gick och lade mig.

 Inget kioskvältande direkt, även om det pågår en hel del saftigheter i den del av livet som måste skyddas med lösenord. Hur orkar du? sa K uppgivet till mig häromdagen när ytterligare vad som kändes som ett kilometerlångt mail med trams damp ner och jag sa att jag skulle svara på det. Kände mig lite som Wilt i boken Wilt av Tom Sharpe som är en av de roligaste böcker jag vet, där Wilt efter att i åratal ha undervisat i litteratur för ointresserade bygg- och rörmokarlärlingar har blivit ett fullblodsproffs på att svara på meningslösa frågor i evigheters evighet och därför tycker att polisförhören kring det påstådda mordet är rena rama barnleken jämfört med hans yrkesroll, medan poliserna sliter sitt hår och inte kan fatta hur han kan vara så iskall. Livet har väl tränat mig i att tas med idioter helt enkelt, där K blir ledsen och besviken och tar det personligt så drivs jag mer av ett patos, den här djävla människan ska fan i mig inte ha rätt. Jag kan dividera och argumentera om och för detta hur länge som helst och blir aldrig trött eller ens särskilt känslomässigt berörd (om man inte räknar irritation över människors inneboende dumhet, men vi är ju många som tycker likadant här så det finns gott om kanaler att ventilera sin eventuella frustration i). 

Jaja, nog om det. Idag tror jag blir ytterligare en relativt händelselös jobbdag, därefter rehab och sen ska jag stanna kvar i stan för det ska vara "klubbkväll" i stallet där man kan prova och beställa klubbkläder och det kändes onödigt att åka hem för att vara hemma kanske 45 minuter för att sedan åka tillbaks till stan igen. Det där med klubbkläder har varit en visa sen jag hamnade i styrelsen, det är ju fint att kunna ha kläder med klubbens namn och logga på för att visa att vi är en förening och hör ihop. Först skulle dåvarande ungdomssektionen ansvara för det men inget hände. Sen skulle en som var förälder till dåvarande ungdomssektionens ordförande hjälpa till. Vid ett tillfälle sa jag, i syfte att vara lite hjälpsam för det gick väldigt lång tid utan att något hände, något i stil med I en annan förening jag var med i så beställde vi bra och prisvärda klubbkläder från...men hann inte så mycket som säga företagets namn förrän jag blev avsnäst med att de minsann redan hade en lösning. Jahapp. Därefter hann det bli årsmöte så både US-ordföranden och hens förälder försvann från styrelsen och ungefär tusen år senare så levererades en provkollektion där det visade sig att alla kläderna var pissdyra. Företaget krävde dessutom att vi skulle betala för provkollektionen, vi nekade för det ingick enligt oss inte i överenskommelsen och det var väl varken vårt fel eller vårt problem att de hade gjort en provkollektion med vår logga som inte gick att sälja någon annanstans, det normala är väl att man visar upp kläderna UTAN tryck som sedan levereras MED tryck när man bestämt sig för vad man vill ha, men så tänkte uppenbarligen inte dom så där stod vi med en massa kläder för tusentals kronor som ingen riktigt ville kännas vid.

Sen tog en i nuvarande styrelsen tag i detta med klubbkläder och fixade ett avtal med en lokal sporthandlare med rimliga priser och där det finns som en webbshopp där man kan gå in och beställa och sen hämta i butik, jättesmidigt. Har beställt en tröja därifrån, chansade när det gällde storlek (det blev bra), men nu tänkte jag beställa en vinterjacka som kostar lite mer och då vill man ju kanske kunna prova först. Angående den andra provkollektionen så åkte personen som hade det företaget dit för  BLAND ANNAT ekobrott förra året och hans partner (som blivit drabbad på så sätt att den här personen sålt hennes hästar (som i och för sig var skrivna på hans företag så rent juridiskt var det väl hans, men MORALISKT kändes det väl väldigt tveksamt), en dag när hon kom till stallet så var det helt enkelt tomt) var av uppenbara skäl noll procent intresserad av att bevaka hans intressen så vi fick behålla den där provkollektionen. Den enes bröd, osv.

Till stallet istället, v 36 2026, pt 2

Igår hade jag Gossen, och tack och lov var han inte fullt lika slö som han var förra tisdagen. Inte så att han är HET i vanliga fall heller, men förra veckan kändes han liksom...avstängd. Det gjorde han inte nu, jag fick fin kontakt även om man såklart får jobba för den och för framåtbjudningen. OCH MIN SITS! Herregud vad jag har ältat det som L sa att jag hade en tendens till stolsits, för det vill man ju verkligen inte ha. Det är också nyttigt att byta ridlärare lite då och då och få någon som inte är hemmablind.  Så jag fokuserade väldigt mycket på den heliga treenigheten sittbenen och blygdbenet, och fick lite bekräftelse att sitsen blivit bättre. Men Gud vad svårt det är att tänka om, och så ska man samtidigt tänka på att händerna absolut inte ska vara där jag tycker det känns bekvämt att ha dom, utan en decimeter längre fram. Det är såklart nyttigt att puttas ur sin komfortzon, det är väl då det sker utveckling. 

Vi var på stora utebanan och red en övning som var volt i skritt i varje hörn, därefter galoppfattning direkt från skritt, galopp längs med långsidan och därifrån en balanserad övergång till skritt med så få travsteg som möjligt, helst inga. Det gick ganska bra, Gossen är ju en rätt välskolad häst som kan sina saker. Kände mig nöjd! 

Ett nytt avsnitt i en såpa

 Ett nytt avsnitt i en såpa

260901

Och då var det fan i mig september? Höst? Nu? Känner mig som vanligt som att jag inte hängt med i svängarna, men så är det väl för dom flesta tänker jag. Minns när man var liten och det började dra ihop sig till skolstart och det kändes som att sommarlovet hade varat halva ens liv. Nu försvinner semestern på en grisblinkning, några sovmorgnar bara och sen är allt som vanligt igen känns det som. 

Igår var en ganska händelselös jobbdag, sen var det rehab efter jobbet och det enda som hände där var väl att jag gick från 2-kiloshantlar till 4-kilosdito i de övningar jag gör med hantel. Surkartet ROBERT var där, han verkade ha feeling för han sågs både cykla (utan att tvinga resten av deppgymmet att titta på Jay Leno's Garage dessutom) och göra någon slags övning med en boll. Det går framåt! Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, åt kvällsmat, åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig. Nästa vecka är sista veckan på rehaben, sen antar jag att jag ska fortsätta på egen hand och det ska bli rätt skönt att inte behöva ha tider att passa och framför allt att kunna ta den fortsatta (som jag utgår från att jag ska göra) rehabträningen de dagar när jag inte ska iväg till stallet så det blir stress och fläng. 

Idag är det jobb, sedan hem för hundpromenad, coreträning och kvällsmat, sedan tillbaka till stan för ridning och sen hem igen för att gå i säng. September, here we go. 

Till stallet istället, v 36 2026, pt 1

Igår hade jag Spanjorskan, jag börjar verkligen bli mer och mer förtjust i henne även om vi fortfarande är i ett försiktigt-lära-känna-varandra-stadium och det finns mycket kvar i vår kommunikation som kan förbättras. Men hon rör sig så mjukt och trevligt och går stadigt i form, åtminstone större delen av tiden. Sen rider jag förstås med för långa tyglar, det känner jag ju själv och det påpekade L också. Men det ska vi börja ta tag i nästa vecka. GULP. Försökte tänka mycket på sitsen, att inte hamna i bakvikt på sittbenen men fan vad svårt alltså. För när jag försökte fördela tyngden mellan sittben och blygdben så kändes det som att jag satt framåtlutad som en hösäck, det kanske det inte såg ut så men det var så det kändes. 

Vi red på stora utebanan, igen särskild övning utan ganska mycket självständigt med volter och övergångar. Den här gången gick det lite bättre med galoppen, men Spanjorskan har lagt sig till med en rejäl gräsmage så hon orkar inte hur mycket som helst. Själv svalde jag x antal flygfän eftersom jag tydligen rider med munnen lite halvöppen? Det var inte särskilt varmt, men ändå rann svetten i strida strömmar efteråt. Kände mig ändå rätt nöjd efter lektionen, det känns roligt att rida en häst där man åtminstone känner att man har kommunikation redan från början istället, jämfört med Köttbullen som är ganska avstängd. Fördelen med det senare är att hon ju är lite förlåtande, men det behöver ju inte alltid vara en fördel när det kommer till att renodla sitt finlir så jag hoppas jag får fortsätta med Spanjorskan.