onsdag 2 september 2026

260902

Igår var en rätt händelselös dag på jobbet. Träffade knappt en kotte, pratade knappt med någon. Det var inget fel på dagen som sådan bara för det, mest bara att det inte finns så mycket att skriva om. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett corepass, åkte till stallet, kom hem och gick och lade mig.

 Inget kioskvältande direkt, även om det pågår en hel del saftigheter i den del av livet som måste skyddas med lösenord. Hur orkar du? sa K uppgivet till mig häromdagen när ytterligare vad som kändes som ett kilometerlångt mail med trams damp ner och jag sa att jag skulle svara på det. Kände mig lite som Wilt i boken Wilt av Tom Sharpe som är en av de roligaste böcker jag vet, där Wilt efter att i åratal ha undervisat i litteratur för ointresserade bygg- och rörmokarlärlingar har blivit ett fullblodsproffs på att svara på meningslösa frågor i evigheters evighet och därför tycker att polisförhören kring det påstådda mordet är rena rama barnleken jämfört med hans yrkesroll, medan poliserna sliter sitt hår och inte kan fatta hur han kan vara så iskall. Livet har väl tränat mig i att tas med idioter helt enkelt, där K blir ledsen och besviken och tar det personligt så drivs jag mer av ett patos, den här djävla människan ska fan i mig inte ha rätt. Jag kan dividera och argumentera om och för detta hur länge som helst och blir aldrig trött eller ens särskilt känslomässigt berörd (om man inte räknar irritation över människors inneboende dumhet, men vi är ju många som tycker likadant här så det finns gott om kanaler att ventilera sin eventuella frustration i). 

Jaja, nog om det. Idag tror jag blir ytterligare en relativt händelselös jobbdag, därefter rehab och sen ska jag stanna kvar i stan för det ska vara "klubbkväll" i stallet där man kan prova och beställa klubbkläder och det kändes onödigt att åka hem för att vara hemma kanske 45 minuter för att sedan åka tillbaks till stan igen. Det där med klubbkläder har varit en visa sen jag hamnade i styrelsen, det är ju fint att kunna ha kläder med klubbens namn och logga på för att visa att vi är en förening och hör ihop. Först skulle dåvarande ungdomssektionen ansvara för det men inget hände. Sen skulle en som var förälder till dåvarande ungdomssektionens ordförande hjälpa till. Vid ett tillfälle sa jag, i syfte att vara lite hjälpsam för det gick väldigt lång tid utan att något hände, något i stil med I en annan förening jag var med i så beställde vi bra och prisvärda klubbkläder från...men hann inte så mycket som säga företagets namn förrän jag blev avsnäst med att de minsann redan hade en lösning. Jahapp. Därefter hann det bli årsmöte så både US-ordföranden och hens förälder försvann från styrelsen och ungefär tusen år senare så levererades en provkollektion där det visade sig att alla kläderna var pissdyra. Företaget krävde dessutom att vi skulle betala för provkollektionen, vi nekade för det ingick enligt oss inte i överenskommelsen och det var väl varken vårt fel eller vårt problem att de hade gjort en provkollektion med vår logga som inte gick att sälja någon annanstans, det normala är väl att man visar upp kläderna UTAN tryck som sedan levereras MED tryck när man bestämt sig för vad man vill ha, men så tänkte uppenbarligen inte dom så där stod vi med en massa kläder för tusentals kronor som ingen riktigt ville kännas vid.

Sen tog en i nuvarande styrelsen tag i detta med klubbkläder och fixade ett avtal med en lokal sporthandlare med rimliga priser och där det finns som en webbshopp där man kan gå in och beställa och sen hämta i butik, jättesmidigt. Har beställt en tröja därifrån, chansade när det gällde storlek (det blev bra), men nu tänkte jag beställa en vinterjacka som kostar lite mer och då vill man ju kanske kunna prova först. Angående den andra provkollektionen så åkte personen som hade det företaget dit för  BLAND ANNAT ekobrott förra året och hans partner (som blivit drabbad på så sätt att den här personen sålt hennes hästar (som i och för sig var skrivna på hans företag så rent juridiskt var det väl hans, men MORALISKT kändes det väl väldigt tveksamt), en dag när hon kom till stallet så var det helt enkelt tomt) var av uppenbara skäl noll procent intresserad av att bevaka hans intressen så vi fick behålla den där provkollektionen. Den enes bröd, osv.



Till stallet istället, v 36 2026, pt 2

Igår hade jag Gossen, och tack och lov var han inte fullt lika slö som han var förra tisdagen. Inte så att han är HET i vanliga fall heller, men förra veckan kändes han liksom...avstängd. Det gjorde han inte nu, jag fick fin kontakt även om man såklart får jobba för den och för framåtbjudningen. OCH MIN SITS! Herregud vad jag har ältat det som L sa att jag hade en tendens till stolsits, för det vill man ju verkligen inte ha. Det är också nyttigt att byta ridlärare lite då och då och få någon som inte är hemmablind.  Så jag fokuserade väldigt mycket på den heliga treenigheten sittbenen och blygdbenet, och fick lite bekräftelse att sitsen blivit bättre. Men Gud vad svårt det är att tänka om, och så ska man samtidigt tänka på att händerna absolut inte ska vara där jag tycker det känns bekvämt att ha dom, utan en decimeter längre fram. Det är såklart nyttigt att puttas ur sin komfortzon, det är väl då det sker utveckling. 

Vi var på stora utebanan och red en övning som var volt i skritt i varje hörn, därefter galoppfattning direkt från skritt, galopp längs med långsidan och därifrån en balanserad övergång till skritt med så få travsteg som möjligt, helst inga. Det gick ganska bra, Gossen är ju en rätt välskolad häst som kan sina saker. Kände mig nöjd! 

tisdag 1 september 2026

Ett nytt avsnitt i en såpa

 Ett nytt avsnitt i en såpa

260901

Och då var det fan i mig september? Höst? Nu? Känner mig som vanligt som att jag inte hängt med i svängarna, men så är det väl för dom flesta tänker jag. Minns när man var liten och det började dra ihop sig till skolstart och det kändes som att sommarlovet hade varat halva ens liv. Nu försvinner semestern på en grisblinkning, några sovmorgnar bara och sen är allt som vanligt igen känns det som. 

Igår var en ganska händelselös jobbdag, sen var det rehab efter jobbet och det enda som hände där var väl att jag gick från 2-kiloshantlar till 4-kilosdito i de övningar jag gör med hantel. Surkartet ROBERT var där, han verkade ha feeling för han sågs både cykla (utan att tvinga resten av deppgymmet att titta på Jay Leno's Garage dessutom) och göra någon slags övning med en boll. Det går framåt! Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, åt kvällsmat, åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig. Nästa vecka är sista veckan på rehaben, sen antar jag att jag ska fortsätta på egen hand och det ska bli rätt skönt att inte behöva ha tider att passa och framför allt att kunna ta den fortsatta (som jag utgår från att jag ska göra) rehabträningen de dagar när jag inte ska iväg till stallet så det blir stress och fläng. 

Idag är det jobb, sedan hem för hundpromenad, coreträning och kvällsmat, sedan tillbaka till stan för ridning och sen hem igen för att gå i säng. September, here we go. 

Till stallet istället, v 36 2026, pt 1

Igår hade jag Spanjorskan, jag börjar verkligen bli mer och mer förtjust i henne även om vi fortfarande är i ett försiktigt-lära-känna-varandra-stadium och det finns mycket kvar i vår kommunikation som kan förbättras. Men hon rör sig så mjukt och trevligt och går stadigt i form, åtminstone större delen av tiden. Sen rider jag förstås med för långa tyglar, det känner jag ju själv och det påpekade L också. Men det ska vi börja ta tag i nästa vecka. GULP. Försökte tänka mycket på sitsen, att inte hamna i bakvikt på sittbenen men fan vad svårt alltså. För när jag försökte fördela tyngden mellan sittben och blygdben så kändes det som att jag satt framåtlutad som en hösäck, det kanske det inte såg ut så men det var så det kändes. 

Vi red på stora utebanan, igen särskild övning utan ganska mycket självständigt med volter och övergångar. Den här gången gick det lite bättre med galoppen, men Spanjorskan har lagt sig till med en rejäl gräsmage så hon orkar inte hur mycket som helst. Själv svalde jag x antal flygfän eftersom jag tydligen rider med munnen lite halvöppen? Det var inte särskilt varmt, men ändå rann svetten i strida strömmar efteråt. Kände mig ändå rätt nöjd efter lektionen, det känns roligt att rida en häst där man åtminstone känner att man har kommunikation redan från början istället, jämfört med Köttbullen som är ganska avstängd. Fördelen med det senare är att hon ju är lite förlåtande, men det behöver ju inte alltid vara en fördel när det kommer till att renodla sitt finlir så jag hoppas jag får fortsätta med Spanjorskan.