Det händer att jag köper en damtidning. Inte ofta, men då och då får jag ett slags sug efter att förströ mig själv med något enkelt som inte kräver några intellektuella insatser, och då kan det slinka med en Amelia eller Cosmopolitan eller liknande tidskrift när jag gör mina övriga inköp. Jag tänker inte nedlåta mig att låtsas att jag läser den "hos frissan", eller "hos tandläkaren", för det är inte sant och det är inte sant, och däremellan kommer fastan. Och jag köper min damtidning för egna pengar i affären sådär fyra gånger om året, och så är det bra med det.
I lördags köpte jag ett gigantiskt nummer av Amelia och jag tyckte direkt synd om de brevbärare som arbetar i distrikt där många från målgruppen bor och förmodligen också prenumerarer, för det kändes som att ett enda exemplar av tidningen vägde flera kilo.
Jag är lite osäker på vilka som egentligen tillhör Amelias målgrupp, jag vet bara att det inte är jag. Den dag jag känner att jag identifierar mig med artiklar i stil med Lider du av aktie-stress? och Kvinna! Så tar du makten över ditt liv! så ska jag allvarligt överväga min situation och göra någonting drastiskt.
Stressfri JUL! * Smart julplanering * Genvägar till inre lugn var budskapet på omslaget, och när man slog upp tidningen visade det sig att ingen mindre än Linda Skugge skulle lära en "vägra julstress". Det lät ju lovande. Inte för att jag lider av julstress, men ändå.
Jag måste först säga att jag har gillat en hel del av det som Linda Skugge har skrivit. Jag håller inte med om precis allt, men en del. Att uttala sympatier för Linda Skugge verkar vara ett säkert sätt att skaffa sig ovänner på, men det kan inte hjälpas.
Fast nu blev jag lite besviken. Jag trodde att budskapet i Lindas vägra-julstress-artikel skulle vara lite i stil med "skit i alla krav och måsten och gör bara det DU SJÄLV vill", men tjo vad jag bedrog mig, för vad det egentligen handlar om, fick jag lära mig, var att strukturera upp sina ambitioner i en planeringskalender så går allting lätt som en plätt. Börjar man skriva listor redan på julafton år ett så är julafton år två en barnlek. Jo, men eller hur.
Lindas planeringskalender innehöll i mina ögon helt abnorma mängder julpyssel (sätt amaryllis- och hyacintlökar, plocka granris och kottar till kransar och pynt, gör luciatåg av tomma äggkartonger med barnen, gör en julgrupp, gör en egen adventsljusstake, gör en krans, baka pepparkakor, gå en stjärnpromenad, ha adventsglöggmys, häng upp en miljard ljusslingor och stjärnor i varje fönster, gör pepparkakshus, gör en islykta av färgat vatten, baka godis, skriv saker på pepparkakor, lacka julklappar, häng upp julstrumpa, organisera tomte-besök och utstyrsel inklusive mask, kläder, fin säck och ljuslykta) och jag gör inte ens en bråkdel av det där. Ska jag vara helt ärlig så gör jag ingenting av det där, men så lider jag ju inte av julstress heller.
Vidare kunde jag läsa att det är bra att ha tre granar. En ute, en i vardagsrummet, och en på ovanvåningen, så att man "verkligen inte missar granen och så att hela huset doftar". Men herregud, hur många människor har plats att ha TRE granar? Och vad kostar en gran? Jag har aldrig köpt någon så jag vet inte, men jag skulle gissa på ett par hundra, och jag vet inte om jag skulle ha lust att tredubbla den siffran för att få hela huset som jag för övrigt inte äger, fullt av barr, bara för att det ska lukta Picea abies dagarna kring den 24 december. Då föredrar jag att gå ut och andas i skogen alldeles gratis året om.
Jag känner att jag kan uppfattas som onödigt motsträvig till julfirande, men jag tycker det är något sjukt med den här hysterin. Först målas det upp en bild av den perfekta julen som ingen människa kan leva upp till med mindre än att man tar tjänstledigt i en månad, sedan skrivs det artiklar om hur man ska undvika att stressa genom att PLANERA att göra detta, på en tid som ändå inte finns. Och julhandeln slår nya rekord varje år och ändå blir folks liv bara fattigare och nu menar jag kanske inte i första hand ekonomiskt.
Så tyvärr Linda, här håller jag inte med dig. Jag tycker tvärtom att det är rätt dumt att dyvla på andra att julen måste innehålla en massa pynt och fixande och matlagande för att bli riktigt lyckad. Alla har inte möjlighet att styra sina arbetstider så att man kan "hänga på låset på Coop" för att handla ljusslingor i början av december. Alla har inte en mamma som "kommer förbi med julskinkan". Alla har inte ork att sno ihop sina egna kransar eller julgrupper bara för att det ska bli mer "äkta julkänsla". Alla har inte en brasa att sitta och mysa framför i en lyxig pyjamas och få uppleva den "oslagbara känslan" av att ha rott julprojektet i land ännu ett år.
Fast Linda, du får fira din jul precis hur du själv vill och fylla hela huset med granar om du har lust. Men det kändes faktiskt rätt stressigt bara att läsa om det.
Mitt recept för en stressfri jul är att helt enkelt reducera den till det man själv tycker är viktigt. Inte vad alla andra förväntar sig att man ska tycka är viktigt. Det går utmärkt att ta sig genom hela december utan ett sätta sin fot i någon affär bortsett från sin lokala Ica Kvantum om man inte vill det. Det går jättebra att umgås med sina nära och kära på julafton utan julmat, pepparkakshus, julgran, blinkande ljusslingor och groteska tomtegubbar om man inte vill det.
Det är bara att bestämma sig för vad som egentligen är viktigt och strunta i allt annat. Svårare än så är det faktiskt inte.Och nej, ens barn säger inte upp bekantskapen med en för att de inte får fira Fanny och Alexanderjul med långdans och julbord och tomtar och flåsigt gemyt.
Det var mitt tips till världen. Nu ska jag ta mig vidare i Amelias pigga råd till nutidsmänniskorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar