lördag 31 oktober 2015

Film är bäst när man är frisk

Blev så sjukt sugen på att gå på bio, det var väl tusen år sen sist eller så. Nä, det var någon gång i våras när jag såg den mustiga isländska komedin Om män och hästar. Nu vill jag gärna se Tjuvheder, jag gillar ju socialrealism och misär och såna grejer så den lär väl passa mig som handen i handsken. Min man vill se The Martian, vilket jag förhåller mig rätt tveksam till. "Men Ridley Scott är ju ändå Ridley Scott", sa jag helt oväntat till Micke häromdagen, så vi får väl se. Dock har vi båda, min man och jag alltså, inte jag och Ridley Scott, drabbats av någon himla medeltidsförkylning, med tillhörande hostattacker som börjar någonstans i helvetet och varar i evigheter. Så då är man kanske inte så djävla poppis i en biosalong, tänker jag. Jag vet ju till exempel hur stingsligt det var när jag var och såg Tusen bitar.  
Så vi får väl vänta tills vi tillfrisknar. Någon gång lagom till vårdagjämningen skulle jag tippa. 

Alla helgons förkortning

Nämen alltså, då var oktober snart också till ända. Idag var jag ute och gick med taxarna i tre och en halv timma och svettades. Och då hade jag ändå bara på mig en fleecejacka. Sommaren var kanske rövig med avseende på vädret, men hösten har väl levererat. Kan gärna fortsätta leverera på detta sätt till mars-april vad mig anbelangar. Ett par rejäla frostknäppar så att mördarsniglar och fästingar får sig en näsbränna (dör gör dom ju visst ändå aldrig) kan jag tänka mig. Men ingen är så osugen på en vit vinter med snö och minusgrader som jag är.  Jag kan stå ut med minusgraderna, men snön kan hålla sig någon annanstans. TACK.

Från det ena till det andra. Är det något jag tycker är märkligt så är det folk som förkortar saker när det inte behövs. Nu menar jag inte att man skriver mvh istället för Med Vänliga Hälsningar i slutet på ett mail, och inte heller (fast nu börjar det bli ett gränsfall) "lr" och "dt" istället för "eller" och "det" (men det är mest för att det känns så otroligt fult och fjortis). Vad jag menar är när folk skriver till exempel "Biltrafik förbjuden. Välkommen t. fots" fastän det finns jättemycket plats kvar att skriva på. WHY?

Igår var jag på kyrkogården, och eftersom jag gillar kyrkogårdar i allmänhet så strosade jag omkring en stund efter att jag var klar vid graven jag var där för att besöka. Jag hittade då en rätt magnifik gravsten som var minst lika hög som jag, i röd granit med djärva svarta bokstäver. Det såg rikt ut, och gravplatsen var dessutom omgärdad med ett litet staket, vilket även det indikerade att det inte vilade någon fattiglapp där precis. Det är lite kul med gamla gravar och alla titlar som inte finns längre, grosshandlare och fanjunkare och hemmansägare och kakelugnsmakare och gudvetallt vad folk hade för sig på den gamla goda tiden när allt var som det skulle. Det visade sig vara kvarlevorna av HANDLAREN AND. NILSSON som hade sin sista viloplats där. Och då undrar man ju lite hur de tänkte, de som lät resa denna sten. Jag gissar att handlaren hette Anders, jag kommer i alla fall inte på fler karlnamn som börjar på And. Alltså tre fjuttiga bokstäver som man har sparat in, och jag kan ju nämna att stenen inte bara var hög, den var dessutom bred som en lagårdsvägg, nä kanske inte riktigt, men det fanns minst två decimeter yta tillgodo på varje sida. Det var ju inte som att han hette Bartholomeus Maximilian Emmanuel von Knorring-Silverschiöld. VARFÖR?

Kan inte släppa tanken på HANDLAREN AND. NILSSON nu. Vad skulle han ha tyckt om detta tilltag? Alltså om någon ger sig på att förkorta på min gravsten, om jag nu får någon, då djävlar kommer jag att hemsöka denna person intill tidens ände, det säger jag bara.  Over & out.


 

fredag 30 oktober 2015

Money makes the world go round

Jamen det känns som att denna månadens tema har varit mansförkylning och grundkurs i pedagogik. Så himla jättekul att läsa om, eller hur? Kan spä på eländet med att jag köpte en födelsedagsgrej till min man på ebay, som fastnade i tullen och därför blev avsevärt mycket dyrare än tänkt. Men det är väl smällar man får ta när man shoppar loss på world wide web.

torsdag 29 oktober 2015

Hemtenta, a neverending stoooooryyyy

Idag, när jag loggade in på den såkallade LÄRPLATTFORMEN (alltså, osmidigheten i detta ord) så fanns det ett meddelande att de nu hade börjat "granska" hemtentorna och resultat skulle meddelas inom två veckor. Och då tänkte jag att eftersom jag lämnade in min astidigt så borde de ju börja med min? Men nehe, det fanns liksom ingen kosmisk eller åtminstone kronologisk rättvisa. Eller, nu vet jag i och för sig inte när de andra lämnat in sina, men sånt himla gnällande det har varit i kommentarsfälten kring att vi inte fått några sidhänvisningar och att ingen har sagt hur många böcker vi ska referera ur (seriöst, kan folk inte tänka en enda liten tanke själva?) så känns det ju inte som att alla låg i framkant, så att säga.

Men priset togs i den andra distanskursen jag går. Där ska vi ha tenta på hela kursen den 14 januari, man får göra den när man vill under den dagen men när man väl har börjat så har man tre timmar på sig, sen stängs den eller inaktiveras eller hur det nu funkar. Så det gäller ju att ha gått på toa och kokat te och lagt fram alla böcker och sånt där INNAN man trycker på start, tänker jag. I alla fall, så var det en som skrev så här på LÄRPLATTFORMEN för den kursen: "jag jobbar den 14 januari och det är inte säkert att jag orkar göra tentan på kvällen", och därför ville hen ha en hel helg på sig att göra en tenta som ska ta tre timmar.
Men alltså. För det första, om man får veta i oktober att tentan är i januari så kan man väl för farao TA LEDIGT den dagen, om man nu tycker att man "inte orkar göra tentan" efter jobbet. Eller så får man väl ladda upp med kaffe och Red Bull och för i helvete BITA IHOP den stunden, det är väl inte som att man har tenta varenda dag? Och hur kan man ens MED att tycka att man ska ha en hel helg på sig när det står klart och tydligt att tidsgränsen är tre timmar? Man blir ju helt förstummad. Och då menar jag definitivt inte "stum av beundran".
Som vi brukar säga: felet med världen är att folk är så in i helvete dumma och lata.

 

måndag 26 oktober 2015

Mansförkylning, check

Ja, men det var väl en himla tur att jag lyckades klämma ur mig den där hemtentan i fredags. Har ju varit förkyld i vad som känns som omkring åttahundra år och förväntat mig att vara "på bättringsvägen" vilken dag som helst, men i helgen så tog den här djävla mansförkylningen nya friska tag. Eller om det var en helt ny virusstam som hade vägarna förbi och passade på att invadera när immunförsvaret redan var försatt ur spel, inte fan vet jag. Dyngförkyld är i alla fall bara förnamnet på det tillstånd i vilket jag befinner mig just nu, så man kan ju verkligen hålla sig för skratt. Men är som sagt extremt nöjd med att inte ha skjutit upp det där med att lämna in till sista sekund. För igår orkade jag bara ligga på soffan, läsa skräck och kolla på reprisen av Så mycket bättre. Men Kafka hade ju inte heller så roligt.

fredag 23 oktober 2015

Hemtenta, check

Har nu värpt fram 6 sidor hemtenta om pedagogik i ett sociologiskt perspektiv och anser mig nu vara KLAR. Eller jag ska bara kolla upp en referens på bibblan eftersom jag förmodar att det liksom inte riktigt duger att komma dragandes med Google som sanningsvittne, men sen hoppas jag i alla fall kunna lägga denna delkurs till handlingarna. Alltså, det här med sociologi är säkert jätteintressant, men det är för mycket med gubbar som har för jävla tråkiga modeller att förklara hur saker och ting hänger ihop. Råkar dessutom alltid säga "socialistisk" istället för "sociologisk", så det kanske är tur att det inte är ett muntligt förhör. Annars är det ju mycket med Marx och så, så det kanske inte blir så tokigt i alla fall. Är för övrigt så in i helvete svintrött på gubbarna Bourdieu, Durkheim och Foucault med flera, och begrepp som "habitus" och "fält" står mig upp i halsen. Nästa delkurs ska handla om MAKT, det tror jag passar mig och min personlighet bättre. Ha.

onsdag 21 oktober 2015

Hemtenta pågår. STÖR EJ.

Äter knäckebröd med ost och skriver hemtenta i pedagogik på samma gång. Nåt som är bra med distansundervisning, för hade man suttit och knastrat och smulat med Wasa Sport på en salstenta hade man väl blivit lynchad av någon lättstörd fan. Men alltså själva tentan, va. Det är två frågor, varje fråga ska bestå av ett svar som är minst två A4 och hela uppgiften får utgöras av maximalt sju sidor. Jag har nu skrivit fem (5) sidor på fråga 1. Känner att jag eventuellt måste använda lite "kill your darlings" här om inte svaret på fråga 2 ska bli väldigt magert. Å andra sidan fattar jag ingenting av fråga 2, så det kan kanske kvitta. Och sen tar det ju ett ÅR att knåpa ihop referenser enligt nåt himla Harvardsystem som inte fanns på min tid, tror jag.  Okej, ville bara säga det, nu ska jag grubbla vidare på djupa pedagogiska frågeställningar, sedan raka benen och kolla på Bonde söker fru. Hodeladi hodeladi hoppsan vilken dag.

måndag 19 oktober 2015

Måndag, måndag

Jamen HAJHAJ stackars försummade lilla blogg. Jag föreställer mig inte på något sätt att någon givmild person plötsligt ska komma och överlämna en stor påse tid för mig att förfoga fritt över, och att jag ur denna påse ska kunna plocka en lång rad blogginlägg, det ena mer briljant än det andra. Det kommer alltså inte att hända, så därför får ni, cirka tre läsare, hålla tillgodo med några hastigt nedtecknade rader kring läget i största allmänhet.

1. Igår var jag på restaurang och smorde kråset. Det händer inte jätteofta, så det såg jag fram emot men som alltid när man har förväntningar så blir man besviken. Beställde souvlaki, alltså någon slags grillspett, och fick in någonting som längdmässigt motsvarade en blyerspenna och som köttmässigt bestod av cirka fyra stycken rätt seniga grytbitar. Till detta medföljde en gigantisk portion potatisgratäng, som visserligen var god, men det känns väl lite sådär att betala 109 spänn för att äta sig mätt på potatis och sallad.

2. Fick i helgen höra att jag är, och nu citerar jag ordagrant, "en fantastiskt duktig pedagog". Och det utan att ha tagit så mycket som ett enda högskolepoäng i beteendevetenskaplig regi. Kanske är det bortkastat att slita sitt hår i GRUNDKURS I PEDAGOGIK? Eller så är det bara ångest inför en stundande hemtenta och SKRIFTLIG EXAMINATION, som handlar om att man ska "beskriva och problematisera" vissa frågor. Alltså, för mig innebär en tenta att man löser problem, inte skapar nya. Denna världsbild, ständigt under revision. Denna djävla GRUNDKURS I PEDAGOGIK.

3. BRON. Alltså, hon Linn som är Sagas nya chef, är ju bara TOO MUCH om ni frågar mig. Sen när började "beordra en anställd att gå på en anhörigs minnesstund" ingå i polischefens uppgifter? Plus att hon pratar som om hon försökte vara en kvinnlig version av Ernst-Hugo Järegård men inte lyckades hela vägen, och har ett minspel som får en gråsten att framstå som uttrycksfull. Snälla Hans, det vore bra om du vaknade nu för så här kan vi inte ha det. I övrigt: spännnade och välgjort, och vi i fikarumspanelen på jobbet hade ju rätt i sin gissning angående Henriks fru och barn, även om vi tänkte mer "Sjätte sinnet" än bara ett försvinnande. Men herrejävlar vad många karaktärer det är att hålla reda på. I normala serier, till exempel The Following, Sons of Anarchy, The Walking Dead och till och med Desperate Housewives dör dom ju åtminstone undan med jämna mellanrum. Men här fylls det bara på, och till råga på allt så ser ju alla nästan likadana ut.

4. SÅ MYCKET BÄTTRE. Eller kanske inte. Tog en titt på premiären i lördags och kände mest NJA. Det börjar kännas rätt tröttsamt med alla känslostormar, alla som tårögt ska ooh:a och aaah:a åt varandras prestationer oavsett om det är totalslakt eller succé. Och så det här när de olika artisterna ska säga vilken låt som de ska tolka och artisten för dagen helt storögt bara WOW, ska du göra DEN? OJ, det hade jag inte trott, och WOW, VAD HÄFTIGT, som om det var någonting i stil med den första månlandningen. Kommer ej att följa denna säsong.

5. BONDE SÖKER FRU. Nu börjar det roliga, detvillsäga när alla ska flytta in på gårdarna. Spännande med Marcus som ska börja om på ny kula med ny gruppdejt eftersom han inte hittade någon med "kemi" bland de han valt ut. Kan förstå honom, sånt känner jag också direkt, och nu menar jag verkligen inte att jag tror på kärlek vid första ögonkastet, för det gör jag verkligen inte. Men det går rätt fort att avgöra om någon så att säga är liggbar, vilket ju är ett grundkriterium för att man ska vilja inleda ett förhållande med någon. Sen inte sagt att man inte skulle kunna ändra uppfattning om folk så att en som framstått som smådryg visar sig vara rätt trevlig när man lärt känna hen bättre (fast oftare är det tvärtom enligt mina sura erfarenheter). Men aldrig att jag har varit med om att en person som saknat liggbarhetsfaktor helt plötsligt framstår som HET. Då kan man ju bli kompisar istället, men man är ju inte med i BSF för att få nya kompisar.

Ja, det var väl allt jag hade tid att summera för stunden.

 

onsdag 14 oktober 2015

Och där står Lemmy med bullar och rykande choklad

I natt drömde jag att jag och en gammal skolkamrat (som jag inte har träffat och knappt ägnat en tanke åt på sisådär 30 år så varför hen uppträdde i mina drömmar kan man ju verkligen ifrågasätta) skulle gå och se en konsert med Metallica. I entrén stod Lemmy i Motörhead och sålde bakverk till hutlösa priser, en pytteliten torr kanelbulle kostade £4.95. Eller det är väl vad det kostar på nåt sånt där trendigt latteställe i och för sig, så det var kanske det mest realistiska med den här drömmen. Ja, sen var det i alla fall bara att gå in. Lemmy skulle kolla biljetter, men stod mest och plockade med sina bakverk med nikotingula fingrar, så det var bara att segla förbi och in på själva konsertområdet. Och det retfulla i detta var att min skolkamrat hade inte köpt någon biljett och gick således in gratis, medan präktiga jag hade köpt och betalat en biljett på nätet, helt i onödan som det ju skulle visa sig eftersom alla bara vandrade in som om det vore gratis, och det kanske det var också, vad vet jag? HELVETE. Sen vaknade jag innan konserten började, så jag fick ju inte ens valuta för de där imaginära pengarna som jag hade pungat ut med till ingen nytta. Ja, men nu kan väl dagen bara bli bättre?

tisdag 13 oktober 2015

Ett CASE är fött på denna dag

Har efter sju sorger och åtta bedrövelser värpt fram ett CASE som inte handlar om hästar, presenterat det på någon slags sval kanslisvenska samt svamlat lite om vad Marx och Luhmann och nån mer trökgubbe anser om nåt liknande. Hoppas nu på att det räcker som "anknytning till kurslitteraturen", men å andra sidan verkar ju CASE inte kunna vara rätt eller  fel utan bara en massa olika tyckanden.

Denna vecka ska vi få hemtenta som jag gissar är att angripa något annat CASE. Bävar lite lätt, fast samtidigt bestod ju cirka 98 % av min CASE-ångest över att jag inte kom på något att utgå från. Är inte van vid idétorka, så därför blev jag helt låst i tanke och handling. Men nu ska det väl kunna ske någon form av islossning där tänker jag.

måndag 12 oktober 2015

Hatar CASE pt 2

Det går ju inte bra! Det här med mitt CASE då alltså. Jag brukar verkligen inte sakna infallsvinklar till någonting när det handlar om att svamla på om ingenting, men det här är ju bara för djävla luddigt. Har släppt häst-CASET efter att ha broderat på i godan ro om utvecklingen den svenska ridskoleverksamheten, historisk koppling till militär och jordbruk och hur ridningen blev en folksport, pedagogiken förr kontra nu och så vidare, och tyckte själv att det var hur intressant som helst. Insåg sedan att det nog inte var det här folk ville läsa om, eller rättare sagt att den där svaga kopplingen till litteraturstudierna som jag tyckte mig ha utgjordes av cirka en mening i detta epos, och det var väl kanske i magraste laget. Panikbläddrade i böckerna men ingen av trökgubbarna Marx, Bordieu, Durkheim, Foucault, Ziehe med flera verkade vara speciellt hästbitna. Så nu är jag visst tillbaks på ruta ett. Funderar på att skriva någonting om "ungdomskultur" och hänvisa till mitt liv som ung rebell. Där finns det väl mycket att hämta ifråga om symbolhanding, homologi och kulturellt kapital. Aja, vi får väl se var det landar. Det är ytterst oklart när detta ens ska presenteras, för förra veckan (41) pratades det om "nästa vecka" och "vecka 43" som att det var samma sak. Kommenterade på den såkallade lärplattformen att om man vecka 41 pratar om "nästa vecka"  så borde det rimligtvis vara "vecka 42" och skulle det vara 42 eller 43? Har förstås inte fått något svar på det, men det passar ju bra eftersom jag ändå svävar i ovisshet kring ALLTING som rör detta djävla CASE.

Snart ska vi ha en hemtenta också. Med ett annat case, gissningsvis. Jo, men här var det livat, här var det glatt, jodåsåatt.

lördag 10 oktober 2015

Hatar CASE

Kämpar på med min GRUNDKURS I PEDAGOGIK. Det är inte så att det flyter på, om man säger.

Problem 1: Jag hittar jättemånga bra "case" att skriva om, men saknar koppling till litteraturen.
Problem 2: Jag hittar en tänkbar ingång i litteraturen, men kommer inte på något "case" att koppla det till.
Problem 3: Kurslitteraturen är så outsägligt. Djävla. Tråkig. Jag somnar bara jag tittar på den. Bara en massa tråkgubbar som skriver obegripliga tråkiga teorier om varför samhället ser ut som det gör. ZzzZzzZzz.

Nä, men nu har jag ändå suttit och harvat ihop ett CASE som mest handlar om hästar och som har en ytterst svag, men dock ändå en koppling till litteraturen. Oklart om det är så här det ska gå till, men med så diffusa instruktioner i kombination med ovanstående problem så är det allt vad jag förmår åstadkomma. Känner mig mest av allt som när jag var cirka 12 år och skrev namnen på alla ridskolehästarna i marginalen på räknehäftet. Har dock inte skrivit ett enda hästnamn i CASET, men funderar starkt på att underteckna med "soliga gnägg". Nä, men om man skulle ta ett glas vin för att motverka den här känslan? Det kan väl inte gärna göra saken värre menar jag.

torsdag 8 oktober 2015

Dagens tanke, i skuggan av en mansförkylning och ett obegripligt CASE

Varför säger man "väder och vind"? Vinden är väl i allra högsta grad inkluderad i vädret, det är ju inte så att dom säger på Aktuellt "jaha, det var ekonominyheterna, och nu över till vädret. Efter väderleksrapporten så får vi en vindrapport". VA?

Slut på alla djupa tankar för stunden.

onsdag 7 oktober 2015

CASE CLOSED?

Alltså det här med att ha en mansförkylning är ju väldigt överskattat om ni frågar mig. Att vara jättetrött och ha ont i huvudet samtidigt som man festar till det med en uppsluppen orgie i snor, nysningar och skrällhosta är ju en djävligt tråkig kombination. Får väl skylla mig själv som inte stannar hemma och vilar mig i form, men det är ju om möjligt ännu tråkigare. Jag älskar att vara ledig och ligga och lata mig när det är självvalt, men hatar lika mycket att vara "ledig" och "ligga och lata mig" på grund av att man inte orkar göra något annat.

Men man får streta på i ekorrhjulet. Sliter mitt hår (12 millimter) på grund av GRUNDKURS I PEDAGOGIK på den såkallade fritiden. Nu ska vi skriva "ett case" och göra kopplingar till kurslitteraturen. VADÅ "ETT CASE"? Vad är det? Ja, jag kan ju översätta till "fall", men sen då? Det framgår ta mig fan inte någonstans utan verkar vara sånt som man ska ha insupit med modersmjölken. Googlar "casemetodik" och får hundratals mumbojumboträffar som inte gör mig ett dugg klokare. För helvete. Ge mig en rejäl differentialekvation och jag kan lösa den med både Eulers och Runge-Kuttas metod utan att blinka, men jag går bet på flummigheter som "ett case" när det inte framgår vad det är man egentligen ska GÖRA. Känner mig som Saga Norén och har lust att ifrågasätta hur man överhuvudtaget kan vara lärare i pedagogik när man inte ens klarar av att förmedla basal information till studenter. Försöker att hantera det lite mer icke-Saga Norénskt genom att maila någon kursledare och be om lite vägledning och ett exempel. Får inget svar. RÖVEN.

Men men. Ikväll är det i alla fall Bonde Söker Fru. Veckans höjdpunkt. I år har jag inte fastnat för någon av bönderna, men det kan ju ändra sig. Så här tycker jag so far:

MARCUS: Ger ett så slätstruket intryck att jag inte ens kan göra ett uttalande om honom, för inga karaktärsdrag har fastnat. Däremot påminner hans sätt att prata lite diffust om någon figur som spelas av Johan Ulvesson. Ingenting som får pulsen att gå upp direkt.

STEFAN: Verkar vara mångas favorit, dock inte min. Tycker han är lite för flamsig och flåshurtigt hö-hö-hö:ig, en sån där som skulle tycka att det ultimata sättet att tillbringa en romantisk afton skulle vara att titta på  "Brännvin och fågelholkar" med Stefan och Krister eller någon annan klatschig revy. Dessutom såg hans händer ut som om de aldrig hade varit i närheten av en tvål på speed-dejtingen, jag vet att ingrodd olja är jättesvårt att få bort men har du hört talas om GROVTVÅL? Tips från coachen annars.

DANIEL: Den såkallade älgbonden. Här får jag en känsla av att han mest av allt vill ha en tjej att lassa över sina problem på. Nån som sköter marktjänsten åt honom, typ. Och seriöst, om man redan på speed-dejtingen börjar ställa frågor om hur den man dejtar ställer sig till att flytta upp till honom i Tjottahejti och om det kommer att bli problem med barn och exmän, tror han verkligen att någon skulle svara "nä, det har du nog rätt i, det här är ingen bra idé. TÄNKTE INTE PÅ DET. Hejdå.". Skulle inte tro det va?

PONTUS: Den såkallade hästbonden.  Skulle inte tro att en hästkille som är 1. hetero 2. ung 3. framgångsrik och 4. rik skulle ha så jättesvårt att få tjejer att han måste anmäla sig till Bonde söker fru. Skulle tippa att det står minst hundra tjejer i kö som skulle kunna tigga och be om att få sopa stallgången eller mocka åt hans hästar. Utan betalning. Sen verkade han ju mer än lovligt trög som inte fattade det där med att Pontus och Annies "parnamn" skulle bli "ponny". Först trodde jag att det var som att han tyckte det var löjligt, men han såg ju helt seriöst inte ut att ens fatta vad det handlade om.  Ja, men här kommer det nog att bli en hel del intriger och dramatik, misstänker jag.

tisdag 6 oktober 2015

Bruna och gröna skogar

När jag gick på högstadiet hade jag en lärarinna i franska som vi ibland kallade för Tant Brun när vi talade om henne (till henne talade vi gissningsvis aldrig annat än med glosor på stapplande skolfranska). Hon var urgammal, vilket med den tidens mått mätt kan betyda allt mellan trettio till sextiofem, och klädde sig alltid i brunt: brun polotröja, brun kofta, brun vadlång kjol och bruna knähöga läderstövlar. Till det medföljde en stor brun handväska ur vilken stenciler med oförberedda prov fiskades fram när man minst anade det.

Hon hade ståndaktigt samma outfit året om, oavsett väderlek och temperatur. Mötte man henne "på stan" så hade hon draperat sig i brun kappa, brun mössa och bruna läderhandskar. Det var inte ens fyra nyanser av brunt utan allt höll exakt samma jämnbruna kulör, vilket fick en att tro att hon när som helst på året var redo att brista ut i Vi komma vi komma från pepparkakeland så fort natten började gå sina tunga fjät. Eller kanske inte, men i vilket fall som helst så tyckte man med åttiotalets referensramar bestående av en fräsig palett med neon och pastell att hon klädde sig alldeles outsägligt trist. Vad man nu hade med det att göra, men det tyckte man ju uppenbarligen att man hade.

Härförleden köpte jag en ny handväska i hampa och ekologisk bomull. Den fanns i lite olika färger som alla var dova och mustiga och snygga på olika sätt. Men jag beställde alltså utan att tveka en väska i äkta fransklärarbrunt, denna kulör som jag för trettiofem år sedan hellre skulle ha skurit pulsådrorna av mig med en av sidorna i mitt franska gloshäfte än att överhuvudtaget befatta mig med. Så kan det uppenbarligen gå.

Och i morse stampade jag takten till Guld och gröna skogar med Hasse Kvinnaböske, denna RIKSTÖNT (borde åtminstone alla som har vuxit upp under en epok då Änglahund snudd på var en tänkbar kandidat som ny nationalsång tycka) och tyckte att tjo vad det svänger och liksom piggar upp såhär i höstmörkret.

ALLTSÅ 1. VEM ÄR JAG? OCH 2. VAD HÄNDE?

måndag 5 oktober 2015

Ja, hurra, en lista, även om jag insåg att jag inte riktigt hörde till målgruppen här

Ursäkta helgens bloggtystnad, men jag har fått en rejäl mansförkylning, och den skojar man inte bort i en handvändning. Så då passar det ju bra med en lista som jag hittade hos Maria.

1. Hur lång tid gör du dig i ordning på morgonen?
Från det att jag stigit ur sängen tills jag står med ytterkläderna på och bilnycklarna i handen så har det gått cirka 20 minuter. Skulle aldrig slösa sovtid på morgonen med att piffa med mig själv på annat sätt än att dra på paltorna, äta en macka och borsta tänderna.

2. Och inför en utekväll då?
Duscha, max 5 minuter, dra på såkallade finkläder: 1 minut? SÅ DJÄVLA EFFEKTIV!

3. Vad har du för sminkrutin?
Ingen alls. Gud, vilka tråkiga svar det här blir, det var kanske inte en lista för mig. Jo, men jag smörjer ju in mitt vackra nylle med body butter från The Body Shop varje kväll efter att jag har duschat.

4. Och hårrutin?
Tvättar håret varje kväll (jo, det går jättebra). Använder oftast inte schampo utan tar tvål eller duschkräm eller vad som finns till hands, och jo, det går också jättebra och billigt blir det med. Det är samma fett- och smutslösande tensider i allt från Yes till de dyra specialprodukterna från frissan, jag lovar. Ställer in klippmaskinen på 12 mm ungefär en gång var sjätte till åttonde vecka and that's it.

5. Hudrutin?
Ja, det var ju den där lilla klicken body butter i ansiktet efter duschen varje kväll då. Det är väl i princip allt. Smörjer in det som känns torrt vid behov, men det händer rätt sällan. En gång köpte jag (eller om jag fick?) en PEELING-kräm och gillade verkligen den känslan, men sen kom jag på att det känns likadant om man använder sån där badvante eller skrubbsvamp eller vad det nu heter. Så det är ju ett annat spartips från coachen.

6. Om du bara fick använda en sminkprodukt, vad skulle det vara?
Ja, eftersom jag uppenbarligen bara använder en "sminkprodukt" så: take a wild guess.

7. Vad är din favoritprodukt just nu?
Just nu och forever: body butter från The Body Shop, Wild Rose tror jag själva serien heter. Men är inte säker, och eftersom en burk varar i hundra år så händer det att den produkt jag gillat i evigheter inte längre finns i sortimentet. Då blir det jobbigt. Men just nu: någonting med "rose", tror jag. Burken är i alla fall rosa.

8. Vad önskar du att du var lite bättre på sminkmässigt?
Hehe, känner återigen att det här kanske inte var en lista för mig. Jag tycker smink är extremt onödigt och har alltså ingen som helst strävan efter att bli "bättre" på det.

9.  Ändrar du sminket efter årstid?
Oh ja. Eller kanske inte dårå.  

10. Är du ofta osminkad?
Inte bara ofta, utan typ alltid.

11. Berätta om en rolig smink/hår-anekdot?
Första gången jag skulle använda en klippmaskin fattade jag inte hur den funkade och plockade utan att tänka närmare på vad det skulle få för konsekvenser bort en grej som jag tyckte att det bortklippta håret mest fastnade i. Det var själva distansväljaren, och ziiioooooom så hade jag en kal fläck i bakhuvudet. Roligt för andra, inte lika roligt för mig.

12. Vem piffar sig finast av alla du vet?
Alltså det här blir ju väldigt tråkiga svar, men jag tänker inte ens i dom banorna.

13. Ett absolut smink-nej?
Ja, det mesta då om ni frågar mig.

14. Sminkprodukt du önskar kunde uppfinnas?
Nä, men jag tycker ju att det är tråkigt att smink överhuvudtaget finns. Att folk känner att de liksom inte är fina som de är, eller vad det nu är för anledning till att man väljer att smeta på en massa grejer som sen bara ska väck igen tolv timmar senare.

15. Ett hemligt sminktips tack!
LÅT BLI. Det går hur bra som helst.

torsdag 1 oktober 2015

"It's too late!" - "Not for me!"

Nu går det reklam för "Träna med Kalle" eller vad det nu heter, på TV lite titt som tätt tycker jag. Förra omgången, eller det programmet hette kanske något annat när jag tänker efter, men förra gången Kalle Zackari Wahlström visades i tv-rutan med en viss regelbundenhet så blev det programmet i alla fall väldigt hyllat i fikarummet, så jag kollade på det. I säkert en minut eller så, sedan fick jag byta kanal för jag stod inte ut. Denna Kalle påminner nämligen så till den milda grad om en person som jag med största sannolikhet aldrig någonsin kommer att träffa igen, men som jag gärna och med både kraft och glädje och inlevelse skulle dänga något riktigt hårt i huvudet på om detta mot förmodan skulle inträffa. Känner fortfarande ett starkt behov av hämnd för en oförrätt som begicks för hundra år sedan eller så, av den här personen som liknar Kalle då. Är uppenbarligen rätt så långsint i vissa avseenden.
Obs, måste be lite om ursäkt till Kalle, han är säkert jättetrevlig och är bara ett oskyldigt objekt i en sur cocktail av halvtaskiga erfarenheter från ett lite sämre urval från den mänskliga evolutionen.

En slav under oket av igår har inget eget liv idag, som det så klokt heter, och jag nickar i medhåll varenda gång jag hör det*. Jodåsåatt. Man lever som man lär. Eller kanske inte dårå.



* Vilket jag gör varje gång jag lyssnar på "På snespår" med Ola Magnell, som är hans tolkning av Dylans "Lily, Rosemary and the Jack of Hearts"