Igår plockade jag sniket åt mig en pocketbok på Ica, för det tyckte jag att jag var värd. Fastän jag sagt åt mig själv att inte läsa någonting annat förrän jag börjat med "Vete, vapen och virus", och jag har inte så mycket som öppnat den än, fastän jag lovat det minst trehundra gånger.
Men jag fick mitt straff. Jag valde boken "Otryggare kan ingen vara" av Bengt-Åke och Agneta Cras, som skrivit boken åt och tillsammans med två syskon som vuxit upp med en mamma som inte kan ta hand om sig själv och ännu mindre sina barn. Och det var det sopigaste jag läst på länge. Det kändes som att Bengt-Åke och Agneta suttit och skrivit av en massa soc-journaler och drygat ut dem med för berättelsen totalt ovidkommande detaljer bara för att det ska bli ett antal sidor som ska saluföras under rubriken "en sann historia".
Det är ett angeläget ämne att belysa, men det betyder dessvärre inte att allt som skrivs om det per automatik blir bra böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar