lördag 19 januari 2008

Åh nej, Sverige - Frankrike 24-28

Jag är deprimerad. Och helt slut efter 60 minuters nervtortyr.

Inte för att man ska skylla något resultat på domarna, och det gör jag inte heller, man kan ju verkligen undra hur det ryska domarparet resonerade när i princip hela vagnslaster av blödande svenskar vacklade av planen utan så mycket som ett gult kort visades annat än mot den svenske sjukgymnasten som protesterade mot sin helt orimliga arbetsbörda. Det svenska försvarsspelet var inte precis mesigt det heller, fast det tycker man ju inte är lika farligt, och det var i alla fall inget blodbad. Robert och Claes undrade lite försynt om domarna möjligen brukade döma hockey i vanliga fall, men det tror inte jag. Jag tror deras referensramar härstammar från arbetsläger i Sibirien och att de ville se den svenska flaggan färgas Sovjetröd av blod.  

Magnus Jernemyr ser precis ut som ett penntroll. Nu blev han dessvärre ett skadat penntroll, och det enda positiva med det var att Robert Arrhenius fick spela istället. Jag har ett väldigt gott öga till Robert Arrhenius och jag tycker alltid han får för lite speltid i landslaget. Förutom att han är en mycket duktig handbollsspelare så ser han så jättejättesnäll ut. 
Jag kan tänka mig honom som en lämplig kandidat till att beskydda mig mot vampyrer, så Robert, om du läser det här och är i Sverige i april så kan du väl hänga med mig och se "Låt den rätte komma in". 

Slutligen kan man inte låta bli att imponeras över handbollsspelare i största allmänhet. Där är det inte tal om att gnälla för lite. Dalibor Doder låg i målgården med blodet rinnande ur munnen, men det var bara ut och sy ihop sig lite och sedan på det igen. Det kallar jag rejäla tag. 

Det är tur att det inte är fotbollsspelare som är handbollsspelare, för då hade planen varit helt avfolkad efter typ en kvart.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar