Idag har jag varit på jobbet och hälsat på lite. Eller egentligen skulle Jenny och jag äta lunch och tala ut, men det hindrar ju inte att jag även går runt och stör andra kollegor.
Man vet i alla fall att folk läser ens blogg när man möts av meningar som Ta inte av dig vanten! Jag vill inte se din strimlade hand! , uttalade med Tords skräckslagna stämma.
När jag var på jobbet ringde min handläggare från arbetsförmedlingen. De har hittills hållit en osedvanligt låg profil, men nu hördes i alla fall en sävlig stämma fråga hur det "gick för mig". Jag kände att det var lite opassande att berätta att jag precis hade styrt upp en del jobbproblematik, testat ny utrustning samt druckit kaffe med mina kollegor när jag i själva verket ska stå till arbetsmarknadens förfogande, så jag levererade ett intetsägande svar som i bästa fall kunde tolkas som att jag satt hemma och läste platsannonser. Hur som helst enades vi om att det inte var lönt att göra någon handlingsplan eftersom det bara är några veckor kvar tills jag ska börja arbeta igen. Du vet om att du måste söka alla jobb som matchar din profil fram till den 1 februari, mästrade hon reflexmässigt i luren, och jag medgav att jag kände till det.
Tord föreslog då att jag kunde putsa hans skor för 50 kronor. Undrar om heliga Birgittas karriär började på det här viset?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar