I morgon bitti ska jag och Barbie på premiär. Nu handlar det tyvärr inte om kändismingel, champagne och snittar utan vi ska gå på MRL för första gången.
Om man googlar på MRL, vilket jag fick göra, så får man en miljard träffar och ingenting verkar ha med träning att göra. Det närmaste jag kom var Maximum Residue Limit, vilket är ett gränsvärde för tillåten läkemedelshalt i livsmedelsproducerande djur, under den biffiga rubriken FAKTA FÖR VETERINÄRER. Ändå presenterades MRL som en "nyhet" på gymmets vårschema. Det kändes lite fel¨på något vis.
Den som, till skillnad från mig, är drillad i Friskis & Svettis-anda förstår förstås genast att MRL står för Mage Rumpa Lår. Nu förstår jag det också, men jag vill ändå invända lite. Vad är det för slags benämning? Det låter ju skitlöjligt, snäppat över husmodersgymnastik. Ungefär som att kalla den kvinnliga klassen i Tjur-Ruset för Kvig-Ruset.
Idag gjorde jag ett test på Adidas' sajt, där man kunde kolla vilken "löpartyp" man var. Jag var en "Komma först-typ". Karaktäristiska ord för en "Komma först-typ" är, enligt Adidas: Utpräglad tävlingsmänniska, vill vinna, ute i ur och skur, testa gränser, vilja, inre motivation, klara av, självdisciplin. Det finns väl en del att invända mot det där, kände jag, framför allt benämningen "Komma först-typ". Jag är typ aldrig först. Det är ju lika bra att säga det själv innan Christian eller någon annan hugger tänderna i detta ben.
Men resten stämde väl någorlunda. Jag lägger mig oftast på en nivå där döden ibland verkar vara ett schysst alternativ, och då vill jag inte att det ska låta som att jag har varit på någon slags cellulitgympa för kärringar. MRL låter helt enkelt inte tufft nog. Det är för mycket Friskis & Svettis och för lite blod, svett och tårar.
Men jag ska förstås ge det en chans för att visa hur öppensinnad jag är, och för att hålla Barbie sällskap som den goda kamrat jag är. Det kan ju knappast bli mer förnedrande än att ge vattenspinning en chans i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar