Nu har Paolo Roberto skrivit en bok om hur man får en vältrimmad kropp på 15 minuter om dagen. Jag läste ett reportage om det i någon av alla de miljoner kvällstidningsbilagor som den beslöjade Aftonbladetförsäljerskan prackat på mig under julens många helgdagar, där även 10 av övningarna presenterades för den som vill ha snikvarianten av Paolos träningstips.
Jag tror inte på det där. Det må vara hänt att det räcker med 15 minuter om dagen, fast det framgår ju inte hur många dagar man måste hålla på för att få en kropp som Paolo Robertos. Men min allmänna uppfattning är att om man inte tycker sig ha tid eller självdisciplin nog för att masa sig iväg till ett gym eller ut i motionsspåret några gånger i veckan så har man inte tid eller självdisciplin nog för att träna hemma heller, och absolut inte varje dag. Mer än på sin höjd ett par veckor, om man inte heter Paolo Roberto då, och har ett förflutet som proffsboxare och därför borde ha lite mer hyfsade förutsättningar än kreti och pleti.
Det är nog ingen slump att alla TV-shops mirakeltränarhelakroppenpåengångutanattdetmärks-redskap saluförs med argumentet "tar ingen plats", "går enkelt att förvara under sängen" osv. Någonstans måste man ju ha i bakhuvudet att de kommer att hamna där, förr eller senare och oftare förr än senare.
För övrigt såg jag att en av Paolos övningar hette "den flygande italienaren", vilket först bara verkade vara en omskrivning för den gamla traditionella övningen "armhävningar med klapp". Fast vid en närmare anblick var det ännu värre: Inta vanlig armhävningsposition, sjunk ner en bit och tryck sedan ifrån så kraftfullt att både händer och fötter lämnar golvet. Klappa ihop händerna och fötterna i luften och ta sedan emot dig själv. Det verkade så osannolikt att jag var tvungen att testa. Paolo medgav själv i en kommentar att den kunde vara "lite svår för den otränade".
Jag är inte otränad, men jag klarade ändå inte av att göra något mer än en vanlig armhävning med klapp. Att ha fötterna i luften samtidigt verkade vara en omöjlighet om man inte ville riskera att landa som en gråsten och krossa näsbenet och kanske även knäskålarna samtidigt, och någon självbevarelsedrift har man väl ändå. Eller så brister det i motoriken, ungefär som vid de fåtal tillfällen jag har lurats att gå på aerobics eller ett Friskis & Svettispass. Eller så betyder det att jag är otränad. Även om jag snudd på går som barn i huset på gymmet så räknas jag ändå som vekling på en Paolo Robertoskala. Vilken skam.
Så nu har jag fått komplex och måste åka till Stockholm och drälla omkring i Kungsträdgården och slåss med alla jag möter. Så går det om man ska följa Paolo Robertos råd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar