Idag när jag var ute och gick passerade jag en högstadieskola och jag kom då att tänka på en sak som jag inte förstår, som jag aldrig har förstått och som jag förmodligen heller aldrig kommer att förstå. Nämligen:
När man gick på låg- och mellanstadiet hade man ett eget klassrum och en egen bänk där man hade sina böcker och sitt pennskrin med luktsuddigum och penntroll. När man sedan började på högstadiet tvingades man ambulera från klassrum till klassrum för varje ny lektion som en annan flygande holländare, och sina grejer hade man i ett plåtskåp långt från vilket klassrum man än skulle till, vilket gav en strålande möjligheter att fördröja inlärandet av vissa tråkiga ämnen genom att ha "glömt" viktiga saker i skåpet. Men det är tveksamt om det ska räknas som en fördel.
Min fråga är varför man inte har egna klassrum och egen bänk på högstadiet istället för detta osaliga vandrande fram och tillbaka? Klassrummen finns ju uppenbarligen i tillräcklig mängd eftersom alla får plats, och lärarna får ju vandra dit de ska oavsett om har 7A i svenska eller 9C i religion. Att man då och då flyttar till speciella klassrum för att ha slöjd, hemkunskap, idrott eller kemi är väl ingen ursäkt för att precis alla måste flytta runt varenda timme? Eller vad är det jag inte förstår?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar