måndag 14 januari 2008

"Man borde fixa en kostym och börja lura och bedra och säga ja till EMU, men tack och lov har ingen lust"

I sommar fyller jag 40. Det förpliktigar en smula, tror jag. Som 39-åring kan man nog komma undan med både det ena och det andra, men är man 40 känns det som att det finns grejer man måste ha koll på.

Som ett led i min anpassning till livet som medelålders har jag bestämt mig för att inte reflexmässigt slå över till en annan kanal bara för att det är nyheter, utan försöka ta in åtminstone lite, så man inte sitter där som ett fån och säger "vadå presidentval?" eller "Tito Beltran, vad har han gjort?"

Jag skäms lite för att erkänna det, men jag har aldrig riktigt lyckats ta mig ur det där som man tyckte när man var liten, att tv-nyheterna utgjordes av tråkiga gubbar som pratade om tråkiga saker när man själv längtade efter dagens avsnitt av Fablernas Värld. Om jag ser ett helt nyhetsprogram frivilligt så känner jag mig nästan lite duktig. Som om jag har uträttat något. 

Idag satt jag framför Aktuellt, eller om det var Rapport (hur skiljer man det ena från det andra?) och lyssnade uppmärksamt när en ekonomisk expert uttalade sig om inflationen och tänkte att nu jävlar ska jag lära mig någonting, nu när Voogi har gjort sitt bästa för att få mig att förstå det här med ränta och allt*. 

Men expertens ord seglade omkring i ett upprört hav av tankar som Men vad fan är det han säger? Hur kan man först säga att riksbanken ska höja räntan för att minska inflationen, och sedan säga att man nog inte ska göra det i det här fallet? Hur hänger det här ihop och vem bestämmer vad som ska göras och vad fan ÄR inflation egentligen?

Jag fattar inte det här. Heller. Först har man en period av hög tillväxt och höga löneökningar. Det verkar ju skitbra. Alla är nöjda, liksom. Sedan kommer någon (vem?) och slår undan benen på en och säger Nu är inflationen högre än vad den har varit på 15 år. Och man förstår att det är illa, och plötsligt har allting på något sätt blivit mindre värt, bara sådär. Fast jag tycker ju att en hundralapp är väl för fan en hundralapp oavsett vad Riksbanken säger.

Det här med ekonomi. Varför känns det mest som hittepå?

* Jag håller fortfarande på att smälta den informationen. Hade jag varit en dator i en science fiction från 70-talet hade det stått PROCESSING i grön text över hela min skärm. Eventuellt hade det kommit svaga blå rökslingor ur den också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar