Jag laddar upp inför kvällens viktiga handbollsmatch mot Ungern med att gotta mig åt att Danmark för närvarande spelar skjortan av Kroatien. Jag kom in i matchen precis lagom för att se en skymt av min favorit Lars Krogh Jeppesen, men eftersom kameran var placerad på planens högra sida och Lars spelar på vänsterkanten så var det lite snålt med ögongodis i det avseendet.
Däremot fick jag många fina närbilder på Kasper Hvidt, som var rent kusligt bra i mål. Och han är ju inte heller fy skam att vila ögonen på.
Handbollsspelare är nästan alltid vrålsnygga, åtminstone på landslagsnivå. Svenska landslaget består uteslutande av puddingar, och de danska ligger inte långt efter. Man undrar nästan om det är ett krav från de nationella handbollsförbunden, inte bara att de ska spela bra utan även att de ska se bra ut på tv.
Mmm....handbollsspelare.
Men för att återgå till sporten så beundrade jag en del snygga räddningar, ännu snyggare anfall och vrålsnygga mål, inklusive en kroatisk japan, och de danska kommentatorernas svada försatte mig i ett i det närmaste meditativt tillstånd. Plötsligt hade en dansk fått rött kort utan att jag hade reagerat, eller jag såg ju att en dansk försvarsspelare drämde till en kroat, ungefär som den smällen som däckade penntrollet Jernemyr mot Frankrike, men jag måste säga att de danska kommentatorerna hade dåligt med variationer i röstläget. Inte så mycket som en oktav höjdes även om jag lyckades urskilja ordet "katastrof" ur den fonetiska gröten.
Fast danska har en extremt förlamande effekt på min hjärna. Den stängs liksom av. Fatta vad jobbigt det är att kommunicera med danska kollegor, jag måste hålla mig helskärpt till och med under kallpratet för att inte falla i koma.
De danska kommentatorerna berättade även att den kroatiske spelaren Balíc aldrig åt någonting annat än kaffe och smörrebröd. Det känns som en lite undermålig kost för en professionell idrottare, så jag antar att det var min svårighet att förstå danska som gjorde sig påmind även här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar