Jag har en strumpkris. Jag ska tvätta på söndag, men idag tog jag det sista paret anständiga strumpor. Kvar finns bara yllesockor, för varma för växthuseffektens vintrar, och ett par fyllesockor. Jag kan inte benämna dem med något annat. Jag måste ha varit kraftigt påverkad av någon form av centralstimulantande medel för att ens ha tänkt tanken på att införliva dem i min strumpkollektion. Men de finns där. Längst in i strumplådan ligger de som masken i äpplet, ormen i paradiset eller något annat otrevligt, och varslar om ofred och misär.
Mina strumpor är normalt sett antingen svarta eller vita. Möjligen grå. Enfärgade. Diskreta. I bomull. Fyllesockorna däremot, är gjorda i något lurvigt material, typ badrumsmatta. Liksom nästan lite långhåriga. Och så är de gröna. Ärtgröna, och nu syftar jag på konserverade och inte färska ärter. Och som grädde på moset är det en onaturligt glad groda broderad på.
Jag tycker inte om mönstrade strumpor överhuvudtaget, jag tycker strumpor med broderade figurer bara är ett steg från t-shirts med texten "Öl byggde denna vackra kropp". Så varför jag äger ett par ludna sockor med en fånflinande Kermit-lookalike på är en gåta som tangerar medvetandets yttersta gränser. Jag har tyvärr inget bra svar, utan hänvisar till att jag måste blivit drogad och kanske till och med bortförd av rymdskepp. Utomjordingar med ont uppsåt trädde detta intergalaktiska klädesplagg på mig, och ni som tror att de går klädda i aluminiumfolieliknande dräkter med blinkande lysdioder på ute i rymden är helt felunderrättade. De är klädda i ärtgrönt lurv, och de lät mig återvända till jorden för att på detta sätt sprida ett budskap som jag tyvärr inte förstod eftersom de valde att säga det på danska.
Jag vill inte gärna visa mig bland folk med sådana strumpor, och eventuellt dessutom äventyra hela universum, för tänk om det är en djävulsk provokation mot till jordbor förklädda rymdvarelser som listigt har integrerats i samhället och bara går och väntar på ett TECKEN på att få kalla hit en enorm flotta av stridsrymdskepp som kommer att spränga hela jorden i småbitar? Sånt vill man ju inte precis ha på sitt samvete, så därför smög jag ner till tvättstugan för att se om jag möjligen kunde snika åt mig en tidigare tvätt-tid. I vanliga fall är brukar det finnas luckor åtminstone på morgnarna, men nu var varenda sekund fram till min tid fullbokad. Typiskt mina grannar att prioritera att tvätta julgardinerna när hela universums säkerhet står på spel.
Så man kan säga att jag är ett offer för omständigheterna. I morgon återstår bara att bita i det sura äpplet och dra på sig ylle- eller fyllestrumpor resten av veckan och hoppas att ingen ser mig. Eller så får jag köpa fler strumpor, alternativt fejka ett ärende på jobbet och sno några par ur Stefans aldrig sinande förråd av Graningestrumpor.
Vilken cliffhanger detta är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar