På mitt gym, eller mitt och mitt, på det gym där jag varje månad avsätter en rätt saftig slant för rätten att få gå dit och flåsa och svettas och plågas, där är alla nästan som en stor familj. Eller kanske inte jag då, jag gissar att man måste vara infödd Åhusbo i minst tre generationer tillbaks för att få räknas till familjen. Men många. Och det är rätt så roligt att sitta och värma upp på spinningcyklarna i familjens sköte så att säga, och få ta del av hur det är med Anna-Karins pappa (rätt så dåligt nu) eller Sven-Görans svärmor (lite bättre) och Gunillas knä (fortfarande ont, men hon biter ihop).
Idag när jag och många med mig stod och pustade ut i receptionen efter passet så rusade det in en kvinna och bara Christina, kan du se om min man, Christer Persson är på väg hit? Här kan man frestas att tro att Christina, vid sidan av sin roll som gymägare även besatt en hel del magiska krafter och var lite som Saida, men så var det inte utan det enda hon kunde göra var att kolla i datorns bokningsschema om den gäckande mannen Christer P hade bokat sig för något träningspass. Det hade han inte. Hans fru bröt nästan ihop. Åh herregud, vad ska jag göra? Han svarar inte på sin mobil och det bara sprutar ut vatten ur ett element i hallen hemma!
Verkligen ingen drömsituation om du frågar mig, och det var nu det visade sig att goda råd inte alls var dyra utan tvärtom haglade gratis över kvinnan. Flera stycken ställde kloka frågor kring värmesystemets uppbyggnad samt kom med förslag på tänkbara lösningar. En annan kvinna erbjöd sig att ringa sin man som var i VVS-branschen. Ett äldre par tyckte det var bättre att de åkte med Christer P:s fru hem nu på direkten för att "se vad som kunde göras på plats", och vips hade alla hoppat in i varsin BMW-SUV och susat iväg hem till familjen P*.
.
Sånt är så himla schysst! Det kanske finns hopp om mänskligheten ändå även om man tvivlar ibland.
*Och jag hoppas verkligen att den här Christer P har en bra förklaring till varför han var på "gymmet" och inte hade mobiltelefonen på. Det luktar otrohet lång väg, men sånt vill man ju kanske inte höra när man står mitt uppe i en vattenläcka, så jag lät bli att upplysa fru P om det. Schysst av mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar