En sak tycker jag är jättekonstig med Stjärnorna på slottet och det är att de, stjärnorna alltså, alltid börjar lipa. Så fort den kändisen som har sin dag ska prata om sin barndom, sin uppväxt, sina föräldrar eller något annat personligt som kanske inte är allmän kännedom så fälls det tårar i både parti och minut. Då tycker man ju: Men varför väljer man att prata om saker som är sådär extremt jobbiga och känsliga då, med folk man knappt känner och ett helt kamerateam dessutom? Eller blir dom tvingade? Får de andra kändisarna små lappar med ämnen som ska tas upp redan vid frukostbordet och blir de kanske rent av tvingade av produktionsbolaget att ställa jobbiga frågor om när och hur döden klampar fram bland ens nära och kära för att det inte ska bli för glatt och ytligt och puttenuttigt?
Jag skulle tycka det var dödligt pinsamt att sitta och böla i tv på bästa sändningstid, men i Stjärnorna på slottet känns det lite som att den som inte gör det snudd på riskerar att bli bortklippt ur hela kändissverige. Tur att man slipper oroa sig för sånt i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar