tisdag 17 januari 2012

She'a a little runaway

Måste bara nämna att jag sprang det plågsamma kuperade elljusspåret idag igen. Gång fyra, en gång till och sedan ska det börja lätta enligt mina teorier. Mina teorier hade dock aldrig kunnat föreställa sig sådana DJÄVLA backar som de i Ankeborgs elljusspår.
Dock! Idag var jag bara tvungen att hämta andan en (1) gång, och det var efter backe 1, eftersom den a. är brant som fan och b. det bara är kanske 10-20 meter mellan backe 1 och backe 2. Egentligen hade jag behövt hämta andan mer än så, men när jag segade mig uppför backe 2+3 (som liksom sitter ihop på ett helt perverst sätt) så stod det folk och snackade precis efter krönet på backe 3. Med andra ord, där jag brukar stanna och stå dubbelvikt och vilja ha syrgas i cirka en halv minut innan jag fortsätter.

Sånt är ju mesigt, dock, så idag var jag tvungen att plåga mig förbi de där människorna utan att stanna. Man vill ju inte verka klen i vittnens närvaro. Det var FAN så jobbigt, men det gick. Den dagen jag klarar backe 1-3 utan att stanna kommer att bli en stor dag i mitt liv, sanna mina ord.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar