Någon som inte är så nöjd just nu är Remus, tax med rätt att döda. Min man städar (jag är redan klar med mitt städande och kan således sitta i soffan och dricka te och blogga). Är det något Remus verkligen känner djup och innerlig skräck för så är det dammsugaren. Inte så att han morrar och skäller, han blir bara förfärligt nedstämd och deppig. Just nu ligger han bredvid mig i soffan och darrar oupphörligt. När jag inom kort kommer att resa mig för att gå på toa så kommer jag att få sällskap därinne. Av en dyster tax som tycker att livet är för djävla orättvist och GRYMT.
Klotången är ett annat sånt där nedåttjack i Remus' värld. Om den råkar ligga framma så går han en omväg medan han kastar misstänksamma blickar på den. Och då ska tilläggas att hans klor aldrig någonsin blivit klippta så långt ner att det börjar blöda, så han har liksom ingen direkt anledning att tro att Den Onde själv har varit och lämnat ett av sina mördarredskap. Men det räcker att man håller i tassen med ena handen och har klotången i den andra så gnäller han som om man har varit på väg att hugga av hela benet.
Däremot lyfte han knappt på huvudet när det regnade smällare och fyrverkerier över hela Ankeborg på nyårsafton och det lät som kriget härjade utanför ytterdörren. Den andra hunden fick vi lämna på pensionat långt ute i skogen för att han blir precis hysterisk när det smäller även om han är så fullproppad med lugnande medicin att han knappt vet var han befinner sig. Den andra bryr sig överhuvudtaget, men gråter istället över dammsugare och klotänger. Så kan det vara. Nu ska jag gå på toa. I sällskap av en tax.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar