Nyss satte min man på en skiva med Alan Parson Project och gick ut. Oklart varför, men jag satt kvar, löjligt absorberad av min nya Aladdinask-stora dator och det trådlösa internetet och 2012. Efter ett tag tyckte jag att han var rätt så tjatig, Alan Parson. Upprepade sig, liksom, så jag funderade starkt på att stänga av eländet. Tryckte på fjärrkontrollen flera gånger utan att något hände och insåg att min man satt på en vinylskiva och att det var hack i den. Därav tjatet. Förlåt, Alan Parson. Tiden har sprungit ifrån oss.
Dagens unga kommer aldrig att förstå hur det var att lyssna på ösig musik och inte kunna rocka loss helt hämningslöst eftersom nålen på pickupen då hoppade och, om man hade otur, orsakade hack i skivan.
Hack i skivan. Detta ödesmättade uttryck. Hear my voice, snorungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar