Häromdagen satt jag och slösurfade på någon träningssajt, och hamnade på en sida som handlade om Tjur-Ruset. För er som inte känner till det så är Tjur-Ruset ett 10 kilometer långt terränglopp som går över stock och sten, genom kärr och myrar och över, under eller genom hinder. En riktig utmaning för kraftkarlar som det var rätt så gemytligt att sitta och slöläsa om. Det är aldrig så trevligt som att se andra anstränga sig.
Dråpslaget kom när jag läste följande:
2008 låter vi även de kvinnliga löparna vara med i Tjur-Ruset. Tjejerna får en egen klass - Kvig-Ruset, som startar en timme före Tjur-Ruset.
Men vad fan...Kvig-Ruset! Vilken skam! Vilken förnedring! Hur o-coolt låter det inte för det första? Tjur-Ruset för tankarna till mandom, mod och morske män; vikingar som går bärsärkargång genom obanad mark med vildhet i blicken och svärd i hand.
Kvig-Ruset för mer tankarna till kor som släpps ut på grönbete, som skuttar omkring helt planlöst och gör ystra glädjesprång i vårsolen, utan någon som helst tanke bakom. Bortsett från denna synnerligen icke idrottsmässiga framtoning låter Kvig-Ruset dessutom som om det ligger i ungefär samma svårighetsgrad som Kalvin-Knatet, som är ett 1,5 km långt motionslopp som arrangeras av Skånemejerier för barn upp till 12 år.
Jenny och jag, som annars är mycket för att skryta helt ohämmat om våra rätt så tvivelaktiga prestationer i löparspåret, var helt överens om att vi hellre skulle dö en lång och plågsam död på tortyrbänken än att någonsin erkänna att vi sprungit Kvig-Ruset, vilket vi alltså inte har några planer på att göra. Man hade nog aldrig kunnat se någon i ögonen efter det, känns det som. Och det känns också som att man hade fått fler spontana applåder om man sagt att man deltagit i Vår-Ruset, om man så hade genomfört det på nivå Tiffany Persson i Hipp Hipp.
Kvig-Ruset! Det här kommer att ta tid att smälta. Snälla, säg att det är ett skämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar