När Lasse Holmqvist så gott som hindrade mig från att gifta mig med Mike Syrén

Det är med sorg i hjärtat som jag inser att sista avsnittet av "Skild" visades i tisdags. Nu blir det ingen mer Mike Syrén för mig. Han har övergivit mig med en kraftig känsla av 80-tal, när man tillbringade en stor del av sin fritid med att stå och hänga utanför replokaler och kedjeröka och svära slentrianmässigt över livet i allmänhet och någon kille i synnerhet. Förbannat också. Mike, du kan inte göra så här mot mig. 

Jag tror jag ska göra ett eget tv-program och så ska jag bjuda in Mike som gäst. Så kan han få tala ut om sitt liv och så kan man bjuda in hans vänner...eller den idén var visst redan använd. Tur jag kom på det redan nu, så att inte Lasse Holmqvist fick nys om det och stämde mig för brott mot upphovsrätten, för det lär ju vara relativt osannolikt att Mike Syrén skulle råka ha vägarna förbi Hinseberg. Och även om vi skulle få ihop det innan jag åkte in, Mike och jag alltså, inte jag och Lasse Holmqvist, så är det nog hemskt svårt att få äktenskapet att hålla under sådana betingelser. Det lyckas nog bara på film, eller med såna där puckade brudar som skickar kärleksbrev till Juha Valjakkala.


För att skingra de dystra tankarna kring min imaginära skilsmässa från Mike Syrén så loggade jag in på ett community, och där hade jag fått ett mail från en karl som kallade sig "gentleman68". Hans budskap till mig löd hej utan att bli sur tycker du om sex och man vet ju inte om man ska skratta eller gråta åt denna obefintliga interpunktion. Och vad är det tänkt att man ska svara på såna frågor, skulle man svara något annat än "ja" så tolkas det garanterat som surhet. Inte för att jag skulle drömma om att ha sex med någon som har så taskiga grammatiska kunskaper, men ändå. 

Så hade nog aldrig Mike Syrén uttryckt sig.