Idag när jag satt på tåget så tjuvlyssnade jag på ett samtal där två studenter satt och avhandlade en rätt så långsökt hypotes. Den gick ut på att många läkare är helt känslokalla mot sina patienter bara för att intagningspoängen till läkarlinjen är så hög. Har man så bra betyg att man kommer in på läkarlinjen så har man förmodligen aldrig haft något socialt liv och därför aldrig fått tillfälle att öva upp sina empatiska förmågor.
Jag tyckte det kändes som ett tappert försök att bortförklara sina egna bortsupna akademiska poäng till förmån för studentikosa kårhusfyllor, men jag vet inte. Min husläkare är hemskt trevlig, och det känns rätt taskigt att fråga henne om hon kom in som reserv bara för det.
Å andra sidan var man alltid tvungen att ha 5,0 för att komma in på frisörlinjen förr. Det borde ju rimligtvis betyda att alla frisörer har knivskarpa intellekt och är kloka som ugglor, samt eventuellt karaktäriseras av känslokyla och empatilöshet, men jag vet inte här heller. I min släkt klipper vi oss själva och varandra, utan utbildning.
Någon borde reda ut hur det förhåller sig här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar