"Härlig" skriver om stadsslogans (vilket ord), och jag är inte sen att haka på. Jag var först lite osäker, för jag tycker att Kristianstads slogan är så vag och luddig och liksom inte alls i stil med, låt oss säga "Hylte - Sveriges första vildmark" eller något liknande, lite fräckt och utmanande, kan man åtminstone föreställa sig att de har tyckt, kommungubbarna som jag gissar har hittat på alltihop för att sätta lite fräs på turistnäringen. Jag trodde först jag hade missuppfattat vad som egentligen var Kristianstads slogan, men det hade jag tyvärr inte.
Kristianstads försök att liksom sätta en rejäl torva av den goda skånska myllan på världskartan heter Spirit of Food. Det tycker jag är ett direkt larvigt uttryck, som om man trott att den engelskspråkiga delen av världen ska vallfärda hit, lockade av regionala specialiteter som Tollarpskorv och spettekaka, och att man dagligdags går omkring och yvs över att här finns minsann både Scan och Kronfågel och Skånemejerier. Det ni.
Jag läste på någon kommunsida att Spirit of food står för känsla och passion för mat. Vår profil ska synas och verka både nationellt och internationellt. Därför har vi ett engelskt uttryck. Det låter som att de är försvarsberedda från första stycket. Med all rätt, kan jag tycka.
Förr hette det "Kristianstad - Sveriges danskaste stad". Nu är det ju några år sedan freden i Roskilde och sådär, men nog låter det lite festligare än Spirit of Food i alla fall. Jag gissar att det satt en riktig danskhatare i kommunfullmäktige en gång i tiden när man bestämde sig för att byta slogan, och nu var han extra bitter efter den gången 1992 när Danmark vann fotbolls-EM fastän de egentligen bara hade halkat in på ett bananskal för att UEFA bestämde sig för att utesluta Jugoslavien på grund av situationen i Balkan. Annars skulle det säkert ha varit Brolin och Dahlin och Ravelli och resten av Sverige som hade stått där med alla guldmedaljerna nu, tänkte han bittert och vredgades och kände att nu minsann, nu ska danskstämpeln bort från Kristianstad en gång för alla. Vi ska visa de där opassande glada rödvita reservskåningarna att vi är mycket bättre på...någonting. Och så drog han sig till minnes en gång när han varit sjösjuk på färjan efter en blöt natt i Köpenhamn, och så här i efterhand var det lätt att skylla på smörrebröd och röda pölser istället för sjögången på Öresund. Mat får det bli, tänkte han förstrött och eftersom det var strax innan lunch och alla var lite småsugna så föll förslaget i god jord. Nu visar vi danskarna var skåpet ska stå, nickade hela fullmäktige som en man, och sedan gick man ut och åt en brakmiddag på Restaurang Kong Christian. Och där var det några japanska turister som undrade vad de firade, och då fick de ju översätta lite hastigt till engelska. We are celebrating "Spirit of Food" instead of "The Most Danish Town In Sweden", sa de och japanerna log uppmuntrande utan att förstå ett dugg, men resten är historia som det brukar heta.
Jag tror det gick till ungefär så här. I stora drag åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar