Så fort mobiltelefoni som fenomen kommer på tal så är det nästan alltid någon i sällskapet som ondgör sig över att folk pratar i mobiltelefon överallt. På bussar och tåg och i kön till kassan på Konsum, och de pratar om allt, precis allt får man höra fastän man inte på något sätt bett om det. Det är så himla irriterande, säger någon i sällskapet, och alla håller med. Utom jag, för jag tycker det är våldsamt spännande att lyssna på andra människors samtal, men jag har ju å andra sidan inget liv, antyds det då i sällskapet.
Men i alla fall. Man kan fråga sig om det är lika störigt om två personer hamnar bredvid varandra på tåget eller i Konsumkön och börjar prata med varandra. Ska man inte få det då? Jag kan väl förstå att det är irriterande när folk skriker och väsnas när man vill ha lugn och ro, oavsett om det är till varandra eller i mobiltelefon, men prata måste man väl få göra utan att folk sitter och retar sig på en? Eller? Och är det samtalet i sig som retar folk, eller är det att de använder mobiltelefon? Och om det är mobiltelefonen som är irritationsfaktorn, varför är det så?
Och varför får folk helt plötsligt rätt att döma ut värdet i andra människors samtalsämnen bara för att de avhandlas i mobiltelefon? Visst, jag skulle väl inte heller få för mig att ringa från Konsum och fråga om om det behövs handlas mjölk, men vad fan spelar det mig för roll om andra gör det? Är det inte upp till var och en? Var kommer all denna trångsynta irritation ifrån?
Nu blev det mycket att tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar