måndag 26 november 2007

Den ofrivilliga golfaren

Idag pratade vi om golf i fikarummet. Eller jag sa inte så mycket, för jag kan ingenting om golf. Dessutom tycker jag att golf verkar vara ett spel för folk med pengar men utan humor. Jag vet att jag generaliserar grovt och har fördomar och att golf är ett spel för vem som helst nuförtiden, men...tja. Jag tycker så i alla fall. 

Stefan sa att han trodde att armarnas längd var ovikdkommande, men att ens förmåga att slå nog kunde försämras avsevärt om man hade lite mage som var i vägen. Det sa han adresserat till och alldeles efter att vår VD hade beklagat sig över att han gått upp i vikt, så nu är vi övertygade om att Stefans karriär är över. Åtminstone som potentiell golfspelare i samma kretsar som VD.

En gång i tiden hade jag en arbetsledare som var domare i bangolf. Förutom att vara arbetsledare alltså, det var inte så att jag var professionell golfspelare. Men i alla fall, det var seriöst värre. Om någon så mycket som bara andades ordet "minigolf" på kafferasten blev han, arbetsledaren, helt rabiat och vrålade Baaaangooooolf, det heter baaaaangoooooolf så det ekade i hela fikarummet. Och en gång råkade jag och några till gå förbi en minigolfbana när det var en tävling och han dömde, och så var det någon som precis skulle till att slå som störde sig på att det gick folk på gatan utanför banan. Närmare ett Freeze! än så har jag nog aldrig varit, vi fick i det närmaste order om att hålla andan också. Fast då blev min exman obstinat, för han hade enormt mycket fler fördomar om folk som spelade golf än vad jag har, att de samtliga var fifflande finansvalpar med silversked i mun och fallskärm på ryggen, och de borde inte få lov att störa det arbetande folket med sina löjliga minigolftävlingar. Så han började demonstrativt prata mycket högt och gestikulera och ha sig, och golfspelaren höll på att få hjärnblödning och jag fick onda ögat av min arbetsledare.

Och om det är sådär kinkigt med minigolf vågar jag inte ens tänka tanken på hur det är på riktiga* golfbanor. Jag håller mig undan för säkerhets skull. 

Nu ska jag bekänna en pinsam sak. Till för inte så värst länge sedan så fattade jag inte varför man helt enkelt inte kunde fylla igen de där dammarna och slänga ner lite gräsfrön i sandhögarna så att man slapp allt det där ojandet om bollar i vattnet och i bunkern. Tills en gång när det var en kille i min klass som höll ett föredrag om golfklubbor. Han berättade att man med klubbor av titan och andra superdupermaterial så kunde man slå mycket längre än man kunnat tidigare, och i förlängningen innebar det att man eventuellt skulle komma att få bygga om alla golfbanor eftersom hindren inte längre utgjorde några kritiska punkter, och jag bara Ursäkta, men vadå för hinder? Jag fattade inte att det var en del av spelet utan tyckte bara det var ytterst konstigt att man inte kunde förlägga golfbanorna på ställen där det inte fanns en massa pölar och gölar och grusgropar och grejer som var i vägen.

Som sagt, jag håller mig nog undan. Och odlar mina fördomar i godan ro.


* OK, nu trampar jag säkert någon bangolfspelare på tån, FÖRLÅT, jag menar inte att bangolf inte är på riktigt...Eller jo, det menar jag nog.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar