tisdag 20 november 2007

Inflation och lussekatter

Det finns några saker som jag inte förstår mig på och inte heller befattar mig med, fastän många människor har lagt ner stor möda på att försöka förklara det för mig. Det första är begreppet inflation. Det är helt obegripligt, och ändå förstår jag många andra rätt så invecklade saker, som till exempel Euklides' femte postulat och offside-regeln i fotboll. 

Men inflation. Jag förstår verkligen inte varför eller hur en hundralapp kan bli mindre värd bara för att det råkar finnas fler av dem. Jag tror jag fick lära mig fel från början, det var den där bilden i OÄ-boken med tyskar som körde hela skottkärror fulla med pengar till handelsboden för att kunna köpa en limpa bröd, det var ju som hämtat direkt ur Kalle Anka. Och sedan fick man lära sig prisbildning med utgångspunkt från helt barocka exempel om smör och kanoner, så det är väl inte konstigt att hela marknadsekonomin som vetenskap verkar vara helt gripen ur luften.

En annan sak som jag inte befattar mig med är lussekatter. Jag älskar lussekatter. Andras, alltså. Mina blir aldrig goda hur jag än gör, och då finns det ändå folk som blir alldeles till sig av längtan när de tänker på mina övriga bakverk, och nu avser jag inte hemlösa barn i Bangladesh som lever på sopor.  Till och med de hade ratat mina lussekatter, tror jag.

Det kanske lite oklara sambandet mellan inflation och lussekatter är att det alltid finns någon som känner sig tvungen att tala om för en hur saker och ting ligger till. Det börjar med att man helt ödmjukt erkänner. Man lägger korten på bordet och säger Jag förstår inte det här med inflation eller Jag kan verkligen inte baka lussekatter. Och så fortsätter man med att beskriva hur många gånger man försökt förstå inflation och hur många recept på lussekatter man provat utan att lyckas. 

Och ändå hinner man aldrig tala till punkt förrän någon ska pracka på en en miniföreläsning om konsumentprisindex eller ett recept på lussekatter med kesella, tillsammans med en försäkran om hur goda och saftiga de blir. Det är inte det att jag är otacksam för att folk försöker upplysa mig, grejen med lussekatter och inflation är att alla tycks tro att felet är att jag inte provat just deras recept, eller hört just deras förklaring, än. Fast det har jag, många gånger. Men av någon anledning så hjälper det inte att säga det, folk känner verkligen att de måste tröska varje korn ur inflationen och lussekatterna och riktigt trycka ner dem i halsen på mig.

Och här kommer ett erkännande: När jag säger att jag förstår, så betyder det verkligen inte att jag gör det. Det betyder mer att jag är dödligt uttråkad och inte orkar lyssna längre. Och om jag säger att jag ska prova superlussekattsreceptet så innebär det inte alls att jag kommer att göra det, jag vill bara byta samtalsämne. 

Jag tror vi löser det här genom att någon helt enkelt bjuder mig på lussekatter och så kan vi prata om annat. Inflationen kan vi strunta i. Jag tror nämligen mer på lussekatter än på inflation.





 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar