2012 kan inte ha varit ett speciellt händelserikt år ändå, för först kom jag inte ihåg någonting alls. Sen kom jag ihåg detta:
1. Oliver, barnbarn # 2, kom till världen. När vi skulle åka och hälsa på så var den nyblivne fadern genomförkyld och istället för blommor fick vi ta med oss Alvedon, typ. Vi skojade friskt om det där med mansförkylningar och förlossningar på hans bekostnad. Sedan blev vi ALLIHOP (utom Oliver) smittade och var Så. Djävla. Sjuka, hur länge som helst kändes det som. Sånt skämtar man inte om.
2. Min man blev arbetslös, vilket var både bra och dåligt. Bra för att han hatade sitt dåvarande jobb, dåligt för att arbetsmarknaden i vår del av landet inte precis ropade efter arbetskraft just då och av alla jobb han sökte blev han bara kallad till intervju på ett och det jobbet fick han inte. Så det var ju inte superbra för självförtroendet (hans) och ekonomin (vår).
3. Vi skaffade Hilding som kanske var världens gölligaste taxvalp med världens längsta öron och jättestora klumpedunstassar. Minns honom som världens snällaste valp, men det beror såklart på att min man var hemma och tog merparten av jobbet med rumsrenhetsträningen och passningen. Jag gick på valpkurser och skötte finliret. Mmm...valptider. Det är ändå något visst (fast helvete vad jobbigt också).
Sen minns jag inte jättemycket mer av 2012. På jobbet hade vi en person som fick någon typ av personlig kris och blev jättekonstig, det var rätt jobbigt på olika sätt. Mig drabbade den här personen genom att först bli som ett kletigt plåster och sedan jättesur när jag inte ville ha det här plåstret på mig 24/7. Sedan startade hen konflikter med Gud och halva världen som fick situationen i mellanöstern att framstå som en söndagsskola och det hela blev ohanterligt och hen fick gå. Men det var året därpå, 2012 var vi fortfarande bara i plåsterfasen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar