måndag 16 december 2019

Ön och Blommor över helvetet

Det här är två böcker som jag har kämpat med rätt länge, men nu har jag kastat in handduken för gott. Kommer ej att läsa ut vare sig Ön av Ragnar Jonasson eller Blommor över helvetet av Ilaria Tuti.

Ön utspelar sig ett antal år innan Mörkret, som jag läste tidigare i år och ändå gillade rätt bra. Men den här, jag vet inte. Handlingen är den här:
Utanför Islands södra kust ligger den isolerade ön Elliðaey. En plats känd för sin vackra, oförlåtande terräng - och där det är lätt att försvinna...
När en grupp vänner reser till ön för att tillbringa tid tillsammans i en jaktstuga och en av dem aldrig återvänder, hamnar utredningen på Hulda Hermanns­ dóttirs bord. Hulda befinner sig på toppen av sin karriär och är fast besluten att lösa mysteriet. Kan det finnas en koppling till mordet på en ung kvinna tio år tidigare ute på Västfjordarna? Rör sig en mördare runt landets karga utposter? Hulda påbörjar en resa för att avslöja öns isande hemligheter. 
Hon måste söka sanningen i det mörka landskapet - samtidigt som hon hemsöks av händelser i sitt eget förflutna.


Ja, alltså. Tyckte jag läste och läste utan att det egentligen hände speciellt mycket. Hulda stretade på i tidiga karriären och själva ramberättelsen, den om den unga kvinnan som blev mördad, stod liksom bara och stampade utan att komma någon vart. Så jag tröttnade. Tyvärr, för jag tror den hade varit okej om jag bara hade kommit in i den. Men jag har haft lite för mycket att göra och det tog lite för lång tid och nu orkade jag inte låna om den fler gånger.

Blommor över helvetet handlar om det här:
I en liten by omgiven av uråldrig skog och de majestätiska italienska alperna hittas en man naken med ögonen utrivna. Det är det första i en serie av kusliga mord. 
Kriminalkommissarie och profilerare Teresa Battaglia ombeds leda mordutredningen. Battaglia är dryga 60 år och hårdhudad efter många års kamp för respekt och rang i den mansdominerade italienska poliskåren. Hon inser snart att en grupp åttaåriga barn verkar stå i centrum för mördarens intresse och när mystiska symboler börjar dyka upp kring deras hem dröjer det inte länge förrän ett av dem försvinner. När Teresa intensifierar utredningen börjar lager på lager av hemligheter, som länge dolts i skogen, komma fram i all sin ohygglighet.
Men Teresa kämpar samtidigt mot en annan fiende - sitt eget intellekt. Hennes främsta vapen har alltid varit den knivskarpa hjärnan, men hälsan har hon sedan länge negligerat och illavarslande symptom börjar dyka upp. Till råga på allt har hon blivit tilldelad en ny assistent, inspektör Massimo Marini, vars lojalitet hon tvivlar på. 
Allt medan Teresa börjar komma sanningen på spåren tvingas hon inse att jakten på mördaren också blivit en annan kamp mot klockan och den fasansfulla insikten att hennes kropp kan komma att svika henne innan fallet är löst.
Den här boken verkar höjas till skyarna av alla som läser den, men jag fastnade aldrig riktigt för den. Kanske om jag hade haft mer tid, men den var verkligen lätt att lägga ifrån sig och det var liksom inget med vare sig själva mordgåtan eller karaktären Teresa Battaglia som lockade mig, och nu kände jag att den legat tillräckligt länge på soffbordet så den fick åka tillbaks till bibblan med sådär tre fjärdedelar kvar. Man behöver faktiskt inte läsa böcker som man inte tycker är bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar