Eva och jag drog på oss varsin kulturtantskofta och gick på teater. Vi har bestämt oss för att det inte duger att bara ständigt skräna efter öl och prata snusk, så vi var och såg musikalen Blodsbröder och kände oss därmed lite förmer än populasen.
Även om jag har lite svårt för det där med att plötsligt brista ut i sång så måste jag ändå imponeras lite av musikaler, eller rättare sagt skådespelarnas minne. Sångerna är så enormt långa och avlöser varandra utan någon som helst rim och reson, och föreställningarna är ju inte precis korta de heller. Och med tanke på att de flesta vanliga dödliga knappt kan hela texten till typ Vi gå över daggstänkta berg så är det...ja, imponerande, får man nog säga.
Sedan var det paus och vi drack en sedesam läskeblask och samtalade med varandra i dämpad ton som det anstår folk i vår ålder. Att vi lyckades få in ungefär alla svordomar och könsord som finns i hela världen i det samtalet var det ju ingen annan som visste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar