söndag 27 april 2008

Men inifrån hjärtat bränns huden av tusen lågor

Nu har jag deklarerat. Hela förloppet tog mindre än en minut och kändes synnerligen fjantigt. Jag håller med om allt det förtryckta för det känns enklast så. En gång gjorde jag ett listigt avdrag och fick pengar tillbaka. Sedan var det någon nitisk jävel som lusläste min deklaration ett halvår senare och kom fram till att mitt avdrag var ogiltigt och krävde tillbaks alltihop. Jag framhärdade i det längsta i ett surt överklagande, och till sist visade det sig att alla hade fel. Både jag och Skatteverket, och det slutade med att jag fick återbetala ungefär hälften av vad jag fått tillbaks. Sedan dess har jag inte vågat annat än att hålla med om allt. Åtminstone när det gäller sånt som Skatteverket påstår.


Dessutom känns det här med att deklarera via sms väldigt overkligt. Det känns som att de som jobbar på Skatteverket är snudd på tonåringar som sitter med fötterna på bordet och bakåtvänd keps och dricker Cocacola medan de med flinka fingrar besvarar en massa fräna skatte-sms samtidigt som de spelar Counterstrike.

Det är i alla fall inga tjocka tanter med permanentat hår som jobbar där, den saken stod ju klar redan när vi sprang Bockebodarundan i höstas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar