torsdag 17 april 2008

När jag så gott som tittade på Blade Runner

Nu ska jag göra reklam för filmen Blade Runner. Eller nåt. Jag har förvisso inte sett filmen själv, men jag är inte på något sätt främmande för att uttala mig om saker jag inte har en aning om. En gång förde jag och min bror en jättelång diskussion om hur James Bond vill ha sin Dry Martini och varför detta var en så pass viktig detalj. Sedan fick jag krypa till korset och erkänna att jag aldrig någonsin sett en Bondfilm eller läst någonting av Ian Fleming. Erik tyckte det var helt horribelt att jag satt och slängde tvärsäkra uttalanden omkring mig på det där sättet, och jag bara "ja, vadå då?"

Jag läste för ett tag sedan att man någon gång på 80-talet räknat ut att var fjärde människa på jorden har sett åtminstone en Bondfilm. Vid tidpunkten för undersökningen hade inga Bondfilmer visats i Kina. Folkmängden i Kina känns som...ungefär en fjärdedel av jordens befolkning, på en höft sådär. Fast allt sånt där har ju ändrats nu. Kina bara växer och filmer har de väl tillgång till i lika stor omfattning som andra numera. Det enda faktum som kvarstår är att jag fortfarande inte har sett en Bondfilm, eller läst någon av böckerna. Numera är det en ren principsak mellan mig och agent 007. Aldrig skola våra vägar mötas.  

Men det skulle ju handla om Blade Runner. Jag har inte sett filmen. Men jag har skivan med filmmusiken. Och så har jag läst om den i 1001 filmer du måste se innan du dör. Det är alltid en början. Jag har förmodligen även varit hemma någon gång när filmen visats på tv också, så rent teoretiskt skulle man kunna säga att jag redan sett filmen. Det var i alla fall tekniskt möjligt för mig att göra det, om jag hade velat. Snart kommer jag utan att tveka att kunna svara "ja för fan" på frågan om jag har sett Blade Runner.

Med utgångspunkt från detta och i kombination med min synnerligen lättflyktiga fantasi skulle jag utan vidare kunna koka ihop en recension och krydda den med mina personliga sågningar. Den kunde börja med Såna där jävla robotfilmer, för jag är ganska fördomsfull och det är nästan bara Terminators fel, och avslutas med ...fast Harrison Ford är ju alltid Harrison Ford, för jag kan vara ganska förlåtande när det kommer till Harrison Ford, vilket i sin tur nästan enbart beror på att jag är nästan onaturligt förtjust i Indiana Jonesfilmerna.  

Så skulle min filmrecension kunna se ut, till en början med. Jag väntar nu mest på att Filmkrönikan ska höra av sig för att få ta del av mina expertuttalanden.
Fast jag har även drabbats av en diffus föraning om att en person i min relativa omgivning faktiskt kommer att tvinga mig att se filmen någon gång. På riktigt. 

Hur gick det här till nu då?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar