söndag 13 april 2008

Gula Blend, en trave disk

Nyss drabbades min skrivare av någonting som i det närmaste måste kunna beskrivas som en ond ande. Jag skulle skriva ut en lista över samtliga böcker som Ed McBain hade skrivit åt min mamma, eller jag menar inte att han skrev dom åt min mamma, det var mer att hon ringde och bad mig kolla upp detta åt henne. Mina föräldrar är sist i Sverige med att skaffa internet, så då får man, det vill säga jag eller något av mina syskon, fast det verkar oftast vara jag, googla, skriva ut information och skicka till dem med snigelpost istället. Min syskon verkar påfallande ofta ha problem med sina skrivare. Men det har jag aldrig haft. Inte förrän idag, alltså.

För istället för att lämna ifrån sig all information om Steve Carella och grabbarna på 87:e polisdistriktet, spottade det lilla aset lömskt ur sig sida efter sida med två-tre rader som såg ut att vara skrivet med teckensnitt Wingdings. Och fortsatte med det trots att jag gick in och avbröt utskriften. Den verkade vilja fortsätta med detta i all evighet vad jag än gjorde, och när papprena var slut blinkade den tjurigt med alla lamporna och väsnades hotfullt med sitt inre. Det var nästan som i filmen Maximum Overdrive när alla långtradarna börjar tuta morsesignaler för att människorna ska tvingas gå ut och tanka dem så att de kan fortsätta att ta över världen. Det är för övrigt nästan den sämsta film jag sett i hela mitt liv, och den är mycket riktigt inte med i 1001 filmer du måste se innan du dör heller. Men som bok* funkar den oväntat bra Åtminstone om man läser den som desillusionerad 18-åring eller så.

Jaha, men till slut tröttnade skrivaren på att lämna ifrån sig tveksamma budskap från andra sidan och nästa gång jag försökte fick jag en prydlig Ed McBain-bibliografi. Jag var annars nära att ringa Max von Sydow för att höra om han hade tid att titta förbi på en fika och lite exorcism. Men det behövdes alltså inte idag.

* Onda maskiner i novellsamlingen "Dödsbädden" av Stephen King. Läs den hellre än att se filmen, är alltså mitt råd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar